När Erik visade mig den sajt han skrivit inlägg om var min spontana kommentar till honom: ”Undrar om de även säger till rullstolsbundna att de måste resa sig upp och gå för att få lov att vara med?” Varför denna kommentar?
På sajten Jeu de rôles publicerar bloggägare Anneli ett gästbloggsinlägg av Karolina Greek, som handlar om hur män och kvinnor ska kunna ”vardagssnacka” ihop. Tanken är god och det glädjer mig att se, men hur god tanken än är så kommer det inte att fungera.
Vad krävs för att kunna prata som en tjej?
Det är inte så att våra kulturer och normer är bestämda av någon patriarkalisk gud, de har utvecklats ur våra biologiska förutsättningar. (Det kommer att komma mer om detta senare, då det är planerat att vi ska ha en biologisk hylla i vårt bibliotek också. Så för nu får ni nöja er med att jag bara påstår saker, det kommer styrkas där.)
Jag har växt upp i den kvinnliga homosociala gemenskapen, jag försökte i 20 år (med start från puberteten) att lära mig prata/vara som en tjej innan jag gav upp. Jag fixar det inte, helt enkelt för att jag är skapt lite annorlunda. För att klara ”prata som en tjej”, så som Karolina Greek menar, måste man kunna avläsa subtila signaler för att veta när man ska ”ge eller ta i potten”. Vad behöver man för att kunna avläsa subtila signaler? En ledtråd: Jag får 15 poäng på denna test.
Kvinnor får bättre resultat än män på detta test och grundorsaken till detta är avsaknad av maskulinisering i fosterstadiet. Det hjälper inte med en (eller tio) instruktion(er) när det inte har hjälpt mig med 20 år i ”kvinnlig könssocialiseringsskola”.
En liknelse: det spelar ingen roll hur bra instruktioner en kvinnlig höjdhoppare får av tidernas bästa tränare, det spelar ingen roll hur mycket hon övar. Hon kommer inte kunna hoppa på männens höjder ändå. För hon är kvinna!
Män (och en del kvinnor) är, mer eller mindre omfattande, maskuliniserade i fosterstadiet. Vi saknar de biologiska förutsättningarna som krävs för att kunna avläsa subtila signaler på en sån finlirarnivå som krävs för att ”prata[r] som en tjej och gilla[r] det”. Kanske skulle det kunna liknas med dyslexi?
Varför ska män prata som en tjej? Män måste tillåtas vara män och accepteras som de individer de är. Var är toleransen för olikhet när man sätter upp spelregler för hur män ska kommunicera ”som en tjej” för att få vara med?
Individer som är som jag vad gäller kommunikation (varav majoriteten är män) kommer aldrig kunna lära oss ”prata som en tjej”. Män går redan många steg från sin kommunikationsstil när kvinnor är närvarande. Kanske behöver kvinnor lära sig att ta talutrymme och så kunna anpassa sig lite efter olika situationer de med, så vi kan mötas på halva vägen?
Ska vi inte gilla olika istället?
Vår generella kommunikationsnorm utgår från ”kvinnors sätt”, för att använda feministiskt sätt att uttrycka detta på, det är ”kvinnor som är normen”. Den individ som en norm passar, upplever aldrig ens att normen finns. Men som märks i genusvetenskapens forskning, så är det killarna som behöver ändra språk och jargong. Strama inte åt denna norm ännu mer än den redan är, tack!
Varför är det nödvändigtvis så att det är män som ska anpassa sig? Varför är det självklart? Vad är det som säger att kvinnors sätt är det rätta sättet? Vad säger att det är objektivt bättre? Varför ska vi inte istället lära oss att förstå varandras olikheter och visa tolerans för dessa och kunna samspela med våra olikheter?
Där hade vi sett att en hel del av killarna medvetet försöker förändra sitt sätt att prata för att passa in bättre när de pratar med tjejer, i synnerhet i diskussioner om könsroller. Det var kul att se den ansträngningen hända helt spontant, men de improviserade metoder som användes var dessvärre inte särskilt anpassade för flytande vardagssnack.
Killar anpassar sig ja, men det är inget som sker ”helt spontant”. Killar lär sig under uppväxten att deras sätt att vara är ”fel sätt”. Och ”man ska vara snäll med en tjej” är ett ok som killar lever med. På grund av kvinnors högre skyddsvärde så tvingas killar att anpassa sig och lär sig gå på äggskal för att inte såra de skyddsvärda tjejerna/kvinnorna. Det är ett av de många sätt killar/män förtrycks på i vårt samhälle.
Fast killarna försöker så är det inte bra nog, enligt Karolina och Anneli. De anser inte metoderna är ”särskilt anpassade för flytande vardagssnack”. (Var det ’underordnade’ det kallas?)
