He’s Back (the Man Behind the Mask)
and He’s Out of Control
avatar

Eders Ödmjuke är ur kontroll!

Eders Ödmjuke håller masken!

Jag antar att det är en hel del som blir besvikna nu (Hej alla snopna feminister som smygläser här), men också någon enstaka individ här och där som gläder sig. Jag är tillbaka.

En liten ursäkt

Jag och Mariel hade en liten dispyt. Det gällde inte innehållet i inläggen. Själva sakfrågan hade med taggar att göra, men under det låg frågan om revirgränser. Jag, och övriga skribenter, har varsitt rum i Mariels lägenhet. Vad jag drar in för pryttlar och hur jag utsmyckar mitt rum är min ensak. Mariel äger lägenheten. Det är hon som bestämmer över renoveringar och allmänna utrymmen som samlingsrum, kök och badrum. Men det är inte alltid uppenbart om något är rumsinnevånarens eller lägenhetsägarens prerogativ. Dörren till rummet hör ju så att säga både till rummet och till lägenheten, och vi blev oense om handtagen skulle vara i rostfritt stål eller i mässing … all right, metaforen haltar, men jag tror ni kopplar.

Hur som helst, det vi var oense om var en mindre petitess. Vi är fortfarande oense i sakfrågan. Men det är definitivt inte en ”dealbreaker” som jag skulle lämna gänget för, och Mariel är bloggens ägare. Hon är därmed överordnad mig. (Där fick ni feminister, Mariel är en ung kvinna, jag är en av dessa förhatliga medelåders vita män, till råga på allt elände heterosexuell, som sägs vara överordnade kvinnor. Hur förklarar ni det?) Om jag måste, sväljer jag förtreten och böjer mig för hennes vilja, det vill säga, så länge det inte handlar om något som är en dealbreaker för mig.

Jag noterade att Mariel fick en del kritik i kommentarerna på mitt ”avsked” på den här punkten. Jag vill poängtera att hon bokstavligen är bloggens ägare. Det är hon som skapat bloggen. Hon har också gjort ekonomiska utlägg för bloggen (som jag hoppas hon nu fått åter genom de donationer som gjorts). Och jag respekterar henne som bloggägare.

(Tilläggskommentar i parantes av Mariel: Jag vill poängtera dock för er att trots att jag är bloggägare, är ledsen över hur jag agerade i detta fall. Jag beklagar det och erkänner att jag gjorde fel. Ingen av skribenteran ska behöva vara rädda för att framtida dispyter [som enligt mig inte berodde på taggar-dispyten utan bara utmynnde från den] gör att de förlorar sammarbetet, och jag har lärt mig mycket av det som hänt. I framtiden kommer sånt här behandlas mer demokratiskt och ingen  ska sluta bara för att enbart jag tycker det. Så, då kan vi gå vidare från det. Och samhället får gärna börja erkänna att generella könsskillnader finns och är påtagliga i samhället även på individnivå, tex. mäns och kvinnors konflikthantering, språk osv. Vi HAR nytta av att lära oss mer om skillnaderna. Tack Ninni & Erik för er expertis på skillnaderna om Mars och Venus.)

Det är förresten själva avskedet jag vill be om ursäkt för. Jag tyckte inte att det kändes rätt att bara försvinna med svansen mellan benen, och jag ville också att beskedet om att jag klappade igen butiken skulle komma från mig själv. Därför postade jag inlägget. Men efter att ha gett ett sådant besked så måste man förstås ge en anledning. Och jag gav helt enkelt så kort och koncist, men sanningsenligt och korrekt, besked på den punkten som jag kunde. Jag trodde jag skulle undvika spekulationer och smutskastning just genom att jag inte gav en mer ingående förklaring som skulle börja leda till att folk tog ställning för den ena eller andra sidan.

Men ack, så gick det inte. Det blev tydligen smutsigt värre. Det var inte min avsikt, och för det ber jag ärligt och uppriktigt om ursäkt.

Nu när det är avklarat kanske jag ska passa på och klargöra ett par andra saker också som passar in i den allmänna karaktären för det här inlägget.

Jag och GenusDebatten

Jag tror att jag är den av skribenterna på GenusDebatten som fått mest kritik för hur jag skriver och för kommentarerna till mina inlägg, samtidigt som jag är den minst lästa, i alla fall om man skall döma av bloggens statistiker. Det är helt i sin ordning. Men det kan kanske vara på sin plats att säga några ord om min roll på bloggen.

