Vad? Ännu ett inlägg om kvinnor i amerikanska armén?! Jo, jag tycker att det är en intressant symbolfråga. 
I denna video op-ed, argumenterar Meg McLagan och Daria Sommers för att dagens regelverk inte ger kvinnliga soldater en chans att förbereda sig för den verklighet som faktiskt möter dem i krig. Spontant tycker jag att de har en poäng, men sedan börjar jag fundera på vad det egentligen är som sägs.
First time I got shot at was a serious reality check. /Sgt. Cynthia Espinoza
Här är mitt problem: Reglerna i US DOD förhindrar inte kvinnor att få den träning som förbereder för eldstrider! Det som reglerna gjort hittills (nu skall de ändras) är att stänga vissa elitförband för kvinnor, och som en konsekvens göra det omöjligt att kommendera kvinnor till tjänstgöring i dessa spetsförband (”combat units”).
Men dessa enheter är lite speciella. Det är långt ifrån alla manliga soldater som platsar där, men saken är den: Alla soldater i amerikanska armén (och alla andra arméer också, gissar jag) tränas för eldstrid! Det ingår i Boot Camp, och kallas ”Basic Combat Training”. Det är nämligen så att de är alla soldater, även om deras huvudsyssla är att vara t.ex. mekaniker eller signalister, och de måste alla ha såväl mental och fysisk beredskap att hamna i eldstrid.
You do your mission based on the equipment you have and the organization of soldiers you have. It’s not like – ok, we just got attacked; I want all female soldiers to go sit in a ditch. They’re not special – they’re soldiers, and they’re expected by their leaders to perform as soldiers. /Lt. Col William Brinkley
Vad jag undrar är då om dessa kvinnor hade invaggats i en känsla att det där med att de allihop är soldater egentligen inte gällde dem i samma utsträckning som för männen?
I still can’t believe I was in a fire fight. That me, a signal officer, someone expected to support from a desk, was out there. /Capt. Anastasia Breslow
En möjlighet är förstås att den amerikanska armén funkar så att en signalist verkligen kan förvänta sig att inte behöva hamna i strid, ens i en krigszon. I det specifika fallet ovan, hamnade kvinnorna i eldstrid just för att de var kvinnor, eftersom de manliga soldaterna inte fick kroppsvisitera de muslimska kvinnorna. Det finns förstås ett slags ironi i det, om man så vill.
Annars kan det vara så att vi ser spåren av en djupare konflikt här: Många kvinnor som söker sig till armén tycker troligen att det är en ’feature’ att de slipper kommenderas ut i eldstrid, och i stället får en utbildning och ett intressant jobb som är meriterande för civil karriär efteråt. Några kvinnor vill verkligen gå hela vägen. Här kan man observera att majoriteten män inte vill bli beskjutna heller, men då får de helt enkelt hålla sig borta från armén, eftersom de där inte har möjlighet att välja bort den delen; vissa förband är frivilliga, men ingen manlig soldat har rätt att neka en krigsplacering. Många män som söker sig till armén i USA gör det just för att det ger en utbildning, bra jobb och en trygghet – bortsett från detaljen att man kan kommenderas ut att dö för sitt land! Det är en kompromiss, men deras familj får också del av tryggheten, så i vilket fall som helst, gör de sitt jobb som män, om man uttrycker det så, men det varje man måste ta ställning till är just den konkreta risken att han kan kommenderas ut i livshotande situationer. Tar man bort den lilla detaljen, framstår förstås arméns erbjudande som extremt attraktivt; du blir kompenserad för en uppoffring som du troligen aldrig kommer att tvingas till.
Problem uppstår när man försöker tillmötesgå alla krav samtidigt: Kvinnor skall behandlas som jämlikar, även om de för uppgiften i fråga inte är det; om de vill skall de få axla samma ansvar som männen, men de skall inte kunna tvingas till det som männen kan. Men i skarpt läge, när liv står på spel, gäller samma regler som alltid: man gör det man måste göra för att lösa uppgiften. Hur ansvaret skall axlas för de soldater som inte trodde att det där med stridsträningen verkligen var på allvar, är nog svårt att säga. Det är många som inte borde kunna svära sig fria.
Sitter jag och bashar kvinnor nu? Nej, det är inte min avsikt. Jag menar att man gör en stor del av kvinnorna en otjänst genom att förvränga verkligheten och mörka de krav som faktiskt kommer att ställas på dem längre fram, när det börjar hetta till. Man gör jämlikheten en otjänst genom att ha dubbla måttstockar för könen.
Se gärna på Paul Elams vlog How media massacred the truth, om hur media fabricerar historier om hur kvinnor agerat heroiskt, förmodat eftersom det faktiskt råder brist på hur kvinnor i verkligheten lever upp till hollywood-illusionen om amazoner som krigar lika bra som män, om inte bättre:
Like all frauds on behalf of women, this ultimately hurts them. Someday the inevitable will happen, and a woman will emerge as a bona-fide hero on wheels. But once the public has been taken through so many more rounds a la Jessica Lynch and Kimberley Munley, she will only be taken with a grain of salt. And that will be insanely attributed to sexism against women, which the media will gladly and redundantly report.
Jag har hållit ögonen öppna efter konkreta resultat från de militära förband där enligt uppgift kvinnor och män strider jämlikt sida vid sida. Det främsta exemplet är förstås Israels mixed-gender batallion. En tidigare nyhet om en heroisk kvinnlig insats – som det verkade, den första kvinnan som faktiskt dödat fiender i eldstrid, var lite tveeggad, eftersom den kvinna som var närmast striden sprang och gömde sig, när hennes manliga kollega blev allvarligt sårad. Hursomhelst, för lite för att dra några slutsatser.
