Vi har inte hunnit längre än till första utkastet på vår definition av vad jämställdismen handlar om men redan ser vi feministiska försök från Genusfolket att pracka på ordet helt falska betydelser. Här tänker två av oss (Erik och Mariel) bemöta dessa fullkomligt påhittade betydelser av jämställdismen.
My Vingren skriver i:
”Papparättsrörelsen for dummies: Del 1”
”Teorin förespråkas än idag av amerikanska Men’s Right Activism och i Sverige är det framförallt papparättsrörelsen och jämställdismen som aktivt arbetar för att PAS ska erkännas som psykiatrisk diagnos och därigenom kunna användas som bedömningsgrund i vårdnadstvister samt i socialtjänstens vårdnadsutredningar.”
Mariel: Det var ju lustigt att hon påstår något om jämställdismen som några jämställdister själva inte talat något om i jämställdismens namn. Innan jag läste hennes inlägg visste jag inte ens vad PAS var för något. Men med tanke på hur hon ljuger om jämställdismen så kanske resten också är påhittat? Jämställdismen arbetar alltså inte för någonting alls som har med PAS att göra.
Erik: Man kan bara undra varifrån hon fått idén att jämställdismen aktivt skulle förespråka specifika ingrepp i psykiatrin. Vad jämställdismen förespråkar är en demokratisk debatt där bägge könen är representerade – och inte av samma part eftersom människor inte ser hålen i sina egna resonemang lika bra som de ser hålen i andras resonemang. Men folk borde väl vid det här laget veta fördelarna med demokrati så den stora frågan här är vilka källor har hon använt för sina påståenden om jämställdismen.
Mariel: Ingen aning. Jag kommenterade i inlägget om ”VAR?” jämställdismen gjort det och under tiden som kommentaren inväntar granskning så väntar jag med spänning på vad svaret eventuellt blir. Kanske finns det en annan jämställdist-rörelse som vi inte hört talas om som gör just det? I ett parallelt universum? I fantasin?
Och jag håller med om att det bästa är en rörelse som för både män och kvinnors talan, där både män och kvinnors röster och perspektiv får höras. Nu har vi hört kvinnoperspektivet och vill höra mer om männens.
I ”Papparättsrörelsen for dummies: Del 2” nämner inte Vingren Jämställdismen.
Däremot i ”Papparättsrörelsen for dummies: Del 3”
”Ännu finns det inte en samlad rörelse i Sverige, däremot flera mindre grupperingar som driver frågan om föräldraalienation på olika sätt. Men’s Right Activism bildades som en motståndsrörelse till feminism. Så är fallet även med den svenska versionen, jämställdismen, som kan ses som ett ideologiskt paraply där papparättsrörelsen faller under. De flesta papparättsaktivister är jämställdister och de flesta jämställdister förespråkar PAS.”
Mariel: Jaså? Så papparättsrörelsen faller under vårt paraply nu? Källa på det? Dessutom så är jämställdismen inte en motståndsrörelse till feminismen, som antifeminismen, utan det är en alternativ jämställdhetsrörelse till feminismen. Vi tycker feminismen är kontraproduktiv och hoppas att jämställdismen gör att jämställdhetsdebatten blir mer breddad (inkluderar båda könens perspektiv) till skillnad från den snäva rörelsen feminismen.
Källa på att de flesta papparättsaktivister är jämställdister? Jag har knappt sett några personer alls som kallat sig för jämställdister nämligen så det kändes rätt osannolikt att hon har så bra statistikunderlag. Och att de flesta jämställdister förespråkar PAS? Herregud – nämn En enda? Och då ska den instämma i hennes förklaring av vad PAS är.
Erik: Inga av hennes påståenden stämmer av vad jag kan se. Jämställdister kan såklart ingå i papparättsrörelsen men folk blir inte automatiskt jämställdister av att vara i papparättsrörelsen och folk blir heller inte automatiskt papparättskämpar av att vara jämställdister. Vidare så kan man inte vara jämställdist utan att utgå från det jämställdistiska perspektivet och det saknas helt i vissa av hennes exempel.
Varken jämställdismen eller Mens Rights Activism (MRA) skapades för syftet att bekämpa feminism. De skapades utifrån den numera uppenbarligen radikala idén att mänskliga rättigheter skall inkludera människor av bägge könen. När sedan delar av feminismen började mena att maktanalys skall gå före lika rättigheter och män skall inte ha samma rättigheter som kvinnor – ja då hamnade MRA i konflikt med de delarna av feminismen. Särskilt då radikalfeminismen, mest känd i Sverige för ROKS positioner.
Mariel: Ja du menar att hennes exempel visar tydligt att dessa PAS-förespråkarna absolut INTE är jämställdister?
Den idén du talar om är ju egentligen inte alls radikal 
Helt klart att eftersom jämställdismen för en jämställdhetsrörelse så hamnar den lätt i konflikt med feminismen. Jag tycker nödvändigtvis inte det gör att vårt mål har så mycket med feminism att göra – men det gör det lätt för den utomstående att jämföra skillnader och likheter med de olika jämställdhetsrörelserna.
Erik: Jag kan inte uttala mig om PAS-förespråkarna då jag inte ens kan det ämnet men när vi pratar om Papparättsrörelsen så tycks det vara vissa där som stödjer det jämställdistiska perspektivet och andra som inte gör det. Det torde vara exakt likadant med feminismen att vissa feministe stödjer det jämställdistiska perspektivet med två kön medan andra feminister tycker den så kallade maktanalysen är viktigare. Utgångsläget i feministisk maktanalys är att det handlar om en tävling i lidande. Det jämställdistiska perspektivet är att det inte är någon tävling i lidande.
Mariel: Inte nog med att de ser det som en tävling i lidande. De har även korat vinnaren och förloraren.
Pingback: Jämställdister dementerar My Vingrens påståenden om Jämställdism | UmeNytt.se - Nyheter Umeå Sverige - Nyhetsportal
Kul att ni nämner Roks i o m att Vingren är just en Roksare…
Fast det är ju inte så svårt att gissa med båda händerna bakbundna…
För ett tag sen så blev mail från dem stoppade för att det skickades spam och SMACK! så satt foliehattarna på huvudet på dem och konspirationsteorierna flödade om att de var attackerade av än den och än den andra. Det fenomenet med mängder av spam som skickas brukar nog annars uppträda när någon surfat in på tveksamma porrsidor… Eller klickat glatt på ”klickme.exe”…
My Vingren heter hon väl? jag tyckte det stod Vigren på några ställen i texten!
I övrigt tycker jag att det är bra gjort av er!
Hon menar nog att Joakim Ramstedt och Ingrid Carlqvist är jämställdister?
Fast Carlqvist har ju lämnat den debatten eftersom hennes bloggande som privatperson kostade henne karriären inom ’rumsrena’ medier, så som det kan gå när någon ifrågasätter feministiska dogmer utan att vara anonym.
Nu tycker jag visserligen att humanist räcker och tar inte direkt åt mig, men att tillskriva andra åsikter de inte har och sedan kritisera dem för det måste vara höjden av oärlighet i debatten. Att hon sen inte har en enda källa till sina påståenden är anmärkningsvärt. Så när My talar ska man bara ta henne på orden? Är hennes sanning så överlägsen att några belägg inte behövs?
Överlag verkar Vingren inte stärkt några av sina teser i fakta, blandar det politiska med anekdotisk bevisföring, där hon i de flesta fall fått saker om bakfoten. Jag har inte gått igenom den sista artikeln som de två första, men när man skalat bort propaganden var det uppenbart att det fanns inget av substans i de texterna.
Men hon hyllas av sina supportrar, och dessa har inflytande långt upp i regeringskansliet, oavsett vilken regering.
Jag undrar när feminströrelsen ska vakna upp och inse att det är de själva som skapar antifeminister. Hur kan man inte bli antifeminist när ledande feminister förespråkar åsiktsförtryck, fascism och ljuger om anledningen till varför detta måste göras.
Det är inte ens nödvändigt att kalla sig jämställdist för att komma till slutsatsen att man måste bli antifeminist. Det räcker att vara för demokrati.
Jag tycker att det är lite intressant att feminister ofta hävdar att patriarkatet har makten i samhället och att feminismen kämpar mot makten. Sen är det alltid så här att man hänvisar till samhällsinstitutioner och maktinstitutioner som stöd för sina uppfattningar. I den här texten tar ju Vingren stöd av att domstolar, andra myndigheter, en fackförening m.m. har samma åsikter som hon.
Hur som helst ljuger hon i alla delar där jag vet hur det ligger till.
Om Daddys blogg:
1. Bloggen startade innan han blev anklagad.
2. Det fanns ingen hotbild mot Mia i gömda.
3. PUL-brottet avsåg inte det som Vingren räknar upp.
4. Daddys blogg har inte hängt ut någon med ”skyddade kontaktuppgifter”.
5. Ramstedt har, såvitt jag sett, inte efterlyst någon på facebook så som beskrivs.
Om Lena Hellblom-Sjögren
1. Hon blev inte utesluten ur facket, hon lämnade facket flera månader före det märkliga beslutet.
2. Beslutet motiverades inte med det som Vingren hävdar varit motiveringen.
3. Hellblom-Sjögrens bok är inte det minsta inriktad på föräldrarnas kön. Jag har läst den med behållning och den tar upp exempel både på alienerade mödrar och fäder och exempel på både fäders och mödrars övergrepp. Men det är väl också just det som är kvinnohat enligt Vingren.
4. Den beskrivna ”vittnespsykologiska metoden” är alltså den allmänna vetenskapliga metoden om att inte bestämma sig för slutsatsen innan man har testat om den stämmer. Hellblom-Sjögren menar alltså inte att man ska utgå ifrån att anklagelsen är fel, utan att man bara inte ska utgå från att den stämmer (Vilket ju Vingren anser att man ska göra om anklagelsen riktas mot en man).
