Identitetspolitik är numera ett återkommande argument i Sveriges offentliga debatt. Trots detta tycks det vara få som kan definiera exakt vad det rör sig om, vems åsikter som förs fram eller varför. Källkontrollen tycks obefintlig vad gäller ämnet. Detta kan mycket väl vara avsiktligt. Om ni frågar mig så var de ledande företrädarna inte trygga nog i tanken att folk – om de visste vad som sades – skulle hålla med. Sålunda uppstod paradoxen att samtidigt som man ville sprida dessa åsikter överallt så ville man hemlighålla alla källor, argument och resonemang. Det är mycket sällan någon som förespråkar dessa saker förklarar enligt vem och varför de gör som de gör.

Men först ett snabbt bemötande. Det är praktiskt taget garanterat att någon kommer att invända att detta låter som konspirationsteorier. Låt mig därför på en gång påpeka varför det är helt felaktigt. Konspiration beskriver när människor agerar i det dolda. Jag har inte lärt mig de här sakerna genom att smyga i mörka gränder eller hacka ministrars email. Jag har lärt mig de här sakerna genom lyssna på professorer som håller kurser i de berörda ämnena. De citat som finns med är ordagrant vad de sagt och jag vet inte ens om de själva håller med om de saker som de beskriver. Nåväl dags att börja.

Vi har fått en situation där de flesta ytligt känner till vad som sägs men där få kan förklara det mer ingående. Det finns dock ett undantag och det är online courses. Vem som helst kan ta reda på vad som lärs ut på dessa och jag har bland annat gått igenom flera lektioner på identitetspolitikens grunder. Där ingår klasser i feminism och multikulturalism – komplett med de teorier som säger vad som anses sant och varför.. Under parollen ”Identitetspolitik for dummies” tänker jag här presentera några av de första saker som lärs ut.  Här kommer ett par inledande frågor om jämlikhet.

Does equal treatment mean ignoring racial identities?

Ïs color-blindness unequal?

Dessa bägge argument inleder kursen på Multikulturalism, vars definition lyder: ”Concern for equality and diversity of ethnic groups”. Multikulturalism representerar en total förändring i hur ”liberalism” (amerikansk vänster) ser på begrepp som identitet och jämlikhet. Ett uttryck för denna förändring är hur man börjar lägga till epitetet ”traditionell” framför viktiga begrepp. Sålunda handlar jämlikhet enligt Identitetspolitik (hädanefter kallad IDPOL) inte längre om typiska vänsterfrågor som klasskamp/ fackförbund/ fattigdom. Det var bara vad det ”traditionellt” handlade om. Man behåller alltså orden samt deras emotionella och historiska laddning men man ger dem helt andra betydelser.  Vilket förklarar varför vi ser artiklar som Inger Starks ”Därför lämnar jag Vänsterpartiet”

Partiet har förvandlats från ett socialistiskt och feministiskt parti till ett välgörenhetsparti som har gått vilse i identitetspolitiken, skriver tidigare vänsterpartisten Inger Stark.

Kom ihåg de bägge frågorna som jag inleder texten med ovan. IDPOL har som uthångsläge att svaret på bägge frågorna automatiskt är nej. Då vänstern har jämlikhet som mål och IDPOL anser att bägge dessa saker är uttryck för ojämlikhet så blir konsevensen att enligt IDPOL blir det vänsterns plikt att förhindra och bekämpa ”likabehandling” och ”färgblinda” samhällen. Samtidigt är de flesta ovetande om att jämlikhet numera automatiskt kommer att inkludera att förespråka motsatsen till likabehandling och färgblindhet – vad det ens är.

IDPOL innebär alltså rent praktiskt att jämlikhet/vänsterfrågor inte längre kommer att handla om att bekämpa klasskillnader, hjälpa fattiga eller driva fackliga frågor eftersom dessa saker leder till samhällen där man inte kan följa IDPOL:s idéer om hur det perfekta samhället skall byggas. Vilket enligt IDPOL inte kan ske annat än om man har en uppdelning av ”identiteter” som dessutom måste ha egna rättigheter som behöver vara större än individernas rättigheter för utifrån denna princip så kan individer inte tillåtas agera på sätt som förstör ”gruppidentiteten”.

