Massivt genomslag i massmedia för Mens Rights Edmontons affischering
avatar

Nu händer det saker i Kanada igen och denna gång smäller det ännu högre än Torontoprotesterna. Mens Rights Edmonton har genom att kuppa en affischkampanj fått massiv uppmärksamhet i massmedia med feminister och genusfolk närmast i upplösningstillstånd av upprördhet. Sedan en tid tillbaka driver Edmontonpolisen en kampanj kallad ”Don´t be that guy” där alla killar framställs som potentiella våldtäktsmän som våldtar om ingen säger åt dem. (v)

Som respons på denna kampanj gjorde Mens Rights Edmonton en egen parodi på affischerna kallad ”Dont be that girl” där man med utbytt text på samma affischer bland annat uppmärksammade problemet med falska våldtäktsanklagelser. (h)

Mens Righs Edmonton trodde att det skulle bli den vanliga visan med nedrivna affischer och lite uppmärksamhet från arga feminister men istället började massmedia skriva artiklar om Dont be that girl-affischeringen och nyheten fick därför massiv spridning och genomslag. De verkar ha hittat feminismens ömma tå.

Girlwriteswhat har fått den inofficiella funktionen att agera som språkrör för Mens Rights Edmonton. Hennes intervju med CBC ovan kan vara den första gången någonsin som massmedia får lyssna på objektiva fakta i frågan. Detta är för övrigt ännu ett exempel på pinsamt dålig intervju där journalisten inte gjort research utan amatörmässigt hänvisar till subjektiva partsinlagor och rättas av intervjuobjektet.

Givetvis är de flesta artiklarna i massmedia massivt feministiskt vinklade och inte sällan med oärliga påståenden men titta på genomslaget. A Voice for Men (Redaktionen) beskriver det som

by far, the most widely covered men’s rights efforts by the media to date.”

CBC News – Posters say some women lie about sexual assault

Global News – ‘Don’t be that girl’ posters in Edmonton spark debate

Huffpost Alberta – Posters Say Women Lie About Sexual Assault

The Province – Is a ‘rape culture’ flourishing in Edmonton? Poster campaign suggests women report rape as an act of revenge

The Province – ‘Don’t Be That Girl’ parody of anti-rape posters offensive, says professor

The Vancouver Sun – ‘Rape apologist’ parodies of ‘Don’t Be That Guy’ posters pop up in Edmonton

Utöver det faktum att Dont be that girl-affischerna är den mest framgångsrika MHR-kampanjen någonsin för att visa den dubbelstandard som råder för könen så har Janet Bloomfield aka Judgy Bitch nu producerat affischer som ännu tydligare visar problemet med polisens ursprungliga Dont be that guy-kampanj (som ingen hade problem med) Hur skulle folk reagera om polisen plötsligt affischerade:

Dont be that black guy (cykelstöld)

Dont be that jewish guy (pengastöld)

Dont be that muslim guy (bomber)

Dont be that chinese guy (katter)

Dont be that latino guy (narkotika)

Dessa skulle med rätta kallas hatkampanjer så enligt vilken logik eller annan namngiven källa skulle ”Name the problem” inte vara en hatkampanj? Jämför denna feministiska nutida affisch med lilla rutan till höger som visar hur hat mot judar drevs upp. En och annan likhet?

Att höra människorna ansvariga för ovanstående affischering klaga på feministhat och tycka det är DE som är utsatta för hat är verkligen en närmast övernaturlig upplevelse. Man anar att de regelbundet umgås med jultomten och påskharen också för den graden av verklighetsförnekelse verkar det vara som vi har att göra med här.

 

Kommentarer

Massivt genomslag i massmedia för Mens Rights Edmontons affischering — 147 kommentarer

  1. Pingback: Massivt genomslag i massmedia för Mens Rights Edmontons affischering | UmeNytt.se - Nyheter Umeå Sverige - Nyhetsportal

  2. Så hur ska vi motverka våldtäkt om vi inte får påminna män om det faktum att det finns strukturer, myter och förutfattningar som kan göra de till våldtäktsmän?

    Jag hoppas på fler kampanjer mot våldtäkt som inte reapekterar mäns ömma känslor. Män har inga ”rättigheter” att slippa bli upprörda över kampanjer som påminner om att våldtäktsmän inte föds utan görs.

    Sedan vill jag hävda att falska anklagelser inte är utav hämndlystnad utan av missförstånd ochatt patriarkatet försvårat kommunikation mrllan könen. Det är bättre om män är rädda för att råka våldta än att kvinnor är rädda för att bli våldtagna.

    SvaraSvara
     
  3. @Axel Edgren:

    ”Det är bättre om män är rädda för att råka våldta…”

    Finns du på riktigt? Hur fan råkar man våldta? Du kanske borde se över ditt eget beteende så att du inte råkar våldta nån idag (kapten klänning-vibbar nån?). Jag, för egen del, har inget problem att se gränsen.

    SvaraSvara
     
  4. Det hade varit kul att sätta upp ”Don’t be that girl” affisher i Sverige, med tanke på mängden falskanmälningar i Sverige, reaktionen skulle bli explosiva minst sagt. Smile

    SvaraSvara
     
  5. @Axel Edgren:

    Måste ställa några fler frågor, det låter ju helt snurrigt.

    ”Sedan vill jag hävda att falska anklagelser inte är utav hämndlystnad utan av missförstånd… ”

    Hur vet du det? Det får du nästan belägga. Och hur kan en falsk våldtäktsanklagelse vara ett missförstånd? Antingen har ju personen blivit våldtagen eller inte, vad är att missförstå när man anmäler?

    ”Det är bättre om män är rädda för att råka våldta än att kvinnor är rädda för att bli våldtagna. ”

    Det bästa är väl om ni feminister slutar skrämma upp flickor med att alla män är potentiella våldtäktsmän? Störst risk är att deras manliga vänner (inte du förstås…) tar tillfället i akt inomhus, men varför informera om sånt när man kan demonisera män generellt (det är ju alltid lite kul).

    Iom dina åsikter om hur män är, hur står du ut med dig själv?

    SvaraSvara
     
  6. @Axel edgren
    Du är så novis!
    Problematiken med falska och även felaktiga våldtäktsanmälningar är så mycket med komplext och omfattande än vad klarar av att ta åt dig mentalt. Problemet ryms inte inom de mentala ramar som din feministiska verklighetsuppfattning begränsas av.
    Tråkigt, för annars hade det varit intressant att debattera med dig då du uppenbarligen i alla fall har viljan att säga vad du tycker.
    Väldigt synd!!!

    SvaraSvara
     
  7. @Axel Edgren:

    ”Så hur ska vi motverka våldtäkt om vi inte får påminna män om det faktum att det finns strukturer, myter och förutfattningar som kan göra de till våldtäktsmän?”

    Nu tar du en massa saker för givet som inte alls det finns belägg för. Håll dig till sanningen. Det finns inga som helst konkret presenterade data som tyder på att ”påminna män om strukturer” minskar faktiska antalet våldtäkter. Under de tidsperioder man sysslat med sånt har antalet våldtäkter tvärtom ökat – inte minskat. Sedan har vi exemplet i artikeln Våldtäkten som turistattrakion (forskarna Maria Eriksson Baaz och Maria Stern)

    ”Det viktiga tycks vara att synas själv. En stor del av bidragen går till diverse informationskampanjer. Kongo är översvämmat av banderoller, t-tröjor, kepsar etcetera mot det sexuella våldet, prydda med logotyperna från finansiärerna. Det är tveksamt om dessa kampanjer har någon effekt över huvud taget, förutom att visa dem där hemma att man ”gör någonting.”

    http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/valdtakten-som-turistattraktion/

    Sedan har vi det faktum att en av de ivrigaste förespråkarna för metoden att utbilda män – Kapten Klänning – själv numera är dömd för våldtäkter. Trots att han höll utbildningar på ämnet.

    ”Whatever the reason Chief Lindberg may have been driving along with whips and handcuffs on his way to meet a teenage girl, the one certainty is that it was not because he lacked the appropriate training.”

    http://www.guardian.co.uk/world/2010/aug/01/goran-lindberg-sweden-crime-palme

    Kanske inte är den mest effektiva utbildningen när inte ens läraren lever som han lär?

    ”Jag hoppas på fler kampanjer mot våldtäkt som inte reapekterar mäns ömma känslor. Män har inga ”rättigheter” att slippa bli upprörda över kampanjer som påminner om att våldtäktsmän inte föds utan görs.”

    HAHAHA! Du har rätt, män har inga rättigheter alls, det är budskapet i kampanjerna. Finns inte ett dugg bevis för att dessa kampanjer minskar våldtäkter men ditt beteende ger all orsak att tro de producerar hatiska och fördomsfulla åsikter om män.

    ”Sedan vill jag hävda att falska anklagelser inte är utav hämndlystnad utan av missförstånd ochatt patriarkatet försvårat kommunikation mrllan könen.”

    Det finns redan kvinnor som erkänt hämndlystnad. Vad du vill hävda väger lätt på vad som redan är bevisat.

    ”Det är bättre om män är rädda för att råka våldta än att kvinnor är rädda för att bli våldtagna.”

    Att män skulle kunna ”RÅKA VÅLDTA” är inte bara helt absurt utan strider även mot legalitetsprincipen som påpekas här av RÅ

    ”i dessa delar framstår det som mycket svårt att avgöra var gränsen mellan det straffbara och det straffria går, vilket inte är förenligt med legalitetsprincipen.”

    http://www.aklagare.se/PageFiles/4706/remissyttrande-sexualbrottslagstiftningen_1.pdf

    SvaraSvara
     
  8. @Erik:

    Du skriver:

    ”Det finns inga som helst konkret presenterade data som tyder på att ”påminna män om strukturer” minskar faktiska antalet våldtäkter. Under de tidsperioder man sysslat med sånt har antalet våldtäkter tvärtom ökat – inte minskat.”

    Menar du att antalet handlingar som idag anses utgöra våldtäkt har ökat eller menar du att våldtäktsbegreppet har vidgats, så att fler sorters handlingar idag anses utgöra våldtäkt?

    SvaraSvara
     
  9. @Chade:

    ”Menar du att antalet handlingar som idag anses utgöra våldtäkt har ökat eller menar du att våldtäktsbegreppet har vidgats, så att fler sorters handlingar idag anses utgöra våldtäkt?”

    Bäggedera!

    SvaraSvara
     
  10. Är det någon här som tror denna bild minskar antalet cykelstölder?`

    Dont be that black guy

    ”I could go on, but surely it’s clear that posters asking men not to be that guy, you know the rapist guy, will be just as effective as posters asking black guys not to be thieves. And why are these posters not effective?”

    SvaraSvara
     
  11. @Axel Edgren
    Jag var lite väl kort mot dig.
    Faktum är att det finns svensk forskning som visar att nästan 1/10 av alla våldtäktsanmälningar med stor sannolikhet är felaktga och falska.
    Utöver detta finns det ett antal procent som kan misstänkas vara falska.
    Förstår man inte att det här är ett gissel och ett stort problem som påverkar antalet dömda våldtäktsmän samtidigt som det direkt påverkar dem som döms oskyldigt så blundar man för en avgörande del av problemet med icke dömda resp. felaktogt dömda.
    Detta problem har den feministiska rörelsen vägrat ta till sig vilket jag mfl anser är en starkt bidragande orsak till att kvaliten på utredningar är så pass låg som den är idag vilket också ledertill att skyldiga frias i onödan!

    SvaraSvara
     
  12. @Erik:

    Är det så?

    Har antalet våldtäkter ökat senaste åren även om vi justerar för ett utökta våldtäktsbegrepp?

    SvaraSvara
     
  13. Från Brå:

    Antalet polisanmälda överfallsvåldtäkter, där gärningsmannen är okänd för offret, har varit relativt konstant. Mellan 300 och 400 om året sedan mitten av 1990-talet. Betydligt vanligare är våldäkter där offer och gärningsman känner varandra, även om det oftast bara är ytligt.

    Definitionen av ”överfallsvåldtäkt” har inte ändrats mig veterligen så det är den bästa mätpunkten och som Brå skriver har den inte ökat i Sverige.

    SvaraSvara
     
  14. @Axel Edgren:

    Så hur ska vi motverka våldtäkt om vi inte får påminna män om det faktum att det finns strukturer, myter och förutfattningar som kan göra de till våldtäktsmän?

    Om du lever i en värld där det finns såna strukturer, så beklagar jag det och rekommenderar dig att byta umgänge. I denna verkliga världen finns strukturer som gör allt annat än att göra män till våldtäktsmän eller kvinnomisshandlare. Det är tex. ”man ska vara snäll mot en tjej”, ”man slår inte på en tjej” osv. Den man som begår sådana handlingar mister all respekt hos andra män och åker inte sällan på däng.

    Därför händer sånt här:

    http://www.youtube.com/watch?v=optZrwuIKL0

    och sånt här:

    http://www.youtube.com/watch?v=LlFAd4YdQks

    Därför kan du läsa detta i DN:

    Brottet som har låg status bland andra kriminella. I fängelset måste dömda sexualbrottslingar vara på speciella avdelningar för att inte bli misshandlade, berättar Börje Svensson.

    (min emfas)

    Du är välkommen till denna verkliga världen, du med.

    Att svepande hänvisa till strukturer är inget argument om du inte på något sätt kan styrka eller förklara dessa strukturer. För jag kan påstå att det är strukturer som gör att vi inte kan leva under vatten utan syrgastub eller flyga utan hjälpmedel. Det gör inte att dessa strukturer finns.

    SvaraSvara
     
  15. @Pinjata:

    Nja, riktigt så enkelt är det inte.

    Om kvinnor inte bara är mer rädda idag utan även mer sannolika att agera i enlighet med den rädslan (mobiltelefoner, etc) så skulle det betyda att det blivit mycket svårare att lyckas med överfallsvåldtäkter.

    Om antalet trots det inte minskat tyder det på en ökning av antalet faktiska våldtäktsförsök. Annars borde våldtäkterna minska när kvinnor blir mer rädda, undviker att gå ut på kvällen, får hjälp med hemresor etc…

    Fast enligt Uppdrag Granskning är det många våldtäkter som utförts av taxichaufförer.

    SvaraSvara
     
  16. @Axel Edgren:

    Det är bättre om män är rädda för att råka våldta än att kvinnor är rädda för att bli våldtagna.

    Man ”råkar” inte våldta någon, en våldtäkt är en aktiv och medveten handling som kränker en annan människas integritet. En kvinna kan råka bli våldtagen, om hon har otur, men den som begår våldtäkten ”råkar” aldrig.
    Likaså kan en kvinna inte ”råka” falskanmäla en man för våldtäkt (möjligen med reservation för rena oavsiktliga identitetsförväxlingar där fel person anmäls även om bona fide våldtäkt föreliger), men en man kan råka bli anmäld för våldtäkt.
    Så vad du säger är egentligen liktydigt med

    Det är bättre om män är rädda för att råka bli anmälda för våldtäkt än att kvinnor är rädda för att råka bli våldtagna.

    Me no like. Jag har stora problem med det tankesättet.

    SvaraSvara
     
  17. @Axel Edgren:
    ”Jag hoppas på fler kampanjer mot våldtäkt som inte reapekterar mäns ömma känslor. Män har inga ”rättigheter” att slippa bli upprörda över kampanjer som påminner om att våldtäktsmän inte föds utan görs.”

    Jag själv hoppas på fler kampanjer mot falska våldtäkts- (och misshandels-)anklagelser som inte respekterar feministers dogmatiska förhållningssätt. Feminister och kvinnor i övrigt har inga ”rättigheter” att slippa bli upprörda över kampanjer som påminner om att feminismens och kvinnors möjligheter idag vilar allt tyngre på en nedvärdering och demonisering av män och allt som har med män att göra, en misandri som ingen kvinna föds med, utan som aktivt premieras och ”görs” av feminister.

    Eller vad säger du, Axel?

    (Fast helst av allt hoppas jag på mera debatt och samtal, än ”kampanjer”, vare sig de nu riktar sig åt det ena eller andra hållet.)

    SvaraSvara
     
  18. @Erik
    Har du någon länk till studier på detta möjligen? Studier som visar att antalet våldtäker (reglerat för det vidgade begreppet) ökar under kampanjer som denna?

    SvaraSvara
     
  19. @Dolf:

    Man ”råkar” inte våldta någon, en våldtäkt är en aktiv och medveten handling som kränker en annan människas integritet.