Nu finns dock en studie (två, till och med), som tittat på hur mäns och kvinnors fysik utvecklats under utbildningen i denna bataljon. Det visade sig att skillnaderna i princip bestod under utbildningen, men detta delvis för att männen inte förbättrade sig som man hade kunnat förvänta sig.
Initial testing at the beginning of BT placed the top scoring females at the lower percentage of the males. For example, only 25% of the females scored equivalent to the lower 5% of their male counterparts in the VO2max test; the slowest male ran faster than 75% of the females in the IDF-PT test; and 90% of the females achieved a total score similar to the lower 5% of the males. Even though the differences between the males and females slightly lessened through the 4-month BT, this low overlapping remained throughout the training.
I den andra studien, som jag tyvärr inte hittar tillbaka till just nu, noterades att fler män än kvinnor avbröt utbildningen. Förklaringen som gavs var dels att männen var ditkommenderade, medan kvinnorna var frivilliga, och eftersom de fysiska kraven var satta för att passa kvinnorna, upplevde männen inte utbildningen som givande. Detta nämns även i ovanstående rapport (min fetstilsmarkering):
In the specific battalion of this study, the physical demands for both male and female soldiers were equal. Therefore, since the fitness of the male soldiers was higher than the females at baseline, the female soldiers were more likely to benefit from the training. The training program itself was not strenuous or challenging enough for the male soldiers. Previous studies have also recorded this observation whereby the performance of female soldiers who trained in gender integrated units was greatly improved over the performance of female soldiers training in all female units.
Notera även slutklämmen: Denna träning var betydligt tuffare än den som ges i enheter med bara kvinnor, men ändå inte tuff nog för att männen skulle utvecklas påtagligt.
Jag har aldrig förstått och kommer aldrig förstå varför en militär bakgrund skulle vara en tillgång i det civila. Vad är det som är speciellt med att låt säga ha varit mekaniker i afghanistan eller vanlig fotsoldat? Betyder det att personen är mer lämpad för tex ekonomistyrning än vad en ekonom har. Jag har exempel på personer med militär bakgrund som blivit kickade av sina styrelser i det civila just pga av att dom inte passat i ett civilt ekonomiskt sammanhang.
Här för övrigt en artikel om händelsen i Israel, där en kvinna blev hjälte och en annan skämde ut sig, plus lite diskussion om hur ’integrerad’ den integrerade enheten egentligen är.
http://www.nytimes.com/2013/01/26/world/middleeast/looking-to-israel-for-clues-on-women-in-combat.html?_r=0
Jag har noterat den händelsen förut, och skrev då att även vissa manliga soldater viker ned sig. Det är inget konstigt – kanske jag själv skulle göra det om kulorna började vina? Det blir problematiskt när man är så ivrig att berätta en annan historia, att man inte har tid att ta reda på vad som verkligen hände.
@Torstensson:
Det är inte just den militära delen av erfarenheten, utan att amerikanska arméns yrkesutbildningar ofta håller hög klass – även så de akademiska utbildningarna.
I min egen bransch kan jag konstatera att en av de som undervisar på West Point Academy of Computer Science är en av lärarna Dr. Chris Okasaki – en legend inom funktionell programmering, och författare till ’bibeln’ ”Functional Data Structures”. West Point rankas 18:e bland ”liberal arts colleges”, 3:a bland ”best undergraduate engineering programs (At schools where doctorate not offered)”, och 2:a bland ”Public Schools” (efter United States Naval Academy; de 4 främsta är militära högskolor).
Det är alltså inte riktigt jämförbart med svenska förhållanden.
”The training program itself was not strenuous or challenging enough for the male soldiers.”
Jeg VISTE at det kom til å se. Jegg har ventet lenge på dokumentasjon på det, men vært 100% sikker på at de ville gjøre akkurat dette. Jeg kan GARANTERE at de også vil senke standarden på andre områder og at hele KULTUREN i militæret vil endres slik at det forventes mindre av soldatene og at mennene på grunn av dette blir mindre psykisk tøffe i strid. Jeg er mot at kvinner skal være soldater overhodet også selv om de klarer de fysiske kravene. Kulturen blir undergravet. Menn er evolvert både fysisk OG psykisk til å fungere optimalt som soldater.
Forøvrig:
http://www.the-spearhead.com/2013/04/04/two-more-female-marines-flunk-out-of-officer-combat-training/
Jag vet inte mycket om militären, särskilt inte den amerikanska, men jag tycker det är intressant som ett samhällsproblem. I ett vidare perspektiv så undrar jag om vi lever i ett samhälle som i konkurrens med andra samhällen har råd att medvetet försämra våra institutioner.
Ulf
Du får förtydliga.
Jag tror inte du menar att en som vill göra karriär på jp-Morgan blir tillsagd att läsa vid royal navy.
Eller är det så ?
@Nordboer:
Jag följde länken och hittade bland annat denna utmärkta artikel:
http://www.michaelyon-online.com/seven-myths-about-women-in-combat.htm
Ett utdrag:
Träffade förresten en mycket stor man idag inom restaurangbranschen . Det handlar om mångårig kunskap och motsatsen till att peka med hela handen . De främsta männen jag mött har faktiskt inte varit såna som står o centrum, utan som nästan aldrig syns. Det som stör mig är att det fortfarande finns en tro på att den lokale kaptenen i valfritt regemente skulle kunna ta över hans roll med bravur bara för att de pekar med hela handen åt 19-åriga pubertala värnpliktiga. Dessa idéer har funnits och finns kvar. Många är de styrelser som ångrade tillsättandet av avdankade militärer. Skulle kunna ge 3 stora exempel men vill inte hänga ut någon egentligen.