Mansjourerna
1. Mansjourerna är ju självständiga och det finns ingen ”från-början-tanke”. Men samtliga mansjourer arbetar mot våld (som man kan se av texten anser inte Vingren att kvinnors våld mot män är våld).
Men så här det med alla Vingrens artiklar, de är fulla av lögner och fantasier.
Funderade på en sak?
Är det lönt att försöka kommentera inne på Genusfolket? eller är den så modererad att ev. kritik direkt blir raderad enligt feministisk maktutövning?
@Genusföljaren:
De måste väl skydda sig emot ”hat”.
Den feminism som My Vingren strider för är inte den feminism som står för jämställdhet eller lika rättigheter utan den feminism som My Vingren och andra elitfeminister strider för är den del av feminism som kräver oinskränkt makt och inflytande som ett mål i sig.
Hon står för den patriarkala feminismen som bygger på centralisering och makt!
Retoriken i My Vingrens utspel är enkel och simpel och handlar om att misskreditera Jämställdism eftersom jämställdismen är ett verkligt hot mot feminismens monopoliserade inflytande över jämställdhetsfrågor inom både media och politiskt.
Jag tror dock att de flesta har lärt sig att se igenom dessa elitfeminsters beräknande utspel och att de flesta förstår att dessa utspel förstör jämställdhetsarbetet för även de som fortfarande kallar sig feminister.
Nu vet jag (som förmodligen de flesta här) inte mer om PAS än vad bokstäverna står för och rent generellt vad det handlar om, att en förälder influerar ett barn att ta ställning mot den andra föräldern. Man har helt enkelt bara namngett ett fenomen på ett sätt som liknar det som psykiatrin använder för att hitta på nya sjukdomar. Det är, vad ag kan se, inget annat än en behändig förkortning att använda när man diskuterar. Precis som alla ord är. De är etiketter med en semantisk koppling.
Ett ord kan i sig inte vara vetenskapligt ellet ovetenskapligt, rätt eller fel. Det är blott och bart son definition. Det kan användas vetenskapligt eller ovetenskapligt. Begreppet blir ”fel” först i en kontext. (Precis som ordet ”strukur” i sig själv är helt giltigt och har giltiga användningsområden. Det blir fel först när feminister använder det vårdslöst lite hur som helst.)
Om PAS börjar användas som en psykiatrisk diagnos (första gången jag hör talas om det) så är det helt uppåt väggarna. Vem är det man ska medicinera, mamma, pappa eller barnet? (Lite cyniskt kan jag konstatera att rätt svar på den frågan förmodligen är: ”alla tre”).
Jag kan glädja mig åt att när våren kommer ser jag en ökad idencitet av TÖSER (Trevliga Östrogeniter SolExponerade Rejält) vilket är vad jag kallar det när den feminina klädseln blir alltmer lätt och den exponerade hudarealen ökar markant i korrelation med solljusförändringar.
Termen i sig är fullt giltig, och kan användas bekvämt som en förkortning i diskussioner, t.ex. ”Titta, TÖSER” istället för det mer otympliga ”Vid en okulär besiktning av den befintliga verkligheten kan iakttas humanoida varelser med graviditetspotential i indikerad riktning, sagda varelser med ett drastiskt reducerat skyddande lager textilier korrelerat med den på vår observationspunkt direkt observerbara solaktivititetn”.
Det är först om jag börjar påstå saker som att TÖSER orsakas av SEX (Syndrom Enligt Xerxes) som det blir ovetenskapligt, om jag inte kan bevisa belägg för mitt påstående.
(Fast jag vågar påstå att det finns en korrelation mellan TÖSER och SEX, men jag tror snarare att kausaliteten är den motsatta, dvs. en ökad incidens av TÖSER leder till en ökad incidens av SEX)
Visserligen off topic men värt att nämna.
http://m.expressen.se/nyheter/polisman-om-husby-jag-vill-inte-langre-tiga/?partner=www
@Erik:
Hela artikeln handlar egentligen om positiva manliga förebilder som gör klassiska manliga jobb. Tror inte någon politiker kommer tycka det är vettigt, vi behöver ju mindre manlighet.
@Anders: ”… att tillskriva andra åsikter de inte har och sedan kritisera dem för det måste vara höjden av oärlighet i debatten.”
Nej då, inte alls! Det är bara vanlig hygglig postmodernism.
@Genusföljaren: Nej, det är inte lönt. Genusfolket tål i sann postmodernistisk anda inte andra sanningar än sina egna.
@JD: ”Hon står för den patriarkala feminismen som bygger på centralisering och makt!”
Sant! Dagens patriarkat består av feminister som förtrycker ickefeminister. De bekämpar med andra ord bara sig själva och sina egna demoner.
@Genusföljaren: Nej, det är inte lönt. Genusfolket tål i sann postmodernistisk anda inte andra sanningar än sina egna.
@JD: ”Hon står för den patriarkala feminismen som bygger på centralisering och makt!”
Sant! Dagens patriarkat består av feminister som förtrycker ickefeminister. De bekämpar med andra ord bara sig själva och sina egna demoner.
@Dolf:
Jag vill bara säga att Genusdebatten bör vara helt neutral i ämnet PAS då det är fruktansvärt infekterat av fördomar och ”BS” Det är en fråga som vi inte bör behandla här då det bara kommer att bli ett ”Dyngsprättande” av allt. Och det kommer bara att skada de frågor och ämnen vi vill driva.
@Malte Skogsnäs:
”I de enögdas rike är den blinde döv” menar du?
Förvisso är det lättare att känna sig lyckad om man bara omger sig med ryggdunkare och vägrar låta saklig kritik komma fram.
Fast hade de haft ett uns av ryggrad så skulle de ju låta de utpekade få komma med en replik åtminstone? Men det är väl få som har så mycket torrt på fötterna och tillräckligt med kurage?
Nåja? ”Även en blind höna kan gå vilse sägs det”
@Genusföljaren:
Jag menar inte heller att vi skall ta ställning. Bara att hur man ställer sig till själva begreppet är något som får avgöras av den kontext det används i. Precis som man inte behöver ta ställning till ”liljekonvalj”, men liljekonvaljer kanske passar utmärkt i vissa sammanhang, i andra inte.
@Genusföljaren:
Om jag inte misstar mig så har alla kommentarer som fanns där igår försvunnit. Bla länk till detta Dr Phil avsnitt.
http://www.youtube.com/watch?v=LXvv2ctwg2Y
Men det kan säkert för vissa räknas som ett halv rätt. Dvs att även de positiva tillropen får stå tillbaka när man ’vågar vägra debatten’
Så att domstolar lyssnar på både pappor och mammors perspektiv i vårdnadstvister är jämställdism men inte feminism man får tacka för klargörandet
Feminister har länge sagt att män måste engagera sig i jämställdhetsdebatten men då måste det vara ur en vit medelklass feminist kvinnas perspektiv typ MY Vingren som är lite mer jämställd än oss män som inte riktigt förstått vad jämställdhet är.
För som vi alla vet så handlar inte jämställdhet om lika rättigheter och samma skyldigheter det är mycket mer komplicerat än så där man måste se osynliga strukturer likt spökjagare som springer runt med mörkerkameror och diverse mätinstrument för att bekräfta det dom redan visste att visst finns dom visserligen är spåren knappast några bevis men varför då inte uppfinna nya ord för bevisen som inte är några bevis.
@Mariel
”Innan jag läste hennes inlägg visste jag inte ens vad PAS var för något.”
Här info från en av de ledande på detta område. Det finns alltså en mild variant som är vanlig hos många vid separation. Medelvarianten är skadligare men de föräldrarna kan man hjälpa med samtal och terapi. Den allvarliga varianten handlar om riktigt störda individer som man ofta inte kan ’bota’ utan som man måste lära sig hantera, vilket inte är lätt i de svåraste fallen.
http://www.videojug.com/interview/parental-alienation
I ett av avsnitten talar hon om en annan ledande kvinna på området, Amy Baker. Hennes definition är:
”Parental alienation syndrome occurs when a parent emotionally manipulates a child into turning against his or her other parent, in the absence of abuse or neglect.”
Om det förekommer ”abuse or neglect” och barnet tar avstånd från den förälder som orsakar detta så är det naturligtvis inte ”föräldraalienering” utan normalt om barnet inte vill vara med den föräldern.
Det svåra blir då som de flesta förstår att avgöra om det finns fog för barnet att ta avstånd eller inte.
Precis som det finns våldtäkt, falska anklagelser om våldtäkt och falska falska falska anklagelser om våldtäkt så finns det föräldraalienering, falska anklagelser om föräldraalienering och falska falsk anklagelser om föräldraalienering.
PA är det som föräldern gör och PAS är det beteende barnet uppvisar dvs att ta avstånd från en förälder. ´För min del kvittar det om det blir en diagnos eller inte men att man inser att detta är en form av barnmisshandel.
Och till dem som tror att detta bara görs av mammor så kan det alltså handla om en pappa också och då även inom en relation
http://www.youtube.com/watch?v=N_U-SboY4KY
ps Erik
Det senare ett exempel på relationsterror tillskillnad från relationer där båda är våldsamma (sk episodiskt partnervåld)
PAS, parental alienation syndrome, är en fråga som pappa-rättsgrupperna driver där de vill att man i vårdnadstvister ska beakta att föräldrarna kan försöka påverka barnen, genom smutskastning eller rena lögner, till att välja deras sida. Om man som förälder har barnen största delen av tiden och hela tiden ”förklarar” att den andra föräldern kommer att slå dem så kommer man till slut kunna visa upp gråtande barn för Soc.
Största bekymret för ROKS är nog att de själva inte kommit på det och att det verkar som taktiken främst används av kvinnor, kanske på ROKS uppmaning…
Pappa-rättsgrupperna driver frågan att män och kvinnor ska vara jämnställda i vårdnadsfrågan och det kan Jämnställdismen hålla med om, men det My Vingren gör blir fel och det fattades bara en norrman för att göra feltänket komplett.
