Inledning
Igår i DN kultur skrevs en artikel om pojkars läsförståelse i vår kulturs misandriska anda, där Gunilla Molloy försöker skylla skolans misslyckande med pojkar angående läsförståelse på maskuliniteten och män. Flera har redan skrivit bra inlägg om denna bl. a. Susanna Varis och En Stilla Undran som jag rekommenderar.
Läsa – omanligt?
Medan flickor i dag kan gå i långbyxor, spela fotboll och läsa skönlitteratur, så kan pojkar inte gå i kjol, dansa balett och inte heller läsa skönlitteratur om de vill bli uppfattade som maskulina. (min emfas)
Det här är en WTF! för mig. Det är inte alltid jag är säker vad gäller manlighet och mansrollen. Inte så ofta nu för tiden, men då och då behöver jag fortfarande fråga männen, men i detta fall är jag tvärsäker. Tillåt mig vara tjatig och igen visa min schematiska bild av mans och kvinnors könsroller. (Ni kommer plågas med detta tjat många gånger 
)
Vad gäller kjol och balett så ligger det mycket riktigt utanför blå i den röda cirkeln och ses som feminint. Men vad gäller skönlitteratur, det ligger i blåcirkel! Det finns ingen ‘fjollastämpel’ på läsning. Man förlorar inte i ”manlighets-status” som man av att läsa, det är könsneutralt, precis som byxor är idag. (Däremot är inte människor intresserade av all skönlitteratur och man väljer litteratur som faller i smak. Och den smaken är lite olika på kollektivnivå.)
Av alla manliga vänner jag haft, genom tiderna, är en (1!) icke-läsare (dyslexiker), en läser lite, resten uppskattar en god bok. Vi diskuterar böcker vi läst och ger varandra lästips. Viss typ av litteratur, t.ex. poesi, skulle jag placera lite i gränslandet för omanligt. Men även det är helt okej om en man tilltalas av poesi, i de miljöer jag har erfarenhet från. (Två av mina vänner, båda mycket manliga, skriver poesi, en av dem har publicerat sina dikter i en diktsamling tom.)
Sånt här kan skilja mellan generationer (eller andra subkulturer), jag kollade därför med min son. Följande diskussion utspelade sig:
Jag: Anses det vara lite ‘fjolligt’ att läsa skönlitterärt bland polarna?
Han, mycket förvånad över frågan: Nä ää, varför skulle det vara det?!
Då sa jag: Men gäller det oavsett vilken typ av litteratur? Om man läser eller skriver dikter då, är det ‘fjolligt’?
Han: Lite…. men om man är ’vanlig’ i övrigt så kan man det utan problem. Det är mer helheten som avgör, inte enstaka intressen.
Min kommentar till sonens avslutande mening ovan: Det där stämmer väldigt väl med den erfarenhet jag har från individualismen. Enstaka och specifika ”snedsteg” ut i det röda ger inte ”statustapp” för den som i övrigt är manlig. Det kan lika väl höja anseende, beroende på vad det gäller, då det ses som mod att stå för den man är och inte bry sig på vad andra tycker.
Om det inte hänger på maskuliniteten, vad är då felet?
I en studie jag läst, tror den var från Storbritannien, så visar man att den pedagogiska metodes betydelse. (Tyvärr återhittade jag inte denna studie just nu. Jag kommer troligen på det och då kompletterar jag inlägget. Någon som vet vilken studie jag åsyftar, släng in den i kommentarsfältet) Denna studie visade att med denna metod (fonetisk träning) så blev både flickor och pojkar bättre läsare, men pojkar gynnades av denna metod så mycket att de gick om flickornas kunskapsnivå. Men oavsett den rapporten eller ej, det finns god kunskapbas från seriös forskning att luta sig mot för att förbättra situationen vad gäller den svenska skolan antipojkkultur.
I ett examensarbete jag läst på området (Frida Lagerqvist och Susanna Vernersson (2012), Varför läser pojkar? ) står följande:
Våra egna erfarenheter, vilka också stöds av forskning (se avsnitt 2.3), är att pojkar läser mindre än flickor och att dagens skola generellt är utformad på ett sätt som passar flickor bättre än pojkar, åtminstone när det kommer till läsning (s. 1)
Att få elever intresserade av böcker har inte så mycket med kön att göra, men med tanke på att pojkar läser mindre än flickor är det extra viktigt att tidigt få pojkar intresserade. Det gör vi enklast genom att hitta spännande och intressanta böcker som eleverna fastnar för. Ett sätt att göra detta på kan vara att bjuda in skolans bibliotekarie för att presentera olika sorters böcker. (s. 25)
Speciellt eftersom Taube (2007) menar att det saknas läsande manliga förebilder i skolans värld. Med tanke på att kvinnliga lärare är överrepresenterade inom yrket har vi svårt att tro att lärarens val av böcker kan hållas könsneutralt. Det är även viktigt att läraren läser mycket själv och vet vad eleverna gillar att läsa för att kunna rekommendera rätt bok till rätt läsare. Eftersom skolan innehåller fler kvinnliga lärare kan det finnas en risk för att de bara läser typiska flickböcker. (s. 27)
Signaturen AV skriver i en kommentar:
När ens son, som gärna läser och med synnerligen läsande pappa, kommer hem från skolan och utbrister ”De har inga roliga böcker till läsläxa” inser man problemet. Man har plockat bort böcker med ”pojkigt” innehåll och offrar deras läsförståelse för sin ideologi att ”dekonstruera maskuliniteter”. Köp in fotbollsböcker, böcker om flygplan, spänningsböcker osv så kommer pojkarna läsa. Men då läser de inte den fina litteratur som Molloy och hennes (kvinnliga) svensklärare gillar.
