Eders Ödmjuke hoppas varken Reinfeldts Lucia eller granne brann
Jag skulle vilja dra en parallell mellan en individ och ett samhälle.
Som individer har vi personligheter och vanor. En personlighet är de samlade egenskaperna och karaktärsdragen hos en individ som får sitt uttryck i hur han (eller hon) framhäver sig själv, agerar och uppträder. Vissa saker gör man vanemässigt. Vissa individer börjar dagen med en latte, andra med te, en del med filmjölk. Vissa tar en rök innan de går och lägger sig. Vi har vissa preferenser i vår klädsel och gillar olika när det handlar om musik, film, litteratur och annan konst. Vissa gillar bastanta greppvänliga rödtottar med kurvor, andra gillar slanka, blonda, vidjespön. Några gillar till och med killar. En del duschar på kvällen, andra på morgonen, och så finns det de som inte duschar alls.
Man kan förmodligen diskutera och argumentera i oändlighet om hur stor del av personligheten vi har med oss när vi föds och hur mycket av den som skapas under livets gång. Klart är att vi ändrar oss, våra personligheter utvecklas (eller tillbakavecklas) och vanor ändras med tiden. Men dessa förändringar sker sällan snabbt, utan är gradvisa. Vi har i alla normala fall en känsla av kontinuitet, vi är ”de samma” från dag till dag, även om vi definitivt inte är de samma vid gravens rand som vi var när navelsträngen klipptes.
Våra rutiner är en viktig del av vår identitet och vår trygghet.
Jag har en egen liten definition på kultur. Jag menar att kultur rätt och slätt är den kollektiva personligheten. Och traditioner är våra kollektiva vanor.
Rent ordboksmässigt är tradition ”fast etablerad sedvänja (inom en grupp) som yttrar sig i (regelbundet) återkommande händelser med i stort sett oförändrad utformning”
Men när blir en tradition verkligen en tradition?
Som jag sade redan förra året i HBTQ-funderingar i Lucia-tider, en tradition är något som ”alltid varit så”. Vi uppfattar det som en fast och i hög grad oföränderlig del av vår tillvaro. Framför allt är de fasta och återkommande inslag som vi är vana vid redan från barnsben traditioner för oss. Vilket då innebär att vad som uppfattas som tradition säkerligen skiljer sig från person till person, inte minst beroende på hur gammal man är. Kalle Ankas jul på TV är jämngammal med mig själv. Den visades första gången på tv under min första jul innan jag ännu fyllt ett. Det har därför i hög grad uppfattats som en tradition för mig, det är något som alltid funnits. Mina föräldrar såg förmodligen annorlunda på den saken. Likaså gissar jag att de som är barn idag kommer att betrakta Halloween som en tradition, för det har blivit ett stående och återkommande inslag i deras liv som de växt upp med. Jag har inte det, så jag ser det inte som en tradition.
Det finns de som menar på att Lucia inte är en riktig tradition för vårt moderna Lucia-firande är mer eller mindre ett modernt påhitt som började på riktigt genom en veckotidnings försorg i slutet av 1920-talet. Men Lucia torde vara ett fast rotat inslag och tradition för alla levande etniska svenskar, möjligen med undantag för någon enstaka gamling som passerat sin 100-årsdag.
Givetvis förändras traditioner precis som allting annat. Men sunda förändringar av traditioner sker normalt gradvis och mer eller mindre omärkligt. Man våldför sig inte på dem (även om det vore önskvärt när det gäller traditioner som omskärelse, som borde förbjudas rakt av).
Gunnar Hallström – Julnatt
Förr var de döda ute och gick på julnatten, en viss likhet med dagens Lucia anas
Acceptabla förändringar av traditioner är mer eller mindre omärkliga. De våldför sig inte på traditionens ramar. Det kommer till en ny rätt på julbordet, en annan (förhoppningsvis aldrig de rimmade revbenen) försvinner. Några hänger någon ny slags prydnad i granen, någon kanske börjar med en jultall istället för gran av någon anledning. En tänkbar framtid är att immigranter eller influenser från USA så småningom får oss att öppna julklapparna på juldagsmorgon istället för på julafton. Däremot är det inte särskilt troligt att vi kommer att börja ge barnen julklappar den 5 december som de gör i Holland.
