Gästinlägg: En ung kvinnas ord om feminism
avatar

Via ett tips från Dolf ramlade jag (Ninni) på en bloggpost som var en befriande läsning. Jag kontaktade bloggägaren, Camilla, för att förhöra mig om Genusdebatten kunde få återpublicera inlägget. Här är det i dess helhet, läs och njut!

Stort tack, vill vi skribenter ge till Camilla!  Rose

Jag gissar att antalet FB-vänner kommer minska drastiskt nu…

…men jag tänker säga det:
Av allt jag känt mig begränsad av i livet som kvinna, då står feminismen på en ohotad förstaplats.

Man skäller på medias och samhällets normer och tryck, men jag har aldrig upplevt samma granskande och dömande av kvinnors utseende, handlingar och preferenser, som det från feminismen. Kvinnors val och kroppar diskuteras som om de vore allmängods – vad sänder du ut för signaler med din Instagram och din föräldraledighet, vad är meningen, var är ditt ansvar, ergo: hur vågar du göra något för dig själv, tänker du inte på att ditt liv i första hand är till för andras välbefinnande? – och kvinnan i sig har man lyckats dumförklara till den grad att hon antas och förväntas bli kränkt vid blotta åsynen av en bild där man kan se hud. Jag ska exempelvis tydligen må dåligt av en reklam där en modell, stundtals topless, poserar i jeans. Högst oklart varför.
Jag kan för all del tycka att samhället och media sedan länge tagit en smaklös riktning (även om jag inte anser att en barbröstad kvinna nödvändigtvis hör dit), och efterlyser mer stil och klass framför vulgaritet och fokus på sex. Men efter situationen är det löjligt att skuldbelägga endast kvinnor som svaga offer, och samtidigt med ett kollektivt ansvar för andra kvinnor. Ni ger mig cancer i hjärtat varje gång ni kallar andra tjejer för ”medsystrar”, eller ifrågasätter mina val med argument om normer och signaler. Jag är inte er jävla syster för att vi råkar vara av samma kön, jag behöver inte ert stöd, vi har inga skyldigheter gentemot varandra och uppenbarligen inte heller några likheter. Gå bort och odla en egen vilja, it might just do you good.

De flesta vet således säkert också vad jag anser om genus överlag, vilket inte är några positiva ting. Jag är inte svartvit, jag tror inte att människan endast är biologi och instinkt och tycker inte att alla som avviker från det är abnormala, men jag tror att biologin ligger som en ofrånkomlig grund i den absoluta majoriteten av både män och kvinnor. Är följaktligen övertygad om att feminismen, och den här bisarra idén om avsaknaden av skillnader mellan könen, är direkt skadlig för människor och särskilt våra unga, inte minst för att det drabbade mig som barn.

Jag tyckte liksom majoriteten av mina tjejkompisar inte om att ensam leda grupper, gör fortfarande inte. Det innebär inte att jag saknar drivkraft, jag är som nämnt smått besatt av att prestera, och när jag nu förhoppningsvis ska bli aktiv inom partiet kommer jag inte nöja mig med att sitta tyst på medlemsmöten; Tro inte att jag saknar ambitioner. Jag är dock på det stora tryggare i att följa än att leda, och vilket alltså ansågs fel under min barndom. Som 89:a hade jag ändå turen att växa upp innan den stora genusboomen, men min personlighet var på grund av mitt kön inte något som gillades, och fokus låg därför ständigt på att jag skulle ta plats. I skolan var jag en mönsterelev som hade osedvanligt lätt för mig, men det var inte nog, jag var för anonym. Jag hade inte samarbetssvårigheter, även om jag gärna arbetade själv under eget styre, jag föredrog bara att inte vara den styrande i en grupp. Inga problem för mig. Men jo. ”Du måste ta mer plats”. Min lika duktiga och lika anonyma tjejkompis? ”Hon måste ta mer plats”. Märkligt nog sades detsamma aldrig om de lågmälda killarna, vilka tvärtom ansågs vara de bästa och socialt föredömliga pojkarna i klassen.

Jag ryser även vid minnet av de fasansfulla grupparbetena, där jag konstant tussades ihop med de drivande killarna, och där uppmanades ta styret. Det spelade ingen roll att jag och min väninna samarbetade som få, vi behövde lära oss att överge vad som fungerade för oss och påtvingades istället motsatt roll i motsatt sällskap. Allt i jakten på att tvinga tjejerna som trivdes i bakgrunden att kliva fram, och killarna som trivdes i ledningen att kliva tillbaka. Jag undrar i mitt stilla sinne hur den skeva synen på könen påverkade vår skolgång, och om det var en slump att jag och sagda utåtriktade killar tillhörde de som i slutändan började underprestera och vantrivas. Det sista året i grundskolan mådde jag enormt dåligt, vilket var det ofrånkomliga resultatet av att jag skulle prestera, men inte tilläts göra det på mitt sätt, uttryckligen med hänvisning till mitt kön. En lärare sänkte mig på mitt nationella prov enbart för att jag inte styrde samtalet nog. Att jag hade bäst engelska och konverserade friast i klassen var oväsentligt, man ville se mig som följsam tjej ta kontroll. Klassens mest anonyma kille som hade uselt uttal, och höll käften uppskattningsvis 50% mer än jag gjorde? MVG. Prisades för sin lugna personlighet. Gjorde verkligen under för självförtroendet och den personliga utvecklingen.

