Detta inlägg kallas Den Feministiska Filosofins undergång – inte för att feminismen försvunnit utan för att dess filosofi i och med Rebecca Tuvel-affären har försatt sig själv i en omöjlig situation. Rebecca Tuvel är en biträdande filosofiprofessor som publicerade en artikel i publikationen ”Hypatia – A Journal of Feminist Philosophy” som fick andra feministiska akademiker att flyga i luften av ilska och starta den sedvanliga moderna motsvarigheten till häxbränning där deras egna påhittade ord används dels som vapen och dels för ”virtue signaling”. Vad handlade då det hela om? David French gör en genomgång i NR: ”Progressives Eat One of Their Own in the Latest Campus Controversy”

Liten Tuvel stjälper stort lass

Tuvels artikel ”In defence of transracialism” gick igenom argumenten för och emot transrasifiering (ras som social konstruktion) och kom fram till att litteraturen om transsexualism ger stöd för sådan. Frågan hade blivit aktuell i och med Rachel Dolezal som avslöjades som vit men levde som svart aktivist. Om en man kan bli en kvinna borde inte en vit person kunna bli en svart person? När Tuvel kom fram till att litteraturen ger stöd för att vit faktiskt kan bli svart så flög vänsterfolk i luften av ilska över hennes påpekanden och vi fick utmärkta exempel på hur man beter sig i de här ”disciplinerna” Biträdande professor Nora Berenstain skrev på Facebook:

”Tuvel enacts violence and perpetuates harm in numerous ways throughout her essay. She deadnames a trans woman. She uses the term “transgenderism.” She talks about “biological sex” and uses phrases like “male genitalia.” She focuses enormously on surgery, which promotes the objectification of trans bodies. She refers to “a male-to- female (mtf) trans individual who could return to male privilege,” promoting the harmful transmisogynistic ideology that trans women have (at some point had) male privilege.

Så här såg det alltså ut när samma termer som de använt för att gapa åt sig makt genom att låtsas vara forskare riktades mot genusfolk själva: Låt mig redan här förtydliga vilken position jag har. Min position är inte att stödja eller kritisera Rebecca Tuvels text för debatten handlar inte om huruvida vad Tuvel skrev är rätt eller fel. Debatten handlar om huruvida hon hade rätten att skriva det alls.

Tuvel-hatarnas argument kan sammanfattas: Du får inte skriva så där det är våld, det är ondska mot förtryckta grupper, vår privatpolis har bestämt detta är en privatbrottslig handling, bla bla bla… Som om inte ovanstående argument var idiotiska nog dök även feministisk rasbiologi upp igen. Det viktiga är inte om vad du säger stämmer, det viktiga är att du citerar kvinnor som har rätt hudfärg för det är ju inte det minsta rasistiskt att säga i de här låtsasakademiska kretsarna.

In her discussion of “transracialism,” Tuvel doesn’t cite a single woman of color philosopher, nor does she substantively engage with any work by Black women, nor does she cite or engage with the work of any Black trans women who have written on this topic.

På sociala medier beskrevs Tuvel som en vit cisheterokvinna som inte lyssnade på svarta kvinnor och transpersoner. Hon hade kort sagt begått ett (privat)brott som beskrivs på följande sätt: “cis white bullshit.” Nästa steg blev som vanligt i dessa kretsar att kräva censur. Hundratals feministiska akademiker skrev under ett ”Open letter to Hypatia” från Alex Shotwell riktat till redaktören Sally Scholtz och den bredare ”Hypatia-gemenskapen” där man krävde att artikeln raderades och Hypatia-redaktionen gjorde bot och bättring.

”Its continued availability causes further harm, as does an initial post by the journal admitting only that the article “sparks dialogue.” Our concerns reach beyond mere scholarly disagreement; we can only conclude that there has been a failure in the review process, and one that painfully reflects a lack of engagement beyond white and cisgender privilege.”

Som kunde väntas av en publikation som representerar ett låtsasakademiskt fält baserat på politik kring förtryckta grupper och inte någon form av analys av vad som är sant så vek Hypatia ner sig fullkomligt när de anklagades för att ha publicerat ”våld” mot dessa grupper. Som Professor Gad Saad sade inför Kanadas Senat ”I think, Therefore I am – Har i nutid förvandlats till ”I am a Victim, Therefore I am”. Hypatias redaktion inte bara bad om ursäkt, de bad särskilt om ursäkt till de grupper som av dem anses särskilt förtryckta. Hypatias redaktion gav alltså Tuvel-hatarna rätt i att artikeln inte borde ha publicerats.  På Facebook kan läsas:

 We, the members of Hypatia’s Board of Associate Editors, extend our profound apology to our friends and colleagues in feminist philosophy, especially transfeminists, queer feminists, and feminists of color, for the harms that the publication of the article on transracialism has caused. 

Den stora vändningen

En som inte var lika övertygad var Justin Weinberg på Daily Nous. När han gick igenom både Nora Berenstains inlägg och det öppna brevet så hittade han mängder av felaktigheter. Han konstaterade att det inte var något särskilt anmärkningsvärt med Rebecca Tuvels artikel. Hon hade skrivit precis som man brukar skriva i modern filosofi. Däremot så var varenda ett av de argument som presenterades av över etthundra feministiska akademiker i det öppna brevet till Hypatia antingen demonstrabelt missvisande, falska eller ofullständiga. Exempelvis var det ingen som klagade på bristen av svarta genusfilosofer som nämnde ett enda namn som Tuvel skulle haft i sin artikel.

Rebecca Tuvel själv publicerade ett svar där hon konstaterade att de flesta som attackerat henne inte ens verkade ha läst hennes artikel – den artikel för vilken hon attackerades. Hon beskrev de metoder med vilka hon och journalen pressades att radera hennes artikel.