Bland killar gäller det alltså att själv ta talutrymme, komma med smarta inpass och bra punchlines och allmänt hävda sig. Det ser vi också bland våra vänner, där många killar t ex lägger ner rätt mycket energi på att säga citervärda saker.
Ja och nej. Att ”hävda sig” är inget som ses på med blida ögon bland män, men det är riktigt att man själv tar talutrymme. Man pratar helt enkelt när man har något att bidra med till diskussionen, annars lyssnar man. Ulf T utrycker det bra så här:
Män som talar med varann i grupp behöver inte alls tävla om utrymme. Det är nog snarare ofta så att man talar när man har något att säga – annars lyssnar man. Jag har flera gånger tänkt på det när jag varit på t.ex. konferenser (som är väldigt mansdominerade i min bransch): man glider runt och lyssnar in på olika samtal, och då och då blir man inblandad i en diskussion, eller rent av håller monolog för någon, och kan då se hur andra personer glider upp och står och lyssnar. Var och en som har något relevant att bidra med får naturligtvis bryta in.
Det finns ingen kvot och inte speciellt många regler. Man respekterar varann och samlas framför allt för att få utbyta kunskaper och idéer. Folk som pratar bara för att ta plats brukar inte få mycket respekt eller många åhörare.
Det är en feltolkning att tro killar/män generellt talar som de gör för att ”komma med smarta inpass och bra punchlines och allmänt hävda sig”.
Dessa olika sätt att vara på är varken bättre eller sämre, det är bara olika och har olika för- och nackdelar.
Följdproblem
Den här klyftan som finns mellan kvinnor och män, isärhållningen, beror till stor del på våra olika kommunikationsstilar, menar jag. Och det ger tråkiga följdproblem där jag menar att förståelse för fenomenet är lösningen. Då män redan tidigt tvingas lära sig och anpassar sig ligger arbetet som återstår på kvinnor. Det är tid för kvinnor börjar lyssna på män och försöker förstå. Jag vill ta upp två följdproblem som exempel på vad jag menar.
- Minns ni ”#prataomdet”? Det jag såg, med min levda erfarenhet, var mestadels kommunikationsmissar. Lösningen är varken hårdare lagar eller att skuldbelägga män. Män är inte telepatiska. Majoriteten män är goda människor som vill väl, precis som kvinnor är och de gör så gott de kan. Mer kan man inte begära av någon. Men med förståelse för våra olika kommunikationsförutsättningar kan unga kvinnor få bättre vägar att säga nej på. Den kvinna som inte vill kan inte använda subtila signaler och tro att dessa kommer fångas upp så som väninnorna gör, men ett verbalt och tydligt ”Lägg ner nu, jag vill inte mer” är fullt fungerande.
- Studier visar också att män är mer upprörda av och behöver längre tid för att hämta sig efter äktenskapsgräl. Jag tror detta, åtminstone delvis, beror på att de inte kan gräla på sitt ”modersmål” utan måste försöka anpassa sig efter kvinnors sätt. Dessa gräl har också en tendens att sakna struktur och glida lite hit och dit, något som också är problematiskt för en maskuliniserad individ.
Båda dessa saker är, anser jag, helt onödigt lidande. Det skulle bli så mycket bättre om vi lärde oss förstå varandra och tilläts vara den vi är i kommunikationen.
Låt oss gilla olika och lära oss att förstå varandra!
Pingback: När kvinnor vet hur det ska vara. | UmeNytt.se - Nyheter Umeå Sverige - Nyhetsportal
Intressanta tankegångar som vanligt.
Kommer att tänka på Eriks replik igår där han delade in samtal, med hänvisning i retoriken i ”Argumentativa samtal, Informativa samtal och Sociala samtal”. Jag är som jag skrev övertygad om att det sociala samtalets roll är stärkande av relationer och bekräftande av hierarki. För att gå vidare: Är det inte samma sak vi kommer tillbaka till gång på gång: mäns värde bestäms av att prestera, medan kvinnors värde av att vara?
Det i huvudsak sociala samtalet är inte bara av mindre betydelse för killar, om de blandar sig i det så är det i huvudsak för att ta del av den informativa samtalet, eventuellt det argumentativa. Jag märker själv att om jag samtalar med kvinnor hur jag snabbt tappar intresset av de sociala, subtila spelet. Jag är väl medveten om att det sker, men avskärmar mig gärna ifrån det. Jag har inga problem att uppfatta det subtila spelet, men jag vill inte sänka mig till att vara del av de ofta ganska nedsättande kommentarerna och menliga undermeningarna. Jag behöver inte.
Kan nästintill också känna av ett avund att jag faktiskt, trots att jag bryter emot reglerna ändå inte förlorar prestige i gruppen, kanske just för att jag är man. Det räcker för mig att utstråla självsäkerhet, inte låta någon sätta sig på mig, och jag kan lugnt sitta tillbaka och lyssna eller delta, som jag önskar.