Många påpekar att Margaret Thatcher var hård. Ja, mycket. Men hon var otroligt insatt i seriös ekonomi och läste lusen av många i det ämnet.
@Torstensson:
Royal Navy är i Storbritannien.
(Men det är ok. Jag skrev också in det i Google först).
Nej, inte minst för att man måste bli nominerad för att kunna gå där. De som kan nominera är Flottan och Marinkåren, ROTC, Presidenten, Vicepresidenten, barn till krigsveteraner och krigsfångar, och barn till personer som fått Medal of Honor.
Hursomhelst, om man t.ex. tittar på answers.yahoo, hittar man lite jämförande data. Det mesta pekar på att Ivy League Schools* är bättre och har tuffare inträdeskrav (akademiskt, vill säga). Men…
* Dessa skolor brukar iofs räknas till de främsta i världen. Grejen med att göra karriär inom det militära är ju att man troligen inte tillhör den relativa elit som är Ivy League-kandidater. En vän till mig, som hade examen från Yale, och sedan tog sig till (och igenom) Ranger School, möttes av frågan (med hög röst, förstås) ”What the f**k are you doing in my army?!!”
Dvs, har man möjlighet att komma in på Yale, Princeton, Cornell eller motsvarande, är det osannolikt att man i stället väljer en bana där man går med på att eventuellt kommenderas in i dödliga strider. Men för en stor del av befolkningen, är det annars ett rätt intressant alternativ.
@Ulf T:
Det är ju dessutom så att de grenar av det militära som är minst meriterande i det civila är just de grenar som kvinnor varit uteslutna från. De är å andra sidan väldigt meriterande för karriär inom det militära. Här har vi konflikten: många söker sig till det militära för att göra ”minimum time”, och sedan söka en civil karriär, med en betalt utbildning och ökad trygghet. De kvinnor som vill göra karriär inom det militära, ser kravet på ”combat experience” som ett glastak.
Selv om jeg i mot kvinner i vanlige militære roller er jeg veldig positiv til kvinner i etterretningen. Jeg tror kvinner kan ha en del talenter i den bransjen som mange menn ikke har i like stor grad. For eksempel evne til å lese følelser, evne til å forstå og bruke indirekte psykologi, evne til forstå kvinner man er ute etter å få infomrasjon fra. De kan også benytte seg av det at de er kvinner til å komme i kontakt med både andre kvinner og menn (flørting) på måter menn ikke kan. De som velges kan ha passert høye fysiske krav og krav til å håndtere våpen i de rollene der dette er nødvendig. Agenter som opperer mere solo eller i små grupper og sjelden eller aldri er innvolvert i direkte strid og i så fall bare kortvarige skyteepisoder, slåsskamper, ikke lange kamphandlinger blir noe annet enn vanlig militær tjeneste.
I hæren tror jeg imidlertid at resultatet blir svekkelse av styrkene og svekkelse også av de manlige soldatene og hele hærens psykologi. Er man villig til å svekke treningen av manlige soldater for at kvinnene skal kunne henge med så er man garantert også villig til å svekke hvor hardt man presser soldatene for å gjøre dem psykisk sterke og HARDE. Jeg er overbevist om at man kommer til å tilpasse psykologien i militær trening til kvinners behov for KOMFORT. Jeg tror menn naturlig, også psykologisk, er tilpasset militær virksomhet og den prosessen der man gjør soldatene hardere, blant annet gjennom å fornærme dem, skrike til dem og generelt være nådeløse er noe mange menn responderer positivt på og gjør dem egnet til strid. Jeg tror dette også gjelder en god del kvinner, men med mange kvinenr i høren over tid vil det føre til press for å endre psykologien til mere ”positivt” innstilt selvrealiseringslignende psykologi som kvinner ofte finner seg mere hjemme i. En norsk kvinnelig journalist har allerede foreslått dette. Jeg tror det svekker heller enn styrker soldatenes psykologiske styrke I EN MILITÆR KONTEKST. Se også hva som foreslås av en som jobber i forsvaret i denne artikkelen:
http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/Forsvaret-nar-ikke-mal-om-kvinneandel-7150388.html#.UWMI0b9KOT8
”- Flere kvinner på mannsdominerte områder vil gi ny innsikt, nye perspektiver og problemløsing som kan fremme effektivitet og produktivitet, mener Steder.
Han peker på den maskuline kulturen som råder i Forsvaret når han blir bedt om å forklare problemet med å rekruttere kvinner.
– Mange jenter føler at de går på akkord med sine egne verdier hvis de hele tiden skal være «en av gutta», sier Steder.
Han mener Forsvaret bør bryte med kjønnsstereotypier og tradisjonelle idealer om streng disiplin.”
Jeg mener at alle forsøk på å endre forsvaret i mere feminin og kvinnetilpasset retning svekker det. MIlitæret er arketypisk maskulint og svekkes om det er noe annet. Se også at de er villige til å svekke kravene til idealer om streng disiplin som er helt kritisk i all militær virksomhet. Når det militære er blitt villig til å fire på krav til disiplin fordi deler av kvinnene ikke liker det så er det et perfekt eksempel på hvordan avgjørende militære verdier svekkes av en feminiseringsprosess. Det viser både at kvinnene (deler av dem) fremmer verdier i forsvaret som strider med klassisk militære verdier og det viser at forsvaret er villige til å ofre nasjonal sikkerhet for likestillingsmålsetninger.
@Johan Grå:
Det är en sak som oroar mig också.