Det är en erfarenhet jag delar med honom. Min son, som läser riktigt mycket, kom hem irriterad en dag från skolan, tror det var i årskurs 7 och sa:
Titta mamma, vilket skit jag måste läsa. Jag har redan läst allt som är bra i biblioteket [på skolan]. Det är bara en sån här liten hylla [visade upp typ en meter] som är bra böcker, resten är sånt här skräp.
Jag och AV får stöd i ett annat examensarbete (Ex. 2)
.. nästan hälften (49 %) av pojkarna från den bibliotekssatsande skolan har ett stort läsintresse jämfört med pojkar från övriga skolor där endast 28 % har ett stort läsintresse. Resultatet här visar att pojkarna på den bibliotekssatsande skolan har ett betydligt större läsintresse än de som gått på övriga skolor. På övriga skolor finns det dessutom några pojkar som inte alls är läsintresserade eller är väldigt lite läsintresserade. (s. 16)
Av pojkarna på den bibliotekssatsande skolan läser 65 % skönlitteratur. Detta kan jämföras med pojkarna på övriga skolor där siffran är 26 %.
Oavsett orsak – skolans fel!
Tillbaka till artikeln.
Det är inte skolans fel att pojkars läsförmåga försämras. Pojkar läser ogärna skönlitteratur eftersom det anses omanligt, men därmed får de svårare att förstå andra människor, menar Gunilla Molloy. (min emfas)
Elevernas kunskap är skolans ansvar. Det är skolans ansvar att se till att barnen lär sig oavsett vad problem beror på. Att skylla på maskuliniteter är ingen godkänd ursäkt för skolans misslyckande ens om det skulle ha varit sant. Det är skolans sak att lära både maskulina och feminina individer. Den vetenskap Molloy åsyftar (”genusperspektiv”) som hon anser ”Litteraturutredningen missat” är en ideologi som höjts till vetenskapsnivå trots avsaknad av vetenskapligt stöd.
Många pojkar läser en hel del. Gärna böcker om historia. Helst om andra världskriget. De läser också fantasy och science fiction. De är ofta bättre läsare än sina lärare då det gäller läsförståelsen av texter i videomanualer och dataprogram. Pojkar har ofta en läskompetens som är annorlunda än den som efterfrågas i internationella undersökningar. Där skall de kunna tolka litterära texter och läsa mellan raderna. Det är också här som skillnaden är störst mellan pojkar och flickor, i kategorin att ”reflektera och utvärdera”.
Vad är läsförståelse? Vilken typ av läsförståelse är viktigast? För att använda genusvetenskapens terminologi; i skolans värld är det flickorna som är normen, i synnerhet vad gäller läsning.
Brink hävdar att pojkarnas val av böcker inte passar skolans kultur. (s. 9, Ex 2, se länk ovan.)
Det är ”pojkarnas läskompetens” som jag behöver, i mitt liv. I morse läste jag en instruktion för att kunna fixa en grej på min dator. I yrket (ingenjör) har jag absolut ingen nytta av något ”läsa mellan raderna”. Jag anser att ”pojkars läskompetens” är minst lika viktig, som den läsförståelse skolan fokuserar på. Är det inte vettigt att stimulera och mäta även denna?
Denna artikel visar bara ännu en sak i raden av skolans antipojkkultur.
Det galnaste är att när pojkar visar upp en förmåga som på detaljnivå skiljer sig från flickors så anses detta vara ett misslyckande. det står ju helt klart att pojkar har god läsförståelse. Om kriterierna hade varit baserade på deras typ av läsförmåga så hade ju flickorna ansetts misslyckas.
Själv läste jag före att jag gick i skolan, min mor underskattade inte sina barns förmåga som så många gör. Detta resluterade i att jag låg så långt före i läsandet att det inte fanns material för mig att läsa som utmanade mig på flera år, det var inte så stimulerande eller så bra för min inlärning.
