POLARISERINGEN KOMMER – MASKULINT INITIATIV?
avatar

Som historiker är jag mycket medveten om att åsiktstrender kommer och går. Det vore naturligtvis inte fel om det vore så att det fanns sans och eftertänksamhet i detta, men problemet är att människan aldrig tycks ha varit sansad eller eftertänksam. Det har nu tydligen bildats ett nytt parti, ”Maskulint initiativ”, som fått stort gensvar på Facebook och på nolltid kunnat registrera sig som riksdagspartikandidat. Man kan tro att jag som jämställdist skulle applådera detta nya parti, eftersom det – till skillnad mot F! – säger sig kämpa för mäns och kvinnors lika rättigheter. Men än så länge är jag tveksam.

Det hänger naturligtvis delvis ihop med att jag inte vet någonting om dem som ligger bakom partiet. Jag har googlat på de fyra som anger sig som språkrör i artikeln på Nyheter 24, Max Delér, Ludvig Åkerlund, Robert Hermansson och Robin Gogberg, utan att ha funnit något substantiellt. Jag har inte heller, mig veterligt, stött på dem i debatt eller faktasammanhang. Det betyder naturligtvis inte att det måste vara suspekta personer. Jag känner sympati för deras reaktion, men det som skrämmer mig är att folk så okritiskt hänger på. Det har drag av… (radikal)feminism.

Jag har länge insett att en reaktion måste komma (man lär sig det som historiker). I över 40 år har vi haft en massiv feministisk, ideologisk bombmatta som fört ett krig mot mannen, och sådant fungerar inte i längden. Människan har tyvärr den egenheten att hon sällan kan stanna på ett sansat stadium utan måste söka sig ut mot extremerna. Nu har vi en lång period haft ett tillstånd av att det har varit ”rätt” att ovederhäftigt anklaga mannen för att ha varit ett svin, våldtäktsman, kvinnomisshandlare, barnskändare, utnyttjare av kvinnans arbete, m m, samtidigt som kvinnan varit ett helgonlikt offer som bara har lidit under förtryckets ok (ackompanjerat av tillrättalagd ”forskning” och politiskt korrekta texter i medierna). Det kontrasterar mot tidigare perioders syn på kvinnan som en som utnyttjat mannens godtrogenhet, som varit manipulativ, intrigant, bedragande, beräknande, m m, vilken bild är lika sann (eller osann) som den som (radikal)feminismen presenterat om mannen de senaste 40 åren.

När en grupp förföljs och smutskastas nås alltid en punkt där denna grupp slår tillbaka, och är det en så stor grupp som halva befolkningen så riskerar denna reaktion att slå hårt tillbaka. Det är det som oroar mig, för jag önskar verkligen inte en polarisering åt andra hållet i vårt samhälle (som radikalfeministerna gjort upplägg för ska kunna ske). Jag önskar att vi, istället för att lyssna på extremisterna – som vi gjort alltför länge – kunde respektera att vi är män och kvinnor. Att vi är olika, med olika livsval och intressen, och kunde acceptera varandras olikhet utan att några (som t ex Gudrun Schyman, Birgitta Ohlsson, Maria Sveland, m fl) måste inbilla sig att de är så upphöjda av ”den enda sanningen” att de har rätt att tvinga alla att följa deras ”sanning”. Det som gör att jag känner en viss oro för ”Maskulint Initiativ” är att det ska utvecklas till samma hatiska propagandaapparat som F! och ROKS. Ironiskt nog skulle F!:s stora framgång i EU-valet kunna visa sig vara det som börjar bli backlashen för extremfeministerna, eftersom sansade människor kan känna, att nu är det nog! Det skulle naturligtvis glädja mig, eftersom jag – liksom européerna i övrigt – inser att F! är ett extremistparti. Men är jag därför beredd att rösta på ett osäkert kort som jag fruktar kan bli lika extremistiskt i längden – fast åt andra hållet? I dagsläget inte. Jag vill först se att detta nya parti lever upp till principer som i dagsläget helt saknas hos F! och övriga feministiska partier och organisationer. Saklighet, respekt för alla olika åsikter, vetenskapligt baserad grund för beslut och frånvaron av tvingande och moralistiska lagar! Om de visar sig leva upp till detta är jag övertygad om att inte bara jag – utan t ex många fler kvinnor än som röstar på F! – skulle ge partiet sin röst. Förutsatt att de också kan balansera andra viktiga frågor – och det är inte så lätt!