Detta är för övrigt en intressant utveckling:
NCFM SUES SELECTIVE SERVICE FOR REQUIRING ONLY MEN TO REGISTER FOR THE DRAFT
Här kan man möjligen också hänvisa till Paul Elam igen: Women in Combat: A Bad Idea Whose Time Has Come
För mig är det helt solklart. Inga mixade arméer utan kvinnor och män för sig.
På så vis slipper vi alla de sexuella trakasserier och våldtäkter inom amerikanska armén som varit som ett mörkt skynke över hela USA:s försvarsmakt. Kvinnorna behöver inte oroas över att bli utsatta för en massa sexuellt våld.
Männen å andra sidan behöver inte oroas över att strida tillsammans med kvinnor som inte håller när det väl hettar till.
Kvinnorna som ska ingå i de helkvinnliga förbanden ges samma träning och samma förutsättningar som de manliga. De ska ju trots allt ha en rättvis chans att klara sig i strid. De kvinnor som blir över efter en sådan utgallring får helt enkelt bilda helkvinnliga förband.
Det civila samhället kommer att vänja sig väldigt fort vid i strid omkomna kvinnor. Jag menar se på Syrien till exempel. Där torteras och mördas barn mitt framför våra ögon och ingen gör något. Samma i Irak, där hittades sexåriga barn med borrhål i sig. Reagerar vi inte över det kommer vi inte att reagera speciellt mycket över i strid omkomna vuxna kvinnor som dessutom valt sin situation själva. Jag gissar på att det kommer att ta ”15 minuter” sen kommer alla att skita i det och länka vidare till nästa stora grej.
@Jenny,
Jag vill minnas att britterna redan provat att träna kvinnliga soldater enligt samma standard som för män. Det funkade inte, eftersom skadefrekvensen ökade dramatiskt. Dessutom är läget hittills att ribban läggs klart högre i blandade enheter än där det bara finns kvinnor. Vad skulle ändra på det?
@Ulf T:
Träna kvinnorna bättre, kvinnlig fysisk kräver kanske annan sorts träning utan att för den sakens skull behöva sänka ribban. Om de vill dö för sitt land så låt dem. Du länkade alldeles nyligen in en text där det stod ungefär att om de vill ha jämlikhet så ge dem absolut jämlikhet. Och mitt tankesätt är: Varför inte? Har du bättre förslag?
@Jenny:
Mitt eget förslag är att acceptera att vissa skillnader inte låter sig ruckas på så lätt. Vi behöver inte plöja ned pengar i att ge män konstgjorda livmödrar eller uppfinna något sätt att gör det möjligt för dem att amma.
Vi behöver heller inte bryta ryggen av oss för att lista ut hur kvinnor skall kunna tränas upp att konkurrera mot män i markstrid på liv och död. Jag tror att det är ungefär lika realistiskt som att bestämma att kvinnor skall tävla mot män i friidrott, basketboll, tennis, amerikansk eller europeisk fotboll m.m. Om det vore så att kvinnor, med anpassad träning, kunde matcha männen i fysiskt krävande situationer, så hade vi sett det på idrottsarenorna vid det här laget.*
Det finns många jobb som män och kvinnor är ungefär lika väl lämpade för (där de individuella skillnaderna är mer utslagsgivande). Dessutom kan vi mycket väl bygga en jämlikhet som bygger på att vi är olika och har olika styrkor och preferenser.
* Jag skrev tidigare om amerikanska arméns variant av MMA-mästerskap. Där har det förekommit att några kvinnor kunnat matcha männen, men då endast män i samma viktklass (kvinnorna får väga 10% mer), och då i klasser runt 50-55 kg. I den match där den första kvinnan gick till final, kan man dra slutsatsen att såväl ringdomaren som sekonderna sannolikt hade sopat mattan med båda finalisterna. Det betyder förstås också att en del manliga soldater tillåts tjänstgöra trots att deras fysik är i nivå med, eller sämre än de bästa kvinnliga soldaterna. Men det är ungefär på den nivån det är, vilket också studien på de israeliska soldaterna visade.
Jag tror vi måste acceptera att skillnaden faktiskt är så stor.
@Jenny:
”Om de vill dö för sitt land så låt dem. Du länkade alldeles nyligen in en text där det stod ungefär att om de vill ha jämlikhet så ge dem absolut jämlikhet. Och mitt tankesätt är: Varför inte? Har du bättre förslag?”
Svaret på den frågan hänger på huruvida det enbart är DE SJÄLVA som skall dö eller om det handlar om deras rätt att få andra dödade också. När flottan absolut skulle ha två kvinnliga stridspiloter på rekordtid som PR-trick för att komma undan ”Tailhook-incidenten” så hade mycket riktigt den ena av dessa pilotkvinnor, LT. Hultgreen ihjäl sig själv på jobbet. Detta skedde i en misslyckad landning som hennes radaroperatör lyckades överleva med en hårsmån. Som krona på verket hamnade ett F-14 stridsflygplan på havets botten.
– Om kvinnorna vill ha ihjäl sig själv varför hindra dem?
Det var uppenbarligen den åsikt som feministadvokaten Susan Barnes och hennes politikervänner hade också eftersom hon hjälpte den andra kvinnliga piloten, LT. Lohrenz att stämma Center for Military Readiness som de (Lohrenz och Barnes) på fullaste allvar menade hade förstört hennes militära karriär genom att i en rapport offentliggöra resultaten från det kvinnliga pilotprogrammets träning.
Läs gärna lite mer, det kostade trots allt 500.000 dollar för att vi skulle få läsa det här. Flyginstruktör Burns blev så missnöjd med taktikerna som användes för att tvinga pilotprogrammen godkänna kvinnor att han läckte hela skiten till CMR som publicerade materialet i sin rapport.
