Efter de senaste turerna mellan Csaba Bene Perlenberg och Östensson et al. har nu Annelie Sjöberg och Joakim Ramstedt publicerat sina synpunkter på SVT-Opinion under rubriken ”Frånvaron av mansnorm är problemet” Här följer mina kommentarer. Vi börjar med lite fakta om hur det ser ut i dagens skola.
Att påstå att pojkar är diskriminerade i skolan är tydligen en väldigt provocerande ståndpunkt. Ändå vet vi att det är så. Statistik talar sitt tydliga språk. Pojkarna är de stora förlorarna i dagens skola.
Detta är helt sant. Pojkar är utan tvekan de stora förlorarna i dagens skola och framför allt då de barn vars föräldrar inte har akademikerbakgrund. Man behöver inte ens vara jämställdhetsdebattör för att känna till detta. Det räcker med läsning av Per Kornhalls bok ”Barnexperimentet”. När 18% av eleverna inte nådde godkänt doldes bakom den siffran att det gällde 12% av flickorna och 24% av pojkarna.
Betygsglappet mellan pojkar och flickor ökar idag på ett oroväckande sätt. De senaste PISA-resultaten visar att flickor uppnår högre medelbetyg än pojkari samtliga ämnen förutom idrott.
Här kan det vara bra att komma ihåg att PISA resultaten är mer jämställda än resultaten på Nationella prov medan det redan 2006 påtalats i flera artiklar att när man jämför resultaten på nationella prov med de betyg som lärarna delar ut så höjs flickornas betyg betydligt mer än pojkarnas.
Samma tendenser ser vi för övrigt på våra universitet och högskolor. Betydligt fler kvinnor än män läser vidare på universitet och högskolor och når examen.
Detta är också sant. Könsskillnaden till pojkars nackdel på universitet och högskolor blir dessutom ännu större om man bara går på de betyg som den kvinnodominerade lärarkåren delar ut. Hittills har skolans ignorans av allt som är viktigt för pojkar och män till mindre del kompenserats av den bättre könsbalansen som finns på högskoleprovet. Annars vore det idag garanterat ännu mindre jämställt på högskolan. Såvida inte man anser att 70% kvinnor på högskolan är ännu mer ”jämställt” än 60% kvinnor.
”Att då försöka förklara dessa obestridliga fakta genom att förskjuta problemet till mansrollen är inte bara missvisande utan även rent inhumant.”
Det stämmer att det är missvisande. Huruvida det är inhumant hänger på om man anser att pojkar och män är människor och har människovärde. Om man är en gynocentrist som inte tycker att pojkar har människovärde är det lätt att se vilken sida i debatten man hamnar på. Jag kan dock inte låta bli att undra vad föräldrar till pojkar tycker om den bevisligen mycket sämre produkt de fått betala skatt för.
”Resonemanget bygger implicit på premissen: Pojkarna har inte problem i skolan. De är problemet.”
Vilket givetvis i konsekvensens namn är ren sexism om man resonerar tvärtom när det är flickors resultat som blir sämre. Det slutar dock inte – som många tycks tro – med sämre resultat för bara pojkar. Skolan använder nämligen det faktum att det går relativt bättre för flickor som kamouflage till ALLA elevers försämrade resultat. Vi har på knappt tio år gått från 9% elever ej godkända på nationella provet i matematik till 19% elever ej godkända.
Men det är inte mansnormen som är problemet i svensk skola. Det är snarare frånvaron av mansnorm samt avsaknad av pojkars perspektiv som utgör det största hindret för att vi ska komma åt problemet med skillnader i skolresultat.