Fick 19 på testet, enligt det skulle jag ligga under gränsen för A.S.
Nu har jag gjort lite andra sådana här tester på nätet, så jag skyller en del på språkförbistring också, MEN jag vet att jag inte är så lysande duktig på detta.
Känner igen mycket av dessa drag på min lite ”socialt kantiga” dotter också. Har funderat mer än en gång på om hon har en lättare form av AS. Hon påminner lite om figure ”Amy Fowler” i Big Bag Theory. En fördel var att ho inte ockuperade telefonen när han var 14, hon sade det hon skulle på 20 sekunder och sedan lade hon på, och hon har aldrig gillat att hänga timtal med andra tjejer bara för att träffas i största allmänhet.
Miljö eller arv är en öppen fråga, hon bodde med mig från hon var 7 till hon var 11, och hade ganska dålig kontakt med sin mor under de åren. Min son har inte alls den typen av personlighet.
Täkte på detta med familjerådgiving och att inte kunna hålla sig till ämnet – det går ju att driva en del människor till vansinne genom att vägra släppa ämnet, jag har använt tekniken på en del internetforum och i politiska diskussioner i verkliga livet. Bumpa inlägg till folk svarar på en fråga är en klassiker för att få folk att expodera. (Sedär, det är ju en form av social kompetens det också
)
@Mars.
Jag brukar gå ner till puben och dricka öl med mina kompisar, som är ett ganska löst sammahållet och heterogent gäng. Vi snackar bara skit, så det är väl ett socialt samtal.
Vad jag däremot har märkt är att män kan umgås utan att säga ett skit, alltså bokstavligt talat (sic!) hålla käften. En paus på 10 minuter gör ingen nervös.
@Magnus: Socialt samtal… jo, det är det kanske
Också.
Jag funderade över festen jag själv var på igår, och skulle nog påstå att ofta övergick det i mer av informativt – förhör oss om varandras status – och argumentativt, någon för en tes som man kan opponera sig emot eller förstärka. Men jag ser väldigt mycket av kvinnors sociala samtal som bekräftande – eller nedtryckande.
Är man däremot på tu man hand tror jag samtalet kan vara betydligt mer socialt.
@Magnus:
Vad jag däremot har märkt är att män kan umgås utan att säga ett skit, alltså bokstavligt talat (sic!) hålla käften. En paus på 10 minuter gör ingen nervös.
Jag kallar det ”dela tystnaden”. Det är väldigt behagligt att dela tystnad med en god vän
Dette fikk meg til å tenke på Dr Helen (Men on Strike) som sier at hun, i motsetning til alle andre, ikke har problemer med å få menn til å snakke og åpne seg. Hun forklarer det med at hun REELT sett lytter og klarer å få mennene til å forstå at det de har å si ikke umiddelbart vil bli avvist og nedvurdert. Det er en paralell i form av at menns kommunikasjonsformer er i ferd med å bli avvist fullstendig. Når menn skal prøve å kommunisere som kvinner blir resultatet uansett bare at de blir som dårlige kvinner og sånn sett satt opp som tapere.
@Mars
Det är nog mer skitsnacknivå än att ”kolla läget”. Men det är inte speciellt bekräftande/nedtryckande, det funkar inte män emellan – endera blir det för ”kladdigt” att bekräfta varandra utan anledning, och skulle någon trycka ner nån annan skulle personen förmodligen ge den andra en verbal råsop.
Hur är det att vara ensam tjej bland män?
Jag jobbar på en mansdominerad arbetsplats, och ibland går vi ute efter jobbet. De få tjejer som jobbar där (3 st.) tar vi givetvis med ut, och de behandlas ”som alla andra grabbar”. Jag tycker männen är rätt inkluderande men jag har ingen aning om kvinnorna uppfattar det på det sättet. Typiskt är väl 3 kvinnor och 15 män ungefär.
Jag fick också 19 på testen. Jag kan trots det inte prata med fruntimmer men det verkar som man lär sig läsa ansikten om man växer upp med en PAS-mamma
@Ninni
”Män (och en del kvinnor) är, mer eller mindre omfattande, maskuliniserade i fosterstadiet. Vi saknar de biologiska förutsättningarna som krävs för att kunna avläsa subtila signaler på en sån finlirarnivå som krävs för att ”prata[r] som en tjej och gilla[r] det”. Kanske skulle det kunna liknas med dyslexi?”
Om det är maskulinisering i fosterstadiet eller social påverkan, eller både och spelar egentligen ingen roll. Min dotter kommunicerar mycket mer rakt och kortfattat än min son, och då har båda haft en ganska sporadisk kontakt med sin mor när de var 7-11 resp 4-8. Jag har inte gjort några skillnader i upppfostran, de har fått ägna sig åt sådant de tyckt om och klä sig som de trivts med.