Military Readiness fick spendera en halv miljon dollar för att försvara sig i domstolen mot dessa – som de kallade – feministiska trakasserier. Enligt den feministiska sidan förstördes LT. Lohrenz karriär av att hennes resultat blev offentliggjorda. Enligt CMR var det i själva verket pga att Lohrenz var en urdålig pilot som hennes karriär förstördes.
Domstolen behövde dock en utomstående part för att bedöma hur dåliga dessa var.
Och så har vi nått själva slutsatsen.
@Erik:
Här blottläggs återigen konflikten. Medan man skulle kunna enas om att kvinnor skall få bli stridspiloter om de uppfyller kraven, tycks det ständigt bli så i praktiken att kraven sänks för att uppnå en symbolisk jämställdhet. När dessa galna upptåg slår tillbaka, dras de som lyft fram sanningen inför domstol för ’kvinnodiskriminering’.
Jag är övertygad om att vi inte kommer att kunna ha raka, ärliga diskussioner om samma krav för män och kvinnor, förrän vi erkänner kvinnlig könsmakt och ’offermakt’. Genom att ensidigt måla upp en bild av kvinnlig underordning, krattar man manegen för de kvinnor som tycker det är helt ok att (medvetet eller omedvetet) surfa fram på kvinnlig särbehandling (och många män är med och krattar). Det förstör inte bara för många män, utan kanske främst för de kvinnor som faktiskt inte vill särbehandlas, utan vill ta sig fram på samma villkor som alla andra.
@Ulf T:
”Här blottläggs återigen konflikten. Medan man skulle kunna enas om att kvinnor skall få bli stridspiloter om de uppfyller kraven, tycks det ständigt bli så i praktiken att kraven sänks för att uppnå en symbolisk jämställdhet.”
Man kan inte enas om att kvinnor skall få bli stridspiloter om de uppfyller kraven av samma orsak som man inte kan enas om att män skall få läsa på handels, KTH eller chalmers om de uppfyller kraven. Det är nämligen fler som uppfyller kraven än det finns behov av och då blir det de av dem som uppfyller kraven med störst marginal som vinner.
Ledande feminister tror dock (i en helt sinnessjuk teori som uppenbarligen skapades av någon som är vetenskaplig och logiskt handikappad) att man får fler kvinnor vid toppen genom att minska den totala mängden män så när man har 60% kvinnor vid universiteten tycker de att det borde betyda 50-60% kvinnor vid toppen och har lärt sig bli världsmästare i att klaga och gnälla över organisationer som domineras av kvinnor men har toppar dominerade av män.
(observera att all riktig vetenskap förutsäger att ju färre män man släpper igenom ju bättre konkurrenskraft får de männen, ingen vet vad feministerna menar när de hänvisar till att det borde vara tvärtom, ingen källa, ingen referens och ingen undersökning ger orsak att ha en sådan åsikt)
Lägg även märke till att när de säger ”teori” menar de inte akademiska resultat utan akademiska utgångslägen. Då detta är två HELT olika saker har ordet teori i svenska universitetsvärlden i praktiken blivit värdelöst för beskrivande ändamål. När ledande feminister använder ordet teori menar man i själva verket observationsregel.
Exempel: Volvoteori = När vi undersöker hur många bilar som färdas på svenska vägar skall Volvobilar inte räknas med.
Varför inte?
Jo för det har vi bestämt, ”teorin” säger så.
I praktiken är det inte teorin som säger så utan det hela är ett sinnrikt sätt att dölja subjektiva förklaringar baserade på politiska personkulter.
@Erik:
Jovisst. Det jag menade var att de skulle kunna vara med och konkurrera om platserna, dvs man skulle kunna enas om att det inte är förbjudet för kvinnor att bli stridspiloter… möjligen. Det är ju inte heller givet eftersom det, speciellt om det är väldigt få kvinnor som lyckas kvala in, kan skapa spänningar och extrakostnader som i sammanhanget gör kvinnorna en mindre bra investering.
Ett exempel är brandmän. Säg att 1% kvinnor kan komma in på egna meriter. Det är ok, bortsett från om det väcker krav på att brandstationerna skall ha speciella omklädningsrum med dusch och toalett för kvinnor. Om vi säger att en normal bemanning ligger kring 20 personer, så skulle i snitt var 5:e brandstation ha en kvinna. Man kan tycka att det skall vara en rättighet att kräva eget duschrum, men det är som sagt en kostnad som blir oproportionerligt hög per kvinna, jämfört med kostnaden att ta in ännu en man.
Ett annat exempel är ju diskussionen om ”unit cohesion” och sexuella spänningar i stridande förband, som inte har en självklar lösning.
@Erik: @Ulf T:
Från och till läser jag ”Chefsingenjören”, det är en blogg som drivs av en flygfantast. Han ägnade ett helt blogginlägg en gång åt alla de kvinnor som tjänstgjorde som stridspiloter under andra världskriget. De gjorde väldigt bra ifrån sig, speciellt de ryska. Många kvinnor flög också svårmanövrerade transportplan och flög ibland ut på farligare uppdrag än vad stridspiloterna gjorde. Han skrev också om det enorma motstånd som fanns mot kvinnliga stridspiloter på 80- talet. På 80- talet, det är 2013 nu, ville bara påminna er.
Jag förstår helt ärligt inte er inställning. Det är ok för kvinnor att vara offer i krig, men kvinnor ska inte delta aktivt i krig? Eller på brandstationer heller för den delen eftersom det är jobbigt att fixa ett litet omklädningsrum? Inte ens de kvinnor som tagit sig dit på egna meriter förtjänar att vara där? För då är det ju så mycket enklare att anställa en man till för att slippa allt krångel. Om det omvända hade gällt hade ni accepterat det då? Hade ni accepterat så lama ursäkter?