Tycker PAS mycket väl får plats i det jämställdismen står för. Det är en stor del i de ojämställda vårdnadstvisterna och lagarna som tillåter och är specialdesignade för en pasande mamma. Vill du träffa dina barn, men mamman inte vill ha med dig att göra? Du får all hjälp i världen att klippa bort pappan, försöker han fortfarande? Då är det bara att hagla falska anmälningar på honom, alla kommer att tro dig, och han försvinner ur både ditt och barnets liv. Det är verkligheten för väldigt många föräldrar.
@robjoh:
Givetvis har du rätt. Det är ingen politiker som kommer att kunna lyssna helhjärtat på de där förslagen för de är i strid med den nuvarande politiska linjen där föregångarmän som bland anna Kapten Klänning har i uppgift att montera bort den där manliga macho/hero-imagen som de yrkena så lätt kan få.
Det är inte bara uniformen som är problematisk. En chef på räddningstjänsten anser namnet är problematisk och vill att brandmän skall kallas HANDLÄGGARE.
PAS är egentligen inga konstigheter. Det är helt enkelt påverkan av barn.
Det kan ske på olika sätt och finns redan beskrivet för vuxna. T.ex. Stockholmssyndromet eller hjärntvätt som går ut på att man isoleras med personer som bryter ned en, man blir beroende av deras välvilja och tar parti för dem. Det är inget konstigt på något sätt och det feministerna menar är bara att man inte kan göra det mot just barn.
Man kan också ganska lätt skapa fobier hos barn. Testa (inte) att inför barnens tandläkarbesök vara stressad själv och hela tiden intala barnet att det inte är farligt att gå till tandläkaren och inte kommer att göra ont. Barnet ”förstår” ju då såklart att tandläkarbesök är farliga grejer. När man gör samma sak inför umgänge så ser lättlurade personer runt omkring en förälder som är mån om att umgänget ska fungera, men det föräldern gör är att skrämma barnet för att åka till den andra föräldern (det är också just åkandet som brukar bli skrämmande, men så fort den påverkande föräldern är borta så fungerar umgänget utmärkt.
Ytterligare ett sätt är att visa barnet tydligt vad man tycker om den andra föräldern. Så fort barnet berättar om något kul som hänt hos den andra föräldern så visar man missnöje och tar känslomässigt avstånd. När barnet berättar om något tråkigt eller någon besvikelse hos den andra föräldern så öser man ömhet och bekräftelse över barnet. Man lär på så sätt barnet att det är positivt att ta avstånd från den andra föräldern och att motsatsen är negativ.
Det feministerna är ute efter är att man ABSOLUT inte ska få utreda om barnets reaktioner beror på att mamman utövar sådana former av påverkan på barnet. Utan man ska alltid gå på reaktionerna utan att utreda vad de beror på. Barn som utsätts för sådana här övergrepp av sina föräldrar ska således alltid lämnas till den förälder som utför övergreppen.
@JonasBsson:
”…det verkar som taktiken främst används av kvinnor, kanske på ROKS uppmaning…”
Jag tror inte det är en taktik som ”används” precis som inte män använder taktiken hota, slå, stalka och döda. Allvarlig PA drabbar vissa pappor (och mammor) och grov fridskränkning drabbar vissa kvinnor/mammor (och män/pappor).
Och eftersom kvinnojourerna träffat riktiga offer så tror de nog att alla kvinnor som säger att de är offer är det (och det kan den kvinnan utnyttja). Och eftersom papparörelsen träffat riktiga offer så tror de att alla som säger att de är det är det (och det försöker vissa pappor utnyttja). Såhär skriver Jayne A. Major:
” In order for a campaign of alienation to occur, one parent needs to have considerable time with the child. However, in recent years increasing numbers of fathers have started instigating PAS, since there are few legal sanctions for doing so.
I’ve seen several dramatic cases where the father was the alienator.
In one case, the father had no control over his obsession to trash the mother.
Numerous professionals told him, including the mother, that he could have shared custody if he would be willing to follow the rules. He didn’t have the self-control to do this.
When he lost custody because of his aberrant behavior, he became a celebrity in the father’s rights movement and took his campaign into national circles. No one would know from hearing him speak about his situation that there was serious pathology going on (PAS) or how hard the professionals worked to stabilize it.”
http://www.breakthroughparenting.com/PAS.htm
@AB:
Frågan som tas upp av oss i inlägget är inte vad PAS är och inte är. Frågan som tas upp i inlägget är om det finns någon som helst koppling mellan att vara jämställdist och att vara PAS förespråkare. Mitt svar var att man inte behöver vara A för att vara B och man blir inte automatiskt A för att man är B. Jämställdism har alltså inget med synen på PAS att göra.
Vad består papparättsrörelsen av? Är det en blogg som drivs av någon som kallar sig daddy ?
Jobbar papparättsrörelsen som en kvinnojour fast för män?
Mia
Ojdå, låter lika galet som företrädarna för roks(män är djur) och Solanas.
@Mia.:
Ps
Detta får nog ses mer som episodiskt partnervåld där kvinnan alltså riskerar att skadas mer pga skillnad i fysik styrka. En relation med ”förhöjd aggressionsnivå”, och uppenbarligen slår hon först och han slår tillbaka.
@Mia.: .
EDIT: Fel av mig
Oavsett om man kallar det PAS eller inte, vi som jobbat en tid i skola/förskola har sett när barn används som slagträ mellan föräldrar. Att man kan få barn att tro saker har hänt och få dem avogt inställda till den andra föräldern är otvetydigt sant. Man kan hjärntvätta vuxna och få dem att tro på det mest fantastiska saker. Än lättare är det att påverka ett barn, speciellt om man är den som barnet litar allra mest på. Bara fundera på hur många av dina barndomsminnen som är dina egna och vilka du har för att dina föräldrar senare berättade en anekdot från din tidiga barndom. Vi kan berätta inlevelsefullt om när vi kissade på farbror Arne när han skulle byta blöja, men vi kan rimligen inte minnas det själva. Barn är övertygade om att både tomten, tandfén och andra väsen finns. Vissa fortsätter tro på andar och gudar i vuxen ålder.
Vi accepterar att vissa föräldrar fysiskt kan förgripa sig på sina barn, vi accepterar även att psykisk misshandel förekommer. Varför skulle psykisk misshandel att trasha förhållandet med den andre föräldern vara helt omöjligt att acceptera? För att den strider mot ideologin att endast män är onda och i en maktposition. Man har inga problem att framhålla (och förstärka) övergrepp på barn där män är vanliga. Skulle det vara män som fick vårdnaden av barnen efter separation (som det var förut) skulle det vara helt okomplicerat att ta upp exempel på hur pappor får barnen att förskjuta sin mamma för den nya kvinnan i huset. I papparättsrörelsen finns det givetvis män som utan självinsikt om varför de förlorat vårdnaden påstår att mamman PASat barnen, men de flesta fallen är nog tyvärr inte så.
”Himlen har ingen vrede likt kärlek vänd i hat, helvetet inget raseri likt en försmådd kvinna” William Congreve
@Erik:
Jag tror inte man kan göra det så lätt för sig. Det vore ju lite som att säga att jämställdism t ex inte har något med synen på partnervåld att göra. Radikalfeminister har sin syn (enbart kvinnliga offer och manliga förövare) och jämställdismen ifrågasätter detta.
Allmänt
PAS-förespråkare låter fö inte klokt då detta torde innebära att papparörelsen skulle förespråka alienering. Ungefär som att man skulle säga att ROKS är kvinnomisshandelsförespråkare.
@Mia.:
En taktik är en taktik oavsett om den används medvetet eller omedvetet.
Givetvis så används ”taktiken” av representanter från båda könen men baserat på vad jag läst, http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/barn-kan-fas-att-hata-sin-pappa, ”Rollerna kan vara ombytta; det kan vara pappan som impregnerar barnen med sitt hat och mobbar ut mamman ur deras liv. Men oftast är det mamman som med samhällets hjälp driver pappan ut i kylan”, egen erfarenhet och genom att se vika som är emot och vilka som är för så känner jag det som jag har fog för mitt antagande att det är en ”taktik” som används främst av kvinnor.
@Torstensson:
Förstår inte vad du syftar på /menar…?
@Erik:
Nej det är jag helt med på. Att vara jämstäldist betyder inte att man tagit ställning i frågan om PAS.
Att vara feminist innebär att man tagit två ställningar angående PAS. 1. Om en mamma anklagas för att negativt påverka sina barn så ska detta INTE utredas. 2. Om en pappa anklagas för att negativt påverka sina barn så ska han fällas för brott.
Den jämstäldistiska inställningen är väl egentligen bara att det inte ska vara skillnad på om det är en pappa eller en mamma som anklagas för att påverka barnen.
Mitt inlägg syftade till att förklara vad det är man pratar om när man säger PAS. Feministerna brukar nämligen försöka mystifiera begreppet så att det ska verka svårbegripligt.
@JonasBsson:
Och vad jag ville poängtera var att det används av vissa kvinnor, precis som vissa män använder taktiken våld mot kvinnor.
I båda fallen handlar det om en viss typ av individer som inte tål att förlora makten och kontrollen över sin partner och som mer eller mindre inte skyr några medel för att upprätthålla känslan av makt och kontroll. Må det vara geonom att fortsätta ”terrorisera” via gemensam vårdnad, genom hot och våld, stalking, genom att använda barnen som slagträ och budbärare eller försöka alienera den andra föräldern. Same same but slightly different alltså.
@Mia.:
Vi kanske far efter samma sak men från helt olika håll
Papparörelsen tror jag räknas som PAS-förespråkare eftersom de förespråkar att det ska tas i beaktande i en vårdnadstvist.
Det jämnställdismen skulle kunna ta till sig är att vara PA-motståndare eftersom PA är fel oavsett viken förälder det kommer ifrån.
