Jag fortsätter att förklara postmodernismens relevans. Här är länken till Del 1. Vi har nått till 00.28.30 på videoklippet och det är dags att prata om postmodernismens politiska grund. Thomas Gür börjar med att påpeka att socialismen i både sin marxistiska och leninistiska variant utgick från upplysningen och den vetenskapliga traditionen. Marx kollega Engels kallade det för ”vetenskaplig socialism.”
De av er som läst Del 3 om Ljusets fiender vet dock att enligt Håkan Arvidsson var det först när Marx blev äldre som han blev upplysnings-Marx, den yngre Karl Marx var anhängare av Rousseau. Som påpekas här så dominerade marxismens syn på vetenskap vänsterns tankar åren 1850-1950 för att sedan krisa när deras förutsägelser inte slog in och det rakt omvända än man väntat inträffade. Exempelvis hade de teorin att i liberala länder skulle kampen om resurserna resultera i några få väldigt rika kapitalister och enormt många fattiga. I själva verket så lyftes allt fler ur fattigdom under 1900-talet. Ju längre tiden gick ju mer uppenbart blev det för marxistiska forskare att det fanns en diskrespans mellan deras teori och praktik.
If you think of socialism its not just scientific theory trying to understand the world, it is also an eschatological theory its a theory of high idealism that if we commit ourselves we are going to transform the world and create – so to speak – a heaven on earth
Hicks visar hur man utifrån den här sortens religiöst språk förstår psykologin hos dem som köper den marxistiska traditionens antaganden. När en person som är både religiös och intellekuell upptäcker att den intellektuella sidan motsäger den religiösa sidan, hur kommer den personen att reagera? Vilka psykologiska strategier finns tillgängliga? Det första alternativet är att helt enkelt byta tro/ teori.
If the reason and logic and evidence goes against my faith, then I need to change my faith
Den här uppfattningen uppstår om man tycker det är viktigt att veta sanningen. Inom vetenskapen får man främst fram sanningen genom att titta på data och bevis. Men vi vet också att det finns en andra psykologisk strategi som människor kan välja och den innebär att de kan förkasta data som är i vägen för deras tro och även till och med förkasta iden att data i sig säger någonting viktigt.
if the evidence and the data goes against something that they really deeply want to believe, they will go on the offensive against reason, they will go on the offensive against logic, they will say everything is just semanthics, nobody really knows the truth, that its just your interpretation.
Dessa skeptiskt epistomologiska och relativistiskt kognitiva strategier fungerar som försvarsmekanismer för värdegrunder och livsåskådningar som människor vill ha kvar. Som Thomas Gür formulerar det:
when your constructions fail you start to be a deconstructionist … so when you can not create anymore you have to destruct – or deconstruct
Man kan även bli relativist och mena att alla kulturer är jämlika, all sanning relativ, samt hänvisa till kvantmekanik. Hicks påpekar att sett från humaniora kan man se stöd för relativism i naturvetenskapliga förteelser som Einsteins relativitetsteori och Gödels ofullständighetssats. Ur deras perspektiv blir det helt en fråga om semantik och retorik. Hicks menar att de här människorna helt enkelt inte har en bra förståelse av vetenskapen. Det finns dock även en mörkare sida. Vid 1960 var inte bara marxismens positiva förutsägelser felaktiga. Marxistiska forskare kunde även se hur kapitalistiska länder blomstrade istället för att kollapsa av de inre motsägelser som skulle leda till revolution.
how does that fit when you have spent a significant amount of your intellectual career invested in being bitterly and violently opposed to that movement
Psykologin bakom detta liknas med att på personlig nivå upptäcka att den person man hatade mest från skoltiden har lyckats jättebra medan man själv har fastnat i livet. Detta var också hur det såg ut efter andra världskriget. De kapitalistiska länderna började konsumera. Allt fler hade råd med TV och bil. För delar av vänstern blev framgång och välmående hatade symboler. Innan vi byter ämne så vill jag påpeka att vissa av dem återgick till unge Marx fascination för Rousseus tankar. Alltså hur moderna samhällens normer och regler förstörde den naturliga människan, vilket ni känner igen från dagens jämställdhetsdebatt. Här övergår vi till att diskutera postmodernismens självmotsägelser:
If everything is language in discourse why should I take what he [Derrida] is writng seriously? If all truth is realtive how do we know postmodernism is saying how things are?
If all cultures are equal then how come that western culture is the worst or bad? And values, if all values are subjective… but racism is bad? sexism is bad?
Hicks påpekar att alla försök att låta filosofi utgå från skepticism eller relativism löper risken att hamna i paradoxer typ ”nobody knows anything” som får det att låta som om talaren vet allt. Eller ”all truths are relative” vilket låter väldigt mycket som en sanning från talaren. Från postmodernistiskt perspektiv har man gått igenom alla kandidater och kommit fram till resultatet ”doesnt work” vilket innebär att skepticism blir utgångsläget.
All people are equal, but autonomus people are in a way better cause they live a more autonomous life. How do we cope with these contradictions? Are they just hegelian nonsens-talk or are they just machiavellian statements of technique of dominance?
En annan fråga handlar om bristen på konsekvens i hur relativism och skepticism används. Ett sätt att se på saken är att postmodernister inte är intresserade av vad som är sant eller rätt utan de ser språk och intellektuellt arbete enbart som retoriska härskartekniker. Med andra ord människor är socialt lingvistiska varelser, om man bara använder språk och retorik på rätt sätt kan man dirigera människor i den riktning man vill.
You can say all sorts of things that under the cold microscope might seem contradictionary and that won´t really matter. What matters is whether your using that language achieves the goal that you want to set for yourself
Haken med det utgångsläget är att man ursäktar alla historiens tyranner och diktatorer som istället för att bli lögnare och förtryckare blir att betrakta som lite smartare än alla andra. Det blir logiskt att anta att när Lenin säger han har för avsikt att skapa ett rättvist samhälle är det bara ett smart sätt att få folks röster så han kan göra sig själv till Kejsare. Hicks själv ger ett annat exempel och pratar om två olika sorters advokater där postmodernistens syn på rättegången inte har någonting med sanning eller rättvisa att göra.
The courtroom is just a vehicle for different factions to engage in power struggle and it doesnt matter what strategies you use as long as your side prevails in this power struggle
Thomas Gür påpekar att detta är ren Nihilism. Men om vi då accepterar denna sorts synsätt hur kommer det sig att vi inte accepterar andra nihilistiska synsätt som exempelvis att den vita rasen är överlägsen? Eller ”låt oss ha ihjäl alla advokater” från Shakespeare. Hur kommer det sig att dessa uttalanden inte är jämlika andra uttalanden? Varför finns så få postmodernister hos extremhögern, hos de konverativa eller hos liberalerna? Hicks börjar med att kommentera logiken bakom denna fråga.
If we say there is no such thing as truth, there is not such thing as justice, there are only opinions then it does seem an implication that anybodys truth is as good as anybody elses.
Men stämmer detta? För att göra en lång historia kort nej. Å ena sidan vill postmodernismen göra anspråk på skeptiska och reltivistiska synsätt. Å andra sidan finns det ett antal fixerade måltavlor som postmoedernister vill angripa och därmed också ett antal tydliga åsikter som postmodernismen vill mena är mer sanna.
They do want to say that John Locke was wrong, they do want to say hat capitalism is immoral, they do want to say that racism is intolerable
Hur går dessa sker ihop? Svaret visar sig vara att intellektuellt existerar det inget sätt att få det att gå ihop.Utifrån ett offerperspektiv (underdog) däremot så anser vänsterns postmodernister att de rika, de vita, de priviligerade har vunnit så länge redan och ingen retorisk strategi är fel när det handlar om att åtgärda den saken och bekämpa dessa utpekade måltavlor. Så här ser deras resonemang då ut:
I did not make the world the way it is, but I am just gonna make sure that my side prevails and any rhetorical strategy any weapon is useable in that strategy
Med andra ord handlar postmodernismen i hög grad om den svages (och dennes företrädares, i form av akademiker, byråkrater och journalister) rätt att ljuga för att lura sina fiender. I deras ögon är det alltså okej att luras, okej att förfalska vetenskap, okej att använda missvisande retorik och så vidare. De anser helt enkelt att allting är politik i den svages tjänst och all annan användning av språk är bara för naiva dumbommar som ändå förtjänar att luras.
Frågor och svar (00.48.40)
Här avhandlas främst vilka tänkare som är postmodernister. Stämmer inte det även för skeptiker på högerkanten som exempelvis Friedrich Hayek och Karl Popper? Personer i den liberala traditonen som kan ses som tidiga postmodernister är David Hume samt till en viss grad John Stuart Mill. Man påpekar även att idetraditionen inte är begränsad till marxism utan flera av de tidiga postmodernisterna var snarare ”vitalister”. Postmodernister som Lyotard och Deleuze var mer anarkister än de var socialister. Vilket går tillbaka till Georges Sorel och Michael Foucault
På tal om ingenting påpekas att den sistnämndes avhandling inte godkändes av Uppsala Universitet. Den ansågs tydligen inte vara tillräckligt vetenskaplig.
”Exempelvis hade de teorin att i liberala länder skulle kampen om resurserna resultera i några få väldigt rika kapitalister och enormt många fattiga. I själva verket så lyftes allt fler ur fattigdom under 1900-talet. Ju längre tiden gick ju mer uppenbart blev det för marxistiska forskare att det fanns en diskrespans mellan deras teori och praktik.”
1. Det stämmer inte att marxister hade någon sådan teori. Det är ju till och med motsatsen mot Marx teori om dialektiken.
2. Det var i socialdemokratiska länder som fattigdomen minskade (något många leninister och maoister ogillade)
3. Disrepansen är mellan den marxist som postmodernistisk höger hittat på och praktiken i socialdemokratiska länder.
”its a theory of high idealism that if we commit ourselves we are going to transform the world and create – so to speak – a heaven on earth”
1. Han kan inte ens skilja på idealister och materialister? Hur ska han då kunna skilja på modernister och postmodernister?
2. Marx säger alltså motsatsen, att det är man ska uppnå är ett evolutionärt samhälle i ständig förändring.
”Marxistiska forskare kunde även se hur kapitalistiska länder blomstrade istället för att kollapsa av de inre motsägelser som skulle leda till revolution.”
1. Var i helvete får folk de här påhitten ifrån? För det första så var det som sagt socialdemokratiska länder som blomstrade. Marxister påverkades inte det minsta av detta. Däremot blev leninister och maoister sura eftersom de tyckte att man bevarade förtrycket av arbetarna genom att ge arbetarna bara en liten större del av kakan, tillräckligt för att arbetarna inte skulle kunna motiveras till revolution.
Men sådana här påhittade idéer om marxism avslöjar ju bara att författaren inte ens orkat gå igenom en citatsamling från marx, istället har man litat på någon postmodern nyliberal som tycker att man lika gärna kan hitta på marxismen själv som att faktiskt läsa marx.
När man använder sådan här dynga och helt uppenbart postmoderna teorier i sin egen verksamhet, antagligen för att man tycker att det är ok att ljuga för ett högre syfte, då förlorar man ju all trovärdighet även i resten.
