Den våldsamma kvinnan
avatar

Jag ber om ursäkt för en lång text, men ska man bemöta falsarier med vetenskapliga argument så kan det kräva utrymme.  Jag tror dock, att den som orkar ta sig igenom texten inser att den inte är helt oviktig.  Jag vill dock understryka att min avsikt inte är att utpeka kvinnor som ”sämre” än män, men istället påpeka hur förvriden den tokfeministiska propagandan är, eftersom våld är ett mänskligt – inte manligt – problem.

Ständigt så matas vi med s k ”information” om hur fasansfull mannen är jämfört med kvinnan.  Idag är det inte judar, svarta, häxor, masturberare, bögar, m fl, som är de ”onda” i samhället, idag är det vita heterosexuella män.  Som med tidigare hatobjekt är det emellertid så, att hatet måste motiveras med en mängd falska s k ”fakta”, som ska bestyrka hur onda vita heterosexuella män är.  En av de mest seglivade och minst ifrågasatta myterna är den om (den heterosexuelle vite) mannens våld mot kvinnor och barn i relationer.  Då och då dyker kampanjer upp för att uppmärksamma på detta problem.  Men liksom alla andra ideologiska ”fakta” kring hatobjekt så är det falska sådana.  Män är i själva verket något mindre våldsamma än kvinnor i relationer.

Inspirationen till detta inlägg kommer från Erin Pizzey, kvinnan som öppnade världens första skyddscenter för kvinnor och barn och som själv blev slagen av sin mor som liten. I en intervju från december 2012 berättar hon att 60 procent av kvinnorna som kom dit var lika våldsamma som männen, eller ensamt våldsamma i förhållandet. Det var orsaken till att ”jag försökte att öppna ett skydd för män nästan direkt efter att jag öppnat skyddet för kvinnor och mitt problem var – och det var en stor chock för mig – jag gavs ett hus vid Peppercorn Rent av fullmäktige; och sedan bad jag män som faktiskt givit pengar till skyddet för kvinnor och barn (de var miljonärer) att ge mig lite pengar för männens hus, och ingen av dem gav ett öre!” Män är tydligen inte värda att skyddas.

Män anmäler ogärna

Det här ligger i samma paritet som ett Youtubeklipp från ”Judge Pirro”. En kvinna som knivhuggit sin f d partner – och stolt skulle göra det igen – har stämt honom och kräver pengar för att han har betalat vård för att hon har misshandlat honom. Det viktiga här är inte den våldsamma och uppenbart verklighetsförvirrade kvinnan, utan vad domaren säger om mäns obenägenhet att anmäla övergrepp av kvinnor: ”Oavsett om det är en kvinna som attackerar en man eller en man som attackerar en kvinna så är det ett brott.” Så tillägger hon; ”jag har hört nog. Jag har haft för många fall där män har antingen överfallits eller dödats av kvinnor. De vill inte tala om det eller så tror de att det är något som bara kommer försvinna. Det kommer inte försvinna. Nästa påhopp kommer att bli värre än det senaste påhoppet. Män är mindre sannolika att rapportera våld på grund av att de är generade, eller antagandet att andra inte kommer att tro dem. JAG TROR ER.” Men tokfeministerna tror inte på det. Nej, det är bara män som är onda – som t ex Eric Kunkel som på flyget tog sig tid med en autistisk flicka, vilken Eric naturligtvis ändå är ond, eftersom han är man.

I en väldigt läsvärd studie av Malcolm George 1994 understryks vilka djupa kulturella orsaker som ligger bakom mäns ovilja att anmäla kvinnors våld mot dem.  En ”karl” ska kunna hantera sin kvinna, den som inte kan det är en ”kärring”.  Eller som Mats säger i Palmblad och Waséns studie 2003: ”Man vill ju hålla skenet uppe på en arbetsplats så att man är normal.”  I många av Europas städer fick män som hunsades av sina kvinnor förr schavottera genom att förlöjligas offentligt och rida baklänges på en åsna eller häst genom staden.  Det var alltså även straffbart att få stryk av sin kvinna!  Vi har inte kommit mycket längre idag och tokfeministernas hets mot mannen gör det underförstått att han förtjänar det våld han utsätts för av kvinnor – som vedergällning för hans förtryck av kvinnan i årtusenden, enligt könsmaktstokeriet.  Och det trots att kvinnor utövat sitt våld mot män lika länge!

I verkligheten är kvinnor inte ett dugg mindre våldsamma än män i förhållanden.

Kvinnor misshandlar något mer än män i förhållanden

I en översikt över forskningen, rörande nästan 600 studier (371.600 personer) visar Martin S Fiebert vid Long Beach university i Kalifornien, att kvinnor är lika, eller mer våldsamma än män i heterosexuella förhållanden. Senast 2005 kom den tredje av tre stora undersökningar om våld i hemmet som utförts av The Family Research Laboratory vid University of New Hampshire (Straus & Gelles), med anslag från National Institute of Mental Health, med de två tidigare rapporterna 1975 och 1994. I den första fann man, att 4,6 procent av männen var offer för svårt våld i hemmet mot 3,8 för kvinnorna och i den senare 4,5 procent av männen och 1,9 för kvinnorna. På 17 år (rapporten var klar 1992 men presenterades 1994) hade alltså attackerna på kvinnor halverats, men de på männen låg kvar på samma höga nivå! Den senaste rapporten rapporterar i fallet ”svåra fysiska övergrepp” följande: Hustrur rapporterar sådana övergrepp av maken i 22 fall på 1000, men rapporterar att de själva begått dem i 59 fall av 1000. Makar å andra sidan rapporterar att de attackerats i 32 fall på 1000 och att de attackerat hustrur i 18 fall på 1000. Tillsammans rapporterar hustrur och makar att hustrun svårt attackerats i 20 fall på 1000 och att maken utsatts för det i 44 fall av 1000.

Kvinnor är också de som oftast börjar slåss i ett förhållande. O’Leary & medförfattare (1989) redovisar att 26 procent av kvinnorna, men bara 13 procent av männen, slog först utan vedergällning. Samma resultat har en studie vid Gävle högskola (Gill & Remahl) kommit fram till; dubbelt så många kvinnor som män uppger att de slog först. Bland & Orn (1988), som studerat kopplingen mellan parrelationsvåld och psykisk sjukdom, fann att 73 procent av hustrurna mot 58 procent av männen oftare startade övergreppen, oavsett vem som startade argumentationen. Bägge undersökningarna, liksom flera andra, motsäger tydligt den ideologiska, radikalfeministiska invändningen att kvinnor bara skadar män av självförsvar. Mercy & Saltzman (1989) refererar också en studie av FBI av 16.595 mord i USA under tio år. De fann att 56,6 procent var mördade hustrur och 43,4 makar. Ingen gigantisk skillnad direkt. Sociologerna Merlin Brinkerhoff & Eugene Lupri publicerade 1988 i ”The Canadian Journal of Sociology” en artikel som visade, att frekvensen av svårt våld av en man mot en kvinna var 4,8 procent, men frekvensen av svårt våld av en kvinna mot en man var 10 procent. Det vill säga, att det förekom dubbelt så ofta att kvinnor misshandlar sina män svårt. Reena Sommer redovisar i sin avhandling 1994 följande; Lindrigare utförda övergrepp av någon: 23,6 procent av kvinnorna kastar saker, av männen 15,8. 14,9 procent av kvinnorna hotar att kasta saker, av männen 7,3. 16,2 procent av kvinnorna kastar saker på partnern, av männen 4,6. 19,8 procent av kvinnorna knuffar eller tar tag i partnern, av männen 17,2. Svårare utförda övergrepp av någon; 15,8 procent av kvinnorna örfilar, slår eller sparkar sin partner, av männen 7,3. 3,1 procent av kvinnorna använder någon form av vapen vid misshandel, av männen 0,9. McLeod rapporterar däremot 1984 att 75 procent av kvinnorna använder tillhyggen och vapen när de misshandlar mot 25 procent av männen. Ni som påstår att män orsakar svårare skador mot kvinnor än tvärtom kan slänga er i väggen!

Tokfeminister och myndigheter tystar aktivt obekväma fakta

Hur ”öppna” tokfeminister och myndigheter är, och hur intresserade de är av att det ska vara ett jämställt betraktelsesätt, visas av en rundabordskonferens om ”relationsvåld” som hölls i provinsen Alberta i Kanada 2004. Ovan nämnde doktor Eugene Lupri, professor emeritus i sociologi vid universitetet i Alberta som i många år forskat i denna typ av våld, bestämde sig för att delge konferensen en del av sitt material rörande denna typ av våld, eftersom konferensen påstods anordnas i en ”process som kommer att byggas på en grund av öppenhet, synlighet i processen och vara hemfallen till uthållighet fokuserad på intresset för det bästa för barn, ungdomar och familjer anstrukna av familjevåld i hela Alberta.” Albertas minister för barnens sociala service, Iris Evans, deklarerade också: ”Synpunkter från mansgrupper är av yttersta betydelse för provinsregeringen för att kunna identifiera frågor ur deras perspektiv.”

Sedan doktor Lupri sänt materialet till arrangörerna fick han ett brev från en fröken Fricke, som bland annat skrev: ”Vi är ålagda att agera med akademisk integritet i denna process och har öppnat en webbsida för den nationella klargörandeprocessen, som källa för olika perspektiv, på webbsidan för Albertas rundabordskonferens kring familjevåld, då strikt akademisk korrekthet är ett måste för den nationella klargörandeprocessen. En mångfald av perspektiv och folkgrupper kommer att inkluderas i processen… för att undersöka frågan om mäns övergrepp (Lupris emfasering) och för att ombesörja en form för bredare deltagande i den större processen.” Därpå följde tystnad och mer tystnad. Det hjälpte inte heller att sända materialet till provinsregeringens feministiska aktivist, Leslie Tutty, som sa att hon såg fram mot att läsa, men sedan aldrig hörde av sig. Konferensen ignorerade i stort sett helt frågan om det våld män utsätts för, och de mansgrupper man sa att man ville lyssna på tvingades ordna en alternativ rundabordskonferens. Lupri säger: ”Att säga att det för den nationella klargöringsprocessen var ett måste med ”strikt akademisk korrekthet” är inte bara absurt, utan speglar, minst sagt, ett starkt drag av okunnighet… Jag kan säga med viss trovärdighet att vad som var ett ”måste” inte var ”akademisk korrekthet” utan snarare ”akademisk ideologi”, vilket genomsyrar processen och beslutstagandet bland Albertas rundabordsexperter.”  Jag slås av en väldigt illustrerande kommentar som jag i hastigheten såg på Svt i en trailer om fotografer.  En kvinnlig fotograf säger där, att ”mäns fotografier handlar om andra, kvinnors om dem själva.”  Det kan kanske förklara varför vi bara fokuserar på mäns våld mot kvinnor; männen uppmärksammar våldet mot andra (kvinnorna, och missar männen) men kvinnorna uppmärksammar våldet mot dem själva (kvinnorna, och missar männen).

Lika mycket våld och våldtäkter i lesbiska förhållanden som i heterosexuella

Rent radikalfeministiskt, ideologiskt så förekommer naturligtvis inte heller våldtäkt och/eller misshandel kvinnor emellan. Särskilt inte bland lesbiska, vilken form av systraskap ju oftast utmålas som det idealiska. När därför individer försöker att uppmärksamma på sådana förhållanden så förnekas det, skylls på offret (som stöts ut ur gemenskapen) eller bara ignoreras. Ingen får uttala högt att våld är ett stort problem inom gaykulturerna – och särskilt inte kvinnor emellan, eftersom kvinnor ju är ”fredliga” och inte brukar våld. År 2002 kom boken, ”Woman-to-woman Sexual Violence. Does She Call it Rape?” av den feministiska och lesbiska professorn i sociologi vid Warren Wilson College i USA, Lori B Girschick. Hon betraktade tidigare själv förekomsten av misshandel och våldtäkt bland kvinnor som ett extremt undantag, men då hon som partner fick en kvinna som under en lång period våldtagits av en före detta partner fick hon tänka om. Hon började intressera sig för ämnet och häpnade över vad hon fann. Enlig Girschick rangerar frekvensen av lesbiskt internt våld mellan fem och 57 procent, med en markant lutning mot den högre siffran. I en studie av Brand & Kidd (1986), av 130 lesbiska collegestudenter och i en lesbisk diskussionsgrupp, hade fem procent upplevt våldtäktsförsök av en ”träff” och sju procent hade våldtagits av en man eller kvinna. I Loulans studie (1988) anger däremot 17 procent att de blivit utsatta för sexuella övergrepp i lesbiska förhållanden. Sloan & Edmond (1996) fann att 23 procent utsatts för sexuella övergrepp och ytterligare 35 procent hade upplevt försök till sexuella övergrepp av en manlig eller kvinnlig förövare.

