Gästinlägg: Det kan drabba vem som helst
avatar

Dagens jästpaket från Karin Aldes är ett viktigt inlägg i debatten om identitetspolitik, och ger en hel del att tänka på.

Det fanns en tid när en kvinna var en mans egendom, när en funktionshindrad sattes på svält och när en jude inte fick komma in i landet. Mycket har blivit fantastiskt mycket bättre sedan dess, men för en grupp har väldigt lite förändrats: de odöda.

Odöda betraktas inte som fullvärdiga människor och de diskrimineras dagligen. Debattörer och recensenter drar sig inte för att jämföra fallerade stater och företag på randen till konkurs med odöda. Barn klär ut sig till odöda på halloween och andra maskerader, man använder till och med z-ordet i offentlig debatt utan att skämmas och utan att kultureliten kräver avbön.

Kulturen är alltid fientlig mot odöda. I otaliga filmer och böcker framställs odöda som onda och bara genom sin existens förväntas de framkalla skräck. På senare tid har en liten positiv förändring kunnat skönjas och här vill vi lyfta fram John Ajvide Lindqvist som en pionjär.

undead

Odöda behöver hjälp och stöd, inte hån. Det finns ingen lagstiftning som skyddar odöda mot hån, förtal,mobbing och misshandel. Tiden är tack och lov förbi när en pöbelhop ostraffat kunde jaga en odöd för att skilja huvudet från kroppen, men odöda är fortfarande den mest utsatta gruppen i samhället och skyddas heller inte av lagen om hets mot folkgrupp. Odöda har som bekant inte rösträtt.

Odöda har svårt att klara sig på egen hand, de behöver hjälp dagligen och det ligger helt på frivilligorganisationer och anhöriga. Inga bidrag utgår och det finns heller ingen avdragsrätt för att köpa tjänster av ROT/RUT-karaktär för att ta hand om en odöd. Faktum är att odöda inte heller får föreningsstöd för att organisera sig, men det är en mindre orättvisa i sammanhanget.

Många människor anser sig vara moderna och toleranta. De skulle aldrig göra något rasistiskt eller sexistiskt, men skulle flytta direkt om en familj med en odöd gick på husvisning i deras område.

Det finns några saker som skulle göra mycket för de odödas situation och värdighet:

1.) Släpp in anhörigföreningar att föreläsa på skolor. Fördomar motarbetas med korrekt information. Vi har mycket att berätta och stor erfarenhet.

2.) Inkludera odöda i de grupper som omfattas av lagen om hets mot folkgrupp. Det kostar inget att bete sig hövligt och civiliserat.

3.) Låt vård av odöd kunna vara en syssla som är berättigad till RUT-avdrag.

4.) Upprätta en sannings- och försoningskommission för att dokumentera de historiska kränkningarna och förföljelsen av odöda.

Inget av detta behöver bli dyrt, eftersom de mesta av arbetet kommer göras av frivilliga, allt vi behöver är lite stöd och förståelse i den lagstiftande församlingen.

Mvh,

Karin Aldes, Vällingby

Ordf. Anhörigföreningen för odöda

Kommentarer

Gästinlägg: Det kan drabba vem som helst — 15 kommentarer

  1. Får mig osökt att tänka på Terry Pratchetts Reg Shoe, ordförande i Fresh Start Club …

  2. Sverige är dock redan som i många andra frågor ett föregångsland.
    Det finns domslut på att vandöda skall behandlas med samma respekt som levande, tack vare videovålds-debatten i början av 80-talet.
    Följande citat är saxat ur tidningen kapten stofil:

    ”Uppmärksamheten kring videovåldet fick också en del absurda konsekvenser i rättsväsendet. Efter Studio S klubbades en lag om olaga spridning av våldsskildringar. Lagen gällde endast våld som hade mänskligt upphov, något som skapade problem när domstolarna skulle ta ställning till zombie-filmer. I tingsrätterna i Härnösand och Stockholm slog man fast att zombies ska räknas som levande människor: ”I Staden med levande döda utförs våldet huvudsakligen av tidigare döda som återuppstått. De uppträder i mänsklig gestalt och måste även med en restriktiv tolkning av förbudsbestämmelsen räknas som människor.” Vi har alltså domstolsbeslut i Sverige på att zombies lever, vilket onekligen känns betryggande.”

  3. @Nilsson:

    Vet inte om det var det du hade i åtanke eller 1984 eller något annat. (Fast Diamond Dogs och We Are the Dead är ju inspirerat av 1984)

  4. @Mia.:
    Hörde du sommarprataren som lyssnarna hade röstat fram? Han talade över ämnet om vad vi skulle göra om zombierna skulle komma och försöka ta över vårt samhälle… Tokigt? Det var min första reaktion, men programmet var oväntat lärorikt och intressant, och jag kan lätt rekommendera det för en lyssning:

    http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/576702?programid=2071&playepisode=576702

    Känns som denna artikel är en sorts uppföljning på detta radioprogram.

  5. Jag har länge misstänkt att Löfven tillhör Zombie skaran med sitt sluddrande tal styltiga gång stenansiktes mimik och hjärnkapacitet under medel,dags för honom att komma ut ur garderoben(helst inte min)och visa vägen för andra odöda.

  6. @John Nilsson: Radioprogrammet och den här artikeln tror jag har olika underliggande syften: Herman Geijer ville nog att vi ska vara förberedda på det oväntade medan jag vill bereda vägen för kvotering av odöda till bolagsstyrelser.

  7. @michael: Enligt min ”forskning” är det lika illa att kalla Löfven z-ordet som att kalla honom CP. Det är en förolämpning mot den andra parten i båda fallen.

  8. @ Karin Aldes

    Jag måste säga att jag inte riktigt hänger med nu. Vad menar du med odöda och hur manifesterar sig egentligen tillståndet?

  9. @Karin Aldes:
    ”Herman Geijer ville nog att vi ska vara förberedda på det oväntade medan jag vill bereda vägen för kvotering av odöda till bolagsstyrelser”.

    Låt mig ändå få gissa att en och annan ”vanlig dödlig” skulle se det som ”oväntat” om z…, alltså odöda, skulle komma att ta plats i något företags bolagsstyrelse…

    Jag tänkte nog att du skulle reagera på något sätt, men det var ”oväntat” att du inte reagerade på att jag skrev ut z-ordet…

    Haha. Spelade med några kompisar på gymnasiet ett tag. Tror nästan man kan säga att vår signaturlåt hette just ”Z—-e!”

  10. Enligt dagens kulturnyheter är John Ajvide Lindqvist nominerad till Augustpriset.