Man säger att inte alla kan bli akademiker, att alternativen är lika goda, och att det krävs för att samhället ska fungera. Det är givetvis sant, och jag säger då att inte alla kan bli chefer, att alternativen är lika goda, och att det krävs för att samhället ska fungera. Alla, varav en betydande andel kvinnor, är inte gjorda för att styra, och det är absurt att försöka påtvinga rollen på så många som den inte ligger naturligt för. Jag tror förvisso att problemet är allvarligare för pojkar som inte tillåts vara pojkar, utan istället anses vara problembarn och snabbt ges en diagnos och medicinering, men det skapar också problem att många flickor inte är skapta för den dominans de påtvingas i sin uppfostran. Har inte ändrat åsikt efter alla år i den kvinnodominerande hästvärlden, där varje stall är en oombedd och sällan fungerande hierarki med bråk och härskartekniker. Jag avskydde ridskolornas maktmissbrukande tjejer, och som hästägare sedan åtta år kan jag nämna fyra stall som varit bra: Det ena styrdes av en naturligt auktoritär kvinna, de tre andra drevs av och befolkades, bortsett från mig, av män. Övriga kaotiska ställen ser jag inte som något annat än en direkt konsekvens av ”alla tjejer kan/bör/måste ta för sig”-lögnen. Och det är ett socialt experiment jag verkligen, för hela samhällets skull, hoppas att så många barn som möjligt slipper.

Jag har naturligtvis inga problem med drivande kvinnor eller tillbakadragna män där respektive sätt ligger naturligt för individerna. Är helt för att uppmuntra och gynna folks naturliga personlighetsdrag från barnsben, helt oberoende av vilken kombination med kön och personlighet det rör. Alla samhällen är och har alltid varit beroende och uppbyggda att vi samverkar i olika roller, och varför inte acceptera, underlätta och uppskatta att vi naturligt föds som mer eller mindre introverta respektive extroverta, och dominanta respektive följsamma? Varför se ned på och motverka något som kompletterar oss i den sociala biten i alla delar av livet?

Vad jag har problem med är att fenomenet med könsroller ironiskt nog anammats helhjärtat av feminismen, och utan mothugg riktats åt det håll de finner lämpligt, därtill till en farlig grad jag sällan ser i andra sammanhang. Jag är övertygad om att allt direkt eller indirekt skapar olyckliga, frustrerade människor. Du kan aldrig skapa jämställdhet, stabilitet eller lycka genom att förneka skillnaderna mellan könen, att knuffa fram flickor och hålla tillbaka pojkar, att ge kvinnor positiv särbehandling i arbetslivet, att tvinga på par en fast uppdelning av föräldraledighet, att bestämma hur avklädd och sexuell en kvinna får vara innan hon är ett offer och kränker andra, eller att förvänta sig att män och kvinnor ska göra saker på samma sätt. Det, om något, kränker könen. Vill ni ha äkta jämställdhet, rättvisa och frihet? Låt då könen förvalta sina respektive särdrag, uppmuntra att göra samma saker men på olika sätt, och möjliggör att välja det som passar individen, se framför allt till att utbildningsväsendet anammar samma principer. Det är inte läget som råder idag, och för varje ytterligare centimeter som ges åt genus och feminismens snäva, fördömande och skadliga ramar kommer vi än längre bort från det.

Kommentarer

Gästinlägg: En ung kvinnas ord om feminism — 50 kommentarer

  1. Jag är övertygad om att om den här tjejen, Camilla, berätta sin historia för en utbildad genuspedagog så skulle hen tycka hon blivit fördjävligt illa behandlad. Vad dessa vill och ständigt talar om är ju att ge alternativ för att varje enskilt barn i sin uppväxt, inlärnings och sökperiod ska hitta det som passar barnet bäst och som just detta barn har mest utbyte av. Oavsett kön, extrovert eller introvert läggning. Camilla har inte bemötts med respekt i sin skolmiljö för sin introverta läggning utan tvärtom bestraffats för den hon var/är vilket gör mig förbannad. Lärare måste lära sig att respektera barns vilja när barnet väljer ur sina utökade valmöjligheter. Och om nån feminist är av annan åsikt skulle jag gärna vilja se en motivation.

