Jag skojar inte. Jag känner mig faktiskt kränkt av Microsoft. Rejält kränkt. Så där upprört kränkt att jag skakar. På riktigt. Eller ”kände” kanske jag borde säga. Det har gått över en vecka så den där jordbävningsliknande upprördheten har hunnit klinga av, men jisses att jag var förbannad. Och jag tycker faktiskt att det hela är väldigt otäckt. Det här kanske i mångt och mycket är ett gnälligt rant, men jag har några viktiga poänger på slutet.

Egentligen började det hela för ett par år sedan. De flesta känner väl till Skype, även om det är långt ifrån alla som använder det. Skype är, om jag inte tar fel, från början (2003) en svensk ”uppfinning”, men 2011 köptes det upp av Microsoft och sen bar det utför.

För dem som inte vet vad Skype är så kan det väl kort och gott beskrivas som ett program där du kan samtala med vänner, antingen som en textchat (likt SMS, fast utan begränsningar på längd) eller genom röstsamtal eller videosamtal (liknande funktioner finns på Facebook, fast är mer än sidofunktioner där). Och man kan ha gruppchattar med flera personer samtidigt. Skype är en viktig del av mitt sociala liv, jag språkar med de andra som är en del av GenusDebatten där. Speciellt har jag så gott som dagligt kontakt med Ninni och UlfT på Skype.

Jag trivdes ganska bra med Skype version 6. Så kom Skype version 7. Jag trivdes inte alls bra med den. Så jag stannade vid 6, men den uppdaterades automatiskt till 7. Så jag stängde av autouppdateringen och återinstallerade 6. Och så höll det på. Så en dag slutade Skype fungera för mig. Hux flux. Efter ett par timmars fruktlösa försök att åtgärda problemet upptäckte jag på nätet att det helt enkelt var Microsoft som hade ”pensionerat” den versionen jag använde, som då var 6.07 (om jag minns rätt), men 6.14 fungerade fortfarande. Men det tog mycket strul. Jag lyckades hitta installationsprogram, men var tvungen att först installera 6.07 (som inte längre fungerade) och sen installera 6.14 som fungerade. Men varje dag så uppdaterades den automatiskt till version 7, som jag inte tål. Och varenda gång var jag tvungen att göra om installationen av både 6.07 och 6.14 för att få tillbaka den version jag ville ha. Det blev ganska tröttsamt i längden. Så småningom lyckades jag dock hitta hur man skulle stänga av uppdateringen permanent. (Vilket bland annat innebar att gå in i systemfiler.) Frid och fröjd, med 6.14 jag levde nöjd.

Men jag är förstås inte dummare än jag begrep att det var på lånad tid. För precis som 6.07 stängdes av så begrep jag att förr eller senare skulle samma öde drabba 6.14. Vilket då skedde förra veckan. Helt plötsligt loggades jag ut från Skype. Den här gången, till skillnad från den första, så fick jag åtminstone i en upplysning om att jag loggats ut för att jag hade en gammal version av programmet. Jag insåg att nu fanns inget annat val än att bita i det sura äpplet och uppgradera till version 7. Men … eftersom jag vidtagit en massa åtgärder för att förhindra just den uppdateringen så visade det sig lättare sagt en gjort. Ytterligare ett par timmar gick förlorade innan det var hanterat.

Microsofts arroganta agerande gör mig fly förbannad. Och det är jävligt kränkande. Kunde jag skulle jag överge Microsoft helt. Tyvärr går det inte. Skype använder ett protokoll som gäller för enbart Skype, och så länge som de jag interagerar med använder Skype måste jag också göra det. Jag använder för min försörjning vissa program (CAT tools – Computer Aided Translation) som kräver Windows, och där inga fullgoda alternativ finns så jag är fast med Microsoft vare sig jag vill eller inte.

Jag bor och lever praktiskt taget i min dator. Jag skulle tro att jag tillbringar över 80 % av min vakna tid vid tangentbordet. Och att ett företag som Microsoft går in och tvingar fram uppdateringar eller stänger av program i min dator utan att jag rådfrågas eller har någon möjlighet att säga nej är en integritetskränkning av värsta slag.

För att dra en parallell. Jag hade till 6.14 stängdes av faktiskt tillgång till bägge versionerna av Skype eftersom jag har både en stationär dator och en laptop, så jag körde med version 6 på den stationära och laptopen som jag använder mer sällan har haft version 7. I vissa fall har version 7 fördelar, så då var det bara att starta upp lappen.

I mitt hem har jag inte bara sjätte upplagan av 1984 översatt av Nils Holmberg 1950, utgiven av Aldus/Bonniers 1973, jag har också Bra Böckers utgåva från 1984 (misstänker att det var en tanke bakom det) översatt av Thomas Warburton. Jag började läsa Warburton-versionen en gång men kom aldrig längre än till sidan 9, för jag tyckte översättningen var dålig. Punkt.

Tänk om Bra Böcker skulle gå in i min lägenhet och byta ut mitt exemplar av Nils Holmbergs utmärkta översättning så att jag istället har två exemplar Warburtons kassa översättning?

Jag begriper att Microsoft rent juridiskt säkert har rätten på sin sida, fan vet vad det står i alla användaravtal jag godkänt när jag installerat mina program. Ingen jävel har möjlighet att läsa igenom dem alla, eller kunna förhandla om dem. Men det är anskrämligt att ett monopolföretag som Microsoft kan agera på det viset. Jag har faktiskt arbetat med kunder ibland över Skype, ett oplanerat avbrott på flera timmar mitt i verksamheten för att någon på Microsoft helt plötsligt får för sig att trycka på en knapp är helt oacceptabelt.

Än värre, här kan vi tala om en verklig fara för demokratin. Inget hindrar Microsoft från att göra samma sak med ditt operativsystem. Helt plötsligt kanske en massa program man använder slutar att fungera för att de förutsätter ett äldre operativsystem.

För att inte tala om vilket vapen detta potentiellt är för den politiska överklassen när man vill tysta dissidenter.

Jag mår faktiskt illa på riktigt.

©2017 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.