”Parental alienation syndrome (abbreviated as PAS) is a term coined by Richard A. Gardner in the early 1980s to refer to what he describes as a disorder in which a child, on an ongoing basis, belittles and insults one parent without justification, due to a combination of factors, including indoctrination by the other parent (almost exclusively as part of a child custody dispute) and the child’s own attempts to denigrate the target parent.[1] Gardner introduced the term in a 1985 paper, describing a cluster of symptoms he had observed during the early 1980s.[1]
Parental alienation syndrome is not recognized as a disorder by the medical or legal communities and Gardner’s theory and related research have been extensively criticized by legal and mental health scholars for lacking scientific validity and reliability.[2][3][4][5][6] However, the separate but related concept of parental alienation, the estrangement of a child from a parent, is recognized as a dynamic in some divorcing families.[2][7][8]”
http://en.wikipedia.org/wiki/Parental_alienation_syndrome
@JonasBsson:
Kanske det, eller troligen. Med resevation för att jag inte riktigt förstår vad du menar med ”från helt olika håll”.
@Mariell
Angående My´s svar på genusfolket då du bad om länk för hennes påståenden.
Då plockar hon fram enskilda fragment från någon enskild sida eller åsikt på nätet och anser då att hon har bevis för att Jämställdism handlar om lobbying för PAS! Är människan dum på riktigt?
Det känns EXAKT som Sivert Öholm´s demonisering av hårdrocken för 30 år sedan.
Det man kan undra är vad icke PAS-förespråkarna vill kalla fenomenet istället. Jag har frågat några gånger men fortfarande inte fått något svar.
I vissa fall (ganska många tror jag) handlar det nog om en genuin övertygelse om att detta bara är ett påhitt av pappor som vill kunna fortsätta sin ’terror’. Och det är faktiskt ganska förståligt om man haft att göra med individer som man vet är ’abusive’ och som blåljuger/nekar utan att blinka.
Precis som jag har erfarenhet av att vissa pappor tror att grov kvinnofridskränkning är ett påhitt av mammor i vårdnadstvister om man haft att göra med individer som man vet är ’abusive’ och som blåljuger/nekar utan att blinka.
Det är nog viktigt att hålla isär begreppen.
Det intressanta här är ju om det finns kvinnojourer som uppmuntrar kvinnor att umgängessabotera. Eftersom jag inbillar mig att kvinnor har mer kontakt med kvinnorganisationer än män har med en blogg( papparättsrörelsen består väl av ett fåtal bloggar) så är det väl där det intressanta finns.
Det finns ingen mansjour som aktivt uppmuntrar män att hota eller slå. Normen är att inte slåss, ett fåtal män gör det. Strukturen är alltså att män inte vill få makt över kvinnor med våld.
Hur ser normerna ut på kvinnojourer ?
Som jag har tolkat begreppet pas så innebär det när en förälder skrämmer upp ett barn så kraftigt för den andra föräldern att barnet får uppenbara psykiska besvär. Har ett fall i min bekantskapskrets där detta var uppenbart. Bakgrunden var att två barn hade omhändertagits pga bioföräldrarnas sjukdom. Efter ca ett år så uppdagades det allvarliga missförhållanden i familjehemmet bla grov misshandel. Barnen förflyttades till ett annat familjehem och sattes i BUP behandling men soc informerade inte fosterföräldrar och bup att det var de andra fosterföräldrarna som var misshandlarna utan de nya fosterföräldrarna och bup behandlade barnen utifrån att det var bioföräldrarna som misshandlat. Det tog inte lång tid förrän barnen vägrade träffa sina bioföräldrar och framför allt äldsta pojken uppvisade symtom på att må mycket dåligt psykiskt bla rymde han gång på gång en gång efter att ha sett en gul bil på gatan. Fostermamman hade informerat honom om att biomamman hade en gul bil.
Kanske inte PAS men jag kommer fortfarande ihåg hur mycket skit min mor snackade om min far framför mig, efter det att de hade skilt sig.
En del av det var befogat och annat var det inte, men oavsett så snackar man inte skit om den andre föräldern framför sitt barn.
Jag mådde i alla fall rätt så dåligt av det, för vare sig man vill det eller ej så är man lik sina föräldrar och om min mor säger att min far är skit så säger hon indirekt att jag är det till viss del.
Så vart vill jag komma med allt detta, jo trots att jag inte har någon bra koll på PAS så tror jag att detta är fullt möjligt pga mina egna erfarenheter.
Hmm. Varför drar nån till med ”kolla på mäns våld då” hela tiden som argument? Det är självklart ett problem, men vad har det med PAS att göra? Det låter mer som man försöker tona ner det allvarliga i PAS genom att säga att det minsann finns män som slår oxå. Jag kan inte se nån annan anledning att dra upp det än att det skulle vara en undanmanöver.
Prata om en sak i taget.
@Frogfish:
Vi talar om individer som verkar ha en inbördes tävling om att begå så många argumentationsfel som möjligt.
Just det du beskriver tycker jag påminner om något som kallas för en falsk dikotomi, dvs att man delar upp något i två delar där det ena utesluter det andra. Fast det är inte sant för fem öre.
Tex att det är omöjligt att vara mot feminism och samtidigt vara för jämställdhet.
@Mia.:
Nej det vore inte som att säga att jämställdism inte har något med synen på partnervåld att göra. Det vore som att säga att jämställdism inte tagit ställning till en viss teori eftersom vi inte är tillräckligt insatta.
Nu har du missförstått sammanhanget. PAS är inte själva handlandet utan en teori som förklarar handlandet. Jag är inte insatt på den teorin överhuvudtaget. Rent praktiskt verkar hela debatten vrickad eftersom feminismen i allmänhet förespråkar att kvinnor skall lägga mer tid på karriären – Att då i högre grad ge dem vårdnaden är helt kontraproduktivt.
Frohfish
Därför att Mia är en feminist. Hon gör ofta så och på andra sätt söka förvirra debatten. Det var tex även illa att jämföra papparättsgruppen med tusentals kvinnojourer i Sverige. Det intressanta är ju att våld mot kvinnor motarbetas men ingen kan med säkerhet säga att kvinnojourer med feministisk agenda är fri från bias mot män. Jag är alltid extremt noga med att se vad Mia skriver.
Antagligen är hon betald av nån organisation för att lobba i viss riktning eller söka påverka i viss riktning. Ärlig är hon iaf inte.
Erik
Jag ber er alla här på redaktionen att noga läsa Mias kommentarer. För mig är det solklart. Hon är en lurifax som vill förvirra och sprida legitimitet åt ofta andra riktningar. Förslagsvis feministisk riktning.
@Frogfish:
Nu vet jag inte om denna nån är jag.
Men PAS och partnervåld hänger samman, PA är t o m en form av psykiskt partnervåld som jag ser det. Män har ’fysik makt’ och män som misshandlar missbrukar företrädesvis denna makt och kvinnor har ’relationsmakt’ och kvinnor som misshandlar ’missbrukar’ företrädesvis denna makt. Utöver detta har dessa individer även många andra gemensamma dysfunktionela karaktärsdrag som drabbar den andra parten.
I komplicerade vårdnadstvister handlar det inte sällan om olika former av partnervåld, verklig eller påstådd. Har det förekommit övergrepp eller förekommer det falska anklagelser och/eller PA? Förkommer det falska anklagelser och/eller PA eller har det förekommit övergrepp? Kan man och/eller ska man tvingas samarbeta med en misshandlande part, vare sig det rör sig om trakasserier, hot, våld, umgängessabotage, umgängesobstruerande eller PA?
@Torstensson:
Mitt brott Torstensson är att jag håller två bollar i huvudet samtidigt och ser helheten i denna problematik. Och sen är det underbart när folk inte talar TILL en utan OM en på ett forum som detta. Man kan uppenberlöigen ’våga vägra ta detbatten’ (osynliggöra) på olika sätt
@Erik:
”…jämställdism inte tagit ställning till en viss teori eftersom vi inte är tillräckligt insatta.”
Är jämställdism några vi, vilka mer specifikt iaf?
Det finns mig veteligen gott om jämställdister som är tillräckligt insatta.
”PAS är inte själva handlandet utan en teori som förklarar handlandet.”
PAS är förkortning för Parental Alienation Syndrome. Dvs det beteende (syndrom) som barn som tar avstånd från en förälder uppvisar utan att ha utsatts för ”abuse or neglect” av den avisade föräldern.
@Mia.: Män och kvinnor misshandlar varandra i lika hög utsträckning fysiskt, så att män skulle ha någon fysisk makt i meningen att endast män utövar det, är fel. Män är dock starkare, vilket kan förklara att kvinnorna skadas oftare, men kvinnor använder oftare verktyg för att förminska denna skillnad.
När det gäller psykisk misshandel är kvinnor de främsta utövarna, utan tvekan. Inte bara inom partnerrelationer, utan överlag. Det vet alla som någon gång varit på fel sida om en kvinna.
En nederländsk/holländsk studie gick igenom alla anmälningar om sexuellt våld som framkommit under vårdnadstvister, de kom fram till att 95% av dem saknade grund. Så nog är falska anklagelser i vårdnadstvister något som händer, och med detta kommer utan tvekan även pas.
Nu när jag har läst på lite om pas förstår jag inte varför jag som jämställdist ska ta avstånd från det om det används rätt och inte blir ett slagträ i vårdnadstvister likt feministers mäns våld mot kvinnor har blivit i vårdnadstvister för en del radikala kvinnojourer.
p.s jag tycker Mia ofta skriver klokt och bra.
My Vingren? En standardiserat genuslobotomerad äckelfeminist? Som är lögnaktig?