Om de nu inte ljuger, så är deras kunskap om Marx lägre än den som mina ungar fått genom att läsa samhällskunskapsböcker för högstadiet.
Bra återgivet av den andra halvan.
Tyvärr blir denna sorts resonemang ofta cirkelresonemang eller ofullständiga. T.ex. vad är motivet att lägga Hayek eller Popper i det postmodernistiska facket? För att vara postmodernist räcker det inte med skepticism, du måste ha ”den rätta” ontologiska och epistomologiska världsbilden. Du måste ha en kollektivistisk syn på världen – bottnat i socialkonstruktivistisk/poststrukturalistisk vetenskapssyn. Hayek kan jag inte tillräckligt mycket om, men jag har svårt att placera Popper i med dessa epitet. Du får gärna förklara hur du placerar dessa båda herrar i (förhållande till) postmodernismen.
Pingback: Postmodernismen, Imperialismen och Antirasismen – Länkmaraton | Aktivarum
Vad ska man säga? Här har man suttit med en jävla infektion i en vecka och försökt lära folk att skilja feminism åt från jämställdhet och därför feminism åt från socialism, att lära sig att skilja åt begreppen helt enkelt för en gemensam plattform. För andra gången nu tvingar du mig att gå emot mitt löfte till mig själv som var att strunta i dig.
Det finns så många skrattretande motsägelser och låga kunskaper i allt det där att det inte är mödan värt…
Men din intention är nu rätt uppenbar! Du ska övertyga folk på alla möjliga sätt att ”se! vad resultatet av allt det här blir, jo, nämligen”: vänstern = postmodernism, postmodernism = feminism, vänstern = feminism. Hur man än vill vända och vrida på ditt inlägg så kommer resultatet att bli denna din önskan att det aldrig får finnas en gemensam plattform mellan vänstern och högern angående feminism, angående miljö, angående djurrätt och vad mer?
Behöver vi egentligen fördjupa oss i allt det där kvasipopulärskräpet?
Jag menar, även om Gud uppenbarade sig och sa: ”detta är inte nonsens alls, Hicks har beskrivit allt detta exakt som jag hade bestämt”, vill du då lösa följande högst aktuella, vardagspraktiskt angelägna nya ekvation, nämligen att höger = feminism och alltså höger = vänster?
Har ”höger” nånsin i detta tredimensionella rum varit ”vänster” i samma tid?
@ Larsson
”För att vara postmodernist räcker det inte med skepticism, du måste ha ’den rätta’ ontologiska och epistomologiska världsbilden. Du måste ha en kollektivistisk syn på världen – bottnat i socialkonstruktivistisk/poststrukturalistisk vetenskapssyn”
(Bortsett från att poststrukturalismen själv har en tvetydig relation till postmodernismen, se där, en till amöba ur en annan amöba) vad menar du egentligen med den rätta ontologiska och epistemologiska världsbilden? Vem har bestämt det? Menar du t.ex. att det skulle finnas en poststrukturalistisk socialkonstruktivistisk kollektivism hos Derrida? Och att hela detta skulle vara den rätta ontologiska och epistemologiska världsbilden hos honom? Men vad i hela världen behöva krångla till det med ett sådant klumpigt komplex (inte undra på att folk aldrig kommer någon vart!) när du istället helt enkelt kunde säga: ”dekonstruktion”, så alla förstår, dvs. kritiken av all möjlig ontologi och epistemologi som någonsin tänkas kan finnas i denna värld. Hur kunde Derrida helt plöstligt ha en ontologi eller epistemologi överhuvudtaget? Du måste väl ha kört någon postmodernism för att lyckas med något sådant. Kan ett sådant allvarligt fel ha något med ditt klumpiga uttryck att göra, tro? I väntan på fler amöbor!
@furste: Vill du alltså veta vad orden jag använde betyder?
@furste:
Feminism ÄR samma som kommunism.
Några snabba ekvivalenter, det finns många fler:
Kvinna-arbetare
Patriarkat/män-överklass
Strukturer-etablissemanget
Hen-kamrat
Etc.etc.
Samma retorik om att kvinnor är stackars utsugna offer för ”strukturer”, utnyttjade av patriarkatet, precis som arbetare skulle vara utsugna offer av ”etablissemanget”, utnyttjade av överklassen.
De har bara bytt ut orden, annars är det samma skit i ny förpackning….. För att de själva skall kunna ta makten.
…..sedan kan du försöka dölja det i hur mycket postmodernistiskt trams du vill, analysera och dekonstruera det hur du vill, men mig lurar du inte, feminismen ÄR vänster.
@ Larsson
Nej, jag vill veta hur du lyckades tvinga en ontologi och epistemologi överhuvudtaget på Derrida som ju är den som dekonstruerar all ontologi och epistemologi som har funnits och någonsin kommer att finnas? Det måste ha varit en jäkla massa amöbor du har blandat ihop enligt ett postmodernistiskt recept! Undrar vilket!
@ Anders Senior
”sedan kan du försöka dölja det i hur mycket postmodernistiskt trams du vill, analysera och dekonstruera det hur du vill, men mig lurar du inte, feminismen ÄR vänster”
Men Anders! Jag tycker ju själv att allt detta är trams i sammanhanget. Men kan du besvara en fråga. Jag är nyfiken. Idag är Höger = feminism! Feminism = vänster, säger du? Du menar alltså att högern = vänstern? Har jag förstått dig då? Det känns som att bli klubbad av en postmodernist när jag försöker få ihop det här.
@MJ:
Är det en nyhet för någon att det funnits sådan oenighet bland vänstern om hur Marx skall läsas att det funnits dem som menat att inte ens Karl Marx själv hade varit marxist?
Den dikotomi som används är kalla krigets mellan socialism och kapitalism. Är ju knappast förvånande om socialdemokrati hamnar på den kapitalistiska sidan i den konflikten. För socialisterna var ju socialdemokraterna ofta ärkefienden bland ”högern”
Det finns inte mycket till postmodernistisk höger. Det var ju delar av vänstern som övertog högerfilosoferna. Som Svante Nordin påpekade i sin DN-intervju:
”Kom inte postmodernismen snarast in från höger? – Jo, jag uppfattar den ju inte som en vänsterståndpunkt – däremot uppfattar jag den som vänsterns ståndpunkt!”
http://www.dn.se/dnbok/professor-pa-krigsstigen/
Eftersom unge Marx var idealist-hegelian-roussean, sedan blev materialist-kommunist och vissa marxister senare förvandlade honom till idealist igen med kulturmarxismen så kan man nog ursäkta den förvirringen. Stephen Hicks är filosof, inte fd revolutionär och nuvarande idehistoriker som Håkan Arvidsson och Svante Nordin.
En tolkning som långtifrån alla marxister var överrens om. Den minst kontroversiella åsikten här är nog uppfattningen att vänstern ofta krigar mot sig själv och inte sällan förökar sig genom delning.
Det där om socialdemokrati är redan bemött ovan. Leninister och Maoister var ju just vänstergrupper oeniga om hur Marx skulle begripas det enda som enade dem var väl när det fanns en annan fiende som skulle bekämpas?
Ännu en förväxling av Marxism som ideologi och Karl Marx som person. Alla tolkade inte Marx lika vilket du torde känna till.
Eller så kan man titta på det kalla krigets utveckling. Vilken sida det gick bra för ekonomiskt och vilken sida som föll samman av inre konflikter.
Vad menar du med postmoderna teorier? Hur är detta kopplat till exempelvis Immanuel Kant och de filosofer som räknas till postmodernismens ursprung?
Åter… det är marxismen som rörelse man pratar om, inte personen Karl Marx. Vad du verkar glömma är att Hicks pratar om en 100-årsperiod åren 1850-1950. Din förvirring blir lite tydligare när man betänker det faktum att Karl Marx dog 1883. Dvs 67 av de beskrivna 100 åren så var det fritt fram för andra marxister att tolka Marx utan att han kunde rätta dem.
@furste:
Nejdå, men även de mest ärrade liberaler tycks tappa fattningen när frågan om kvinnors utsatthet kommer upp på dagordningen. När det gäller att beskydda stammens kvinnor har såväl män som kvinnor tänkt kollektivistiskt, förmodligen sedan Hedenhös. Det är förstås det geniala i att dumpa den kommunistiska retoriken, behålla tankegodset men klä det i feministisk retorik istället. Ingen vill ju vara kvinnohatare…
Det ironiska är ju förstås att om kvinnor skall kunna bli jämställda med män på en modern arbetsmarknad så måste de träna sig att ta samma ansvar och göra motsvarande uppoffringar. Det innebär också att deras omgivning måste acceptera det och inte behandla dem med silkesvantar. Det absolut största hindret för detta är den djupt rotade instinkten att reagera starkt så fort kvinnor blir det minsta utsatta, kombinerat med motsvarande instinkt att ignorera – eller t.o.m. skratta*, när män utsätts för samma sak.
* Så här skämtar Bill Maher kring forskarrönet att män utsätts för sexuellt tvång i ungefär samma omfattning som kvinnor:
”LBS, or Lucky Bastard Syndrome” … ”Chicks pressuring you for sex? It doesn’t get any better than that” … ”Boo-fucking-hoo, grow a pair!”
Så kul är det när män utsätts för sexuellt tvång.
När vi kan sitta och asgarva över att kvinnor råkar ut för samma sak, kanske vi börjar närma oss jämställdhet, eller?
@Anders Senior:
Du menar att feminismen är nyliberal?
Kvinna – företagare
Patriarkatet – Välfärdsstaten
Strukturer – Nationalekonomi
Hen – Skattebetalare
Nej vänta, feminismen är nazism
Kvinna – arier
Patriarkatet – judisk entrism
Strukturet – judar
Hen – folk
Eller så kanske du bara gör en politisk analys som hör hemma i mellanstadiet.
@furste: Så du är ute efter glida runt och prata strunt? Bra att veta.
@Larsson:
Bra fråga, tyvärr gick Hicks inte in djupare på den delen i den filmade föreläsningen så det finns inte mycket till utgångsläge, förutom att han nämnde att den poängen fanns och att han hade tagit med en av Hayeks böcker fär det syftet.
Jag tror du förväxlar saker här. Poststrukturalism är ju en del av postmodernismen, inte omvänt. Rent praktiskt så består poststrukturalismens topp av två personer. Foucault och Derrida. Diskursanalys och Dekonstruktion. Det är heller inte en fråga om synen på vetenskap det är en fråga om synen på språk och ”text” som den förstås av de flummigaste människorna.
Hayek är ju ekonom som förespråkade fria marknader och brukar placeras i förhållande till Keynes.
Karl Popper däremot var vetenskapsfilosof som förespråkade empirisk falsifiering av data. Popper skulle jag nog inte placera där alls då han knappast är anti-upplysning men som sagt, det här inlägget handlade om hur jag kommenterade Stephen Hicks presentationav boken och han sade i ärlighetens namn inte så mycket om dessa saker. Antingen tog tiden slut eller så fortsatte de att prata om de här sakerna när de slutat att filma.