 

Kommentarer

POLARISERINGEN KOMMER – MASKULINT INITIATIV? — 29 kommentarer

  1. MI är naturligtvis en etabliessemangsreaktion på F!. En del etablissemangare är oroade över att F! tar röster från de gängse härskarpartierna och att F!s monumentala stollighet kommer avslöja litet av kulturmarxisternas agenda, kanske få en och annan att ifrågasätta. Då är det bra att ha ett MI som kan splittra de regimkritiska rösterna och där det går att föra fram litet motstolligheter. ”Managed opposition” formulär 1A.

    SvaraSvara
     
  2. Mycket bra skrivet (så även förra inlägget ).

    För det första är namnet precis lika problematiskt som feminism om man vill jobba och lobba för båda könens jämställdhet. Men hur som är det bra att tolkningsföreträdet utmanas.

    Vidare kan det nog aldrig finnas ett parti för jämställdhet då det inte råder enighet om vad jämställdhet i praktiken är (likart-särart) samt om/hur förändringen kan/bör ske – genom ”evolution” eller ”revolution”? etc.

    SvaraSvara
     
  3. @ Dick

    Som historiker borde du försöka undvika denna sorts ”tredje ståndpunkten-tankegångar”. Som du skriver vet vi ytterst lite om MI, men ändå har du redan hunnit antyda att de skulle påminna om F!. De kan väl lika gärna påminna om vad som helst annat, eller inget hittills känt. En motreaktion mot totalitärt tankegods innebär inte per automatik att motreaktionen blir totalitär med andra företcken. Exempelvis var motreaktionen mot kommunismen i Östeuropa inte totalitär, bara för att nu nämna en någorlunda samtida utveckling.

    Du verkar förespråka en sorts neutral hållning, men denna ståndpunkt kan du bara uppnå genom att så misstänksamhet. Du kopplar flera gånger ihop MI med F! torts att du sedan kommer med något slags ”disclaimer”. Ett antal ”likes” betyder ju absolut ingenting, så man kan under inga omständigheter jämföra med F!, som ju som du vet inte handlar om en facebooksida med ett antal likes.

    Det existerar en form av skenneutralitet som bygger på att man ser alla förutom en själv som lika goda kålsupare. Det finns förstås situationer när detta är berättigat, men det här är det inte. De som i alla lägen talar om neutralitet gör det i regel bara för sin egen vinnings skull, som t.ex. Sverige under det kalla kriget. Dessa skennutrala drar dock full nytta av att det existerar sådana som håller de totalitära krafterna stången. De neutrala plankar helt enkelt på andras insatser.

    SvaraSvara
     
  4. @Rick: Jag skriver inte att de reaktioner som dykt upp påminner om F!. Det är bl a därför jag manar till försiktighet.

    SvaraSvara
     
  5. Blev fel. Jag skriver att de reaktioner som dykt upp påminner om F!, inte partiet.

    SvaraSvara
     
  6. Rick, du har naturligtvis all rätt till dina åsikter, men jag anser att du har fel i det med att inta en avvaktande hållning. Det är att inte göra det som banar vägen för extremister – därmed inte sagt att M! måste vara sådana – så en avvaktande hållning är, enligt mitt förmenande, hälsosam. Att sedan antyda att de som intar en neutral ställning skulle vara dem som rider på andras arbete är minst sagt ovederhäftigt. I mitt eget fall har jag skrivit böcker, artiklar och blogginlägg under flera år. Jag har blivit ovederhäftigt anklagad, mordhotad och smutskastad i flera sammanhang för att jag vägrat att hålla tyst i min kritik mot (radikal)feminismen. Så en sådan antydan som du gör säger mer om dig än om en neutral hållning.

    SvaraSvara
     
  7. ”För det första är namnet precis lika problematiskt som feminism om man vill jobba och lobba för båda könens jämställdhet. Men hur som är det bra att tolkningsföreträdet utmanas.”

    fast namnet ska väl framför allt göra narr av folks förväntningar, det är som att denna sida skulle heta kvinnohat.se. jämför med piratpartiet. vilket gör det rätt bra imo.

    nu när dick delade namnen på upphovsmännen så upptäckte jag till min förvåning att jag är halvbekant med en av dem. i övrigt har jag dock inte heller förtroende för partiet i skrivande stund.

    mkt bra skrivet om extremism dick! det är precis här gränsen går mellan klokhet och dumhet.