Nääääh… =)
Det kan ju bara inte stämma, det har ju, mig veterligen, aldrig hänt att ett sådant där feministäckel förnekar verkligheten, förtalar, förljuger och rapar sina gamla könskommunistiska genusfloskler om någon eller någonting. Någonsin… =)
Mia jag skrev till Erik direkt. Men du kan få det här igen. Jag tror att du jobbar för en organisation och du har som uppsåt att förvirra och ge legitimitet åt feminismen. Allt redogjort för ovan. Jag kommer noga följa minsta dribbling av dig här. Ditt resonerande idag höll inte exempelvis.
@Mia.:
Vi = Genusdebatten. Första utkastet för jämställdism hittas här.
http://genusdebatten.se/vad-vill-jamstalldisterna/
Återkommer till de 100+ förslagen
Ett syndrom och ett beteende är inte samma sak. Syndrom är ett medincinskt uttryck för de kombinerade tecknen på ett specifikt förlopp. I detta fall alltså en mängd olika saker som uppträder samtidigt som tillsammans indikerar PA där PA alltså inte är barnets beteende utan förälderns beteende mot barnet som syndromet skall vara en indikator på när alla tecknen uppträder samtidigt.
Men även där missar man hela poängen. Nämligen att PA är effekten av att man försvagat gemensam vårdnad med en idiotisk lagändring 2006 som pressades fram av feministiska skräckhistorier i media.
Huvudpoängen är inte PA, huvudpoängen är att formulera lagen att handla om gemensam vårdnad så det inte uppmnutrar folk att försöka kriga bort den ena föräldern.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/standigt-krigande-skadar-barnen-mycket
@Pether:
Du talar om episodiskt partnervåld (common couple violence). När det gäller relationsterror (coercive controlling violence/intimate terror) tror man att män använder psykiskt våld och mer fysiskt våld än deras kvinnliga motsvarighet och att kvinnor mest håller sig till psykiskt våld, inkl PA.
Och alla som varit på fel sida av denna typ av män delar samma erfarenhet.
Majoriteten av vårdnadstvisterna innehåller inte anklagelser om sexuellt våld, men i de fall där det gör det så betvivlar jag inte att det rör sig om många falskanmälningar. Och med det kommer inte PAS det är PA.
@Torstensson:
Precis som Vingren kommer du med massa påståenden utan att precisera vad du syftar till. Hur kan man bemöta det? Vad håller du inte med om/har andra teorier om…?
@Erik:
”Vi = Genusdebatten. Första utkastet för jämställdism hittas här.”
Hoppsan säger jag
Första ’utkastet’ var feminister som även kan titta på jämställdhet ur ett manligt perspektiv också och som då kan kalla sig ’jämställdister’ istället.
Andra definitionen hittar man hos Pär Ström och här hittar man Genusdebattens definition.
Och vad gäller lagen så fanns det som är sammankopplat med PA även med i lagen från 1998. Den delen kommer man aldrig ifrån.
”Risken för att barnet utsätts för övergrepp, olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa ska beaktas. (1998:319)
2 b § Vid avgörande enligt detta kapitel av frågor som rör vårdnad, boende och umgänge skall hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. (1998:319)”
@michael:
p.s jag tycker Mia ofta skriver klokt och bra.
Instämmer. Hon hanterar komplexa frågor som de bör hanteras.
Det är intressant att ta del av hennes tankar och erfarenhet.
@Mia.:
Hmmm. Skrev en lång kommentar som sket sig att skicka, orkar bara dra huvuddragen igen.
”Nu vet jag inte om denna nån är jag. ”
Det är möjligt att det var du, men det är ointressant i frågan. Det var vad och hur personen (i detta fall du) skrev jag hakade upp mig på.
”Men PAS och partnervåld hänger samman”
Är själv ingen expert i ämnet, men jag tvivlar på att det har nån stark korrelation. PA sker väl efter separationen och partnervåld för det mesta innan. Dock inte min poäng.
Men det jag inte gillar är när du flera ggr svarar ”men män slår ju” så fort nån tar upp att PA används. Jag ser inte den uppenbara kopplingen att använda just det som jämförelse. Och det är ju ingen slump, det sker ju flera ggr så du har ju nån anledning till att försöka styra om från vilka som använder PA till att ”män slår ju”. Det var min invändning och den står jag fortfarande för, det är ingen bra jämförelse om du vill ha(?) dialog.
Sen är du som sagt påläst vad jag sett tidigare och det här är väl ett av dina specialområden, så det är intressant att läsa dina kommentarer. Men jag tycker du kan skippa ”men män slår ju” -argumentet som används lite väl mkt.
Avslutningsvis vill jag friskriva mig från Torstenssons utspel. Det kanske goes-without-saying, men har får stå för sitt.
@Ninni:
Håller med. Och i familje/relationsfrågor verkar hon mkt påläst (ursäkta att jag skriver om dig Mia).
Det kag hängde upp mig på var som jag skrev ovan att det hela tiden skulle styras om till ”män slår minsann”. Men det är vatten under broarna nu.
Lite Off Topic, men det är typen av kommentatorer som Mia, som har dels är pålästa (eller verkar så iaf) men fr a har ett litet annat perspektiv än det vanliga gänget här inne (inget ont menat, men lite mer åsiktsmångfald är alltid kul) som gör det hela intressant. Det vore så oerhört mkt intressantare om det kom in feminister (ingen Mia-koppling, känner henne inte) och andra människor med annat perspektiv i diskutionerna här. Tråkigt att de inte vill/vågar komma hit. Jag har intrycket att de skulle bli väl bemötta (i internetmått mätt) i såna fall. Men man kan alltid drömma
.
Keep up the good work.
Hela den moderna radikalfeminismen bygger på en form av alienering. Unga flickor får höra i media och av lite äldre flickor som är feminister att män förtrycker de, misshandlar de och våldtar de. Klart unga flickor då blir rädda för män och börjar tro att det finns män som inget annat gör än att konspirera mot världens alla kvinnor. Klart de då börjar tro på snacket om könsmaktordningen och patriarkatet. Klart de då börjar organisera sig med feminismen och sen börjar intala de flickor som är ett par år yngre än de själva. Ju fler flickor som alienerad av feministerna desto större och starkare blir rörelsen.
Frohfish
Men hon gör så ofta. Typexempel. ”Män är generellt inga våldsverkare ur olaglig mening. Män är överrepresenterade inom hot, våld och flygplanskapningar.”
Dessutom ständiga haltande jämförelser som ovan där hennes resonemang försöker bygga på att papparättsrörelsen är en rörelse jämförbar med Sveriges alla kvinnojourer. Hon bygger in att det finns män som slåss och hotar men borde påpekat att det inte är sanktionerat . Däremot är misandriska åsikter om män legitima i många kvinnojourer. Att hon är påläst är helt ointressant för mina påståenden om varför hon gör detta. Jag står för detta och ställer mig inte i någon hyllningskör.
Tack michael och Ninni, detsamma!
’@Frogfish:
”PA sker väl efter separationen och partnervåld för det mesta innan.”
Na PA sker redan innan separation och används även som hot. Typ er pappa är en s-itstövel, värdelös, älskar er inte, är elak mot mamma, tänker överge oss för en annan… (eller som i en av länkarna ovan, er mamma är en värdelös hora, en otrogen slinka …). Om du vill skiljas/inte gör som jag vill så sticker jag och tar barnen med mig och ser till att du aldrig får se dem mer…
Vg partnervåld så ja det sker även innan och vid relationsterror intensifieras den om den andra vill lämna relationen (precis som PA alltså), och det är just efter separationen som det kan bli så illa att det leder till allvarlig förföljelse och i extrema fall mord (eller allvarlig PA).
Detta med ”men män slår ju” och ”män slår minsann” är nog något du läser in i vad jag säger. Jag säger att denna typ av individer använder om de är män oftare trakasserier, hot och fysiskt våld och om de är kvinnor oftare andra maktmedel som trakasserier, falska anklagelser om övergrepp och PA.
För mig handlar det alltså inte om män vs kvinnor utan om en typ av störda individer (män som kvinnor) vs de som drabbas av dem (män som kvinnor och inte minst som barn). Men att de använder olika maktmedel pga kön.
Och vg Torstensson så är det en ’gammal bekant’ som jag är väl förtrogen med vid det här laget
Jag har häckat flitigt på dessa ’jämställdistbloggar’ de senaste fem åren. Och nej jag är inte feminist utan just en som försöker se saker ur både ett kvinnligt (feministiskt) och manligt (maskulinistiskt) perspektiv. Men även det ’kostar på ibland’. Dvs är man inte för till 100% så ses man av vissa som en som är emot 
@Torstensson:
Nja, nu ska vi inte gå så långt att jag hyllade henne. jag visade bara respekt för att hon verkar både passionerad och påläst i ämnet. Jag gillade dock inte hur hon på ett oärligt sätt la fram argument som skulle förklara nåt helt annat, och det skrev jag.
Din senaste kommentar är betydligt bättre tycker jag. Gillar man inte vad folk säger är det bättre att argumentera med de personerna än att slänga ur sig diverse beskyllningar. Du kan ju bättre.
Sen, som jag skrev ovan, gillar jag när folk med olika åsikter och perspektiv diskuterar. Jag behöver inte gilla vad de säger för att gilla att de är här. Och vill vi ha hit dem så försök att åtminstone hålla en hyfsad ton, vi vill väl att alla ska vara välkomna och diskutera här?
Jag försökte skriva ett svar till My Vingren angående hennes svar till Mariel, på sidan det länkas till i inlägget, men mitt svar verkar inte ha blivit accepterat. Vet någon om kommentarer där måste godkännas innen de publiceras?
Mitt kommentar till My var helt enkelt att påpeka att på den sida där hon verkar tycka att Pär Ström propagerar för PAS så tycker jag att han håller sig tämligen neutral i frågan. Han nämner PAS två gånger själv och förkortningen förekommer en gång i texten han citerar.
@ Uffe
Jag har kommenterat där vid ett tillfälle och mitt i diskussionen så slutade de släppa igenom mina kommentarer. Och med tanke på hur snäll jag är när jag skriver så skulle jag påstå att de modererar ganska hårt.