Förekomsten av intrafamiljärt våld bland lesbiska är uppskattat till minst samma nivå som i heterosexuella förhållanden, nämligen mellan en fjärdedel och hälften av alla relationer. The American Bar Association uppskattar förekomsten av intrafamiljärt våld bland par av bögar och lesbiska till mellan 25 och 33 procent. Man hävdar att varje år mellan 50 000 och 100 000 lesbiska i USA misshandlas av sina partners. Brand & Kidd (1986) fann att en fjärdedel av deras exempel bland lesbiska par hade varit utsatta för fysiska övergrepp. Coleman (1989) rapporterade att 46 procent av de lesbiska i 90 lesbiska par upplevt interpersonellt våld. Lie & Gentlewarrier (1991) fann, att en kvinnlig partner eller älskarinna begått övergrepp mot 52 procent av de 1099 lesbiska som deltog i deras studie vid Michigan Womyn’s Festival, och att 30 procent medgav att de begått övergrepp mot en kvinnlig partner eller älskarinna. Det gick inte heller att ”maskulinisera” våldet, och hävda att lesbiska ”butch” utövar mer våld mot lesbiska ”femme”, enligt mönstret manligt-kvinnligt. Av alla undersökningar att döma är det ingen övervikt åt något hållet. Både de ”starka” och de ”svaga” misshandlade och våldtog, precis som i heterosexuella förhållanden. Eller som Mattias i Palmblad & Waséns (2003) arbete säger: Folk tror ju då att det är den fysiskt starkare partnern som har övertaget när det kommer till våldsamheter, men det är ju inte riktigt så att den som är stark kan slå den som är svag, utan det är den som inte har några spärrar, den som …liksom vågar eller är dum nog att slå till, det är den som slår.”

Kvinnor begår flest övergrepp mot barn

Intressant nog så visar också ett antal amerikanska undersökningar att kvinnor är de som begår flest övergrepp mot barn. Av 2.700.000 fall av rapporterade övergrepp mot barn i USA så innehöll mindre än tio procent allvarligare fysiska övergrepp och bara åtta procent anklagelser om sexuella övergrepp (Schultz 1989). Den absolut farligaste miljön tycks också vara hos den ensamma modern. Till exempel rapporterade Straus & Gelles, att 17,7 procent av mödrarna, men bara 10,1 av fäderna begick fysiska övergrepp av något slag, Steinmetz (1980) rapporterade att ”mödrar begick övergrepp mot barn 62 procent oftare än fäder och att pojkar dubbelt så ofta riskerade att utsättas för fysisk skada” och Morrow (1993) rapporterade att två tredjedelar av övergreppen begås av mödrar, varav 80 procent är mödrar som är ensamma vårdnadshavare. Däremot kan det vara så att män åsamkar svårare skador i kraft av större fysisk styrka. Men å andra sidan är skyddandet av barnen en av de viktigaste orsakerna till att män stannar kvar i äktenskap/förhållanden med en våldsam kvinna (eftersom de vet att de förmodligen inte skulle bli trodda och få vårdnaden om barnen). Flynn (1990) skriver: ”Närvaron av barn är av stor betydelse för slagna män. För många slagna och kränkta män är barnens välfärd viktigare än deras egna fysiska säkerhet. En del män blir mål för övergrepp när de försöker skydda sina barn från hustruns våld, och dessa män kan stanna i äktenskapet i avsikt att säkra deras barns säkerhet.” Ironiskt nog – mot bakgrund av vårt samhälles fullständigt okritiska överantvardande av barnen till mödrarna vid vårdnadstvister – så kan fäder vara en större säkerhetsfaktor för barnen än mödrar. Canadian Incidence Study of Reported Child Abuse and Neglect (Trocmé & medförfattare) kom för året 1998 i den största undersökningen av alla fram till, att mödrar stod för 61 procent av alla anmälda (144.000 fall) övergrepp, fäder för 38.  De som driver linjen att relationsvåld är mäns våld mot kvinnor, som t ex ”talibanen” Gudrun Schyman, beskyddar och urskuldar kvinnliga förövare i både heterosexuella och lesbiska förhållanden och möjliggör – som vi sett ovan – att kvinnors våld mot män ligger kvar på samma nivåer år efter år samtidigt som mäns våld mot kvinnor minskar.

Intressant i detta sammanhang är också BRÅ-rapport 1999:15 (s 35), vilken säger:  ”Småbarnsmisshandel förövas bland kvinnor mest av yngre medelålders personer; bland kvinnor står 21-29-åringarna för cirka 40 procent av småbarnsmisshandeln, bland män för cirka 30 procent.  Samma sak gäller för misshandel av lite äldre barn; samma åldersgrupp bland kvinnor står för 54 procent av misshandeln, bland män för 42 procent.”  Och då talar vi bara om anmälda/upptäckta fall.  Sannolikt är skillnaderna i verkligheten större, eftersom män som anmäler kvinnors våld dels löper stor risk att inte bli trodda, dels att mötas av en motanmälan som däremot blir trodd.  I Palmblad och Waséns studie menar männen att ”personer inom de sociala och rättsliga myndigheterna varit oerhört partiska till kvinnans fördel; att kvinnan ses som trovärdig inte mannen.”  Mannen är ju ”stark” och kvinnan ”svag”, alltså måste man ta ställning för den ”svaga”.  En bild som tokfeminismen ivrigt omhuldar.

När ska vi i detta samhälle börja se verkligheten och avvisa den ideologiska radikalfeministiska fundamentalismen, som enbart är ute efter att gynna dess förespråkare?  När ska vi börja lyssna till vetenskapen istället för ideologin? Vad som verkligen är oroande i detta är, att personer som jag känner och betraktar som kloka, tänkande individer (men inte är feminister själva), rakt av köpt detta tokfeministiska anslag och ställer sig skeptiska till verkliga fakta. Eller som McNeely & Robinson-Simpson skriver redan 1988: ”Ändå, fast upprepade studier tydligt visar att män är offer för våld i hemmet minst lika ofta som kvinnor, så finner ändå lekmän och många professionella det förvånande att det inte är någon skillnad mellan könen när det gäller våld mellan partners, för att inte säga otillförlitligt. Den stereotypa bilden är att män är aggressiva och endast kvinnor är offer.” Skrämmande nog är detta lika aktuellt idag, 26 år senare!

 

Kommentarer

Den våldsamma kvinnan — 105 kommentarer

  1. Den som vill veta varför män slår kvinnor, ska fråga varför kvinnor slår män. Svaret torde bli detsamma och det lyder inte ‘maskulinitet’, till skillnad från vad många vill hävda.

    Partnervåld är inte två könsseparata problem som bör behandlas var för sig

    SvaraSvara
  2. Ja jag ”håller ju med om” ovan utom detta:

    ”Ni som påstår att män orsakar svårare skador mot kvinnor än tvärtom kan slänga er i väggen!”

    Det du skriver (hänvisar till) att kvinnor utövar ett ”svårare våld” men det bevisar inte att skadorna blir svårare. Att kvinnor t ex örfilar oftare betyder inte att de örfilade männen skadas svårare än de kvinnor som får en örfil. Att kvinnor använder vapen oftare behöver inte betyda att män skadas svårare än kvinnor som blir misshandlade av vapen osv. Fler kvinnor dör av partnervåld vilket torde innebära att kvinnor även drabbas hårdare av våldet.

    Men vetgirig som jag är och beredd att ändra mig om jag får fakta så tar jag tacksamt emot länkar (direkt till siffrorna, alltså gärna sidhänvisningar om länken går till en studie/avhandling) som visar att män drabbas hårdare (alltså inte oftare) av det fysiska partnervåldet än kvinnor.

    SvaraSvara
  3. Långt? Du kan börja fundera på en ursäkt när du utklassar mig och Tanja Bergkvist. Det här inlägget var under 10 sidor (räknat på 300 ord/sida), jag har skrivit inlägg på över 15 sidor.

    SvaraSvara
  4. Jag har haft för många fall där män har antingen överfallits eller dödats av kvinnor. De vill inte tala om det eller så tror de att det är något som bara kommer försvinna. Det kommer inte försvinna.

    Ja, du ser hur tillknäppta män är. Inte ens de döda vill tala om det… Smile

    SvaraSvara
  5. Jag förstd klippet med ”Judge Pirro”så att hon hade ålagts att gå i terapi för att lära sig hantera sin destruktiva ilska och stämde nu sin ex-pojkvän på kostnaderna etersom det enligt hennes skruvade sätt var han som vållat utgifterna.

    Men ovasett,hennes kalla attiyd är ganska talande för det här fenomenet, när män får stryk så har de alltid förtjänat det, i alla fall när det är fråga om en kvinnlig förövare. Och säkert minns många hur Tiger Woods hånades? Och instälningen den gången var ju att hade man varit otrogen så förtjänade man smisk med golfklubba…

    SvaraSvara
  6. Bra genomgång. En sak där jag däremot ställer mig lite tveksam till är uppgiften att det oftare är mödrar som begår övergrepp på barn än fäder. Eller rättare sagt, jag ifrågasätter inte själva uppgiften som sådan, men den uppenbara slutsatsen/tolkningen att mödrar skulle vara mer våldsbenägna än männen. Det enkla förklaringen är att mödrar är mer med barnen, precis som att män oftare är inblandade som förare i trafikolyckor av den enkla anledningen att de kör mer.
    Så vad jag skulle vilja se (för det framgick inte av texten här, eller så missade jag det) är en jämförelse av övergreppsfrekvensen mellan ensamstående fäder och ensamstående mödrar.

    SvaraSvara
  7. Tråkigt att läsa att kvinnor också lurats in i patriarkatets våldskultur! Kvinnor som män får i detta land lära sig att det är ok att slå sin partner, det är nåt vi måste ändra på NU! Märkligt att höra höra om lesbisk våldtäkt… Det måste vara såna manliga lesbiska kvinnor som är lika mycket män som män, könet sitter inte i könet om du tror det! Så jag skulle vilja se undersökning som visar om det är pojkflickorna som är överrepresenterade gärningsmän i detta fall…

    En sak som gör att jag inte vet om det du säger är sant är att hur skulle kvinnor kunna slå män i ungefär lika stor omfattning som män när samhälle, reklam och norm inte tvingar på detta på kvinnor som de gör med män. Det gör det hela lite skumt?

    SvaraSvara
  8. @Petter:
    På tal om patriarkatets våldskultur:

    Therese Persson:
    ”Det handlar om våld mot alla kvinnor, det är samma våld oavsett grupp. Det är mäns våld mot kvinnor som speglar de maktstrukturer vi har i samhället, säger Therese Persson. Detta gäller även i förhållanden mellan homosexuella kvinnor; den som slår är egentligen en man.” Norrbottenskuriren 30/5 2003”

    SvaraSvara
  9. .
    Dick… tack før en meget bra artikel. några kommentarer.

    .
    ”Män är i själva verket något mindre våldsamma än kvinnor i relationer.”
    — AMEN.
    …………………..
    ”Det kommer inte försvinna. Nästa påhopp kommer att bli värre än det senaste påhoppet.”
    ”Kvinnor är också de som oftast börjar slåss i ett förhållande …// …slog först utan vedergällning.”
    — Visst kænns den ovan beskrivna grundlæggande MOBBINGstrukturen igjen.
    Den som blir misshandlad blir passiv o får æn mer stryck , trakaserier etc.
    Tænk på vilken arbetsplats der det finns skicligt mycke mobbing…just precis ..kvinnligt dominerade arbetsplatser.
    ………………….
    ”Det kan kanske förklara varför vi bara fokuserar på mäns våld mot kvinnor; männen uppmärksammar våldet mot andra (kvinnorna, och missar männen) men kvinnorna uppmärksammar våldet mot dem själva (kvinnorna, och missar männen).”
    — Finns en poæng i detta ovan antagande.
    …………………………
    .
    Per Hagman.
    .

    SvaraSvara
  10. @Butter: Butter ..skruvat…visst…men det liger i ”sakens natur” att Førøvaren anser att hon har Rætt att misshandla , eftersom ”offret” provocert henne. Uppkomna kostnader skall då naturligtsvis batalas av offret anser førøvaren.
    Førstår du hur sjuk / kriminell denna kvinna ær…en typisk sociopatisk kvinna…fins massor av denna kvinnotyp i samfundet… kolla nazifeministerna vilka har sammma sociopatiska … modus operandi.
    .
    Per Hagman..
    .

    SvaraSvara
  11. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): ”Det enkla förklaringen är att mödrar är mer med barnen, precis som att män oftare är inblandade som förare i trafikolyckor av den enkla anledningen att de kör mer.”
    Från texten:
    ”Till exempel rapporterade Straus & Gelles, att 17,7 procent av mödrarna, men bara 10,1 av fäderna begick fysiska övergrepp”
    Jag tolkar texten som att 17,7% av mödrarna slår sina barn, men bara 10,1% av fäderna? Det är alltså inte hur stor andel av misshandelsfallen som utgörs av en kvinnlig respektive manlig förövare, utan hur stor andel utav kvinnorna som slår och hur stor andel utav männen som slår.
    Jämför med ”60% av barnmisshandeln utförs av kvinnor”. (Siffran helt påhittad och tagen ur luften för att förtydliga räkneexemplet).

    SvaraSvara
  12. @Mia.: Jag kan ge dig källhänvisningar, problemet är bara att de flesta källorna rörande detta inte finns som länkar, utan måste sökas upp i fysiska tidskrifter och böcker.

    SvaraSvara
  13. @Chattanoga:

    ”Therese Persson. Detta gäller även i förhållanden mellan homosexuella kvinnor; den som slår är egentligen en man.” Norrbottenskuriren 30/5 2003″

    Och där har vi orsaken till att kvinnor och män inte blir mer jämställda. Om en man sade något så homofobiskt skulle han tjäras och fjädras. Men Therese Persson kan till och med förkasta homosexuella kvinnors ERFARENHETER AV KVINNOR.