Malloy menar ju också att det är männens (pappornas) fel att pojkar inte läser. Om pojkarna bara hade bättre manliga förebilder som läste böcker så skulle pojkarna ta efter. Malloy har ett mycket gynocentriskt perspektiv på läsning, endast sådan läsning som kvinnor gillar räknas som riktig läsning.
Maria
Mitt svar till Malloy är att isåfall skulle mammorna valt rätt pappa från början. Saken är ju den att det var knappast hur mycket en man läste skönlitterär gengre som var viktigt för henne när hon dejtade den mannen.
Jag vill nog påstå att en hel del böcker ligger utanför den blå cirkeln. Tyvärr är det väl inte sällan just de böckerna som eleverna uppmanas att läsa i skolan. Flickorna är normen.
Sen finns det gott om skönlitteratur som tilltalar pojkar, både bland klassiska författare och moderna. Det gäller bara att de tillhandahålls som alternativ. Men de kvinnliga lärarna anser nog att de ligger utanför den röda cirkeln.
Jag tycker Pelle Billings förklaring till manlighet är bra. Efter att ha resonerat sig fram genom sin blogg och läsande skrev han att manlighet är det som en majoritet av männen gör.
Jag skulle vilja förfina det och säga att manlighet är det som majoriteten av män gör och som en majoritet av kvinnorna gillar och därför har män ingen anledning att tro på att en kursändring vore fördelaktigt.
Man kan ju undra hur Molloy själv skulle reagera om en (manlig) fysikdidaktiker börjar prata om flickors ”antiteknikkultur” och hur mammors befästande av negativa feminiteter styr döttrarna att rata tekniskbaserade texter. Kan tänka mig att hon skulle ställa sig tveksam till denna forskares slutsatser, deras vetenskapliga validitet och forskarens mentala hälsa. Han skulle genast klassas som misogyn mansgris av twitterpöbeln.
Som vanligt är det lättare att se granet i sin nästes öga än bjälken i sitt eget.
Någon mer än jag som är rätt trött på att alltid få skulden för allt som går fel? Jag har ett stort intresse för böcker och hade jag bara haft mer tid så hade jag gärna läst mer än vad jag hinner med. Uppenbarligen är jag dock trots detta en dålig förebild, och allt är mitt fel då jag läser fel böcker. Mitt intresse för Fantasy, SF och fakta ger uppenbarligen ingen läsförståelse.
Anti-pojk kultur i skolan? Varför inte säga rent ut vad det handlar om? Rent och skärt manshat, det är exakt vad det handlar om. Gunilla lever ett lyxliv skapat genom klassisk ingenjörskonst och spyr ut förakt emot de genrer som ofta skapar intresse för att bli ingenjörer.
För övrigt saknar jag Billing. En mycket sympatisk man.
Av
Ja, forskning kring maskuliniteter inom genus följer samma mall. Männen är bovarna. Mycket tröttsamt. Ingen vill se elefanten i rummet och ärligt fråga sig vem som egentligen bestämmer vilken typ av manlighet som är mest gångbar.
Att det skulle anses omanligt att läsa är inte ens kvalificerat skitsnack utan rätt och slätt skitsnack.
Jag kan tänka mig att det på sin höjd anses omanligt av de stökiga grabbarna/mobbarna och då enbart som en ursäkt för deras usla läsförståelse.
Sedan så förstår jag inte, räknas inte sci-fi och fantasy som skönlitteratur?
@Bashflak:
”En hel del” så som ”mycket”? (Det ska inte vara sånt som pojkar/män inte vanligen är intresserade av men som är lugnt om en pojke/man väljer ändå, utan sånt som är ”fjolligt”.)
En del ligger utanför, det håller jag med om. Kulla-Gulla vågar nästan gissa att ingen av er män läst för egen del. (Va gla’ för det. Som tjej var det näst intill obligatorium. Fy, va trist!)
Jag var inne på att modifiera bilden med en elips som gick helt ut till högerkant på blå cirkel (alltså utanför röd) och förbi blå en bit in i röd. Själv förvånades jag över hur relativt accepterat poesi är. Utan erfarenhet hade jag gissat att det var i klass med klänning eller balett, typ. Och det upplever jag inte att det är…. Sen skiljer det säkerligen från subkultur till subkultur.
Men jag droppade tanken (om elipsen alltså), för jag tyckte inte det var så viktigt för poängen med inlägget.
@Daniel:
Sedan så förstår jag inte, räknas inte sci-fi och fantasy som skönlitteratur?
Jo, det gör det.
Ummm…
Skulle någon kunna förklara för mig varför vi har lärare i skolorna överhuvudtaget om det i själva verket är pappor som lär barnen att läsa? Då är det väl papporna vi skall betala löner till och inte svenskalärarna för varför skulle lärare få betalt för ett jobb vars resultat föräldrar i själva verket skapar?