Dottern är fortfarande ganska ointresserad av mode och sådant, sonen är mycket mer stilmedveten. Och var han fått det ifrån är ett mysterium för deras mor och jag är mer som dottern båda två…
Det som stör mig med Jeu de rôles bloggning är varför det kvinnliga sättet skulle vara bättre att kommunicera på. Detta ”bekräftande” är ju fånigt om man ser det utifrån, eftersom de positiva omdömena blir totalt devalverade och inte betyder någonting till slut.
25 poäng
Jag är typ normal ^^
(med betoning på ”typ”)
30! Undrar vad det betyder…
Ja när en man säger det där var bra gjort så betyder det översatt till kvinnligt språk det där var super otroligt jättebra gjort alltså mer avskalat men ändå lika mycket beröm vilket kvinnor ibland kan missuppfatta som om det var kritik eftersom det inte innehåller en massa superlativ.
Här försöker nån skrockande få apex fallacy till pseudovetenskao.
http://www.urbandictionary.com/define.php?term=Apex%20Fallacy&defid=7038350
Tyvärr den första förklaringen som dyker upp. Trist.
@Torstensson:
För att något skall kunna vara pseudovetenskap måste det göra anspråk på att vara vetenskap. Ett felslut är inte vetenskap utan påpekandet när vetenskap har grundlös slutsats.
För övrigt var 43 fattiga och 43 presidenter det dummaste exempel jag stött på. Det går givetvis fler fattiga på varje president men feminister vet heller inte vad ”majority” betyder så det är ingen nyhet deras matte är skräp.
Mycket bra Ninni.
Precis min syn på saken.
Hittade detta på Wiki. Jeu de rôles håller på med sociolingvistik och inom sociolingvistiken är sexolekt – kvinnligt/manligt språk – omdebatterat.
Det fins en liten litteraturlista i Wikiartikeln.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sexolekt
@Ninni och andra som gjorde testet.
Jag genomförde precis testet som Ninni länkade till. Jag fick 19 poäng, vet dock inte om det var de engelska termerna som gjorde att jag missade några. Det som slog mig var dock att jag hade lättare för de bilder som jag tror är män. Jag hade stora problem med de kvinnliga bilderna särskilt i och med att det fanns ett flertal bilder som jag tyckte var exakt likadana men som betydde olika saker.
Var det någon mer än jag som upplevde samma sak?
@Mars:
Tack
Jo, fast inte riktigt så. Som kvinna har man ett grundvärde i ”att vara”, men man får ännu ett värde av att prestera. Så det blir liksom separata två potter som liksom adderas.
Jag märker ju av det subtila spelet också, det är inte så att jag är döv för det. Det är snarare som om man talat franska till mig, jag känner igen vissa ”ord”, men förstår inte tillräckligt för att koppla hela budskapet och framförallt inte hur det är tänkt att jag ska agera på det budskapet.
Som kvinna förlorar man inte prestige heller, snarare motsatsen. Det är lite dubbelsidigt på något sätt, för samtidigt som mitt sätt att avvika på ofta ses positivt, så ska man hela tiden försöka rätta in mig i ledet liksom. Jag tror det beror på att det är både spännande och skrämmande att jag avviker från förväntningarna.
@Magnus:
Vad som beror på vad, kan ju kvitta. I mitt fall finns det ingen tvekan. Det finns inget i min miljö som kunnat påverka mig till att bli så här, tvärtom.
@Cicero:
Min erfarenhet med. Män pratar hur mycket som helst och är känslomässigt förvånansvärt öppna om man vet att man inte förlorar i respekt på det.
@Magnus:
Skönt. Jag får vara tyst och sitta liksom bredvid samtalet. Det trivs jag med
Och jag deltar om jag vill och så mycket jag vill.
Man väljer ofta jobb efter personlighet, så kvinnor på ditt jobb är kanske inte så ”kvinnliga” i detta avseendet? Jag tror du kan se det själv om du försöker. Tar de talutrymme på eget initiativ? Gör dom de så känner dom att det är välkommet att göra så och då är det troligt menar jag att de känner sig inkluderade.
Om de inte gör det försök att dra in dom för att visa att det är okej.
Jag tror en viktig sak för att överbrygga denna klyfta mellan män och kvinnor är att kvinnor behöver få upp ögonen för att det är okej att ta plats, men att man tar och skapar sig platsen själv. För det är inte självklart när man växt upp på den ”kvinnliga sidan”.
Den här tweeten t.ex.:
Ni vet vad jag suckar åt, antar jag?