  2. @wigwag:

    Det här är inget oväntat resultat för mig. Detta är vad en felvänd könsmaktordningsteori leder till.

    Min son och hans klasskamrater hade nyligen genus på schemat. Jag var vansinnig** när han berättade om lektionen där läraren, feminist, påstår att killar tar plats på tjejernas bekostnad och förtrycker så tjejerna och att pojkar kan formas av samhället till våldtäktsmän. Vad om ”killar tar mer plats” beror på att betydligt fler tjejer än killar är introverta av biologiska orsaker? Vad med de introverta killarna, ta de också ”plats på tjejernas bekostnad”? Exakt hur går denna ”formning till våldtäktsmän” till? Kan det vara ”man ska vara snäll mot en tjej” (varför då? Varför ska man visa mer ”snällhet” mot någon pga dennes kön?) som killar växer upp med att få nertryckt i halsen?

    Denna ideologi är skadlig, inte för feminister är elaka, utan för att ideologin saknar all form av stöd för att den är fel! Och priset betalar både killar och tjejer … och därför, på sikt, hela samhället och hela vår välfärd.

    ** för just min son saknar det helt negativa effekter, då han har mig. För honom ger det bra träning i argumentationsteknik och är endast utvecklande att möta idiotin. Jag är vansinnig för vad man gör med barn och ungdomar som inte har ”en Ninni” hemma.

  3. Pingback: Gästinlägg: En ung kvinnas ord om feminism - UmeNytt.se - Nyheter Sverige

  4. ”Du kan aldrig skapa jämställdhet, stabilitet eller lycka genom att förneka skillnaderna mellan könen, att knuffa fram flickor och hålla tillbaka pojkar, att ge kvinnor positiv särbehandling i arbetslivet, att tvinga på par en fast uppdelning av föräldraledighet, att bestämma hur avklädd och sexuell en kvinna får vara innan hon är ett offer och kränker andra, eller att förvänta sig att män och kvinnor ska göra saker på samma sätt. Det, om något, kränker könen.”

    Precis! Och vidare så kommer de mest drivande pojkarna hela tiden att vara överlägsna alla kvinnor eftersom de till skillnad från flickorna tvingades övervinna en massa hinder medan de drivande flickorna gavs en hinderfri bana. Militären i moderna länder skapar sina elitförband genom att låta en stor grupp gå igenom en bana med väldigt svåra hinder varefter de flesta i den gruppen knäcks och de få som blir kvar behåller man som eliten. När feminister ger flickor mindre hinder och pojkar mer hinder vem kommer att vara bäst på att övervinna hinder tror ni?

  5. Det var minsann en väl genomtänkt text av Camilla. Hon genomskådar stolligheterna och talar om saker vid deras rätta namn. Hoppas att vi hör mer från henne framöver.

  6. Helt underbart att läsa detta inlägg! Jag njuter och tar till mig formuleringarna.
    Speciellt:LÅT KÖNEN FÖRVALTA SINA SÄRDRAG. För mig är det självklart att det finns medfödda skillnader mellan könen. Skillnaderna har utvecklats under miljontals år av evolution.

    Att utgå från att könsskillnader enbart beror på social konstruktion leder till många felaktiga politiska beslut och olyckliga människor.

  7. Hmm… Jag drog exakt samma slutsatser. Fast ur den vuxnes perspektiv. Det var hopplöst att få flickorna att ”ta plats”, och minst lika hopplöst att hålla pojkarna i schack.
    När jag började spela på respektive egenskap, mest som ett privat experiment, så försvann problemen. Efter detta är mitt fokus snarare att skapa positiva ledare av de som narurligt tar den ledande rollen, och se till att de tillbakadragna vågar träda fram när de vill.

    Teo

  8. Ja det är så det ser ut i skolan i dag där pojkar som tar för sig och är framåt är en del av patriarkatet och måste tryckas tillbaka och tjejer som tar för sig och är framåt hyllas som hjältar.
    Där pojkar och flickor spelar i olika lag och inte är individer där enligt feminister det är rätt att skolan gynnar flickor och missgynnar pojkar som kompensation för könsmaktordningen.
    Enligt mig så är diskrimineringen av pojkar i skolan den enskilt största orsaken till varför Sverige kommer tappa i sin välfärd där vi går miste om driftiga unga mäns kompetens att starta företag eller blir anställda i företag och driver dom framåt i den hårt konkurensutsatta globala ekonomin.
    Där pojkar som är framåt ses som ett problem medans pojkar som lämnar plats till tjejer lyfts fram som goda exempel där tjejer som är framåt ses som goda exempel medans tjejer som vill verka i bakgrunden ses som ett problem där inga är individer utan först och främst en representant för sitt kön där feminister behandlar individer ojämnställt för att få till jämnställdhet.