Det traditionella Lucia-firandet är en vacker ung kvinna med en ljuskrona följd av två led av tärnor med varsitt ljus. De har vita särkar snörda med röda band eller glitter. Och tåget avslutas med ett par stjärngossar. Tåget går på morgonen och det är vissa specifika sånger som är standard. Det dricks kaffe och serveras lussekatter. Det hela är menat att vara stämningsfyllt och värdigt.
Vad är då acceptabla avvikelser? Jag för min del anser att kvinnan skall vara vit och blond. Men jag blir inte kränkt om hon är brunett. Jag ogillar om hon är mörkhyad. Inte därför att jag har något emot mörkhyade kvinnor, utan helt enkelt för att det är en för stor avvikelse från den bild jag har av Lucia. Men jag inser att jag är i minoritet, och jag accepterar det, jag tänker inte starta några drev eller göra affär av en mörkhyad Lucia om det är i ärligt uppsåt. Däremot blir jag rejält sur om det görs som en provokation och för att ge mig långfingret.
Var gränserna går beror lite på sammanhanget. Jag har inget minne av pepparkaksgubbar i Lucia-tågen när jag var ung, men jag ser inga problem med att det har blivit ett inslag idag. Jag tror dock inte jag vill ha med pepparkaksgubbar i den officiella morgon-Lucian som visas på TV. Jag har inte heller några problem med att man på Chalmers, högskolor och universitet spexar med en skäggig Lucia och sjunger ”sankta Lukas med grogg i hand”.
Vad tycker du själv vore acceptabelt? En svart pojke? Tatuerad? Att man byter till svarta särkar istället för vita och har taggtråd istället för glitter? Att Lucia istället för ljus i sin krona har batteridrivna dildos? Skulle du gilla en pride-version av Lucia?
Jag gissar att de flesta skulle opponera sig mot åtminstone några av ovanstående förändringar. Särken skall väl vara vit? Men några andra småsaker kan man väl tänka sig att man ändrar på med tiden, som att man byter ut ljusen mot facklor och, i hip-hopens tidevarv, börjar med vita huvor.
Våra traditioner är en del av vår kollektiva identitet. Tänk om midsommar, Lucia, Jul, Nyår och Påsk bara helt plötsligt försvann eller förbjöds. Tänk om vi slutade ha skolavslutningar och kräftskivor. Tänk om alla traditioner vi är vana vid bara försvann. Skulle du inte känna dig väldigt vilsen. Jag skulle det. Tänk bara om vi ändrade vår kalender och övergick till thailändskt nyår i april eller judiskt nyår på hösten. Nog skulle det skapa förvirring.
Och om du tycker att Lucia inte är en tradition för att vårt moderna Lucia-firande inte ens har 100 år på nacken, låt mig påpeka att mobilen knappt har hunnit bli myndig!
©2016 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.
Hej.
Jag tycker din definition är intressant, och hos mig leder den bland annat tanken till Jung och det som kallades det kollektiva undermedvetna; utan att för den skull implicera en tro på ESP eller liknande. Eftersom vi är, bokstavligt talat, härmapor som art och ras så måste övningen i fråga vara kollektivt förstådd för att kunna finnas – vare sig den förstås i opposition mot eller samförstånd med majoriteten.
Själv saknar jag Julbocken – där är en tradition värd att återuppliva. Om jag någon gång jobbar inom svensk skola, eller i Sverige, för den delen, så skall jag ’lobba’ för att det skall vara Julbocken som kommer med höstterminsbetygen.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Bland det värsta man kan göra i Finland är att fisa i bastun. I Sverige där gränserna flyttas mot allt extremare tilltag varje dag, verkar gränsen just nu gå vid att bajsa i kyrkan. I morgon, skända en get på dagis?
För min blir en tradition en tradition när den etablerat sig så starkt att det hos majoriteten finns en någorlunda samstämmig bild av hur den ser ut.
Just därför köper jag inte identitetsivrarnas argument om att Lucia inte har svenskt ursprung. Ursprungslandet saknar betydelse i ett sådant fall.