Bara ett till exempel på hur inkompetenta människor använder flumstrukturella resonemang som ursäkt för inte veta någonting om världen och helt sakna kompetens som går att använda för andra syften än popularitetstävlan.
@Maria:
Malloy menar ju också att det är männens (pappornas) fel att pojkar inte läser.
Ja. Jag tycker det är nervärderande för papporna och mammorna. För mig som mamma, varför skulle inte jag kunna hjälpa min son att upptäcka det magiska i böckernas värld?
Vad gäller läsa, politik & debatt så är jag en starkare förebild för min son än min man är, där min son är som jag. Det är väl bara genusfrälsta som tror att man måste ha samma könsorgan för att inspirera/inspireras.
Jo jag var också inne på tankegången att det är väl lärarnas jobb att få barnen (pojkarna) att läsa, men sedan går det ju inte att komma ifrån att barn också påverkas av vilken miljö de växer upp i. Läsintresse brukar oftast (men inte alltid) gå i arv. Sedan är det nog så att vissa män skulle vilja lägga mer tid på läsning än de gör, men det skulle inte ses med blida ögon på av frun i huset som vill ha hjälp med än det ena än det andra.
@Daniel:
”Sedan så förstår jag inte, räknas inte sci-fi och fantasy som skönlitteratur?”
Jovisst.
I detta fall spelar det dock ingen roll eftersom det även helt saknas bevis för att skönlitteratur behövs för generell läskunnighet. Om killar vill läsa manualer varför skulle de inte få det? Det är ju bra mycket svårare att läsa en manual rätt än att flumma om vad en saga betyder – särskilt när man inte ens behöver ha rätt i förhållande till vad författaren som hittade på sagan själv ansåg.
Att demokratier behöver folk som läser skönlitteratur ”mellan raderna” är ett lika politiskt som grundlöst och påhittat påstående. Det är snarare diktaturer som behöver folk som läser ”mellan raderna” bl.a. eftersom det ofta står PÅ raderna att diktaturer är skit precis som det står PÅ raderna här att Gunilla Molloys påståenden är grundlöst nonsens.
Den stora frågan är under vilken auktoritet en svenskadocent får sitta och ljuga i DN om demokratins förutsättningar. Rent praktiskt är det precis som i fallet med Eva Lundgren, eftersom universitetet har godkänt en idiot måste de av självhävdelsesjäl fria henne från vetenskaplig ohederlighet men eftersom granskarna inte vill framstå som inkompenta nollor framgår det i granskningen att Eva Lundgrens påståenden i förhållande till de empiriska data som används är lika felaktiga som sinnessjuka.
Det enda sättet att se till vetenskap har högre trovärdighet än ”Sagan om Ringen” är att man bedömer vetenskaplig standard utifrån fixerade premisser. Utan dessa premisser finns ingen orsak att lyssna mer på en professor än på vilken pundare so helst som har gulliga teorier om världen.
Det här påpekar ju för övrigt Torsten Thuren själv i sin utmärkta bok ”Vetenskapsteori för nybörjare” Vilken garanti finns för att den sociala tolkningen är en rätt o riktig tolkning?
Ingen alls!
Relativistiska träsket nästa!
Tack för din länkning och egna utmärkta inlägg i diskussionen!
Det är omtumlande att se hur lätt det är att ifrågasätta Malloy och hennes tes. Det bådar illa för våra skolbarn som får lärare i sin tur som är skolade av henne.
Det är också nedslående att denna blame shifting, från professionella pedagoger till pojkar och deras pappor kan publiceras i DN utan redaktionell intervention – de kunde åtminstone ha en ”motartikel” som debatterar utifrån andra perspektiv.
Jag har nu uppdaterat inlägget på min blogg och gett det lite mer kött på benen – innan hann jag bara med reaktionen, nu har jag fått in lite reflektion också
Ja man förstår ju varför en feminist tycker det är viktigt att läsa mellan raderna eftersom hela feminismen bygger på det.
Och vi vet ju alla att om det varit tvärtom nästan bara manliga lärare och pojkarna fick dom bästa betygen så hade samma docent talat om patriarkala strukturer i skolan som måste förändras.
Jag vill nog påstå att det är omanligt att läsa manualer. ’En riktig man’ lär sig genom trial and error. Rekommenderas dock inte på jetflygplan och kärnkraftverk.
@Bashflak:
Haha! Japp! Vaffo gö’ ni po detta viset? *härmar rumpnissarna*
En liten reflektion angående lärandet.
Tyvärr saknar svenskan engelskans skillnad mellan lära sig och lära ut, learn och teach. Jag gick genom skolan med den uppfattningen att den skulle lära mig en massa saker och det var inte förens jag gått ut som jag insåg att det var jag själv som skulle ha lärt mig och skolan fanns bara där för att visa mig hur man gjorde.