  9. Ett mycket klartänkt inlägg. Jag håller med om allt. Sedan får man inte underskatta att även tillbakadragna ”följare” kan utöva makt i en grupp på ett mer subtilt sätt. I en grupp där en utåtriktad person bestämmer vad som ska göras och mer inåtvänd person utför jobbet kan utföraren påverka resultatet mer än man tror. Jag har jobbat i grupper där inåtvända personer på ett diskret sätt haft mer inflytande än gruppens formella ledare.

  10. Bra av Camilla och bra av Ninni, fortsätt vara förbannad! Helt enkelt underbart.
    Att flickor kan, bevisas av de kvinnor som ”tagit plats” i arbetslivets chefskap. Jag har träffat många av dem, haft som chefer, medarbetare, förhandlingsmotståndare och befordrat för högre tjänster. På sina egna initiativ och helt utan pepp,pepp. Kvinnor kan! Men inte alla. En del hamnar fel på grund av felriktat driv. Men det gör pojkar/män med. Hamnar på platser de inte klarar ut, menar jag. Varför skall då undandragna flickor hetsas av instruktörerna att vara först genom hinderbanan? Och varför skall motsvarande pojkar ignoreras och de som vill vara först hindras? Erik ger att utmärkt exempel av detta. Camillas beskrivning är helt fantastisk.
    Det går utmärkt att få exempel på ledarskap genom att studera programledare i televisionen. Inger Ljung är ett mycket bra exempel på bra ledning alltemedan hon har en kvinnlig kollega som inte verkar veta vad hon håller på med. Nog om detta!

  11. @Erik:

    Och vidare så kommer de mest drivande pojkarna hela tiden att vara överlägsna alla kvinnor eftersom de till skillnad från flickorna tvingades övervinna en massa hinder medan de drivande flickorna gavs en hinderfri bana. Militären i moderna länder skapar sina elitförband genom att låta en stor grupp gå igenom en bana med väldigt svåra hinder varefter de flesta i den gruppen knäcks och de få som blir kvar behåller man som eliten. När feminister ger flickor mindre hinder och pojkar mer hinder vem kommer att vara bäst på att övervinna hinder tror ni?

    Jag skrev i ett inlägg nyligen:

    Och saken är att det statistiska utfallet förklaras med mina antifeministiska (dvs kvinnan överordnad mannen) teorier och, till skillnad från feminister, jag behöver inte stirra mig blind på samhällets maktelit och blunda för utfallet på samhällets botten (apex fallacy). Med mina teorier kan jag förklara överrepresentation av män så väl bland uteliggare och kriminella som i samhällstoppen.

    Det du skriver här, är precis det jag menade. Pojkarnas könssocialisering är en mycket svårare psykologisk hinderbana jämfört med flickors, där vi tar bort hinder. De pojkar som är drivande och psykiskt starka blir av denna hinderbana bättre tränade för att kunna nå positionsmakt, de som är svaga dukar under på vägen och hamnar i botten av samhället. Flickorna som har en ”princessan på ärten”-uppväxt hamnar i samhällets mitt, förskonade från botten, men sämre/mer ovilliga att ta sig över de hinder man möter i karriärsvägen mot toppen.

    Och de åtgärder man gör i dagens samhälle förstärker detta. Färre pojkar kommer klara den mycket svårare hinderbanan de har idag, fler kommer fastna och duka under på vägen. Men de individer bland de drivande pojkarna som fixar könssocialiseringen i nutid kommer sopa banan och äga i toppeliten, med mycket färre verkliga konkurrenter (av båda kön) på vägen.

  12. Mycket bra och intressant inlägg.
    En sak jag reagerade på i helgen när jag hörde om den här norska mamman som kommit ut på Instagram med platt mage direkt efter födseln (alltså, direkt efter avunden då!)var att detta hade blivit utskällt av feminism. Och det slog mig i det här våldtäktsdebatten ”en kvinna ska kunna gå naken utan att hon ska kunna bli våldtagen”. Men när en sexig kvinna visar för mycket hud (Miley Cyrus) så är det rätt att hudflänga henne för hennes val. Om du är kvinna alltså.

    Min gissning är att en överviktigt kvinna som gjorde något liknande hade säkerligen hyllats som vågar gå emot normer. Att man vågar gå sin igen väg. Tydligare än så att vi fortfarande styrs av normer kan det väl inte bli. Bara det att nu ska normen vara att gå emot dem…

  13. @Bengt Andersson:

    Varför skall då undandragna flickor hetsas av instruktörerna att vara först genom hinderbanan?