@ Ulf T
Men Ulf T! Det här var verkligen inget piller jag vill svälja för att bli av med det postmodernistiska viruset som satt sig överallt i hjärnan. Ser du själv vilket argumentationsfel du begår? Om F = feminism, V = vänster och H = höger. Din argumentation blir då: F V, men F -> H.
Ser du NU vad som är fel i din argumentation?
Detta är nämligen ett av de allvarligaste logiska fel som man i grundläggande logik inte får begå.
Min fråga är alltså fortfarande utan svar.
Du har bara gjort en postmodernistisk kullerbytta, exakt på det sätt som beskrivs i Eriks artikel, dvs. i att inte godkänna, dvs. utesluta det som inte faller dig i smaken. Är du vänster månntro? (utan att du visste om det)?
@ Larsson
”Så du är ute efter glida runt och prata strunt? Bra att veta.”
En utmärkt postmodernistisk efterrätt efter den sörja du bjöd på nyss. Tack
@ Ulf T
Ett tecken där som inte kom med.
Ett nytt försök, då:
Om F = feminism, V = vänster och H = höger
Din argumentation blir då: F V, men F – > H!
Ser du NU vad som är fel i din argumentation?
@ Ulf T
Nehej? Inte nu heller? Vad i hela?
Tydligen klarar sidan inte av vissa teckenkombinationer:
Ett sista försök fast med ord istället.
Din argumentation blir alltså:
F OM OCH ENDAST OM V
men
OM F SÅ H!
Jag hoppas du nu ser vilket det allvarliga logiska felet du begår är.
@ Ulf T
PS. Säg till om du vill ha ett förtydligande, om du inte redan känner till skillnaden mellan ekvivalens och implikation. Jag undrar bara varför du använder ekvivalens för vänstern, implikation för högern? Det var ju denna skillnad du skulle bevisa. Och inte bara påstå.
@Erik: Tack Erik!
Nej, jag förväxlar dem inte, däremot så går ju aldrig Hicks in på (på något djup) det som ligger utanför filosofiska delen av postmodernismen, och som väl på många sätt haft en betydligt större genomslagskraft än den filosofiska delen – där då Foucault och Derrida som du skriver verkar ha varit de allra mest betydelsefulla. Postmodernismen handlar ju i första hand om förnekandet/avståndstagandet av upplysningsidealen (det postmoderna i postmodernismen), men jag har inte sett exempel diametralt motsatta filosofier till poststrukturalismen inom det som kallas postmodernism. Finns det sådana?
Jag ställde frågan om Hayek i fall du hade någon aning om vad de syftade på (de gav ju inget svar på föreläsningen). Du får gärna spekulera.
@furste:
Och var påstod jag det?
Det jag påstod var att även högermänniskor är mottagliga för argument som vädjar till kvinnlig skyddsvärdhet och manlig ridderlighet, men på helt andra grunder än vänster-/höger-orientering.
Det är inte konstigare än att argument som skulle vara åtalbara om kvinnor/män byttes ut mot nästan vilka andra grupper som helst, slinker igenom som inte bara acceptabla, utan synbart rimliga, bara för att de rider på kvinnlig utsatthet. Det är inte en höger-/vänsterfråga.
Jag anser inte att feminismen i grunden är vare sig höger eller vänster, utan grundar sig i kvinnlig flockmentalitet och trygghetsmaximering – parat med mäns instinkt att skydda och anpassa sig till kvinnor. Feminismen kommer iklä sig höger- eller vänsterskrud som det passar den, men utöver det har delar av vänstern kommit på att vissa feministiska tankemönster kan mappas direkt på socialistiska, och därmed nå betydligt större acceptans nu när kommunismen inte står så högt i kurs och det är svårt att få folk uppjagade kring klasskamp när en så stor andel av väljarna har det hyfsat bra.
Det funkar nog hyfsat åt andra hållet med. T.ex. attackerar högern Vänsterpartiet genom att hävda att deras vinstförbud i vården slår mot kvinnliga entreprenörer – ett argument som borde vara svagt mot ett parti som vill ”socialisera såväl naturen som medlen för produktionsprocessen”. Men nu är det ju kvinnliga entreprenörer, och då förväntas man kasta principer och kritiskt tänkande överbord.
Jag vill tacka Erik för ett briljant inlägg som fick många pusselbitar att falla på plats. Vill vi förstå femnism och manshat, så måste vi förstå postmodernism. Mannen representerar vetenskap, logik, kapitalism och framåtskridande för dessa människor. Därför betraktar de mannen som ett hot mot sin ideologiska agenda och vill förgöra honom.
@ Ulf T
”Din argumentation blir alltså:
F OM OCH ENDAST OM V
Och var påstod jag det?”
Men Ulf.
Varför låta allt detta strunt kosta dig och mig en jäkla massa timmar i vårt värdefulla liv, när vi i stället kan hålla oss till det sunda förnuftet?
Med vilka förbehåll hit eller dit du än vill förklara skillnaderna för dig själv upprepar du ju ändå exakt samma logiska fel:
Du låter ju en del av vänstern som är feministisk vara ekvivalent med hela vänstern.
Men en del av högern som är feministisk är inte ekvivalent med hela högern.
PS Snabbt svar önskas av oss alla innan högerdelen har hunnit bli hela högern.
@Erik:
”Är det en nyhet för någon att det funnits sådan oenighet bland vänstern om hur Marx skall läsas att det funnits dem som menat att inte ens Karl Marx själv hade varit marxist?”
– Det är ingen nyhet, men käblet har rört betydligt mindre frågor och inga stora drag. Ingen läser marx ELLER marxister mer än 10 minuter och tror på de här dumheterna.
Marx är väldigt lätt att förstå i de stora dragen och det har nog också varit dragningskraften.
Jag har stött på det här tidigare och då i en filosofibok av någon brittisk högerextrem. Vad jag misstänkte att han hade missuppfattat var marx resonemang kring vetenskapsteori, alltså att vetenskap är att kunna förutsäga vad som ska hända. Det tolkade den författaren som att Marxismen innehöll någon slags profetiska inslag. Men det är inte alls vad det handlar om; det handlar om att jag kan förutse att vatten blir till is om man kyler det ner under noll grader på samma sätt som jag kan förutse att arbetena inte blir fler av att det blir svårare förhållanden för de som inte har arbete (eller att grävlingarna inte blir fler för att man slår dagisbarn, det är inte raketforskning direkt). Men när det gäller mänskligt agerande så kan man ju inte se framtiden, men man kan se vad olika alternativ kommer att resultera i. Men hela det missförståndet handlar ju bara om att nyliberaler är postmoderna och därför inte begriper vetenskapsteori.
”Den dikotomi som används är kalla krigets mellan socialism och kapitalism. Är ju knappast förvånande om socialdemokrati hamnar på den kapitalistiska sidan i den konflikten. För socialisterna var ju socialdemokraterna ofta ärkefienden bland ”högern””
– Nej det är inte förvånande alls. Socialdemokraterna hatade ju också kommunister av alla slag mycket mer än högern gjorde. De som piskade upp rysskräcken, som satsade mest på försvaret och som i Sverige skrev ”hemliga” avtal med USA var ju sossarna.
”Det finns inte mycket till postmodernistisk höger. Det var ju delar av vänstern som övertog högerfilosoferna.”
– Hela nyliberalismen är ju postmodern och de har ju sin egen kvasivetenskap, nationalekonomin, precis som feministerna har genusvetenskap.
”Eftersom unge Marx var idealist-hegelian-roussean, sedan blev materialist-kommunist och vissa marxister senare förvandlade honom till idealist igen med kulturmarxismen så kan man nog ursäkta den förvirringen. Stephen Hicks är filosof, inte fd revolutionär och nuvarande idehistoriker som Håkan Arvidsson och Svante Nordin.”
– Marx var aldrig kommunist. Kommunistiska manifestet skrev han på beställning från ett kommunistiskt parti. Det är ett ganska svårt misstag att blanda ihop marxismen med tankar som unge marx hade. Att ”kulturmarxister” använder postmodernism för att förvränga marxism är heller ingen ursäkt för andra att göra samma sak. Marx var modernist.
”En tolkning som långtifrån alla marxister var överrens om. Den minst kontroversiella åsikten här är nog uppfattningen att vänstern ofta krigar mot sig själv och inte sällan förökar sig genom delning.”
– Det är inget att tolka, om man inte är postmodernist vill säga. Marx säger det rakt upp och ned. Däremot har leninister en delvis annan uppfattning (även om jag kan leninismen mycket sämre) där man menar att proletariatets diktatur (med vilket man också menar diktatur som vi känner ordet, inte som Marx menade)är det samhälle man eftersträvar snarare än ett steg på vägen. Maoister har en annan syn där man menar att man måste tillbaka i utvecklingen och låta samhället gå igenom tidigare utvecklingsstadier utan att förtrycka arbetarna (Polpot gick ju långt med det och ville typ tillbaka till stenåldern).
Leninister och Maoister var ju just vänstergrupper oeniga om hur Marx skulle begripas det enda som enade dem var väl när det fanns en annan fiende som skulle bekämpas?
– Nej. Leninister anser att Lenin förändrade och fullbordade Marx, Maoister bryr sig inte om Marx alls. De var fiender och enade sig inte mot andra fiender, tvärtom enades de med fiender mot varandra. T.ex. var Kina på USA:s sida i Vietnam och Kambodja (I Kambodja förvisso snarare USA på Kinas sida) och Sovjet på USA:s sida i Korea.
”Ännu en förväxling av Marxism som ideologi och Karl Marx som person. Alla tolkade inte Marx lika vilket du torde känna till.”
– Marx är som sagt enkel och det finns inte så mycket utrymme till tolkning.
”istället har man litat på någon postmodern nyliberal som tycker att man lika gärna kan hitta på marxismen själv som att faktiskt läsa marx.”
”Eller så kan man titta på det kalla krigets utveckling. Vilken sida det gick bra för ekonomiskt och vilken sida som föll samman av inre konflikter.”
– Jo det kan man. Socialdemokratiska och imperialistiska länder gick det bra för ekonomiskt. De förra för att de hade en modernistisk syn på samhället och förde en effektiv politik, de senare för att de stal tillgångar från andra. Sen gick det också bra för marxistiska länder. Kuba t.ex. gick från det fattigaste landet i sin region till att vara det land med högst levnadsstandard där, och detta trots sanktioner och internationell mobbning. Vietnam gjorde en liknande resa och gjorde det dessutom från en utgångspunkt där mer bomber hade släppts över det lilla landet än över hela Europa under andra världskriget, fast Vietnam var väl mer leninistiskt än marxistiskt.
”Vad menar du med postmoderna teorier? Hur är detta kopplat till exempelvis Immanuel Kant och de filosofer som räknas till postmodernismens ursprung?”
– Genom att man uppfattar det som att man kan hitta på vad marxism är och sedan analysera det utifrån vad man hittat på.
”Åter… det är marxismen som rörelse man pratar om, inte personen Karl Marx. Vad du verkar glömma är att Hicks pratar om en 100-årsperiod åren 1850-1950. Din förvirring blir lite tydligare när man betänker det faktum att Karl Marx dog 1883. Dvs 67 av de beskrivna 100 åren så var det fritt fram för andra marxister att tolka Marx utan att han kunde rätta dem.”