    SvaraSvara
     
  8. Jag tycker Mi är ett bra initiativ har själv skrivit några kommentarer på deras facebook sida,och som dom själva skrivit så vill dom vara ett liberalt parti som ser till individen när det gäller jämställdhet.Alltså tvärtemot vad F! är som är vänster och endast ser kollektiv.
    Det är ett sundhets tecken för en demokrati när det finns motpoler,det är fara på färde när det råder konsensus och likriktning i en demokrati,detta är alltid ett tecken på att demokratin har stelnat i en grimasch som påminner om demokrati men inte är det.
    Jag har läst att både vänsterfeminister och SD anhängare känner sig hotade av Mi i grunden pga samma orsak att tappa anhängare,vänstern eftersom det är ett liberalt parti som vill se till individen dvs deras kollektiva lösningar med statligt ingripande urholkas i jämställdhets frågor och i förlängningen även deras andra frågor med samma tankefigurer och lösningar.
    SD känner sig hotade eftersom dom ser sig som det enda riktigt kritiska partiet mot vänsterfeministers stollerier,vad dom inte förstår är att om Mi får genomslag och bildar opinion med sin kritik av vänsterfeminismen så kommer även SD.s kritik av denna normaliseras dvs bli rumsrent och mer säljbar.
    För Alliansen är det lite av ett sista halmstrå att svänga opinionen,för S kan det vara en chans att komma till rätta med radikalfeministernas könsrasism inom partiet och återgå till sina pragmatiska lösningar gällande klassperspektivet.

    SvaraSvara
     
  9. @michael: Jag säger inte ett M! är ett dåligt alternativ. Dessutom är det – som jag skriver – en helt naturlig följd av att samhället kantrat för mycket åt feministisk extremism. Däremot manar jag till försiktighet till dess vi sett varthän det lutar. Jag hoppas verkligen på de goda intentionerna, men att säga att man står för något måste inte nödvändigtvis betyda att man gör det i praktiken. F!, SD eller V skriver ju inte annat än vad som låter bra heller (därmed inte sagt att M! måste vara jämförbara med dem, vilket vissa tydligen anser sig kunna ”veta” att jag skulle mena) så det måste bli vad de praktiskt hinner visa upp som måste bli avgörande. Som jag skrev så har jag inte sett språkrörens namn i andra sammanhang, så för mig är de oskrivna kort. Därmed inte sagt att de måste vara suspekta, bara att man bör observera. Själv har jag varit övertygad flera år om att det finns utrymme för en partibildning som väger mot extremfeminismen i samhället – särskilt som de etablerade partierna vägrar att ta mäns problem på allvar och istället bara blåser upp myten om den ”stackars kvinnan”. Även kvinnor reagerar negativt på sådant, vilket inte politikerna verkar fatta. De tror bara att feministvägen är vägen till egen framgång.

    SvaraSvara
     
  10. @Dick:
    Jag ser Mi först och främst som opinionsbildare än så länge och är därför sparsmakad med kritiken av dom,när dom sedan får ett partiprogram så blir det något annat att ta ställning till.

    SvaraSvara
     
  11. Dick, jag håller med i det mesta av vad du skriver. M! kan absolut bli något bra, men det är för tidigt att avgöra. Det som stör mig (och många kommentatorer på deras FB-sida, som liksom jag håller med om deras ”partiprogram”), är främst namnvalet. Jämställdhet ska inte stå på det en könets ”sida”, även om man anser att det könet är mer åsidosatt än det andra. Det handlar alltid om helheten, inte någon slags nettobalans.

    Dock är det fullt tänkbart att M!, liksom MP en gång i tiden, skapar sig en helhetsprofil såväl när det gäller jämställdhet som alla andra frågor. Jag hoppas på något bra!

    Den här pendeleffekten, från den en ytterligheten till den andra, tills man i bästa fall efter en lång tid med mycket hat åt bägge hållen når något slags balans, har jag alltid ansett vara en synnerligen dålig väg. Jag läste förr ett par år sedan någon insändare där skribenten utan krusiduller skrev att det är helt rätt att pojkar lyckas sämre i skolan än flickor så att pendeln kan slå i andra sidan, innan den ska tillåtas svänga tillbaka mot mitten. Som något slags sätt att ”ge igen” eller säga ”förstår ni nu verkligen hur det känns, innan ni kan få förlåtelse”?