    Ingenting är så uppmuntrat idag som att ljuga om kvinnor och eftersom kvinnor tror sina lögner om sig själva så ser de ingen orsak att bli mer jämställda heller. De tror på fullaste allvar att om de hade varit man så hade de kommit undan med någfot så vansinnigt.

    Behöver vi mer bevis på att feminismen aktivt motarbetar jämställdhet?

    SvaraSvara
  14. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Det handlar om totalt sett, alla former av övergrepp (jag skriver att våld utgör ca 10 procent av övergreppen). Den farligaste miljön tycks vara hos den ensamma mamman och, som det sägs, dubelt så många pojkar som flickor drabbas av övergreppen.

    SvaraSvara
  15. @Kollen:

    ”Till exempel rapporterade Straus & Gelles, att 17,7 procent av mödrarna, men bara 10,1 av fäderna begick fysiska övergrepp”

    Vilka fantastiskt bra fungerande relationer som män och kvinnor verkar ha med VARANDRA. 10-20% av befolningen kan inte ha en relation utan att ta till knytnävarna…. Lägg till detta alla som ägnar sig åt regelbunde verbal misshandel utan att ta till knytnävarna.

    Hur vore det med lite forskning på hur stor del av relationerna som fungerar utan att folk skriker och slåss istället?

    SvaraSvara
  16. @Petter: Gå igenom länken till Martin S Fiebert. Det är mycket forskning som visar tt det är så. Om du läser hela min text ser du också att det lesbiska våldet INTE kan kopplas till ”butch”, eller ”manliga” lesbiska. Det är lika mycket ”kinnliga” lesbiska som slår, på samma sätt som det är lika mycket kvinnor som misshandlar som män i förhållanden.

    SvaraSvara
  17. @Dick: Koppla ditt påståeende kring ,ensamma mødrar ,till fenomenet . antalet kriminella på våra fængelser och deras uppvæxtbakgrund , vilket som oftast… 80% ..ær en , ensamma mamma.
    .
    Om vi accepterar ovan fenomen o konsekvens…hur blir den sociala utvecklingen før… ensamm flicka till ensamm mamma?
    .
    Per Hagman.
    .

    SvaraSvara
  18. @Dick:

    Ok tills jag ”vet bättre” så lutar jag mig mot bl a detta.

    ”The exception to gender symmetry is that the adverse effects of being a victim of PV are much greater for women than for men. This can be considered a difference in context, but the fact that adverse effects are consequences rather than causes of PV needs to be kept in mind.” (sid 336)

    http://pubpages.unh.edu/~mas2/V71-Straus_Thirty-Years-Denying-Evidence-PV_10.pdf

    Och detta

    ”Sammanlagt 505 händelser av relationsvåld har rapporterats av 304
    personer i NTU. En femtedel av de utsatta är män. Det är alltså relativt
    få, under en procent (1,2 procent bland kvinnor och 0,3 procent bland
    män), bland samtliga intervjuade i NTU som uppger att de under det
    senaste kalenderåret utsatts för misshandel, sexuellt våld, trakasserier
    och/eller hot av sin nuvarande eller tidigare partner. Medan män främst
    uppger utsatthet för trakasserier, rapporterar kvinnorna fler händelser
    av misshandel och hot.” (sid 7)

    http://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f180002016/2009_12_vald_kvinnor_man_nara_relationer.pdf

    SvaraSvara
  19. @Dick:

    Utmärkt sammanfattning. Forskningen om samkönade relationer och våld har jag missat, bra att ha lite statistik på det också.
    En detalj för klarhet:

    ”En av de mest seglivade och minst ifrågasatta myterna är den om (den heterosexuelle vite) mannens våld mot kvinnor och barn i relationer. Då och då dyker kampanjer upp för att uppmärksamma på detta problem. Men liksom alla andra ideologiska ”fakta” kring hatobjekt så är det falska sådana. Män är i själva verket något mindre våldsamma än kvinnor i relationer.”

    Här tycks det som att antingen är män som inte är vita våldsamma mot kvinnor och barn i relationer, eller så är termerna ”den heterosexuelle vite mannen” och ”män” utbytbara. Tvetydigt uttryckt dvs.

    SvaraSvara
  20. @Dick:
    Therese Persson använder grallimatik, ett fenomen som Tage Danielsson skrev en bok om för 50 år sedan. Eller retorik om man ska vara seriös.
    ”Vita människor äro flitiga. Negrer äro lata. Du var mig en flitig neger, du måste vara vit”.

    SvaraSvara
  21. @Mia.: Man ser det man vill se. ”PV by women is therefore a serious crime and a health and social problem that must be addressed, even though the effects are not as great as the effects of assaults perpetrated by male partners. Moreover, the risk of injury to women, and the probability of the violence continuing or escalating, is greatest when both partners are violent.”

    SvaraSvara
  22. @Mia.: Dessutom finner jag dig föga trovärdig, när du väljer ut ett citat från Straus som du tycker passar dig, men väljer att ignorera t ex detta: ”The first part of this article summarizes results from more than 200 studies that have found gender symmetry in perpetration and in risk factors and motives for physical violence in martial and dating relationships. It also summarizes research that has found that most partner violence is mutual and that selfdefense explains only a small percentage of partner violence by either men or women.” Istället sätter du en enstaka rapport från BRÅ före detta och ignorerar också Martin S Fieberts sammanställning (som Straus också hänvisar till). Menar du verkligen att resten av världen har fel, men BRÅ (som i flera sammanhang kan beslås med stora brister, se t ex min bilaga ”En kritisk betraktelse av en BRÅ-rapport” i min bok ”Den kidnappade sanningen”) skulle bräda resten av världen utifrån siffror som gäller anmälningar? När också Straus talar om att följderna blir svårare för fler kvinnor än för män i partnervåld så skriver han inte att detta beror på att kvinnor är mindre aggressiva än män. Att män klarar sig bättre beror snarare på att de, p g a att de i allmänhet är större och ”starkare,” klarar att freda sig själv bättre. Det är alltså inte kvinnors mindre aggressivitet som gör att mer kvinnor blir skadade (eftersom kvinnor är lite mer aggressiva än män). Kvinnor skadar inte män mindre än män skadar kvinnor, de är bara lite mindre framgångsrika i sin aggressivitet.

    SvaraSvara
  23. Intressant är hur detta våld av i genomsnitt svagare individer kan initieras. En fysiskt svagare man vet i de flesta fall att han inte kan gå fram till en stor kille och börja slåss. Alla kommer tycka han får skylla sig själv, där han ligger i gipsvaggan. Hur kommer det sig då att fysiskt svagare kvinnor kan initiera våld mot fysiskt starkare individer? Skyddsvärde. Det är nämligen inte en kvinnohatande norm i samhället, utan en kvinnoskyddande. Är det något vi lär våra söner så är det: Man slår inte en svagare, speciellt inte en tjej. I de flesta fall kommer en kille inte slå tillbaka om hon angriper. Dels för normen ovan, dels för att han vet att han inte kommer bli trodd. Har båda blåmärken torskar han. Det vet hon.

    SvaraSvara
  24. Det som stör mig lite är att undersökningarna du hänvisar till om sexuellt våld i lesbiska relationer inte gör skillnad på manliga och kvinnliga förövare. De verkar inte bevisa att det är just den kvinnliga partnern som är förövare. Hittade denna artikel som tar upp våldet i lesbiska förhållanden.

    http://www.pandys.org/articles/lesbiandomesticviolence.html

    SvaraSvara
  25. @Dick: @Dick:

    Det verkar som vi pratar förbi varandra och du tycks tolka mitt citat (och hur man använder citat?) annorlunda än vad jag gör.

    Det jag höll med om är att kvinnor är minst lika aggressiva och att våldet är jämnt fördelat på män och kvinnor i nära relationer. Det jag talade om (hade invändningar om) är att kvinnor drabbas hårdare (inte oftare) av det fysiska våldet just pga de är fysiskt svagare generellt och i genomsnitt. Så igen och hur jag tolkar citatet:

    ”The exception to gender symmetry is that the adverse effects of being a victim of PV are much greater for women than for men. This can be considered a difference in context, but the fact that adverse effects are consequences rather than causes of PV needs to be kept in mind.” (sid 336)

    http://pubpages.unh.edu/~mas2/V71-Straus_Thirty-Years-Denying-Evidence-PV_10.pdf

    Thus: Undantaget, det enda, till symmetri i partnervåld är att kvinnor drabbas hårdare. Men att man ska vara uppmärksam på och komma ihåg att detta bara handlar om konsekvens inte om något annat (orsak eller frekvens etc).

    Alltså precis det du säger nu och inte det du sa ursprungligen – ”Ni som påstår att män orsakar svårare skador mot kvinnor än tvärtom kan slänga er i väggen!”- och som jag alltså hade synpunkter på.

    SvaraSvara
  26. ”Tokfeminister och myndigheter tystar aktivt obekväma fakta”

    Det är klart, eftersom era motiv är att använda mäns utsatthet och problem som en ursäkt för att motarbeta kvinnofrågor och demonisera feminister och vänstern generellt.

    SvaraSvara
  27. @Mia.:

    ”Det jag höll med om är att kvinnor är minst lika aggressiva och att våldet är jämnt fördelat på män och kvinnor i nära relationer.”

    Kvinnor är minst lika våldsamma som män i relationer (som inte nödvändigtvis är särskilt nära). Detta eftersom relationer är något viktigt för kvinnnor. Flera studier visar till och med att det är vanligare att kvinnor tar till fysiskt våld än att män gör det. Dvs att kvinnas våldsamhet (våldsbenägenhet) i relationer är större än mannens.

    ”Det jag talade om (hade invändningar om) är att kvinnor drabbas hårdare (inte oftare) av det fysiska våldet just pga de är fysiskt svagare generellt och i genomsnitt.”

    När det gäller direkta effekter av våld drabbas utan tvekan kvinnor hårdare vilket beror på att mäns våldskapacitet är så överlägsen kvinnors när mannen tar till våld. Enligt studier jag sett uppstår dock de värsta skadorna på kvinnor när kvinnan initierar våldet.

    Kort sagt vanligen slår män inte tillbaka så NÄR män gör det väntar sig inte kvinnan det…flera kvinnor som filmats få ”tillbakasmäll” tycks helt oförberedda på det trots att de slår först… Dvs de skadas för att de var så säkra på att de skulle få slå mannen.

    Se exempelvis denna kvinna.. Hon fattar inte ens vinken när mannen knuffar iväg henne och säger ” dont touch me again” Hon flyger upp… försöker slå honom på käften och guess what? Han slår ner henne på riktigt. Skall hon ha mer rätt att slå honom bara för att hans kapacitet att slå tillbaka är större? (Det är ju precis så extremvänstern resonerar både gällande Staten Israel och gällande kvinnors våld de är guerillagroupies som tycker den svaga parten alltid har rätt). Här är ännu en video av samma sort.

    Samma sak, hon försöker slå honom först. Han slår tillbaka och hon blir skadad. Vem är det som gör fel här? Hon som försöker misshandla honom men år dålig på det eller han som slår tillbaka och råkar ha högre kapacitet?

    ”The exception to gender symmetry is that the adverse effects of being a victim of PV are much greater for women than for men. This can be considered a difference in context, but the fact that adverse effects are consequences rather than causes of PV needs to be kept in mind.” (sid 336)

    Vilket är helt korrekt. Självförsvar är ”Context”. Den som får stryk på grund av självförsvar har orsakat våldet. Lägg även märke till hur ingen av de två kvinnorna verkar förberedd på våldet de råkar ut för trots att det är de själva som påbörjar våldet. Den ena av kvinnan har till och med blivit bortknuffad…. hennes hjärna verkar inte ens registrera verkligheten.

    SvaraSvara
  28. forts.

    Gällande videoklippen i kommentaren ovan. De som har problem att godta biologins påverkan på människan kan ju fundera varför det känns så påtagligt att se kvinnorna ovan få hårda smällar.

    SvaraSvara
  29. 33 röda tummar, måste vara någon form av rekord

    http://genusdebatten.se/den-valdsamma-kvinnan/#comment-91665

    UTMANING

    Någon av er som tummat ner vad jag sade som inte är för fegis för att faktiskt förklara vad som var fel med det?

    Eller är budskapet som skall förmedlas att tokfeminister är ynkryggar som inte vågar gå in på vad det är de klagar på?

    Det här coward-beteendet talar för sig själv så även frånvaro av svarskommentar + röda tummar är i sig svar.

    SvaraSvara
  30. @Erik:

    ”Gällande videoklippen i kommentaren ovan. De som har problem att godta biologins påverkan på människan kan ju fundera varför det känns så påtagligt att se kvinnorna ovan få hårda smällar”

    Säkert såg många klippet som blev stor snackis för några år sedan. En australiensk skolgrabb får nog av mobbningen och ger tillbaka.
    Reaktionerna lät inte vänta på sig, grabben hyllades för sitt mod att sätta stopp för mobbningen. Knappast någon reagerade väl den gången med att tycka att det var fegt att ge sig på någon som är minde eller tycka att det var fel att ta till våld.

    https://www.youtube.com/watch?v=Swfw2QNsb7Q

    Vad jag menar är, i klippet delas det också ut en hel del hårda smällar men ändå känns det inte lika påtagligt.