– Fast inga marxister gjorde de här tolkningarna. Den här påhittade marxismen dyker ju upp samtidigt med nyliberalismen, den postmoderna högervågen på 80-90-talen.
@furste:
Jag tycker att ditt misstag här är att du försöker reducera alla resonemang till ”X = höger, Y = vänster, därför X ≠ Y”. Jag förstår att du vill ha något käckt svar på ungefär den nivån, men det kommer du inte få [vill du sluta läsa här kan du alltså göra det, eller m.a.o. tl;dr]
Den stora utmaningen med moralfilosofi är ju att vissa värderingar naturligt ger stöd för vissa normativa positioner, men hamnar i konflikt med andra, och de allra flesta har svårt för att konsekvent hålla sig till en värderingsgrund, och det vanligaste är sannolikt att man inte ens reflekterat över frågan, utan valsar runt och är omväxlande utalitarian, pliktetiker, dygdeetiker, osv – utan att ens ha en aning om vad dessa begrepp betyder.
Det är därför det behövs debatt, och därför vi behöver politiker som klart redogör sina värdeteoretiska utgångspunkter, förankrar sina förslag i dem, och även redogör för hur de hanterar konflikter mellan värdegrunder. Det är dock inte så den politiska debatten i massmedia ser ut*. Min uppfattning om högerns dilemma för närvarande är att de av taktiska skäl försöker anpassa retorik och politik till vad de tror att folk är redo att höra. Efter att ha studerat Vänsterpartiets webbsida och jämfört med deras interna dokument vill jag påstå att de gör samma sak.
Begreppen ’höger’ och ’vänster’ blir ju då lite luddiga, och identifierar inte värdeteoretiska utgångspunkter så väl som man skulle vilja. Det blir då alltför vanligt att folk dras in i höger-/vänsterdebatter utan att (sannolikt) ens vara överens om hur termerna skall förstås. Höger och vänster förstås då oftast som ’det partierna (m,c,fp,kd) resp (s,v,mp) gör.
Därför vill jag helst inte diskutera feminismen som en vänsterföreteelse, även om jag menar att feminister på högerkanten har ett problem i att vänsterretoriken har mer intuitiv slagkraft, och de ständigt trasslar in sig i resonemang som strider mot deras förment liberala grundsyn.
Konflikten finns där i grunden eftersom feminism spelar på djupa mönster, men den blir etter värre för feminister eftersom de är rädda för att gå i polemik med varann. Det verkar ju t.o.m. vara en öppen fråga om liberalfeminister är ’riktiga feminister’, eller om det vore ett svek mot kvinnor att säga att man är liberal snarare än feminist (och att jämställdhet är inbyggt i den liberala värdegrunden).
Så om höger/vänster är luddiga och sargade begrepp, är ’feminism’ än mer svårbestämbart. Alltså går det inte att reducera dynamiken till enkla logiska formler. Dock är feminismen för närvarande mer dominerad av identitetspolitik och kollektivistiska lösningsförslag, vilket onekligen passar bättre ihop med vänsterns retorik än högerns.
Egentligen skulle det behövas en hanterbar term för ’den kvinnliga hegemonin baserad på kvinnlig skyddsvärdhet och manlig ridderlighet’ – som värdegrund. Man skulle kunna kalla den Könsmaktsordningen, men det skulle nog förvirra folk – jag ifrågasätter inte dess existens, men är däremot helt oense med feministerna om vad som driver och upprätthåller den; den grupp som mest påtagligt och aktivt upprätthåller den rådande könsmaktsordningen är just feministerna själva.
Det bästa förslag jag kan komma på just nu är WAW – Women Are Wonderful – vilket har blivit beteckningen på det fenomen som belagts empiriskt: att både män och kvinnor värderar kvinnor mer positivt än män (i kvinnors fall, mycket mer), och att kvinnor identifierar sig mycket starkare med sin egen grupp än män gör.
Detta är en instinktiv bias, och drabbar därför politiker i alla läger. Traditionellt har yttre omständigheter verkat tillnyktrande och balanserat WAW – troligen har dynamiken t.o.m. givit en evolutionär fördel, men i dagens samhälle är kvinnors utsatthet till stor del imaginär, och vår bias blir kontraproduktiv. Högern skulle kunna utnyttja liberalismen som motvikt, men gör det inte särskilt ofta. Vänstern tycks inte ha någon motvikt.
* Hur våra politiker beter sig på think-tankseminarier är en annan femma. Där kan man ofta se dem föra resonemang utifrån sina värdegrunder.
@MJ:
Nina Björk recenserar Håkan Arvidssons bok ”Vi som visste allt- Minnesbilder från 1960-talets vänsterrörelse”
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/hakan-arvidsson-vi-som-visste-allt/
Kan det vara så att vänster är väldigt lik höger på radikal nivå då båda beter sig omhuministiskt och måste därmed föra folket ”bakom ljuset? Jag menar båda påminner väldigt mycket om varandra men är varandras spegelbilder. Alltså motsats. Båda har även i och med sin ideologi nytta av postmodernismen som verktyg för att skapa skenbara agendor utåt och dölja den verkliga. Få folket att tappa fokus på bollen, så att säga.
Det är när feminismen med sina postmodernistiska metoder etablerar sig i mitten som jag får störst känsla av en konflikt. Mitten är inte lila i Sverige utan den har en färg som är längs ifrån både blå och röd radikalpolitik.
Precis som Erik logiskt påvisade för mig så väljer feminismen att gifta sig med makten. Alltså kan den teoretiskt befinna sig överallt där tolkningsföreträdet finns.
Så hur kan då mitten-politiska partier ta till sig feminismen? Jo för att precis som ”fursten” kryptiskt påvisat, man ärver ”jämställdheten och motstånd mot rasism m.m.” som ju är väldigt humanistiska signaler och som framför allt får med sig folket.
Just därför tror jag att försöka skilja feminism från dessa skenmanövrar är den enda vägen att gå. Feministiskt uttryckt så behöver vi stjäla tillbaka ordens betydelse. Frågan är bara, hur gör man detta på bästa sätt?
@Erik:
Att bokstavsvänstern (som är ett talande begrep eftersom de både var bokstavstroende i olika läror samt använde krångliga bokstavsförkortningar) delades, bråkade och tävlade ifrågsaätter jag inte.
Den här diskussionen är intressant, men går till viss del ovanför mitt huvud.
Dock fick den mig att hamna på det här klippet, och det gjorde mig glad:
https://www.youtube.com/watch?v=ta1KfRX06kA
”And Marx is claiming it was offsides.”
@PNy:
”Kan det vara så att vänster är väldigt lik höger på radikal nivå då båda beter sig omhuministiskt och måste därmed föra folket ”bakom ljuset?”
Precis, bra påpekande. Här är en text av Björn Axén som förtydligare vänster-höger problemet.
http://bjornaxen.wordpress.com/2010/01/24/vanstern-och-hogerextremism-forenas-i-det-partikulara/
@MK:
Inte bara Marx invändning är kul, Hegel och Kant är också höjdare.
@PNy:
Man måste nog definiera vänster, höger och mitten för att ens kunna diskutera det där. Men om man t.ex. ser Stalinism som den yttersta vänstern man kan uppnå så blir ju H-V-skalan en cirkel där höger och vänster möts vid motsatsen till mitten.
Så ser inte jag det utan höger och vänster är en linje. Var man placerar mitten beror på från vilken punkt man betraktar den linjen från en parallell linje. Alltså; om man placerar de svenska riksdagspartierna på H-V-skalan och sedan sig själv på en parallell linje mitt emot så kommer man tydligt se skillnaderna mellan dem och tycka att de är vettiga, placerar man sig själv långt till höger från dem så kommer vinkeln göra att man ser mycket små skillnader mellan dem och uppfatta det som att de allihop är till vänster om mitten.
Feminismen var ju inte postmodern från början, det blev det när den redan hade fått som den ville.
@Erik:
Jag fattar inte riktigt vad Axén menar. På vilket sätt är vänstern mer partikulär?
Han gör dock misstaget att bland ihop liberalism med nyliberalism. Det är bara namnet som är liknande, nyliberalismen är antiliberal, eller för den nu aktuella debatten: nyliberalismen är postmodern och liberalismen är modern.
Nyliberalismens antiliberalism visar sig i varenda fråga där nyliberalismen har den motsatta ståndpunkten mot liberalismen.
@ Ulf T
Men i och med det här erkänner du ju att du har begått ett allvarligt logiskt fel och att det var fel av dig. Men nu har du dolt exakt samma fel i en massa svammel till resonemang, som utgör en enda vid cirkel, ihopfogad av förklaringar och återförklaringar och bortförklaringar.
Det är ju du som hade begått detta logiska fel, inte jag. Det är MITT argument mot dig som du använder. Mitt argument VAR ju: du BORDE INTE recudera något så absurt komplext som ett samhälle till enkla formler. Jag använder ju begreppen vänster och höger som BEGREPP. Inte som etiketter.
Just det! Det var just detta jag ville lära dig. Du påstod nämligen att till skillnad från vänster = feminism (jag citerar dig)
”Idag är Höger = feminism!
Nejdå, men även de mest ärrade liberaler tycks tappa fattningen när frågan om kvinnors utsatthet kommer upp”
Jag förkastade din förenkling som du nu själv har tvingats förkasta, men med det fula tricket att kasta det tillbaka på mig, i stället för ner på marken och säga ”sorry, det var fel av mig”. Typiskt postmodernistiskt!
Bara en massa förklaringar. Logikens grund är inte en förklaring! Kan vi lita på att du i fortsättningen inte gör sådana förenklingar med en massa brasklappar i efterhand?
Och det där s.k. ”kollektivism” skulle jag kunna dekonstruera ihjäl så du kunde se vilken härlig liten monad den är som avbildar hela den postmodernism som sägs är vänster. Men jag har inte tid så jag låter dig sätta igång med den uppgiften.
PS. Hör av dig när du är klar med lösningen. (Facit på frågan om ”kollektivism”: höger = vänster.)