Nu som pappa förklarar jag för mina barn att ”skolan kan inte lära dig att läsa/skriva/räkna/…, det måste du själv göra”
Åter till ämnet
Jag är periodare, vad det gäller läsning, och har under åren läst några hundra böcker men varje gång jag har försökt mig på något av de ”finare” skönliterära verken så har jag ruttnat efter ca 100 sidor och ingenting har hänt, bara en massa dravlande fram och tillbaks om känslor. Ge mig ett blodigt mord innan sidan 50 och jag är fast.
Som vanligt kan lite extrapolering vara nyttigt. Om en pojke i säg, 10-årsåldern lever med en ensamstående mamma och en sedan pojken var 1 år avliden pappa, och mamman sedan dess levt ensamt. Pojken presterar dåligt i läsning, vems fel är det då? Dödsboets? Morfars? Farfars?
@CarlK:
Ja, eller vad händer om pojken har två lesbiska mammor?
Ska feminismen förbjuda lesbiska förhållanden med hänvisning till att sönerna far illa eftersom de inte har en far som lär dem läsa?
Galet, men det blir ju konsekvensen av Molloys resonemang.
Och att det blivit så galet måste bero på elaka patriarkala strukturer.
Jag undrar om Malloy funderat på antalet/andelen ensamstående mammor när hon skrev om pappornas inflytande på pojkars vilja att läsa skönlitteratur.
Två vänner som skriver poesi, vad är det för fjollor du umgås med?
@dolf:
En sån som jag får ta skräpet som ingen annan vill ha. ;D
Målar tecknar skriver poesi och även låttexter jag måste vara en fyrfaldig fjolla.
Och hur lockande är det för män att bli lärare, när de bjuds in med armbågen till yrket, som Pelle Billing skrev om för drygt ett år sedan, i ett inlägg där även undertecknad bidragit något? Pelle Billing:
”Min kritik mot Tema Genus vid Linköpings universitet handlar inte om projektets syfte, utan om dess utformning. Så här formulerar de sig i sin ansökan till DEJA:
Män ska alltså egentligen inte uppmuntras på utbildningen, utan de ska lära sig veta hut som privilegierade män. OK, jag raljerar lite, men det är inte långt borta från sanningen.”
http://www.pellebilling.se/2011/12/att-bjuda-in-med-armbagen-fortsatt-vanligt-i-genussammanhang/
Jag känner en snubbe som börjat med dikter. Han är så usel att dom blir bra. Mycket märkligt att just han började. Jag har försökt själv men det går inte. Jag har aldrig känt mig bekväm när Bob Hansson syns i rutan. Då slår man snabbt över för att inte hinna smittas av hippie-sjuka.
Jag älskar att läsa och då gärna lite historiska berättelser om kvinnor som inte passat in i sin tid. Kvinnorna skulle då sy mm. Men mina hjältinnor läste istället och blev smarta. Och nog är det intressant att tidigare ifrågasattes deg om kvinnor skulle behöva lära sig läsa och tänka. Och nu har vi kommit in i en ny tid där man istället tror att killarna är inkapabla att lära sig.
Omanligt att läsa….Jag har aldrig någonsin hört någon säga det. Visst kan jag tänka mig att vissa böcker kan kännas ovanligt starkt för kvinnor t ex Jackie Collins – eller än värre Barbara Cartland skulle jag kanske haja till om någon man läste.
@Ninni,
Jag älskade för övrigt Kulla Gulla men jag ännu inte riktigt kommit mig för att läsa den för sonen
”Det är inte skolans fel att pojkars läsförmåga försämras”
En ganska konstig inställning till sin egen arbetsinsats. Tydligen kan de motivera Lisa att läsa men inte Pelle. Är det då A: Fel på Pelle som inte är motiverad, B: Fel på sättet att motivera eller C: Fel på Lisa som läser utan motivation?
Det som man försöker skriva om lite fint som att ”läsa mellan raderna” handlar oftast mer om att applicera ganska konservativa kvinnliga värderingar och en likartad världsbild på texten, vilket kanske fungerar om författaren som valts ut har just de värderingarna/den världsbilden.
Applicerar man samma form av att ”läsa mellan raderna” på en annan text som inte är skriven med de värderingarna/den världsbilden som grund så får man, inte speciellt oväntat, ett ganska felaktigt resultat.
Pingback: Män gör att pojkar inte läser | En stilla undran
”Det är inte skolans fel att pojkars läsförmåga försämras”
Jo det är det bevisligen. Uppenbarligen är det inte bara pojkars läsförmåga som lämnar övrigt att önska. Även vissa vuxna tycks ha en läsförståelse som lämnar övrigt att önska.
Och om inte det var tydligt nog.
Å andra sidan kan man bara få ett resultat om man ger jobbet att bedöma den saken till anhängare av feministiska paradigm. Det är sånt som personer med läsförståelse beskriver som jäv.