Halloween kommer ju från Irland men inte skulle dessa vänstertomtar hävda att det inte är en amerikansk tradition. Ja såvida de inte upplysts om resonemanget i förväg. Då skulle de göra det.
Hela diskussionen visar på hur historielösa vi blivit genom lång indoktrinering från kyrkan. Skrämmande blir det när historiker, som borde veta bättre, tror på det.
Det som kallas Lucia idag firades innan kristendomen kom hit men firandet har givetvis ändrats, precis som alla traditioner i ett sunt samhälle. När kyrkan insåg att folket vägrade släppa firandet så la de på ett helgon på högtiden, precis som de gjort med alla äldre högtider. På den högtid som firades här så hittade man, ett för alla som inte bor i Syrakusa helt okänt, helgon som firades vid ungefär samma tid och med ett liknande namn som det som användes tidigare, Lusse.
Lite kul är att Lucia är den kvinnliga motsvarigheten av Lucifer som betyder ljusbäraren, bringaren av ljus, och att lucia kommer med ljus. Resultatet blir att kyrkan skapade en gigantisk djävulsdyrkarfest i Sverige.
@Rikard:
Det var ju onekligen en tanke. Men det var inte riktigt något slags kollektivt undermedvetet à la Jung jag tänkte mig, utan mer att det gemensamt vedertagna utgörs av något slags genomsnitt där ”alla” känner sig hemma.
Du säger att du saknar julbocken, har du faktiskt minne av en julbock? Det är ju annars en tradition som har försvunnit, bortsett från att den förekommer i form av små halmbockar för att hänga i julgranen och liknande.
Och så finns ju bocken i Gävle. Fast den lever farligt.
@T:
Nja, tidelag har faktiskt blivit förbjudet. Jag gissar mer på att man kommer att göra något på dagis i stil med att ge småflickorna en dildo i julklapp, och pojkarna en sax (med mer eller mindre explicit uppmaning att de har något som bör klippas av).
Det har ju särbehandlat tidigare med semlor och knäckebröd (Internationella mansdagen och fastlagsbullar 2:a oreviderade upplagan)
@Fredrik:
Nja, jag tycker man missar lite om man säger att en tradition är något som majoritetn anammat. Majoriteten av vad? Om judar firar ”bar mitzvah” (med reservation för att ”fira” kanske inte är rätt ord att använda) i sverige är det i hög grad en tradition, men knappast en majoritet som anammat den. Likaså kan det vara tradition i familjen att husets far agerar jultomte … osv. Men det är en etablerad sedvänja. Och jag är helt enig med att ursprunget saknar betydelse. Jag är övertygad om att Halloween en dag kommer att vara (jag anser inte att vi är där ännu) en svensk tradition.
@Jonas:
Jag uppfattar det inte direkt som att du kritiserar mig här, men bara för att klargöra, jag är medveten om att Lucia har rötter som går långt tillbaka. Men som jag förstår det etablerades Lucia-firandet i den form som vi är vana vid idag genom en tävling av Stockholms dagblad i slutet av 20-talet. Inte så att det inte fanns en tidigare tradition eller att Lucia skulle vara ett helt nytt påfund, men det var då traditionen såsom vi är vana vid den idag befästes. (Jag snuddade lite vid den historiska bakgrunden i förra årets inlägg HBTQ-funderingar i Lucia-tider)
Lite orättvist är det väl att jämföra Lucia och Lucifer. Även ifråga om Lucifer så var hans namn ursprungligen givet i en positiv bemärkelse. Så det är knappast så att Lucia skulle vara en hyllning till Lucifer, snarare så att Lucifer befläckar Lucia (även om kronologin blir fel).
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Hade jag kritiserat dig så hade du inte behövt undra om jag gjorde det
Det jag kritiserar är kyrkan som har använt sin makt för att skriva om vår historia för att passa in i deras agenda. För att verkligen kunna förstå vår historia, våra traditioner och varför överhuvudtaget vi gör som vi gör i det här landet så måste man gå längre bakåt, och bortom, tiden när kyrkan tog över historieskrivningen.
Själv trillade jag på en bok om det förkristna Norden och i en släng av vikingavurmande började jag läsa den. Första reaktionen var att det bara var sagor och trams men det blev att jag sökte mig vidare till andra källor och jag hittade den röda tråden som kopplar nutid till långt bak i tiden och jag insåg vilka det var som fyllt mig med sagor och trams.