Genusdebatten sökte innan årsskiftet specifikt en ”humoristisk” skribent som motvikt till de ”analytiska” skribenterna. Specifikt så tyckte man att det med Erik, Ninni och Ulf T var en tung övervikt för analytiska och akademiska inlägg och man ville ha något mer lättsamt att balansera med. Flera stycken humoristiska skribenter tillfrågades, ingen nappade. Jag är ingen humoristisk skribent, men man tyckte ändå att jag kontrasterade bra mot de andra skribenterna med en lättare och mer tillgänglig stil. Jag vet inte om jag håller med om att jag skulle vara mer lättsam än vad de är. Men jag tror i alla fall att jag är den som har störst spännvidd och variation i hur jag skriver. Mina inlägg är av ganska olika typ. En del är ganska vreda, som det om en fungerande lösning för jämställdhet eller det om barnpornografi. En del är analytiska och sifferspel, som det jag skrivit om perspektiv och proportioner på våldtäkter (och de två kommande inläggen om perspektiv och proportioner på kvinnomisshandel och mördade kvinnor) och en del är menade att vara baserade på lite mer djuplodande personliga känslor, som de två inläggen om kärlek: Kärleken är död och Jag, en misogyn kvinnohatare. Särskilt de två sista om kärlek tycker jag du skall läsa om du inte gjort det, för dessa inlägg speglar bäst min motivation och ger en aning om hur jag vill världen skall se ut. När jag tjatar om giljotiner och att spärra in politiker på livstid speglar det väl mer vad jag har lust att göra än det visar vart jag vill nå.

Jag håller mig inte till någon specifik stil, jag skriver så som jag tycker är lämpligt och som känns rätt för det jag vill skriva om och det jag vill ha sagt. Inläggen handlar ofta inte heller specifikt om feminism eller jämställdhet, men relaterar på ett eller annat sätt till dessa saker. Ibland väldigt uppenbart. Ibland kanske inlägget verkar Off Topic för bloggen och kopplingen till genus blir ganska långsökt. Jag har flera inlägg på lut som rör yttrandefrihet. Det kanske är Off Topic för bloggen. Men som jag ser det är feminismen det största hotet mot yttrandefrihet, så …

Hur som helst, variationen kommer inte att minska, den kommer att öka. Bli inte förvånad om det en dag dyker upp ett inlägg i form av rimmad dikt, eller om jag väljer att illustrera något med en rent fiktiv berättelse. (Jag höll nästan på att säga att jag har ”Hur Trurl skapade kvinnan” på lager, men det är inte en fiktiv berättelse, det är rena fakta från ett dimhöljt och okänt förflutet.)

Jag och anonymiteten

Det förekom vissa diskussioner om anonymitet i kommentarsfältet efter mitt senaste inlägg. Jag vill klargöra att jag inte på något vis försöker dölja mig bakom någon anonymitet. Jag deklarerade klart och tydligt i mitt första inlägg på bloggen att jag heter Anders Ericsson, och mer anonym än så kan man knappast bli. Jag sökte på Eniro en gång och fick 44000 (44 tusen!) träffar. Om man räknar med att varje person har tre nummer registrerade (alla mobilabonnemang etc) så innebär det att skulle finnas cirka 15000 personer med mitt namn i Sverige. Nu var detta visserligen 7–8 år sedan, och eftersom Anders är ett namn som var som populärast i början av 60-talet kan man väl räkna med att det varit ett visst bortfall i form av olyckor, arbetssjukdomar och självmord. Vi lever ju inte till 80+ som kvinnorna gör. Jag befinner mig i den generation där statistiken och sannolikheten börjar kräva sin tribut. Så vi kanske inte är mer än 10000 Anders Ericsson idag. Men det är ändå alldeles för många för min smak. Jag gillar för övrigt inte namnet. Nu har namnbyte blivit ganska enkelt, men jag tycker det är lite för sent för det när man passerat 50.

Som jämförelse kan nämnas att Dolf när jag testade just nu gav 11 träffar på Eniro (jag är inte med bland dem). Det är ett öknamn vars anor sträcker sig tillbaka till början av 70-talet. Alla mina gamla vänner, och en hel del ovänner, känner mig som “Dolf”. Jag känner mig således mycket mindre anonym som Dolf än som Anders Ericsson.

Jag övervägde för övrigt allvarligt att publicera min adress här för att verkligen hamra in poängen. Jag är inte så orolig för bomber eller avföring i brevlådan, och har inga anhöriga som man kan komma åt mig genom, men jag insåg att det blir alldeles för lätt att hitta mitt telefonnummer om man har adressen, och det krävs så lite för att ringa och väcka någon mitt i natten. Jag vill gärna sova ostört, så jag avstår från att publicera adressen. För de som så önskar finns en kontaktadress för e-mail på sidan ”om oss”. De som vill kan skicka sin hat-mail dit. Jag trodde för övrigt också att mitt namn stod där, men upptäckte att det inte gjorde det. Ska be Mariel att fixa till det.