Om de absolut bästa kvinnorna är lite bättre än de sämsta männen, män som ändå får lov att ingå, duger inte det då?
Summan av kardemumman, det var manligt från början och det hänger på kvinnorna att kämpa sig in. Jag menar det kan ju inte komma som en överraskning att kvinnor vill delta (aktivt, inte som offer) i stora samhällsomstörtande händelser som man nog får säga att krig är.
Ni är nog bara inskränkta. Och det är just sådan inskränkthet som gör att män förlorar vårdnaden om sina barn, eller att det anses att en kvinna inte passar som brandman bara för att det inte finns ett omklädningsrum åt henne.
Krig och bränder berör kvinnor otroligt mycket också, det är inte mer än rätt att de deltar.
Och Erik du nämner ett experiment med två kvinnliga stridspiloter som drogs igång en gång i tiden. Det säger mig ingenting. För det sköttes ju uppenbarligen helt åt skogen fel. Jag skulle aldrig få för mig att klumpa ihop alla kvinnor efter ett sådant fiasko och säga att ingen kvinna duger som stridspilot. Det är som att säga att män inte passar som kirurger bara för att en manlig kirurg gjorde bort sig en gång i tiden.
http://chefsingenjoren.blogspot.se/
Håller med dig i stort Jenny, med en liten reservation.
Utvecklingen inom flyget har gått framåt i en rasande takt, och G-lasterna är annorlunda idag mot vad de var då.
Hög G-tålighet är ett krav, och tyvärr kan (observera ordvalet, det är fortfarande individer vi pratar om) nog urvalet kvinnliga piloter begränsas lite av detta med mens och blodbrist vid de tillfällen det är aktuellt.
Men som sagt, det är ju individuellt, och det finns vad jag vet åtminstone en kvinnlig Gripen pilot.
Finns säkert fler kvinnliga stridspiloter i världen, Israel är ju tex. långt framme med kvinnliga militärer.
Mitt sätt att se på det är att så fort man skall ”kvotera” och ”bevisa” något, så finns det starka krafter från fler sidor som vill se både den ena och den andra misslyckas, och därför försöker påverka dessa projekt i ena eller andra riktningen.
Det bästa vore om alla sökanden har samma villkor, det som tjänsten kräver, vare sig mer eller mindre, och de som lever upp till kraven är välkomna, oavsett kön, läggning, etnicitet eller annat tjafs….. Och att detta tillåts ske utan att räkna utfallet av dessa olika ovidkommande variabler.
@Anders Senior:
Anders mannen, vi är ju överens.
”Mitt sätt att se på det är att så fort man skall ”kvotera” och ”bevisa” något, så finns det starka krafter från fler sidor som vill se både den ena och den andra misslyckas, och därför försöker påverka dessa projekt i ena eller andra riktningen.”
Detta har jag också lagt märke till, på alla nivåer. Hos mig själv också. Ibland kan jag bara inte glädjas ärligt åt andra människors framgångar (inte bara ekonomiska). Och jag känner igen samma ”mönster” hos andra människor. Det finns något i vår natur, en vilja att hålla nere andra. Jag tror inte bara det är den så kallade svenska Jantelagen, jag tror det existerar över hela världen. Det är ett riktigt negativt drag och själv försöker jag motverka det så fort det dyker upp. Men det gör en också kallsinnig inför andra människor, som om inget imponerar på en längre. Så kanske är det ett bra drag också eftersom det kanske får oss att vilja hävda oss och hela tiden sträva framåt.
@Jenny
Du får nog ta och läsa om både Eriks och Ulfs inlägg för du verkar helt ha missförstått vad de menar.
I korthet:
Dom motsätter sig inte duktiga piloter av kvinnligt kön dom motsätter sig inkompetenta piloter som har kvoterats in pga kön. Men framförallt motsätter de sig det bakomliggande systemet som säger att detta är okej.
@Jenny:
Det finns massor av sätt att delta aktivt i krig, och amerikanska armén, till exempel, består till 20% av kvinnor. Det vi diskuterar här är vissa specifika roller, där extremt få kvinnor över huvud taget kan klara kraven, och där svaret från många, politiker och andra, tycks vara att vilja sänka kraven, åtminstone för kvinnor. Notera att de 20% kvinnor som tjänstgör idag har lägre krav på fysisk styrka än männen.
Nå, när man beslutade om att bygga om brandststationen i Grums, för att få till duschrum för kvinnor (+ några andra renoveringar), handlade det om en kostnad på 1.1 miljoner.
Frågan är också om de kommer dit på egna meriter efter att man sänkt kraven så att fler kvinnor skall komma in? Hur många män som egentligen fick bättre resultat kom inte in? Kvinnor har procentuellt sett bättre chans att komma in på SMO än män, eftersom man går mer på betyg än fysiska krav.
Min poäng var bara att när dessa kvinnor väl ’kvoterats’ in kommer dessutom krav på förändringar i utrustning, ombyggnad av lokaler, m.m. Karlstad heltidsanställde sin första kvinnliga brandman 2010. Slår man ut anpassningskostnaderna
Att män skulle kvoteras in i ett område, och sedan driva ombyggnationer och annat för att de få män som dyker upp inte vill dela lokaler med kvinnorna? Jag skulle vara kritisk mot något sådant.
När det gäller t.ex. ”forward combat units” får inte de sämsta männen vara med. De är helt enkelt inte bra nog.