    Mm. Flickors psykiska ohälsa har tredubblats sen 1985. Är det konstigt resultat när introverta flickor hetsas för att inta en position som inte är naturlig för dem? (Inte enda orsaken, en annan viktig är att internet gör ”det kvinnliga rummet” obegränsat stort.)

  14. Det är tragiskt att Camilla ska vara orolig för att skriva något sådant här på sin FB, att detta ska räknas som kontroversiellt är ju absurt. Men hon verkar vara en klok kvinna så det kommer nog gå bra för henne hur hon än gör är jag säker på!

    Varför inte behandla folk som individer bara? Låt dom vara som dom är och blomstra i det dom vill och gillar….. Folk är mycket mer än kön, de är först och främst individer. Nä just det vi är ju offer för samhället(patriarkatet) och alla normer som gör att vi redan inte har fått välja själva som genusvetarna säger. Och dom har själva medicinen mot samhällets påverkan och tydligen är det att bla lära ut att pojkar lär sig av samhället att bli våldtäktsmän och att killar tar plats på tjejers bekostnad?

    Sen tror verkligen den akademiska världen i dessa frågor(genusvetenskapen) att samhället lär pojkar att ta större plats i skolan (busar), inget biologiskt här bara hur killar lär sig av föräldrar dagispersonal och barnprogram som jag gissar är barns största kanaler ut i samhället i låg ålder. Och vad jag gissar händer detta i skolor över hela världen… hmm inget biologiskt här?

    Undra hur en genusvetare skulle definiera en människa? Såklart de fysiska attributen skulle komma upp men sen då? Helt plastisk och kan psykiskt ta form av vad som helst!? Vad är ens kärlek för en genusvetare?

  15. @Ninni:
    Jag tror inte det behöver vara så att killar är mindre (till antalet) introverta än tjejer. Snarare kanske mera extremt extroverta när de väl är det. Kanske beror det på testosteron tillsammans med bokstavsgrejer som gör killar mer extrema men sanningen är nog den att de som är mer livliga kan ju tyckas ta sådan plats att det verkar som att de är flera.
    Genusvetarna glömmer ju ofta kill- tönten/mesen som är introvert. Här finns de med dåligt självförtroende visst men även de extremt smarta som inte lägger så stor vikt vid att prata om ingenting. När de öppnar munnen så är det med vikt. Dessa är ofta kanske vinnare i skolan när det gäller betyg men förlorarna på parmarknaden för det krävs väldigt observanta tjejer för att upptäcka dem. D.v.s. tills de fått Nobelpris då är de lätta att upptäcka. Smile

  16. @Camilla
    Super! Du är en kvinna som verkligen hittat orsaken till det onda och inte gått på skenmanövern att ”det är männens fel” då ju egentligen kvinnor via feminismens trixande direktiv samt grupptryck ”valt” själva . Kudos!

  17. @PNy:

    Jag tror inte det behöver vara så att killar är mindre (till antalet) introverta än tjejer. Snarare kanske mera extremt extroverta när de väl är det. Kanske beror det på testosteron tillsammans med bokstavsgrejer som gör killar mer extrema men sanningen är nog den att de som är mer livliga kan ju tyckas ta sådan plats att det verkar som att de är flera.

    Nej, det behöver inte vara så. Men jag tror det är så och detta ”tror” grundar sig på att jag roar mig att studera småbarns personlighet utifrån en tänkt skala så här:

    extremt extrovert – extrovert – varken eller/både och – introvert – extremt introvert

    Till vänster, med mina observationer, dominerar pojkar till antal och till höger flickor. Majoriteten barn hamnar i ”varken eller/både och”.

  18. @Petter:

    ”Det är tragiskt att Camilla ska vara orolig för att skriva något sådant här på sin FB”

    Det är värre än bara tragiskt. Det är ett tydligt tecken på att man inte alls gett kvinnor större frihet att vara dem de själva vill vara utan tvärtom gett kvinnor ännu mer saker att oroa sig över. Detta samtidigt som de ursprungliga mer biologiska skälen kvinnor har att oroa sig blir kvar oavsett vilka åtgärder som personer med storhetsvaninne kastar in – vilket de påstår har som syfte att krossa de strukturer man inbillat sig man skall kunna ge skulden.

    Här hade alltså en mindre stark kvinna självcensurerat sig själv och feministerna hade sett detta som att kvinnor har större frihet. De vill alltså inte alls ha starka kvinnor. Det är skrattretande att de påstår sig stå för kvinnors frihet medan kvinnor som Camilla pga deras beteende bevisligen känner sig mindre fria och oroliga om de inte ställer upp på den feministiska ”samhällsbilden”.

