En politisk plattform (eller partiprogram) bör vara det bästa stället att få reda på vad ett parti verkligen står för. Det är det ideologiska dokument i vilket detaljfrågor skall kunna förankras.

Feministiskt Initiativ har ett plattformsdokument sedan 2005, så vi kan tycka att de har haft gott om tid att känna efter om det passar, tänka efter och fila på formuleringarna. Och journalister har haft gott om tid att försöka förstå vad som står där.

Jag tänkte bara lyfta fram några påståenden i dokumentet som är föredömligt tydliga, men rimligen tarvar en förklaring. Fetstilsmarkeringen är min. Ursprungsdokumentet använder fetstil för att markera början av varje stycke. Här fetstilsmarkerar jag de formuleringar jag vill sätta i fokus.

Feministiskt initiativ har en vision om en värld där alla människor har samma möjligheter att leva ett fullödigt liv. Så ser verkligheten inte ut idag. Kvinnor är systematiskt underordnade män.

Vi känner igen detta som en radikalfeministisk utgångspunkt: vi lever i en könsmaktsordning som systematiskt underordnar kvinnor.

Med ’systematiskt’ menas att något är inbyggt och deterministiskt. Det borde alltså gå att påvisa. Har F! gjort det? Notera att det inte räcker med att t.ex. referera till den 17%-iga löneskillnaden mellan män och kvinnor. Just den siffran är i sig behäftad med systematiska fel, vilka går att korrigera för så att man så långt som möjligt bemödar sig om att jämföra rättvist. Jag skrev en del om det i Ingångslöner och hur man tjänar mer, och där visade jag bland annat, att när man justerar för kända faktorer, har det praktiskt taget alltid effekten att skillnaden minskar, och ibland även slår över till att kvinnor tjänar mer för samma jobb.

Notera också att när feminister i allmänhet anger löneskillnader som argument, använder de nästan alltid den ojusterade skillnaden, trots att samma studier som de hänvisar till presenterar en mer korrekt siffra. Nyligen tog jag också det genomsnittliga antalet arbetade timmar och genomsnittlig bruttolön och visade att kvinnor år 2002 i genomsnitt tjänade 192:30 kr/tim medan männen tjänade 177:20 kr/tim, dvs. räknat på det sättet, var kvinnors genomsnittliga timlön 8% högre än männens. Möjligen är detta för avancerad matematik för SCB, eftersom vi aldrig får se en sådan uträkning i officiella dokument. Varför? Min hypotes är att det man försöker göra är just att bevisa att kvinnor är diskriminerade, vare sig de är det eller inte, för att skapa en plattform för att kunna driva en feministisk kravlinje. [Uppdatering: i inlägget ”Att välja eller tvingas” noterar jag att denna uträkning av timlöner var felaktig.]

Notera dock att F! menar rent generellt att kvinnor systematiskt underordnas. Det är ett ganska starkt påstående, starkare, t.ex., än Nina Björks i Det Rosa Täcket:

Samtidigt hotas vi inte i vår könsidentitet, för vår överordning i hemmet motsvaras av en underordning på arbetet – och det är detta arbete, denna offentliga sfär, som är den viktiga. [Under det rosa täcket, s. 102]

Tolkar jag F! fel? Vi läser vidare:

Det patriarkala samhället tillåter män definiera, diskriminera och underordna kvinnor. Maktordningen mellan kvinnor och män kan se ut på olika sätt och ta sig många uttryck, men den drabbar alltid kvinnor.

Som sagt, starka påståenden. Här vill man verkligen ha belägg, då det för den oinvigde verkar som att t.ex. följande fakta talar emot:

• Tre fjärdedelar av alla hemlösa är män
• Män begår 70% av alla självmord
• Mer än 10x så många män som kvinnor dör i arbetsrelaterade olyckor.

… bara för att nämna några exempel. Notera att jag inte avser att visa att män är värre utsatta än kvinnor. Det behöver jag inte för att visa att F! har fel när de påstår att ’maktordningen alltid drabbar kvinnor’ – åtminstone om man skall tolka det som varje rimlig människa torde göra: att maktordningen drabbar kvinnor mer än den drabbar män. Annars har man ändå inte sagt någonting mer än att livet drabbar alla människor – även kvinnor.

Ett motargument skulle kunna vara att även om man nyanserar bilden, kommer man fram till att kvinnor drabbas värre. Då svarar jag att just detta perspektiv har i någon mening varit förhärskande bland alla andra partier. F! radikaliserar bilden – i en riktning bort från verkligheten! Det är fel väg att gå.

Vi går vidare:

Feministiskt initiativ ställer krav utifrån en feministisk analys. Den bottnar i faktumet att även om kvinnor talar med olika röster, befinner sig på olika platser, har olika erfarenheter, lever på olika sätt och under skilda villkor, så möter vi alla den maktstruktur som överordnar män och underordnar kvinnor. Maktstrukturen innebär att det män är, gör och säger blir mer värt än det kvinnor är, gör och säger.

Jo, det brukar heta så, men vetenskapen säger faktiskt att det är tvärtom! Flera studier har bekräftat det som kommit att kallas ”Women Are Wonderful”-effekten. Jag citerade tidigare en studie där man testade mäns och kvinnors instinktiva attityder:

Examining subject gender differences in the overall attitude effects, we see that women had much stronger in-group liking and out-group derogation (F(1,48)=14.4, p=.0004, d=1.09; see Figure 1). That is, women showed both strong positive associations to the category female (F(1,26)=27.3, p<.0001, d = 1.02) and strong negative attitudes toward males (F(1,26)=29.9, p<.0001, d=-1.07). Unlike women, men did not show strong liking for the in-group. In fact they showed a negative automatic attitude toward the category male (F(1,22)=6.9, p=.02, d=-0.56). Nevertheless, this effect was noticeably weaker than women’s (F(1,48)=8.4, p=.006, d=.84). Unlike women, who showed a strong negative attitude toward the out-group males, men were indifferent toward females (F(1,22)=0.94, p=.34, d=0.21), with the mean in the direction of positivity toward female. Although such a conclusion is not easily derived from the IAT [Implicit Association Test], the GNAT [Go/No-go Association Task] data suggest that men show automatic negativity toward males but remain attitudinally indifferent toward females.

Man skulle kunna fortsätta; det finns åtskilligt fler exempel på kraftigt förvridna fakta i plattformen, men ovanstående får nog sägas vara det mest fundamentala. F!’s plattform är tydligt radikalfeministisk, och tar avstamp i grundläggande antaganden som är bevisligen felaktiga.

Det minsta man skulle kunna kräva är att de försöker prestera egna bevis, men det lär vi inte få se. Som sagt, syftet är inte att korrekt beskriva kvinnors situation, utan att frambesvärja en känsla av kvinnlig utsatthet, för att sedan kräva särskilt stöd och beskydd för kvinnor. Detta i sig är den mest könsrollskonservativa hållning vi kan finna idag: kvinnor klarar sig inte själva, och behöver ständigt särbehandlas.

För den som verkligen vill se kvinnor som starka och fullt kapabla att axla det ansvar som följer när man stakar ut sin egen väg, borde inte fakta vara något hot. F! har inte fakta på sin sida.