@MJ:
Njaaa. Mer sant är nog att feminismen blev postmodern ganska exakt vid samma ögonblick som postmodernismen blev stor och populär i akademia i USA. Feminismen var inte den första rörelse att ”go postmodern” i USA tvärtom tog man i stora drag efter ”Afroamerican studies”. Innan dess så läste man historia, postmodernismen hävdade att ”historia” bara var en särskild sorts historia vilket ledde till ämnet ”social studies”. Sedan började smågrupper skriva egen historia med enbart de delar av historien som de gillade ”Black studies” ”Women´s studies” osv. Denna uppdelning har jag kritiserat på min blogg med universalistiska filmer av imperiekartor.
http://aktivarum.wordpress.com/2014/03/29/kritiska-vithetsstudier-postkolonialism-och-rasifieringsteori-ar-bullshit/
ännu mer historisk imperialism
http://aktivarum.wordpress.com/2014/03/31/rasiferingsteori-ar-bullshit-del-2-alla-dessa-fortryckande-imperier/
och den nyaste filmen här
http://aktivarum.wordpress.com/2014/04/08/postmodernismen-imperialismen-och-antirasismen-lankmaraton/
@MJ:
Om man skulle beskriva radikal höger och vänster tillsammans utan att skilja dem åt så skulle man bl.a. kunna säga följande:
-Det är en ideologi som inte normalt ligger i linje med vad folk i allmänhet vill
-Man behöver skapa ett kollektiv där insidan är god och utsidan ond, t.ex. öst och väst, man och kvinna, svart och vit, medborgare och utlänningar, osv
-Eftersom folk normalt inte tycker insidan är god så måste man istället skapa en illusion där man utger sig för att vara den ”rätta tron” medan allt utanför är ett hot och har mindre värde samt får omänskliga stämplar, som inte allt för sällan skulle kunna beskriva den egna synen. Här får man till den omvända bevisbördan, där utsidan tvingas bevisa sin oskyldighet även om man inte är skyldig.
-Efter som nästan all fakta talar mot så förminskar man värdet av motsägande fakta istället för att ända sig.
-Ingen yttrandefrihet och/eller demokrati. Diktatur kan ju egentligen både vara utan val och illusionen av att tro sig ha ett val, eller?
Så här kan man fortsätta att beskriva båda extremsidorna utan att behöva skilja dem åt, vilket jag anser tyder på att de är väldigt lika. Den verkliga motpolen till båda blir ju då egentligen mitten. Och vad som är mitten är ju en helt annan diskussion men jag associerar det med humanism, fri vilja osv som extremerna försöker bygge illusion om.
Det är mycket bra och lovvärt av dig Erik att reda ut postmodernismen så som du gör
här på GD och på din egen blogg Aktivarum. Du har lagt ned mycket jobb på detta och
det blev mycket bra!
Men, diskussion om vad postmodernism är och inte är eller vem som är postmodernist, om feminismen är en postmodernistisk idé allt utifrån ett teoretisk bygge som är ytterst filosofiskt och där det gäller att visa förståelse för vad postmodernism är. Denna
diskussion är i mina ögon helt onödig eftersom den aldrig kommer leda någon vart.
Den är enbart och i snäv betydelse, av akademiskt intresse. (Snäv = viss del av
humaniora.) Jag själv kan inte bry mig mindre eftersom denna del av diskursen ligger
långt utanför påverkan på det dagliga livet. Eller borde i alla fall så göra!
Fortsättningen på denna kommentar finns på min blogg http://snurrigtdotcom.com där jag redogör för min egen uppfattning med bland annat Alan Sokal som grund.
Pingback: Postmodernism [av] dummies #3 | snurrigtdotcom
@furste:
Men för tusan! Skall du citera får du ju ta och citera rätt!
”Idag är Höger = feminism!” var taget från din kommentar, och i min kommentar formaterar som ’blockquote’ (alltså ett citat), specifik från den halmgubbe du höll på att bygga för att attackera Anders Senior. Mitt svar var: ”Nej, men…”, följt av en diskussion om hur högerpolitiker via feminismen ändå tenderar att trassla in sig i förslag som strider mot deras egen ideologi.
Frågan är varifrån du fick påståendet att ”Höger = feminism”. Det var inte från Anders Senior – åtminstone inte i den här tråden – och det var absolut inte från mig.
@furste: Varsågod! Du är tacksam att driva med, så det bjuder jag på.
@Bengt Andersson:
Det finns två orsaker till att denna diskussion inte alls är onödig. För det första så behövs den för att förklara hur genusforskning och liknande uppkommit och på vilken historisk grund dessa vilar. Folk behöver helt enkelt förstå att all forskning inte är forskning längre, mycket är bara försvarsretorik för en slags Neo-Rousessanism. För det andra så har ni inte sett allting ännu. Det finns betydligt mer att ta hänsyn till än bara de mest välkända delarna (typ Alan Sokals blufftext). Alan Sokal var varken den enda eller den första, han slogs upp i media av andra orsaker. Typ att han hade trovärdighet som känd vänsterintellektuell, samt att han var professor i fysik och det brukade inte vara sådana som skrev om ämnet.
Jag kan hålla med om det sista men den här delen av diskussionen är i själva verket central för varje tidningsartikel som skrivs om den senaste forskningen som ifrågasatt ditt och datt-normer. Den är även central för att förstå hur svenska skolan inte längre kan producera hög grad av kunskap med lärare som inte anser det är deras ansvar huruvida elever lär sig någonting. Och det blir bara värre när de pratar om hur utbildning skall grundas i forskning för vilket forskningsideal är det som dominerar i det fältet nu igen?
@PNy:
Problemet är att extrem är relativt medan radikal handlar om hur övertygad man är och hur mycket man kan tänka sig att offra. Man kan t.ex. vara radikal i mitten och en extremist i Sverige kan vara i mitten om denne flyttar till USA eller Kuba.
Diktatur och demokrati VAR ju relevanta när folk visste vad det betydde. Men där kommer postmodernismen in igen och har gjort en uppdelning där länder/samhällen är demokratiska eller diktatoriska bara man vill att de ska vara det.
(Väldigt få länder saknar val. Jag kan faktiskt inte komma på ett enda sådant land.)
@Bengt Andersson:
Det är en viktig diskussion för att förstå hur det har blivit som det har blivit.
Svagheten i diskussionen är att postmodernismen har genomsyrat samhället så starkt att det finns i alla läger, de som vill dra fram postmodernismen i ljuset är ofta oförmögna att se att de själva är påverkade av den. Som i den här diskussionen där nyliberaler (postmodernister) förklarar varför någon annan är postmodern.
Men man kan ju förenkla det hela utan att dra in en massa tänkare och akademiska verk. Detta genom att helt enkelt bara begära och ge belägg för allt.
T.ex:
Män våld mot kvinnor – vad säger forskningen? Jo kvinnors våld mot män är vanligare. Man ska alltså inte acceptera att någon bara hittat på att det bara är män som brukar våld utan kräva belägg.
Straff – vad säger forskningen? Jo straff ökar brottsligheten och är ett jävla slöseri på gemensamma resurser. Man ska alltså inte acceptera att någon hittat på att något gott kommer av straff utan kräva belägg.
Svårare att vara arbetslös = fler arbeten – Vad säger forskningen?
osv
@ Ulf T
”Frågan är varifrån du fick påståendet att ’Höger = feminism’. Det var inte från Anders Senior – åtminstone inte i den här tråden – och det var absolut inte från mig”
Det var från mig för helvete! Jag citerade dig inkluderat ditt citat av mig. Har det blivit något formateringsfel, så what? Du är väl tillräckligt smart för att begripa att du aldrig skulle påstå något sådant.
Det är inga halmgubbar här inte; varken i ditt eller Anders’ fall. Så försök inte…
Gör i stället ett nytt försök. Du har en uppgift att lösa. Och du har fått facitet.
@ PNy
”… man ärver ’jämställdheten och motstånd mot rasism m.m.’ som ju är väldigt humanistiska signaler och som framför allt får med sig folket.”
”Just därför tror jag att försöka skilja feminism från dessa skenmanövrar är den enda vägen att gå. Feministiskt uttryckt så behöver vi stjäla tillbaka ordens betydelse. Frågan är bara, hur gör man detta på bästa sätt?”
Äntligen någon mer än Genusföljaren som har fattat det här.
Jämställdhet har ”mening” och ”betydelse”. Meningen är obunden. Den gäller ju för t.ex. handikappade också. Betydelsen är bunden vid en viss tid. I dag är den bunden vid feminismen som VÄGRAR släppa ifrån sig den. Föreställ dig att de handikappade hade samma politik. Inte ville släppa ifrån sig ”betydelsen” så att ”mening” åter fick komma i funktion för en annan grupp som behövde den! Inte förrän varenda en ”funktionsduglig” förvandlats till ”funktionshindrad”, fick en sådan överlåtelse äga rum? Vilken absurd logik!
Det folk har missat i det här är två viktiga saker:
1) Feminismen håller just på att äta av innanmätet av högern samtidigt som folk gör allt för att avveckla vänstern som feminismen ju redan är färdig med.
2) Feminismen vare sig den, som MJ påstår kom före postmodernismen eller efter moderniseringen av posten själv, är en maktreferens som aldrig har, aldrig kommer att ha en ”betydelse” i sig, som ju skulle förutsätta en kvinnoplanet i krig med en mansplanet. All den makt den nu samlar ihop bildar en enda pekande pil mot en sådan planet som aldrig har existerat. Detta är feminismens psykologi. All feminism är i sista hand existensialistisk (som ändå är den viktigaste kärnan hos postmodernismen som folk oavbrutet babblar om). Varför annars en sådan riksomfattande feministisk sanktionering av scum-manifest och sådant skit. Psykologiska analyser av katastrofer brukar inte heller komma förrän det är försent. Men grunddragen hos en sådan framtida analys har har redan gjort sig tydliga. Det gäller bara att inte blunda. Naturligtvis kommer feminismen aldrig nå därhän att hon inte längre behövde någon makt för att bara VARA sig själv! Men har ondskans psykologi någonsin behövt gå till sådana ytterligheter för att kallas ren skär ondska. Min och din värld är mitt och ditt liv NU! Eller hur?
Slutsatsen som folk vägrar ta till sig: Så länge man inte räddar vänstern, hjälper man feminismen att behålla ”jämställdhet” som sin monopol.
Man inbillar sig att man kan bli kvitt vänstern i samma svep som feminismen, eftersom man inte behöver en vänster för begreppet ”jämställdhet” då det räcker med högern. Men varför ta till en sådan drastisk ”kollektivism”?
@Erik:
Jag håller med om att det skall diskuteras hur allt blev som det blev och att resultatet är skadligt för samhället. Det är inte samma sak som att skapa en metadebatt om vem som tänkte si eller så och hur rätt eller fel det var. Inte heller vad som krävs för att framstå som postmodernist. Jag är säker på att en del anhängare till postmodernismen är det för att det är inne i framförallt kulturkretsar. Implikationen är inget man tänker på. Att den innebär en försumlig, av lättja anslagen, föraktfull syn på kunskap är det stora problemet och det är det som måste prioriteras i debatten. Med inkludering av genusvetenskapen!
@MJ:
” Man kan t.ex. vara radikal i mitten och en extremist i Sverige kan vara i mitten om denne flyttar till USA eller Kuba.”
Sant, men nu utgår vi alla ifrån mig då det var jag som yttrade mig så.
Skämt och sidor, men med radikalt vänster och höger menade jag typ att SD och socialdemokraterna befinner sig på gränserna. ND och VP befinner sig redan där.
@MJ:
Svaret är kanske mera praktiskt och verklighetstroget, precis som du påpekar. Hur bedrivs forskningen, vilka är resultaten och hur tolkas de?
Jag har svårt att se det viktiga i en ändlös debatt om hur det blev så här eftersom det historiska perspektivet inte är detsamma för alla , lite beroende på vilken fot man står. Det kommer inte att lösa problemet med den ytterst skadliga inverkan som bluffmetoderna inom viss statsstödd utbildning och forskning har på samhället i allmänhet och skolan i synnerhet.