Om man jämför starkare mansnorm med svagare mansnorm så är det mycket riktigt starkare mansnorm som ger bättre resultat för pojkar. Vidare är det givetvis så att en skola där de anställda saknar pojkars perspektiv har lättare att strunta i pojkars behov. Där har Annelie Sjöberg och Joakim Ramstedt tydligt vetenkapligt stöd i Dr. Ken Harland och Sam McCreadys studie ”Taking boys seriously – A longitudinal study of adolescent male school-life experiences in Northern Ireland” Ett fem år långt projekt finansierat av Nordirlands utbildnings och justitidepartement.
Vi har skapat ett skolsystem som gynnar flickor. Det är detta och inget annat som orsakar att pojkars resultat i skolan sjunker och att betygsglappet ökar.
Detta är helt riktigt, men det stannar inte där. Vi har ett skolsystem som inte bara gynnar flickor jämfört med pojkar utan dagens skola gynnar även barn till högutbildade föräldrar jämfört med barn till arbetarföräldrar. Dagens skola gynnar helt enkelt barn tillhörande starka grupper på bekostnad av barn till svaga grupper. Kort sagt en större del av undervisningen har lagts över på föräldrarna.
Social kompetens och samarbetsförmåga värderas i dagens skola. Detta gynnar i flickor framför pojkar som ofta drivs av inre motivation och stimuleras av utmaningar och konkurrens.
Begrepp som ”social kompetens” och ”samarbetsförmåga” står inte för kvantifierbar kunskap som skolor kan lära ut så här uppstår den kritiska frågan vem skolbetygen är till för egentligen? Är syftet att hjälpa eleverna att lära sig mer kunskap som kommer samhället till nytta eller är syftet att hjälpa lärare att favorisera elever de lär känna bäst? Den 19 Januari 2015 hittas i Göteborgsposten rubriken ”Lär känna läraren – få högre betyg”. Betyg här är inget mått på kunskap utan ett sätt för lärare att belöna elever de gillar.
Det är svårare för läraren att ge ett negativt betygsbesked till någon som man känner.
Låt mig lite kort summera vad detta innebär: Sverige har en lärarkår mestadels bestående av kvinnliga lärare som har lättare att lära känna flickor, då särskilt flickor vars föräldrars utbildningsmässiga och socioekonomiska situation liknar lärarnas egen. Dessa lärare belönar i sin tur de elever de har lättast att lära känna med högre betyg. Låter oerhört jämställt det här eller hur?
En skola som inte förmår anpassa sig efter elevernas inneboende förutsättningar kan aldrig bli den språngbräda inför ett fortsatt lyckat och framgångsrikt liv som skolan är tänkt att vara
Östensson et al. har på SVT-debatt påstått att det är mansnormen som är orsaken till att pojkar har dåliga skolresultat. Frågan är då om Ida Östensson et al. även anser att det är mansnormen – eller kanske arbetarklassnormen? – som är orsaken arbetarklassdöttrar uppvisar samma fenomen jämför med akademikerdöttrar? Har de en fungerande förklaring på varför skolans utveckling ser ut som den gör hos svaga grupper av flickor?
Pojkars sjunkande resultat i den svenska skolan är ett problem som inte bara innebär personligt lidande och risk för utanförskap. Det är också en samhällsekonomisk förlust och ett problem som är värt att tas på största allvar.
Visst är det så. Det är i praktiken till och med värre än så. När man pratar om pojkars skolresultat i den allmänna debatten så blir det ständiga svaret att det är inget problem för man har duktiga flickor. Vad man menar är dock att flickorna relativt pojkarna är duktiga. Inte att flickorna presterar objektivt bra.
Sveriges PISA-Fiasko kan inte skyllas på bara de svaga eleverna. Däremot bör vi se svenska skolans förmåga att undervisa svaga grupper som ett mått på den totala kompetens som den svenska skolan har. Kompetens testas inte när man gör uppgifter som är lätta, kompetens testas när man gör uppgifter som är svåra.
Otroligt bra som vanligt Erik, Vore kul om du kunde sätta tänderna i din gamla favorit isabelle dussauge som igår satt som ”expert” i den chat som följde Vetenskapens Värld – ”Flickor och pojkar – födda olika?”.