Det är lärarna som ska motivera eleverna att läsa böcker. Det är det dom borde ha lön för. Att lägga det ansvaret på pappor eller män är dock helt i linje med feministisk logik.
@michael:
Kom på en lämplig identitet så ansöker vi lite stålar i positiv särbehandling-kassan för minoritetsidentitet, så partar för stålarna vi sen
)
(Hoppas du inte tog illa upp
Alltså, balett…
Jag tror det är viktigt att inse att det finns olika statushierarkier. Att vara en duktig manlig dansare är hög status i vissa kretsar. Baryshnikov t.ex. lär nog inte haft vare sig statusproblem, pengaproblem eller problem att attrahera en partner. Kvinnlig sådan f.ö.
Det finns en rad verksamheter som kan ge status längre fram i livet men som har lite töntstämpel i skolan. Det är väl en blandning av avundsjuka, oförmåga att acceptera avvikare och liknande som gör att det blir så. Det kan skolan gärna jobba på, men genusvinkel enbart lär hjälpa föga. Snarare gör det att man missar en mängd andra förklaringar till varför de som avviker riskerar töntstämpel.
@ Adam
Absolut. Det jag har i åtanke med subkulturer i inlägget.
Gunilla Molloy i DN:
”Det är inte skolans fel att pojkars läsförmåga försämras.”
Om vi för ett ögonblick antar att Gunilla Molloy har rätt i allt hon skriver om hur maskulinitet konstrueras och så där, så återstår ändå att förklara pojkars försämrade läsförmåga, att pojkars läsförmåga har förändrats över tid.
Jag menar, det är ju tänkbart att pojkar och flickor förhåller sig olika till läsning av böcker av olika skäl (bland annat i relation till hur de ser på sig själva som könsvarelser), men vad jag kan se så förklarar inte något av det som Gunilla Molloy skriver i sin artikel den förändring av pojkars läsförmåga som tydligen har framkommit i statistiken.
Hon framför till exempel inga belägg eller skäl för att det skulle ha blivit viktigare för pojkar att ”konstruera maskulinitet” eller kämpa ”mot uttryck för femininitet” under den tid som pojkars läsförmåga har försämrats, vilket ju är vad hennes teser implicerar, eftersom hon vill göra dessa mekanismer ansvariga för den nu iakttagna förändringen. Inte heller några teorier om övergripande ekonomiska eller samhällsmässiga förändringar, friskolereformer, privatiseringar, en eventuellt förändrad personalstruktur inom skolan eller bland lärare (fler kvinnliga lärare?), inget om färre kuratorer och liknande resurspersoner eller om ett ökat fokus på genusfrågor i samhället och skolan etc – inte ens någon sur liten hänvisning till en växande ”antifeminism”, eller en allmän backlash för feminismen, tycker hon sig behöva ta med som förklaringsmodell för förändringen i pojkars läsförmåga, trots att det som hon beskriver egentligen bara skulle kunna tänkas ha ett förklaringsvärde för en statistisk och statisk skillnad mellan pojkars och flickors läsförmåga.
Hur förklarar du förändringen i pojkars läsförmåga, Gunilla Molloy?
Allt sedan barnsben har jag läst kopiöst mycket, mest skönlitteratur av olika slag. Borde jag sluta med det nu av omsorg för mina döttrar? Genom mitt beteende riskerar jag ju att ge dem intrycket att läsning är en manligt könskodad sysselsättning, vilket då ofelbart kommer att minska deras intresse för läsning, med följden att deras läsförmåga försämras.
@CarlK
Måste väll vara farfadern, visst går arvssynden åt båda hållen.
Gunilla Molloy i DN, igen:
…”Men jag menar att läsning och samtal om skönlitteratur framför allt kan uppöva vad den amerikanska filosofen Martha C. Nussbaum kallar narrativ fantasi, som är en förmåga att leva sig in i hur andra människor – med annorlunda villkor, erfarenheter och värderingar – tänker, känner och lever. Det är en förmåga att skifta perspektiv och synvinkel, att se sig själv i den andre och den andre i sig själv. Enligt Nussbaum stimuleras denna förmåga, som är viktig i en demokrati, bäst genom litteraturläsning.”
Att döma av Molloys artikel i övrigt, tycker jag faktiskt att man har fog för att ifrågasätta Molloys egen ”förmåga att leva sig in i hur andra människor – med annorlunda villkor, erfarenheter och värderingar – tänker, känner och lever” liksom hennes ”förmåga att skifta perspektiv och synvinkel, att se sig själv i den andre och den andre i sig själv” – när det kommer till pojkars upplevelser och erfarenheter i skolan idag. Trots att hon skriver så fint om vikten av att kunna leva sig in i andra människors villkor, verkar hon inte vara villig, eller ha tillräcklig empatisk förmåga, för att kunna praktisera detta gentemot pojkar och män.