    SvaraSvara
  31. @Axel Edgren: ”Det är klart, eftersom era motiv är att använda mäns utsatthet och problem som en ursäkt för att motarbeta kvinnofrågor och demonisera feminister och vänstern generellt.”

    Suck… varför ska det vara så besvärligt att diskutera problem bland en grupp utan att det ska ses som ”motarbetande” av någon annan? Även om den ena gruppen skulle vara värre utsatt, är det bara tramsigt att hävda att man därmed inte kan diskutera den andra.

    Och om du nu anser att ”vi” är demoniserande mot feminister/vänstern, hur kan det vara en anledning för ”er” (för att inte tala om myndigheter!) att ”självklart” tysta obekväma fakta? Att förneka fakta för att man anser att någon annan gör fel är ofattbart fånigt, och framförallt kontraproduktivt.

    SvaraSvara
  32. @Erik:

    ”Där de sakliga motargumeneten tar slut tar de röda tummarma vid”

    -okänd köksbordsfilosof 2014-

    SvaraSvara
  33. @Per Hagman: Svårt att säga. Jag kan ha minaegna funderingar kring detta, men det är just mina egna funderingar, och jag trr att stressituationen för en ensam mamma är större, därför mer våld. Pojkar är i allmänhet mer bångstyriga och svårare för modern att identifiera sig med, tror jag, så därför kommer flickorna undan mer. Men, som sagt, personliga funderingar.

    SvaraSvara
  34. @Mia.: Jag srev ”svårare skador”, inte ”fler skador”. Det är där skillnaden ligger i hur du har misstolkat vad jag skrev. Anledningen till att kvinnor orsakar svåra skador på män har förmodligen också med det faktum att göra, att män lättare kan freda sig, det är därför tre gånger så många kvinnor tar till tllhyggen för att slåss med.

    SvaraSvara
  35. @Erik:

    Samma sak, hon försöker slå honom först. Han slår tillbaka och hon blir skadad. Vem är det som gör fel här? Hon som försöker misshandla honom men år dålig på det eller han som slår tillbaka och råkar ha högre kapacitet?

    Jag minns en självförsvarskurs med en lärare från Polishögskolan. Han varnade för ”kick in the balls” som självförsvar just för att det inte är givet att killen viker sig dubbel och ger upp. Däremot är det garanterat att han kommer att bli förbannad, och det kan mycket väl sluta ungefär såhär.

    Det är kanske bra att ta notis om kommentarerna till videoklippen – ”a dose of equality”, och ”if you’re going to act like a man, be prepared to be treated like a man”.

    Detta är ju en rätt handgriplig demonstration av vad skillnaden är mellan ”lika rättigheter” och ”lika rättigheter och skyldigheter”. Alternativt räcker det med ”lika rättigheter” här: om kvinnan har rätt att attackera med slag och sparkar, har mannen rätt att göra detsamma tillbaks. Ytterligare en tolkning är kanske att mannen har precis samma rättighet att slippa bli misshandlad som kvinnan har. Take your pick.

    SvaraSvara
  36. @Erik:

    ”När det gäller direkta effekter av våld drabbas utan tvekan kvinnor hårdare vilket beror på att mäns våldskapacitet är så överlägsen kvinnors när mannen tar till våld.”

    Så när mannen tar till våld oavsett om han började eller inte, är den enda i relationen som brukar våld eller inte så drabbas kvinnan oftast hårdare av det fysiska våldet. Och det är precis det jag sagt hela tiden.

    Och sen får vi ta detta med olika typer av partnervåld en gång till. Vi tog det för några månader? sedan.

    Allmänt

    Titta på cirkeldiagrammet här: http://www.partnerfrid.n.nu/

    Det episodiska våldet utgör 80-90% av det totala partnervåldet (lila, blått och grönt). I de fall där båda är våldsamma (lila) slår ibland (oftast) den fysiskt svagare först och ibland den fysiskt starkare. Ibland (oftast) drabbas den fysiskt svagare hårdast av det fysiska våldet och ibland den fysiskt starkare. Ibland är det första slaget hårt ibland inte, ibland är ”tillbakaslaget” hårt/hårdare ibland inte, utan mer bara försvars-/reaktionsvåld.

    Ibland är det bara den generellt fysiskt starkare som tar till våld (blått) och ibland den generellt fysiskt svagare (grönt). Och vid episodiskt våld har alltså ofta dessa individer ”en förhöjd aggressionsnivå”. De har dålig konflikt lösning, hetsigt humör och dålig impulskontroll, och är benägna att ta till våld (även då det ”slår tillbaka hårt/hårdare på dem själva Anders/AV: )

    Sen har vi det som kallas relationsterror (rött). Det är detta våld som kallas grov kvinnofridskränkning/fridskränkning och som jag uppfattar att brå talar om i sin rapport. ( Dick: )

    ”Nationella Trygghetsundersökningen fokuserar på brott och innehåller
    en snävare definition av våld jämfört med många andra offerstudier.
    Den ligger nära det sätt på vilket brotten beskrivs och definieras i
    brottsbalken, vilket gör det möjligt att analysera rapporterad utsatthet i
    förhållande till den polisanmälda våldsbrottsligheten. Samtidigt innebär
    det att den skattade förekomsten av relationsvåld blir lägre än i en del
    andra undersökningar.” (alltså under 1% i hela populationen eller alltså ca 10-20% av det totala partnervåldet)

    I de relationerna handlar det om att kontrollera sin partner med olika maktmedel, fysisk styrka, ekonomiskt, barnen, sexuellt eller ”skyddsvärde” etc. Och här tror jag det finns en viss generell könsasymmetri där ”Medan män främst uppger utsatthet för trakasserier, rapporterar kvinnorna fler händelser av misshandel och hot.”(brå).

    Det är alltså inte den typ av våld man ser prov på i videorna ovan utan i videor som denna:

    http://www.youtube.com/watch?v=N_U-SboY4KY

    Det är relationsterror man menar när man talar om ”grov kvinnofridskränkning” (2500 anmälningar/år i snitt de senaste 10 åren) men att man i statistiken även får/tar med det episodiska partnervåldet (x antal 10 000 kvinnor misshandlas/år). Se även 17.50 in i denna föreläsning:

    SvaraSvara
  37. @Anders/AV: Den artikeln du länkar till motsäger på intet vis det jag skriver, däremot tar den upp ett fenomen som jag utelämnade, som Lori Girschick bl a trycker på, nämligen att misshandlade/våldtagna kvinnor i lesbiska förhållanden inte blir trodda på (förmodligen beroende på myten att kvinnor alltid är goda), precis som misshandlade/våldtagna män (och, det vill jag understryka, de flesta våldtagna männen våldtas av andra män) inte blir trodda. Jag kan också tycka att det är irriterande med undersökningar som säger att lesbiska kvinnor utsatts för övergrepp av kvinnor och män (men jag är inte skyldig till det), men rent logiskt, kan jag fundera, bör det vara en övervikt av kvinnor i detta, eftersom lesbiska kvinnor i allmänhet söker sig till en likasinnad miljö – precis som heterosexuella söker sig till likasinnade.

    SvaraSvara
  38. @Erik: Bashflak har 54 röda tummar. Är dessa röda tummar något att bry sig om? Det vittnar bara om människor som inte har förmåga att kommunicera, som har färdigförpackade bilder och oförmåga att kunna ifrågasätta sina egna ståndpunkter. Jag ser det som väldigt bra betyg att få många röda tummar, för då vet jag att det jag skrivit har substans och är tillräckligt väl underbyggt för att provocera dem som anser sig sitta på ”den enda sanningan”. 33 röda tummar är helt enkelt en fjäder i hatten.

    SvaraSvara
  39. @Mia.:

    ”Så när mannen tar till våld oavsett om han började eller inte, är den enda i relationen som brukar våld eller inte så drabbas kvinnan oftast hårdare av det fysiska våldet. Och det är precis det jag sagt hela tiden”

    Det jag påpekade var att kvinnorna som åsamkades mest skada av relationsvåld enligt vissa studier var de kvinnor som initierade våldet. Alltså relationer där bägge slåss men där kvinnan var först att ta till våld. Vad mina videoklipp handlade om var att visa hur våldsamma kvinnor tycks räkna med att mannen inte slår tillbaka. Så när/ om mannen gör det är hon helt oförberedd.

    ”Och sen får vi ta detta med olika typer av partnervåld en gång till. Vi tog det för några månader? sedan.”

    Visst kan vi ta det men det påverkar inte mitt argument. Vad jag vill påpeka (Utifrån kampsportsbakgrund, jag vet hur det känns att få en spark i magen eller i huvudet) är att det är vissa specifika orsaker som leder till de grövsta fysiska skadorna i kamp med nävar.

    Män som initierar våld är i regel förberedda på att det kommer att bli våld tillbaka. De räknar inte kallt med att ingen kommer att slå tillbaka. Det kan vi se hur våldsamma kvinnor verkar göra.

    ”I de fall där båda är våldsamma (lila) slår ibland (oftast) den fysiskt svagare först och ibland den fysiskt starkare. Ibland (oftast) drabbas den fysiskt svagare hårdast av det fysiska våldet och ibland den fysiskt starkare. Ibland är det första slaget hårt ibland inte, ibland är ”tillbakaslaget” hårt/hårdare ibland inte, utan mer bara försvars-/reaktionsvåld.”

    Här kommer ännu en sak man lär sig från kampsport. Det är inte särskilt viktigt vem som är den fysiskt starkaste. Min poäng var inte att kvinnorna var fysiskt svagare, min poäng var att när de slår tyder ingenting på att de räknar med att den de slår kommer att slå tillbaka. Slagen från männen ser ut att komma från ingenstans men slagen från männen kommer i själva verket från kvinnornas slag så kvinnorna hade all orsak att vara förberedda.

    Se kvinnan som slås genom glasrutan… 0,32 så sparkar hon killen i grönt mellan benen, då har hon blicken riktat neråt och ingen gard alls – rena kamikaze-stilen. Se sedan när hon slår… åter ingen gard alls, höjer inte ens andra handen. Skyddar sig inte, Bara lappar till… ingen tanke på egen säkerhet skada honom enda målet.

    ”Ibland är det bara den generellt fysiskt starkare som tar till våld (blått) och ibland den generellt fysiskt svagare (grönt). Och vid episodiskt våld har alltså ofta dessa individer ”en förhöjd aggressionsnivå”.”

    Ja givetvis, ibland slår kvinnan och mannen slår inte tillbaka. Detta är förmodligen den vanligaste formen av episodiskt enkelriktat våld också. Det skulle förklara varför våldsamma kvinnor som blir misshandlade verkar räkna med att mannen inte slår tillbaka. De är vana med att det är så det ser ut. Det omvända förekommer givtevis det också men om studier som visar kvinnliga ”kommunikationsproblem” är vanligare har rätt så är det inte lika vanligt mannen lappar till kvinnan och hon inte gör någonting.
    http://www.aftonbladet.se/wendela/article10394127.ab

    Det är alltså inte den typ av våld man ser prov på i videorna ovan utan i videor som denna:
    http://www.youtube.com/watch?v=N_U-SboY4KY

    Det där är mer tortyr och indoktrinering än det är misshandel. Bägge kategorierna innehåller hemskheter men på olika sätt.

    Det våld som fanns på mina videor hade potentialen att orsaka mycket värre direkta skador. Ena kvinna slås till marken på ett hårt golv och andra kvinnan slås genom en glasruta. Allt som krävdes för att endera händelse skulle sluta mycket allvarligt är otur. Det är på goda grunder som man inte använder riktigt glas när folk på film slås genom glasrutor.

    ”Det är relationsterror man menar när man talar om ”grov kvinnofridskränkning” (2500 anmälningar/år i snitt de senaste 10 åren) men att man i statistiken även får/tar med det episodiska partnervåldet (x antal 10 000 kvinnor misshandlas/år).”

    Det finns ingen garanti att grov kvinnofridskränkning är relationsterror. Som du själv säger får man även med episodiskt partnervåld. Rent praktiskt när man använder ordet ”grov” i denna sorts kriminalitet brukar man mena våldets brutalitet och hur allvarliga skador det blev.

    ”Se även 17.50 in i denna föreläsning:
    https://www.youtube.com/watch?v=HkHhPVhnSw4

    Ja det är logiskt eller hur. Det mesta partnervåldet sker mellan psykiskt friska människor. Men de psykiskt sjuka människornas våld är inte jämnt fördelat utan de blir mycket överrepresenterade vid de värsta formerna av partnervåld exempelvis dödligt sådant.

    SvaraSvara
  40. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):

    En möjlig förklaring till detta är att även om män är mer våldsamma generellt (mäns våld mot män osv) så har män också en inlärd (och kanske biologisk) ”spärr” mot att slå kvinnor och barn. Det har inte kvinnor på samma sätt. Därför skulle mycket väl mödrar kunna tänkas utöva mer våld mot barn än vad män gör, även om vi skulle utgå från att de spenderar lika mycket tid med barnen.

    SvaraSvara
  41. @Chattanoga:

    Therese Perssons vinkling är faktiskt väldigt intressant. Om den som slår i själva verket är mannen, oavsett biologiskt kön, så måste ju också den som blir slagen vara kvinnan, oavsett biologiskt kön.