  19. @Ninni: ”Nej, det behöver inte vara så. Men jag tror det är så”

    Jag är ingen expert på personlighetspsykologi, men det lilla jag vet om MBTI (Myers-Briggs) antyder att män är något mer benägna att vara introverta än kvinnor. Här är en länk som visar det, men jag kan inte svara för hur väl underbyggt innehållet är:

    http://mrob.com/pub/MBTI-16.html

  20. @Ninni:

    En tydlig illustration av hur det är en hårdare väg för pojkar finns hos SCB. Se kurvorna en bit ned på sidan, som visar vid vilken ålder man först flyttar ihop med någon, grupperat på utbildningsnivå. Det som sticker ut är skillnaden för personer under 20 med endast förgymnasial utbildning. Jag annoterade bilden här:

    Ungefär 3x fler kvinnor än män med förgymnasial utbildning flyttar ihop med någon vid 19 års ålder. Överlag är männen äldre, vilket syns på att männens kurvor tenderar mer ’åt höger’ i bilden. När det gäller eftergymnasial utbildning är kurvorna rätt lika, vilket troligen beror på att det som dominerar där är just den långa utbildningen. Detta stämmer med den bild Bo Rothstein målade upp, att endast män med hög utbildning kommer upp i ungefär samma sannolikhet att bilda familj som motsvarande kvinnors, medan skillnaden är mycket stor i botten.

  21. Ja det är som när jag debatterar i andra forum och påpekar att pojkar missgynnas i dagens skola och flickor gynnas och feminister anklagar mig för att vara en konservativ mansgris som är emot tjejers utbildning.
    Jag brukar då säga till dom att du måste ha missförstått mig jag är inte emot att tjejer får en bra utbildning jag är emot att killar inte får det.

  22. @Ninni:
    Okej jag tror dig
    Det finns ju kanske även en social aspekt som styrker ditt påstående. Tjejer tenderar att välja den extroverta killen tidigt i livet då detta är enda ”styrketecknet” som mannen kan visa upp så tidigt. Männen däremot strävar nog mer åt den introverta kvinnan då detta kanske mera kännetecknar ”stabillitet och lugn”.

  23. @Ulf T:
    Blir inte det där lite missvisande då det är en ca 4 års åldersskillnad på man och kvinna till kvinnans favör i det här fallet?
    Eller har jag otur när jag tänker nu igen. Smile

  24. ”…låt då könen förvalta sina respektive särdrag, uppmuntra att göra samma saker men på olika sätt, och möjliggör att välja det som passar individen, se framför allt till att utbildningsväsendet anammar samma principer”.
    .
    Enig med artikelFF.
    .
    Per Hagman.
    :

  25. @Tommy:

    Jag pratar om småbarn (under 4-5 år). Om man tittar på vuxna män och kvinnor, så håller jag med. Men där menar jag att man får med ett bias av det jag anser är männens förtryck (ni som inte gillar ordvalet, byt ut det mentalt bara). Riktigt var det vänder, det vet jag inte, för jag saknar erfarenhet av ålderspannet ca 10-20 år.

    Det är samma som man påstår att män inte pratar känslor. Jag bara skakar på huvudet åt såna påståenden, för det gör män enligt min erfarenhet om de känner att de får göra det på sina egna villkor, på sitt sätt och utan att fördömas för det. (Sen är det inte nog för att hugga saker i sten. För min erfarenhet av vuxna är ett begränsat och selektivt urval)

    Men visst är det så att några få stökiga pojkar är de som syns också.

  26. @Ninni: ”Jag pratar om småbarn (under 4-5 år). Om man tittar på vuxna män och kvinnor, så håller jag med.”

    Introversion/extraversion räknas väl som ett grundläggande karaktärsdrag som man föds med, och som knappast förändras under livet (utom i exceptionella fall vid till exempel mycket traumatiska upplevelser)?

    Jag minns inte på rak arm om det var Linus Jonkman eller Susan Cain som skrev om att det går att testa så tidigt som vid 6 månaders ålder genom att droppa lite citronsaft på barnets tunga. Extraverta individer vill ha mer av den intensiva smakupplevelsen, medan introverta grimaserar och tycker det är lite obehagligt.

    Däremot skiljer det naturligtvis i hur barn och vuxna *uttrycker* sina personlighetsdrag. Sen handlar det förstås om genomsnitt, inte om enskilda individer. Dessutom märks extroverta mer än introverta, särskilt om betraktaren själv är introvert.

    Jag har sett en variant av den skala du använde:

    ADHD – extravert – ambivert – introvert – autistisk

    (Ambiverta är de som varken är uttalat introverta eller uttalat extraverta.)