Ännu ingen som har använt frasen ”Läs På!”?
Bra, den skulle annars kunna refereras till som en lag i Goodwins anda!
@PNy:
”Skämt och sidor, men med radikalt vänster och höger menade jag typ att SD och socialdemokraterna befinner sig på gränserna. ND och VP befinner sig redan där.”
Stannar ju inte där… Sedan när vi går över gränserna har vi AFA på ena sidan och Svenskarnas Parti på andra. Och för dem som tycker även det är för mjuka saker så har vi Revolutionära fronten hos vänstern och Svenska Motståndsrörelsen hos högern. Och sedan som joker kan vi plocka in fotbollshuliganer, yrkesdemonstranter och gråterskor.
@MJ:
Både du och Anders Senior har faktiskt en poäng. Dock hör analysen inte hemma hos mellanstadiet. Sanningen är att feminismen liknar både kommunismen och nationalsocialismen i att det är en kollektivistisk ideologi.
Som så många kollektivistiska ideologier använder de sig av en argumentation som bygger på en uppdelning mellan goda och onda:
* I Tysklands nationalsocialism så finner vi de goda arierna mot de onda judarna
* Kommunism de goda arbetarna mot de onda kapitalisterna
* Feminismen de goda kvinnorna mot de onda männen.
Grundproblemet är att man ser kollektiv framför individer samtidigt som man försvarar sitt förakt mot individen med att man är god.
@PNy:
Men det är det som är problemet, att det blir hemskt relativt.
Flytta dagens sossar till 60-talet och de skulle vara extremhöger, långt till höger om M (högerpartiet) som ansågs extrema då. Flytta dagens SD till 30-talet och ingen skulle drömma om att kalla dem rasister. Tar du 10-talets sossar och flyttar dem till idag så skulle de betraktas som radikala kommunister.
Flytta moderaterna till USA och de skulle kallas för vänster, klart till vänster om demokraterna. Flytta vänsterpartiet till Frankrike och de skulle klassas som mitten.
osv
@robjoh:
Nu är kollektivism också ett begrepp som fått en dansande betydelse. Kollektivism handlar inte, som många tror idag, att se gemensamma intressen hos grupper, utan om att sätta gruppen före individens rättigheter på ett utilitaristiskt sätt. T.ex. att det är ok att döda någon för att denne kan utgöra ett hot mot flera andra, alltså dödsstraff.
ALLA politiska åsikter är kollektivistiska i den nyspråkliga formen av ordet, alltså att se gemensamma intressen hos grupper. T.ex. att småbarnsföräldrar som grupp har nytta av betald föräldraledighet, att sjuka som grupp har nytta av gratis vård, att skattebetalare som grupp har nytta av lägre skatter osv.
Så med din uppdelning kan man fortsätta:
De goda imperialisterna mot de onda infödingarna
De goda skattebetalarna mot de onda bidragstagarna
De goda svenskarna mot de onda invandrarna
De goda rasisterna mot de onda Khaddafianhängarna
De goda islamisterna mot de onda Serberna
De goda företagarna mot de onda socialisterna
osv osv osv
Inte en enda politisk åsikt uttrycks individuellt. Så om det nu skulle vara det som är kollektivistiskt så är alla åsikter kollektivistiska, vilket var min poäng.
@ Larsson
”Varsågod! Du är tacksam att driva med, så det bjuder jag på.”
Varsågod, själv! Det intressanta med sådana här rätter och efterrätter som kallas inlägg är att man alltid kan gå tillbaka och slurpa i sig dem på nytt.
@MJ: ”Hela nyliberalismen är ju postmodern och de har ju sin egen kvasivetenskap, nationalekonomin, precis som feministerna har genusvetenskap”. Självklart har alla politiska idelogier sin egen falang som utnyttjar kvasivetenskap för att motivera sin egen agenda i olika utsträckingar. Tycker dock att man ska vara försiktig med att säga att kvasivetenskap per definition är postmodernism. Om man är av åsikten att postmodernism är kvasivetenskap behöver inte detta betyda att kvasivetenskap är postmodernism. Menar du att postmodernism studeras på nationalekonomiska institutioner på samma sätt som det faktiskt görs inom t.ex genusvetenskapen idag? Personligen är jag inte ett fan av varken ”modern” postmodernism eller nyliberalism. Tycker dock att man borde försöka isärhålla traditionell tyvärr mänsklig ideologisk ”cherry picking” med att använda en teoretiskt ramverk som mer eller mindre uppmuntrar ”cherry picking”
@MJ:
”jag fattar inte riktigt vad Axén menar. På vilket sätt är vänstern mer partikulär?
Han gör dock misstaget att bland ihop liberalism med nyliberalism. Det är bara namnet som är liknande, nyliberalismen är antiliberal, eller för den nu aktuella debatten: nyliberalismen är postmodern och liberalismen är modern.
Nyliberalismens antiliberalism visar sig i varenda fråga där nyliberalismen har den motsatta ståndpunkten mot liberalismen.”
—
Ang. vänsterns partikularism så är det en enkel iakttagelse om att många inom vänster – inte alla (vänstern är mycket splittrad i denna fråga) – är explicit partikulära – som t.ex. postkolinal teori eller implicit då de följer av deras resonemang.
Ang. sammanblandning av ”liberalism” och ”nyliberalism” så hänger jag inte med i ditt resonemang. Jag skulle inte säga att jag blandar ihop dem – särskilt inte i frågan om universalism. Vad menar du med att ”nyliberalismen” skulle vara postmoderna – det har jag aldrig hört förut. Och på vilka sätt står nyliberalismen mot liberalismen (jag ser snarare nyliberalism som en variant av liberalism – alltså som en undergrupp).
/Björn Axén
@MJ:
Men hur ska man uttrycka sig då? Du förstår ju vad vi menar.
Säg så här då: De som är rent fientliga mot fria viljan och åsikten tillhör ytterkanterna.
@Erik:
LOL! gråterskor
@Björn Axén:
Hmm, jag fattar ändå inte hur vänstern är mer partikulär. Eller menar du bara samma sak som det vi pratar om ovan, alltså samma skillnad som modern – postmodern, ideell – materiell?
Jo man brukar göra det eftersom nyliberalerna tagit liberala begrepp och genom postmodernt hittepå ändrat betydelsen på dem och sedan hävdat släktskap med liberalismen på det sättet.
T.ex:
Demokrati (liberaler: fri- och rättigheter) => Någon form av val sker i en stat som vi tycker om.
Frihet (liberaler: den enskildes frihet från statens maktutövning (mer explicit för att förhindra politiskt förtryck)) => Frihet för stater och bolag att göra saker mot enskilda.
Rättighet (liberaler: Statens skyldigheter mot alla medborgare) => Statens skyldighet att belöna skötsamma medborgare.
Frihandel (liberaler: fri handel) => Större protektionistiska enheter.
Man kan som sagt se motsatserna i varenda fråga i stort som litet. Mot krig – För krig, Mot tortyr – för tortyr osv och skillnaden är just att liberalerna var modernister (materialister) medan nyliberalerna är postmodernister (idealister).
@PNy:
Problemet är att du kommer hitta sådana överallt på H-V-skalan. Detta eftersom det du far efter är demokrati, som inte alls mäts på H-V-skalan.
Problemet med demokrati är bara att begreppet stulits av de postmoderna och betyder ingenting längre.
@kryten:
Nej det är just tvärtom, bara postmoderna politiska falanger har det. Detta beror ju på att man bestämmer hur det är först och ”forskar” sedan för att få fram rätt svar.
Materialister ändrar sina åsikter efter vad forskningen säger, inte tvärtom.
Jag hörde ett bra (återkommande) exempel på det idag på radio. Man pratade om friskolereformen 1993 och de politiska partierna var rörande ense med en ”forskare” om att ”Ingen kunde förutse att det skulle bli så här”, vilket är jävligt märkligt för det var precis vad jag och många andra sa 1993, att det skulle bli så här.
Vad man kommer fram till är att utfallet inte har ett smack att göra med de förändringar som ledde till utfallet. För man har ju fortfarande rätt och det är något annat som varit fel (just nu är den populära förklaringen att det var fel på kapitalisterna eftersom ingen visste att kapitalister är kapitalister). Ända fram till de pinsamma PISA-undersökningarna så har man, från alla håll, påstått att man gjorde rätt och att det var mycket sämre med ”flumskolan” (som gav världens bästa skola).
Om man hade varit materialister istället så hade man aldrig genomfört friskolereformen eftersom det var så självklart att det var urkorkat. Men hade man nu testat det så hade man blåst av det så fort man såg vartåt det barkade, istället för att envist hävda att man hade politiskt rätt och det var fel på forskningen.
@MJ
”Problemet är att du kommer hitta sådana överallt på H-V-skalan. Detta eftersom det du far efter är demokrati, som inte alls mäts på H-V-skalan.
Problemet med demokrati är bara att begreppet stulits av de postmoderna och betyder ingenting längre”
Upphovet till mycket av det politiska virrvarr bland folk är att folk egentligen inte vill hålla isär de politiska begreppen från deras tillfälliga referenser (du tror att du har snackat om vänster men din opponent har hela tiden haft t.ex. vänsterpartiet i tankarna)
Jag tycker faktiskt att även du begår samma fel som så många andra gör, om det nu inte är enbart för att du argumenterar och vill att din opponent ska hålla isär begreppen men han snackar i en annan mössa (som så ofta mellan dig och andra här)
Demokratibegreppet i sig har ju funnits sedan antika Greklands tid i princip med samma betydelse som idag (och givetvis även innan dess). Höger och vänster har också funnits mer eller mindre i alla tider. Vad jag menar är att politiskt språk handlar egentligen om vilken nivå du vill föra diskussionen på.
På den absolut allmännaste nivån finns det ”höger” och ”vänster” och ”mitt”. Detta förhållande kommer alltid att vara politikens ryggmärg. Demokratin måste därför försvaras, som en ständig strävan mot mitten som alltid kommer att vara just ”mitten”.
@ MJ
Egentligen går en god politik, såsom en strävan efter demokratin själv, ut på att undvika katastrofer, i likhet med naturkatastrofer. Det kommer alltid att finnas katastrofhot av båda sorter orsakad av en urspårad balans mellan kraft och motkraft. Motkraften till den urspårade balansen mellan höger och vänster är ”mitten” för vars skull demokratin är. Det är där socialism och frihet möts, kollektiv och individ möts.
ot: vad tror ni om fi:s chanser att ta sig in i riksdagen?
@furste:
Demokrati har betytt olika saker i olika tider. Den moderna demokratin uppstår som idé på 1700-talet och slår ut i full blom på 1900-talet. Det betyder något helt annat än demokratin i det antika Grekland, och delar bara namn.
Om man med demokrati avser samma sak som i det antika Grekland så finns det i princip bara demokratier i världen idag.
Jag läser mycket intressant i kommentarsfältet här idag, särskilt den differentieringen som görs mellan liberalism och nyliberalism. De liberala tankarna i det inlägget skriver jag under på, men om distinktionen är korrekt vet jag inte. Detta var ur en kommentar från @MJ.