Hon skjuter sig själv i foten för hon inte begriper hur män fungerar och för att hon svalt patriarkat-dyngan med hull och hår. Och det tråkiga är att de är så många av mediakvinnorna som är så här och de är ju liksom ”kvinnoansiktet utåt” och jag är rädd att detta beteende byggs in just nu i stereotypen/vår förförståelse för ”kvinna”. Och då kommer vi kvinnor ses som patetiska och besvärliga och det leder till ett hinder som inte fanns från början. Självuppfyllande profetia liksom.
@Magnus:
Absolut inte.
Absolut, det stör mig med. Jag har fått tag på material som hanterar systraskapets baksida, så det kommer komma mer om nackdelarna med det sättet. Så det kommer komma i biblioteket.
Förenklat så är fördelen med kollaborativt umgänge att det bygger starkt socialt skyddsnät, medan fördelen med kompetitiv umgänge är kompetenshöjande som en livslång skola. Och det här är en balansvåg, där man måste välja för vi har bara 24 h/dygn. Och arbetsgivare är vanligen intresserade av kompetens (Det finns yrken där det sociala är den viktigaste kompetensen. Så det är inte svart/vitt.)
@Ligneto och NisseNyfiken:
Impad. Rena proffsen ju
@michael:
Japp. Och det är också en sak där förståelse för skillnaderna hjälper.
@Torstensson och @Erik:
Trams. Och saken är att det spelar ingen roll. Det är deras sak att kunna förklara hur de presidenternas makt ”sipprar ner” i hierarkin och gynnar de de fattiga männen för de har samma könsorgan, hudfärg och sexualitet. Det ingår i vetenskapens uppdrag att kunna förklara sin vetenskap och sprida den till folket. Så det är en del av genusvetenskaparnas yrke.
@Nils:
Tack
@robjoh:
Jag fick 19 poäng, vet dock inte om det var de engelska termerna som gjorde att jag missade några.
För mig skulle det nog inte göra någon skillnad om termerna var på svenska. Jag får liksom ingen känsla av vad ögonen säger och det är avancerad gissningslek
Det som slog mig var dock att jag hade lättare för de bilder som jag tror är män.
Vet ej. Det var längesen jag gjorde den. Ska testa göra om den och se om det är någon skillnad för mig.
@robjoh:
Denna gången fick jag 17, fy attan va duktig jag är på att slumpa svar
Det fördelar sig rätt så jämt mellan kvinnor och män, men jag upplevde kvinnorna svårare. Kanske sminket gör det svårare?
@Magnus:
Jag noterade att nio av personerna bakom källorna var kvinnor och två män, och det stämmer säkert ganska väl. Språk är en ”kvinnogrej”, humanoria i stort lika så. Så den kvinnodominansen är troligen representativ för grenen.
Det här kan vara ett problem. För genussystemet är så pass åtskilt och så pass olika kulturer att man kan inte tolka den ena från den andra. Gör man det så kommer man att tolka fel genom att man projicerar. Jag kan inte säga att det är så, för jag har inte läst tillräckligt mycket från den grenen för att ha en bild av det. Det ligger på plan att studera området. Men det är en riskfaktor jag ser.
Jag vill säga grattis till Genusdebatten som ligger etta när det gäller proffsbloggar som handlar om feminism.
Några frågor kommer ni på GD recensera Almedalsveckan ur ett jämställdistiskt perspektiv och kommer vi att försöka till nästa år att vara där med t.ex ett seminarium.
Jag fick 28 nu på det där testet. En gång fick jag chansa och fick rätt, och en gång blev jag arg på svaret..
Jag fick 30 poäng och tycker också män är lättare än kvinnor. Tror det beror på sminket, kraftigt smink är ju tänkt att förstärka vissa känslomässiga signaler och om det inte är kongruent med den verkliga signalen borde det bli mer svårtytt. Fast frågorna skiljer sig en del också. I vissa frågor tyckte jag det fanns flera likvärdiga alternativ, i andra visade ögonen en tydlig positiv känsla och det fanns bara en positiv känsla och tre negativa känslor att välja på.
Inte sjutton gör de 30 poängen mig mer intresserad eller insiktsfull i kvinnliga samtal dock, kanske för att dynamiken ändå alltid förändras eftersom jag är man, eller bara för att jag är som jag är.
Det är intressant med framgångsrika mediakvinnor som Cissi Wallin. Jag kan liksom inte föreställa mig att de lyckas göra sådana karriärer utan att kunna ta för sig och visa framfötterna och ändå faller de så snabbt tillbaka till en kvinnlig roll. Jag undrar hur det kommer sig? Kanske är det en kompletterande framgångsfaktor?
När det gäller kommunikation så bör det vara bådas ansvar likaväl som att man tar ansvar för att göra sig förstådd då man åker utomlands.