    SvaraSvara
     
  12. @ Dick

    Jag skrev inget alls om en avvaktande hållning. Min invändning handlade om att du kopplar samman MI med extremisterna i F! utan att du, som du själv tillstår, har några egentliga belägg.

    SvaraSvara
     
  13. @Rick: Då är min uppfattning att du läser min text som ”Fan läser bibeln”, som man brukar säga. Eftersom M! får antas vara en reaktion på bl a F! är det inte irrelevant, enligt min åsikt att dra det som jämförelseobjekt OM det skulle gå fel. Jag har på intet sätt jämställt M! med F!, bara påpekat att det ännu är ett mer eller mindre blankt blad och att det finns risker med att vara en motpol. Jag vill helt enkelt se mer av dem innan jag kan ta ställning. Och var har jag ”kopplat ihop” M! med F!? Jag har uttryckt min oro för att partiet kan komma att utvecklas i fel riktning (det är så nytt och oklart ännu att vi inte vet vart det tar vägen), vilket i grunden är en bra signal – menar jag – för att preventivt försöka hindra en sådan utveckling.

    SvaraSvara
     
  14. Trollet P tar fram sin spåkula. 3 års inställningen.
    Gnida gnida.
    Ah. Antimateria möter materia för första gången.
    Pang
    Kvar blir energi.
    Den energi kan skapa något bra.

    SvaraSvara
     
  15. ”Saklighet, respekt för alla olika åsikter, vetenskapligt baserad grund för beslut och frånvaron av tvingande och moralistiska lagar!”

    Jag tror inte du behöver oroa dig Dick. Detta är ju typiskt manliga egenskaper, och mansrättsrörelsen präglas av rationalitet och frånvaro av censur. Det är feministerna som förvanskar och obstruerar.

    SvaraSvara
     
  16. 2 Dick

    Bland annat så här kopplar du samman MI med F! och t.o.m ROKS. Det här är alltså dina egna ord:

    ”Det som gör att jag känner en viss oro för ”Maskulint Initiativ” är att det ska utvecklas till samma hatiska propagandaapparat som F! och ROKS.”

    Du skriver att du inget vet om dem och att du inte funnit något suspekt med någon av initativtagarna och ändå känner du oro. Det här är överdriven misstänksamhet. Jag känner ingen oro för någon demokratisk gruppering så länge som den inte ger anledning till oro genom t.ex. sina uttalanden eller de tongivande gestalternas vandel. I andra sammanhang skulle man tala om att ingen anses skyldig innan motsatsen bevisats.

    SvaraSvara
     
  17. Rick / Dick:

    Det är inget alls konstigt med att uttrycka en oro för att M! skall bli en direkt motpart till F!; namnet är uppenbarligen valt polemiskt.

    Det känns som ni två har något otalt med varandra och tar ut det på forumet. Byt nummer. Hyr ett hotellrum.

    SvaraSvara
     
  18. @ Roger

    Det fina i kråksången är att du faktiskt inte måste läsa sådant du inte vill. Det är bara att hoppa över.

    SvaraSvara
     
  19. Rick
    Men jag är också fri att försöka hyffsa till något som är onödigt och tröttsamt.

    SvaraSvara
     
  20. @ Roger

    Jag kan inte alls instämma. I mina ögon är det en viktig principiell fråga huruvida det dras förhastade slutsatser och huruvida det är berättigat att utan belägg göra en koppling till extrema rörelser.

    SvaraSvara
     
  21. Rick:
    Det är en väldigt liten poäng, om alls, med tanke på att han säger att det är en ORO för att det kan bli så, inte att det faktiskt är så.
    Han förklarar varför han tycker den oron är rationell. Det är upp till var och en att bedöma huruvida de själva håller med.

    Var påstår han att M! faktiskt ÄR som F! eller ROKS?

    Med tanke på att ni började bråka i ett annat inlägg så se det som att jag försöker mota Olle i grind här; om man vill så kan man ju hitta ”viktiga principfrågor” att älta i det oändliga i vilket inlägg som helst.

    Skönast för mig om det inte blir så, eftersom jag faktiskt måste läsa era inlägg innan jag väljer bort dem.