    Med andra ord är alla biologiska män som inte är våldsamma, i själva verket kvinnor, och våldsamma kvinnor är män. När feminister talar om ”män” ska vi alltså tolka detta som att det är våldsutövare och våld de är emot, inte det biologiska könet.

    Det skulle jag ju faktiskt kunna ställa mig bakom. Smile

    SvaraSvara
  42. @Erik:

    ”Det omvända förekommer givtevis det också men om studier som visar kvinnliga ”kommunikationsproblem” är vanligare har rätt så är det inte lika vanligt mannen lappar till kvinnan och hon inte gör någonting.”

    Det omvända tycks förekomma lika ofta. I ca 50% av fallen är båda våldsamma och i 25% är bara kvinnan våldsam och i 25% bara mannen, ge och ta 5% hit eller dit.

    Frågan blir också vad man ”ska ha gjort” för att ”räkna” med fysiskt våld. Vid episodiskt våld har man kanske själv provocerat (som mannen i den första videon som envisas med att titta upp under kvinnans kjol och ha någon slags åsikt?), eller som kvinnan knuffats och slagits. Men vid relationsterror (japp det kan upplevas som tortyr) räcker det med att man serverar fel mat, har saltat för lite eller mycket eller bara andas på fel sätt.

    Och tack för att du presenterade denna artikel…

    http://www.aftonbladet.se/wendela/article10394127.ab

    …som just visar vad jag far efter (Samma studie som den jag länkar först på ”Partnerfrid” under ”studier”.

    Det står:

    ”Som student arbetade hon vid ett kriscenter för misshandlade och hotade kvinnor i Norge. Där pratade hon med hundratals kvinnor som fallit offer för grovt våld från män.

    – Den sidan av historien kände jag väldigt väl. Därför är det spännande att närma sig ett område som visar en mycket större mångfald än vad jag kände till efter mina erfarenheter.”

    Det hon var väl förtrogen med var alltså relationsterror riktat mot kvinnor från män. Det hon fick veta var att det även finns episodiskt partnervåld som ser annorlunda ut än relationsterror, och där kvinnor är lika och t o m mer våldsbenägna.

    ”- Det vi talar om är kärlekspar som grälar och slåss. Inte misshandel, inte kvinnomisshandel och inte mansmisshandel heller, säger forskaren Hilde Pape…”

    ”Skillnaden mot ”intim terrorism” är att det (episodiska partnervåldet) inte ingår i ett mönster.”

    http://burns.idium.no/nikk.no/N%C3%A4r+kvinnor+sl%C3%A5r.b7C_wljWZN.ips

    SvaraSvara
  43. @Mia.:

    Problemet med att tala om att kvinnor får svårare skador är att vi faktiskt inte vet att det är sant.
    Hur?

    Du skrev tidigare:

    I de relationerna handlar det om att kontrollera sin partner med olika maktmedel, fysisk styrka, ekonomiskt, barnen, sexuellt eller ”skyddsvärde” etc. Och här tror jag det finns en viss generell könsasymmetri där ”Medan män främst uppger utsatthet för trakasserier, rapporterar kvinnorna fler händelser av misshandel och hot.”(brå).[min emfas]

    Den skillnaden, att män utsätts för psykisk RT i större utsträckning, gör att man inte får med de svåraste skadorna bland män, i samma utsträckning i statistiken över PV. De hamnar istället i t.ex. denna statistik, eller andra självdestruktiva beteenden så som droger. Dvs man får ett gender bias i statistiken.

    SvaraSvara
  44. @Mia.: Angående feministen Hilde Pape har jag inte särskilt stort förtroende för vad hon säger. Jag misstänker starkt att hennes ursprungliga intention var att ”motbevisa” att kvinnor skulle slåss lika mycket som män, men när hon fick fram ”fel” resultat blev hon perplex. Så vet jag att hon förklarade kvinnors våld med att kvinnor hade svårt att uttrycka sig verbalt jämfört med män och därför tog till våld. Något som blir helt makabert för en som jag, som växt upp med att förklaringen att män tar till knytnävarna för att de inte kan uttrycka sig så bra som kvinnor.

    SvaraSvara
  45. Det här är ett utdrag ur ”Samlag eler Salighet”: ”Att också misshandlade mäns öde inte skiljer sig från kvinnors visas till exempel av kanadensaren Marks öde. Han och hans hustru hade länge haft problem och skulle ”reparera” sitt förhållande med en resa till Florida. Efter tre bra dagar tillsammans vaknade han klockan fyra på natten av bankningar på hotellrumsdörren. Utanför stod hans fulla hustru, som varit ute med en annan man. Kränkt och sårad bestämde han sig definitivt för att lämna henne, packade sin väska och gick sin väg. Då blev hon rasande, överföll honom, och slog honom allt hon orkade, med en kudde mellan knytnäven och honom. Han retirerade tillbaka in i rummet, där hon kastade kudden, fortsatte att slå och började sparka honom. Hon slet ner en telefon från väggen och kastade på honom, slet ut byrålådorna, som hon också kastade på honom, och hann också slå en ölflaska i ansiktet på honom. När två poliser anlände skrek hon: ‘Arrestera honom’! Men poliserna såg Marks skador och påpekade, att om de skulle arrestera honom måste de också arrestera henne. Mark kom fri, men ingen anmälan gjordes. Hela händelsen var för skamlig!” Kvinnan hade tillgång till ett tillhygge och har man det kan skadorna bli lika svåra, eller svårare, som då män slår. Det faktum att dubbelt så många kvinnor som män slår först och att tre gånger så många använder tillhygge skulle ju faktiskt kunna motivera antagandet att fler kvinnor är ute efter att direkt skada mannen än män som är ute för att skada kvinnan. Att de dock inte lyckas får väl tillskrivas det att män har större potential för att freda sig. Samma förklaring ligger väl bakom FBI-rapporten som Mercy & Saltzman (1989, Fatal violence among spouses in the United States, 1975-85. I American Journal of Public Health 79 1989, pp 595-599) refererar till, av 16.595 mord i USA under tio år. De fann, som jag refererar i min text, att 56,6 procent var mördade hustrur och 43,4 makar (vad siffran 1/3 mot 2/3 baserar sig på skulle jag bra gärna vilja veta, även om Straus anför den). Skillnaden beror sannolikt på att män är bättre på att freda sig. Att förutsätta att män orsakar svårare skador än kvinnor borde ju innebära att inga kvinnor mördar sina män.

    SvaraSvara
  46. Sedan vill jag återigen understryka att detta inte handlar om att peka ut kvinnan som ”sämre” än mannen. Det strävar till att vi i detta samhället ska sluta att propagandistiskt påstå att mannen är den ”onde förövaren” och kvinnan det ”goda offret”. Som jag skriver är detta inte ett könsrelaterat problem, det är ett mänskligt. Att detta också debatteras här är ju enbart för att det finns drag av att avhända kvinnan ansvar i t e x Mia:s antydan att män skulle skada svårare än kvinnor – och har jag missuppfattat dig där Mia får du rätta mig.

    SvaraSvara
  47. @Mia.:

    ”Det omvända tycks förekomma lika ofta. I ca 50% av fallen är båda våldsamma och i 25% är bara kvinnan våldsam och i 25% bara mannen, ge och ta 5% hit eller dit.”

    Menar du en enda studie nu eller en sammanställning av flera studier (så kallad metastudie)? Studierna varierar mellan att säga våldet är lika fördelat till att säga kvinnor både initierar våld oftare samt skadas oftare. Det är betydligt oftare det sistnämnda kommenteras än att det förstnämnda kommenteras.

    I vilket fall som helst är det påfallande ovanligt med studier som visar männen oftare än kvinnorna tar till våld. Det finns alltså inte vetenskap som stödjer påståendet att mäns våldsamhet är större än kvinnors i relationer. Däremot männens våldskapacitet, vilket dock våldsamma kvinnor visat sig kompensera med tillhyggen och vapen (75% av det beväpnade våldet skall kvinnor stå för)

    ”Frågan blir också vad man ”ska ha gjort” för att ”räkna” med fysiskt våld. Vid episodiskt våld har man kanske själv provocerat (som mannen i den första videon som envisas med att titta upp under kvinnans kjol och ha någon slags åsikt?), eller som kvinnan knuffats och slagits.”

    Fysisk våld är alla former av attacker riktade mot kroppen. Allt från knytnävsslag till att kasta porslin är i lika hög grad fysiskt våld och väsenskilt från alla former av våld som inte är fysiskt eller fysiskt våld ej riktat mot kroppen (repa en bil exempelvis är ekonomiskt våld = vandalisering)

    ”Men vid relationsterror (japp det kan upplevas som tortyr) räcker det med att man serverar fel mat, har saltat för lite eller mycket eller bara andas på fel sätt.”

    Och då kommer vi in på Steven Pinkers utmärkta distinktion mellan orsaker och ursäkter. Om en person slår den andra personen för att denne har saltat för lite är bristen på salt ingen ursäkt för slaget, bara en orsak. Att en person har orsak för våld är ingen ursäkt och den personen bör straffas precis som en person utan orsak (som heller inte har någon ursäkt)

    ”Och tack för att du presenterade denna artikel…
    http://www.aftonbladet.se/wendela/article10394127.ab

    Det var så lite så… fler artiklar kommer här för jag vill visa hur olika diskussionen om partnervåld ser ut. Det finns två typer av källor som anses legitima. Neutrala källor. Och kvinno/feministkällor. Här är den neutrala källan:

    http://www.dailymail.co.uk/femail/article-2518434/Why-MEN-victims-domestic-violence-Its-Britains-remaining-taboos-abuse-men-home-rise.html

    Här är den kvinnoriktade/feministiska källan (Observera att det är en universitetskälla)

    http://jezebel.com/5509717/domestic-violence-are-women-as-abusive-as-men

    Någon mansriktad/maskulistisk källa som anses legitim finns inte.

    ”Som student arbetade hon vid ett kriscenter för misshandlade och hotade kvinnor i Norge. Där pratade hon med hundratals kvinnor som fallit offer för grovt våld från män.”

    Ja och hundratals kvinnor som fallit offer totalt är inte särskilt stor andel av våldet (och än mindre andel av vålsdverkarna då samma man kan vara våldsam mot flera flickvänner) som helhet med tanke på att flera tusen fall av partnervåld varje år där hälften av offren är kvinnor och där de fåtaligare fallen värst skadade är kvinnor. Det säger sig själv att det finns hundratals av de flest skadade… särskilt om man inte begränsar statistiken till ett år.

    Lägg även märke till att de här männen mycket ofta har psykiska och andra problem. De är inte vem som helst (som Mikael Ryings forskning visat) http://www.scb.se/Grupp/valfard/_dokument/A05ST0301_02.pdf

    ”- Den sidan av historien kände jag väldigt väl. Därför är det spännande att närma sig ett område som visar en mycket större mångfald än vad jag kände till efter mina erfarenheter.”

    Kort sagt, den mycket större delen av partnervåldet med mindre allvarliga direkta skador (psykiska problem ej inräknade) men större könsbalans. Observera att om det totala våldet var lika fördelat är det i denna större kategori vanligare att kvinnorna är våldsamma.

    ”Det hon var väl förtrogen med var alltså relationsterror riktat mot kvinnor från män. Det hon fick veta var att det även finns episodiskt partnervåld som ser annorlunda ut än relationsterror, och där kvinnor är lika och t o m mer våldsbenägna.”

    Ja, precis.

    ”- Det vi talar om är kärlekspar som grälar och slåss. Inte misshandel, inte kvinnomisshandel och inte mansmisshandel heller, säger forskaren Hilde Pape…”

    Håller inte med Pape här. Jag tror hon förväxlar akademiska och juridiska termer. Misshandel juridiskt kan vara ett enda slag, en enda spark eller en enda knuff som olyckligt leder till att den attackerade ramlar och slår i någonting med huvudet. Samma princip gäller om två män slåss på gatan. De värsta skadorna uppstår inte av de blodigaste smällarna. De värsta skadorna uppstår om någon av dem slås omkull och slår huvudet i gatan, trottoaren eller en betongvägg. Den här sortens våld är inte mindre allvarligt, detta kan tvärtom vara livsfarligt.

    Även episodiskt våld kan leda till mycket allvarliga skador som polisen definitivt kommer att kalla misshandel. Faktum är att det mesta våldet som polisen kallar misshandel förmodligen bestod av betydligt färre smällar än de flesta tror. Här är ett typiskt exempel på episodiskt våld = misshandel. Filmat på en Buss.

    ”Skillnaden mot ”intim terrorism” är att det (episodiska partnervåldet) inte ingår i ett mönster.”
    http://burns.idium.no/nikk.no/N%C3%A4r+kvinnor+sl%C3%A5r.b7C_wljWZN.ips

    Den där länken är ett typiskt exempel på problemen många forskarna har att förstå själva våldet de pratar om. Om du frågar mig så närmast säger de emot sina egna upptäckter.

    ”När forskarna analyserade resultaten visade det sig att det våld som kvinnor utsätts för är allvarligare.”

    Nej*** (se nedan)

    ”De fick fysiska skador dubbelt så ofta”

    För det första hur många pratar vi om? Det var väl bara en liten andel av offren som fick stora fysiska skador alls? Vidare så kan skadorna bero på – som mina filmer visar – att kvinnorna som är våldsamma ofta verkar ta för givet att ingen man slår tillbaka. Det här uppmärksammar ju en av personerna också.