Att pojkar underpresterar i skolan beror säkert till stor del på att deras sätt att kommunicera inte uppmuntras på samma sätt som flickors sätt beroende på dessa skadliga influenser från genusvetenskapen.
Att mina pojkar presterar bra i skolan kan myxket väl bero på att feminism är bannlyst på skolan (kvinnlig rektor och 90% kvinnlig personal).
Principen :Alla barn är värda lika mycket gäller!!!!
@Mariel:
Varför arg på svaret? Tyckte det var fel, eller?
”Äktenskapsgräl ostrukturerade och kastar sig hit och dit”. Klockren beskrivning, känner så väl igen den frustrationen…längesen som tur är. Tack för ännu ett bra inlägg!
Erik , Ninni
Ja, det slår mig att så många feminister gör anspråk på vetenskap, definierar saker utan den minsta kunskap om vad vetenskap är. De kan inte räkna osv.
Angående detta med känslor, det vore kortsiktig dumt av mig att prata känslor för bedömningen kan vara hård. Sist jag visade ”svagheter” i ett projektarbete så sjönk min status hos kvinnorna. Då blev jag någon de kunde köra över. Fram tills dess hade jag deras respekt .
Men visst har män känslor som vill sippra ut ibland. Idag är det 3-år sedan mitt ex dumpade mig. Trots nytt förhållande är årsdagen av det beskedet jävligt jobbigt för mig. Har gråtit hela natten i smyg och är så ledsen att jag undrar om jag behöver hjälp. Vet att det går över sen men det är så det är. Jag kan inte tala med män om detta och jag vill inte prata med vänninor heller av de skäl jag nämnde. Så idag tog jag en day of och ska ro ut på en liten sjö och gråta skallen av mig.
Fick 24 på testet och förlorade nog ett par på språket. Sen är testet ganska lätt att få fel på med likartade alternativ. Om man ber om förlåtelse så skäms man också lite.
Att det finn olika könade språk och sätt att uttrycka sig är väl känt. När frun säger ”Borde inte vi tapetsera om vardagsrummet?” betyder det ”Se till och fixa det”. ”Vilket trevligt café där borta” betyder ju ”Jag vill fika, NU”. Liknande regler finns givetvis i det manliga språket. Som nämndes ovan, om någon man ger beröm ”Bra gjort” betyder det exceptionellt bra. Vanligt ”bra gjort” tas för givet. Kom igen slöfock! betyder ”Jag tycker du bör koncentrera dig lite mer på dina arbetsuppgifter”.
Då kommer frågan om vilket språk som ska gälla, var i så fall och vem som ska anpassa sig. På en manlig arbetsplats anpassas språket när kvinnor börjar jobba där, fast det är fortfarande ett manligt språk. Att kräva en total övergång till ett kvinnligt språk vore omöjligt. Hur är det med kvinnliga arbetsplatser. Anpassas språket när män kommer dit eller får männen snällt anpassa sig? I skolan ser jag en skillnad på olika stadier. Långt ner dominerar givetvis kvinnligt språk. De få män som jobbar där får anpassa sig mest. Fast en man i gruppen kan verkligen få kvinnor att bli mer direkta. I gymnasiet där jag arbetar har vi både yrkesprogram och teoretiska program. Det är en kul mix av manliga och kvinnliga lärare, yrkeslärare som kommer från ”verkligheten” och idrottstränare. Det blir en blandning av olika språk. Kan definitivt tänka mig att manliga yrkeslärare anpassar språk mellan yrkesklassen och personalrummet. Samtidigt är kvinnornas språk mer direkt än jag upplever på kraftigt kvinnodominerade skolor.
När det gäller #Prataomdet gav jag följande råd till min tonåriga dotter:
1. Känn efter vad du verkligen vill och stå för det. Skit i vad andra tycker. Våga vilja och våga säga nej.
2. Kör inget spel med ”signaler” som ska tolkas. Dem missar lätt en kåt tonårig kille. Ge tydliga besked. Både när du vill och inte vill. Och vad du vill.
3. Ett dåligt ligg är ett dåligt ligg. Händer alla. Bara att ta med i erfarenhetsboken och gå vidare. Däremot om man har gett tydligt besked om vad man inte vill och det inte respekterats, är det en annan sak. Då har han gått över gränsen. Ditt ansvar som sexuell aktiv är att visa var din gräns går.
4. Glöm inte kådisarna. Ta så många du behöver. Inga barn före studenten.
Det är att prata om det. Följer hon det är risken att hamna i trubbel mycket mindre.
Fick 32 poäng, är kille och tämligen osocial. Det var ju oväntat.
@Torstensson:
(det där skulle föreställa en kram)
@Johan Grå:
Inte sjutton gör de 30 poängen mig mer intresserad eller insiktsfull i kvinnliga samtal dock, kanske för att dynamiken ändå alltid förändras eftersom jag är man, eller bara för att jag är som jag är.