Men frågan är i diskussionen, vad ses som viktigast? Är det att veta exakt ursprung av postmodernismen? Eller vem som i grunden i dag är postmodernistisk? Ja, kanske det, men det kommer vi aldrig att veta. Åtminstone inte med en gemensam förklaring.
Lite grand påminner det om psykoanalysens vattendelare på 70-talet(?) var man Ljungian eller Freudian?
Det enda jag vet att det brydde vi tekniker och naturvetare inte oss om för fem öre. Helt ointressant, men diskussionen fanns. Den påverkade inget annat än det akademiska livet.
Lite grand av det återkommer när det gäller definitioner och ursprung av postmodernismen. Varför är det intressant? Vet ej! Men det gäller att slipa argumenten för och emot med hjälp av en terminologi som inte intresserar någon annan utanför. I denna viktiga diskussion bortser man från det väsentliga, nämligen den påverkan som postmodernismen har på samhället genom sin kunskapsföraktande och ideologiskt påverkade inställning som ger sitt avtryck i exempelvis utbildningssystemet. Jag går så långt att påstå att det blir lättare så, så många enkla förklaringar. Förklaringar som saknar lösningar och anammas av dem som anser det bra som det är och dem som kan tänkas att en individ på väg in i tonår och pubertet är en tabula rasa. Öppen för selektiv information. Motiveringen anges ofta som en träning i ifrågasättande. Tänk själv, hur i helvete skall man kunna ifrågasätta något om man saknar kunskap?
Det finns en mängd individer som har för samhället positiva och väl grundade åsikter om detta och vi måste visa dem att VI ifrågasätter det de matas med idag. Visa det i stället för att diskutera enbart för diskussionens skull.
@furste:
Nej furste, jag har aldrig hävdat att höger är feminism.
Det jag möjligen hävdar är att de som idag kallar sig feministiska partier alla är vänster, påstår de sig vara något annat ljuger de ( värre än vanligt) antingen om att de är feminister, eller att de är höger.
Höger och feminism går inte att kombinera.
(Då avser jag ”höger” såsom liberalt, individualistiskt).
@MJ:
Trots att jag jämför retoriken så en mellanstadieelev förstår, så ser du inte likheterna….
Att du själv är övertygad kommunist har nog inte gått någon förbi.
I min värld är du samma skrot och korn som radikalfeministerna, med samma ruttna retorik fast mot en annan målgrupp.
Fast du skall ju ha cred för att du till skillnad mot de feministiska smygkommunisterna åtminstonde står för din åsikt, även om din förskönande historierevision gällande kommunismen lämnar en hel del övrigt att önska.
@ MJ
Vad jag med demokrati åsyftade var dess absolut allmännaste betydelse som naturligtvis i sig, just för att den är ett rent begrepp, inte kan vara ett fast tillstånd, utan en ständig process mot mitten.
Den enorma skillnaden mellan antika Greklands och vår demokrati är just demokratins egen process som har ägt rum hittills. Det kommer att finnas en enorm skillnad mellan vår demokrati och demokratin om 2000 år.
Om vi har problem med demokratin är det för att balansen mellan ytterligheterna har rubbats. Olika diskussionsnivåer innebär bra eller dåliga strategier för att lösa balansproblemet och förekomma katastrofer.
Som sagt allt handlar i slutändan om på vilka begreppsnivåer diskussionen har förts.
@ Anders
”Höger och feminism går inte att kombinera.
(Då avser jag ”höger” såsom liberalt, individualistiskt).”
Självklart har du friheten att avse precis vad du vill med ett ord!
Men du inser väl att vi för din frihets skull inte tänker kränka någon annans frihet att avse vad han/hon vill med ”vänster” (eller ”höger” för den delen).
I vårt samhälle får vemsomhelst avse vad de vill med vilket ord de vill.
Får jag då i gengäld lika mycket frihet av dig att avse vad JAG vill med din ”liberalism”?
Ole, dole, doff…
åh! Kan du tänka dig? Det blev ”postmodernism” av alla ord!
@MJ:
”jag fattar ändå inte hur vänstern är mer partikulär. Eller menar du bara samma sak som det vi pratar om ovan, alltså samma skillnad som modern – postmodern, ideell – materiell?”
— Jag har bara skummat debatten. Jag kom in på den då jag var nyfiken på citatet från mig. Men eftersom min text används i diskussionen så är det ju relevant vad jag menar. Med partikulär syftar jag på ett synsätt som delar upp människor till skillnad från universell som inte gör det. Liberalismen är universell och menar i traditionell upplysningsanda att alla människor och alla kulturer i grunden är lika. Enligt liberalismen är liberalismen som ideologi bra för alla människor oavsett tid och rum. Rent konkret skulle det alltså vara bra med individuella rättigheter och äganderätt när som helst i människans historia. Som partikulär menar man istället att olika människogrupper behöver olika ideologiska system. Traditionellt är det en konservativ föreställning. Den klassiska vänstern, särskilt marxismen, är universell på så sätt att den omfattar alla människor. Det intressanta är att vänstern allt mer blivit partikulär och där är postmodernismen och postkolonialismen viktiga anledningar till det. Detta är vad jag syftar på i det som Erik citerar av mig.
Vänstern är alltså mer partikulär än liberalismen eftersom inom vänstern finns både partikulära och universella ståndpunkter medan inom liberalismen finns inga partikulära ståndpunkter. Liberalismen är alltid universell. Det är nu jag har svårt att få in det här med att jag skulle blanda samman liberalism och nyliberalism. Det är konstigt av flera anledningar:
1) Jag tycker inte att jag blandar samman dem i allmänhet.
2) Nyliberalism nämns inte i min text.
3) Jag använder mig sällan av termen eftersom den är vag och det är svårt att veta exakt vad folk syftar på dessutom brukar nyliberalism mest användas som skälsord
4) Att jag skulle ha blandat samman liberalism och nyliberalism även på det sätt som MJ påstår påverkar inte det jag skrivit i den text som citeras mig.
5) Jag förstår inte heller på vilket sätt nyliberalism är postmodern och inte heller hur den är antiliberal som jag tog upp i förra kommentaren.
Men visst jag tror jag förstår vad MJ syftar på med termen nyliberal – samma sak som jag brukar kalla ”kapitalister”. Liberaler är för kapitalism men det är inte samma sak som att vara för allt vad kapitalister vill. Men som sagt så finns ju inte den diskussionen med i den lilla text som citeras.
/Björn Axén
@Björn Axén:
Per telefon nu så jag blir lite kort fattad.
Då är jag med på vad du menar och håller också med dig.
Detta kallar jag ibland för PK-vänstern, i brist på bättre begrepp. Detta eftersom ideell vänster inte riktigt funkar.
Jag har bara utgått från citatet och inte från resten av din text.
@MJ:
Förstår inte vad du försöker säga. Det är fortfarande inte problem med kollektivismen. När grupptillhörighet går före individ får du problem. Vågar du inte se individen bakom något så kommer det leda till rättfärdigat hat.
Sedan om det kommer från höger eller vänster, vad spelar det för roll? Problemet är fortfarande kollektivismen.
@furste:
”Det folk har missat i det här är två viktiga saker:
1) Feminismen håller just på att äta av innanmätet av högern samtidigt som folk gör allt för att avveckla vänstern som feminismen ju redan är färdig med.
2) Feminismen vare sig den, som MJ påstår kom före postmodernismen eller efter moderniseringen av posten själv, är en maktreferens som aldrig har, aldrig kommer att ha en ”betydelse” i sig, som ju skulle förutsätta en kvinnoplanet i krig med en mansplanet. All den makt den nu samlar ihop bildar en enda pekande pil mot en sådan planet som aldrig har existerat. Detta är feminismens psykologi. All feminism är i sista hand existensialistisk (som ändå är den viktigaste kärnan hos postmodernismen som folk oavbrutet babblar om). Varför annars en sådan riksomfattande feministisk sanktionering av scum-manifest och sådant skit. Psykologiska analyser av katastrofer brukar inte heller komma förrän det är försent. Men grunddragen hos en sådan framtida analys har har redan gjort sig tydliga. Det gäller bara att inte blunda. Naturligtvis kommer feminismen aldrig nå därhän att hon inte längre behövde någon makt för att bara VARA sig själv! Men har ondskans psykologi någonsin behövt gå till sådana ytterligheter för att kallas ren skär ondska. Min och din värld är mitt och ditt liv NU! Eller hur?”
Håller även med om ordens betydelse eller ”tolkningsföreträdet” som feministerna kallar det.
Jag håller faktiskt med dig om allt i denna kommentar, förutom slutsatsen.
”Så länge man inte räddar vänstern, hjälper man feminismen att behålla ”jämställdhet” som sin monopol.”
På vilket sätt tjänar man på att rädda kommunistvänstern för att bli kvitt feministvänstern? Det är ju samma patrask! Det är t.o.m. samma individer.
Tror du det är en slump att Just kommunisten Gudrun Schyman blev partiledare för F! efter murens fall?
Tror du det är en slump att alla kända feministiska bloggare i sin självbeskrivning skriver ”feminist och kommunist”?
Tror du det är en slump att folk från AFA-vänstrn kom tillsammans med feministen Maria Sveland och krashade Pär Ströms pubträff?
Näru, när muren föll 1989 fick kommunisterna hitta på något annat eftersom folk inte längre köpte deras lögner. De infiltrerade och kidnappade helt enkelt feminismen och satte in den kommunistiska retoriken istället enligt principerna i min ordlista tidigare beskriven.
Förklara gärna slutsatsen att vi skall bli kvitt vänstern genom att rädda vänstern?
Jag tror ett bättre sätt är att försöka medvetandegöra folk om att feminism faktiskt ÄR kommunism.
Retoriken och dess påverkan på individer känns igen och är välkänd, och använd av fler ”-ismer”
Se filmen ”a class divided” från 60-talet, där en lärarinna påvisar exakt hur denna retorik går till och fungerar.
Istället för klass som kommunister eller kön som feminister, tog hon istället ögonfärg och skapade polariseringen där.
Mycket sevärd, borde visas i alla skolor, minst en gång om året.
@ Anders Senior
”På vilket sätt tjänar man på att rädda kommunistvänstern för att bli kvitt feministvänstern? Det är ju samma patrask! Det är t.o.m. samma individer.”
Hur kommer det sig då att jag i min löjligt lilla krets råkar ha vänner som är vänster som spyr över allt genus och feminism och sådant? Samhället är ju förlamat.
Jag är ingen blogg- eller forumtyp. En gång per år har jag råkat på en sådan här blogg eller ett forum, som då kännts som en helt annan planet, vilken jag har velat förstå. Där fastnar jag längre än nödvändigt. Till sist ger jag upp och slutar besöka bloggen.
Med samhället är också språket paralyserat. Egentligen är det rätt absurt att jag som alltid kommer att befinna mig i mitten alltid ska behöva försvara vänstern mot högern och högern mot vänstern. Men dessa politiska beteckningar har sammansvetsats med de olika partierna så till den grad att varje försök till samförstånd i fråga om en tredjemakt utöver mitten blir ett misslyckat företag. Är man dessutom sjuk och ovan vid politiskt snack blir det ännu värre.