När flickor och kvinnor befinner sig i underläge och har svårigheter, ja, då talar feminister om manliga strukturer, glastak, mannen som norm, problematiska maskuliniteter etc. När pojkar och män befinner sig i underläge och har svårigheter, då får de bara skylla sig själva och någon omvärldsanalys, eller någon diskussion om kvinnliga strukturer, glastak (för pojkar i skolan), kvinnan som norm, problematiska feminiteter anses inte nödvändig.
Avslutningsvis, för att parafrasera Molloy:
”Låt oss därför skifta perspektiv och i fortsättningen diskutera feministers pojk- och mansmotstånd utifrån ett samhällsperspektiv. Då kan vi konstatera att många feminister, i sin gestaltning av feminism, bland annat gör det genom att inte förhålla sig empatiskt gentemot pojkar och män.”
Min son på lågstadiet berättade stolt för någon dag sedan att han är bland de bästa att läsa i sin klass och att han kanske är bäst på matte.
Det här med att feministjävlarna skyller pojkars dåliga resultat på pojkarna själva och på en så kallad manskultur är ett sätt för dem att sopa problemet under mattan.
Ett beteende och attityd som direkt påverkar pojkar på ett negativt sätt eftersom barn inte är dumma i huvudet utan märker hur lärare och feministjävlar värdesätter dem lägre än flickor i samma klass/ålder.
Förlåt att jag uttrycker mig grovt men jag är så j… less på denna fascism!
Modifiera gärna om ni tycker att det är för uppriktigt!
Min penis har en förkärlek till att läsa förarbeten till nya lustiga lagar. Jag tar inte mitt demokratiska ansvar och läser Pride and Prejudice eller Twilight, men sedan är jag en ond kugge i patriarkatet också.
Ja det är ju taskigt att pojkars behov hamnar i andra hand, men jag finner det lite oroväckande att du är så snabb på att acceptera “pojkars läskompetens” som något som är direkt kopplat till deras kön.
Bland pojkar tror jag det är väldigt vanligt att sportiga, fysiska och tekniska egenskaper belönas mest, för de upplevs som manliga egenskaper, och därför blir litteraturen mindre viktig och i vissa fall något som en pojke kan vilja sträva ifrån, eftersom det kan klassas som “omanligt” och blir därmed social tabu.
Det är ju jättetaskigt att en pojke ska behöva känna rädsla för att prova på något på grund av en påmålad könsroll, och på samma sätt har flickor länge varit uppmuntrade att undvika kategorier inom teknik, det sistnämnda är dock något som verkar vara på utgång lyckligtvis, men återigen; även om det är trevligt att flickornas fjättrande könsroller upphävs, varför upphävs inte pojkarnas? Varför ska de vara fast och sakna personlig frihet?
Att traditionella “pojkiga” böcker plockats bort är en svår nöt att knäcka dock, å ena sidan skulle sådana böcker få fler pojkar intresserade av att läsa, å andra sidan så förstärker vissa av de böckerna just de påmålade könsrollerna som håller dem fjättrade; “Det är ok att du läser, bara det handlar om fotboll eller robotar.”
Jag vet ärligt talat inte hur det ska lösas, kanske ska dessa böcker vara tillgängliga, men alla ska uppmuntras att prova en ny sorts bok då och då, så inte bara en sort blir läst av pojkarna?
Som sammanfattning tror jag inte på att pojkarna (eller flickorna för den delen) har några medfödda läsbehov, de behoven vi ser tecken är förmodligen påtvingade av könsrollerna i samhället.
Det är vad jag tror i alla fall.
Kram!
@Purre:
”Bland pojkar tror jag det är väldigt vanligt att sportiga, fysiska och tekniska egenskaper belönas mest, för de upplevs som manliga egenskaper.”
Tanken har aldrig slagit dig att det kanske är egenskaper som är starkare och mer frekventa bland gruppen individer av manligt kön och det är därför de klassas som manliga egenskaper?
Har du själv barn?
Det har jag, en liten pojke och jag kan säga med 100% säkerhet att hans tekniska intresse är medfött.
Frågar du mina föräldrar så kommer de säga exakt samma sak om mig, tänka sig hur det kan bli….
@Daniel
Nu ser vi ju dock att teknikintresserade flickor blir allt fler och fler allteftersom pressen på flickor att vara ”tjejjiga” minskar.
Betyder förresten att pojkar som inte är teknikintresserad är mindre ”pojkiga”?
Kan det inte vara så att ALLA barn föds med potentiellt intresse för teknik som behöver uppmuntran och stimulans för att utvecklas?
@Purre:
Jupp. Men vem är det som i första hand har ansvaret för hur ett barn blir uppfostrat och ges möjlighet att utveckla sina intressen och behov!