Intresse är ju en sak, förmåga en annan. Jag saknar förmåga, men även om jag hade haft förmåga hade jag saknat intresse, för jag är den jag är.
@Anders:
Då kommer frågan om vilket språk som ska gälla, var i så fall och vem som ska anpassa sig.
För mig är det viktigaste förståelse för skillnaderna. Så att individen kan välja och – inte minst – inte ta illa vid sig för man feltolkar saker. Män lär sig att skillnaderna finns tidigt eftersom de är de som får anpassa sig.
Men som kvinna, jag kan förstå att man upplever ”patriarkaliska strukturer”, men den upplevelsen beror på att man inte förstår skillnaderna, menar jag.
Jag skrev så här i ett inlägg för längesen:
Det här behöver kvinnor få veta, att de är välkoma men att man ”hämtar sin stol själv”. Tillika som michael skrev att komplimanger (och språk generellt) är mer avskalat. För annars är risken att det tolkas utifrån venusianska och då upplevs det gärna som kritik när det är avskalat uttryckt.
Jag blir så piss på genusvetenskapen, för de har detta framför näsan. (vänta bara, jag har två delar kvar till genusbiblioteket och sen kommer jag sammanfatta det) Men de vägrar se det. Och det är inte sjysst mot de ungdomar att göra så här… att inbilla dom en massa skräp. Osmakligt är bara förnamnet.
OT men apropå att säga nej.
Samtyckeslag införs inte då riksdagsmajoriteten anser att det är ”svårt att utforma en bestämmelse på ett tydligt och rättssäkert sätt” och ”hjälplöst tillstånd” slopas. Majoriteten ansåg även att samtyckeslagen inte skulle införas då denna skulle ”öka fokuseringen på offrets beteende”.
Men hur glasklart är det när det handlar om en ”särskilt utsatt situation” om man ”är påverkad av alkohol, droger eller har ett fysiskt handikapp”? Och kommer man då inte fortfarande att ställa frågan ”Hur full var du?”, eller?
http://rod.se/lag-mot-v%C3%A5ldt%C3%A4kt-ska-utvidgas
@Mia.: Det krävs ju att den åtalade ska ha förstått att offret varit i en ”särskilt utsatt situation”, t ex varit så rädd att han/hon inte vågat protestera. Hur ska man bevisa att personen förstått det utan en samtyckeslag? Bara att neka i sten att man förstått det.
Om man nu slopar hjälplöst tillstånd och det räcker med ”påverkad av alkohol eller droger”, hur mycket är då särskilt utsatt? Om två kraftigt berusade (men inte hjälplösa) har sex, har de våldtagit varandra?
Ska bli intressant att följa utvecklingen. Tills dess ska jag ta med en alkometer på dejt.
@Torstensson:
Ja man brukar säga att tiden läker alla sår och så är det faktiskt även om det inte känns så när det fortfarande blöder.
Men så småningom kommer en sårskorpa lägga sig över det som gör lite ont och kliar när man kommer åt det och pillar på det för att sedan ramla bort och kvar blir ett ärr som visar att man vågat leva livet.
För det är väl så att den som är utan ärr aldrig vågade språnget det som kunde leda till lycka eller smärta det som är livets mening att våga.
Ju mer jag läser här desto mer inser jag att jag är en man med ett kvinnlig personlighet. Inte feminitet utan andra egenskaper som delad tystnad, nej det ogillas måste prata, känslomässig och massa annat
Stava kan jag inte heller… kvinnligt eller manligt? ;P
@Chr Ewrk:
Eftersom pojkar är sämre på stavning än flickor, så får du manlighetspoäng på den
@Chr Ewrk:
Vi är ju alla en ”mosaik av blått och rosa” och det fina på ”herrsidan” är att det finns inget ”vi män”, motsvarande ”vi kvinnor”. Det är den största fördelen som jag ser det. För du hittar (förhoppningsvis) andra som är som du och då umgås ni på ert sätt. Och jag hittar ”tysta tänkare” som pratar när man har specifika saker att avhandla, för sån är jag. Och korsas din och min väg, så hittar vi nåt mellan som fungerar om så behövs. Det är inte så mycket regler, liksom.
På kvinnosidan ska man vara lika, på ett annat sätt…
22 poäng. 21,9 räknas som vuxen A-S, ca 26 är normalt. Jag får skylla på bristande förståelse för några engelska termer. Är dock mycket imponerad av de som klarat 30+ av frågorna!
Kvinnorna är betydligt svårare att avläsa – dock är det sällan man ser enbart ögonpartiet på den man pratar med… Kompletterande info är viktig.
@michael:
Jag vill säga grattis till Genusdebatten som ligger etta när det gäller proffsbloggar som handlar om feminism.