Hon sågade bland annat Hjernevask (oväntat? ) och hänvisade till följande text som hon skrivit.
http://www.idunn.no/tfk/2010/04/art03
Jättebra skrivet!
”För ungefär fem år sedan började vi universitetslärare märka att någonting inte stod rätt till med studenterna. De ganska enkla skrivövningar som vi börjat utbildningen med tidigare fungerade inte längre.”
http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=2435#.VQiSc452nMH
Min kommentar: Här ser vi svart på vitt hur även efter att vi sorterat bort de sämsta pojkarna och andra dåliga elever från grundskolan så finns enligt personer som undervisar på högskolan en reell försämring även bland de som betygsmässigt är de duktiga eleverna.
Tack Erik för att du utvecklar de tankar som inte rymdes i vår artikel på SVT opinion
En sociologiprofessor skrev en bra passus på Newsmill häromåret:
…Men här föreligger en dubbelhet. Män behövs, men det blir då viktigt att männen och vuxna förmedlar t. ex. rättvisa, solidaritet, medkänsla, närvaro, tydlighet, jämställdhet. I fallet Breivik och Mangs, tycks problemet ha varit att frånvaron av pappan har lämnat barnet att utveckla och hitta egna normer. I en tid då fiktiva dataspel och film blir allt vanligare daglig underhållning för barn uppstår en risk att den virtuella världen sammansmälter med den reala. Denna utveckling kan bara hävas genom samtal i vardagen med vuxenförebilder. Det är dags att på allvar och i en konstruktiv diskussion sätta fokus på de normbildande spåren efter fäderna… (Per Wickenberg på Newsmill)
Jag kulle vilja påstå att även flickor blir lidande av att det saknas manliga normer och manliga förebilder i skolan. Men vad gäller resultat i form av betyg syns det tydligast hos gruppen pojkar.
Stort tack Erik och Annelie/Joakim.
”Resultatet visar att pojkarna har fått betydligt lägre betyg i förhållande till sina resultat på nationella proven än flickorna. Det gäller under alla år sedan 1998 i alla tre ämnena.”
http://www.dn.se/nyheter/flickors-betyg-hojs-mest/
”I nationella proven i matematik har pojkar och flickor i stort sett samma resultat, ändå fick flickorna högre betyg än pojkarna. I svenska och engelska proven har flickorna bättre resultat än pojkarna, men flickornas övertag när det gäller slutbetyg är ännu större.”
I de stora nationella studierna Pisa och Timms som gjordes år 2000 och år 2003 presterade svenska pojkar bättre än svenska flickor i matematik, ”naturvetenskapligt kunnande” samt fysik, kemi, geovetenskap och miljökunskap. Ändå har pojkarna lägre betyg i alla naturvetenskapliga ämnen.”
Tänk om man funnit det sambandet i vilken annan grupp som helst. Vilket liv. Eller tänk om det var tjejerna som varit den gruppen. Hu… hu…
Detta är den absolut viktigaste frågan. Absolut. Vi måste sätta den under lupp.
Vi får väl bilda en grupp. ”För våra söners skull…och Sveriges”
Bra artikel av Annelie och Joakim.
En rapport som tar upp hur pojkar missgynnas i betygssättningen är ”Systematiska avvikelser mellan slutbetyg och provresultat – spelar elevens kön och etniska bakgrund roll?” (Lindahl 2007).
[.pdf]
Rapporten visar att när pojkar och flickor har samma provresultat, så får flickorna högre betyg. Resultaten är mycket robusta med data från upp till 270 000 elever och konsekventa samband i svenska, engelska och matematik. Så här mycket gynnas flickorna över pojkarna i betygspoäng:
* matematik: 0,355
* svenska: 0,206
* engelska: 0,469
Dessutom visar studien att utlandsfödda elever också gynnas i betygssättningen jämfört med svenska, ungefär lika mycket som flickorna premieras. Verkligheten är alltså precis tvärtemot hur den gång på gång beskrivs av media.