    Absolut, det är inget som man råkar och det finns ingen ursäkt för en sådan handling.

    Jag skulle utan tvekan slagga över hos dig, eller Erik, eller någon annan vän här. Jag skulle tom våga bli på lyset.

    Men jag skulle hålla mig på tryggt avstånd från en man som påstår att man kan råka våldta pga strukturer. Det låter i mina öron som ”Jag har taskig impulskontroll men jag vill inte ta ansvar för det så jag skyller på samhället”

    SvaraSvara
     
  20. @Ninni, och resten…

    Det du säger Ninni,
    ”Det låter i mina öron som ”Jag har taskig impulskontroll men jag vill inte ta ansvar för det så jag skyller på samhället””

    Det är precis det som är målet med feminismens propaganda!
    Det är precis därför den ser ut som den gör!

    Det är precis det som är målet för kommunisterna (feministerna), att staten skall överta ansvaret från individen genom lagar, kvoteringar och allt vad de kallar sitt inkräktande på friheten för.

    Genom sin propaganda försöker de övertala folk att de skall tycka som Axel, och gladeligen vilja överlämpa ansvaret på staten, ja rent av kräva att staten skall gå in och ”rätta till missförhållanden”.

    Då kan staten utan motstånd gå in och stifta den ena lagen efter den andra, allt medan vår personliga frihet begränsas allt mer för varje lag….

    Vi har redan sett det på IPRED och FRA lagen…..
    DDR är inte långt borta i Sverige……

    SvaraSvara
     
  21. Väldigt lyckad parodi av Mens Rights Edmonton! Vilket visade både hur misandriska liknande kampanjer mot män är men också vår kulturs dubbla standarder för vad som konstituerar könshat.

    Råkade i går skriva ett inlägg under rubriken: Vad konstituerar kvinnohat? Frågan tangerar ämnet här så jag kopierar ett stycke från min text:

    ”Hur många gånger har du läst en kritik av kvinnligt beteende (om du nu ens nånsin läst en kritik av kvinnligt beteende) som inte avfärdats som kvinnohat eller en taskig kvinnosyn? Och hur många gånger har du läst om att man medgett, och du hållit med, att kvinnliga eller feministiska tankar om män/kritik av män varit oberättigade och/eller misandriska? Svaren till båda frågorna är väl: Inte en enda gång. Det verkar som man aldrig i historien riktat berättigad kritik mot kvinnor, endast kvinnohat, och att all kritik mot män i historien varit berättigad och aldrig misandri. Och det verkar som kritik av kvinnor redan i sig konstituerar kvinnohat.”

    Sammanfattar ganska bra den feministiska synen på könshat.

    SvaraSvara
     
  22. Klart man kan råka våldta någon – för många män vet inte om den lagliga definitionen och accepterar inte att det måste vara uttalat ja och att även antydan till ett nej närsomhelst måste hörsammas.
    Jag ser inga bevis för att kampanjer och retorik som lägger ansvaret på det kön som begår nästan alla våldtäkter leder till hat mot eller olycka hos män. Och det där med att de flesta män avskyr sexualbrott är ju bekväm efterklokhet. Det är ju lätt att hata förövarna men uppenbarligen svårt att acceptera mäns ansvar för att motverka strömningar och tankesätt som ökar antalet förövare.
    Man ska vara orolig för att man en dag plötslikan råka vara för full, för påstridig eller för aggressiv eller ohörsam i sängen.

    Så, nu kan ni återgå till att tala om manshat och kommunism och andra oknytt/sägner.

    SvaraSvara
     
  23. Nej Axel, man ”råkar” inte våldta någon, åtminstonde inte om man har någorlunda sunt förnuft och hyfs i kroppen.

    Det är väl möjligen det som är problemet nu för tiden, folk (av båda könen) får inte längre lära sig hyfs och vett, då det kan ”kränka” dem att bli tillrättavisade……

    SvaraSvara
     
  24. Klart man kan råka våldta någon – för många män vet inte om den lagliga definitionen och accepterar inte att det måste vara uttalat ja och att även antydan till ett nej närsomhelst måste hörsammas.

    I så fall är problemet i själva våldtäktsbegreppet, vilket är en annan femma. Våldtäkt är enligt mitt sätt att se det (och den ordbok som jag brukar använda) att samlag tilltvingas med användning av våld. Och det är inte något man ”råkar” utsätta någon annan för.
    När det gäller gränsdragningsproblem så finns det två sidor av myntet, den ena är är skyldigheten att respektera ett nej, det andra är att skyldigheten att att tydligt kommunicera ett nej på ett sådant sätt att det inte kan missförstås.
    Rena kommunikationsflubbar och missförstånd är inte att betrakta som våldtäkt.

    SvaraSvara
     
  25. Axel Edgren
    De situationer du talar om är situationer i gränslandet mellan ja och nej där tjejen lika gärna kan ha varit den drivande, förförande parten men i ett senare skede börjar ångra sig. Situationer där alkoholmängd kan sudda ut uppfattningsförmågan hos killen eller där tjejen uttrycker sig motsägelsefullt i att hon besvarar smek men egentligen inte vill.
    Det är inte rätt att just killen ska få sitt liv förstört pga en sådan situation där han inte medvetet brutit mot någon lag.
    Kvinnans ansvar då att inte hamna i situationer där hon är full kåt och sedan ångrar sig mitt i akten. Har inte kvinnan aldrig något eget ansvar i dessa onyktra situationer?
    De strömningar och tankesätt du talar om är ren bullshit. Ungefär som att alla män ingår i en hemlig pakt som tillåter våld och utnyttjande mot kvinnor!
    Ta av foliehatten människa!

    SvaraSvara
     
  26. @Axel Edgren:

    ”Det är bättre om män är rädda för att råka våldta än att kvinnor är rädda för att bli våldtagna.”

    Jag finner formuleringen ”rädda för att råka våldta” märklig. Menar du att män i allmänhet borde vara mera medvetna om att deras handlingar kanske vid närmare eftertanke kan visa sig vara våldtäkt? Att de inte vet om de våldtar och att de genom att tänka på saken kan bli medvetna att de faktiskt gör det? Väldigt märkligt. Tror du att en som våldtar tänker på sånt!?

    Men som feminismen håller på med sina skrämselkampanjer så kommer nog båda rädslorna att öka.

    SvaraSvara
     
  27. @Axel Edgren:

    Klart man kan råka våldta någon – för många män vet inte om den lagliga definitionen och accepterar inte att det måste vara uttalat ja och att även antydan till ett nej närsomhelst måste hörsammas.

    Du menar att kvinnor inte klarar det enormt svåra uppdraget att uttala ett klart och tydligt ”nej!” så att det därför ska läggas på männens axlar och de ska vara telepatiska så de inte råkar missa vad kvinnan kanske tänker som kanske var en ”antydan till nej”?

    Ursäkta mig, men det är riktigt jävla vidrig syn på kvinnors förmåga att vara vuxna och ansvarstagande. Osmakligt.

    SvaraSvara
     
  28. Dessutom Axel Edgren:

    När du räknar in den där typen av låtsas-våldtäkt, så får du nog kolla lite med faktaunderlag om hur könsfördelningen ser ut i den frågan. Denna kommentar t.ex. innehåller källor som kan vara lite intressant att läsa för dig.

    Behöver du mer så säg till, så fixar vi det.

    SvaraSvara
     
  29. Dessutom II Axel Edgren:

    Klart man kan råka våldta någon – för många män vet inte om den lagliga definitionen och accepterar inte att det måste vara uttalat ja och att även antydan till ett nej närsomhelst måste hörsammas.

    Har jag missat något? Den lagen är väl (tack och lov!) inte införd?

    SvaraSvara
     
  30. ”De situationer du talar om är situationer i gränslandet mellan ja och nej där tjejen lika gärna kan ha varit den drivande, förförande parten men i ett senare skede börjar ångra sig,

    Den storyn har jag också hört. Fick den berättad av ännu en sån där skön snubbe som förklarade att tjejer oftast inte våldtäktsanmäler om dem i efter hand tycket killen var en snygg alfahanne. Mysigt värre.

    SvaraSvara
     
  31. @Magnus:

    Det där står jag fortfarande för. Om USA nu ska ha en sjuk mängd vapen i omlopp som kan säljas okontrollerat, så kommer det bli fler massmord och vansinnesdåd. då är det inte mer än rättvist att OM nu dussintals människor ska offras på vapenbesatthetens altare varje år i USA varje år är det inte mer än rätt att dem drabbade ska vara människorna som är emot de åtgärder som ska minska dödsskjutningarna. På samma sätt som jag mycket hellre skulle se att storkonsumenter och bilförare borde drabbas av klimatförändringar i stället för fattiga i tredje världen som knappt släpper ut växthusgaser.

    SvaraSvara
     
  32. Sdan är ju Kapten Klänning ett talande exempel på tu quoque-felslutet. Att en person som vill se fler kvinnor inom mansdominerande sektorer och vill motarbeta sexism och misogyni har anmälts för våldtäkt gör ju inte hans arbete felförklarat.

    Det är som att en kille som vill motarbeta ungdomars drogberoende drar en lina på krogen – han är en hycklare men det gör inte hans kampanj mot drogberoende mindre korrekt. Men visst är det sött att ni fick en anekdot att dra till med när ni vill ha talpunkter. ”Kapten Klänning 2” höhöhöhöhöhöhöh. Som om jag uppmuntrade till brott i tweetsen du drog upp (som jag för den delen har försvarat och förklarat utförligt).

    SvaraSvara
     
  33. @Axel Edgren:
    och förresten ”att även antydan till ett nej närsomhelst måste hörsammas”. Står det verkligen så i lagen? Högst problemetiskt i så fall. Antydningar har ju den nackdelen att de kanske inte uppfattas, eller om de uppfattas, missförstås. Och även ”uttalat ja” kan vara problematiskt eftersom kroppsspråk och minspel kan vara motsägelsefulla och öppna för tolkningar. Men ett klart uttalat nej: ”Nej, jag vill inte ha sex med dig, lämna mig i fred” kan knappast missförstås. Man kan inte kräva av någon att de ska uppfylla skyldigheten att respektera ett nej såvida inte man inte kräver av den andra parten att den först klart och tydligt deklarerar sitt nej så att det inte kan missförstås.
    Alternativet vore att förbjuda all sexuell samvaro, eller öppna för att alla initiativ till sexuell samvaro är att betrakta som sexuella kränkningar.

    SvaraSvara
     
  34. @Axel Edgren:

    ”Klart man kan råka våldta någon – för många män vet inte om den lagliga definitionen och accepterar inte att det måste vara uttalat ja och att även antydan till ett nej närsomhelst måste hörsammas.”

    Felaktigt påstående! ”Samtyckeskrav” har aldrig blivit lag. Det var bara ett feministiskt förslag som förkastades i remissinstanerna pga att det var praktiskt ogenomförbart. Detta påpeades bland annat av Riksåklagaren vars yttrande (PDF) jag redan länkat till.

    8.6 Hur ska bristerna åtgärdas? Bör vi införa en samtyckesreglering? En ren samtyckesreglering bör inte införas Jag delar utredningens bedömning att en ren samtyckesreglering, dvs. en reglering där bristande samtycke är det grundläggande brottsrekvisitet, inte bör införas.

    Det är alltså rent nonsens att detta är den lagliga definitionen. Det är tvärtom den definition juridisk expertis avslog.

    ”Jag ser inga bevis för att kampanjer och retorik som lägger ansvaret på det kön som begår nästan alla våldtäkter leder till hat mot eller olycka hos män.”

    Om en person är rasist så tycker denne givetvis att hat mot invandrare är ok och inte alls ett problem. Med samma logik om någon är manshatisk så har denne inget problem med hatkampanjer mot män. Om du skriver rasistiska saker är det dock inte jag som behöver bevisa att din rasism INTE skadar invandrare och med samma logik när du eller nån annan skriver misandriska saker är det inte jag som behöver bevisa de skadar män.

    Sedan var huvudfrågan inte om dina påståenden skadar män (det är upp till experter som forskarna drs. Katherine Young och Paul Nathanson att bedöma, de har skrivit tre böcker om misandri). Frågan var vilka bevis som fanns för att de fungerade och minskade våldtäkter. Om de gör det varför skriver vi inte likadant om muslimer ”dont be that muslim guy, just cause you can make bombs doesnt mean its ok to kill people” Tror du en sådan kampanj minskar antalet bomber?

    För övrigt uppvisar du tecken på att befinna dig inom offerperspektivet (Threat narrative) Här har du en video som visar vilka saker man skall vara uppmärksam på.

    ”Och det där med att de flesta män avskyr sexualbrott är ju bekväm efterklokhet. Det är ju lätt att hata förövarna men uppenbarligen svårt att acceptera mäns ansvar för att motverka strömningar och tankesätt som ökar antalet förövare.”

    Du menar på samma sätt som denna – Det där med att de flesta muslimer avskyr terrorism är ju bekväm efterklokhet. Det är lätt att hata förövarna men uppenbarligen svårt att acceptera islams ansvar för att motverka strömningar och tankesätt för att öka antalet förövare – det är på det sättet du menar?

    ”Man ska vara orolig för att man en dag plötslikan råka vara för full, för påstridig eller för aggressiv eller ohörsam i sängen.”

    Läste du om legalitetsprincipen? Lagar får inte vara otydlliga. Lagen får inte skrivas så att folk görs osäkra om de följer lagen eller inte. Om folk inte kan säkert följa lagar så skiter de i att följa lagar och då får man fler våldtagna kvinnor – inte färre.

    ”Så, nu kan ni återgå till att tala om manshat och kommunism och andra oknytt/sägner”

    Snarare bör vi diskutera den sorts bananrepubliker där man tycker det är ok att ha lagar som folk behöver vara ”oroliga” för att ”råka” bryta dem. Så funkar inte ett rättssäkert samhälle. Vad du säger strider med demokratins grundläggande principer.

    SvaraSvara
     
  35. @ Axel:

    Jag hoppas du tar dig tid att förklara/försvara det jag tolkade som en mycket unken kvinnosyn. Du ser det i min kommentar här.

    (Jag ville peka på den för jag vill diskutera saken och få en förklaring. allt som oftast osynliggörandet vi kvinnor här. Och jag upplevde mig osynliggjord av dig. Men jag förstår att det inte behöver vara en upplevelse som är grundad i ditt agerande. Vi är ju många här lätt att missaSmile )

    SvaraSvara
     
  36. @Axel Edgren: Det är ovedersäglig fakta att invandrare från vissa länder är kraftigt överrepresenterade i kriminalitet. Att därför anta att vilken som helst östeuropé skulle sno bilar (utan att förstå att han snor dem) eller att vilken som helst rom skulle snatta i en butik är ohederligt eller hur? Därför är det också ohederligt att anta att alla män är potentiella våldtäktsmän, vilka skulle kunna våldta av okunskap, och tala om för dem att ”kom nu ihåg att inte våldta nån ikväll” (Don’t be that guy). Lika osmakligt som att sätta upp en skylt i affären med: Romer ombedes vänligen att betala för sina varor.
    Kampanjen ”Don’t be that Girl” sätter fingret på det. Den är lika absurd i att falska anklagelser visserligen finns, men att tala om för alla kvinnor att inte falskanmäla är ohederligt. Det är endast en mycket störd människa som falskanmäler någon för våldtäkt för att hämnas en upplevd oförrätt. Och de allra flesta kvinnor är inte störda. Det riktigt tragikomiska i storyn är att feminister tar det som ”rape apology” istället för att se sin egen dubbelmoral. Dessutom är det anmärkningsvärt att ”ni” inte ser lika illa på falskanmälare som män ser på våldtäktsmän. De är verkligen hatade av oss andra män eftersom deras illdåd spiller över (med er hjälp) på oss. En falskanmälare är på samma sätt ett riktigt våldtäktsoffer näststörsta fiende, eftersom hon gör att riktiga offer ifrågasätts som lögnare. Men dessa svin är tydligen värda att skydda och negligera för att försvara grundidén om mäns inneboende ondska och kvinnors offerstatus.

    SvaraSvara
     
  37. @Axel Edgren: Förvisso inte, men det får åtminstone mig att undra om de talar om egna upplevelser och om hur de själva tänker.