    (Nina Jon ”Hon tycker också att det är viktigt att inte heller bagatellisera det episodiska våldet som i lika stor utsträckning drabbar båda könen.)

    Se videon ovan. Det är inte busschaffisens våld som är ”mer allvarligt”. Det är hon som in i det sista tror att han inte kommer att slå. Eftersom hon inte skyddar sig blir effekterna av hans våld mycket bättre än hennes. Det är inget mer allvarligt våld, det är ingen brutalitet. Det HADE varit misshandel om hon inte slagit honom först. Nu är det självförsvar… hon hade ingen ursäkt, han hade all ursäkt. Hon är en vuxen kvinna, inte ett småbarn som skall ha särskilda privilegier att få spotta och slå på andra människor

    ”och drabbades av psykiska konsekvenser tre gånger så ofta.”

    Åter hur många pratar vi om? Var det vanligt med psykiska konsekvenser eller bara (som med skador) en liten del av alla våldade där kvinnorna dominerade den lilla delen? Och hur könsneutralt bedöms psykisk hälsa nu igen? Vad anses bäst indikera mental ohälsa? De tre gånger fler kvinnor som försöker begå självmord eller de många fler män som dör av självmord?

    ”Kvinnorna utsattes också oftare för olika former av fasthållande eller strypning, medan männen i allmänhet fick motta slag eller fick föremål kastade på sig.”

    ***Stopp här nu! Varför är det mer allvarligt att bli fasthållen än att få föremål kastade på sig? Skulle forskarna ha samma åsikt om de först får hålla fast mig en minut och jag sedan får kasta hårda saker på dem under en minut? Det tvivlar jag starkt på. Att män och kvinnor utsattes för olika TYPER av våld bevisar inte att den ena gruppen utsattes för mindre allvarligt våld. Här säger forskarna emot sig själva.

    Slutligen låter man en typisk radikalfeministisk papegoja som Viveka Enander uttala sig men man skulle aldrig på samma sätt skicka in en rabiat mansrättsaktivist att vinkla data och sprida egensnickrade teorier och klaga på CTS.

    ”Utifrån de här studierna har man dragit slutsatsen att kvinnor är lika våldsamma som män och att det är ett lika stort problem.”

    Jaså? Det här med CTS är ingen nyhet i våldsforskning. Hur många gånger har Viveka Enander klagat på CTS-studier som enbart ges till kvinnor? Kan hon bevisa hon en enda gång opponerat sig mot modellen när det var kvinnors våldsutsatthet som CTS bedömde? Annars beror hennes motstånd mot CTS inte på motstånd mot problemen med CTS utan problemen var helt okej så länge män inte räknas som människor och mättes på samma sätt.

    ”Visst finns det också kvinnor som utsätter män för ett systematiskt och psykologiskt nedbrytande våld. Men det är undantagen som bekräftar regeln – och det gäller att inte förväxla undantaget med regeln.”

    Det här är ju skitsnack. Regeln är ju att varken män eller kvinnor ägnar sig åt relationsterror eller hur? Så feministiska forskare kan vi som vanligt inte lita på. En forskartitel för en politisk aktivist är bara ett alibi. Deras påståenden har ingen vetenskaplig giltighet alls. Ändå jobbar VIveka som forskningsansvarig och hennes sort dominerar diskursen i kvinnomedier som Jezebel.com.

    Någon manlig lika vinkad motsvarighet som motvikt finns inte.

    SvaraSvara
  48. fortsättning

    Det mönster som vissa forskare uppvisar är exakt samma mönster som vi kan se pinsamt tydligt i nedan video. När kvinnan sparkar och slåss är det hela fullkomligt oviktigt. Av reaktionerna på folk omkring kan bedömas de antingen inte bryr sig eller aktivt vill se mer av henne sparka på killen.

    Men hur beter sig forskarna när förutsättningarna inte längre är till kvinnans favör. Jo då är det plötsligt helt okej att bete sig som den värsta biologist. Vi ser det också i ovan video och för tydlighetens skull får vi vänta väldigt länge… men NÄR det väl händer går fort som tusan för forskarna (publiken) att ändra sig.

    Det här är verkligheten, många av forskarna bara använder ordet jämställdhet som retoriskt vapen – men när det väl råder riktig jämställdhet mellan mannen och vkinnan är de de FÖRSTA att vara motståndare till lika rättigheter och lika behandling.

    De är helt oärliga. Precis som den fnittrande våldspubliken som plötsligt flyger på benen när våldet inte längre är enkelriktat. Det här är hur samhället vill reagera… även de delar som slänger sig med ordet jämställdhet vill ofta inte alls ha jämställdhet: De är bara inte intelligenta nog att förstå vad jämställdhet innebär och måste innebära.

    SvaraSvara
  49. @Erik: Ja,verkligen intressant fenomen, att så länge tjejen attackerar killen skrattar folk, men när han verkligen ger tillbaka så ingriper man. Hyckleri i aktion s a s, eller radikaleminismen visualiserad.

    SvaraSvara
  50. @Erik:

    ”Menar du en enda studie nu eller en sammanställning av flera studier (så kallad metastudie)?”

    Det är de studier Straus talar om i sin föreläsning och som finns här sidan 336.

    http://pubpages.unh.edu/~mas2/V71-Straus_Thirty-Years-Denying-Evidence-PV_10.pdf

    Jag ska ärlig säga att jag inte alltid lyckas hänga med i dina tankebanor eller vet hur jag ska tolka det du skriver. Vad gäller det episodiska partnervåldet (det på bussen och i parken var ju misshandel på allmän plats) så säger jag INTE emot. Det är en typ av partnervåld som finns med i statistiken (1 av 4 etc) men som inte är detsamma om relationsterror (fridskränkning).

    Det jag undrar och min fråga till dig är om jag ska tolka det som att din uppfattning är att detta partnervåld (relationsterror) inte existerar? Att det inte finns en typ av partnervåld (10-20% av det totala partnervåldet) där våldet sas är oprovocerat och där den utsatta behöver hjälp och skyddat boende?

    @Ninni:

    Kvinnorna som utsätts för hot och misshandel vid ”partnerfridskränkning” utsätts även för trakasserier. Det är liksom själva grejen med relationsterror, det fysiska våldet är ”bara” toppen på isberget. Att det är svårt att göra det osynliga våldet synligt är något man länge påpekat då det finns kvinnor också som även ”bara” utsätts för trakasserier. Men att det som vi varit inne på tidigare finns vissa könsskillnader vad gäller de maktmedel som kvinnliga och manliga ”terrorister” (Erin Pizzeys definition) kan använda sig av (har störst framgång med sas).

    SvaraSvara
  51. Och beträffande incidenten på bussen. Gissa hur det såg ut när massmedia fick tag i händelsen? De klippte bort hennes våld och visade enbart hans våld.

    Men på grund av att hela videon spreds på internet och inte bara den del som media valde att visa så finns det motröster.

    Ett av vittnena tycker hon bär skulden genom att attackera busschaffisen. Ett annat vittne tycker han bär skulden genom ”acting inappropriate”

    Men vad säger vi om en man attackerar en kvinna för att han tycker HON beter sig ”inappropriate” nu igen? Jo då låter det annorlunda.

    SvaraSvara
  52. @Dick:

    Jag har aldrig och kommer aldrig att påstå att män och kvinnor som misshandlar inte har ansvar, oavsett om de slog först eller inte. Det enda våld jag anser befogat är nödvärn. Ja går t o m så långt att jag menar att den som misshandlas också har ett ansvar även om den själv inte provocerat eller slagits (vilket inte ses med blida ögon från de som sysslar med jourverksamhet o dyl), dvs att ta sig ur en dysfunktionell relation även om det kan vara mycket svårt, särskilt vid relationsterror, men att man kan behöva kunnig (inte ideologiskt färgad) hjälp med detta.

    SvaraSvara
  53. @Erik:

    Ett av vittnena tycker hon bär skulden genom att attackera busschaffisen. Ett annat vittne tycker han bär skulden genom ”acting inappropriate”

    Ja, men även det andra vittnet menar att han skulle ha ringt polisen, eftersom hon stod ”in his face” och skrek åt honom och slog honom – dessutom medan han körde bussen! Hon vänder sig inte mot att han slog tillbaka, utan mot att han lät det gå så långt.

    Jag håller nog med om det. Han skulle ha stannat när hon vägrade hålla sig bakom den gula linjen och antingen ringt polisen eller krävt att hon klev av bussen. Han bidrar till att äventyra de andra passagerarnas säkerhet när han låter storgrälet fortgå medan han kör bussen.

    Vad gör förresten killen i reflexvästen där? Är han något sorts ordningsvakt så misslyckas han kapitalt. Rimligen hade han kunnat ingripa och se till att hon inte fick fortsätta trakassera föraren under färdens gång.

    SvaraSvara
  54. @Mia.:

    ”Jag ska ärlig säga att jag inte alltid lyckas hänga med i dina tankebanor eller vet hur jag ska tolka det du skriver.”

    Ok, då får jag förtydliga mig.

    ”Vad gäller det episodiska partnervåldet (det på bussen och i parken var ju misshandel på allmän plats) så säger jag INTE emot. Det är en typ av partnervåld som finns med i statistiken (1 av 4 etc) men som inte är detsamma om relationsterror (fridskränkning).”

    Videofilmerna från Bussen och parken handlade om att demonstrera OMGIVNINGENS reaktioner när en kvinna tar till våld mot en man. Rent praktiskt så skulle ju misshandeln mot kvinnorna förhindras om deras våld togs på allvar. Men istället låter man dem hållas… och i den kontexten uppstår de allvarligaste skadorna. Det ser vi tydligt att en kvinna vars våld hade stoppats inte hade levt i den kontext som hennes våld skapar.

    ”Det jag undrar och min fråga till dig är om jag ska tolka det som att din uppfattning är att detta partnervåld (relationsterror) inte existerar?”

    Nej, tvärtom så är min uppfattning att relationsterror måste väsenskiljas mycket bättre från övrigt (episodiskt) våld eftersom så många fler människor drabbas av övrigt våld. Vidare så påpekar jag samma sak som Nina Jon (forskare i din länk), att man skall passa sig för att bagatellisera det episodiska våldet för där kan direkta skador vara minst lika allvarliga som vid relationsterror. Jag gör även tillägget att man skall passa sig för att bagatellisera ”kvinnliga” typer av episodiskt våld med beskrivningar som ”mindre allvarligt”

    ”Att det inte finns en typ av partnervåld (10-20% av det totala partnervåldet) där våldet sas är oprovocerat och där den utsatta behöver hjälp och skyddat boende?”

    Jovisst, problemet är när forskare INKLUDERAR dessa 10-20% för att kunna hävda att våldet TOTALT sett är allvarligare för kvinnor Relationsterror exkluderas ju inte från CTS-siffran för totalt våld så man får två olika siffor. Den ena för vad som gäller enbart för relationsterror och den andra för hur sifforna för våldet totalt sett ser ut. Så här ser siffrorna som kommenteras ut och detta är hur tokfeminister viklar så de gynnar sig själva.

    Modell 1 – FEMINISTISK STATISTIK
    100% av våldet (episodiskt och relationsterror)
    10-20 % av våldet Enbart Relationsterror

    Så här däremot BORDE siffrorna se ut och skulle förmodligen se ut så om man inte lyssnade på tokfeminister.

    Modell 2 – RIKTIG STATISTIK
    80-90% av våldet (Episodiskt våld)
    10-20% av våldet – Enbart Relationsterror.

    Så här står det på din länk

    ””När forskarna analyserade resultaten visade det sig att det våld som kvinnor utsätts för är allvarligare.””

    Ser du hur förvirrande och oklart detta blir? Är det modell 2 (enbart episodiskt våld) eller modell 1 (allt våld) som forskarna menar här? Den som läser Eva Lundgrens våldstudier hittar på en gång ett stycke där hon lanserar sina teorier att det gör sak samma om våldet är allvarlrigt eller inte för allt våld mot kvinnor sker i samma patriarkala kontext. (Med andra ord även om könsskillnaden finns enbart i relationsterror kommer feminister att sträcka det att gälla ALL partnervåld mot kvinnor)

    OBSERVERA att när EL skriver ”teori” betyder teori en politiskt motiverad REGEL fär tolkning av data som hon själv som forskare får hitta på. Den här användingen av teori kommer från litteraturvetenskapen så det kan exempelvis finnas ”queerteori” vilket betyder att läsa ”texten” som om du vore queer, läsa texten som om du vore svart etc…

    Det är inte bara EL som förespråkar detta sätt att se verkligheten. I praktiken tillhör närmare alla feministiska akademiker exakt samma sätt att se på verklighet och forskning.

    Så jag vill absolut inte förkasta Relationsterror. Jag vill tvärtom separera relationsterror HELT från övrigt (dvs episodiskt våld) för att undvika att knäppisteori som den från EL får fäste. Det är inte konstigare än det jag berättat tidigare att vi skall separera brottet ”Övergrepp mot barn” HELT från brottet ”Våldtäkt” så det framgår redan i dagligt tal vad som är vad.