Det finns som sagt många sätt att delta. Jag känner personer som utbildad sig till elitsoldater. Själv gjorde jag vapenfri tjänst, eftersom jag pga väntetiderna inte kom igång förrän jag var nästan klar med min ingenjörsutbildning. Jag blev erbjuden att tjänstgöra på Försvarsstaben, men då fick Socialstyrelsen tuppjuck och sade nej.
Det som är det centrala med ett totalförsvar är att alla hjälper till på det sätt som de är bäst lämpade för. Jag är inte ett dugg emot att kvinnor som män tjänstgör i alla roller som de klarar av. Det jag är emot är att man kompromissar med kraven och agerar som om det vore en speciell rättighet för kvinnor att välja det de vill göra utan att behöva utstå för mycket konkurrens.
Vad har den här diskussionen med vårdnad om barn att göra?
Jag tycker att kvinnor och män kan dela omklädningsrum om det inte går på annat sätt. Talar vi om stridande elitförband så ingår det liksom att man måste vara såväl opportunistisk som prestigelös när det gäller intimhygien och kroppsliga behov. Riktigt så extremt är det ju inte för brandmän, men…
Som sagt…
Det var inget experiment. Det var absolut på riktigt. Katastrofen var att de borde ha kuggats, men eftersom de var kvinnor struntade man i sina vanliga kvalitetskrav och lät dem fortsätta.
Nej, det är det ingen som säger. Det vi diskuterar, och det jag tog upp i artikeln, är att man gång på gång sänker kraven och ser mellan fingrarna med inkompetens när det handlar om kvinnor, och man har en politisk agenda att öka antalet kvinnor. Det handlar p.s.s. inte om att det inte finns kvinnor som klarar kraven, eller att kvinnor i allmänhet inte skulle vara lämpade.
Men den dimension jag tog upp var att i fall där endast några få procent kvinnor över huvud taget kan klara kraven, får man fråga sig vad den relativa nyttan är, jämfört med de risker och merkostnader det medför.
Men varje gång den diskussionen kommer upp, styrs samtalet om till att handla om att man därför skulle vara inskränkt och tro att kvinnor inte duger. Det är inte det vi talar om.
@Jenny:
Stämmer inte alls.
De fem bästa ryska stridspiloterna sköt vardera ner 50+ fiendeplan. Ingen av de ryska kvinnliga piloterna var i närheten. De två bästa (och enda) kvinnliga flygarässen blev nedskjutna efter att ha satt ett kvinnorekord på 12-13 nedskjutna plan. Detta kan jämföras med det ryska manliga rekordet på över 60 (där piloten överlevde kriget) och då skall man komma ihåg att det manliga rekordet på den tyska sidan var över 350 nedskjutna fiendeplan av en och samma pilot som också var bra nog att överleva striderna.
Motståndet mot kvinnliga stridspiloter sker inte för att de är kvinnor utan för att man med samma logik skall anställa alla män som var för dåliga för att platsa jämfört med de andra männen.
Det är lika ok för män att vara offer i krig men inte delta aktivt. De flesta män är lika dåliga som kvinnliga brandmän på att sig igenom dörrar och springa med kompisar på axeln. POÄNGEN är att de flesta män helt enkelt varken är soldater eller brandmän, än mindre stridspiloter.
Det finns inga kvinnor som tagit sig dit på egna meriter. Alla män som finns där tog sig dit på meriter som slog ut ANDRA män. När kvinnor skulle dit plockades det kravet bort av feministiska politiker – Män som slagits ut av de meriterna fick se kvinnor som misslyckades med samma sak få jobbet.
De sämsta männnen är inte anställda alls eftersom de misslyckades med saker. De bästa kvinnorna som misslyckades med samma saker men blev anställda ändå pga feminism och de bästa kvinnorna är alltså vanligen sämre än alla män anställda enligt första standarden och skulle ofta bli utslagna i tävlan mot flera av de redan kuggade männen.
Det var inte manligt från början, det var nödvändigt från början eftersom man baserade de kraven på vad som krävdes för att lyckas med uppgiften. Nu har man män som lyckats med uppgiften och kvinnor som inte gör det. Man räknar kallt med att när kvinnan inte når något på en hög hylla kommer mannen ridderligt att göra jobbet åt henne.
– Vadå saker kvinnor inte kan? Bara att säga åt närmaste man.
Det där svaret är absurt av två skäl.
1) Att män förlorar vårdnaden om barn betyder en kvinna mindre som har tid att nå toppen i företag. Alltid kul att se hur feminister pga önskan att skada män skjuter sig själva i foten.
2) När det tar kvinnliga brandmän 10 minuter längre än manliga att forcera säkerhetsdörrar och cheferna för att dölja detta faktum avskaffar dokumentationen av dessa tester så är omklädningsrum det minsta problemet.
De kvinnor vars barn brinner inne eller drabbas av krig pga att brandmän och soldater är för dåliga på sina jobb lär knappast beröras mindre. Poängen med försvaret är att förhindra krig. Inte ”beröras” av krig.
Det var inget experiment, det var en feministisk policy. Ett experiment gör man för att se vad som händer. En policy har man för att bestämma vad som skall hända. Det som hände var att man tvingade professionella piloter att låta två amatörer leka i uniform.
Nej det sköttes inte alls fel. Det sköttes helt enligt reglerna (policybestämmelser). Precis som feminister bestämt det skulle skötas.
Jag har aldrig sagt ingen kvinna duger som stridspilot.
Jag har sagt kvinnliga piloter idag är sämre än manliga. En av de många orsakerna till detta är att de manliga väljs ut genom utslagning medan kvinnliga piloter, liksom brandmän och snart även soldater är immuna från utslagning pga beskydd från feministiska makthavare som kräver det skall vara en viss mängd kvinnor – no matter what!