    Jag vet att det inte finns en chans att jag någonsin skulle kunna våldta någon, definitivt inte av ‘misstag’. Har jag sex så har jag kommunicerat med min partner mycket ingående om exakt under vilka förutsättningar det skall has och vilka tecken som skall ges för att avbryta. Så det finns inte en chans till någon felkommunikation. Inte heller har jag sex berusad. Inte heller har jag någonsin upplevt eller hört någon vän uttrycka att de känt att okontrollerat sexuellt våld tillhör en mansroll. Att det kan vara något för ett rollspel där både mannen och kvinnan kan ta en aggressiv roll, visst, men aldrig som något annat än utlevande av fantasier under strikt kontrollerade former där det kan avbrytas när som helst av båda parter.

    Men uppenbarligen så är det helt annorlunda för ‘feminister’ som kapten klänning. Är det så för alla feminister? Vet de med sig att de kan gå för långt och att de inte kan kontrollera sig? Diskriminerar de dagligen, eller har de tidigare diskriminerat baserat på kön och tror därför på ‘patriarkatet’? (ja, kvoteringsivrarna vet vi ju gör det)

    Finns ‘patriarkatet’ och ‘våldtäktskultur’ helt enkelt bara att finna i feministernas speglar?

    SvaraSvara
     
  38. Genom sig själv känner man andra, och om man har bekymmer om att ”man kanske råkat våldta någon” så är Lavazzas fråga om Axel Edgren slutat våldta mer befogad än den först kan verka.

    SvaraSvara
     
  39. @Axel Edgren:

    ”Sdan är ju Kapten Klänning ett talande exempel på tu quoque-felslutet. Att en person som vill se fler kvinnor inom mansdominerande sektorer och vill motarbeta sexism och misogyni har anmälts för våldtäkt gör ju inte hans arbete felförklarat.”

    Kapten klänning var en av de feministiska experter som skulle lära andra män att inte våldta. Om det han lärt sig (och lär ut) inte ens fungerade för att få honom – som skall föreställa expert – att inte våldta så finns all anledning att ifrågasätta om det får någon att inte våldta.

    ”Det är som att en kille som vill motarbeta ungdomars drogberoende drar en lina på krogen – han är en hycklare men det gör inte hans kampanj mot drogberoende mindre korrekt.”

    Nej det är som om ungdomarna drar enstaka lina och blir ömsom utskällda och ömsom utbildade av en person som falskeligen hävdar sig veta hur man slutar dra linor – Detta medan samma person på fritiden i hemlighet drar många många fler linor än någon av sina elever och inte alls vet hur man botar beroendet. Alltihop han sagt saknar trovärdighet. Han är inte ett dugg bättre än någon av sina elever.

    Kapten klänning drog inte EN lina, han var en grov missbrukare av värsta sort – Efter att kapten klänning fått all sin utbildning var han mer våldsam mot kvinnor än folk som aldrig fått en enda lektion. Det finns all orsak att tro utbildningens påstådda effekter är Bedrägeri.

    *De flesta är inte våldsamma mot kvinnor utan utbildning

    *Kapten Klänning hade all tänkbar utbildning och begick ändå våldtäkter. Klassens stjärnelev visade sig vara en sopa på ämnet i verkligheten men duktig på att ljuga och lura folk.

    SvaraSvara
     
  40. @Axel Edgren:

    Det vore intressant att få veta var du fått ditt hat mot män ifrån, och hur du fått intrycket att vi i Sverige har en blomstrande allmän våldtäktskultur. Var det vanligt i hemmet under din uppväxt? Umgås du med mycket män som våldtar? Våldtar du själv (ofrivilligt då) ibland? Jag undrar faktiskt ärligt.

    För det enda du sagt är ”så här är det, så det så”. Du lägger inte fram några belägg för dina idéer, eller argumenterar för dem med annat än att vi inte förstår. Gör så att vi förstår då. Varför ser du våldtäkter i varenda buske, medans jag aldrig sett nån? Varför har du en våldtäktskultur omkring dig, när den är obefintlig hemma hos mig? Ärligt, ärligt, det vore toppen om du kunde övertyga mig så att jag förstod. Eller är det som i religion där man måste vänta tills den store visar sig och förklarar allt värdsligt?

    Snälla, förklara…..

    SvaraSvara
     
  41. @Originalaffischen
    Fascinerande hur kvinnor alltid ska fråntas rätten till sitt eget ansvar.
    Av ren nyfikenhet, vem är ansvarig för hennes gärningar när hon är full? Föräldrarna? Maken? Staten?

    SvaraSvara
     
  42. *BUMP*

    När slutade Axel Edgren att våldta? Vad fick honom att sluta?

    SvaraSvara
     
  43. @Ninni:

    ”Jag hoppas du tar dig tid att förklara/försvara det jag tolkade som en mycket unken kvinnosyn. ”

    Jag tror inte du tror att jag har en unken kvinnosyn, men jag visar god tro ändå.

    Alla inblandade i sex ska vara medvetna om att det kan ta stopp närsomhelst, och att det är bra att vara uppmärksam innan ett ”nej” ens behövs. Hellre att män är försiktiga än att de förutsätter att de minsann aldrig är kapabla att begå våldtäkt.

    Sedan ska det påpekas att det är patetiskt att jämföra affischen med judekarikatyrerna. Karikatyrer av män i allmänhet finns inte historiskt sett. Affischen i fråga är en uppmaning till alla män, inte bara män av en viss etnicitet.

    Det här är bara en arg reaktion från folk som tror våldtäktsmän har horn i pannan och att det därför inte är rätt att lägga ansvaret för våldtäktshämmande beteende och medveten försiktighet på alla män.

    SvaraSvara
     
  44. @Anders:

    ”Lika osmakligt som att sätta upp en skylt i affären med: Romer ombedes vänligen att betala för sina varor.”

    Nope. Affischerna är inte mindre läskiga än notiser i butiker om att allt snatteri polisanmäls, eller etiketterna på nödbromsar om att ”missbruk beivras”.

    Om affischen hade texten ”Don’t be that person” vore det bättre då? Det är helt enkelt inte obehagligt att för mig som man uppmanas att inte vifta bort möjligheten att jag kan begå en våldtäkt trots att tanken för mig är fruktansvärd. Jag är inte universums centrum. jag behöver inte säga ”Men JAG skulle ju aldrig!” eller ”Men de FLESTA MÄN etc. etc.”. Om affischen inte är riktad mot mig, kan jag strunta i den. Jag är inte attackerad.

    ”Det vore intressant att få veta var du fått ditt hat mot män ifrån”

    Jag hatar antifeministiska män (och kvinnor), så därför hatar jag alla män?

    SvaraSvara
     
  45. @Axel Edgren:

    Hellre att män är försiktiga än att de förutsätter att de minsann aldrig är kapabla att begå våldtäkt.

    Varför ska just män vara försitiga? varför inte män och kvinnor? Varför inte båda när den typen av låtses-våldtäkt är jämt hyggligt jämt för båda kön?

    Alla inblandade i sex ska vara medvetna om att det kan ta stopp närsomhelst, och att det är bra att vara uppmärksam innan ett ”nej” ens behövs.

    Varför då? Vad är det för farligt att behöva säga nej? Jag har sagt nej många, många gånger. Jag har fått nej också ibland. Vad är problemet med det? Varför ska det undvikas?

    Och du svarade inte på varför mitt ansvar, dvs säg nej när jag inte vill ska vara ett ansvar som läggs på mäns axlar. Tror du att jag inte kan? Tror du vi kvinnor är så j*vla sköra att vi går sönder om man råkar hamna i en situation där man behöver säga nej?
    (jo, jag tycker du visar prov på en unken kvinnosyn. Därav tre kommentarer i följd. Jag blev irris över att omyndigförklaras av dig)

    SvaraSvara
     
  46. ”Kapten klänning var en av de feministiska experter som skulle lära andra män att inte våldta. Om det han lärt sig (och lär ut) inte ens fungerade för att få honom – som skall föreställa expert – att inte våldta så finns all anledning att ifrågasätta om det får någon att inte våldta.”

    Välkommen till Anekdotköping! Antalet innevånare: För många. Genomsnittlig IQ inom kommungränsen: Under 70.

    SvaraSvara
     
  47. ”Varför ska just män vara försitiga?”

    För att det inte finns en kvinnlig version av våldtäktskulturen?

    SvaraSvara
     
  48. @Axel Edgren:

    För att det inte finns en kvinnlig version av våldtäktskulturen?

    Och då syftar du på rädslan för övergrepp på stan, eller vad menar du med våldtäktskultur? (du får ursäkta om du har förklarat jag har sett olika och senast var moralfjant som menade att det var kvinnors rädsla och demonisering av män)

    SvaraSvara
     
  49. @Anders:
    ”Dessutom är det anmärkningsvärt att ”ni” inte ser lika illa på falskanmälare som män ser på våldtäktsmän.”

    Det gör vi, men vi vägrar att göra det till ett srörre problem eftersom vi misstänker att fenomenet av falskanmälningar utnyttjas av människor som mest av allt vill stoppa diskussionen om hur våldtäkt förhindras och görs till något som alla ansvarar för att förhindra. Vi har ingen lust att inkludera falskanmälningar i diskussionen eftersom vi kan misstänka att det används som en talpunkt för att sabotera diskussionen om hur vi gör alla personer mindre våldtäktsbenägna och för att förminska våldtäktsproblemet.

    SvaraSvara
     
  50. @Ninni:

    ”Och då syftar du på rädslan för övergrepp på stan, eller vad menar du med våldtäktskultur?”

    Nej, jag menar att det är betydligt mer relevant och statistiskt riktigt att informera först och främst män om att inte acceptera tankesätt och förutfattningar som gör de mindre empatiska och medvetna. Kvinnorollen innehåller inga tendenser som kan göra att en person begår våldtäkt, det gör mansrollen. Därför finns ingen kvinnlig våldtäktskultur.

    SvaraSvara
     
  51. @Axel Edgren:

    Kollade du faktan som jag länkade till tidigare som visar en relativt jämn fördelning av dessa låtses-våldtäkter?

    Mansrollen innehåller ett ”man ska vara snäll mot en tjej”, motsvarigheten finns inte hos kvinnor. Det finns inget i mansrollen som uppmuntrar till våldtäkt.

    SvaraSvara
     
  52. @Axel Edgren:

    ”Jag hatar antifeministiska män (och kvinnor)”

    Varför gör du det? Känner du många antifeminister som är förtjänta av hat? För vi är en ganska brokig skara.

    SvaraSvara
     
  53. Om man är ett stort sällskap som brukar träffas och umgås och har trevligt om jag då sprider ett rykte om en person att han är en våldtäktsman fast han inte är det så börjar alla andra leta efter tecken på att det är så.
    Där han granskas extra mycket och där små saker ingen tänkt på som onormalt eftersom det inte varit det helt plötsligt förstoras upp som en bekräftelse på att detta är sant hur han tittar på kvinnor lägger sin hand lite för länge på en kvinnas rygg hur han tilltalar kvinnor osv allt som förut bara var trevligt blir helt plötsligt något hotfullt och misstänktsamt och allt detta uppnår man väldigt enkelt genom att sprida ett falskt rykte om en person som är som vilken svensson som helst.

    SvaraSvara
     
  54. @Axel Edgren: Det är en ruggig skillnad på att sätta upp en skylt med ”Snatteri beivras” och ”Du man, se till att inte våldta någon ikväll”. Att du ens antyder att det skulle vara samma sak visar att du inte förstår faran med att peka ut en grupp i samhället. Så länge det är en grupp du har fördomar emot, fast du kallar det ”fakta”. Att du sen själv tillhör gruppen hindrar inte att du beter dig som en duktig Onkel Tom. Du får säkert ett kex om du sitter fint och visar vacker tass.
    Det är alltid fel att peka ut en större grupp människor pga kön, etnicitet, hudfärg, sexuell läggning för vad en liten del i den gruppen gör. Alltid! Även vita heterosexuella män. Det spelar ingen roll att du anser dig arbeta i godhetens namn. Det tycker KKK, SD och homofoba evangelister också de gör. Hälsa snyggt på dina kompisar i båten: Jackie Arklöv och Ted Haggarth.

    Om affischen inte är riktad till dig som ”snäll man”, vem är den riktad till då? Bara de ”dumma männen”? Skulle du också tycka att skylten till romer endast riktar sig till minoriteten som snattar och de andra inte behöver känna sig utpekade? Din blindhet för din egen dubbelmoral är anmärkningsvärd.

    SvaraSvara
     
  55. @Axel Edgren:

    Äntligen en klok och kunnig feminist som sätter de okunniga kvinnohatarna på den här bloggen på plats!

    Du har självklart helt rätt. Våldtäktskultur är mäns kultur och män måste därför alltid uppfostras och utbildas, så att de inte blir våldtäktsmän. Feministisk forskning har ju visat att det annars är oerhört lätt hänt.

    Precis som du säger ska mäns känslor självklart inte respekteras. Och män har inga ”rättigheter”.

    Jag hoppas att du är en av de män som fått tillräckligt med information för att hittills ha kunnat avhålla dig från att våldta kvinnor. Och jag hoppas att du inte heller råkar våldta någon kvinna i framtiden!

    Tack för att du stöder vår feministiska kamp mot Patriarkatet! Pepp pepp! Smile

    SvaraSvara
     
  56. @Axel Edgren:

    ”Alla inblandade i sex ska vara medvetna om att det kan ta stopp närsomhelst, och att det är bra att vara uppmärksam innan ett ”nej” ens behövs.”

    Kampanjen var inte riktad till alla inblandade!

    Lag som säger ingen får stjäla? Helt ok
    Lag som säger romer inte får stjäla? Rasism

    Hade kampanjen riktats till alla inblandade så hade vi inte haft den här diskussionen. Mens Rights Edmonton pekade ut alla kvinnor för att den ursprungliga kampanjen pekade ut alla män (inklusive dig Alex, därav anledningen folk frågar dig om våldtäkter du begått)

    ”Hellre att män är försiktiga än att de förutsätter att de minsann aldrig är kapabla att begå våldtäkt.”

    Antingen skall alla vara försiktiga eller så skall ingen behöva vara det. Lika lite som vi skall ha ett samhälle där svarta skall vara särskilt artiga för att rasister är rädda för dem och tror alla svarta rånar om de inte hela tiden upplyses hur fel det är, lika lite skall män vara särskilt försiktiga på hur de beter sig pga att manshatare är rädda för dem och tror de våldtar om man inte hela tiden upplyses hur fel det är.

    ”Sedan ska det påpekas att det är patetiskt att jämföra affischen med judekarikatyrerna. Karikatyrer av män i allmänhet finns inte historiskt sett.”

    Vad sjutton har det med någonting att göra? Ingenting finns historiskt sett! Innan man började göra judekarikatyrer fanns de givetvis inte heller ”historist sett” Ingenting finns innan det finns. Förespråkare av ”historiskt sett” menar i själva verket de fryser EN VISS historia och ignorerar alla andra historiska perioder.

    ”Affischen i fråga är en uppmaning till alla män, inte bara män av en viss etnicitet.”

    Vi lever inte i en fantasivärld! Vi lever i en fysisk värld styrd av naturlagar och den mänskliga naturens förutsättningar. I den riktiga världen begås våldtäkter i högre grad av vissa etniciteter. Affischerna drabbar givetvis de etniciteterna värre oavsett om det var avsikten eller inte. Den som tror något annat är uppenbarligen lika naiv som okunnig om hur människor fungerar.

    SvaraSvara
     
  57. @Anders:

    Att uppmana rommer att inte snatta är ju rasism.
    Att uppmana män att inte våldta är däremot nödvändigt jämställdhetsarbete.

    Om du hade varit kunnig på området feminism/genusvetenskap, så hade du precis som jag och Axel Edgren förstått det. Feministisk forskning har nämligen visat att män inte ska ha några ”rättigheter” och att män och deras ”känslor” inte ska respekteras. Så att det blir jämställt.

    SvaraSvara
     
  58. Har vi verkligen en sexuallagstiftning där man kan begå uppsåtsbrott av misstag? Verkar oerhört rättsosäkert.

    SvaraSvara
     
  59. @Chade:

    Har du inte läst vad jag och Axel Edgren skrivit? Lyssna på oss kunniga feminister, så att du lär dig (och undviker att våldta någon).

    Det är alltid mäns ansvar att försäkra sig om att samförstånd råder vid sex. Om båda parter inte är överens om att samförstånd rådde vid en sexuell relation, så har mannen därmed gjort sig skydlig till våldtäkt. Detta gäller även retroaktivt. Ibland sker missförstånd och det beror, precis som Axel förklarat, på att Patriarkatet försvårat kommunikation mrllan könen. Och vips så har mannen råkat göra sig skyldig till våldäkt.