@Casey Jones:
då är det väl lite som jag misstänkte, att feministerna som driver sidan (eller i alla fall den som har makt att censurera andras kommentarer) inte tål att man med ett civiliserat språk påpekar när (i det här fallet) My har fel.
@Mia.:
Ok. Jag kommer inte diskutera PAS med dig eftersom mina kunskaper är för små i ämnet. Visste jag mer vore det kanske kul.
Och alla gör som de själva vill när de diskuterar. Själv är jag väldigt försiktig med hur jag skulle använda tex ”kvinnor är horor”, även om bevisligen några är det. På samma sätt tycker jag man kan vara försiktig med uttrycket ”män slår” även om några bevisligen gör det också. Nu verkar du ju inte tycka att du använder uttrycket på det sättet jag uppfattar det, och det är ju bra. Men om jag missuppfattat det finns ju risken att andra gör det också, och därmed missar din ev poäng när de hakar upp sig på semantik
Men alla diskuterar som sagt som de vill, och huvudsaken är väl i slutänden att det diskuteras.
@JD:
Surfade runt lite med gamla YT-klipp angående Siewert Öholms ”Svar direkt ” Och vad får jag se ….? Den för oss ökända ROK:saren Och Genusprofessorn Eva Lundgren uttala sig om Djävulsdyrkan i Svar Direkt, då med titeln Teologi Docent . 1992
1993 fick Lundgren en professorstjänst i Sociologi vid Uppsala uni. och behöll den till 2011. Bland hennes bedrifter är hennes forskning om ”våldets normaliseringsprocess ” (Det som vi diskuterar här än idag) Att det inte fanns några som helst belägg för rituella barnmord spelade dessvärre mindre roll för Uppsala Universitet. Inte heller Evin Rubars programserie Könskriget ändrade faktum, tvärtom, Eva Lundgren blev efter en mindre utredning av Universitetet behäftad med ”brister i forskningen ” Men klarade sig från anklagelserna ”vetenskapligt ohederlig”. 2008 regnade skattepengarna åter över Lundgrens fakultet. Ordningen återställd. En sinnesjuk teolog och genusvetare har fått göra karriär i hela 8 år i Uppsala och du och jag har hostat upp kosingen och pyntad kalaset.
Makabert är bara förnamnet
Spola till 5:20
@Frogfish:
Nu har jag läst mina kommentarer i denna tråd och förstår inte vad du menar.
”På samma sätt tycker jag man kan vara försiktig med uttrycket ”män slår” även om några bevisligen gör det också.”
Var har jag skrivit detta, ”men män slår ju” och ” män slår minsann” eller något liknande? Citera gärna och förklara så jag förstår vad du menar. För just nu känns det mest som att du lägger ord i munnen på mig då jag brukar vara tydlig med att skriva ”vissa…, de som…, denna typ av individer som…” av den enkla anledningen att det är så jag ser på problemet.
@Frogfish och Torstensson. (och så är jag ofin nog att prata om dig @ Mia. Du får rätta mig om jag tolkat dig fel någonstans.)
Jag förstår er reaktion. Ni har sen minst 1990-talet konstant demoniserats och anklagats för riktigt grova och vidriga brott. Det är helt naturligt att ni har akilleshälar där efter denna långa period med sexismen feminism dominerandes i alla media, så jag vill försöka skriva om så som jag hör Mia. För jag hör inte alls ”män slår..”
Detta hör jag:
Vi har en liten grupp människor som begår dessa brott (relationsterror), låt oss kalla dem RT-människor. Då talar Mia om att det tycks finnas en skillnad mellan RT-kvinnor och RT-män, där RT-män tillstörre del står för det fysiska våldet, RT-kvinnor för det psykiska (varav en metod är just PA).
Det jag tycker är så galant med Mia. är att hon, som jag ser det, påtalar detta mönster helt neutralt. Hon tar inte ställning till huruvida det ena sortens terror-metod är bättre eller sämre än den andra.
—
För mig är detta budskap bara helt logisk följd av våra biologiska skillnader. Dessa psykiskt sjuka människor använder den metod de är bäst på.
@Dreadlock
Haha underbart!
Ska kolla filmen vid tillfälle då jag har wifi/bb.
Undra om My råkar vara dotter till Lundgren, de påminner om varandra
@Mia.:
Nu kommer vi in på saker som glider långt ifrån ämnet, men du verkar titt som tätt väldigt benägen att få fram att (vissa) män slår kvinnor.
”Jag tror inte det är en taktik som ”används” precis som inte män använder taktiken hota, slå, stalka och döda.”
”Och vad jag ville poängtera var att det används av vissa kvinnor, precis som vissa män använder taktiken våld mot kvinnor.”
Ovan är bara några citat där du envisas med att jämföra PA som kvinnor gör med mäns våld mot kvinnor (vissa då). Varför inte jämföra kvinnors PA med mäns PA? Varför sätts alltid (vissa) mäns våld i centrum oavsett vad det är för kvinnlig handlig det ska jämföras med? Det är det jag hakar upp mig på.
Nu är ovan bara retoriska frågor eftersom du bad om exempel där jag såg vad jag skrev. Vi kan ju hålla på hela livet med att jag säger hur jag uppfattar dig, du säger att du inte alls förstår nåt jag menar, jag säger att jag kanske missförstått men att andra kanske kan göra det oxå, du säger att du inte alls förstår vad jag menar…. Vi kommer ingen vart. Men newsflash, även du verkar kunna missförstås. Det kan ju vara jag som är överkänslig och inte fattar nåt, ELLER så kanske du uttryckt dig lite oklart (även om det troligtvis är helt omöjligt). Vad vet jag, och är det egentligen viktigt längre.
Vi får enas om att jag uppfattat dig på ett visst sätt, och du säger att du inte menat nåt sånt. Det är good enough för mig. Hoppas det är klargjort, för iom att jag är man så är jag inte specialisttränad på ältande till koncensus nås
Ninni
Jag förstår bara inte kopplingen med att vissa kvinnor använder sig av föräldraslienation och vissa män använder sig av våld. Känns som att andemeningen är ” men kolla männen då” och det blir ju lönlöst att diskutera PAS då. Hon har gjort så tidigare och om ni tycker att det för diskussionen framåt så ska jag försöka se det så hädanefter.
Jag tror inte det lyckas.
När det talas om relationsvåld, varför tar man inte upp det psykiska vidriga spelet män måste genomgå innan relationen? Dejting. Lösningar diskuteras ju men varför erkänns det sällan att män måste anstränga sig mer än kvinnor för att få barn. Hur kan det pratas om en generell underordning när sex och trygghet är lättare att nå för den generella kvinnan jämfört den generella mannen?
”Amen det där är ju tramsigt”
@Frogfish:
@Frogfish:
Vet inte vad som hände med förra kommentaren?
Nope jag behöver inte nå koncensus, agree to disagree brukar funka bra. Men om jag påstås ha sagt saker som jag inte sagt så vill jag gärna ”set the record straight”. Vi får enas om att du uppfattat mig på ett visst sätt, och jag säger att jag inte skrev nåt sånt
Men nu tror jag att jag förstår varför vi pratar förbi varandra. Du ser PA och annat partnervåld som olika saker jag ser båda (och en hel massa annat) som partnervåld (och inte minst även som övergrepp på barn) om än av olika varianter. Och ja Ninni: du har tolkat helt rätt, tack för det pedagogiska klargörandet!
(ett klargörande bara, jag tror inte det handlar om psykiskt sjuka individer utan oftast om störda individer, främst av typen kluster B)
(Det där med ”newsflash” och ”(även om det troligtvis är helt omöjligt)” var dock som jag uppfattar det helt onödigt.)
@Mia.:
Även om PA indirekt kan skada den andra föräldern så är det inte säkert att detta skulle vara målet med det. I många falla handlar det enbart om att förövaren vill att barnet ska ”förstå” vilka hemskheter ”hen” har blivit utsatt för och därmed faller den direkta kopplingen till partnervåld.
@Mia.:
Vi pratar (skriver) fortfarande förbi varandra. Min(a) kommentar(er) handlar inte om skillnaden mellan PAS och våld, det handlar om att du ofta drar upp (vissa) mäns våld som jämförelse oavsett vad som ska jämföras med hos kvinnor. Men det är skit samma, jag ger upp. Du tycker inte att du gör det och det är ok. Vi (åtminstone jag) lämnar det vid det.
Och det leder in på de saker du tycker är onödiga i min tidigare kommentar, jag får hänvisa till frustration från min del. Att inte få fram sitt budskap trots upprepade försök gjorde mig frustrerad, kanske mest för att jag inte verkar kunna få fram det jag vill säga. Jag får helt enkelt lära mig att argumentera bättre eller argumentera med folk som vill/kan förstå det jag skriver.
Så jag lämnar frågan här. Vi får vara överens om att inte vara överens eller förstå. Jag kan leva med det. Och det är bättre att du fortsätter debattera med de som vill diskutera själva sakfrågan, tom jag tycker att det vore intressantare.
@Frogfish:
”…eller argumentera med folk som vill/kan förstå det jag skriver.”
Hmm jag vill inte eller jag kan inte?….ja isf handlar det om att jag inte kan förstå. Jag ber om ursäkt för det.
Och vad gäller argumentation så ja vill man ha hit oliktänkande för ’genusdebatterande’ så kan det nog vara bra om man lär sig räkna till 10
@Ninni: ”För mig är detta budskap bara helt logisk följd av våra biologiska skillnader”
När du skrev det där fick jag en liten aha-känsla!
Feminister tycker sig se att många män är våldsamma och kommer fram till att dem inte är det biologiskt utan på grund av att de blivit uppfostrade så. De tänker att det är schysst tänkt eftersom då kan det förändras – och det är egentligen inte männens egna fel utan det är uppfostran.