@ChristinaG:
Tack
@Annelie Sjöberg:
Varsågod, tack för er välskrivna debattartikel som fick igång mina tankar.
”Skillnaden i resultat mellan flickor och pojkar ökar i de nationella proven för årskurs 9. Flickorna nådde målen i högre utsträckning än pojkarna i samtliga ämnesprov.”
http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2012/11/29/flickorna-drar-ifran-pojkarna-pa-nationella-proven
Charlotte ’Hit och dit’ har sågat debattartikeln på sin blogg. Framför allt menar hon att ordet ’mansnorm’ betyder ’mannen som norm’, medan betydelsen ’normer för män’ bör heta ’mansrollen’.
Hon påstår följdaktligen att mannen är norm i skolan, t.ex. i historeböckerna.
Men vad jag förstod på Ida Östensson et al, så använde de ordet mansnorm just i betydelsen ’normer för män’, även om jag betvivlar att Östensson tänkt igenom vad hon egentligen menar med de floskler hon slänger omkring sig.
@Bashflak:
Vad tror du om chansen att den kära Charlotte skulle vilja förklara sin syn på ämnet här inne med ett eget inlägg?
Fast, även Östensson med sina spökskrivare hade jag gärna sett göra ett inlägg med.
MVH
@Genusföljaren: Någon som känner sig hågad får gärna föreslå det till Charlotte. Jag är inte väl sedd där, så jag är nog inte rätt person att göra det.
@Bashflak:
Jupp har sett det, det kommer ett svar från mig till Charlotte i samma stil som jag besvarat Östenssom et al. och Annelie & Joakim tidigare. Ulf T har just publicerat sin kanonbra del 2 (läs den!) om kvinnomaktsutredningen så mitt svar till Charlotte kommer någon gång under morgondagen.
Ida Östenssom et al. hade som rubrik på SVT-Opinion ”Mansnormer leder till pojkars skolresultat” men i texten är det helt uppenbart de pratar om mansroll. I mitt svar till Östensson et al. kan den uppmärksamme se att jag var medveten om förväxlingen som Charlotte påpekar och rättade det hela till ”mansrollen” redan i slutet av andra stycket
Efter att ha rättat begreppet använde jag mig veterligen konsekvent begreppet mansroll i resten av mitt inlägg.
Våra fina svenska henkommunister iklädda sina förljugna offerkofttor och lika falska Robin Hood- hattar har således till dags dato lyckats med att driva igenom:
Ett nationellt kunskapsmässigt dykande utbildningsväsende som genomfärgats av antivetenskapligt könshat i allmänhet och genomsyrats av pojkhat i synnerhet.
För att?
”Stanna karusellen, jag har ramlat av!” (Och ursäkta alla mina stavfel)
Efter att ha läst både Östensson&CO samt Sjöberg/Ramstedts inlagor, samt de påföljande utläggningarna här inne. Samt även Charlottes ”Replik” på Hit och dit så gjorde jag som alltid när jag inte förstår, jag läser på lite mer helt enkelt
Efter att jag läst ”Modet att påverka verkligheten”(2015-01-29) och om Tommy Sandströms skrift med de hänvisningar till de olika SOU:erna så infinner sig en rejäl ”Oreda” och de som de mer lärda skulle kalla ”Kognitiv dissonans” men som jag kallar förvirring på plain-svenska.
När jag läste i SOU 2010:51 så blir det ju verkligen konstigt, eftersom det de skriver om inte verkar vara överensstämmande med världen i övrigt?
Men även ”tonen” i hela skriften av Inga Wernersson andas ju missandri? I princip allt som pojkar är och gör, så vänds ju detta till något negativt och olämpligt. Även de saker som de gör bra så vänds ju detta emot dem? Man får nästan intryck av att författaren av skriften har en egen agenda i det hon skriver.