Nog för att det var en ögonöppnare att upptäcka feminismens lögner men jag lovar att det är INGENTING jämfört med kristendomens.
Att lucia fick ett uppsving på 20-talet kan också kopplas till socioekonomiska förutsättningar, folk började helt enkelt få råd att lägga pengar på saker som inte var helt nödvändiga.
Orättvist? Det var inte jag som hittade på historien om Lucifer så det får du ta upp med … just det ja, de är nog döda nu.
Njae, jag menar att det är liksom orättvist på samma sätt som det vore orättvist att klandra helgonet Jill Ripper för att hon har samma efternamn som sin bror Jack.
Rent generellt är väl de flesta kristna traditioner approprieringar av redan befintliga förkristna traditioner. Om inte annat så är ju julfirandet förkristet.
För min egen del skulle jag väl inte ha reagerat allt för starkt på den där Åhlensreklamen med en svart pojke utklädd till Lucia. Det var väl startskottet till det hela?
Knappt värt en axelryckning om det hade stannat där.
Men när man i slutändan sedan får det till att nu är minsann normkritisk Lucia det viktigaste av allt, att Lucia absolut SKA vara vad som helst utom just en blond kvinna – och att alla som inte absolut älskar den idén är bakåtsträvande rasister. Det passerar med råge strecket för vad jag i min tur tycker är okej.
Att sedan avfärda det med något i stil att seden som sådan ”bara” har cirka 100 år på nacken skulle innebära att den inte är något att ha och därmed kan avskrivas är fullständigt absurt.
Mitt hemland fyller 100 först nästa år. Absolut inga traditioner värda att bevara här då eller? Hur länge sedan var det förresten som våldtäkt inom äktenskapet gjordes olagligt nu igen?
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Om rätt ska vara rätt så var Lucifer namnet på ängeln som sedan blev djävulen och då blir Lucia den kvinnliga motsvarigheten till ängeln. Men, kyrkan har under en tid hävdat att Lusse skulle symbolisera djävulen och ville därför förbjuda firandet så därför är det roligt att de ersatte Lusse med Lucia. Sen är det alltid kul att driva med religiösa utan humor
Förresten, om vi inte hörs innan dess, God Jul på dig!
@Bamse:
Åhlenslucian är ett storm i ett vattenglas. Klart att det är några som reagerar, det måste de ju ha räknat med. Men sen drar det sociala rättvisekriget igång och det blir bara en enda stor Streisand-effekt av det hela. Hade inte alla anti-rasister fått spel hade jag och i stort sett alla andra ryckt på axlarna åt hela saken, oavsett om vi i grunden gillar eller ogillar påhittet.
@Bamse:
Vilket land förresten?
I många länder är det tradition att fira andra världskrigets slut. Israel är ett direkt resultat av andra världskriget, och det finns många andra länder som är yngre än det. Så, jovisst, det absolut trams att en tradition skulle vara för ”ung”.
@Jonas:
Jo, det var det jag menade i första svaret, att han ursprungligen fick namnet i en positiv bemärkelse. Det är ju han (Djävulen) som genom sitt uppror mot Gud har solkat ner namnet.
Och God Jul på dig med.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Sveriges närmaste granne österut förstås
Ska vi vara noga är förstås begreppet Finland betydligt äldre än så men som självständig stat blir det jubileum nästa år.
Historiskt och traditionsmässigt finns det förstås av förekommen anledning stora likheter med Sverige, bland annat i form av Lucia som i praktiken firas enbart bland den finlandssvenska befolkningen.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Hej.
Min familj kanske är mer gammeldags i traditionerna? Min morfar var julbock på sjuttiotalet, och jädrar i min njurtalg vad rädd man blev, både stor som liten, när man såg lyktan komma mellan svarta granstammar i kontrast mot likblek snö och stjärnornas isande blickar, under en måne likt en tioöring på svart sammet, där man ur svärtan runt ljuskäglan hörde den dova klangen av den tunga mässingsklockan eka i den absoluta tystnad som råder långt bortom allfarvägarna.