Jämställdisters tänk skiljer sig på flera sätt då. Dels ser vi inte män är mer våldsamma än kvinnor – utan helt enkelt att minoriteter av könen är våldsamma på olika vis, och tar sig uttryck på olika sätt. Det är biologiska skillnader.
När vi då nämner att detta grundar sig i biologiska skillnader tolkar feministerna det som att vi säger ”Männen är våldsamma på grund av biologi” och tycker att VI är dem som lägger männen i dålig ljus.
Så när man ska lösa problemet så får vi också fram helt olika lösningsmetoder.
Feminismen vill ändra uppfostran där man uppfostrar den destruktiva våldsamma mannen. Det är säkert förvånande för dem att inte FLER män våldar med tanke på hur mycket man slussar in barnen i våldskulturen.
Jämställdismen ser att när män, och kvinnor, är våldsamma så är det ett kliv ur normerna och ur könsrollerna. Vi tror att det handlar mer om att personerna inte mår bra – och det kan absolut förebyggas i uppväxten men mer genom att se till deras välmående än att utradera könsrollerna.
Sen en fundering jag fick nu. Våldet att Försvara (andra män, kvinnor och barn) i mansrollen… Är det önskvärt? Försvarsvåldet.
Jag läste på Flashback under kategorin feminism om en ny studie från det Tyska institutet Robert Koch som intervjuat 6000st som enligt TS visar att det är fler kvinnor som misshandlar män i hemmet än tvärtom.
Men själv tycker jag att siffrorna spretar åt olika håll och jag har inte läst tyska så länkarna som finns var inte till någon hjälp men det kanske finns någon på GD som har gjort det och kan gå igenom dom.
@JonasBsson:
Men då är det väl inte PA (Föräldraalienering)?
Det finns flera olika typer av avvisanden från barn mot en förälder och alla är inte PA.
”Alienation
I ärenden där alienation förekommer är oftast relationen mellan barn och det avvisande föräldern kraftigt förstörd och påverkad av den alienerade förälderns beteende. Barnet visar ett starkt motstånd, fjärmar sig eller avvisar en förälder som är oproportionerligt till förälderns beteende och tidigare barn- och föräldrarelation. I rena alienationsärenden ser man sällan inslag av estrangement eller emeshment.”
http://www.sfsr.se/index.php?special=articles&id=33
@Torstensson:
Hon har gjort så tidigare och om ni tycker att det för diskussionen framåt så ska jag försöka se det så hädanefter.
Bra
Jag förstår bara inte kopplingen med att vissa kvinnor använder sig av föräldraslienation och vissa män använder sig av våld.
Kopplingen är att båda är grovt partnervåld, den ena psykisk den andra fysisk.
Tänker du efter så är det ju inte så svårt att förstå varför (använder samma begrepp) RT-män och RT-kvinnor använder olika våldsmetoder.
Jag kan ta mig och min man som exempel. Jag är tre lortar hög och väger ”normalt i underkant” i förhållande till hur lång jag är. Min man är 2 decimeter längre, och väger mellan 1,7-2 gånger så mycket som mig.
Det är ju inte helt ovanligt att det förhåller sig så, eller hur?
Skulle jag försöka med fysiskt våld, det skulle vara som att gå på ett berg. Sträcker han ut en av sina långa armar för att hålla mig på avstånd, så är jag utom räckhåll för att ens nå honom. (I mitt fall skulle inte ens vapen (undantaget skjutvapen) ”hjälpa”. Då han tränar självförsvar skulle han avväpna mig på ett kick.)
Men vad gäller psykiskt våld så är det jag som har ”muskler”. Och på kollektivnivå är det, av flera orsaker, så att kvinnan är överlägsen mannen här. (Det här ser du även inom andra områden än partnervåld: därför ”leder” kvinnor arbetsmobbing. Man ser det i skillnaden på mobbing i skolan, där tjejer ”fryser ut”. Det är därför ”härskartekniker” dykt upp på senare tid. Det är projicering av kvinnligt socialt beteende på män.)
Känns som att andemeningen är ” men kolla männen då”
Tvärtom! Ända upp på regeringsnivå används den vidriga termen ”mäns våld mot kvinnor”, man gör en patetisk kartläggning av relationsvåld där man utesluter en enda kategori, gissa vilken? Här finns en möjlighet att bygga in gender-bias i forskning, frågar man bara om fysisk relationsterror så kommer männen framstå som ”de onda”. Och för att kunna se igenom sånt, för att kunna nå män som utsätts för relationsterror, så behövs den kunskap Mia. sprider.
När det talas om relationsvåld, varför tar man inte upp det psykiska vidriga spelet män måste genomgå innan relationen? Dejting. Lösningar diskuteras ju men varför erkänns det sällan att män måste anstränga sig mer än kvinnor för att få barn. Hur kan det pratas om en generell underordning när sex och trygghet är lättare att nå för den generella kvinnan jämfört den generella mannen?
”Amen det där är ju tramsigt”
Tramsigt? Nej, absolut inte!
Det är den huvudsakliga orsaken till att jag tjatar om Norah Vincents bok.
Den här skevheten beror på våra biologiska skillnader och att ha eller inte ha en livmoder. Det ger för och nackdelar att vara den som har eller är utan livmoder. Dejting-situationen är en av era nackdelar, skönhetsoket vår. För det handlar om att kolla av att den andra är ”en häst att satsa på” som den andra föräldern till avkomman.
Om du ser det ur ett grottfolk-perspektiv:
Medan mannen får den information han behöver för att avgöra om detta är en ”god barnföderska” på en enda blick, så tar det tid att bedöma kvalitén på ”försörjaren och försvararen”.
Det här kommer vi inte komma ifrån, menar jag. Men, och detta är ett viktigt men, förståelse för varandras situation gör skillnad.
Norah Vincent inleder kapitlet om kärlek så här:
Det trodde jag också. Och det är inte sällan jag hört det från andra kvinnor. Det ser kul ut, från vårt perspektiv.
Jag blev också klokare.
Med den förståelse jag har för männens situation i dajtingen.. Vi kan väl säg att gå i era skor har förändrat mig.
Dels bemöter jag män i dejting-situationen helt annorlunda, dels upplever jag inte det lika negativt om en man är ”för på”.
Och som kvinna.. jag tror många, många kvinnor har någon ”#prataomdet”-erfarenhet.. för det är också en konsekvens.
Och med erfarenhet av era skor, så hamnade min egen ”#prataomdet”-erfarenhet i ett annat ljus.. Jag kunde se att han inte var dum med mig, att han inte var ego, utan att han helt enkelt misslyckades att avläsa mina signaler.. som en olycka liksom. Och dels ser jag hur enkelt jag hade kunnat undvika det, dels… det är väldigt mycket lättare psykiskt att bära ”olycka” än ”dum med mig”.
(Förstå varför jag är arg på genusvetenskapen?! Detta är deras förbannade skyldighet att hjälpa oss alla, att bygga en brygga av förståelse mellan könen, för allas bästa, inte minst barnen.)
@Mia.:
”räkna till 10”?
Nu ska vi väl inte vara överkänsliga. Visst var det väl inte relevant i sakfrågan, men jag kände det som du missförstod ”med flit”. Nu var det ju tydligen inte så, utan vi förstår helt enkelt inte vad den andre menar. Så visst tog jag tillbaka det jag skrev, men mer för att det var off topic (ännu mer än det andra vi diskuterade) än för att det var så våldsamt otrevligt. Men jag ska lägga till i arkivet inför ev annan kommentar till dig att det är silkesvantar på som gäller.
Kan inte tänka mig att jag skrämde bort nån debattör med det jag skrev, däremot kan jag inse att det var det lite onödigt.
Men det här är ju ännu mer off topic än själva huvudfrågan mellan oss, så nu tar jag och skjuter ut mig från iaf den här diskussionen.
@Ninni:
Här menar jag att överläget är starkt förankrat i kvinnans biologiskt betingade relationsmakt. Den särställningen leder till att kvinnor kan anpassa debattreglerna efter eget tycke, och åtminstone män har väldigt få socialt accepterade medel att straffa dem för det.
Videon Mia länkade till ovan (jag hittade en ocensurerad version, men vill inte länka till den), är möjligen en halvdan illustration av det. (Det vore intressant att veta vem som filmade, förresten. Jag fick känslan av att det var han.) Det som tycks hända i videon är att hon ställer till med en scen framför barnen (ett ’etikettsbrott’) hotar med polis och börjar hindra honom fysiskt. Han visar för all del prov på explosivt temperament, och den smäll han ger henne är rejält mycket hårdare än det hon utdelade. Det jag ville poängtera var bara att om en man beter sig som hon gjorde, dvs tydligt provocerar en annan (betydligt starkare) man, så får han finna sig i att folk tycker att det var rätt åt honom om han får sig en snyting.
Står man framför en arg, fysiskt överlägsen motståndare, och slår till honom, så har man liksom utmanat ödet. De som ändå gör så, och på allvar tror att de inte kommer råka illa ut, är personer som medvetet eller omedvetet upplever sig ha en privilegierad ställning – han får inte slå dem, oavsett hur mycket de bryter mot reglerna.
Studier visar att män är betydligt mer stressade än kvinnor under relationsgräl, och tar längre tid på sig att återhämta sig. Jag tror att en starkt bidragande orsak är att männen inte har kontroll över debattreglerna, och inser att det är många saker de inte ’får’ säga, medan få sådana begränsningar tycks gälla för kvinnan.
(Richard Driscoll, Relationship Masquerades)
Det är ju så att när inga regler finns, gäller Den Starkes Rätt. Men mannen, som är den fysiskt starkare i det här läget, är förbjuden att använda sådana ’argument’ (så långt finns det alltså regler) – i synnerhet mot en kvinna. Det här är ju också grunden till att män lägger så mycket energi på att spela enligt överenskomna regler: det är grunden för ett samarbete baserat på kontrakt, och garantin för att allt inte skall urarta i blodbad. [edit: glömde det där ’inte’, vilket ju får lite drastiska effekter.]