Fundera på den en stund. Just på saken ”Ansvar”
Genusföljaren
@Genusföljaren
Öh… om du försökte pika något i det jag skrev förstår jag inte vad, du får gärna förtydliga.
Ansvaret börjar väl hos föräldrarna, sedan skola sedan samhälle, ja samhället har stor inverkan och vi bör alla försöka föregå med gott exempel, se till att ett barns potentiella förmågor egenskaper kan uppmuntras vilket kön barnet än har och vilka förmågorna än råkar vara. Jag har inget emot att ”pojkiga” saker uppmuntras, vad jag ogillar är att samhället envisas med att hålla fast vid att dessa saker är just ”pojkiga” och därmed uppmana till att stänga ute tjejer från dessa kategorier (och naturligtvis vice versa)
@Purre:
Hm från vilken ålder slipper man som förälder ansvaret för sina barns uppfostran enligt dig då?
Eftersom du anser att Skola och samhälle skall ta den rollen.
När det gäller möjligheter att utbilda sig i detta land, så finns det inga begränsningar mer än intresse och engagemang av vad jag vet? Det finns inga lagar sedan 1983 som förbjuder något kön att ta det yrke denne vill?
När det gäller samhällets iver att vilja trycka in tjejer på traditionelt manliga områden saknas ju absolut inga medel. Tvärtom görs ju allt för att ta bort stämpeln ”manligt” och manliga förbeilder inom utbildningsväsendet så att tjejer skall våga söka sig dit.
Till och med tonen i samhällsdebatten är ju väldigt negativ till traditionellt manliga förebilder och mansrollen främst.
Genusföljaren
@Purre:
”Nu ser vi ju dock att teknikintresserade flickor blir allt fler och fler allteftersom pressen på flickor att vara ”tjejjiga” minskar.”
Så kan det mycket väl vara, men det finns säkert massvis andra bidragande orsaker.
Tex att teknik idag är mera tillgänglig och mindre obskyr, vilket gör att den tilltalar en bredare massa.
Idag har du din dator i mobilen, för 30 år sen..ja du förstår nog vad jag menar.
Men om du tänker påstå att det först och främst handlar om könsroller, då får du även se till att presentera bevis som styrker detta.
Ideologiskt önsketänkande räknas inte dit.
”Betyder förresten att pojkar som inte är teknikintresserad är mindre ”pojkiga”?”
Nej vem har sagt det?
Jag har massvis av manliga bekanta som inte är teknikintresserade och ingen..absolut ingen ser dem som mindre män för det.
”Kan det inte vara så att ALLA barn föds med potentiellt intresse för teknik som behöver uppmuntran och stimulans för att utvecklas?”
Ja absolut och jag har aldrig påstått något annat, men du verkar tro att det ena utesluter det andra och jag köper det inte.
@Purre:
Ja det är ju taskigt att pojkars behov hamnar i andra hand, men jag finner det lite oroväckande att du är så snabb på att acceptera “pojkars läskompetens” som något som är direkt kopplat till deras kön.
ur artikeln:
Mitt ”pojkarnas läsförståelse” är alltså kopplat till artikeln. Och du ser så i inlägget är jag, trots mitt kön, ingenjör och framhäver att den typen av läsförståelse är viktigare för mig. Jag har också alltid varit starkast på den delen av läsförståelse som är vanligast bland pojkar. Så nej, det är inget jag kopplar till kön, bara vanligare bland pojkar än flickor. Knappast kontroversiellt att påstå då detta är väl dokumenterat. Vad det beror på är en annan fråga.
och på samma sätt har flickor länge varit uppmuntrade att undvika kategorier inom teknik, det sistnämnda är dock något som verkar vara på utgång lyckligtvis
Vilken tid och kultur tänker du på då? Tvärtom så har man puschat flickor för att de ska välja teknik i minst 30 år. ”Kvinnor-kan”-mässor på 80-talet, ”go girl!” och ”Science: It’s a girl thing!”
Trots att man, på detta sätt, inte tillåter flickor vara individer och välja efter intresse så fortsätter kvinnor välja bort. Än mer i i-länder och jämställda länder än i länder med lägre ekonomisk välfärd och sämre jämställdhet. Jämställdhetsparadoxen kallas det.
Att traditionella “pojkiga” böcker plockats bort är en svår nöt att knäcka dock, å ena sidan skulle sådana böcker få fler pojkar intresserade av att läsa, å andra sidan så förstärker vissa av de böckerna just de påmålade könsrollerna som håller dem fjättrade
Nä, det är ingen svår nöt alls. Låt individer välja vad de vill läsa. Det viktiga är inte vad de läser utan att de läser.
@Ninni:
”Det viktiga är inte vad de läser utan att de läser.”
Så enkelt men så klockrent! Min man läste apråpå det mycket kalle anka serier som ung.