Jo, ryssarna älskar nog sina barn, men svenskarna då?
avatar

Dolfs logo

Eders Ödmjuke går i clinch
med Helena Zachariasson

Visste ni om att det finns en ansvarig utgivare för Gomorron Sverige, Forum, Rapport, Aktuellt, text-tv och nyheterna på svt.se?

Jag vet, det verkar otroligt med tanke på all dynga de vräker ut i parti och minut. Men det gör det faktiskt. Han(!) heter Ulf Johansson. Lite mindre oväntat så visar det sig vara en vilset spinnande komet i klass med ett och Hannat övrigt Stjärneskott på det uppfostrande serviceföretaget. Han har under dagen fått en del kritik för att han släppt fram en feministisk hjärnblödning på ledarsidan. Fast han förnekar att det skulle handla om en politisk krönika, han menar på att det enbart är en personlig krönika. Twitterflödet är ganska roligt att granska. Han får minst sagt hård kritik, men spelar korkad (för jag kan inte tro att någon i en sådan position kan vara så urbota urblåst så att han själv tror på det) och låtsas som att det är en opolitiskt.

Den ”personliga krönikan” är Helena Zachariasson som deklarerar att hon inte köper våra argument:

Var fjärde pappa tar inte ut någon föräldraledighet under barnets första två år. Gamla strukturer och könsroller ligger bakom – inte argument som pengar, menar Helena Zachariasson som vill göra upp med föräldrarnas val och frågar sig: hur egna är valen egentligen?

Det är samma fjolla som för någon vecka sedan stolt tillkännagav att hon tänker fortsätta tjata om mens, och då bland annat kläckte ur sig följande pärla:

Så det kan verka som att mens är på allas läppar när kändisar som Strömqvist, Clara Henry och Zara Larsson tar bladet från munnen.

Med tanke på att jag faktiskt skrev Kärlekens lön: The Joy of Cunilingus kan jag väl knappast förneka att mina kyssar långt ifrån är begränsade till det par läppar kvinnan har ovanför halsen, men jag betackar mig nog för att göra orala hembesök i de nedre regionerna under menstruationstider. Liksom att jag betackar mig för så kallad ”rimming”. Mens, urin och fekalier må alla vara naturliga, men jag vill inte ha några av dessa kroppsliga utsöndringar på mina läppar. Bara för att klargöra.

Men åter till dagens kognitiva haveri. Nu går jag ut på tunn is här, för jag har ju inga barn så jag vet egentligen inte vad jag talar om, men … tadam, det har inte Helena Zachariasson heller.

När folk inte inser att när det kommer till att dela på föräldraledigheten gör de inte längre bara som de vill – de gör inte ett eget val – de gör ett val som är baserat på konventioner, strukturer och gamla unkna könsroller. Och när jag påpekar det, så finns det inget som är så känsligt att få höra.

Jag har inga barn. Och det finns ju få saker som är så irriterande som en kvinna utan barn som har åsikter om hur människor med barn ska hantera saker och ting. Där är vi säkerligen alldeles överens. Men ändå tänker jag skriva det här. Jag längtar hett efter att få barn. Och då vill jag ju så klart tillbringa så mycket tid som möjligt med detta barn. Och det vill jag att min partner också ska vilja. Där är vi säkert också överens. Men nu kommer vi till det där det skär sig mellan mig och väldigt många människor, i allra högsta grad var fjärde pappa som väljer att inte alls vara hemma med sina barn de första två åren. Väljer, frågar du? De kanske inte har något val, om de inte har råd, eller har eget företag, eller precis har börjat ett nytt jobb, svarar du. Visst, varje familj är unik. Men när det gång på gång visar sig att kön går före lön – när statistik och forskning visar att även när kvinnan tjänar mest tar hon ut den största delen av föräldraledigheten och att det ändå lönar sig att dela lika i slutändan trots att mannen tjänar mer, så orkar jag inte höra på era argument om att ”det var ekonomin som styrde”. Detta är dock en sjukt het potatis. Hur många gånger har jag inte mötts av förolämpade miner när jag tagit upp ämnet. ”Kom inte här och rota i min privata sfär!” Joho, det tänker jag!

Det är ett jävla tjat ständigt och jämt (inte bara från hela Zachariasson) om strukturer, obetalda arbeten, dubbelarbeten och ekonomi och bla bla. Fast hon själv pekar på det är hon så blind så hon inte ser skönheten som lyser mitt i rummet.

Knallhatten med familj

Tänk att ingen någonsin pillar på den centrala lilla knappen i saken.

Kvinnor vill förmodligen vara hemma med barnen för att de älskar sina barn. Och de älskar sina barn långt mer än de älskar sina män.

Män arbetar för att de älskar sina barn. Och de fördelar sin kärlek, jämförelsevis, ganska jämnt mellan sina barn och sina kvinnor.

Fast det kanske är annorlunda i sverige, för där älskar väl ingen någon annan än sig själv … eller?

I hope the swedes love their children too

©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.