    Män ska vara rädda för att råka våldta kvinnor. Så att det blir jämställt!

    SvaraSvara
     
  60. Axel Edgren
    Du har ju ingenting alls att bidra med i debatten mer än ditt subjektiva tyckande i dessa och i andra frågor?
    Ingen fakta och inga referenser?????

    Jag hade nog 100% rätt i min första kommentar om att du är en transparent, tyckande novis och inte mycket mer än det.
    Du hänvisar till strukturer och andra uttryck som vanligen används inom den feministiska teorin men förstår du verkligen innebörden av de uttryck du använder eller härmar du bara vad andra feminister har sagt utan att bry dig närmare om vad dessa ord egentligen betyder.I så fall är du inte ensam att göra så bland dina fränder.

    SvaraSvara
     
  61. @Axel Edgren: ”Vi har ingen lust att inkludera falskanmälningar i diskussionen eftersom vi kan misstänka att det används som en talpunkt för att sabotera diskussionen om hur vi gör alla personer mindre våldtäktsbenägna och för att förminska våldtäktsproblemet. ”

    Här avslöjar du tydligt din syn på andra människor. ”…gör alla personer mindre våldtäktsbenägna…”? Du menar alltså att alla personer i gemen och alla män i synnerhet är våldtäktsbenägna? Byt umgängeskrets och sök hjälp för dina demoner.

    Du talar emot dig själv ganska mycket. Här säger du att alla personer ska göras mindre våldtäktsbenägna. Du säger vidare ovan att affischerna skulle rikta sig till alla män (inte några av viss etnicitet), men i stycket till mig skriver du att om man är en person som inte tänker våldta behöver man inte ta åt sig. Du tar inte åt dig uppenbarligen? Fast din syn om att ”alla” ska bli mindre våldtäktsbenägna tyder på att du om någon borde jobba med din inställning till kvinnor i din omgivning.

    Jösses!

    SvaraSvara
     
  62. @Axel Edgren:

    Jag tycker det är kul att du är här, så jag vill försöka hjälpa på traven lite. Du säger det finns strukturer som gör att män kan råka begå våldtäkt. Då vi inte är ense om detta, så måste du försöka förklara och underbygga vilka dessa strukturer är.

    Men jag har tänkt för dig och tror jag förstår vilka strukturer du syftar på, kanske?

    Du sa tidigare:
    För att det inte finns en kvinnlig version av våldtäktskulturen?

    Det finns väsentliga strukturella skillnader mellan att vara man och att vara kvinna i såväl dejting som sex och jag ska förklara dessa strukturer med hjälp av dansen, för precis samma strukturella skillnader återfinns där, men där har vi ord för det.

    I dansen är det – om man följer dansnormen – mannen som för, kvinnans uppgift är att följa.

    Precis likadant fungerar normen för dajting och sex. Männen har den mycket otacksamma lotten initiativtagare, kvinnans roll är att följa eller avstå. En mycket enkel lott.

    Om jag inte vill dansa med dig mer, så slutar jag följa. Så länge jag följer dina steg, så är jag med i dansen. Fortsätter du föra om jag slutar följa, för att du inte fångar min signal, så är det mitt ansvar och säga ”nej tack, jag vill inte dansa mer”

    Precis som bara den som kör en bil är den som kan krocka, inte den som är passagerare, så är det initiativtagaren som kan komma i en situation där han eller hon behöver hitta brompedalen. Men det är följarens uppgift att få initiativtagaren att förstå att det är dax att bromsa. Det ansvaret ligger på och ska ligga på följaren. Först efter följaren klart, tydligt och verbalt sagt ”Nej, nu vill jag inte mer” är det våldtäkt. (Detta gäller naturligtvis inte vid överfallsvåldtäkt. Där kan man hamna i chock och ett överfall är alltid ett överfall.)

    Jag skrev tidigare om en unken kvinnosyn. Jag menar det. Jag avskyr att bli betraktad som ett subjekt utan förmåga att agera och ta ansvar. Det är absolut den största nackdelen med att vara kvinna. Det är inget svårt att säga ”Nej!”, det klarar vi kvinnor. Det är inget som behöver, ska eller bör undvikas att man kan komma i en situation där man behöver säga nej. När du menar att män ska ta kvinnans (dvs mitt) ansvar, så gör du kvinnor till subjekt oförmögna att handla och ta ansvar. Den person som inte klarar säga nej får gå i kloster. Det är inte och ska inte vara någon annans ansvar än individen som inte vill följa (mer).

    Om det är andra strukturer du ser, så måste du förklara dessa.

    SvaraSvara
     
  63. Mycket bra rapporterat från Edmonton, Erik!

    Uppföljningen av CBC var pinsam, men intervjun som GWW gör är fantastiskt bra. Självklart skulle inte en polis (eller en socialarbetare eller en åklagare för den delen) erkänna att de blivit blålurade upp över öronen av manipulerande kvinnor, men att detta sker, och förmodligen ofta är jag helt övertygad om (de halvdussin fall jag känner till personligen måste vara en droppe i havet).

    Det händer en hel del borta i Nordamerika just nu. Finns det någon av er på Genusdebatten som skapat någon personlig kontakt med någon ur mhrm?

    SvaraSvara
     
  64. @Anders:

    ”[…] Det spelar ingen roll att du anser dig arbeta i godhetens namn. Det tycker KKK, SD och homofoba evangelister också de gör. […]”

    Ja det är alltid fel att peka på en grupp Anders så:
    ”Don’t be THAT guy.”
    Undantagsvis gruppen feminister som anslutit sig till en vidrig manshatande ideologi, då kan du gärna få vara
    THAT guy. Smile

    SvaraSvara
     
  65. @barfota: ”Ja det är alltid fel att peka på en grupp Anders så:
    ”Don’t be THAT guy.””

    Det är inte alls fel att peka på en grupp som bygger på ett hyfsat gemensamt ställningstagande och kritisera dem för det. Radikalfeminism, socialdemokrati, buddhism, marknadsliberalism och främlingsfientlighet är alla ställningstagande som man kan kritisera/peka ut en grupp för om de själva har det som central samlingspunkt. Man bör dock göra det med försiktighet. Det räcker inte med att någon enstaka centerpartist i Sjöbo är ”invandrarkritisk” för att döma ut hela partiet. Dock kan man kritisera dem för att gå i en extrem marknadsliberal riktning (om man tycker det är fel) eftersom det är ditåt partiet i stort går.
    Jag antar att det var SD på min lista du reagerar på? Toppen må vara hyfsat rumsren, men knappast skikten under. Och det är ingen hemlighet att de försöker hitta ”invandrarfrågan” som orsak till de flesta samhällsproblemen. ”Invandrare” är i deras ögon människor från vissa länder. Vad är det för fel med att jag säger de anser sig arbeta för ett bättre samhälle (Vem gör inte det?), men att jag inte håller med deras metoder och målbild?

    Skillnaden mellan att kritisera en grupp för deras gemensamma ståndpunkt och t ex ett kön pga vad en minoritet gör är himmelsvid.

    SvaraSvara
     
  66. @Axel Edgren:

    Karikatyrer av män i allmänhet finns inte historiskt sett.

    Vad baserar du det på? Vad menar du med ”i allmänhet”?

    Jag antar att du inte har sett t.ex. Alice Guy’s kortfilmer från början av 1900-talet, t.ex.:

    …där ‘männen’ (dvs kvinnorna när de skall bete sig som män) inte gör någonting nyttigt, utan mest sitter och röker, super och snackar (när de inte, åtminstone enligt modern tolkning, våldtar ‘kvinnor’), medan ‘kvinnorna’ (männen som skall bete sig som kvinnor) hunsas och tvingas göra allt arbete. Inte så förvånande, gör ‘kvinnorna’ uppror på slutet, och kör ut ‘männen’ så att de kan få ta över supandet och det allmänna översitteriet.

    Den filmen gjordes 1906.

    I en artikel i The Bee 1926 skriver Dorothy Dix om hur kvinnor har dödat romansen genom att förlöjliga män och ställa orimliga krav utan tillräckliga motprestationer.

    But the love letter has become as extinct as the Dodo. The modern youth when, away from his sweetie communicates, with her by radio or wireless or telegraph or he dictates it to a stenographer, and if the modern girl should put her steady’s letter above her Heart she would think she had an ice pack on and get a chill.

    Why? Because women have made men afraid to write love letters. They have seen too many people snickering as they read some man’s impassioned maunderings in the newspapers and they know none but tae foolhardy put down in black and white on paper the sentiments that seem so sweet and noble when they are written and that sound such idiotic twaddle when they are read aloud in court or appear in print.

    I en artikel från 1926 (Berlin) kan man läsa om den första (?) mansrättsorganisationen:

    The League, which held its first big mass meeting recently, is composed so far only of bachelors, divorced husbands, and unmarried fathers. The still married husbands, the members insist, would like to join, but their wives won’t let them, which in itself is cited as proof for the need of such an organisation.

    The mass meeting was held under the slogan of “equal rights for men.”

    Sigurd Hoeberth, the president of the League, denied emphatically that the aggressive males were women haters. All the League wanted, he said, was that the preferences and privileges which the women now receive from society, from the State, and especially from the courts, should stop.

    Under the present Austrian law, Hofeneder said, the unmarried mother has practically her choice to whom she wants to pick as the father of her child. And he deplored that a Vienna court had rejected the blood test for paternity on the ground that this test was not yet sufficiently developed.

    “The unmarried father is helpless against the cunning and the revenge of the unmarried mother,” Hofeneder said. “Our antiquated laws speak only of the duties of the unmarried fathers, not of their rights.

    Det är inte utan att man får känslan att exakt samma dynamik fanns i början av förra århundradet, men med andra proportioner och delvis andra yttringar.

    1929 hölls den första mansrättskonferensen. Intressant nog beskriver tidningsartikeln det som ‘modigt’, och frågar sig hur många män som över huvud taget kommer att våga sig dit.

    Dr. Sigurd Hoeberth has courage. He has called a conference of all men of the world for Sept. 25 to discuss ways and means of obtaining equal rights for men. Dr. Hoeberth is also an optimist, for he thinks at least 2,000 men will dare to show up at such a conference, in Hofburg Hall in Emperor Franz Joseph palace.”

    The show window of the World League for Men’s Rights attracts considerable attention. The posters are gay, and contain a sufficient outline of what Dr. Hoeberth is boosting. Pretty stenographers, on the way to and from lunch, occupy the sidewalk next to the window, and picket Dr. Hoeberth’s shop. They open their umbrellas, and hold them at an angle to prevent the men from reading. Sometimes the police are compelled to keep the crowd moving. Now and then a man pulls his hat down, and turns up his collar, before running the gauntlet to get inside and ask for literature on the subject of men’s rights. The market women grunt with disdain when they pass.

    En rimlig slutsats: i åtminstone 100 år har det varit kutym att skämma män som försöker lyfta upp frågor som drabbar män i stället för kvinnor och frågor om hur kvinnor missbrukar sina privilegier.

    Men, Axel, du har många gånger ombetts underbygga dina egna åsikter med lite fakta, så du kanske kan kontra med lite konkret moteld? Inte bara hur du tycker att det verkar vara, utan faktiska referenser, t.ex. till den där statistiken du talar om?

    SvaraSvara
     
  67. @Anders:
    Det var menat som litet skämt och litet allvar. Om det inte är fel

    ”[…] att peka på en grupp som bygger på ett hyfsat gemensamt ställningstagande […]”

    så lär vi ju knappast kunna kritisera feminismen heller som har en hyfsad gemensam hatisk inställning mot män, så pass hyfsad gemensam att den upphöjts till stadsfeminism. Ja, det var SD jag syftade på därför att jag menar att du kanske alltför lättkvinnligt sällat dig till PK och stenkastar-mobben. Skit finns i alla partier, tidningar, bloggar och bland oss alla. När det gäller Sjöbo och Sven-Olle så var det samma förföljelsemekanism mot honom och hans parti som det verkar vara mot SD. Jag är inte medlem i något av partierna om du undrar men överväger att lägga min röst på dem mycket på grund av bl.a. kommentarer som dina där man i alla lägen måste dra in SD som boven precis som feministerna drar in mannen i ondskans barnkammare.

    SvaraSvara
     
  68. @barfota:

    ”Ja det är alltid fel att peka på en grupp Anders så:
    ”Don’t be THAT guy.”

    Nej det är inte alltid fel att peka ut en grupp. Det är exempelvis helt ok att peka ut nazister för Hitlers påhitt eftersom nazister har valt att följa Hitler och ge honom makten att genomföra sina personliga önskemål.

    Det är dock helt fel att peka ut tyskar eller män eller europeer eller vita för Hitlers påhitt eftersom ingendera har valt att följa Hitler och ge honom makten att genomföra sina personliga önskemål.

    Tvärtom har många fler valt att bekämpa honom med stora uppoffringar.

    Det är med andra ord stor skillnad på att attackera dem som valt vara radikalfeminister för nåt Andrea Dworkin sade/gjorde och att attackera män för något nån våldtäktsman eller annan random brottsling gjorde.

    Albert Einstein var jude och man men det är helt fel att attackera judar eller män för nåt Einstein gjorde. Einstein var högt uppsatt fysiker, det är rimligt att ifrågasätta fysiker som kollektiv utifrån vad Einstein gjorde. Ledande fysiker har också blivit ifrågasatta för sin medhjälp till skapandet av atombomben.

    SvaraSvara
     
  69. @Erik:
    Jag är hel med på vad du menar och visst får man peka ut en grupp om man verkligen har belägg för att ett visst parti eller ideologi skulle vara på det ena eller andra viset. Hur det står till med den saken kan man ju aldrig få reda på när man är så modiga att man ”vägrar ta debatten” eller ens prata med partiet eller dess företrädare. Jag råkar känna Sven-Olle på den tiden han levde och jag vet hur förtvivlad han var över nynazister som ”inbillade” sig att han var deras företrädare. Hela Sjöbo hängdes ut som rasistiska och invandrarfientliga av en rörande samstämmig PK-media som dessutom inte bara ljög de t.o.m. konstruerade ”bevis” att hela Sjöbo bestod av okunniga bonnläppar som ingenting visste. PK-folket är mobbare av högsta rang. Sedan är min personliga uppfattning att de som anslöt sig till feminismen eller nazismen faktiskt har ett personligt ansvar och jag ser fram emot samma typ av rättegångar mot feministsoldater som de som pågår mot fd. nazistsoldater.

    SvaraSvara
     
  70. @barfota: ”…så lär vi ju knappast kunna kritisera feminismen heller…”

    Det är heller inte lätt att kritisera ”feminismen” eftersom det är en ideologi som rymmer diametralt motsatta åsikter och ställningstagande. Ska man kritisera all feminism får man hålla sig till de ställningstagande som är gemensam för all feminism. Många kritiserar kritiker genom att dra definitionen till sin mest basala nivå: Kvinnans likaställning med mannens. All kritik mot ”feminismen” blir då till att man önskar kvinnan tillbaka till spisen och ur valbåset. Som om det bara fanns en väg mot varje mål.

    Om man nu kritiserar ”feminismen” som stort får man hålla sig på den basala nivån. Finns det verkligen en övergripande diskriminerande ojämställdhet där kvinnor i princip alltid drar nitlotten och män vinstlotten? Dvs ett ”patriarkat/könsmaktsordning” i Sverige, år 2013?

    Ska man kritisera vidare får man definiera vilka man kritiserar. De flesta som kritiserar, utgår jag ifrån, kritiserar det som är den tongivande feminismen i media och politik idag. Då finns det mer att bita i t ex socialkonstruktivism, kvoteringsiver, demonisering av män (våldtäktskultur), ideologisering av vetenskapen. Där måste man vara tydlig vad man kritiserar.

    Sen misstolkar vissa medvetet. Så till de feminister som tror att all kritik betyder att man vill fjättra kvinnor i gamla bojor:
    Du tycker förhoppningsvis att arbetstagare ska ha inflytande över sitt arbete, sin situation och en dräglig tillvaro? Grattis, då är du Stalinist som jag. All kritik mot Stalinismen innebär att du hatar arbetstagare. Borgarbracka!

    SvaraSvara
     
  71. @Ulf T
    Sånt här tycker jag är intressant, i synnerhet det du skriver och citerar om ”den första mansrättsorganisationen”. Det är lite lätt att tro att allt började med Pär Ström, men så är det ju uppenbarligen inte.

