Våldtagen av en fantom
avatar

Den anrika amerikanska tidskriften för populärkultur, Rolling Stone, har publicerat ett stycke riktigt intressant journalistik, som även svenska redaktioner skulle må bra av att läsa. Man har nämligen vidtagit det oerhörda steget att publicera en utomstående experts detaljerade granskning av ett självförvållat journalistiskt haveri.

Detta är resultatet av en flera månader lång process där Rolling Stone belagts med om inte direkta lögner så åtminstone urusel journalistik. Och givetvis spökar feminismen i bakgrunden.

Skribenten Sabrina Erdely verkar länge ha varit intresserad av vad hon ser som våldtäktskulturer vid amerikanska universitet. Hennes problem har dock bestått i att det varit så fruktansvärt svårt att finna några som helst handfasta uppgifter kring det påstådda fenomenet. Så när hon efter mycket grävande kommer i kontakt med en ung kvinna som benämns ”Jackie” och som studerar vid University of Virginia är hennes lycka gjord. Jackie ska nämligen ha blivit brutalt gruppvåldtagen i samband med en fest vid en studentklubb.

Sabrina Erdely är eld och lågor och skriver ett långt och gripande reportage om våldtäkten (med lite väl många detaljer kring själva våldtäkten för att den tillfällige läsaren ska börja fundera vad det hela ytterst handlar om…). I artikeln hävdas att mellan sju och nio manliga studenter våldtog Jackie mitt under en pågående fest och att detta rentav ska ha varit någotslags invigningsritual bland männen i studentklubben. Våldet som användes mot Jackie var påfallande grovt och bland annat slungades hon genom ett glasbord. När den chockade, misshandlade och blödande kvinnan flyr reagerar ingen på studentklubben, utan de flesta tycks tycka någonting i stil med ”så där ska det ju gå till här hos oss”.

Jackie berättar omedelbart om det skedda för tre vänner, av vilka åtminstone en är en man. Vännerna säger någonting i stil med ”äsch, gör ingen sak av det där, för då får hela klubben lida”.

Artikeln väckte givetvis stor uppståndelse när den publicerades i höstas och Sabrina Erdely måste ha känt sig nöjd. Ända tills uppståndelsen kring artikeln växte till stormstyrka. För det blev nämligen allt mer uppenbart att den inte var sann. Andra tidningar började sakgranska påståendena, däribland den mycket respekterade Washington Post. Det här är förstås ett okänt fenomen för oss som i regel är hänvisade till svenska medier, men det verkar faktiskt förhålla sig så i USA att inte ens feministiskt sinnade artiklar går fria från kritiska frågor.

”Våldtäktsoffret” Jackie angav personer och instanser och påstod att alla förhållit sig likgiltiga till henne efter den fruktansvärda våldtäkten, inklusive universitetets egen genomfeministiska avdelning för sexuella trakasserier. Sabrina Erdely reagerade inte heller på de många motsägelserna i Jackies berättelse, som t.ex. att det inte ordnades någon fest hos den namngivna studentklubben den kvällen eller att någon anmälan om våldtäkt aldrig gjordes vid universitetet eller hos polisen. Inte heller brydde hon sig om att tala med de tre (identifierbara) vännerna som påstods ha förhållit sig likgiltiga till henne omedelbart efter våldtäkten. Det fanns kort och gott bara Jackies berättelse.

Jackie kunde även namnge ledaren för det påstådda våldtäktsgänget, Haven Monahan. Det mest anmärkningsvärda karaktärsdraget hos Monahan är dock att han inte existerar. Det finns inte och har inte heller aldrig funnits någon sådan person vid det universitetet, men ändå kunde Jackie med visshet hävda att han verkade som badvakt vid universitets badanläggning. Jackie tycks ha haft oturen att bli våldtagen av en fantom. De övriga männen hon hävdade att deltog i våldtäkten var slumpmässigt utvalda män vid diverse kurser och seminarier Jackie hade bevistat, men genomgående förblir de diffusa i konturerna i artikeln, trots att de är föremål för en ytterst grov anklagelse. Det är Haven Monahan det hela handlar om.