    SvaraSvara
     
  22. Jag tror att M! är ett ganska omoget initiativ. Jag var inne på deras sida igår och då hade de en harang om att det var för tandlöst med samtyckeslagstiftning och att man borde fälla fler för sexbrott genom att rättsväsendet bara ska bortse från de åtalades förklaringar.

    SvaraSvara
     
  23. @MJ:

    rättsväsendet bara ska bortse från de åtalades förklaringar

    Såklart! Lysande! Då kan vi slopa rättegång helt så sparar vi massor av skattepengar. *ironisk*

    Har du en länk? Vem sa så? De själva eller någon som kommenterade där?

    SvaraSvara
     
  24. @Rick: Det är ingen ”hopkoppling”. Det är just oro för att en sådan utveckling kan ske, och som jag tidigare sa, jag uttrycker den preventivt för att man ska vara uppmärksam på det. Det är för att min bild av detta är att rörelser som börjar kring en fråga har tendenser till sådan utveckling. Därmed inte sagt att utvecklingen måste bli sådan för M!. Om jag skulle ”kopplat ihop” M! och F! och ROKS så skulle jag dragit dem över en kam, vilket jag inte gör. Jag uttrycker oro, en avvaktande hållning och uppmanar till att man är uppmärksam på vart partiet tar vägen.

    Och Roger, som du påpekar så kritiserade jag Rick för en sak i ett tidigare inlägg. Kanske det är det som är orsaken till tonen? Jag vet inte, det vet bara Rick. Men jag ska avstå från att kommentera mer. Förstår att det kan kännas tröttsamt.

    SvaraSvara
     
  25. Tråkigt att M! nu ser ut att bara vara ett stort skämt. Frown Vi behöver en motpol till feminismen. Något som kan säga, nej nej nu får ni sluta med dumheterna. Men verka som att en del snarare försöker göra sig roliga på mansfrågor?

    SvaraSvara
     
  26. @Jerry Berglund:

    Antalet Facebook-likes på så kort tid för ett kanske inte helt genomtänkt upprop, visar att efterfrågan finns. Det gäller bara att skapa något seriöst

    SvaraSvara
     
  27. @ Bashflak
    ”Det gäller bara att skapa något seriöst”

    Seriöst? Ja, här har man ansträngt sig för att väcka folk, så de börjar väcka andra, som i sin tur väcker andra, tills, det uppstår:

    – en antifeministisk massmedvetenhet mot feministisk masspsykologi (psykologisk krigföring)
    – en partioberoende antifeminism mot riksdagsomfattande feminism (politisk krigföring)

    Så smart då att ha slösat bort ett så kraftfullt verktyg som Internet med någon unken 1920-tals politik… i stället för, säg, ett upprop kort efter förra valet -> kanske skulle gett hundratusen blanka sedlar med ”ut med feminism” eller något liknande, för att peta ett första historiskt hål i dagens bluffdemokrati…

    Det kommer nog aldrig dyka upp en Assange eller en Snowden i detta andligt fattiga land. Vilka har vi istället? Folk som stup i ett byter skepnad; ena dagen hatar de feminism, nästa dag börjar de flirta med hatbloggerskor och små annonsörer; för storkapitalet och demokratins skull (med den heliga yttrandefriheten att få mobba små pojkar eller få yttra annat dekadent eller fascistiskt)! Endera är det något cyniskt eller något urkorkat bakom allt detta.

    Så jäkla hopplöst… Märker folk inte vilka motsägelser de begår, redan med sitt tjat om ”vänsterfeminismens stollerier” (som ju är en väl iscensatt teater, från början till slut)? Alltså erkänner de att det finns en ”högerfeminism”, ”mittenfeminism” och ”vänsterfeminism”. Alltså erkänner de att feminism är ett RIKSDAGSFEMONEN. Att F! bara är ett bihang, till för att försvaga riksdagens icke-feministiska, dvs. dess demokratiska struktur ytterligare en omgång.

    Du (vem du nu är) tillhör nu en ny sorts underklass. Så vem ska föra din talan? Ett högerparti som kallar sig ”arbetarpartiet”? Så jäkla postmodernt! (har du fortfarande inte fattat: ju mer makt de fick, desto mer maktlös blev du själv).