Frågor som återkommer hela tiden är hur tunna argumenten hus ”Genus-förespråkarna” är.
Varför känns det så substanslöst och ofta självmotsägande när man vrider och vänder på det som de säger?
Och varför vägrar de att debattera? de vill bara proklamera sin sanning utan att behöva tala för sin sak? Som en klok 4 åring en gång sade ”Varför då?”
Tjillemuck!
Att ta upp män i historieböcker som ett exempel på att skolan är manscentrerad är ju inget annat än grovt körsbärsplockande.
Pingback: Ett PS till inlägget om Rimligheten, lite meta, och lite skola | bittergubben
På skolgården i mellanstadiet är det kanske ”tjejerna mot killarna”. Men senare i livet är det ingen tävling mellan könen. Kvinnor har inget att vinna på att det går dåligt för pojkar och män. Om männen presterar mindre kommer välståndet att sjunka och kvinnorna kommer att få det svårare att hitta lämpliga män att bilda familj med. Så länge vi reproducerar oss på det gamla vanliga sättet måste kvinnor bära, föda och amma barnen. Troligen vill hon också ta hand om och uppfostra de barn som hon lagt ner så mycket arbete på att få. Då är det bra att inte behöva bära 100% av försörjningsbördan också. Det är bättre att ha en man som är beredd att stå för 50% av försörjningen eller kanske t.o.m. lite mer? Men för att han ska kunna göra det måste han ha en utbildning och ett yrke.
Charlotte-hit-och-dit skriver om artikeln under rubriken ”Skilj på mansroll och mansnorm”:
https://charlottehitochdit.wordpress.com/2015/03/18/skilj-pa-mansroll-och-mansnorm/
@barbapappa: Jodå, vi har redan noterat det. Och det är inlägg på G. (Inte från mig, kanske jag skall tillägga.)
@barbapappa:
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Problemet är att det inte går att diskutera. ”ett sällan skådat antal missuppfattningar om genus och normer” betyder ju helt enkelt att de inte har gjort en feministisk analys och därmed kommit fram till ”fel” slutsatser.
Hur debatterar man ens när världsbilden är så fundamentalt olika?
@Annelie Sjöberg:
Hej Annelie och Jocke
Redan för snart 20 år sedan beskrev AnnBritt Grünewald då fängelsechef på kriminalvrdsverkets centralanstalt Österåker probemet med avsaknaden
av manliga förebilder i sina böcker ”Trots allt möjligt” (1997) och ”Den förlorade sonen” (1999)
I Trots allt möjligt skrev AnnBritt Grünewald att om alla barn verkligen finge de rättigheter som vi gemensamt beslutat att de ska få, så skulle hon som fängelsechef bli arbetslös.
@Erik: Bra artikel i Access. Jensen har dock gått i den vanliga fällan att ”utantillkunskaper är onödiga, man kan googla.”
Om det vore så, kunde väl eleverna lika gott googla ”preposition.” Eller?
Men det är detaljer, jag håller med om det mesta.
@Kristian:
”Jensen har dock gått i den vanliga fällan att “utantillkunskaper är onödiga, man kan googla.”
Det stämmer givetvis inte alls att utantillkunskaper är onödiga för att google finns. För det första så krävs det att man känner till saker för att kunna googla dem. Det räcker med att jag glömmer bort ett visst namn så kan jag inte längre hitta informationen ifråga på google. Vidare så är google egentligen bara lämpat för vissa sorters frågeställningar.
Det är inte särskilt svårt att formulera frågor på ett sätt som gör det svårt och tidskrävande att besvara dem även med google. Exempelvis om du frågar vad person A, B och C har gemensamt så går det inte att få svaret direkt. Man måste förmodligen läsa på om alla tre personerna och hitta vad man känner igen från alla tre texterna.