    En kort liten historisk tillbakablick hittar man också på http://www.mgtow.com/four-levels-of-mgtow/#.UeEaVazCczc , där man också kan läsa om olika nivåer av MGTOW (Men Going Their Own Way), där ”Societal rejection” väl är den mest radikala. Förutom möjligheten att socialt och ekonomiskt dra sig tillbaka ”inom” samhället, beskrivs en annan väg, där även vårt eget lilla land omtalas:

    ”Alternatively, the MGTOW may opt to leave society altogether and seek greener pastures. This is happening not just in the US of A, but in extremely high numbers in highly misandric countries such as Sweden. Whether it is self-imposed spiritual or physical exile, the end result is the same: one less worker drone paying into the system, one less card in the base of the house.”

    Här kommer den korta historiska tillbakablicken (som minnesgoda läsare kommer att känna igen från en annan av mina kommentarer):

    Reactions to MGTOW

    History repeats itself

    Interestingly, this is not the first time the MGTOW phenomenon has manifested itself. Similar conditions were found during near the end of the Roman Empire, when patrician men were refusing to marry the women of the time, for mcuh the same reasons that MGTOWs are not today. Caesar Augustus slapped a bachelor tax on men in order to try and get them to breed, in order to get bodies to fill the roles that the patrician class were expected to fill (such as in the army).

    It didn’t work. Bachelors paid the tax and just went on their merry way.

    Bachelor taxes have been tried too through various point in history, including the UK, Turkey, and even Colonial America., so why should they stop now? Indeed, now with news of Japan’s proposed ”handsome tax” and Sweden’s ”man tax”, it seems that history will repeat itself.

    And since the idiots who run these sanatariums know nothing of learning from history, as the Roman citizens absconded to self-sufficient germanic barbarian estates to avoid the increasingly punitive taxes and laws, so shall men abscond to countries perceived as more male-friendly. It’s not a prediction, it’s already happening.”

    SvaraSvara
     
  72. Jeg minner om Preben Møllers bok som viser at voldtektsmenn skiller seg sterkt fra vanlige menn. De er enten asosiale, har grader av psykopati eller narcisisme, har rusproblemer, er kriminelle på annet vis, er voldelige også mot menn og partnere eller har selv blitt misbrukt som barn.

    http://feck-blog.blogspot.no/2011/10/rapists-who-were-sexually-abused-by.html

    Jeg utelukker ikke at en viss grad av bevistgjøring om grenser kan ha NOE å si, men jeg tror det er svært lite. Jeg tror slik bevistgjøring gjøres best i sammenhenger som gir bedre grunnlag for refleksjon, som for eksempel i en diskusjon med en skoleklasse. Men, jeg tror ikke feminister er kvalifisert til å utføre slike bevistgjøringsprogrammer. SKal man kunne gjøre noe slikt på en bra måte er man nødt til å forstå hvordan seksualitet faktisk fungerer, hvordan kvinners og menns tiltrekningsmønstre faktisk fungerer og hvordan de faktisk oppfører seg i en one night stand situasjon og man er nødt til å være i stand til å være ÆRLIG om hva som foregår. Eksempelvis må man være villig til å innrømme at kvinner faktisk ofte gjør symbolsk motstand som de ønsker at mannen ikke skal la seg helt stoppe av (bare at han skal vente litt før han prøver igjen). Det benekter feminister fullstendig, men er noe nesten alle menn har opplevd og det finnes det nå forskningsmessig bevis på at mange kvinner benytter seg av:

    A questionnaire administered to 610 undergraduate women asked whether they had ever engaged in token resistance and, if so, asked them to rate the importance of 26 possible reasons. We found that 39.3% of the women had engaged in token resistance at least once. Their reasons fell into three categories: practical, inhibition-related, and manipulative reasons.

    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/3379584

    Man er også nødt til å ha en meningsfull forståelse av hva voldtekt er. At man angrer på sex man har vært høyst frivillig med på, men i ettertid angrer på, eller som man underveis ønsker å avslutte, men man ikke klarer å få seg til å si stop (etter at man har vært på å starte sexen) er for eksempel ikke voldtekt. Dette sliter feminister med å forstå og gjør dem ukvalifisert til å håndtere slike diskusjoner.

    Feminister forstår eller klarer ikke innrømme kvinners behov for at mannen er dominant og viser sterk vilje til å få sexen til å skje, samtidig som han respekterer hennes grenser. De klarer heller ikke å ta inn over seg at kvinner flest IKKE ønsker at mannen skal spørre eksplisitt om hun vil ha sex, men at de synes det ødelegger stemningen. Jeg har selv prøvd å spørre kvinner eksplistt, men det var veldig lite poppulært, så jeg sluttet.

    Her er utdrag fra det norske politiets rapport voldtekt i den globale byen. I rapporten beskriver de hvordan det har verdt en sterk økning i anmeldelser der kvinner anmelder forhold som ikke faller inn under en normal definisjon av voldtekt. De har begynt å anmelde sex fordi de føler seg såret eller bedrat fordi de ville ha et forhold, mens han ville bare ha sex, de anmelder kinky sex de SELV har initiert, men som de følte underveis ble ydmykende i praksis og lignende. De er også fult villige til å innrømme dette ovenfor forskerne, som om de forventer at forskerne skal være enige med dem. Det er skremmende lesning og jeg mener dette er 100% et resultat av feministers forsøk på å utvide definisjonen av voldtekt til det absurde. Ellers ville ikke kvinnene føle seg komfortable med å si disse tingene rett ut til forskerne:

    Side 21-22;

    Dette framtrer i avhørene av både de unge kvinnene og mennene og noen ganger synes kvinnene mer grenseløse i sin innstilling enn mennene. Samtidig kan de være mer tilbakeholdne og forsiktigere i den praktiske utøvelsen. Det virker derfor som om ”teknikkene” er mer problematiske i praksis enn det som uttales. Ofte er det da nettopp krenkende opplevelser med disse som ligger til grunn for anmeldelsene. Anmeldelsene synes derfor i en del tilfeller å representere en grensesetting i etterkant opp mot objektgjøringen kvinnen tidligere har gått inn i og til dels selv vært konstituerende av.

    s.23

    En venninnegjeng har vorspiel. De drikker betydelige mengder med øl og vin, noen drikker også sprit. De drar sammen ut på et av utestedene i byens sentrum, hvor de danser, drikker shots og har det gøy. Jenta som anmelder voldtekt kan ikke huske mer enn bruddstykker av kveldens hendelsesforløp fo r øvrig. Hun våkner morgenen etter tett omslynget av en annen person. I halvsøvne tror hun det er kjæresten, men hun oppdager så at dette er en hun ikke kjenner fra før. Hun ligger naken i en fremmed seng, i et fremmed rom. Hun kjenner på kroppen at hun har hatt sex. Hun føler angst over ikke å huske hva som har skjedd og oppsøker en venninne fra dagen før. Sammen blir de enige om at dette bør anmeldes som voldtekt og venninnen blir med til voldtektsmottaket. Han forteller imidlertid under avhøret at han møtte jenta på veien hjem fra byen. De flirter, kysser og snakker sammen. Han likte henne veldig godt. Hun spør om å få være med ham hjem siden hun har kommet bort fra sine venner og ikke har noe sted å overnatte. Ifølge han våkner han i løpet av natta av at hun gjør seksuelle tilnærmelser og de gjennomfører et vaginalt samleie uten tegn til noen protester. Ifølge henne vet hun ikke helt hva som har skjedd, men hun synes ikke det er trolig at hun kunne ønske sex med denne fremmede mannen, som hun i nykter tilstand ikke finner det minste tiltrekkende.

    Hun er aktiv på kontaktsider på Internett. Her etablerer hun vennskap, men også seksuelle forbindelser og avtaler. Hendelsen hun anmelder handler om at hun hadde avtalt en date med en mann på en av sexkontaktsidene. De hadde flirtet og hatt seksuelle rollespill på nettet, men ikke avtalt hva som skulle skje i det virkelige møtet. Etter avtale møttes de i skogen. Uten forutgående ’small talk’ uttrykker han et ønske om å gå rett til det seksuelle, hvilket hun synes er greit nok. Han er da svært besluttsom og under den påfølgende seksualakten er han, ifølge henne, både dominerende og egoistisk. Han gjør ingen forsøk på å tilfredsstille henne. Etter kort tid med for henne ubehagelig sex, får han utløsning. Uten et ord kler han på seg og går. Hun opplever seg krenket og vil anmelde dette som voldtekt sånn at hun kanskje kan forhindre at andre opplever det samme som henne.

    Utfallet av etterforskningen, om anmeldelsen ender med henleggelse eller om det reises tiltale, kan påvirkes av fornærmedes målsetning med anmeldelsen. Flere av de utfordringer som oppstår under etterforskningen av voldtekter har å gjøre med usikkerhet og ambivalens hos fornærmede om anmeldelse av forholdet. Noe av dette kommer særlig til utrykk i tilfeller der politiet blir tilkalt og de oppretter en anmeldelse for å sikre bevis eller pågripe gjerningspersonen. I etterhånd kan det vise seg at fornærmede hverken ønsker dette eller vil samarbeide. Men det foreligger lite teori og systematisk empirisk kunnskapsutvikling om hvilke push og pullfaktorene som motiverer fornærmede selv til/fra anmeldelse av voldtekt. Ei heller er det systematisert hvilke konsekvenser ulike kulturelle endringer i disse faktorene har for profilen på mørketall, anmeldelser og for henleggelsene.

En del av de nye tendenser i årets rapport omhandler mulige bevegelser i motivasjonsgrunnlaget for anmeldelse av voldtekt. De svært utilslørte beskrivelsene og den direkte talen som mange av de fornærmede kommuniserer med i anmeldelsene i 2010 kan tolkes som uttrykk for at skammen og hemmeligholdelsen, som tidligere var alminnelig overfor seksualitet, i dag ikke preger bildet i samme grad – i alle fall ikke for alle gruppene som anmelder. Dette gjelder hovedsakelig for festvoldtekter og relasjonsvoldtekter. Det er grunn til å tro at lavere skamfølelse kan øke anmeldelsestilbøyeligheten for disse gruppene.

Hva som beskrives i anmeldelsenes åpne og direkte språk gir også et inntrykk av at kvinners og menns rolle- og handlingsrepertoar på den seksuelle scenen er blitt mer variert og eksperimentelt i løpet av tiårsperioden politiets undersøkelser gjelder, ikke minst for de unge kvinnene. Dette kan ha sammenheng med at mange i generasjonen av unge voksne i dag har vokst opp med åpen tilgang på internettporno, lett tilgang til prevensjonsmidler og angrepiller, seksualiserte uttrykk i mote, medier og underholdningsindustri. Uansett grunn vil likestilling og liberalisering raskt kunne virke inn på både hva som oppleves av overgrep og hvordan disse tolkes, anmeldelsesprosenten, mørketallsproblematikken og profilen på de anmeldte forholdene.

Det høye antallet henleggelser av saker leses imidlertid som tegn på at voldtektsanmeldelsene i dag ikke bare er vanskelige å etterforske, men tidvis også fyller funksjoner utover den strafferettslige intensjonen om å forfølge åpenbare overgrep. Det samlede inntrykket er at anmeldelsesmotiv avspeiler enkelte fornærmedes ambivalens til egen rolle i den seksuelle kulturen, usikkerhet om egne grenser, andres motiver, ønsket om klarhet i hendelsesforløpet, behov for å gjenopprette selvrespekten i egne øyne og behov for trygghet eller forsikring.

Voldtektsanmeldelser synes i noen enkelte tilfeller å ha blitt en ressurs å benytte når den stilltiende og underforståtte forhandlingsrelasjonen mellom potensielle seksualpartnere ikke har fungert. Under- eller feilkommunikasjon og utrygghet eller misforståelser om den andres intensjoner grunnet for høyt inntak av rusmidler, ambivalente følelser hos partene og/eller kulturell inkompetanse, kan ha bidratt til et seksuelt hendelsesforløp man angrer eller ikke selv forstår. Noen synes å oppleve en spenning mellom dette nye seksuelle landskapet og mer tradisjonelle ønsker om følelsemessige forpliktende bånd. Det kan virke som om noen av de som anmelder voldtekt selv har handlet overskridende overfor sine egne grenser, men samtidig har hatt implisitte, uutalte forventninger om gjensidighet, respekt og kjærlighet. Anmeldelsen representerer da et kontant svar på manglende oppfølging og følelsesmessig engasjement fra den andres side. Disse anmeldelsene åpner opp en forventning til selve voldtektsbegrepet om å inkludere hendelsesforløp med overflatisk, forbruksaktig seksualitet fra den andres side. Den som mente noe på et dypere følelsesmessig plan mener seg utnyttet eller manipulert.

Vi har over sett at henleggelsesfrekvensen for voldtektsanmeldelser ofte kan tilskrives voldtektens egenart. I tillegg kan det virke som om henleggelsene fungerer som et filter når anmeldelse blir en reaksjonsform på fornærmedes usikkerhet, ambivalens, skuffelse, anger, misforståelser og manglende handlingsevne i seksuelle relasjoner. Dette gjelder især for noen av de festrelaterte voldtektene og relasjonsvoldtekter. I flere tilfeller kan anmeldelsene da fortolkes som uttrykk for den nye generasjonen kvinners krav til seksuelle relasjoner og forbindelser. Anmeldelsen forteller om deres grense for toleranse og forståelse av tvang. Dermed forteller anmeldelsene også hvilke forventninger de har til voldtektsbegrepet i den liberaliserte seksualkulturen.

Målet om å oppnå lavere henleggelsesfrekvens kommer disse nye kvinnene i møte, men utfordrer rettssikkerheten til gjerningspersonen og menn. Muligens innebærer det også en utvanning av voldtektsbegrepet og den beskyttelse dette instituttet har representert for de som opplever mer entydige tvangs- og voldsformer i overgrepet. I så fall kan målet om å redusere henleggelsesfrekvensen for å imøtekomme de liberale aktive kvinnenes nye krenkelseserfaringer også støte mot rettsvernet for mer ”tradisjonelle” voldtektsofre.

Samlet peker situasjonen på at det juridiske voldtektsbegrepet kan være for statisk og viktoriansk forankret til å fungere som et verktøy for rettferdighet overfor krenkede i en liberalistisk seksualkultur. Dagens krenkelser som anmeldes under voldtektsparagrafen, handler fremdeles ofte om tradisjonelle ofre og gjerningsmenn. I tillegg handler det om aktive kvinner som føler seg manipulert ut over sine grenser, utnyttet og ikke respektert. Når brudd i forventninger om gjensidighet og engasjement, om utrygghet og mistillit til partner bringes til rettssystemet, kan de i noen tilfeller utfordre menns rettsikkerhet. Man kan spørre om dagens lovverk er tilstekkelig tilpasset for å møte endringene i seksualkulturen.

    Langt på vei støtter beskrivelsene i anmeldelsene opp om de nye seksuelle kulturtrekkene som sexologer og sosiologer har pekt på; et mer liberalt og utforskende liv med langt mer aktive og krevende kvinner i rollen både som sexobjekt og –subjekt. I anmeldelsene er det langt fra uvanlig at fornærmede forteller utilslørt om analsex og erfaringer med sadomasochisme, kvelning, gruppesex, jentesex o.l. Disse tidligere ”avvikene” beskrives av mange i dag på en hverdagslig måte, som ”varianter” eller alternative ”teknikker”, som man med letthet kan velge mellom. Det er som om tidligere tiders avvik er blitt inkludert som del av det normale og som om det unormale i dag er å ekskludere noe ut som avvikende eller uønsket. Samtidig er alle ”variantene” noe det tydeligvis forhandles om i forholdet mellom de unge og i flere forhold forsøker man seg forsiktig fram. Det virker som det problematiske for mange kan være å innrømme at det er former for sex man ikke ønsker å utforske eller være åpen i forhold til. Med dette sexpresset virker det vanskelig for mange å sette tydelige grenser, si klart nei. Å ikke ville utforske teknikkene/variantene virker å være det nye tabubelagte. Dette framtrer i avhørene av både de unge kvinnene og mennene og noen ganger synes kvinnene mer grenseløse i sin innstilling enn mennene. Samtidig kan de være mer tilbakeholdne og forsiktigere i den praktiske utøvelsen. Det virker derfor som om ”teknikkene” er mer problematiske i praksis enn det som uttales. Ofte er det da nettopp krenkende opplevelser med disse som ligger til grunn for anmeldelsene. Anmeldelsene synes derfor i en del tilfeller å representere en grensesetting i etterkant opp mot objektgjøringen kvinnen tidligere har gått inn i og til dels selv vært konstituerende av.