Många verkar felaktigt tro att detta endast gäller priviligerade gruppers individer. De går med på det här utifrån antagandet att det endast skall gälla vita heterosexuella män. I själva verket gäller denna princip i lika hög grad individer från minoriteter så om ni undrade varför man allt oftare kastat runt begrepp som ”husneger” och ”onkel tom” mot liberala och konservativa debattörer med invandrarbakgrund – eller varför så många vänsterdebattörer i media numera tycks reagera förvånat eller negativt på västerländsk klädsel och beteende hos ”rasifiierade” – så har ni förklaringen svart på vitt i följande citat:

”Some suggest a cultural group have rights independent of its individual members”

Vad detta innebär är att identitetens företrädare inte bara anser sig ha rätten att trycka ner individer från den priviligerade majoriteten. Enligt IDPOL har den som företräder den svarta identiteten rätten att trycka ner svarta individer också. Här kan ni se att vad som lärs ut på dessa utbildningar också praktiseras i verkligheten. Vem behöver försöka hitta botemedel mot cancer när man kan gå i de finaste skolor för att undervisas i konsten att skandera black lives matter – åt svarta personer. Samt förespråka samhällen utan likabehandling och färgblindhet – vad det ens är

Vad det ens är.. Jag har en poäng med den formuleringen. Har ni listat ut vad den är ännu? Om ni tänker efter så kommer ni nog att inse att ni vet mycket lite om hur det samhälle som IDPOL förespråkar egentligen skall se ut. Jag har lyssnat på hela lektioner på ämnet och jag kan säga att nästan ingenting som lärdes ut handlade om hur deras samhälle skall se ut och fungera. Man undviker extremt noga att ställa upp hypoteser som kan testas.

Istället handlar det mesta om att kritisera nuvarande samhälle för att inte motsvara deras egna fantasisamhälles ideasl. Detta är den kanske sämst dolda hemligheten i IDPOL. Man verkar inte bry sig det minsta om att få vad som lärs ut att fungera i praktiken. Skaparna av IDPOL verkar uteslutande bestå av skrivbordsakademiker som inte verkar ha brytt sig om något annat än vad som skulle imponera på sina studenter, låta bra i klassrummet och rätta sig efter de populära teorierna.

America used to admire its ”melting pot” image, but the melting pot means removing differences, which is what melting does.. well what if people dont want to lose the differences?

Lade ni märke till motsägelsen? Var inte argumentet tidigare att vad individer ville var så oviktigt att gruppidentiteter skulle ha rättigheter oberoende av individuella medlemmar? Så vem är ”people” här egentligen? Om jag får spekulera fritt så verkar sanningen vara att detta inte har ett dugg att göra med vad ”people” wants. Det verkar mest handla om vad skrivbordsakademikerna och deras studenter själva vill och ingen annan. En av multulturalismens förespråkare Putnam satt i närmare tio år på forskning som visade problem med de saker han förespråkade och vägrade att publicera den. Vidare så är den här frågan häpnadsväckande verklighetsfrånvänd gällande kulturell evolution.

Betänk hur människans DNA fungerar.  Om vi vore kloner skulle samma sjukdom som utplånar en av oss kunna göra slut på hela människosläktet. Tack vare modellen med sex och fortplantning så har människan dock individuell variation vilket innebär att där vissa går under gör andra det inte. Som om det inte vore fantastiskt nog så kan kunskaper även föras vidare socialt. Vad en genetiskt särskilt väl lämpad människa upptäcker kan alltså sedan läras ut till andra människor som själva saknade förmågan att uppfinna den kunskapen.

Här uppstår dock det problem som har fått delar av universitetsvärlden och massmedia och politikerklassen att helt och fullständigt tappa kontakten med verkligheten. De förstår inte längre ens grunderna om vad kulturer är till för och de ignorerar helt att det är människors beteende som primärt skapar människors resultat. Kulturella identiteter är konsekvensen av att vissa grupper och individer som ursprungligen gjorde saker annorlunda när de gjorde något nytt fick andra, resultat. Detta ledde till att andra grupper och individer härmade dem som varit särskilt framgångsrika.

Om man skall tala i IDPOL-termer kan man säga att historiskt ägnade sig ur-människan åt den mest förfärliga sorts kulturförstörelse som får dagens mångfaldsforskare att gråta floder över de kulturskatter som skall ha försvunnit när dåligt fungerande ideer som producerade sämre resultat övergavs för bättre fungerande ideer som producerade bättre resultat. Enligt den så kallade ”värdegrunden” – som av vad jag kan utröna är bara är ett annat namn för identitetspolitikens mest populära teorier som de lärs ut – så borde vår historia ha sett helt annorlunda ut.

Enligt den så kallade ”värdegrunden” så borde mänskligheten redan från början ha haft stora byråkratier som dels tvingade de kulturer som lyckades sämre att inte ta efter bättre fungerande ideer och dels hindrade de kulturer som lyckades bättre att uppmuntra andra kulturer att ge upp sina traditioner. Huruvida den här beskrivningen stämmer behöver ni inte ens diskutera. Det tar bara några sekunder att hitta en av de tusentals särskilda intressegrupper som vill begränsa, censurera eller förbjuda uttryck för framgångsrika människor i film, tv, tidningar och särskilt besatta är de av att kontrollera reklam/annonsering.

Det är bara ett litet problem med deras tänkta parallellhistoria: De byråkratier som deras ideer är beroende av skapades av samma kulturella evolution som de ondgör sig över och utan den kulturella evolution som de menar ”förstör mångfald” så skulle byråkratierna som de är beroende av inte ens existera.