  27. Camilla, du har genomskådat bluffen! Det är ingen slump att det är på det här viset. På högre nivå är det precis det här som feminismen går ut på – att så split mellan könen och ta ifrån vanligt folk deras makt för att de som bestämmer över oss ska kunna styra oss ännu bättre. Hålla oss i skendebatter för att missa de större frågorna. Förvirra och lägga ut dimridåer.

    Den feminism vi ser idag subventioneras från mycket höga nivåer. De pengar man plöjer ner är ofantliga och resultaten som man påstås vilja uppnå uteblir. Trots det blir det bara fler och fler åtgärder och mer resurser som ska till. Att folk mår dåligt skiter man blanka fasen i så länge feminismen gör det den skall – förflyttar makt uppåt. Det är trots allt ändå bara skattepengar man använder sig av och de kommer ju från folket hur som helst. Så varför hålla i plånboken? Det här med att genus går ut på att barn ska få välja själva är en dålig lögn som nyttiga idioter har gått på, få vill ha men etablissemanget trycker ner i halsen på oss. Precis som resten av dagens feminism.

    Tack för ett av de klokare inläggen jag läst på länge!

  28. @PNy:

    ”Jag tror inte det behöver vara så att killar är mindre (till antalet) introverta än tjejer. Snarare kanske mera extremt extroverta när de väl är det.”

    Jag tror inte man kan resonera på det sättet. Extroverta killar är extroverta på ett sätt och extroverta tjejer är extroverta på ett annat. Det är ingen gradskillnad, det är en artskillnad. När man delar upp extroversion ser man att hos extroverta killar är ”dominance” en vanlig kategorisering, hos extroverta tjejer är det ”warmth” som är det. Det här var ju vad forskningen på könsskillnader som jag hänvisat till tidigare handlade om (Del Giudice et al)

    http://genusdebatten.se/ett-snabbt-inlagg-om-forskningen-pa-konsskillnader/

  29. @Tommy:

    Introversion/extraversion räknas väl som ett grundläggande karaktärsdrag som man föds med, och som knappast förändras under livet (utom i exceptionella fall vid till exempel mycket traumatiska upplevelser)?
    […]
    Däremot skiljer det naturligtvis i hur barn och vuxna *uttrycker* sina personlighetsdrag.

    Precis. Vi är medfött någonstans längs en flytande skala, men hur det uttrycks som vuxna påverkas av fler saker än medfödda karaktärsdrag. Jag är inte insatt i MBTI, men jag antar att det utgår från att man svarar på frågor typ denna test i mer avancerad form?

    Som ett exempel: Jag själv är medfött hyggligt långt åt vänster (märks inte alls, va? ;D), men av privata orsaker, så begränsas mitt handlingsutrymme. Och när jag svarar på frågorna på testet så kommer denna begränsande faktor att komma med i resultatet och förskjuter det åt höger. Det förändrar inte min personlighetstyp, det påverkar bara var jag ”hamnar i statistiken” och även hur jag agerar och därför upplevs.

    Och på samma sätt, så misstänker jag, att vuxenresultat påverkas av könssocialisering och en tid/kultur som är tillrättalagd till kvinnors fördel, så att män på kollektivnivå i resultatet förskjuts åt höger.

    Men jag vet inte. Smile

  30. @Ninni: ”Jag är inte insatt i MBTI, men jag antar att det utgår från att man svarar på frågor typ denna test i mer avancerad form?”

    Ja, just det. Egentligen ska det vara under överinseende av en utbildad MBTI-kunnig person, men online-varianter kan ge en viss antydan – förutsatt att man svarar uppriktigt. Ett vanligt problem med dylika självskattningar är ju att man svarar som man *vill* vara, inte som man faktiskt är.

    I testet du länkade till tycker jag att man blandar in egenskaper som egentligen inte har med I/E-dikotomin att göra. Det gör också såväl Jonkman som Cain i sina böcker.

    Här är ett av de mest använda online-MBTI-testen, tror jag:
    http://www.humanmetrics.com/cgi-win/JTypes2.asp

    Jag hamnar konsekvent som INTJ, med starkt I (89%) och T (88%), och Typelogics INTJ-profil skulle kunna vara skriven av någon som känner mig extremt väl: http://typelogic.com/intj.html Smile

  31. Även jag blev en INTJ med väldigt hög I o T också. Tycker att den passar, sitter o programmerar just nu. Razz

    Men har gjort liknande tester innan där jag fick ett resultat om att jag skulle passa som lärare osv, vilket jag skulle plugga till då, nu är det istället IT som gäller. Så vettefan om det är tillförlitliga alls, eller om det är väldigt tillförlitliga? Men beskrivningen stämmer verkligen, eller om det bara är jag som tolkar in mig själv i den, siare, folk som pratar med spöken, o liknande träffar ju även de rätt ibland o det är det man fastnar på.

    Men ändå; ”INTJs are known as the ”Systems Builders” of the types” – Pluggar systemvetenskap.