Samtidig må det presiseres at disse nye trekkene ved anmeldelsene langt fra gjelder i alle historiene som fortelles. I mange tilfeller er det heller den motsatte virkeligheten vi har med å gjøre, der skillet mellom aktørene uten problemer kan knyttes til det tradisjonelle skillet mellom aktiv gjerningsmann og passivt offer. Beskrivelsene av aktive, grensesvake ofre og ”passive”, ventende og mer manipulerende gjerningsmenn representerer snarere et framvoksende nytt ytterpunkt i den andre enden, som særlig kommer til uttrykk innenfor noen av typene av voldtekt. Vi finner dem som oftest innenfor det vi nedenfor kaller de festrelaterte voldtektene samt i relasjonsvoldtektene. Det må også presiseres at elementer av tvang fremdeles er tilstede, selv om integritetskrenkelsene skjer innenfor en sterkt seksualisert kultur. Tvangen antar imidlertid ny karakter og utspiller seg mer som manipulering, uuttalte forventninger, (frykt for) trusler om uthengning og hets i sosiale medier enn som fysisk vold. Dette er en ny form for tvang som nærmer seg utpressing og som lager et klima av grunnleggende mistillit. Den nye tvangen synes i første rekke å ramme personer som har et uavklart eller ubevisst forhold til egne grenser, enten dette skyldes rus, uerfarenhet, tidligere offererfaringer eller annet. Ofte er det høyt inntak av alkohol og/eller narkotika som bidrar til å minke dømmekraft og evne til tydelige grensesettinger.

    SvaraSvara
     
  73. @John Nilsson:

    Varför inte skriva lite mera ingående om olika former av MGTOW?

    Det skulle vara ett intressant ämne och fungera som en väckarklocka för både kvinnor och samhället att hur man förhåller sig till män påverkar hur män förhåller sig till samhället/kvinnor.

    Jag ser mitt eget handlande som en form av MGTOW, inte den radikalaste formen dock, där man lösgör sig från samhället så långt som möjligt, men en måttligare där jag inte ens tänker på att ingå ett förhållande eller bilda familj med en kvinna. Hellre bildar jag ett hushåll med mina manliga vänner som också visar allt mindre intresse för dagens ”jämställda” kvinnor.

    Vore intressant att läsa vad andra män håller på med och hur utbrett detta fenomen är och hur medvetet/omedvetet män går denna väg. För min egen del är det ett medvetet val även om detta val till en del påtvingats av yttre omständigheter. Hellre skulle jag dela mitt liv med kvinnor också, men inte med dagens feministiska, självuptagna prinsessor.

    SvaraSvara
     
  74. @Matias:

    Varför inte skriva lite mera ingående om olika former av MGTOW?
    Det skulle vara ett intressant ämne och fungera som en väckarklocka för både kvinnor och samhället att hur man förhåller sig till män påverkar hur män förhåller sig till samhället/kvinnor.

    Det där och/eller din eget livsval hade varit ett synnerligen välkommet inlägg, skriv gästbloggsinlägg?

    Hellre bildar jag ett hushåll med mina manliga vänner som också visar allt mindre intresse för dagens ”jämställda” kvinnor.

    Jag ställer ju, som jag berättat tidigare, ibland frågor till män när det är saker jag märker jag inte förstår (tex. det här). För inte så längesen frågade jag män som lever ensamma varför män inte i högre utsträckning gör just det, väljer att leva kollektivt, när samhället vi lever i är så misandrisk. Jag undrade om man valde bort det alternativet för risken att det skulle tolkas som homosexuell relation.

    Det glädjer mig att se detta tecken på att den utvecklingen kanske kommer bli vanligare. Det är ljuvligt om ni kan hitta alternativa lösningar i situationen vi står i. Hoppas du hittar någon/några trevliga polare att dela livet med. Lycka till! Rose

    SvaraSvara
     
  75. @Ninni:

    Håller med om det du skriver. Sen när det kommer till våldtäktsbegreppet så har det ju blivit helt ”uppfuckat”. Och nu talar jag inte om överfallsvåldtäkter.

    För egen del lärde jag mig nåt som jag haft mkt nytta av, av en flickvän i tonåren (jämnårig, men mer erfaren). Hon sa till mig på skarpen att sluta fråga om det kändes bra, om hon gillade det där eller det där, eller vad hon ville att jag skulle göra. Det var mkt avtändande sa hon. Istället sa hon nåt i stil med ”Kör på, jag säger till om jag inte gillar det. Och jag säger till om jag vill du ska göra nåt annat. Så länge jag är tyst (med uttalade ord….) så är allt bra”. Sen dess har jag följt hennes råd och aldrig stött på några problem (angående det). Tvärtom har nästan alla partners gillat att man tar för sig, men är uppmärksam.

    Min poäng är att jag fick lära mig att det var våldtäkt när det var uppenbart att det inte var ömsesidigt. För att förenkla det, fram till ett ”Nej!” kom var det inte våldtäkt.

    Men nu verkar det ha vänts till att våldtäkt är default, dvs till man fått ett högt ”Ja” (och det ska vara muntligt eller skriftligt, inget kroppsspråk inte) så är man våldtäktsman. Och det är ju precis det Ashel E skriver ovan. Det är ju helt skruvat enligt mig. Särskilt med tanke på de krönikor Janouch skrev (hittar inte länk) om mesiga män och att kvinnor ville ha ”riktiga” män i sängen som ”satte på” dem.

    Var gick vi så fel, var gick det snett? Jag kör på med min stil, för nu är jag inte på marknaden längre. Men det kommer inte vara lätt för dagens ungdomar att växa upp med de här nya ”reglerna” i dejtingdjungeln.

    SvaraSvara
     
  76. Södermalmstomten Edgren är ju bara 24 så hans sexuella erfarenheter är väl inte så vidlyftiga.

    SvaraSvara
     
  77. @Matias:
    Tänkte plocka upp dina tankar om MGTOW då jag själv är intresserad av det.
    Jag tror att män som växt upp i ett feministiskt samhälle där man ska vakta tungan och se upp för att ”råka” skada kvinnor, och på ett eller annat sätt fått nog av situationen svarar inte med att kämpa emot, utan med att skära ner deras interaktion med det problematiska till ett minimum. Det finns tror jag en i unga dar inlärd hopplöshet i denna reaktion som växt ur vetskapen att samhället aldrig bryr sig om den individuella mannens situation och att de får stå på egna ben. Resultatet är att män trötta på samhället inte organiserar sig med likatyckande eller ställer sig upp och säger ifrån eftersom samhället inte är till FÖR dem. Det finns givetvis män som säger emot men de verkar vara i minoritet(och all respekt till dem) men de flesta män verkar dra sig undan och istället börjar riskminimera.
    Män har lärt sig sedan barnsben att ”känna av situationen” vad gäller interaktioner med kvinnor så det ligger dem nära, när de väl fått nog, att börja göra en medveten ”risk-och-kostnads-mot-belöningsanalys” av deras interaktioner med kvinnor eller feministrelaterade saker. I fall riskerna och kostnaderna är för höga i relation till belöningen så är dealen inte värd att göra. De flesta män som börjat förkasta förhållanden med kvinnor tror jag ser att riskerna har ökat(iochmed diverse lagar etc.) samt belöningen har minskat(tack vare genomsnittskvinnans feministiska attityd mot män etc.) Resultatet blir att analysen säger att förhållanden inte är en bra deal, eller som en MGTOW uttryckte det: the juice isnt worth the squeeze.
    Och hur mäns riskminimerande liv ser ut kan vara allt mellan deltidsjobba och spela dataspel till att leva ett friluftsliv eller leva för sin hobby.

    SvaraSvara
     
  78. @Frogfish:

    Jag håller med din flickvän från tonåren. Det är rätt avtändande att bli frågad. Någon enstanka gång, fine, men det ska vara ovanliga undantag. Och det finns inget som tyder på att det inte är annat än väldigt vanligt att man fungerar just så.

    Men nu verkar det ha vänts till att våldtäkt är default, dvs till man fått ett högt ”Ja” (och det ska vara muntligt eller skriftligt, inget kroppsspråk inte) så är man våldtäktsman.

    Nej, samtyckeslagen gick inte igenom. Tack och lov!

    Sen är det ju svårt med rättsprocessen kring våldtäkt om man skulle bli felaktigt anmäld. Och med dagens unga kvinnor som är uppväxta med och formade av feminismen, så är den risken tyvärr inte försumbar, menar jag. Det är inte utan orsak att unga män börjat göra bl.a. ljudupptagningar för att kunna ha bevis om ifall att. Jag tycker det är en väldigt tråkig utveckling, men jag förstår dom helt.

    Särskilt med tanke på de krönikor Janouch skrev (hittar inte länk) om mesiga män och att kvinnor ville ha ”riktiga” män i sängen som ”satte på” dem.

    Här har du inlägget med länk till Janouchs krönika.

    SvaraSvara
     
  79. @Ninni:

    Jag har försökt skriva om vad som hänt i mitt liv de senaste 4 åren, men det blev bara bittert svammel som jag inte skulle utsätta någon för och som vore till ingen nytta för någon.

    Men jag tänkte nog skriva om specifika händelser/problem som jag haft i mitt liv och i mitt förra förhållande (med en feminist) som jag tror skulle klarlägga mycket av vad som är felet med dagens feminism/jämställdhet och kvinnor. Ifall det blir av, blir det nog på min egen blogg. Men om det blir till något som även andra kundre dra nytta av kan jag ju fråga om det kunde publiceras här också. Men jag har ett sätt att tänka och skriva som gör att jag anser att denna sajt inte är rätta forumet för såna tankar, jag är helt enkelt för okonstruktiv.

    Och jag kan inte skriva om MGTOW i allmänhet eftersom jag är inte insatt ifrågan, kanske Erik kunde uppmärksamma det på något vis i ett eget inlägg?

    SvaraSvara
     
  80. Jag rekommenderar sajten unknownmisandry.blogspot.com. Där finns en hel del guldkorn, som t.ex. denna artikel, som samlar tidningsklipp från 1800-talet och tidigt 1900-tal om hur kvinnomisshandlare straffades.

    En del historier är av det riktigt märkliga slaget:

    This man, coming home drunk, was refused admittance by his wife – was obliged, in fact, to sleep all night on the cold, hard doorstep – and in the morning, when she let him in, the man was so infuriated that he struck the woman on the arm. He was, of course, arrested, and the magistrate sentenced him to fight the bench. To fight the bench; to fight the magistrate, a Sullivan of a fellow; and the unlucky wife-beater weighed no more than a hundred pounds. The fight came off at once in an alley behind the courtroom, and the wife looked on while the husband took as cruel and bloody a beating as I have ever seen inflicted.

    (“Some Strange Penalties.” The Minneapolis Journal (Mn.), Feb. 23, 1905, p. 14)

    http://3.bp.blogspot.com/-vbwXGOiu7u0/TpmDykXhiBI/AAAAAAAAA0s/C5-nLB5uG3k/s1600/wife-beater-feb23-1905.bmp

    SvaraSvara
     
  81. @Matias:

    Ok.

    Jag vill verkligen sen den typen av berättelser. För om du kollar på mig, vad är det som skapat den Ninni ni ser här? Hur kunde jag gå från att vara feminist, till antifeminist och skribent på Genusdebatten? Det var just sånt, jag tvingades ”gå i era skor” genom att ta del av privata berättelser. Och i det insåg jag att att den bild jag hade av er situation var en illusion och samtidigt öppnade det mina ögon för saker där ”kvinna” är en betydande fördel.

    Så ångrar du dig, så hjälper jag dig gärna att forma ton och så, om du önskar. Och pubbar du på din egen blogg, så säg till så jag inte missar den för då vill jag skriva om den och liksom peka på den åt våra läsare.

    SvaraSvara
     
  82. @Magnus:
    Det är möjligt, men också helt fel anledning att kritisera eller avfärda honom.

    SvaraSvara
     
  83. @Ninni:

    ”Nej, samtyckeslagen gick inte igenom. Tack och lov!”

    Det spelar ingen större roll i praktiken om tillräckligt många tror på den och rättsväsendet inte kontrollerar faktiska förhållanden innan de ger sig på den utpekade eller beivrar felaktiga anmälningar.

    SvaraSvara
     
  84. @Ninni:

    Jag tror de flesta tjejer/kvinnor har samma inställning som min gamla flickvän. Det är just det som gör hela debatten så motsägelsefull.

    Och jo, det här med skriftligt samtycke var en liten raljering av mig.

    Men när såna som Axel E ovan säger i princip just det, och antagligen kommer lära sina döttrar det så blir det ju ett problem. Döttrarna kommer inte förstå varför killen inte fattade att de inte ville (han borde ju veta vad hon kände, varför ska hon behöva säga nåt). Det kommer göra livet surt för alla, både tjejer och killar, eftersom de inte fattar att den andre inte fattar…

    SvaraSvara
     
  85. @Ninni:

    ”För inte så längesen frågade jag män som lever ensamma varför män inte i högre utsträckning gör just det, väljer att leva kollektivt, när samhället vi lever i är så misandrisk. Jag undrade om man valde bort det alternativet för risken att det skulle tolkas som homosexuell relation.”
    Jeg tror de fleste menn som lever alene trives med å ha sitt eget hjem og ikke leve kollektivt med andre menn, ihvertfall menn som er over la oss si 25 år eller så, ferdig med evnt studier og i fast arbeide.
    Det er endel begrensinger på ens frihet i ett kollektiv, mange menn er glad i frihet. Dessuten, og det er viktig, de fleste menn ønsker å ha kontakt med kvinner og ett seksualliv i det minste, mange ønsker og drømmer også om å komme i ett fast forhold til en kvinne, mye fordi det å hele tiden ”jakte på sex” kan være stressende og utilfredstillende for mange, den enkleste måten å få ett sexliv på for en mann er å ha ett fast forhold.
    Å leve i kollektiv er ikke ideellt da, først og fremst pga de praktiske begrensinger på å kunne ha en kvinne hos seg i fred og ro(litt svårt med fler menn rundt omkring), dernest(og det er viktig ihvertfall for norske kvinner) så er en mann som ikke er selvstendig økonomisk og eier sin egen leilighet eller hus vesentlig mindre attraktiv i datingmarkedet. En mann som er eksempelvis leietaker av en leilighet vil i stor grad bli ansett som en ”looser”, kvinner legger vekt på mannens materielle status før hun gir seg inn i en seksuell relasjon, og det å eie sitt eget bosted er i Norge ofte av kvinner ansett som ett minimum. Dette vet jeg selv av bitter erfaring.

    Særlig gjelder jo dette godt voksne menn, det er enklere i den periode man er student og alle er ”fattige” og ikke eier noenting. Således er det å bo i ett kollektiv ikke ett smart valg for en voksen mann som ønsker ett kjærlighetsliv.

    SvaraSvara
     
  86. @En annan Andreas och @Frogfish:

    Jag vet. Jag har en 16-årig grabb. Vad tror ni jag tycker när Axel & co. försöker lägga krav på telepatisk förmåga på honom? Unga killar är dessutom nybörjare. Hur ska de någonsin klara av det uppdrag feminister försöker inbilla både killar och tjejer att killarna ska göra. Det är dömt att misslyckas och skapar och kommer skapa ofantligt mycket problem och onödigt lidande. Det är *censurerad svordom* inte okej över huvutaget.

    För medan killar och män saknar telepatisk förmåga, så har tjejerna vad som krävs för att undvika problem, verbal förmåga. Det är bara att lära tjejerna att killar inte är telepatiska. Punkt.

    Jag tror de flesta tjejer/kvinnor har samma inställning som min gamla flickvän. Det är just det som gör hela debatten så motsägelsefull.

    Finns inget som tyder på annat, så det är min övertygelse med. Dessutom så är ”toffel” vanligtvis inte attraktivt i kvinnors ögon (fullt förståligt om man har koll på biologi/evolutionsperspektiv). Så den unga kille som följer Axels råd lär hamna i Friends Zone.