När det började gunga under marken för Rolling Stone redan i höstas försökte man slingra sig undan med en ledare som tog avstånd från artikeln. Det lyckades inte, så man skrev en ny ledare. Inte heller det fungerade. Tidskriftens anseende var alltför svårt skadeskjutet. Nu har man sent omsider bett en erfaren journalist och forskare gå igenom vad som gick fel och Rolling Stone har – hör och häpna – publicerat resultatet här

Analysen är lång och ytterst läsvärd. Praktiskt taget all kvalitetssäkring har brustit hos Rolling Stone. Värst var det förstås med Sabrina Erdelys arbetsmetoder, men intressant nog har även hennes överordnade struntat i att ställa relevanta frågor. Det kanske mest intressanta är dock att det finns en avdelning för kvalitetssäkring på tidskriften, vars uttryckliga uppgift är att faktagranska texter och ställa de obekväma frågorna till journalisterna, som t.ex. ”hur kan du veta det här?”. Nu lyfte de inte ett finger, eftersom våldtäktsoffer ju inte får ifrågasättas. Och det med katastrofala följder för tidskriften, som nu förutom förlorat anseende får leva i rädsla för enorma skadeståndskrav.

En aspekt som inte nämns i granskningen, men som antagligen fick många att börja misstänka sanningshalten i Jackies berättelse är det här scenariot:
En ung kvinna flyr panikslagen och blodig med sönderrivna kläder. Detta bevittnas av flera unga män och kvinnor vid en studentklubb. Strax därpå berättar hon för vänner, däribland minst en man, om att hon blivit brutalt våldtagen. Inte en enda av männen reagerar!

Den som ens har en tillstymmelse till kännedom om det manliga psyket vet att knappast någon man skulle missa en möjlighet att rädda en kvinna som utsatts för våldtäkt. Denna instinkt skulle bara förstärkas av att flera unga kvinnor är vittnen till hans gärningar. Så även om en man inte personligen skulle bry sig om offret så skulle andra unga kvinnors närvaro vara en enorm sporre till att agera. Det kan inte finnas många män som i den situationen skulle tänka på någon studentklubbs heder framom möjligheten att själv framstå som den ultimata hjälten. Det finns visserligen exempel på hur män i grupp handlat emot dessa instinkter, men då har det nästan alltid förelegat någon form av yttre tvång. Något sådant tvång föreligger varken vid University of Virginia eller vid något annat universitet, amerikanskt eller svenskt.

Sådana här historier reproduceras av kvinnor utan någon som helst förståelse för hur män tänker, för skulle de förstå, skulle de inse det absurda i att flera män aktivt missade chansen att framstå som en hjälte i åtskilliga kvinnors ögon. Jag skulle faktiskt bättre kunna förstå ifall vissa män spred den här sortens legender, för då skulle de ju själva framstå som kvinnornas försvarare, dvs. de skulle åtminstone agera enligt samma instinkter som så gott som alla andra män.

Kommentarer

Våldtagen av en fantom — 15 kommentarer

  1. Det som är mest bisarrt är ju att feminismen i decennier har kämpat för att bredda definitionen av valdtäkt – bilden av det klassiska offret stämmer inte med verkligheten. Och i mangt och mycket har de lyckats, för det mesta av godo.

    Att sedan, med hundratusentals fall av rättsligt bevisade valdtäkter i USA, inte bara välja ett fall som inte bekräftats, utan ocksa inte bekräfta det själv, är oroväckande nog. Men att dessutom vrida till det till nagot som närmast later som en parodi av hur vi idag föreställer oss ”riktiga valdtäkter” behövde varas för att tas pa allvar i historiens onda patriarki, är näst intill oförstaeligt. Den efterföljande debatten var rent ut sagt bisarr: motsägelserna i historien var uppenbara, men ledande feminister startade kampanjer om hur de trodde pa Jackie. Även när lögnen blev uppenbar, hävdade man fortfarande att hon blev valdtagen men hade glömt detaljerna pga traumat.