  32. Delvis OT till tråden, men jag har funderat lite på vad genusvetenskapens försvarare brukar hävda, att de kan bortse från biologi och sånt, eftersom endast de sociala konstruktionerna ingår i området genus. Det har man hört från både centrala företrädare och privata bloggare.

    Det innebär ju att de bara studerar hur folks fördomar och fantasier om könen ser ut, inte hur könen faktiskt ÄR. Och den kunskapen kan väl ha visst intresse, men det är knappast något man kan bygga någon politik på, då blir ju genus bara en pusselbit i en större helhet.

    De jämför inte ens dessa fantasier och fördomar med vad vi känner till om könens verkliga beskaffenhet från andra discipliner, vilket får anses oroande.

  33. Camilla jag kan bli din vän på FB om du tappar vänner pga av din eminenta text. Mycket bra!

    Jag är 10år äldre än dig men din text är väldigt träffsäker för hur jag upplevde skolan, fast från en pojkes synvinkel.

  34. En annan ledtråd annars till att hon tappar fb-vänner kan vara att hon är aktiv i sverigedemokraterna…

  35. Textförfattaren här. Kul att se all respons och jag tackar och bockar ödmjukast för det! Ska ta mig tid att läsa igenom allt och även följa upp de länkar som postats. Jag gjorde för övrigt ett tillägg i

    Bertil: Jag är inte aktiv i SD. Ser för övrigt inte vad min partitillhörighet har att göra med att jag har (haft) bekanta som uttryckt starkt ogillande specifikt mot min antigenus- och antifeministiska hållning.

  36. Undvika att multitaska var det. Fortsättning: Jag gjorde för övrigt ett tillägg i mitt ordinarie inlägg som finns på min blogg (jag har ingen reklam och drar inte in ett öre på några klick, så oroa er inte) för att förtydliga min poäng med mina erfarenheter i förhållande till genusteoriernas genomslag i samhället, som jag ser att även någon här kommenterat på. That’s all!

  37. @Camilla:

    Hej Camilla, och välkommen!

    Hoppas du stannar kvar, efter en sådan strong introduktion.

    Här är det absolut ok att vara antigenus och antifeminist. Det är det flera som är. Vi är övertygade om att man kan vara helt och hållet för jämställdhet ändå – eller kanske inte minst då.

  38. @Ulf T: Tack och bock! Liksom er är jag självklart för jämställdhet och lika rättigheter och skyldigheter – det är därför jag tar ställning mot feminismen.

  39. @Teodor:

    ”När jag började spela på respektive egenskap, mest som ett privat experiment, så försvann problemen. Efter detta är mitt fokus snarare att skapa positiva ledare av de som narurligt tar den ledande rollen, och se till att de tillbakadragna vågar träda fram när de vill.”

    Det viktigaste, förutom att inte bestraffa vare sig ledarna eller de som hellre står i bakgrunden, är kanske att ge så många som möjligt möjligheten att ta båda rollerna. Dvs inte bli chockad om en av ledarna kliver tillbaka eller en av de i bakgrunden plötsligt kliver fram när det gäller något de kan eller tycker om.

  40. @Camilla: Det var bara en hypotes inget annat. Pether: prova att inte läsa in saker så ska du se att de går bättre.

  41. Camilla:
    Tack. Intressant.

    Teodor, Tommy:
    Tack för länkar. Intressant med ADHD och aspergers/autism i sammanhang. (INTJ här också.)

    Pether:
    I/E finns kvar i nyare modeller som ”big five” och liknande.

  42. Jag är betydligt äldre än Camilla (min yngste son är född samma år som hon) men jag har istället varit i positionen att jag fått instruktioner att genomföra genusprojekt av detta slaget då jag arbetade som lärare. På en skola fanns det en ”genuspedagog” som hade fått detta med att tjejer måste synas mer och killar mindre som lyckades driva igenom att tjejerna skulle prata minst 50 % av tiden i klassrummet. Så vi lärare skulle klocka tiden. När killarna kom upp till 50 % så förbjöds de att prata och sedan blev det tyst i klassrummet. Det slutade med att tjejerna i klassen blev tvärförbannade och gick hem och klagade hos föräldrarna över att de skulle tvingas prata fast de inte ville. Det fanns tjejer som tog för sig, och de hade inga problem att göra sina röster hörda, men de som var som Camilla blev skitarga. Eftersom jag själv anser att ”genusvetenskap” bara är trams så bröt jag ensidigt projektet och tjejerna i klassen blev nöjda igen. Jag kan tillägga att ”genuspedagogen” aldrig ville diskutera att skolan gynnar tjejerna.

  43. Pingback: Vad fan sysslar media med? | Genusdebatten