    SvaraSvara
     
  87. @Runar:

    Særlig gjelder jo dette godt voksne menn, det er enklere i den periode man er student og alle er ”fattige” og ikke eier noenting. Således er det å bo i ett kollektiv ikke ett smart valg for en voksen mann som ønsker ett kjærlighetsliv.

    SjälvklartSmile
    Jag syftade på män som, liksom Matias, mer eller mindre aktivt valt någon form av MGTOW till följd av feminismen och misandrin i Sverige. För dessa är kollektiv, som jag ser det, en bra lösning.

    SvaraSvara
     
  88. @Ninni: Undrar i vilken zon den gode Axel befinner sig i med tanke på hur desperat han verkar vara. Han är en lydig grindvakt som dyker upp i stram givakt så fort ordet feminism nämns. Ofelbart. Varje. Gång! Han verkar tro att han om han bara samlar nog med pluspoäng så slipper han just den zonen. Hmmm, jag tvivlar!

    SvaraSvara
     
  89. @Matias:
    ”Varför inte skriva lite mera ingående om olika former av MGTOW?”

    Jag skulle vilja, men vet inte så hemskt mycket mer än att jag kollat av hemsidan jag refererar till ovan, och har lyssnat en del på YouTube-videor och intervjuer med personer som Barbarossa, Stardusk, Paul Elam, manwomanmyth etc (se länkarna nedan). Så mycket mer vet jag inte. Men klarar man av att lyssna på och förstå engelska (med ibland lite dålig ljudkvalité), så rekommenderar jag det. Det är nya och ofta befriande perspektiv man som förs fram där, och du lär i dagsläget knappast få del av dem någon annanstans heller, så det är väl värt besväret vill jag påstå. Tills vidare kan jag bara instämma i din önskan.

    https://www.youtube.com/user/barbarossaaaa
    http://www.youtube.com/user/Stardusk
    http://www.youtube.com/user/TheHappyMisogynist
    http://www.youtube.com/user/manwomanmyth

    SvaraSvara
     
  90. @Ninni:

    Spot on (min son är 18).

    Är hela den här sajten öppen, eller finns det slutna forum?

    SvaraSvara
     
  91. @Ninni

    Världsklass!

    Du är en normbrytatare av rang!

    Jag lyfter på hatten.

    SvaraSvara
     
  92. Mycket intressant läsning här. Hittade just hit. Kommer säkert tillbaka igen.

    SvaraSvara
     
  93. @CarlK:

    Tackar. Var det någon speciell kommentar du reagerade på, eller diskussionens som helhet? Smile

    @Janne:

    Varmt välkommen! Rose

    SvaraSvara
     
  94. Det är ju ganska många våldtäktsmän och pedofiler bland den grupp som kallar sig för Jämställdister har jag förstått!
    Tycker inte att den problematiken riktigt kan kopplas till jämställdhet snarare till behovet av någon form av rättspsykiatrisk vård. Ni har ju fått flera polisanmälningar mot er, så den vården lär snart de av er få som inte redan sitter inne.

    Skribenten till inlägget borde kanske inte lägrat outvecklade underåriga flickor, så hade han inte blivit polisanmäld. Det var bara en tanke i all välmening.
    Må så gott.

    SvaraSvara
     
  95. @Polisen: Det är en ganska allvarlig anklagelse du kommer med, så du blir blockad om du inte skärper dig. Det stämmer inte det du skriver.

    SvaraSvara
     
  96. @Polisen:
    Undrar vilka ”ni” du riktar dig till. Mig veterligen har varken bloggen eller några av oss som skriver på den fått några polisanmälningar. Och ingen propagerar för övergrepp på minderåriga, så vad fan yrar du om?

    SvaraSvara
     
  97. @Polisen:

    Välkommen Polisen.
    Din kommentar tolkar jag som ett försök att skrämma oss till tystnad med allvarliga anklagelser utan minsta grund. Jag kan avslöja med en gång, det kommer inte fungera. Vi är så vana vid att man kastar epitet på oss i debatten, så vi är fullständigt härdade.

    Om du anser vi har fel, så är du varmt välkommen att argumentera i sakfrågor. Det ser jag fram motSmile

    SvaraSvara
     
  98. Fler av er har de facto blivit polisanmälda! Ni borde kanske tänkt på hur ni agerar och mot vem, före ni använder kriminella metoder. Bara en tanke i all välmening.

    Det är alltid lätt att skylla på samhället när de sjuka laterna slår till.

    Måste ändå säga att det är fantastiskt att så många bland er har samma störningar.
    En enkel fråga i all välmening hur kan ni inbilla er att någon bryr sig om ett fåtal som som sitter och spelar bakom flera signaturer, där ett par kvinnor har manliga skribenter bakom även om fenomenet är mycket roande.

    SvaraSvara
     
  99. Hmm… Jag kan inte se att ”LagensLångaArm” här ovan på nåt sätt anknyter till ämnet eller tillhörande debatt.

    En första önskan är ju att du (”Polisen”) tar det privat med de du hänvisar till (email, tele eller nåt annat sätt). Fungerar inte det så är det väl ett läge för sajtens ”lagupprättare” att kliva in.

    SvaraSvara
     
  100. @Lena Lillie/Lotta Online

    ”Fler av er har de facto blivit polisanmälda!”

    Fram med diarienummer då för jag misstänker att du bara snacka en massa trams.

    SvaraSvara
     
  101. En polisanmälan kan vem som helst göra. Det är inget som helst bevis för att något brott har begåtts. En tjuv kan polisanmäla en polis. Det gör inte polisen skyldig bara för det.

    SvaraSvara
     
  102. Lena lillie

    Om du nu mår så dåligt av att läsa det Erik med flera skriver här och på andra ställen, varför fortsätter du då att läsa det?
    Jag tror du skulle må mycket bättre av att bara släppa det här och gå vidare med ditt liv. Jobba med ditt företag och ägna dig åt dina kunder i stället. Jag tror att det skulle vara mycket bättre. Det märks att du inte mår bra av det här. Big Frown

    SvaraSvara
     
  103. @Polisen:

    Du ligger farligt nära förtal själv nu.

    Admin, jag utgår från att blockning träder i kraft.

    SvaraSvara
     
  104. @Frogfish:

    Jadå, Lilla Lena aka Polisen kommer att blockeras så fort Admin är inne. Ignorera henne så länge, för hennes skull.

    Jag tog bort kommentaren som är förtal och innehöll namn på en känd person som jag aldrig sett på Genusdebatten. Men den finns kvar som bevis om vederbörande väljer att anmäla.

    SvaraSvara
     
  105. Postar tips här:

    Shock as policewoman beats Swedish drunk
    http://www.thelocal.se/49030/20130712/

     

    A video clip showing a Swedish policewoman repeatedly
    hitting a drunken man with a baton as her police dog appears
    to go berserk on the streets of Stockholm has shocked experts,
    while the prosecutor has opened a criminal probe.

     

     

    Poliskvinna misshandlade fyllo – misstänks ha använt övervåld
    Aftonbladet
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17124606.ab

     

    ”14 batongslag
    Strax därefter knuffar polisen mannen i bröstet och skriker att han
    ska lägga sig ner. När den blödande mannen inte lyder drar polisen
    batong och går polishunden till anfall.
    Polisen börjar då slå mannen över hela kroppen samtidigt som han
    försöker värja sig. Totalt utdelas 14 batongslag och på filmen syns
    hunden bita mannen i armen.

     

    Vittne: ”Hon var så våldsam”
    Vittnet som filmat händelsen är kritisk till polisens agerande.

    – Jag blev så förvånad, hon var så våldsam. Hade de bara fortsatt
    prata hade det löst sig. Det där är alldeles för mycket våld, han var inte
    våldsam tillbaka, säger vittnet till DN.”

    SvaraSvara
     
  106. Pingback: Svenskarnas fredliga våldtäktskultur – del 1 | Genusdebatten

  107. @Polisen:

    ”Det är ju ganska många våldtäktsmän och pedofiler bland den grupp som kallar sig för Jämställdister har jag förstått!”

    Uppenbarligen begriper du varken begreppen omvänd bevisbörda eller falsk anklagelse. Vi slösar inte tiden på folk som vräker ur sig helt grundlösa anklagelser. Du kanske inbillat dig det är oskyldig underhållning men då är du på fel plats.

    ”Måste ändå säga att det är fantastiskt att så många bland er har samma störningar.”

    Det enda fantastiska är att du tror nån bryr sig om ditt svammel! Du var uppenbarligen inte här för att delta i debatten och givetvis blev du blockad eftersom ditt skitsnack är i vägen för andra som vill debattera.

    SvaraSvara
     
  108. Jag tror inte att MRA’s är intresserade av att hjälpa män som har blivit utsatta för felaktika anklagelser. Om de hade varit det hade de ingått i något slags sammarbete med exempelvis Innocence Project, som aktivt arbetar för att hjälpa män (och kvinnor) som har blivit felaktigt dömda för brott som de inte har begått.

    Istället väljer de att gnälla över att det finns ett krav på sexuellt samtycke..

    Gnäller man mycket om den påstådda komplexiteten när det kommer till sexuellt samtycke, så verkar det mest som ett försök att skjuta de senaste årtiondernas kampanjer om våldtäkter och vad de innebär åt sidan. MRAs (och PUAs) gillar att låtsas som att ett sexuellt godkännande är en komplicerad och märkligt arbiträr affär – som något som kvinnor får infallet att ge eller inte ge, och som något som kvinnor brukar dra tillbaka i efterhand.

    Många feminister brukar säga att om det ifrågasättbart om ett sexuellt godkännande finns eller inte, så är det bäst att dra sig tillbaka och fråga. MRAs verkar tro att detta på något vis innebär en säker död för allt spontansex, av någon anledning.

    MRAs klagar mycket på denna blurriga linje mellan ”sex med samtycke” och ”sex utan samtycke”, men trots det så verkar det i och med bilderna ovan som att de vill att den blurriga linjen ska finnas där. Som att en osäkerhet borde innebära ett ja. Om en kvinna inte aktivt skriker ”NEJ!” så är det fritt fram för mannen att köra på, och om det senare kommer upp att det var en våldtäkt så är hon Den Där Tjejen som drog in samtycket i efterhand.

    Denna bild får jag av dessa ”Don’t Be That Girl”-bilderna, vilket är varför jag finner dem så avskyvärda.

    Varför tyckte denna grupp att en kampanj med budskap så som ”det är inte sex om hon/han inte vill det” och ”bara för att hon/han inte kan säga nej så betyder det inte att han/hon säger ja” är så kränkande, att de väljer att måla ut sig själva som offer på grund av dem?

    Men visst, låt oss ta några steg tillbaka och fortsätt beskylla offer, och upprätthåll de befintliga normerna. Det är vad dessa bilder verkar försöka göra, trots allt.

    SvaraSvara
     
  109. @Tobias:

    Hmmm…. Det minst komplexa måste ju vara att säga ”Nej” om man inte vill ha sex, eller visa det tydligt. Jag vet inte om du är oskuld, men det är inte alltid så jäkla lätt att tyda outtalade meddelanden och signaler i alla lägen.

    Och det vi pratar om är ju när signalerna inte gått fram, då borde det ju vara läge att försöka vara lite tydlig. Det skulle jag prova iaf.

    Med ditt resonemang kan man ju aldrig utgå från att den andre vill ha sex. Även om personen sa ja för 1 minut sen, så kanske den ändrat sig (utan att säga det, men det behöver man ju tydligen inte….).

    SvaraSvara
     
  110. @Tobias:

    Jag tror inte att MRA’s är intresserade av att hjälpa män som har blivit utsatta för felaktika anklagelser. Om de hade varit det hade de ingått i något slags sammarbete med exempelvis Innocence Project, som aktivt arbetar för att hjälpa män (och kvinnor) som har blivit felaktigt dömda för brott som de inte har begått.

    Lustigt, om jag googlar på avoiceformen ”innocence project” får jag över 9000 hits. Dessutom ligger MRAs bakom Community of the Wrongly Accused.

    Av de 310 som rentvåtts av Innocence Project är ungefär en handfull kvinnor, men det är ju ridderligt av dig att ägna även dem en tanke. Wink

    Du får gärna komma med lite referenser i stället för bara insinuationer åt höger och vänster.

    SvaraSvara
     
  111. @Frogfish:
    ”det är inte alltid så jäkla lätt att tyda outtalade meddelanden och signaler i alla lägen”

    Som jag skrev tidigare, om man är osäker eller har svårt att tyda situationen, så är det en god idé att fråga. Just nu så målas en bild upp av att sexuella godkännanden är svåra och besvärliga att få, vilket inte direkt hjälper någonting, vad jag vet.

    @Frogfish:
    ”Med ditt resonemang kan man ju aldrig utgå från att den andre vill ha sex”
    ”(utan att säga det, men det behöver man ju tydligen inte)”

    Jag vet inte hur du läser det jag skriver och kommer fram till att man inte behöver ge verbalt tillstånd.. Men ja, man bör säga till när man inte vill ha sex. Så långt är uppenbart.

    Problematiken som Don’t Be That Guy handlar om berör sitautioner som involverar alkohol, situationer där partnern fortsätter trots att personen säger nej under sexet, och situationer där ens partner har svimmat av. I den första och sista situationen så har partnern inte möjligheten att tacka varken nej eller ja, vilket kampanjen vill belysa inte borde innebära ett ”ja”.

    Så det du säger passar inte in på kampanjen i fråga.

    Don’t Be That Girl, däremot, försöker måla upp dessa scenarion som att tjejen i fråga ”ångrar sig i efterhand”, vilket underminerar budskapet med kampanjet, och ger folk folk en bekräftelse att ”Ja, Det är okej att utnyttja en person som säger ja, även om hon är berusad!”.

    Vilket är vad jag finner så vidrigt med den.

    @Ulf T:
    ”Du får gärna komma med lite referenser i stället för bara insinuationer åt höger och vänster.”

    Hela mitt inlägg är min tolkning av rörelsen utifrån Don’t Be That Girl-bilderna. Som sagt så tolkade jag dem som ett försök att undermina och undanskjuta allt vad ”sexuellt godkännande” heter. Bilderna är tydligen det största massmedie-genomslaget som rörelsern har fått, dessutom.. Det visar defentivt inte upp rörelsen som något som bryr sig sexuellt godkännande, vilket jag står fast vid.

    Trots det, så är jag glad att jag hade fel och att det finns en vettig sida av rörelsen, även om den har fått betydligt mindre slagkraft än det här tramset.

    —-

    Orealaterat, jag läste om sista stycket i blogginlägget:

    ”Att höra människorna ansvariga för ovanstående affischering klaga på feministhat och tycka det är DE som är utsatta för hat är verkligen en närmast övernaturlig upplevelse.”

    Jag vet faktiskt inte vilka människor det är ni syftar på här, då jag aldrig har sett bilden förut och inte vet vilka som ligger bakom den. Någon som kan utveckla och länka mig till vilka dessa människor är, eller bara namngedem så att jag kan hitta deras klagomål på feministhat?

    SvaraSvara
     
  112. @Tobias:

    ”Som jag skrev tidigare, om man är osäker eller har svårt att tyda situationen, så är det en god idé att fråga.”

    Man kanske inte är osäker utan tror att personen vill, men man skulle avbryta direkt om man blev varse att personen inte ville. Är det för mycket begärt att folk är tydliga med vad de vill?

    ”Men ja, man bör säga till när man inte vill ha sex. Så långt är uppenbart.”

    Nu blir jag förbryllad. Nyss behövde man ju inte säga ifrån. Hur ska du ha det?
    Och fortsätter partnern när den andre säger nej eller är medvetslös är det självklart våldtäkt, var skulle jag sagt nåt annat?

    ”…ger folk folk en bekräftelse att ”Ja, Det är okej att utnyttja en person som säger ja, även om hon är berusad!”.”

    Det här är ju helt galet. Om det är våldtäkt att ha sex med en berusad person (som tom säger att de vill ha sex) då får du ju låsa in de flesta i världen (som dricker alkohol). Nu förstår jag varför du och din kompis Arsel funderar på om ni råkat våldta nån ibland…

    SvaraSvara
     
  113. @Frogfish:
    ”Man kanske inte är osäker utan tror att personen vill, men man skulle avbryta direkt om man blev varse att personen inte ville. Är det för mycket begärt att folk är tydliga med vad de vill?”

    Jag är glad att du har accepterat situationen som jag demonstrerade och att du nu har kunnat gå vidare med en annan, ny, situation!

