Granskning Researchgruppen
avatar

Dolfs logo

Eders Ödmjuke flinar skadeglatt

Det sprider sig som en löpeld på nätet, så jag är väl sent ute som vanligt, men jag tycker det är lite för viktigt för att jag skall förbigå det med tystnad.

En frilansjournalist, Ola Sandstig, höll på med en granskning av Researchgruppen, tänkt att bli publicerad i tidningen Fokus. Det hela uppmärksammades förstås i berörda kretsar, vilket ledde till att ett ”Twitterdrev stoppade kritiskt reportage”. Sandstig anklagades för att brista i faktakontroll och förlita sig på nazister.

För lite mer än en vecka sedan stoppade så Fokus publiceringen av granskningen med motiveringen:

De källor vi använder ska vara trovärdiga och uppgifter ska kunna verifieras. De personer som namnges ska ges möjlighet att kommentera uppgifterna. För Fokus är det en självklarhet att inte använda sig av källor med icke-demokratisk – till exempel nazistisk – koppling.

En i mitt ganska tycket ganska lustig inställning. En källa är en källa oavsett var den befinner sig. Det må så vara att olika källor har olika trovärdighet, men är uppgifterna verifierbara spelar det ingen roll om det är en nazist, femåring, kommunist, kvinna, psykfall eller vem det nu än må vara som är källa. I det här fallet rörde det sig tydligen om att granskaren kontaktat Fria Tider, och ”för Fokus är det så klart helt oacceptabelt att använda den typen sajt som ursprungskälla”. Jag är ingen stadig läsare av Fria Tider, men har halkat in där lite då och då när jag följt upp länkar, och jag kan bara säga att personligen tycker jag att Fria Tider ter sig bra mycket trovärdigare än Helins aftonslusket och Mattsons kräxpressen.

Ola Sandstig, granskaren, konstaterade att ”Fokus släppte mig som en ebolasmittad”. Ola Sandstig har tidigare gjort jobb för ”P1 Kaliber” och ”Uppdrag Granskning”, han är således en ganska väletablerad journalist. Hans kontakt med Fria Tider?

Mycket av diskussionen kring den inställda granskningen har handlat om Ola Sandstigs mejl till Widar Nord, publisher på högerextrema Fria Tider.

I mejlet ber Ola Sandstig om hjälp att få tag i ett förundersökningsprotokoll som gallrats bort av tingsrätten och polisen.

– Widar Nord betraktas uppenbarligen som ett slags inverterad Kung Midas. Ger du honom en verifierad FUP så får du tillbaka Mein Kampf. Men om Fria Tider säger att det regnar och du tittar ut och det regnar, ja då regnar det.

Han ger också en intressant bild av det journalistiska klimatet (fetstilt, frågor från Dagens Media):

Tror du att journalister är rädda för Researchgruppen?

– Ja absolut. Journalister är jätteförsiktiga för de vet hur mycket skit man får ta när man granskar den radikala vänstern.

I ett annat mejl skriver Ola Sandstig att han anser att Researchgruppen är ett hot mot demokratin. Enligt honom var det specifikt den här formuleringen som Anna Körnung hade problem med.

– Jag tycker att de är väldigt problematiska och där någonstans landade vi. Men jag är ändå inte riktigt nöjd med den här förklaringen. De verkar vara rädda för att över huvud taget sammankopplas med en högerextrem sajt.

Kan du inte ha förståelse för det?

– Absolut men jag tycker att man ska vara rakryggad och säga att man litar på reportern. Inte slänga honom till vargarna. Jag fick ett drev från vänster, blev uthängd av högern och fick skit från min egen uppdragsgivare. Det är ganska ovanligt tror jag. Normalt sett har medier en enad front utåt men i det här fallet släppte de mig som en slags ebolasmittad.

Tidningen Dagens Samhälle brukar inte publicera texter som refuserats av andra tidningar, men de gör nu ett undantag, vilket de motiverar så här:

Vi lever i en orostid då alla säger ”Je suis Charlie”. Samtidigt är redaktioner livrädda för att testa press- och yttrandefrihetens gränser, i synnerhet om försvaret omfattar någon som står långt till höger och kritiken riktas mot militanta krafter till vänster. Twittermobben rycker då genast ut. 

Principiellt är det viktigt att Ola Sandstigs reportage blir publicerat och att hans journalistiska yrkesheder rentvås från alla falska påståenden om honom.

Idag publicerade så Dagens Samhälle Ola Sandstigs reportage Granskare som inte tål en granskning där han granskar denna maktfaktor som delar säng med bland annat aftonsnusket, kräxpressen och överstetrollet Arsleberg. Och inte bara det. Han följer i Eder Ödmjukes spår och redovisar sina källor.