Suck. Jag saknar både honom och mormor varje jul – släkten brukade samlas hos dem, dussinvis. Det var vår tradition, som jag senare förstått redan då började ses som osvensk eller snarare omodern, vilket ju är ännu fulare för de progressiva.
Traditioner är ju annars sådant vi gör därför att det är sådant vi gör, för vi vore inte vi om vi inte gjorde det – det är det som är så finurligt med folkliga traditioner bortom både religion, tro, kyrka och stat: alla kan faktiskt delta om de vill, och beter sig som folk. Jag skulle ju aldrig beskriva mig som troende men jag knackar i trädet innan jag kastar vatten i naturen, och jag hojtar från bron innan jag hystar ut hett diskvatten runt knuten – det är traditioner det också, för i mitt sinne är gränsen mellan tradition och sedvänja mer av en fåll än en gräns. Det är helt enkelt rätt sätt att göra det på, och en intellektualiserad teknisk förklaring skulle döda själva själen och märgen i traditionen.
Här i ghettot där jag bor firar folk allt möjligt – en del av hipsterfejorna i kvarteret firar t ex Eris och Bob, och andra offrar till Astarte och Hekate frukt i grenklykor. Om hundra år kanske någon idéhistoriker skriver (om man gör det då) historien om den traditionen.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Att tidelag är förbjudet verkar inte hindra vissa. Svensk lag är ändå bara en rekommendation för vissa kulturer. Att onanera inför små barn verkar vara djupt rotad i Z… (eller vad de ska kallas denna vecka) kultur. Nu ska de små barnen få 7000 var i skadestånd, utbetalt av staten. Förövaren fick villkorlig dom och får sitta kvar och tigga utanför Coop och dra en Tarzan närhelst trycket blir för stort. RSFL kommer att dela ut buttpluggar av trä på dagiskampanjerna så små barnen lär sig rätt värdegrund.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Den judiska högtiden som inträffar i December är Chanukka som i år infaller på vår julafton. I USA firar många den till juldagsledigheten men egentligen är Chanukka en rörlig dag som kan vara från sent i November till sent i December. Bar Mitzva är när en pojke uppnår religiös ålder (13 år). För flickor heter det Bat Mitzva och är på 12-årsdagen. Jag är inte judisk med har varit mycket i USA där man ofta säger Happy Holidays i stället för Merry Christmas. Man äter ofta Kalkon till jul där. En torr, smaklös och ugnsbakad sak där innandömet på fågeln är fylld med brödsmulor och buljong. Julskinka känner de knappt till.
@Bamse: Äsch, Finland är inte ett land, det är en svensk koloni!
Tror Lucia-firandet överhuvudtaget är ett väldigt svenskt fenomen (svensk kultur!), det förekommer väl i övriga nordiska länder också, men tror det är en influens från sverige, och det är inte alls lika stort där.
@Rikard:
Julbocken förekom tydligen fram till mitten av 1900-talet i delar av sverige, men 1970-talet låter ju ganska sent.
Låter som ett coolt julfirande.
Astarte och Hekate, ja, där är jag förlorad i antikens dimmor.
@T:
Jodå, amerikanskt julbord har jag också haft missnöjet att stifta bekantskap med. Jag antar att det är både Chanukka och nyåret Rosh hashana är rörliga, för när jag kollade på olika nyårsfirande så stod det bara att det inträffar på hösten. Var för övrigt flera av nyåren som verkade vara rörliga.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Passa dig du!
Speciellt här i svenskspråkiga Österbotten är det förvisso väldigt nära sanningen.
@Bamse:
Tror jag har lite finnblod i mig jag också, så eventuella besökare med mindre trevliga avsikter vare varnade, finns gott om knivar i hushållet
@Bamse:
Jag kollade förresten nyss (pga en annan diskussion) efter vilken som var den äldsta demokratin. Hittade den här sidan där det då står att vissa hävdar att nationell demokrati inte förekom före 1906, då Finland blev första land som införde det genom att man tog bort krav på ras- och könstillhörighet för att få rösta och ha politisk makt.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
”Hittade den här sidan där det då står att vissa hävdar att nationell demokrati inte förekom före 1906, då Finland blev första land…”
Har för mig att Nya Zeeland formellt var före med kvinnlig rösträtt, men annars stämmer det väl.