I nämnda video är det alltså ändå mannen som är skithögen, eftersom han bryter mot grundregeln att han inte får ta till våld – även om hon gör det först. Så länge man inte kan enas om jämställda regler och konsekvenser för både män och kvinnor, blir det kvinnan som bestämmer vilka regler som skall gälla från stund till annan.
Hon behöver alltså inte vara ’överlägsen’ i betydelsen att hon argumenterar bättre, har mer ’rätt’ eller är mer i kontakt med sina känslor. Att sedan kvinnor som grupp är bättre på vissa områden är – anser jag – inte anledningen till att de kan dominera i relationsdiskussioner, utan det faktum att de med lätthet, i kraft av sin position, kan neka männen möjligheten att använda sina bästa vapen (även om vi bortser från fysisk styrka – hur lätt är det inte att underkänna mannens problemlösningsförmåga, och till och med vända den emot honom: ”jag vill inte att du skall lösa problemet åt mig! Du skall bara lyssna.”)
@Mariel:
Ja! visst är det så.
Du och jag har ju pratat om ett inlägg jag skriver (det där ”till” Johanna Drott), där jag vill visa på könssocialisering. Det är just för att visa upp ”strukturer”, dessa ”strukturer” kommer feminister känna igen och då tror jag de kommer se att deras slutsatser är felaktiga. Det är just därför jag omvärderat och bestämt mig för att lägga mycket jobb på att det inlägget ska bli pedagogiskt och (över)tydligt, för att komma runt att vi pratar förbi varandra i debatten.
Sen en fundering jag fick nu. Våldet att Försvara (andra män, kvinnor och barn) i mansrollen… Är det önskvärt? Försvarsvåldet.
Japp! av otroligt många orsaker. Man måste se ”Försvarsvåld” ur ett bredare perspektiv. Två exempel:
1. Hur många hade överlevt här utan våra hjältar med muskler och sjukt bra fysik?
2. Husby.
Det är en viss andel av män som ligger högt i ”driv”. Dessa har en enorm potential och den potentialen kan bli både ”god” eller ”ond” ur ett samhällsperspektiv. De kan heta Bill Gates, Zlatan eller vara killarna i husby. Jag vill se en ändrad könssocialisering för att få framtida ”bilbrännar-ungdomar” att istället få utlopp för sin frustration i kick-boxningen.
Och jag har idéer om hur det kan göras möjligt.
@Ulf T:
Jag bara nickar.
Och just att vi under så lång tid haft en feminism som såg till kvinnors problematik, men blundade för männens är orsaken till att skeppet har fullständig slagsida. Vilket drabbar alla, inte bara män.
@Ninni: Sen kom jag på att försvarsvåld är kanske en del i sk. ”Försvar”. Och att kvinnor och män kanske helt enkelt bara försvarar olika. En typ av försvar är väl kanske att fly fältet? Tex. om ett slott blir attackerat så går männen ut och försvarar med våld samtidigt som kvinnorna tar barnen och går ner till en dold kammare (försvarar barnen). Sedan om inkräktarna kommer åt kvinnorna och barnen så försvarar kvinnorna kanske det genom att ”gå emellan” ?
Bara spånar alltså. Hur tänker du/ ni ?
@Frogfish:
Tror absolut inte att du skrämt bort någon och tycker inte heller du var ”våldsamt otrevlig”. Men jag blev också lite irriterad men räknade till tio för att inte skicka lika eller giftigare pilar tillbaka. För det är det jag tror är risken/kan bli resultatet och då blir det inte mycket till diskussion och i värsta fall bara pajkastning till slut.
Men ser fram mot silkesvantarna (sak istället för person) i framtiden
@Ninni:
”Här finns en möjlighet att bygga in gender-bias i forskning, frågar man bara om fysisk relationsterror så kommer männen framstå som ”de onda”.”
Det är nog tyvärr värre än så. Kunskap om psykisk misshandel finns hos de som pysslar med detta. Det ingår bland annat i ’normaliseringsprocessen’ som man kanska snarare bör kalla nedbrytningsprocessen. För som misshandlade kvinnor brukar vittna om så ser de aldrig våldet som acceptabelt eller normalt. Men det jag vill komma fram till här är att man även tittat på den psykiska misshandeln bara med manliga förövare och kvinnliga offer. Men t ex The wheel of violence som används i kvinnojourssammanhang är lika relevant när relationsterrorn riktas från en kvinna mot en man eller i samkönade relationer.
http://www.rhiannon3.net/cs/defined2.html
Vad du menar med detta undrar jag dock lite.
”Det är därför ”härskartekniker” dykt upp på senare tid. Det är projicering av kvinnligt socialt beteende på män.”
I ’min värld’ är härskartekniker något som just är typiskt för RT-individer. För de finns ju även i andra sammanhang, som kolleger, chefer, grannar etc (då oftare omnämnda som ’omöjliga/besvärliga/konfliktdrivande’ individer).
@Mia.:
Tyckte nog att jag mest höll mig till sak, bortsett från några rader i en kommentar. Dock såg du inte minsta gnutta av möjlighet till mitt perspektiv vilket ledde till viss frustration från min sida. Och om man inte kan se att ens egna ord kan uppfattas på ett annat sätt än man själv menade, så är man inte helt oskyldig till hur situationen utvecklar sig.
Men vi verker fast i denna vinkelvolt. Om inget jag säger kan få dig att förstå vad jag menar finns det ju inget att prata om, eftersom vi då inte pratar om samma sak. Och finns det inget att prata om så måste det till bira för att komma vidare, och det är det dåligt med här iaf
. Så tack för en stunds diskuterande, även om det kanske handlade mer om att förstå vad vi menade än vad vi menade.
@Mariel:
Absolut. Och ser man på detta ur ett evolutionsteorier så den man som var beredd att springa ut och möta faran utanför grottan, för att försvara kvinna och barn där inne, som var duktig på att fixa hem mat. Den fick avkommor som överlevde.
Den unga kvinna som kastade sig ut för att besegra tigern istället för att krypa länge in i grottan med barnen skakande av rädsla, överlevde inte i lika stor utsträckning, för att bli gravid igen.
Därför har vi blivit formade lite olika på kollektivnivå, för vinnande egenskaper och intressen ur ett evolutionsperspektiv, var beroende på om du hade eller inte hade livmoder.
Och se vad feminismen medför och medfört.
Som kvinna ska man tydligen skämmas om man gillar scrapbooking, pynta hemmet med hyllspets eller baka med cupcakes. (Varför då?! Varför är det fel val?) Och som man ska man ”maka på sig” och tvingas in i en värld endast anpassad efter det som gynnar det kvinnliga (tex. skolans antipojkkultur)
@Frogfish:
Tack själv
@Mia.:
Jag har ju läst lite på ämnet, bla två kvalitativa studier om kvinnors våld mot män (en som heter något typ ”historier som inte finns”, och en något i stil med ”min kvinna slår mig”. Jag kan leta upp dom om du är intresserad närmre) och då tänkte jag på det där hjulet.. hur väl det stämmer..
I ‘min värld’ är härskartekniker något som just är typiskt för RT-individer. För de finns ju även i andra sammanhang, som kolleger, chefer, grannar etc (då oftare omnämnda som ‘omöjliga/besvärliga/konfliktdrivande’ individer).
Härskartekniker är en psykologisk metod, vilket främst är ett ”kvinnans vapen”. (Precis som med partnervåld är det inte svart och vitt) Och när jag ser dessa härskarteknikerna så ser jag hur dessa utgår från den kvinnliga homosociala gemenskapen och ”venusianska”. Och det är inte direkt överförbart till män, vilket gör att man tolkar saker fel.
Jag ska se om jag kan utveckla det pedagogiskt, så det går att förstå. Tror det kan vara viktigt, för att det här kommer ställa till det för kvinnor på den mansdominerande arbetsmarknaden om vi inte redan är där… självuppfyllande profitia, typ. Det kommer dröja dock, jag har köbildning i mina planerade inlägg.
@Ninni:
Aha då förstår jag, intressant.
Ser fram emot det
Vill bara säga att jag tycker det är härligt med dessa diskussioner. Att så många olika människor, kvinnor som män, engagerar sig i jämställdhet utifrån ett likabehandlingsperspektiv är rörande och gör mig mycket glad. Kärlek och humanism!
Pingback: Viktiga grejer « Toklandet
Ulf T
Fantastiskt bra inlägg av dig. Visst är det så, en kvinna sätter reglerna för debatteeglerna i väst. Samtidigt är min bild att män är alldeles för rädda för att missta kvinnan. Att vara vek i en sådan situation är inte alltid det bästa.
Ett anekdotiskt exempel från min far och hans 20 år yngre fru. När de grälar slår han inte henne givetvis, däremot har han lärt sig av tidigare relationer att inte vara för snäll. För det är då kvinnan rent utslagsmässigt har lämnat honom. Han gick till en kvinnlig psykolog under många år och fick tipset att vara macho. Av en kvinna och psykolog!
En av gångerna bevittnade jag ett gräl dem emellan och där han med myndig röst sa ”passar det inte så stick” ”så är mina regler” osv. Hon blev knallröd med grälet slutade med att hon såg nöjd ut. Liknande med mitt förhållande, jag får bäst sex när jag verbalt satt henne på plats och hotat med ”jag kan få ny tjej direkt” .
Självklart hade det varit svårare för mig än för henne, men hon funkar nog som övriga kvinnor gör. En man som till synes VÅGAR dissa henne är en man som hon inte har råd att förlora.
Feminismen vill ju få det till motsatsen , att män ska anpassa sig. Den relationsmakt kvinnor har är som störst när mannen tror på feministisk smörja. Kvinnor mår inte bra av att få rätt alltid.
Nu kommer något extremt icke PK , som du absolut inte får säga. Kvinnor vill bli satta på plats, det är en trygghet för då vet hon att hon valde helt rätt kille.