I have received hate mail. I have been denounced a horrible person by people who have never met me. I have been warned that this is a project I should not have started and can only have questionable motivations for writing. Many people are now strongly urging me and the journal to retract the article and issue an apology. They have cautioned me that not doing so would be devastating for me personally, professionally, and morally.

Kontroversen spred sig till massmedia och Jesse Singal på New York Post. Under rubriken ”This is what a modern witch-hunt looks like” gick han igenom debatten och konstaterade att det öppna brevet var fullt av missvisande påståenden och osanningar om Tuvels artkel. Inte nog med att dessa osanningar fanns i  brevet till Hypatia. De fanns även i ursäkten från Hypatias redaktörer. Redaktionen bad alltså om ursäkt baserat på ljug om Tuvel och de spred själv samma ljug. De redaktörer som deltog inkluderade Cressida Heyes ”Canada Research Chair in Philosophy of Gender and Sexuality at the University of Alberta” som hade skrivit en öppen ursäkt på facebook.

Men nu när det hela blev allmän kännedom så hände det saker. Tuvel-affären har nu sin egen Wikipedia-sida och låt mig summera exakt i hur hög grad de ansvariga stått för sina åsikter när det var fler än deras lilla grupp insider-kompisar som deltog.

Nora Berenstain har raderat sitt inlägg på Facebook givetvis finns texten kvar. Hon är tydligen en idiot som inte förstår sig på hur internet fungerar. Bra att hon är ass.professor i feministisk filosofi för hennes exempel demonstrerar utmärkt hur intelligens inte är ett kriterie där.

Det öppna brevet till Hypatias redaktion skall enligt Justin W ha tagits ner ”[update: the letter has apparently been taken down; a screenshot of it is available here]” Kontaktperson för brevet var Alexis Shotwell hon är tydligen också en idiot som inte förstår sig på hur internet fungerar.

Cressida Heyes har raderat sin egen ursäkt. Professor Heyes är uppenbarligen även hon en idiot som inte förstår hur internet fungerar. Samma text är kvar på Hypatias facebooksida så vad var poängen med att radera den?

Samma sak med det öppna brevet där hundratals feministiska akademiker deltog i grupptänk och modern häxbränning på falsk grund under ledning av följande personer:  Elise Springer, associate professor of philosophy at Wesleyan University; Alexis Shotwell; Dilek Huseyinzadegan, assistant professor of philosophy at Emory University; Lori Gruen, William Griffin Professor of Philosophy at Wesleyan, and co-editor of Hypatia from 2008 to 2013; och Shannon Winnubst, professor in the Department of Women’s, Gender & Sexuality Studies at Ohio State University.”

Systerskapet ni vet…

För den som undrar hur rutten högre utbildning i berörda fält nu är kommer här en länk där alla namn i fårskocken finns publicerade. Detta är inget litet problem. De lättledda lättlurade låtsasakademikerna var så många att publicera hela listan här skulle göra det jobbigt att scrolla manuellt ner till kommentarerna Så lång är listan.

Så småningom kom svar från Hypatias Sally Scholtz. Hon stöttade Tuvel och yttrandefriheten och upplyste de inblandade om att Hypatia inte var en blogg eller ett diskussionsforum utan en akademisk journal. Sent omsider vände det och flera filosofer kom ut till försvar för Rebecca Tuvel och yttrandefriheten. Inte bara då den sorts  låtsasfilosofer som baserar sina argument på att folk skall ha rätt hudfärg och genitalia utan riktiga filosofer och de var INTE imponerade av vad de såg.

Brian Leiter kommenterade: ”never seen anything like this in academic philosophy”

Paul Bloom, Professor i Filosofi vid Yale kallade det: ”A bizarre and ugly attack”

José Luis Bermúdez kommenterade att efter att enskilda redaktörer hade bett om ursäkt och äventyrat peer-review processen så blev det svårt för Hypatia att ene behålla status som akademisk journal med mindre att alla inblandade redaktörer avgick.

Oliver Tradi i ”Quilette” kommenterade att akademiska filosofer äntligen hade hittat en linje i sanden som de inte var villiga att stiga över. Han kommenterade episoden genom att visa hur ynkligt akademiska filosofer hade låtit andra saker hända och nu först nu hade de reagerat – vad var det då de reagerade på?

They hadn’t reached the line yet when bloggers started brigading against conferences where only male invitees had accepted invitations.

They hadn’t reached the line yet when critical theorists derided top programs as “hostile to women” while making excuses for covering up sexual harassment in purportedly more progressive departments.

They hadn’t reached the line yet when the American Philosophical Association advised professors at the University of Colorado not to criticize feminist philosophy on campus or at off-campus department events.

They hadn’t reached the line yet when academic “advocates” cowed prominent philosophers into writing struggle-session apologies or including phrases like “I think I am a good ally” – in papers about fundamental metaphysics.

But now Hypatia, a journal of feminist philosophy with explicitly activist goals, has seemingly disavowed a paper comparing claims about racial identity to claims about gender identity, and philosophers seem to have had enough.

Det återstår att se om Akademisk FIlosofi som fält kan överleva men Feministisk filosofi som fält är med detta stendött. Hundratals av dess medlemmar är med namn undertecknare på ett brev som ljuger om en kollega som nu raderats efter att ha manats på av ett facebookinlägg som nu också raderats men inte förrän det pressade redaktörer på en akademisk journal att skriva Tuvels artikel aldrig borde ha publicerats – och den ursäkten är nu också raderad.

Kanske nästa steg vore att radera hela fältet Feministisk filosofi och överföra den del som inte ställer upp på mobbning av oliktänkande till riktig filosofi?