    SvaraSvara
  55. @Mia.: Den springande punkten är inte vilken typ av våld, för alla typer av våld utsätts både män och kvinnor för (inklusive relationsterror). Grundproblemet är att vi har ett samhälle som totalt blundar för det kvinnliga våldet och utpekar mannen som ”den onde förövaren”. Och att jag, och kanske andra också, reagerar när du med vad jag uppfattar som hårklyverier vill tillskriva män att utöva ”svårare” våld så uppfattar jag det som ett ”män är nog i alla fall lite värre än kvinnor”. Därför debatterar jag mot dig, inte minst för att jag personligen har sju män i min krets som utsatts för våld av kvinnor, men bara tre kvinnor som utsatts för våld av män (ja, jag vet att ett personligt vittnesmål inte är vetenskaplig statistik) och jag har själv bevittnat hur en kvinna sitter på en av mina vänner och slår allt hon kan på honom och han bara fredar sig med att försöka parera slagen och efteråt säger, ”hon lugnar sig”. Särskilt upprörd blir jag därför att detta med ”den onde mannen” ovederhäftigt används i den manshatande diskursen. Detta är ett mänskligt problem, inte könsrelaterat.

    SvaraSvara
  56. @Dick: Röda tummar ser jag som det ett utomordentligt bevis på att givaren saknar vederhäftiga motargument. Likvärdigt med ”lalalala”

    SvaraSvara
  57. @Erik:

    Vill man säga att fler kvinnor än män är utsatta för relationsterror så får man begränsa alla data till enbart sånt som är sant för relationsterror (som måste ha objektiva kriterier)

    Vidare.. även om det är färre män än kvinnor utsatta för relationsterrror och även om relationsterror drabbar kvinnor hårdare så har det ingen effekt på att diskutera partervåld som helhet.

    De 10-20% av fallen som sorterar under relationsterror skall inte få påverka (än mindre styra) hur vi pratar om de övriga 80-90% fallen av allt partnervåld.

    SvaraSvara
  58. För övrigt tror jag inte ett smack på att varken män eller kvinnor är mer våldsbenägna än det andra könet. Det måste i så fall betraktas mot andra omständigheter. När det gäller t ex fysiskt våld mot barn så är det fler kvinnor som lever ensamstående med barn. Det är en nog så utsatt situation. Lägger man sedan till ekonomisk utsatthet, samarbetssvårigheter med den andre föräldern, en inlärd känsla och självbild att man tillhör en förlorande och förfördelad grupp så är det inte konstigt att det ser ut som det gör. Finns det droger, missbruk eller andra faktorer inblandade blir bilden ännu mer komplex. Jag skulle hellre se en studie som undersöker övergrepp mot barn mellan separerade föräldrar som samarbetar kring sina barn jämfört med dem som inte samrbetar eller där barnen har liten eller kanske ingen kontakt alls med den andre föräldern. Därefter kunde det vara intressant att se om det finns skillnader mellan könen (vilket jag betvivlar.

    SvaraSvara
  59. @Erik:

    Då r jag med, och håller med. Tycker också man tydligt ska skilja på de olika typerna av partnervåld. Och som jag brukar säga när det gäller kvinnofridskränkning, inget ”ont” som inte har något gott med sig. Dessa anmälningar är relativt få i jämförelse med de siffror man brukar hävda (mörkertalet är nog mer det episodiska partnervåldet).

    Och att man naturligtvis ska ta det allvarliga och ibland även dödliga episodiska partnervåldet på allvar också men att man är medveten om att man bör ha olika typer av insatser beroende på typ av våld.

    @Dick:

    ”Och att jag, och kanske andra också, reagerar när du med vad jag uppfattar som hårklyverier vill tillskriva män att utöva ”svårare” våld så uppfattar jag det som ett ”män är nog i alla fall lite värre än kvinnor”. Därför debatterar jag mot dig,..”

    Då känns det faktiskt som att du debatterar ”mot” det du tolkat att jag tycker istället för det jag faktiskt sa, och som jag sedan uppfattade att du höll med om (?). Och ja personliga vittnesmål är va de är. Själv har jag bara irl-erfarenhet av relationsterror riktat mot kvinnor (i ett fall av kvinna mot en kvinna).

    SvaraSvara
  60. @Erik: @Erik: Jag gick nyss igenom de länkar som här presenterats och jag finner ingen som kan styrka att relationsterror skulle utövas mer av män än av kvinnor. Det enda är ett påstående på den där ”Partnerfrid”-sidan (och länken som ges är verkligen inget bevis). Annars är det ju ett väl känt faktum att många kvinnor t ex terroriserar sina män genom att hota att ta barnen från dem. Jag vill se mer adekvata länkar innan jag köper att relationsterror skulle vara vanligare från mäns sida än från kvinnors (jämför med det Straus säger om mord i förhållanden, som han själv inte undersökt, en tredjedel, fast Mercy & Saltzman på ett väldigt stort statistiskt underlag fann att 56,6 procent var mördade hustrur och 43,4 mördade män). Som jag sagt så är jag också tveksam till Hilde Pape och hennes tal om ”det mildare våldet” som utövas av kvinnor. Det finns, som jag visar i min text, mängder av undersökningar som pekar mot att kvinnor inte utövar ett ”mildare” våld. Särskilt inte som tre gånger så många kvinnor som män använder tillhyggen. Att följderna blir värre för kvinnor beror inte på att de är mindre aggressiva.

    Jag tror man missar målet när man ska börja att försöka att indirekt säga att ”kvinnor är inte lika illa som män”, eftersom det dels gäller att montera ner radikalfeministernas propagandistiska anslag och det dels inte finns ett tillräckligt adekvat underlag för att hävda detta. Man kan inte plocka enstaka undersökningar och hänga upp sig på utan måste se till helhetsbilden. Det finns ingenting som kan peka på att män är mer aggressiva i förhållanden än kvinnor.

    SvaraSvara
  61. @Erik:

    Jag tror personligen att könsfördelningen är relativt jämnt fördelad när det gäller relationsterror också men att det ser lite olika ut beroende på kön. I stora penseldrag kan de män som utövar detta våld använda sin fysiska makt mer medan kvinnor mycket riktigt kan använda ”skyddsvärnsmakten” mer.

    SvaraSvara
  62. @Mia.: Vad jag är ute efter, som jag understrukit flera gånger, är inte att peka finger mot kvinnor (och inte heller mot män, vilket jag uppfattar att du mer gör, men rätta mig om jag missuppfattat dig) utan att få bort myterna om ”den onde mannen”.

    SvaraSvara
  63. @Dick:

    Och jag tror man tjänar på att ”erkänna” mäns större fysiska styrka samtidigt som man pekar på de maktmedel som kvinnor kan använda vid relationsterror.

    SvaraSvara
  64. Jag rekommenderar verkligen Karen Straughans föreläsning på Ryerson och efterföljande Q&A.

    En feminist ställde en fråga vid 1:20:27. Det var lite intressant. Hon fick mothugg, minst sagt, och lämnade rummet direkt efteråt.

    Första delen av frågan var varför Straughan kallar Naomi Wolf en feminist, då hon är en ”rape apologist”. Svaret, att Wolf själv kallar sig feminist, och att vara skeptisk inte är detsamma som ”rape apologist”.

    Nästa, ”varför skulle män behöva ‘a safe space’?”. Motiveringen var att hon, som öppet homosexuell, känner sig antastad. Sedan räknade hon upp en massa grupper som hon menar behöver känna sig trygga. Att män skulle ha rätt till samma sak kunde hon inte se.

    Till slut, invände hon mot att det som män råkar ut för ”inte är systematiskt förtryck”. Straughan påminde om en tidigare fråga, från en pappa som berättade att en tjej gått upp till hans son, slagit till honom och sagt ”jag är tjej, så du får inte slå tillbaka!”. Karen tyckte att det är tydligt systematiskt – inte minst om han slår tillbaka och samhället ingriper. Frågeställaren: ”jaha, så du tycker att det är ok att slå en kvinna?”

    Jag kan tycka att man behöver vara mer förberedd än så om man skall ställa sig upp och utmana Karen Straughan. Smile

    SvaraSvara
  65. @MK:
    Det kan jag mycket väl tänka mig, och det förefaller mig också troligt. Men det är inte en slutsats man dra från statistiken.

    SvaraSvara
  66. @Dick:

    Jag rättar dig för du har fel.

    Jag tycker man sa få bort bilden av onda män och kvinnor, och istället tala om dysfunktionella relationer, och att vissa män och kvinnor i vissa fall beter sig så dysfunktionellt att an kan uppfatta dem som onda men att de troligen snarare är psykiskt störda eller sjuka.

    SvaraSvara
  67. @Mia.: Nej Mia, jag har inte fel. Kvinnor är minst lika aggressiva som män och du har inte presenterat något som kan styrka att relationsterror skulle utövas mer av män än kvinnor, eller att män skulle skada kvinnor svårare än kvinnor män (se mordstatistiken). Däremot är vi överens om att FLER kvinnor får skador, eftersom män är fysiskt starkare. Men man kan inte lasta mannen för att han biologiskt föds starkare än kvinnan (i genomsnitt) och man kan därför inte pådyvla honom särskilt ansvar för sin aggressivitet. Aggressivitet är aggressivitet och kvinnan har lika stort ansvar för sin som mannen har. Däremot är du ute och cyklar när du på olika sätt vill förminska kvinnornas/förstora männens aggressivitet.

    SvaraSvara
  68. @Mia.: Det är inte jag som förfäktar att mannen är ond, det är (radikal)feministerna. Jag skrev min text för att balansera denna absurda bild, så där är vi överens.

    SvaraSvara
  69. @Dick:

    Nu blir jag förvirrad. Är det två Dick som kommenterar?

    ”…vilket jag uppfattar att du mer gör, men rätta mig om jag missuppfattat dig”

    Ja du hade alltså missuppfattat mig och jag rättade dig. Och jag har alltså varken sagt att kvinnor är mindre aggressiva eller att fler män än kvinnor är relationsterrorister.

    ”Däremot är vi överens om att FLER kvinnor får skador, eftersom män är fysiskt starkare.”

    Det var alltså bara det jag även påpekade och jag har aldrig lastat män för det utan bara påpekat det.

    ”Däremot är du ute och cyklar när du på olika sätt vill förminska kvinnornas/förstora männens aggressivitet.”

    Var? när?

    SvaraSvara
  70. Tummarna är nog från en person som är bannad här. Vederbörande har även postat dödshot som fastnade i mitt spamfilter, tillsammans med reklam för vederbörandes egenpublicerade bok om näthat

    SvaraSvara
  71. @Mia.: Nu vet jag inte om jag är dum, eller du uttrycker dig oklart. Men i ett tidigt inlägg så ”lutar” du dig mot BRÅ som säger att kvinnor rapporterar misshandel, sexuellt våld och/eller hot, männen utsatthet och trakasserier. Sedan anger BRÅ indirekt att fyra gånger fler kvinnor än män är utsatta för relationsvåld. Då har jag uppfattat det som att du står bakom det, det är nog där missförstånden uppstått.

    Denna formulering kan uppfattas som ytterligare support av det BRÅ säger: ”Sen har vi det som kallas relationsterror (rött). Det är detta våld som kallas grov kvinnofridskränkning/fridskränkning och som jag uppfattar att BRÅ talar om i sin rapport.”

    Sedan var din kommentar ”Jag rättar dig för du har fel” inte heller solklar. Jag tog det som en kommentar rörande hela vår debatt, särskilt som det var separerat från nästa stycke. Jag hade förstått om du sagt, ”Ja, du har missförstått mig”. Jag beklagar, men gläder mig åt att vi i grunden är överens vad det verkar.

    SvaraSvara
  72. @Dick:

    Vad gäller brå´s siffror så är min poäng att de inte tar med allt partnervåld utan begränsar sig till relationsterror (och antagligen även det allvarligare episodiska våldet), dvs under 1% drabbade.

    När det gäller relationsterror så tror jag fler kvinnor blir utsatta för allvarligare fysiskt våld (hot och misshandel i NTU/brå), då man här inte talar om en örfil i affekt, utan och systematiskt (och allvarligt) fysiskt våld med syfte att kontrollera partnern. Och att jag som sagt tror att relationsterror från kvinnor ser annorlunda ut, mer osynligt och svårare att ringa in/mäta (”bara” trakasserier i NTU/brå).

    Med diagrammet vill jag bara visa att relationsterror (det röda) inte är så vanligt (10-20%) som vissa tror/vill göra gällande, och att det finns både manliga och kvinnliga ”relationsterrorister” (utan att jag vet hur könsfördelningen är även om jag tror att den är ganska 50/50).

    Resultat och statistik varierar mycket i dessa sammanhang, jag presenterar bara ”schematiskt” det jag tror utifrån de siffror jag sett, teorier jag tagit del av och slutsatser jag dragit, de ”hypoteser” jag ser som troligast sas. Men att jag som sagt är beredd att ändra mig så fort jag får ta del av andra/nya siffror och teorier som är mer troliga. Men ja i grunden verkar vi överens.

    SvaraSvara
  73. @Mia.:

    ”Jag tror personligen att könsfördelningen är relativt jämnt fördelad när det gäller relationsterror också men att det ser lite olika ut beroende på kön.”

    Jag sade varken eller. Jag sade att OM männen är fler i den lilla del av partnervåldet som kallas ”relationsterror” så är det okej att säga det. Om det är så alltså. Men då är det bara den lilla delen man pratar om. Samtidigt är det som sagt i den överlägset största delen av partnervåldet (80-90%) vanligen fler våldsamma kvinnor än män. Det säger till och med Hilde Pape.