Tack, visst är det ljuvligt
Några frågor kommer ni på GD recensera Almedalsveckan ur ett jämställdistiskt perspektiv och kommer vi att försöka till nästa år att vara där med t.ex ett seminarium.
Jag vet inte.
Angående recensera tror jag inte vi har någon på plats, men vi får hjälpas åt och ha så god koll som det går.
Angående nästa år: Vi får se hur vi växer och så. Varje sak man lägger till innebär ju merarbete och merkostnad. Och jag vågar nog tala för oss alla skribenter när jag säger att vi gör gott och väl vad vi mäktar med, så väl tidsmässigt, mentalt och ekonomiskt redan. Men önskvärt att vi börjar synas utanför är det. Så det kanske blir läge då
32 poäng.
Jag undrar om det socialt sätt är bra att ha en så bra känsla för andras uttryck, man har liksom redan avläst den andre innan man börjar samtala med denne. I alla fall har jag inte någon framgång hos det motsatta, har varit singel sedan typ Estonia sjönk. Jag kanske skulle ha satsat på en karriär som förhörsledare?
@Ninni:
Jag vet faktiskt inte om språk är en kvinnogrej. Jag pratar, förutom svenska som är mitt modersmål, ytterligare fyra språk, varav två är inlärda genom självstudier och människor som talar de språken, och två är inlärda genom skolundervisning.
I det första fallet menar jag inte att lära sig rabbla en massa fraser utantill, utan verkligen kunna *använda* språket – böja verb och adverb i rätt person, tempus och modus, använda rätt genus, numerus och kasus på substantiv, adjektiv och pronomen, samt ha ett ordförråd som gör att jag kan delta i ett normalt samtal.
@Torstensson:
Jag har 2-3 nära manliga vänner jag kan prata med. Vi pratar om jobbiga grejor, men vi ältar inte, och det är kemiskt fritt från ”styrkekramar”, ”å stackars dig” och sånt som som jag uppfattar att många kvinnor älskar att slänga ur sig utan att mena ett skit med det.
@Anders:
Kloka råd, har kört detsamma med min dotter (hon är 21 numera). Hon har dock aldrig varit ”telepati”-stilen så jag antar han hon kan säga både ja och nej.
Kondomer har alltid funnits hemma, jag eller min sambo har köpt och haft attityden ”ta när du behöver, vi ställer inga frågor och köper nya när det tar slut”. Samma gäller för sonen (18 år).
Tyvärr har deras moder ett mycket märkligt förhållande till sex, jag brukar säga att hon är frireligiös utan att tro på gud. Jättekonstig attityd, jag har nästan aldrig stött på andra kvinnor som tänkt på det sättet, om de inte varit religiösa…
Ja, just det. Gjorde ett betydligt bredare AS-test på nätet, på svenska. Jag är solklart neurotypisk ( = inte autismspektrumdiagnoticerad).
@robjoh:
Sminket, vinklarna och de dåliga bilderna gör det svårare.
@Nils D:
Det beror väl på om uttrycken man läser av speglar vad personen faktiskt tänker eller om de bara är mer eller mindre medvetet intränade responser/poser för att åstadkomma ett intryck som ger ett förhandlingsövertag eller i alla fall ett annat intryck än det verkliga tankegångarna.
Bilderna i testet är skådespelaruttryck (alla tror jag) och behöver inte nödvändigtvis stämma överens med verkligheten.
@Nils D:
Om man sk ragga så är det ett minus att va bra på att läsa andra människors känslor. Har gjort ett par liknande test och legat långt över kvinnligt medel, tyckte den här var dålig för att det bara var skådespelarkänslor, inte äkta.
Hade också problem med det andra könet för jag såg svaret innan jag sällt frågan men när jag mötte min blivande fru så sa jag till mig själv ”skit samma, den här vill jag ha så vi kör ända in i kaklet”. När jag senare läste The Game så insåg jag att jag följt manualen rätt bra
@Anders:
Apropå alkometer, glöm inte att du numera inte får spela in förloppet på din mobilkamera för att kunna uppfylla den omvända bevisföringen eftersom du då kan dömas för ”kränkande fotografering” istället.
Jag fick 31 och hade fel på två män och tre kvinnor.
http://www.questionwritertracker.com/quiz/61/Z4MK3TKB.html
Enligt detta test har jag definitivt inte Asperger… http://www.asperger.fi/svenska/test.htm
@Magnus:
Om det hade varit en Dilbertserie så hade texten varit:
”Du har Aspergers syndrom eller så är du ingenjör: 123-159 poäng”
Socialaytrummets för dekadedens börgar bre ut sig till och bre ut sig med kända fatka tack vare (V),(MP) som är lika genus”Flum” för att kvarleva som politiska partier!