    Nåväl…

    Ja, man ska givet vis avbryta om partnen ifråga inte vill det, även under akten. Du verkar återigen försöka måla upp en bild av sexuellt godkännande som något knepigt och komplext i ett försök att justifiera övergrepp. Du verkar inte kunna förstå ett resonemang som ”om en person inte längre vill ha sex så bör du inte längre ha sex med personen”.

    Eller menar du att du skulle fortsätta knulla en person som börjar ångra sig under akten? Skulle du hålla fast en ovillig man/kvinna och köra vidare medans du säger ”men du ville ju förut, nu kan du inte ta tillbaka det!!”. Det är lite skrämmande om det är fallet.

    Så jag ser inte något problem med att folk ångrar sig under själva akten, trots att du verkar ha svårt att greppa situationen. Om din förvirring inte är spelad så förstår jag inte varför du har problem med att folk börjar känna annorlunda i en situation? Det du säger får det att låta som att du

    Är det så att du ser det som din rätt att få ha sex, och att partnen bör anpassa sig? Det är en åsikt som jag har stött på några gånger, och den skulle kunna förklara din förvirring, men jag hoppas såklart att det inte är så.

    ”Nu blir jag förbryllad. Nyss behövde man ju inte säga ifrån. Hur ska du ha det?”

    Du bör scrolla upp och läsa det jag skriver igen. Om du läser det och lyckas peka ut någonstans där jag säger att man ”behöver inte säga ifrån” (eller ens implicerar det?) så vill jag gärna att du citerar det härunder?

    Jag kan säga det jag sa i förra inlägget igen. Ja, om du inte vill ha sex bör du säga ifrån.

    SvaraSvara
     
  114. Jag kan inte använda en touchpad och råkade skicka kommentaren innan den var färdig. Förlåt mig. En mening avslutades mitt i och jag svarade inte på allt.

    @Frogfish
    ”Om det är våldtäkt att ha sex med en berusad person (som tom säger att de vill ha sex) då får du ju låsa in de flesta i världen (som dricker alkohol).”

    ”som tom säger att de vill” säger du. Idén här är att med en större mängd alkohol i blodet så är man inte vid sina sinnens fulla bruk och har inte möjligheten att fatta ett sådant beslut. Många gör som bekant en hel del dumma val under berusningen, och jag ser inte varför det skulle vara den berusades fel om någon annan kommer och utnyttjar detta faktum.

    Att rationalisera det som ”folk får ta ansvar, även när de är berusade!” platsar inte i den här situationen, även om MRA-sidan verkar tycka annorlunda. Jag håller generellt sett med resonemanget. Blir man full och slå sönder ett skyltfönster tar man ansvar för det. Men blir man full, och något ger en ett järnrör och säger ”kom igen, gå och slå sönder det där fönstret nu!”, vems fel skulle du säga att det är då?

    Inte ett helt klockrent resonemant i min förra paragraf, då det i den situationen handlar om någon annans egendom och inte ens egna kropp, men argumentet är detsamma.

    Men alkohol-delen är det svåraste dilemmat i den här situationen, absolut. Det finns fall där det är förståeligt, som när det endast rör sig om en lättare mängd med alkohol. Men i fall där en person utnyttjar alkohol för att få ligga med en person som personen vet annars skulle ha sagt nej, då är det en våldtäkt.

    Hur resonerar du i andra situationer där alkohol är involverade? Om du säger åt en berusad person att springa ner på tågrälsen, och denna gör det och blir påkörd, tycker du då att det är hans egna fel att han blir påkörd?

    Sen ser jag inte riktigt hur du går ifrån ”sex med en beruad person är våldtäkt” till ”lås in alla som dricker alkohol”, men ok. En förklaring kanske skulle uppskattas, även om just den delen inte är jätteviktig.

    SvaraSvara
     
  115. @Tobias:

    Hitta inte på att jag sagt det du skriver. Det är så långt ifrån min ståndpunkt man kan komma.

    ”Jag är glad att du har accepterat situationen som jag demonstrerade och att du nu har kunnat gå vidare med en annan, ny, situation!”

    Det är samma situation som innan, vad pratar du om? Det är väl inte en så konstig situation att man tror att allt är ok om personen ifråga sagt det. Om han/hon ändrar sig så får de uttala det. Varför är det så svårt att förstå?

    ”Du verkar återigen försöka måla upp en bild av sexuellt godkännande som något knepigt och komplext i ett försök att justifiera övergrepp. Du verkar inte kunna förstå ett resonemang som ”om en person inte längre vill ha sex så bör du inte längre ha sex med personen”.”

    Rent jävla ljug. Var skriver jag att man ska ha sex med en person som inte vill ha sex? Jag skriver explicit ”Och fortsätter partnern när den andre säger nej eller är medvetslös är det självklart våldtäkt”. Bara för att du ljuger får du inte mer rätt. Jag tycker dock att det kanske blir svårt att förstå om en person ångrat sig om de inte säger nåt(vid normal medvetenhet). Det är en jävla skillnad.

    Sen målar du upp en bild av att jag skulle sagt och göra saker som är helt vidriga. Har du hojtat för mycket i tetran? Var skriver jag det du säger att jag menar om i princip rena våldtäkter?

    Det är ju du som omyndigförklarar kvinnor. Du skriver att även om de säger ja så är det våldtäkt om de druckit lite. Vem har skev syn?

    Svårt att diskutera med nån som hittar på vidriga saker om motdebattören. Troligvis har du inga argument och attackerar då person istället, feministtaktik till fulländning. Hälsa Arsle E.

    SvaraSvara
     
  116. @Tobias:

    Ok, så hur ofta ska man fråga om han/hon fortfarande vill ha sex? Varje minut? Var 5’e minut? Var 10’e minut?

    Jag blir ledsen av att diskutera med dig. Jag skulle aldrig våldta nån och jag har troligtvis inte fysiken att kunna göra det även om jag ville. Men det hjälper ju inte när du skriver en massa skit.

    Och eftersom jag har svårt att debattera mer med dig utan att bli förbannad så låter jag bli.

    Men för att klargöra min ståndpunkt så är våldtäkt fel och jag skulle aldrig göra nåt sånt. Dock är jag inte tankeläsare och säger min partner ja och tar initiativ så utgår jag från att det är ok. Vill hon avbryta är det inte svårt, bara att säga till eller gå därifrån, hon är troligen större än mig. Och inget tjafs om att hon kanske är medvetslös, den situationen skulle aldrig inträffa.

    Hoppas du får en fortsatt riktig skitkväll, faktiskt.

    SvaraSvara
     
  117. @Tobias:

    ”Som jag skrev tidigare, om man är osäker eller har svårt att tyda situationen, så är det en god idé att fråga.”

    Som Katherina Janouch nyligen uppmärksammade i sina inlägg om ‘den asexuella Söderhipstern’, så tycker kvinnor att det är avtändande med män som envisas med att fråga i tid och otid. Det är således ingen framgångsrik strategi för att göra sin partner nöjd i sängen.

    ”Idén här är att med en större mängd alkohol i blodet så är man inte vid sina sinnens fulla bruk och har inte möjligheten att fatta ett sådant beslut.”

    Så om två personer som är så pass fulla att de inte kan anses vara i sina sinnens fulla bruk, ömsesidigt beslutar att ha sex tillsammans, trots att de aldrig skulle komma på den tanken i nyktert tillstånd och ångrar sig nästa dag, vem är då förövare och vem är offer? Och varför?

    SvaraSvara
     
  118. @Bashflak:

    ”Som Katherina Janouch nyligen uppmärksammade i sina inlägg om ‘den asexuella Söderhipstern’, så tycker kvinnor att det är avtändande med män som envisas med att fråga i tid och otid. Det är således ingen framgångsrik strategi för att göra sin partner nöjd i sängen.”

    En antagligen ännu mindre framgångsrik strategi skulle vara att skippa frågandet för att sedan ha sex med en partner som egentligen inte vill. Då har man nog gjort sin partner ännu mindre nöjd i sängen, för att man tog chansen att hon var med på det trots att man själv är lite osäker om hon tycker så eller ej. Så om detta ska vara ett motargument eller problematiserande av att fråga om sexuellt tillstånd när man är osäker så har du inte lyckats övertyga mig.

    Sen vet jag inte riktigt vad ”tid och otid” innebär, men jag gissar på att det betyder ett frågande i en överdriven mängd. Vilket inte direkt är något som jag har förespråkat, då man i de flesta situationer kan avgöra ett sexuellt tillstånd på kroppspråk eller stämmning eller dylikt. Men som sagt, om man är osäker eller har svårt att tyda situationen så är det en bra idé att fråga.

    Jag köper inte heller premissen att ”kvinnor” tycker si och så. Det är en grov generalisering och jag är nyfiken på vad hennes grund till att kvinnor oavsett läggning, ras, och kultur, skulle tycka att samma sak var avtändande. Eller är det bara ”asexuella söderhipsters” som det gäller? Jag borde kanske läsa bloggen i fråga och ta reda på det..

    (Dessutom är argumentet dumt då det (återigen..) målar upp bilden av sexuellt godkännande som något som är knepigt, eller bara lite ivägen. Vilket, som jag tror att jag nämnde tidigare, lyckas bra med att ta oss några steg tillbaka ifrån de kampanjer som har gjorts om våldtäkter.)

    ”Så om två personer som är så pass fulla att de inte kan anses vara i sina sinnens fulla bruk, ömsesidigt beslutar att ha sex tillsammans, trots att de aldrig skulle komma på den tanken i nyktert tillstånd och ångrar sig nästa dag, vem är då förövare och vem är offer? Och varför?”

    Detta är ett intressant dilemma. Jag har inte något svar som jag är helt nöjd med. Jag skulle säga att båda klantade till sig och att uppdeleningen förödare/offer inte är relevant i fallet. I vanliga fall så är förödaren är den som utnyttjar den andre för sin egna njutning, men här använder de båda sig av varandra.

    SvaraSvara
     
  119. ”Att höra människorna ansvariga för ovanstående affischering klaga på feministhat och tycka det är DE som är utsatta för hat är verkligen en närmast övernaturlig upplevelse.”

    Min kommentar om det tidigare kanske druknade, men jag är fortfarande intresserad av vilka det är som ligger bakom affishen i startinlägget. Om någon kan ge mig ett namn så skulle det vara nog. Jag är intresserad av att läsa om deras klagomål på feministhat, som nämns.

    SvaraSvara
     
  120. @Ulf T:

    Nog vet jag vilka dårar det är som ligger bakom Don’t Be That Girl-bilderna. Jag pratar om Name The Problem-bilderna, och som Erik har skrivit om dem.

    SvaraSvara
     
  121. @ Tobias

    Varför ska det beläggas ansvar (utöver det som redan finns) för vad den andra egentligen vill? ”Den andra” vet och känner och behöver bara öppna truten och säga i från om den inte vill. Den har facit.

    Män har nog med börda på sina axlar i sängkammaren som den som ”ska prestera” och det är tufft för unga killar, utan att vi belastar dessa med ytterliggare osäkerhet.

    Vad har du för syn på kvinnor egentligen, har du funderat på det? Tror du inte vi klarar av att ta minsta ansvar själv? Tror du inte vi kan säga nej om vi inte vill? Varför denna nervärdering av vår förmåga att vara vuxna ansvarsfulla och agerande individer?

    Och jo, jag skulle finna ”fråga” störande och det vet jag att jag är långt från ensam om.

    SvaraSvara
     
  122. @Tobias: Du skriver

    ”En antagligen ännu mindre framgångsrik strategi skulle vara att skippa frågandet för att sedan ha sex med en partner som egentligen inte vill. Då har man nog gjort sin partner ännu mindre nöjd i sängen, för att man tog chansen att hon var med på det trots att man själv är lite osäker om hon tycker så eller ej. Så om detta ska vara ett motargument eller problematiserande av att fråga om sexuellt tillstånd när man är osäker så har du inte lyckats övertyga mig.”

    Och jag blir förvånad över att du trots att hon håller tyst om att hon ”egentligen inte vill” och ”är osäker” ÄNDÅ lägger ansvaret på killen som enligt dig har ansvaret att Fråga?

    Jag håller med om att det ”kan vara en bra idé” att fråga… om ens partner inte verkar mogen nog att kunna säga sina åsikter själv. Men förutom då tycker jag det är en rätt dålig idé att man ska ha det kravet på killar.

    Gäller det, för dig, förresten åt andra hållet också? Bör en tjej fråga killen för säkerhets skull … ifall att han håller inte med informationen att han inte vill?

    SvaraSvara
     
  123. @Tobias:

    https://twitter.com/NameTheProblem@Mariel:

    Jag håller med om att det ”kan vara en bra idé” att fråga… om ens partner inte verkar mogen nog att kunna säga sina åsikter själv.

    Det jag tycker fungerar bra är att prata om vad man tycker om (och inte) i ett mer avspänt sammanhang – INTE under själva sexakten. Nog för att man kan/bör kommunicera även då vad man känner för, men det är bättre att snacka igenom det ”off-line”, så att säga.

    Detta förutsätter förstås att man har en relation, men själv är jag inte mycket för att ha sex med människor jag inte känner. Hur man skall göra om man skall ha sex med en främling kanske andra kan ge råd om. Möjligen kan man ta lite inspiration från BDSM-världen, och komma överens om några signalord?

    (Här snubblade jag för övrigt på en intressant flashback-tråd om samtycke:

    https://www.flashback.org/t1297383)

    SvaraSvara
     
  124. @Tobias:

    En antagligen ännu mindre framgångsrik strategi skulle vara att skippa frågandet för att sedan ha sex med en partner som egentligen inte vill. Då har man nog gjort sin partner ännu mindre nöjd i sängen, för att man tog chansen att hon var med på det trots att man själv är lite osäker om hon tycker så eller ej. Så om detta ska vara ett motargument eller problematiserande av att fråga om sexuellt tillstånd när man är osäker så har du inte lyckats övertyga mig.

    Jag undrar vad det är för värld du lever i där man helt sonika bara kan ha sex med en ovillig person för att man inte frågade? Ligger de nakna med särade ben och väntar på att bli påsatta så att det bara är att ta för sig? Jag undrar, för själva ”skippa frågandet för att sedan ha sex med en partner som egentligen inte vill” är så verklighetsfrämmade som det kan bli. Kan inte kvinnnor uttrycka en vilja eller ovilja utan att först ha fått en fråga?
    Det är ungefär lika realistiskt som att ”skippa frågandet för att sedan gifta sig med en partner som egentligen inte vill”. Det funkar helt enkelt inte.
    Hur fan tänker du människa?

    SvaraSvara
     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Klicka för att sätta in Smiley

SmileBig SmileGrinLaughFrownBig FrownCryNeutralWinkKissRazzChicCoolAngryReally AngryConfusedQuestionThinkingPainShockYesNoLOLSillyBeautyLashesCuteShyBlushKissedIn LoveDroolGiggleSnickerHeh!SmirkWiltWeepIDKStruggleSide FrownDazedHypnotizedSweatEek!Roll EyesSarcasmDisdainSmugMoney MouthFoot in MouthShut MouthQuietShameBeat UpMeanEvil GrinGrit TeethShoutPissed OffReally PissedMad RazzDrunken RazzSickYawnSleepyDanceClapJumpHandshakeHigh FiveHug LeftHug RightKiss BlowKissingByeGo AwayCall MeOn the PhoneSecretMeetingWavingStopTime OutTalk to the HandLoserLyingDOH!Fingers CrossedWaitingSuspenseTremblePrayWorshipStarvingEatVictoryCurseAlienAngelClownCowboyCyclopsDevilDoctorFemale FighterMale FighterMohawkMusicNerdPartyPirateSkywalkerSnowmanSoldierVampireZombie KillerGhostSkeletonBunnyCatCat 2ChickChickenChicken 2CowCow 2DogDog 2DuckGoatHippoKoalaLionMonkeyMonkey 2MousePandaPigPig 2SheepSheep 2ReindeerSnailTigerTurtleBeerDrinkLiquorCoffeeCakePizzaWatermelonBowlPlateCanFemaleMaleHeartBroken HeartRoseDead RosePeaceYin YangUS FlagMoonStarSunCloudyRainThunderUmbrellaRainbowMusic NoteAirplaneCarIslandAnnouncebrbMailCellPhoneCameraFilmTVClockLampSearchCoinsComputerConsolePresentSoccerCloverPumpkinBombHammerKnifeHandcuffsPillPoopCigarette

Subscribe without commenting