    ”I stora penseldrag kan de män som utövar detta våld använda sin fysiska makt mer medan kvinnor mycket riktigt kan använda ”skyddsvärnsmakten” mer.”

    Ja men där återkommer vi till problemet med avgränsning. Relationsterror är i praktiken inte ett avgränsat begrepp. Det är ett kvalitativt begrepp som beskriver ett större sammanhang. Kvalitativa begrepp blir ofta flummiga och leder till väldigt oprecisa beskrivningar där forskare lika mycket försöker tillfredställa sig själva som forska.

    Hur man än vrider och vänder på det är detta dålig forskning och i förlängningen innebär det att man har sämre information att lösa problem med. Jag skulle inte ens kalla sådana beskrivningar för vetenskap. Jag skulle kalla dem dålig journalism där man försöker vara ”målande”

    ”Redan första gången jag läste denna sorts uppsats (Emma Åhmans) undrade jag på vilket sätt de anser akademiskt arbete skiljer från dålig journalism med obefintlig källkritik.”

    http://genusdebatten.se/jamstalldister-granskas-i-genusuppsats-igen-tredje-gangen-gillt/

    Så här skulle jag lägga upp riktig våldsforskning. Likt de flesta effektiva modeller är det tre delar.

    A) Istället för episodiskt våld kan man kalla det ”partnervåld” (PV)

    B) Istället för relationsterror kan man kalla det ”upprepat partnervåld” (UPV)

    C) Och om våldet är brutalt/skadar kan man kalla det ”grovt partnervåld” eller ”grovt upprepat partnervåld” (G-PV, G-UPV)

    Slutligen för att undvika förväslingar så får endast grovt upprepat partnervåld gå under den juridiska termen ”grov hemfridskränkning”

    Varför man inte har så här redan vet jag inte – Enda förklaringen jag har är att man är så rädda för feminister att man låter dem pula in sina griveances, förvandla allting till hermenutisk geggamoja och så har de förståss enorma aversioner mot bevisbörda.

    http://www.dn.se/debatt/eva-lundgrens-granskare-saknar-kompetens-for-uppgiften/

    SvaraSvara
  74. @Erik:

    EP/PV och RT/UPV skiljer sig i karaktär. En bättre beteckning på UPV vore systematiskt PV, SPV. Och det är även det man försöker komma åt med fridskränkningslagen, upprepad och systematisk kränkning av någon. Personligen tror jag att kvinnofridskränkningslagen är ok som den är (2500 anmälningar /år). Problemet är att den inte är köns- (och läggnings)neutral. Samt att man talar om (kvinno)fridskränkning samtidigt som man presenterar siffror för både PV och SPV.

    SvaraSvara
  75. @Mia.:

    ”EP/PV och RT/UPV skiljer sig i karaktär.”

    Det har jag med i beräkningarna. Vi har å ena sidan enstaka våldshandlingar PV. Vi har å andra sidan våldshandlingar som upprepas…. UPV Alla människor kan göra ett misstag men när misstaget upprepas är det inte ett misstag längre utan en felaktighet, det är en rejäl skillnad i karaktär mellan misstag och felaktigheter.

    ”En bättre beteckning på UPV vore systematiskt PV, SPV.”

    Jag har svårt att se vad förbättringen består av. Antal våldsdåd är objektiva data men huruvida mannen har satt våldet i system, hur skall det kunna bedömas objektivt? Det är ju då man brukar få de här berättelseforskarna som minst lika mycket vill bekräfta sig själva. Det är dem jag vill bort från, jag vill helst avskräcka dem från hela fältet för jag anser de skadar realibiliteten.

    ”Och det är även det man försöker komma åt med fridskränkningslagen, upprepad och systematisk kränkning av någon.”

    Alla upprepade våldshandlingar är i någon mån att betrakta som systematiskt våld. Man slår inte av misstag en annan människa flera gånger på rad. En kompis till mig slog sin flickvän en gång på fest det var en enda våldshändelse och sedan flera års ånger. Var ingen som ursäktade det slaget(allra minst han själv)

    Den viktiga frågan är våldets FREKVENS. Vad upprepade våldshandlingar handlar om är antalet våldshandlingar fördelat på vilken tid. Skulle det finnas 100 våldshandligar fördelade på ett år så behövs ingen diskussion om system, den personen är ett rövhål.

    ”Personligen tror jag att kvinnofridskränkningslagen är ok som den är (2500 anmälningar /år). Problemet är att den inte är köns- (och läggnings)neutral.”

    Anledningen den inte är mer neutral är just att man har de här berättelsforskarna som vill tänka i termer om strukturer och blanda in sina känslor. Om man räknar antal händelser så blir lagstiftningen neutral direkt. Först och främst så kan vi räkna bort alla (oavsett kön) av den kategori vi kan kalla PV1, personer som slår sin partner en gång och inte upprepar det. Om personen ifråga inte upprepar handlingen så kan vi inte ”minska” våldet med någon åtgärd.

    Sedan har vi UPV2-5, UPV6-10 osv… Statistiken kommer direkt att visa hur vanlig varje kategori är… dvs fördelningen missdådare och göra det långt lättare att bedöma vilka personer som behöver åtgärdas på vilket sätt.

    Sedan har vi G-kategorierna G-PV och G-UPV, det här är specialfall eftersom även vid ett fåtal händelser är det här farliga människor. En G-UPV4 kan anses värre än en UPV10… där den förstnämnda har ”anger issues” medan den sistnämnnda mer sannolikt har ”drinking issues”

    ”Samt att man talar om (kvinno)fridskränkning samtidigt som man presenterar siffror för både PV och SPV.”

    Om jag minns rätt så talar man enbart om grov kvinnofridskränkning. Även det ett tecken på feministisk lekstuga. Feminister sade att det finns ingen kvinnofridskränkning som inte är grov. För övrigt är det bara ett annat namn på hustrumisshandel, fast alla är inte gifta längre.

    SvaraSvara
  76. Pingback: MP och feminismen | En stilla undran

  77. @Erik:

    SPV är kanske inte optimalt det heller. Men våldet är av annan karaktär och episodiskt våld kan också vara upprepat. En person som hotar om våld, hotar att anklaga den andre för olika saker, begränsar denne i sitt sociala umgänge, som använder ekonomisk och känslomässig utpressning, trakasserar och baktalar en inför eventuella barn och hotar att ta barnen, hotar med att ta sitt eget liv och ta eventuella barn med sig, säger att man ska göra livet till ett helvete för den andre om den lämnar relationen och faktiskt gör det men kanske aldrig eller bara en gång använder våld osv skulle alltså inte kunna anklagas för fridskränkning.

    Några tycker vi är tillbaka på ruta ett när man börjar blanda in EP/PV och säger att män är lika utsatta. jag håller med till hälften. Ja det är fel att som jag ser det blanda äpplen och päron (EP/RT). Dock har ”feminister” sig själva att skylla då de själva blandar äpplen och päron och inte kan ta till sig att även män utsätts för relationsterror.

    SvaraSvara
  78. @Erik:

    I videon med buss chaffisen så plockade han bara ett lätt offer.
    Hon har fel och han har rätt men att sopa på henne är bara att slå en utvecklingsstörd eller nåt.
    Inget bra exempel.
    mina ”snefyllepolare” brukade slå på mig när de flippa ur” och jag kastade ned dem på marken och sa åt dem att lägga av eller att jag älska dem vad som nu fungerade.

    Att väga 100 kg och ta sats från golvet för att slå sönder en tjej som viftar i nyllet på dig är fan tvivelaktigt beteende.
    och rent tekniskt så är det förklaringen till varför mäns våld mot kvinnor inte är mkt värre än kvinnors mot män.
    Folk är seriöst inkompetenta när det gäller våld och tur är det.

    SvaraSvara
  79. Pingback: En studie i hur man försöker vrida en debatt politiskt korrekt | Genusdebatten

  80. Pingback: EN STUDIE I HUR MAN FÖRSÖKER VRIDA EN DEBATT POLITISKT KORREKT | ANSTÄNDIGT

  81. Pingback: VEM BRYR SIG OM VETENSKAPLIGHET OCH STATISTIK? | ANSTÄNDIGT

  82. Jag är en gift man på 42 år med 2 utflugna barn, en son och en dotter som båda pluggar på annan ort. Min hustru är 37 år. Vi har alltid haft ett jämlikt förhållande, men när barnen flyttade ut blev hon som förbytt. På soffbordet i TV-rummet stod det ett par odiskade tallrikar, bestick och glas. Hon drog mig i håret och svor och skrek om vad jag menade med att låta det stå kvar odiskat. Jag sa att det är väl lika mycket hon som släpat fram grejer som stått kvar odiskade, och att det är lika mycket hennes ansvar. Då blev hon svart i ögonen och örfilade mig hårt. Jag är INTE fostrad med ”att man inte får slå tjejer”, och jag tycker det är helt rätt att slå tillbaka, oavsett kön. Men när hon örfilade mig gång på gång blev jag rädd för henne, jag vågade inte resa en hand mot henne, jag blev helt paralyserad av rädsla. Jag är själv förvånad, trodde aldrig att jag skulle va rädd för en kvinna, hon är fysiskt mindre än mig. Men förutom örfilarna så är det något med hennes aggressiva blick och röst, hela hennes aggressiva kroppsspråk är skräckinjagande. Efter den gången så är det jag som sköter all disk och städning. När hon varit missnöjd med mig på nåt sätt har jag fått ta emot mycket stryk, örfilarna är det vanligaste, men det har även blivit knytnävsslag som gett blåmärken. Hon har knäat och sparkat mig med ett spräckt revben som följd, när jag tappar luften och faller till golvet har hon satt sig på mig och fortsatt slå. Hon vet hur rädd jag är för henne. En gång sparkade hon mig på pungen så hårt att jag låg ner i över en halvtimme. Förutom det fysiska så hånar hon mig och säger att jag är ett värdelöst kräk och saker som att ”Det gör dig gott!” När jag förklarat för henne hur ont jag har av hennes fysiska och psykiska misshandel så skrattar hon åt mig. Jag har försökt lämna henne men hon har tagit ifrån mig plånbok, pengar, mobiltelefon, bilnyckel. Jag kan inte ta mig ur det här. Hjälp mig!

    SvaraSvara
  83. Pelle GB West

    Du har svar på den mailadress du angav när du skrev kommentaren.

    Teo

    SvaraSvara
  84. Pingback: Medierna – vår tids inkvisition | Genusdebatten

  85. Pingback: Radikalfeminister vill inte ha jämställdhet, de vill ha jämlikhet | Genusdebatten

  86. Pingback: RADIKALFEMINISTER VILL INTE HA JÄMSTÄLLDHET, DE VILL HA JÄMLIKHET | ANSTÄNDIGT

  87. Pingback: Sverige det ”jämlika” landet! | annalillanvaisanen

  88. Pingback: MEDIERNA – VÅR TIDS INKVISITION | ANSTÄNDIGT

  89. Pingback: RADIKALFEMINISTER VILL INTE HA JÄMSTÄLLDHET, DE VILL HA JÄMLIKHET | ANSTÄNDIGT

  90. Pingback: Svenska journalister har undermålig kognitiv förmåga | Genusdebatten

  91. Pingback: SVENSKA JOURNALISTER HAR UNDERMÅLIG KOGNITIV FÖRMÅGA | ANSTÄNDIGT

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Klicka för att sätta in Smiley

SmileBig SmileGrinLaughFrownBig FrownCryNeutralWinkKissRazzChicCoolAngryReally AngryConfusedQuestionThinkingPainShockYesNoLOLSillyBeautyLashesCuteShyBlushKissedIn LoveDroolGiggleSnickerHeh!SmirkWiltWeepIDKStruggleSide FrownDazedHypnotizedSweatEek!Roll EyesSarcasmDisdainSmugMoney MouthFoot in MouthShut MouthQuietShameBeat UpMeanEvil GrinGrit TeethShoutPissed OffReally PissedMad RazzDrunken RazzSickYawnSleepyDanceClapJumpHandshakeHigh FiveHug LeftHug RightKiss BlowKissingByeGo AwayCall MeOn the PhoneSecretMeetingWavingStopTime OutTalk to the HandLoserLyingDOH!Fingers CrossedWaitingSuspenseTremblePrayWorshipStarvingEatVictoryCurseAlienAngelClownCowboyCyclopsDevilDoctorFemale FighterMale FighterMohawkMusicNerdPartyPirateSkywalkerSnowmanSoldierVampireZombie KillerGhostSkeletonBunnyCatCat 2ChickChickenChicken 2CowCow 2DogDog 2DuckGoatHippoKoalaLionMonkeyMonkey 2MousePandaPigPig 2SheepSheep 2ReindeerSnailTigerTurtleBeerDrinkLiquorCoffeeCakePizzaWatermelonBowlPlateCanFemaleMaleHeartBroken HeartRoseDead RosePeaceYin YangUS FlagMoonStarSunCloudyRainThunderUmbrellaRainbowMusic NoteAirplaneCarIslandAnnouncebrbMailCellPhoneCameraFilmTVClockLampSearchCoinsComputerConsolePresentSoccerCloverPumpkinBombHammerKnifeHandcuffsPillPoopCigarette

Subscribe without commenting