Vid det här laget vet i stort sett alla människor vad som hände på IKEA Erikslund i Västerås där en kvinna och hennes vuxna son tragiskt mördades. Det rapporterades inte bara av samtliga medier utan även av internationella medier som Washington Post och India Times. Ni hade alltså vetat det även om ni bodde på andra sidan jorden. Sålunda behöver vi inte lägga tid på själva illdådet här. Vad som däremot kan vara värt att kommentera är responsens från samhället samt ansvarsfrågan.

Då en av de mördade är kvinna och gärningsmannen av manligt kön kunde man vänta sig att feministiskt genusfolk vore ännu mer upprörda nu än vid förra kvinnomordet i landet (det sk Lisa Holm-mordet) men så tycks inte alls vara fallet. Visserligen gjorde Sociologen Jonas Kullinger från Feministiskt Initiativ inledningsvis detta försök att skylla IKEA-morden på machonormer och mansnormer.

Men han fick inte mycket till medhåll och när jag påpekade den uppenbara likheten mellan hans analys och nationalister som menade det rör sig om ”invandrade” osunda normer så blockade Kullinger mig direkt. Han gillade tydligen inte påpekandet att de bägge politiska ytterkanterna tycks överens om orsak medan det bara är ursprung de är oeniga om. Nationalister på högerkanten menar det är ”svarta” mansnormer. F!-sociologen på vänsterkanten menar det är ”vita” mansnormer.

Vem har rätt? Faktum är att ingen har det då kulturella förklaringar är så luddiga att de är värdelösa för en mordutredning som denna.

Det var varken ett ”vitt” eller ”svart” machobeteende som ledde till att två personer brutalt mördades på IKEA. Om vi skall spekulera utifrån fakta så var det psykisk press och/eller en desperat plan för att undvika avvisning från Sverige. Som sagt detta är spekulationer men till skillnad från kulturella slaskhinksteorier om ”normer” så är det spekulation från fakta. Mördaren (han har erkänt) fick ansökan att stanna avslagen den 4 december 2013, gick under jorden och försökte igen i  2015, fick avslag igen och den 16 Juli 2015 finns beslutet ”Omedelbar avvisning” till Italien.

Några veckor senare händer IKEA-morden. 

Ansvarsfrågan torde därmed vara uppenbar. Yttersta ansvaret har givetvis den/de skyldiga men det hjälper inte att säga åt kriminella att inte begå brott så den vägen är bara trams. Nästa steg är preventivt ansvar. Svenska myndigheter klarade inte av att utföra sitt uppdrag. Första gången det blev avslag i asylärendet var det bara för den asylsökande att hålla sig under jorden och försöka igen två år senare. Andra gången det blev avslag så fanns han fortfarande kvar på asylboendet i Arboga långt efter att det beslutet fattats. För att citera Merit Wager: som har skrivit böckerna ”inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar” om Migrationsverkets villkor:

Det här visar bara att det jag påpekat under så många år här på bloggen och i diverse artiklar – att myndigheterna inte gör sitt jobb, att de inte följer utlänningslagen eller, som i detta fall: Dublinförordningen – stämmer. Migrationsverket, migrationsdomstolarna och Polisen klarar helt enkelt inte att hantera den stora asylsökaranstormingen.

Fakta är att mördaren besökte Migrationsverket bara timmar före illdåden på Erikslund. Han var inte på okänd ort så precis som Wager undrar jag vad ”omedelbart” betyder i det beslut som Migrationsverket har fattat. Sedan har vi det här med ”flyktingar” som kommenteras bland annat av Sydsvenskans Per Svensson

Man frågar sig ändå hur svenska politiker skulle kunna göras ansvariga för att flyktingar från konflikt- och krigsområden eventuellt bär med sig trauman och psykiska störningar. Ska Stefan Löfven och Anna Kinberg Batra ställas till ansvar för att personer som söker asyl i Sverige inte integrerats i det svenska samhället redan i Eritrea, Irak och Syrien?

Flykting och asylsökande är inte samma sak. Flyktingar är de som uppfyller genevekonventionens definition. Asylsökande är personer som inte gör det men anger andra skäl att behöva stanna. För att åter hänvisa till Wager, hon kommenterar:

Bäst är att alltid använda ord som ”asylinvandring” och ”asylsökande” eftersom man inte vet förrän efter Migrationsverkets beslut huruvida personerna är flyktingar, skyddsbehövande i övrigt eller varken det ena eller det andra.

I detta fall så finns dubbla beslut på att mördaren inte är flykting. Han var asylsökande i Sverige men fick avslag eftersom han redan hade asyl i Italien. Han var alltså inte flykting även om vissa journalister inbillat sig det och han hade heller inte asyl här. Stefan Löfven och Anna Kinberg Batra skall alltså ställas till svars för att personer som a) ljuger åt sig asyl i Sverige eller b) nekats asyl i Sverige FÅR STANNA Därmed kommer vi till det här om hur Sverige hanterar Dublinförordningen som föreskriver att första landet är asylland. Som Merit Wager påpekar:

Det handlar ju om att asylsökandet till viss del blivit en sorts mycket dyrt och cyniskt ”charterresande” och att Sverige absolut inte har någon ordentlig kontroll på vilka människor som släpps in i landet, varifrån de kommer, vad de heter, vilken nationalitet de har, om de begått brott i sina hemländer och flyr undan straff, om de söker ”ett bättre liv” eller om de tillhör någon islamistgruppering. Eller om de har flykting- eller skyddsskäl.

Till detta kan läggas att personer ”släpps in i landet” vare sig de får uppehållstillstånd eller inte. Antingen för att de vägrar att samarbeta om hemland så immigrationsverket har ingenstans att skicka hem dem (därmed stannar de i Sverige) eller för att de vägrar att själva snällt ställa sig till myndigheternas förfogande när det är dags att sättas på planet hem (därmed så biter sig även de fast i Sverige) Som systemet är upplagt uppmuntras asylsökandes misskötsamhet på bekostnad av dem som har fullgoda skäl och sköter sig. För att citera Erik Laaksos recension av ”Inte svart eller vitt” i Dagens Juridik

De dåliga besluten drabbar blint och gör att varken goda eller dåliga asylskäl egentligen spelar någon större roll i slutändan. Personer med goda skäl att få stanna i Sverige får inte göra det och personer som kommer under uppenbarligen falska premisser får sina uppehållstillstånd.

Nu kan vi till detta lägga dem som inte fått uppehållstillstånd men trots detta stannar i Sverige. Hur vanligt är det då att asylsökande som inte har rätt till asyl i Sverige avviker när de meddelas det beslutet? Fråga ställd, fråga besvarad, via Wager får vi veta att  6 454 asylsökande som fått avslag på sina asylansökningar har inte lämnat landet. Enbart i år.

Därmed torde kommentarer vara överflödiga.