En skön fåtölj, favoritrommen i glaset, boken på plats – Här ska njutas!

Semestern närmar sig sitt slut, sommarens otroliga hetta har gett vika och lämnat plats för det kommande höstrusket. Vad kan vara en bättre avslutning på en fantastisk semester än att välkomna de mörkare tiderna genom att ta plats i den varma och ombonade ”läs-fåtöljen” när regnet slår mot rutorna och vinden viner om husknutarna? Solens värme mot huden ersätts av värmen som sprider sig genom kroppen från ett glas rom av bästa kvalitet när man öppnar en inspirerande och fängslande bok för att försjunka i andra världar och ta del av levnadsöden hos både folk och fä. Glömsk för världen utanför vänds bladen medan skymningen övergår i natt.

Möjligheterna till just en sådan stund kom för en knapp vecka sen när Boken då äntligen damp ner i min brevlåda, Boken jag sedan länge vetat var på gång och verkligen längtat efter och sett fram mot. ”Perukklubben – En saga om åsiktsfrihet i landet som kommit längst” är en politisk satir av ingen mindre än Pär Ström.

Sagan om landet som kommit längst, Eklandet, börjar bland majoritets­invånarna, getterna. Dessa bor i tre byar, Horneby, Klövköping och Svansinge där de odlar på sina magra åkrar. Landet styrs av korna på Rosenborgs Slott och från de upplysta vargarna, som bor på Klara slott, får getterna veta Sanningarna. Och getterna vet – de bara vet – att de Sanningar vargarna levererar på Skyltarna, det är sant!

Den unga gettjejen Georgina är hemligt förälskad i den stilige getabocken Jens. Hennes förälskelse medför att hon kommer i kontakt med en ytterst hemlig grupp getter, Tvivlargetterna, då Jens är med i denna getgrupp. Tvivlargetterna ifrågasätter den världsbild som vargarna framhåller som sann. Från att som en första reaktion bli bestört så inser Georgina ganska omgående att Tvivlargetterna har rätt, det ligger en hund begraven i budskapen som kommer från vargarna. Georgina förenar sig med Tvivlargetternas kamp för åsiktsfrihet och jämlikhet i Eklandet – en kamp som snabbt blir allt farligare …

Jag vill bjuda på ett stycke text ur boken som fick mig att le lite extra. Jag tror inte mina läsare behöver någon förklaring till varför jag drog på smilbanden när jag läste just detta stycke:

       Nu var ugglornas överläggningar i full gång, och de handlade om hur man kunde använda forskningen som verktyg för att bevisa att hållande av husdjur var dåligt och att solande var bra. Fåglarna var för närvarande inne på husdjurshållande, och flera uppslag till forskningsprojekt hade redan avhandlats och blivit nedskrivna av Halvmånen.
       ”En annan möjlighet är ju att bygga det på bakteriefrågan”, sa den ena hökugglan, professor von Hochdenker.
       Det var hon som hade gjort den banbrytande upptäckten om sambandet mellan simning i Medelhavet och Romarrikets undergång.
       ”Det går nog att åstadkomma mätresultat som tyder på höga halter av bakterier i bostäder där det finns husdjur. Särskilt om man mäter riktigt nära husdjuret”, fortsatte professorn.
       ”Ja. Eller om man mäter i husdjurets skit-och-piss-plats. Då får man nog ännu högre bakterievärden”, sa den andra hökugglan, doktor Jennus.
       ”Hooo-hooo, hooo-hooo”, hördes det då från docent Lysenka, samtidigt som hon flaxade till med vingarna. ”Jag vet! Jag vet! Först låter vi bli att rengöra på ett par veckor. Och sen mäter vi bakteriehalten mitt i skitplatsen. Då får vi nog allra bäst resultat!”
       De tre andra ugglorna bugade sig lätt, samtidigt som de långsamt sträckte ut sina vingar. Docent Lysenka hade ännu en gång bevisat sin storhet.

Nu, mina kära läsare, är det dags för Allsång på GenusDebatten. Vi ska sjunga en av låtarna som finns med i boken – en låt om den stund vi alla intensivt längtar efter. Jag räknar med att ni klämmer i med era lungors fulla kraft vid era skärmar så att det skallrar i fönstren hemma hos Pär Ström:

Att skriva politisk satir är – mig veterligen – att slå an helt nya strängar på lyran för Pär Ström. Och ännu en gång imponerar Pär Ström på mig. Inte minst för att jag inte ser någon koppling mellan djur i fabeln och verkliga personer i vårt land. För mig är det positivt, då jag som politisk debattör inte vill angripa enskilda personer, utan vänder mig mot en samhällssituation och en politisk ideologi som jag anser är djupt problematisk.

Igenkänningsfaktorn är hög, jag känner mycket väl igen mig både vad gäller Georginas tankar och känslor och vad gäller det samhällssystem som målas upp. Det är uppenbart att jag och Pär Ström bor i samma land. Jag rekommenderar varmt ”Perukklubben – En saga om åsiktsfrihet i landet som kommit längst” till alla som anser att åsiktskorridoren och feminismens totala dominans i jämställdhetsfrågan är ett omfattande samhällsproblem. Jag rekommenderar den även till våra åsiktsmotståndare … Kanske är det lättare att förstå ”oss” och vår politiska beslutsamhet, vilken man ibland misstolkar som hatisk, när man med sagans hjälp får en möjlighet att se samhället genom våra ögon?

Ni hittar den som gratis pdf här eller – om bokform föredras – hos Bokus, Adlibris och CDON.

Och – missa inte – Pär Ström blir intervjuad om Perukklubben i Sveriges Radio P1, kl. 16.30 ikväll.