Om Dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

Hjärtlös filantrop och altruistisk cyniker                                                                                  Minimal moderering begränsad till rena nödvändigheter.                                                         Skitstövlar åker ut permanent med en fet spark i ändalykten.                                                   e-mail: dolf.gd@hotmail.com

Kommentarer

Jo, ryssarna älskar nog sina barn, men svenskarna då? — 8 kommentarer

  1. Intressant att SVT och vänstern/feminister frångått devisen att det privata är politik helt plötsligt enligt Ulf.

  2. Hej.

    Det privata är politiskt. Då bör det väl följa att det politiska är privat? Om så blir resultatet noll och intet.

    En alternativ ersättning kanske hade fallit Zachariasson på läppen? Istället för att föräldrar eller vårdnadshavare för betalt för att vara hemma med barnet, fonderas den summa de skulle ha fått, och utbetalas till barnet när detta blir myndigt (hur man nu avgör det eftersom barns ålder inte kan bestämmas…). Beloppet kan med fördel hållas som ’gisslan’ mot diverse ungdomsförsyndelser, och sänkas med eventuella skadestånd och böter. Innan vi tycker alltför synd om den som ser till att göra av med pengarna i förväg bör vi betänka den fostrande effekt detta skulle ha på andra.

    Ett förslag i alla fall; istället för den feministiska strategin att ropa på pappa, jag menar staten, när man vill ha något utan att betala.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  3. Detta eviga tjat om att män ska ”ta ansvar” som om det är en börda och slit att ta hand om ett (1) barn som äter sover och skiter. Att kvinnor tæt ut den mesta föräldraledigheten beror på att de inte ser det som en börda, utan en förmån. En förmån hon har makten att ta. Så om Zackrisson vill prata strukturer får hon kritisera sina medsystrar som egocentriskt roffar åt sig.
    När hon går ner i tid, går han upp i tid. För att ta ansvar för försörjningen.
    Finns säkert orsak att många pappor inte ens tar ut sina öronmärkta dagar. En av dem är att många pappor inte har vårdnad eller inte är boendeföräldrar. Till det olika situationer på arbetsmarknaden. Eller så väntar man med det tills barnet är lite större och man kan göra mer med barnet. Dagarna räknas tills de är 8 år.
    Sen är det lite gulligt när idealistiska kvinnor har en massa idéer om hur det ska bli när de får barn och inte bli som sin mamma. Easy to talk the talk, not walk the walk.

  4. @Rikard:
    Ja det borde istället vara en barnpeng som följer barnet och som föräldrar får tillgång till så att man kan betala och välja vilken omsorg man vill ha,vara hemma,dagmamma,förskola eller mormor farfar som tar hand om barnet osv.

  5. @Rikard:

    Som jag brukar säga:
    Det är inget tvång att utnyttja föräldraförsäkringen.
    (Ännu i alla fall, men som Sverige börjar bli så…..)

    Är det viktigare för familjen att mamman uppfostrar barnen kan hon stanna hemma och man kan låta pappans pengar brinna inne.

    Alternativt skriver man över hela vårdnaden på mamman, så hon får alla dagarna.

    En sak man definitivt bör ha i åtanke är vad som är viktigast?

    Dina egna principer och värderingar, din egen frihet och påverkan på ditt egna liv, eller ekonomiska mutor från staten för att du skall göra som staten vill?

    Kom inte dragandes med att man inte har råd (inget personligt mot dig Rikard bara för att jag råkat skriva detta som ett svar till dig, är ett generellt påstånde), det är också en fråga om materiella ting. För inte allt för många år sedan bodde de allra flesta mycket trängre, syskon fick dela rum. I början av seklet bodde många familjer i samma enrummare, man sov i bäddsoffan i köket. Man hade definitivt inte två bilar tex, om ens någon.

    Mycket sämre materiell standard då jämfört med idag, likväl mår folk sämre idag när familjen splittrats och staten övertagit både fostran och försörjning….

    Nu behöver man inte sänka standarden riktigt så lågt som sekelskiftets enrummare, men det går att vara hemma, fostra sina barn själv istället för att överlåta det på dagis, minska beroendet av staten. -Personligen tror jag fler och fler skulle göra det valet om de insåg de andliga fördelarna och glädjen det ger i frihet och familjelycka, istället för att jaga prylar och status i tron att det är det som fattas istället för ovanstående….

    Gott nytt år!

    P.s. Det allra bästa hade varit att ta bort familjeförsäkringen, sänka skatten motsvarande, låta familjen själva avgöra hur och på vem deras egna pengar skall läggas. D.s.

  6. Det går rent tekniskt utmärkt att stegvis lägga på ytterligare pappamånader tills det delas ”lika”. Skulle gissa att det inträffar när pappan får 75%.

    Då tas hela mammans 25% och en tredjedel av pappans 75% ut, så stat och arbetsgivare tjänar på det.

    Vete fan om det ger så mycket röster, dock.

  7. @Kristian:

    Ja, man undrar ibland om det inte är det som är uppsåtet med ändringarna, att så många dagar som möjligt skall brinna inne så staten slipper den utgiften….