Påståendet att det därmed skulle ha varit den första ”meningsfulla demokratin” hade jag däremot aldrig hört förut. Känns kanske lite tufft att kasta de gamla grekerna och alla andra historiska varianter på demokrati under bussen som meningslösa?
Annars är det förstås en ren definitionsfråga.
@Bamse:
Den grekiska demokratin var väl inte allmän, utan begränsade sig till en manlig del av populationen. Och hade inte grekerna slavar? Det skulle i så fall diskvalificera dem från vad vi i modern mening kallar demokrati.
Inte för att på något vis nedvärdera deras bidrag till utvecklingen.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Givetvis har både demokrati och mänskliga rättigheter kommit en lång väg sedan grekerna. Det kan väl ingen bestrida
Hakade kanske upp mig onödigt mycket på ordet ”meaningful”. Kan vara att det har lite annan innebörd på engelska i detta sammanhang? Om det helt enkelt betyder ”alla får delta, rösta” är det ju förstås inget att bråka om.
Semantik
@Bamse:
Eftersom ”meaningful” står just i kontexten av att Finland tog bort krav på ras och kön, så antar jag att de med ”meaningful” menar att det skall vara lika rösträtt för alla utan någon som helst åtskillnad (förutom ålder).
Fast jag undrar om Finland 1906 också skippade värnpliktskravet för män eller om det var med. Man brukar ha en tendens att bortse från den biten när man talar om demokrati och rösträtt.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Tyvärr kan jag inte heller det här på rak arm. De flesta texter jag snabbt hittade via google talar mest bara om allmän rösträtt lite tidig partipolitik etc. Enligt denna Wikipedia artikel (sektion 2.3, Yleiseen äänioikeuteen jääneet rajoitukset) som finns enbart på finska uppskattas dock att cirka 11-15 procent av de i berättigad ålder fortfarande var utan rösträtt i 1900-talets början.
https://fi.wikipedia.org/wiki/Suomen_%C3%A4%C3%A4nioikeuden_historia
Krav på värnplikt nämns ej utan tvärtom att de som befann sig i ”ordinarie militärtjänst” inte hade rösträtt. Allmänt taget sägs att stor del av begränsningarna i rätten hade att göra med avsaknaden av ”någon grad av ekonomisk självständighet”, vilket sågs som en förutsättning för att få delta i beslutsfattandet. Bland annat de som inte varit mantalsskrivna de tre senaste åren eller inte betalat skatt (utan giltigt fattigdomsbevis) de två senaste åren blev utan rösträtt.
Dessa grejer justerades förstås sedan i olika omgångar, men det hinner jag tyvärr inte läsa på mer om just nu. I alla fall verkar det inte vara riktigt så enkelt att ”alla” fick rösträtt så där bara.
@Bamse:
Det finns ju lite kriterier för på vilka grunder man kan villkora rösträtten och det ändå skall räknas som att man har allmän rösträtt. Vissa saker går inte för sig, man får t.ex. inte ha olika rösträtt baserat på saker som just ras och kön, men däremot kan det ställas andra krav, det mest uppenbara är ju att man har ett ålderskrav. En av de stora lögnerna i sverige är att ”id slutet av första världskriget beslutade riksdagen om allmän och lika rösträtt för kvinnor och män den 24 maj 1919 [Rösträtt – Wikipedia]”. Männen fick inte rösträtt lika rösträtt förrän 1924 när värnpliktskravet togs bort. Så var först 1924 vi fick allmän och lika rösträtt i sverige.
Sedan finns det andra villkor som kan föreligga utan att det strider mot principen om allmän och lika rösträtt. T.ex. att man skall ha betalat skatt ett visst antal år innan man får rösta, man inte får vara försatt i konkurs, inte får ha understöd från fattigvården, inte får sitta i fängelse, och (föga förvånande) inte får vara omyndigförklarad.
Men i sverige har vi till och med avskaffat omyndigförklaringen, så jag tror att även senildementa och komatosa människor som inte ser skillnad på chokladpengar och riktiga pengar får rösta.
Pingback: Normkritiskt nyår på SVT? | Genusdebatten