Det hela har redan börjat ge svallvågor, Martin Fredriksson anmäler Dagens Samhälle och Ola Sandstig: "Så mycket felaktigheter" och Ola Sandstig: "Jag har blivit hotad". Hade inte hela affären varit så uttalat olustig hade jag plockat fram popcornen.

Hur som helst, LÄS GRANSKNINGEN!

De två researchblattarna Martin Fredriksson och Mathias Wåg

De två researchblattarna Martin Fredriksson och Mathias Wåg

©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.

Kommentarer

Granskning Researchgruppen — 11 kommentarer

  1. Man tackar.
    Då skall vi se vad andra tidningar och SVT har att säga om saken. Gissar att det blir små notiser.
    Jag förstår vad du referera till tror jag. Men I stället för ”researchblatte” skulle jag vilja föreslå ”huspöbel”, ”hushuligan”, ”husbus” eller dylikt. (Några av dem kan låta dialektala så kanske något rikssvenskt.)
    Researchknattarna?

  2. Läste igenom granskningen, två faktoider jag undrar över:
    Var Piratbyrån verkligen en ”fildelningssajt”?

    Vad menas med ”Inför nästa val kan de exempelvis tanka ner alla valsedlar i sin databas och se vilka som har gjort sig skyldiga till ”fel åsikter” eller ”fel parti”.”?

  3. @Sam Vimes: Piratbyrån var en tankesmedja, men the Pirate Bay uppstod som en slags utväxt på siten innan de startade eget.

    Källa: mitt ofta tveksamma minne.

  4. @Sam Vimes:

    Piratbyrån var inte i sig en fildelningssajt, men de startade en egen sådan (The Pirate Bay). Om Martin Fredriksson var inblandad i uppstarten av den senare vet jag inte. Jag har inte lusläst källorna.

    Vad menas med “Inför nästa val kan de exempelvis tanka ner alla valsedlar i sin databas och se vilka som har gjort sig skyldiga till ”fel åsikter” eller ”fel parti”.”?

    Helt enkelt att de kan korsköra alla som ställer upp i nästa personval med sin egen databas för att se om någon har hittat på något fult på nätet under anonymitet.

  5. @Sam Vimes: Ang. valsedlarna menar han att de kan kolla vilka som finns valbara, koppla detta till deras gestaporegister för att kolla ifall någon har några av dem oönskade åsikter, o därefter läcka det och låta deras fotsoldater göra vad de vill.

  6. @trash: Wikipedia verkar hålla med ditt tveksamma minne, så ”fildelningssajt” är inte skriande fel. Eller skriande rätt.

  7. ”Martin Fredriksson anmäler Dagens Samhälle och Ola Sandstig: ”Så mycket felaktigheter”

    Känns det igen?
    Detta bemöts på exakt samma sätt som deras kommunistkollega Jan Guillo gjorde angående boken om honom:
    Hitta en felaktighet och dra uppmärksamheten till den, så att de allvarliga anklagelserna hamnar i bakgrunden och trovärdigheten ifrågasätts. Guillos betalda arbete åt KGB drunknade i tjafset om ett terminsbetyg från en skola!

    Är det något vi kommer att se något av i etablerad media, så är det dessa dimridåer som läggs ut för att dra uppmärksamheten från de allvarligare och felfria delarna i granskningen…

  8. Det är ju stor humor att Researchgruppens ledare Martin Fredriksson anmäler Dagens samhälle för att de publicerar en granskning av honom och hans företag när han själv lever på att göra detsamma på andra människor.
    Fast det är väl inte lika kul när hans mörka förflutna och hans skumma företag hängs ut till allmän beskådan. Det är ju bara de goda vänstermänniskorna som får hänga ut andra och till och med misshandla dom.
    Researchgruppens medlemmar är enbart en samling hycklare och de som anlitar dom borde skämmas.

  9. Om alla faktafel i tidningsartiklar skulle anmälas till pressombudsmannen, så skulle PO behöva anställa mer personal är Försvarsmakten för att kunna handlägga alla ärenden.

  10. @Pelle2:

    Ännu större humor är väl att Martin Fredriksson försöker framställa det som att Seppuku Media och Researchgruppen är två olika saker för att kunna distansera sig från Ayman Osman.

    ”Granskningens upphovsman Ola Sandstig har besvarat kritiken. Han menar att Ayman Osman visst var delaktig. Klart är att Ayman Osman satt med i styrelsen för Seppuku Media, den ekonomiska förening som driver Researchgruppen.”

    http://www.svt.se/kultur/dagens-samhalle-po-anmals