    Resultatet har blivit en enorm tillbakagang för den här sortens radikalfeminism. Läs kommentarer och bara runt 10% haller envist fast vid radikala tolkningar som valdtäktskultur. Till och med vid Kolumbia-universitetet har opinionen svängt till fördel för den anklagade.

    Bakgrunden mot allt detta är atgärder för att säkerställa utomrättsliga förfaranden med laga bevis- och processkrav för anklagelser om sexuellt vald vid universitet i USA.

  2. Rick:

    Det kanske mest intressanta är dock att det finns en avdelning för kvalitetssäkring på tidskriften, vars uttryckliga uppgift är att faktagranska texter och ställa de obekväma frågorna till journalisterna, som t.ex. ”hur kan du veta det här?”. Nu lyfte de inte ett finger, eftersom våldtäktsoffer ju inte får ifrågasättas. Och det med katastrofala följder för tidskriften, som nu förutom förlorat anseende får leva i rädsla för enorma skadeståndskrav.

    Jag undrar om det mera handlar om att kvinnor inte ska granskas och ifrågasättas. Det är ju den största tabun i vår kultur; att granska och ifrågasätta kvinnlighet, vilket jag håller på med i föregående inlägg utan något medhåll.

    Man hoppas att liknande granskningar når universiteten och genusvetenskapen i framtiden.

  3. Pingback: Bloggare avstängd | WTF?

  4. En summering av de mest uppenbara problemen som under normala (icke radikalfeministiska) omständigheter hade blivit lösta.

    Artikeln citerar 3 vänner till Jackie som vittnen till händelsens efterspel. Vad som dock inte alls framgår i artikeln är att alla citat kommer från Jackies POV och tidningen har misslyckats att identifiera och kontakta dessa tre. De nämns dessutom under pseudonymer.

    1. Dessa tre vänners historia av händelsen ser mycket annorlunda ut än Jackies POV i tidningen.

    Artikeln nämner kontakter med studentföreningen såväl som med universitetet. Vad som inte framgår är att Sabrina vid dessa kontakter tar för givet skolan redan vet vad de rör sig om och vägrar att nämna detaljer av rädsla det skall hjälpa skolan ge en ”motbild”. Sabrina tar för givet skolan motarbetar henne.

    2. Skolans bild av händelsen ser mycket annorlunda ut än Jackies POV i tidningen.

    Sabrina är rädd för att Jackie skall avsluta samarbetet om de kontaktar den utpekade gärningsmannen som Jackie säger sig vara livrädd för. I det längsta vägrar hon att ge dem namnet på förövaren. Därmemot förbjuder hon inte tidningen att leta rätt på förövaren på andra sätt. Sabrina och de andra inbillar sig själva Jackie bestämt de inte får kontakta förövaren.

    3. Hade tidningen använt detaljerna för att leta rätt på förövaren hade de snart upptäckt att antalet personer det möjligen kunde vara utifrån de detaljer de hade var noll.

    Pga att så många personer på tidningen kände till dessa saker så kunde utredarna konstatera att det i tidiga utkast fanns påpekanden som ”Jackies POV” som gjorde det klart för läsare att de citerade personerna inte alls varit i kontakt med tidingen. Dessa påpekanden i utkasten plockas bort när artikeln går i tryck

    4. Hade dessa påpekanden varit kvar i artikeln hade inte läsare lurats att tro att Rolling Stones hade någon annan källa än Jackies POV. När de plockades bort fick läsaren intrycket att citaten var verifierade.

    Slutligen när skolan äntligen fick tillgång till detaljerna kunde de på mycket kort tid konstatera att inte bara gärningsmannen saknades. Även festen saktades.

    5. Inga sociala verksamheten skedde i byggnaden vid den av tidningen angivna tidpunkten

  5. En blogg jag såg frågade om Erdeley någonsin haft källkritik eller pratat med mer än ena parten.

  6. @Kristian:

    ”En blogg jag såg frågade om Erdeley någonsin haft källkritik eller pratat med mer än ena parten.”