Egentligen är feminismen mittens fiende. Det enda sättet för mitten att besegra denna fiende är att rädda vänster och höger. Fast egentligen var det klumpigt av mig att att använda ordet ”rädda”. Jag borde ha sagt ”återställa med en vänster” och ”rädda högern” eller dylikt. Jag är alldeles matt för tillfället för att komma på några bättre uttryck.
”Tror du det är en slump att Just kommunisten Gudrun Schyman blev partiledare för F! efter murens fall?”
Tror du verkligen att hon, i sina genialiska planer att förverkliga en feminism, hade haft en chans om hon hade valt moderaterna som sin genomfart? Inte en på miljonen. Bortsett från denna genialitet skulle denna virrpanna förmodligen inte begripa ett ord av Marx eller av någon före honom. Det är enbart en promille av ”kommunister” som skulle förtjäna min respekt med det kriterium jag tillämpar för vem som är ”kommunist”. Resten är bara karaoke.
”Tror du det är en slump att alla kända feministiska bloggare i sin självbeskrivning skriver ’feminist och kommunist’?
Tror du det är en slump att folk från AFA-vänstrn kom tillsammans med feministen Maria Sveland och krashade Pär Ströms pubträff?”
Men snälla Anders. Det är ju det här jag har menat med att vänstern är död. Varför kan ni inte bara inse det? Och ärligt talat har jag ingen aning om vilka AFA-vänstern är. Och jag orkar inte heller ta reda på alla grupper, falanger hit och dit. Jag är egentligen inte politiskt aktiv och ingen internetmänniska. Så pass vet jag ändå att feminismen har invaderat mitten. Mitten finns inte längre. Och du kan inte rädda mitten utan att återställa balansen mellan höger och vänster. Det är klart att du måste ta en risk här. Det kan hända att vänstern genom avveckligen av feminismen blir starkare än högern. Vad är alternativet? Fortsatt feminism? Kollaps? En anspråklös västerlänning som befinner sig i mitten har också förmågan att anpassa sig vare sig det är höger eller vänster. Just för balansens skull.
Varför skulle inte dessa kända feminister beskriva sig som kommunister? Blir du inte förbannad? Där ser du, varför!
”Näru, när muren föll 1989 fick kommunisterna hitta på något annat eftersom folk inte längre köpte deras lögner. De infiltrerade och kidnappade helt enkelt feminismen och satte in den kommunistiska retoriken istället enligt principerna i min ordlista tidigare beskriven.”
Jag känner mig alldeles slut för att sätta igång ytterligare analyser här. Men din logik är helt uppåt väggarna. Jag säger ju att feminismen infiltrerade sig i och kidnappade vänstern och jag har också försökt att förklara hur det gick till. Men vad spelar det egentligen för roll vem som kidnappade vem för dagsläget, vilket för oss till din nästa fråga:
”Förklara gärna slutsatsen att vi skall bli kvitt vänstern genom att rädda vänstern?”
Genom att inte motarbeta den och sålunda inte ge mer näring åt feminismen. Att ”rädda” (om vi fortfarande använder det ordet) är en fråga om metod. En vänsterperson skulle inte använda samma metod som den metod du skulle använda.
@Björn Axén:
Om nyliberalismen är en universell teori kan den uppenbarligen inte vara postmodernistisk eftersom det postmoderna förkastar universalitet (vilket de förespråkar skall ersättas med klassbaserad partikularism) Denna partikularism inom vänstern skapade en ”intellektuell vänster” som i sin tur inte bara motsatte sig högern utan även den ”revolutionära vänsterns” dåvarande klasskamp.
Den nya vänstern kan sammansfattas som ”intersektionell vänster” eller extremvänster eftersom de tar alla felen som fanns med hur klasskamp påverkas samhällen – och mångdubblade dem genom att göra samma sak fast med uppsplittrade grupper. Så om felet med revolutionär vänster var att man skapade tribalism så leder intesektionell vänster till en mångfalt värre tribalism, helt i Rousseaus anda för Rousseaus sammanhängande budskap var att alla människor skall bedömas på ett och samma sätt
Nämligen efter hur unika de är (dvs efter den premiss som gäller specifikt för konstnärer men som ger nackdelar för i stort sett alla andra sorters människor)
Rousseau förespråkade dock detta för individer. Dagens intersektionalitet-vänster förespråkar detta för grupper. Därför är den i allt väsentligt en närmast ultrareligiös hyperkonservativ kraft som ofta försöker förhindra att grupper som lyckas bättre tvingas ta efter grupper som lyckas sämre. Detta medan man ilsket attackerar allting som leder till bäst fungerande resultat som ”normen”
Detta är hur mäktiga delar av dagens vänster drivs av personer som kan ses som religiöst övertygade slavar under Rousseau och Crenshaw (uppfinnare av intersektionalism) och den främsta orsaken deras ideer inte skapar samma elände som Lenin och Marx är att dessa är betydligt mer ogenomförbara rent praktiskt. Så förhåller sig vänster till vänster ifall någon fortfarande undrade.
@ Anders Senior
Genast uppstod behovet att precisera igen för att förekomma missförstånd. Vad svårt allt det här är! Med att inte motarbeta vänstern, menar jag förstås inte att du inte ska kämpa för högerns sak. Vad jag menar är det akuta behovet att uppmärksamma folk om feminismens farliga framfart. För det tror jag ärligt talat behövs helt nya forum och bloggar. Alla anknytna till en gemensam plattform som inkluderar alla. Men jag börjar snart känna mig som optimisten som svarade åt pessimisten, vilken suckade och klagade att det var botten, helt kort: ”Vänta du bara!”
@furste:
Jag håller för all del med om detta, och har i många år debatterat med vänsterfolk (sedan jag själv lämnade vänstern) om hur vänsterfilosofin är sårbar för att just kidnappas av totalitära idéer som polariserar debatten i ”det godas namn”.
Högern, såsom liberalismen, är inte lika lätt att kidnappa, men riskerar att hamna i svårigheter genom att bli för lat, och inte se att ett fritt samhälle med stort utrymme för individuella val, kräver inte bara en liten stat, utan en extremt aktiv stat, som gör till sitt heliga syfte att garantera spelreglerna för det fria samhället – en politikens Pierluigi Collina.
Det behövs en balans mellan höger och vänster, i betydelsen en balans mellan frihetlighet och solidaritet. Om båda sidor kunde inse att de behöver varann, och måste stötas mot varann i en evig och ärlig filosofisk debatt, skulle politiken bli mer spännande.
@ Ulf T
”i många år debatterat med vänsterfolk (sedan jag själv lämnade vänstern) om hur vänsterfilosofin är sårbar för att just kidnappas av totalitära idéer som polariserar debatten i ’det godas namn’.”
Håller helt med. En vänsterfilosofi måste först och främst ägna sig åt att hitta olika metoder för att förekomma sådana katastrofer. Och av det lilla jag har läst av Marx är jag övertygad om att han idag skulle bedrivit en intensiv anti-feministisk kampanj på en egen blogg. Såvida förstås feminister inte hade kidnappat honom rent fysiskt!
@ Erik
”Det finns två orsaker till att denna diskussion inte alls är onödig” etc…
Jag håller alltså med Bengt. De gånger jag har läst dig på aktivarum har jag tänkt att du i en annan tid skulle ha varit en rikskänd journalist. Du är som en expertkirurg som alltid lyckas med operationen men i slutändan snubblar över patienten eller något och patienten dör i nio av tio fallen.
Jag menar allt detta med postmodernism och socialism är en återvändsgränd. Den intellektuella miljön för en sådan diskussion existerar knappt längre. Ingen aspekt hos feminismen är så känslig som postmodernismen. Den måste behandlas politiskt neutralt med yttersta finess, med största kunskap.
Den feministiska viljan till makt kom först. Feministen med sin kalla cynism insåg nästan omedelbart fördelarna med den postmodernistiska diskursen. Som hand i handske. Betrakta det här som en modern form av antika skeptiska sofismen, fast i en universell skala som är oåtkomlig för dig. Alla försök att bekämpa henne intellektuellt har varit på hennes villkor. Inte ens Ian Hacking var tillräckligt modig i sin attack. Med flera fega förbehåll och brasklappar i sin annars politiskt neutrala och seriösa bok ”Social Konstruktion av vad” gjorde han mig till sist nästan arg. Men det är ändå inte hans fel. Och många andra lever själva direkt eller indirekt av samma makt så deras kritik blir bara blaj och klantiga generaliseringar och de blandar in en massa oväsentligheter, t.ex. Rousseau. Inte ens om du läste allt vad Derrida har skrivit kommer det att hjälpa dig mer än telefonkatalogen, som någon skrev.
Feminismen är ekonomisk makt och masspsykologi. Den vill på något sätt ”bort från männen”. Den beter sig precis som alla tredje makter har betett sig. Skjuter upp lösningen så länge som möjligt. Lösningen kan inte vara annat än: samla motkraft. Som i alla tider. En bro mellan vänstern och högern helt enkelt.
@furste:
”Feminismen är ekonomisk makt och masspsykologi. Den vill på något sätt ”bort från männen”. Den beter sig precis som alla tredje makter har betett sig. Skjuter upp lösningen så länge som möjligt. Lösningen kan inte vara annat än: samla motkraft. Som i alla tider. En bro mellan vänstern och högern helt enkelt.”
Det du menar lite grovt är att Feminismen är en ideologisk kosntruktion som lever för att skaffa sig makt, och den matas av den obildade massans blinda tro på det falska budskap den ger?
Den lovar allt till de troende, men den bara tar deras engagemang och ger inget åter mer än tomma ord och meninsglösa populistiska utfästelser.(Och en homosocial klapp pa axeln, ”Go girl”)
Att det enda sätt man kan bekämpa den är genom ett block-överskridande samarbete för att exponera dess falskhet för massans nu blinda ögon?
Att man skall sluta försöka ”dekonstruera” dess tanke, eftersom den inte har något egentligt djup i sin ideologi, utan bara är en lögn och falska utfästelser. Så fort man ens försöker dekonstruera feminismen så är det lika med att försöka förkara vilken färg en färglös gas har.
MVH
@ Genusföljaren
Nästan precis som du har beskrivit. Det är inte krångligare än så. Det är så basalt. Ta bara ”wigwag” här som mer eller mindre öppet erkänner, ungefär: ”vi vill inte ha ’er jämställdhet’, vi vill ha ’vår jämställdhet’. (och med ’er jämställdhet’ menar hon förstås folkets, inte er på denna blogg). Vad är det annat än diktatorsfasoner? Svårigheten är den politiska barriären mellan folk. Med jämna mellanrum är folk helt enkelt tvungna att lägga politiken åt sidan för politikens egen skull.
Pingback: Video of Timbro launch of Explaining Postmodernism / Postmodernismens Förklaring | Stephen Hicks, Ph.D.
Pingback: Om HEN är tredje kön varför använda HEN vid okänt kön? | Genusdebatten