    Men vänta ett tag… Du är en individ! Varför då inte bilda I!? Men förresten: om du nu är individ, på vilket sätt berörs du av det feministiska problemet? Ens om alla utom du bytte kön imorgon, vad angår det individen? Oj, vad olyckligt då att du ska ha behövt ett kollektiv här…

    En enda ständig förväxling av orsak och verkan med pinsamma motsägelser! Några exempel:

    * Ta bara Eriks snack med Axel. Av och till träffar han huvudet på spiken (vid närmare eftertanke, kanske inte så märkvärdigt med tanke på Axels egen obildade och infantila nivå) men helt plötsligt ska han hacka sönder sitt eget resonemang med Sovjet och sådant (sist var det just Sovjet han jämförde med feministisk kvotering för att övertyga hur illa det kan gå med en sådan politik. Det säger han alltså om ett land som hade rymdkapplöpning med USA – inte om Grekland, t.ex..).Och babblet om Stalin (varför snacka om den galningens utrensningar, större delen påhittad högerpropaganda ändå, när hans satanistiska pakt med Japan och Tyskland räcker för hans eviga förvisning till helvetet?) och sådant…; vad har allt det där med feminism att göra?

    * Och detta ständiga tjat om att feminism är kommunism. Men om Sovjet verkligen var kommunistiskt, hur kommer det sig då att det (med sitt massiva macho-styre) aldrig hade feminism under sina sjuttio år? Det är verkligen lika korkat att tro att feminism är synonym med kommunism som att vara en sovjetälskande feminist. (Här hade samhället redan påbörjat sitt jämställdhetsarbete. Trots det fick vi plöstligt feminism i samma veva som nyliberalism… Vad säger det dig? Ta och fundera…)

    * Eriks tråd ”Om Elliot Rodger varit svart – Massmedias självmotsägelser avslöjade”. Vi alla vet vid det här laget att massmedian är motsägelsefull. Men varför? Det som är det mest intressanta är att analysera ”Varför”, inte att konstatera ”Att”, vilket Erik redan har gjort i tusen liknande artiklar och inlägg sedan minst fyra år tillbaka. (T. ex. Varför har man ofta, inte bara i Sverige, först valt ut och utmålat en invandrare som äckelsvin, för att ge anledning till högerextremism, vilken man efteråt har utpekat för att få lansera, berättiga eller förstärka sin efterlängtade feminism? Vad har en sådan strategi för relevans för ekonomi och politik. Det är ju psykologisk krigföring vi snackar om här!)

    etc. etc.

    SvaraSvara
     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Klicka för att sätta in Smiley

SmileBig SmileGrinLaughFrownBig FrownCryNeutralWinkKissRazzChicCoolAngryReally AngryConfusedQuestionThinkingPainShockYesNoLOLSillyBeautyLashesCuteShyBlushKissedIn LoveDroolGiggleSnickerHeh!SmirkWiltWeepIDKStruggleSide FrownDazedHypnotizedSweatEek!Roll EyesSarcasmDisdainSmugMoney MouthFoot in MouthShut MouthQuietShameBeat UpMeanEvil GrinGrit TeethShoutPissed OffReally PissedMad RazzDrunken RazzSickYawnSleepyDanceClapJumpHandshakeHigh FiveHug LeftHug RightKiss BlowKissingByeGo AwayCall MeOn the PhoneSecretMeetingWavingStopTime OutTalk to the HandLoserLyingDOH!Fingers CrossedWaitingSuspenseTremblePrayWorshipStarvingEatVictoryCurseAlienAngelClownCowboyCyclopsDevilDoctorFemale FighterMale FighterMohawkMusicNerdPartyPirateSkywalkerSnowmanSoldierVampireZombie KillerGhostSkeletonBunnyCatCat 2ChickChickenChicken 2CowCow 2DogDog 2DuckGoatHippoKoalaLionMonkeyMonkey 2MousePandaPigPig 2SheepSheep 2ReindeerSnailTigerTurtleBeerDrinkLiquorCoffeeCakePizzaWatermelonBowlPlateCanFemaleMaleHeartBroken HeartRoseDead RosePeaceYin YangUS FlagMoonStarSunCloudyRainThunderUmbrellaRainbowMusic NoteAirplaneCarIslandAnnouncebrbMailCellPhoneCameraFilmTVClockLampSearchCoinsComputerConsolePresentSoccerCloverPumpkinBombHammerKnifeHandcuffsPillPoopCigarette

Subscribe without commenting