    Jag tycker det är fel att lägga över hela skulden på Sabrina Erderly. Hon hade en tidning bakom sig där en mängd anställda vägrade att göra det jobb som behövde göras. Erderly var rädd för att tappa Jackie, det är inte hennes fel, som påpekas i utredningen finns numera ett helt berg av ”sk. social science/victimology” som trycker på personer som Erderly att inte pressa brottsoffer på detaljer.

    Samtidigt var det ingen på tidningen som pressade Erderly att gå runt Jackie, leta rätt på de personer som förekom i berättelsen och kolla upp vad de sade. Det var enbart press från ett enda håll att absolut inte göra offret upprört. Det var den verklighet och miljö som Erderly tvingades arbeta i. Ansvaret ligger givetvis på redaktör och ansvarig utgivare som inte gett sina anställda de verktyg som de behövde för att prestera optimalt.

    I övrigt ligger ansvaret på samhället och de feminister som skapat den paranoia som nu föreligger i offentligheten om sexbrott. Alla är ju helt livrädda, tacka fan för att de inte vågar ställa kritiska frågor när rabiata dårar tillåta förinta karriärer bara de skriver fel ord. Det är talande att Erderly och hennes redaktörer fick behålla sina jobb när de okritiskt litade på vad Jackie sade och publicerade fantasier. Hade de varit för kritiska hade de däremot fått sparken för att inte ha den rätta radikalfeministiska tron där vad som gäller för kvinnliga offer är ”listen & believe”

  7. Det finne en hel del saftiga detaljer i fallet som jag lämnade bort i inlägget för att det inte skulle bli så krångligt att läsa.

    Haven Monahan är givetvis Jackies egen Mållgan. Notera namnet förresten, det formligen andas amerikansk östkustaristokrati. Dessutom är han badvakt, dvs. sannolikt sportig. Så när Jackie ska våldtas så duger inte vilken skumbagge som helst, utan mannen ska vara snygg och rik. Jackie hade dessutom skickat mejl till sig själv från just Haven Monahan som hon sedan visade upp för den manliga vännen i berättelsen i akt och mening att göra honom svartsjuk.

    Dessutom var ju Haven Monahan så farlig att Jackie inledningsvis inte ens vågade uppge hans namn efter våldtäkten. Jag tar knappast helt fel om jag säger att farliga män är mycket attraktiva i Jackies ögon.

  8. Måste säga att du gör ett stort fel i det annars intressanta inlägget och det är att du får det att låta som att män skulle hjälpa en våldtagen kvinna för att han ser en chans att framstå som hjälte!??
    Vore det så illa så har ju feminismen rätt i att män är svin.
    Nej, jag är övertygad om att män skulle reagera för att de blir förbannade och vill skydda kvinnan och sätta åt våldtäktsmännen. Eller hur?

  9. @ JD

    Det jag menar är att även en helt empatilös man skulle ingripa, dvs. ett ingripande förutsätter inte ens empati – så självklart är det.

  10. @Kristian:
    De två sakerna hör väl samman. Jag minns hur jag i mellanstadiet (förpubertet) var gränslöst förälskad i prinsessan i klassen (och ”prinsessan” skall nästan tolkas bokstavligt, hennes kusin höll, vad jag hört sägas, nästan på att bli vår drottning). Det var både många och långa timmar jag dagdrömde om att rädda henne ur farliga och våldsamma situationer. Mina drömmerier brukade ha som slutstation hur hon tacksamt kysste mig när jag låg döende i hennes armar. (So sue me, jag hade för fan nätt och jämt uppnått tvåsiffrig ålder)

  11. Det är katastrofalt för de kvinnor som verkligen blivit våldtagna, att det mest omskrivna fallet är en bluff – för att vinna kändisskap, eller pga psykisk ohälsa eller pga medfödd personlighetsavvikelse.

    I andra fall kan man se ett mönster – ”porn star” Traci Lords gick ut med att hon under uppväxten i Steubenvile våldtogs när hon var 10. Samma hände hennes mor. Uppgifterna är två år gamla och har inte vederlagts så vitt jag vet.

    ”Speaking on Piers Morgan Tonight she revealed: ‘I was born in Steubenville, Ohio and I was raped in there. So was my mother. I think there’s a sickness in that city.’”