@Jenny:
Läs gärna SMB’s utredning: Kvinnor som brandmän. Den ger en rätt bra bild av hur det resoneras. Här tog man ut 8 kvinnor för att följa dem under sex månaders riktig praktik som brandmän efter fullgjord utbildning. Utgångspunkten var JämO’s uppfattning att de fysiska kraven var ’diskriminerande’, eftersom de uteslöt kvinnor. Ingenstans sades det att bara män fick söka, utan diskrimineringen låg i att kraven var för tuffa.
Här lite utdrag. Det är en omfattande rapport, så jag ber om ursäkt för att även mitt utdrag blir rätt långt:
Mot slutet av försöket lyckades de ändå klara minimikraven för att få rökdyka, men då hann de inte vara med på så många sådana operationer i praktiken.
Man hade ruckat på de initiala kraven för att kunna få med några av de 85 kvinnor som först sökte:
Angående ’fältprovstester’:
Sedan lite indikationer på hur svårt man haft att kommunicera rakt hur väl, eller illa, lämpade de egentligen var:
Kvinnorna hade dessutom en massa synpunkter på att utbildningen inte var optimal, men man kan nog förmoda att de fick den utbildning som männen också fått. Det uppstod dessutom spänningar mellan projektdeltagarna, med följden att man ville föreslå speciell hänsyn till hur just kvinnor fungerar i grupp i en konkurrenssituation. Sedan tyckte några av dem att de inte blivit så väl bemötta. Det har naturligtvis med kvinnosyn att göra, och inte med att de inte klarade jobbet, men ändå skulle få åka med.
Det här förstår jag inte. De hade alltså rent konkreta resultat från testerna som visade att de inte uppfyllde kraven; att de med knapp marginal kunde ses som lämpliga, till slut, att få delta i rökdykning. Ändå såg de sig själva som lika bra som de manliga brandmännen!
Det noteras flera gånger att kvinnorna jobbade stenhårt för att nå upp till minimikraven, vilket tog längre än väntat. Men de skall ju sedan hålla denna nivå, eller helst förbättras, under hela karriären.
(Det där med duscharna gick alltså att lösa utan ombyggnad.
Min känsla när jag läser kommentarerna från den ordinarie personalen är att de för det mesta är lite snälla, och försöker överse med brister som egentligen borde ses som bestickande. De flesta verkade positiva till att ha kvinnor som brandmän, så länge de klarar av att bära sin del av ansvaret och inte ligger männen till last. Rapporten berör över huvud taget inte möjligheten att brandmännen kanske varit snälla i överkant i sina bedömningar. Utgångspunkten tycks vara att männen, om de tenderar i någon riktning, skulle undervärdera kvinnornas insats – inte att de skulle ge dem bättre vitsord än de gjort sig förtjänta av. Däremot lyfte man fram misstanken att projektdeltagarna höll inne med kritik och framhöll deras kritik som ytterst viktig att ta hänsyn till.
Slutligen är rekommendationerna intressanta. I princip utgår man ifrån att kvinnor skall integreras som brandmän, även om försöket inte gav något vidare stöd för att det skulle vara en bra idé. Gissningsvis var den slutsatsen politiskt omöjlig, då projektet fick stor politisk och medial uppmärksamhet. Slutsatsen blev att ”unga vältränade kvinnor kan fungera i arbetet som brandmän”.
Man föreslår också omkonstruktion av redskapen och ombyggnation av brandbilarna för att bättre passa de kortare, lättare och svagare kvinnorna. Man rationaliserar detta med att ”det skulle gynna även män”. Problemet är bara att sådan utrustning, i den mån den finns på marknaden, är mycket dyrare än standardutrustningen. Detta var 1998, så säkert har utrustningen blivit lättare att hantera nu.
(Här noterar jag att ingen av projektdeltagarna nådde upp till kraven på handstyrka. I en rapport om kvinnliga byggarbetare, som jag inte orkar gräva efter nu, noterades att de manliga byggarbetarna hade handstyrka motsvarande brandmän, medan de kvinnliga inte hade mycket större handstyrka än kvinnor i gemen. Just handstyrka är ett område där överlappet mellan män och kvinnor är nära noll).
Generellt sett kunde man ej tänka sig något alternativ till lika krav oberoende av kön. På dessa villkor var kvinnor välkomna och många antog att brandmanna- grupperna därigenom skulle kunna fungera minst lika bra som nu.
Sammanfattningsvis tycker jag man kan säga att kvinnorna stötte på ytterst lite sexism, men däremot berättigad oro för att de inte skulle kunna klara jobbet, och därmed riskera både kollegors och allmänhetens liv och hälsa.
Flygofficer kommenterar Brian Mitchells bok ”Flirting with disaster”
I korthet, feminister säger aldrig att vi skall ha kvinnor i jobben för att göra jobben bättre för ingen är dum nog att tro det argumentet håller i högsta domstolen.
Ulf T och Erik
Ni förstår säkert själva att jag varken har tid eller ork att bemöta era långa kommentarer.
Jag har läst igenom dem noggrant. Ni är duktiga på att argumentera för er sak.
@Jenny:
Det är ok (och tack, antar jag). Jag gjorde om en av kommentarerna till en bloggartikel med lite extra kött (som om den inte var lång nog redan).
Här är för övrigt The Guardian’s version av historien om Jessica Lynch:
http://www.guardian.co.uk/world/2003/may/15/iraq.usa2
(Jag har rättat stavfelet i min artikel).
Pingback: Kvotering av kvinnor i några fysiskt krävande yrken | bittergubben