Det var en ful fan, vad gör han här?Men kissemissen (R.I.P.) är go, eller hur?

Det var en ful fan, vad gör han här?
Men kissemissen (R.I.P.) är go!

Att jag inte går ut med min bild är inte heller för att jag vill dölja mig. Jag gillar helt enkelt inte att visa mig på bild. När mobiloperatörerna för några år sedan uppgraderade från 3G till 4G så nedgraderade jag från 3F till 4F. Det vill säga, jag gick från Fet, Ful och Flint till Fet, Ful, Flint och Femtio. Jag är ingen snygg svärmorsdröm som Tom Cruise, eller har en häftig Schwarzenegger-kropp som får fruntimmer att bli mjuka i knäna och dåna. Mina starka sidor ligger inte på det fysiska planet . Och en bild av mig säger inget värdefullt (Tilläggskommentar av Mariel: jo du är fin). Jag är, som jag redan sagt, en medelålders, vit, heterosexuell man. Vi har inte blivit så sällsynta ännu att det finns något behov av att visa en bild på ännu en. Mitt ”logo” säger mycket mer. Jag har använt det sedan mitten av 80-talet (fast på den tiden väntade Adobe Illustrator i framtiden, så jag ritade det för hand när jag skrev min signatur). Och med tanke på att jag sedan länge har tappat räkningen på hur många gånger jag hört att ”det är du upp i dagen” och hur perfekt det passar mig, så tror jag faktiskt att logot ger en bättre bild av mig som person än ett foto gör (även om jag sedan snart 8 år har gjort uppehåll i rökningen). Jag vill för övrigt inte synas genom en bild, jag vill synas genom det jag skriver. Det är det som är det viktiga. Och det är det som är jag. Inte min kroppsliga gestalt.

Därför väljer jag att exponera mig genom mitt nick och mitt logo, det är den identitet jag vill projicera ut i allmänheten. Kalla det gärna en mask om du vill. Jag är i alla fall tillbaka.

 
Publicerat i Dolf Permanent länk

Om Dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

Hjärtlös filantrop och altruistisk cyniker                                                                                  Minimal moderering begränsad till rena nödvändigheter.                                                         Skitstövlar åker ut permanent med en fet spark i ändalykten.                                                   e-mail: dolf.gd@hotmail.com

Kommentarer

He’s Back (the Man Behind the Mask)
and He’s Out of Control
— 45 kommentarer

  1. Välkommen tillbaka till att börja med. Och vilket sjukt sorgligt inlägg. Det är uppenbart att du präglats av vad jag skulle vilja kalla feminisadism: Ett konsekvent nedvärderande av den samhällsgrupp man anser har all makt på alla andras bekostnad. Man säger sig förespråka allas lika värde, men riktar samtidigt en jantelag enbart mot denna grupp i rättvisans namn. Istället för att fokusera på att för få kvinnor sitter i bolagsstyrelser fokuserar man istället på att för många vita gubbar gör det, vilka gärna även framställs motbjudande på alla sätt som går. Glaset är alltid halvtomt, kampen närs snarare av vrede än vision. Inte undra på att du varit lite stingslig med tanke på hur dessa feminisadister påverkat din självbild. Självklart är det inte du som har satt ribban.

    SvaraSvara
     
  2. @ Dolf
    Heart Rose

    @ Mariel
    Och samhället får gärna börja erkänna att generella könsskillnader finns och är påtagliga i samhället även på individnivå, tex. mäns och kvinnors konflikthantering, språk osv. Vi HAR nytta av att lära oss mer om skillnaderna. Tack Ninni & Erik för er expertis på skillnaderna om Mars och Venus.

    Så lite såSmile Rose

    Ja, man HAR verkligen nytta av det.
    Det är en kunskap som hjälper en på ett privat plan**, i väldigt många situationer. Hjälper mig som är könsastereotypisk likaväl som den nu hjälpt dig (som är mer könsstereotypisk) att förstå.

    Detta var så klassisk genusproblematik att jag inte kunde låta bli att fnissa för mig själv. Tyckte det var komiskt att två skribenter på GENUSdebatten snubblade över DET snöret.

    Det här är också problem i kärleksrelationer där man behöver kunskapen för att tex. lösa äktenskapliga fnurr på linan, förstå varandras vilja och önskningar i livet. Det skulle få ner antalet skilsmässor och ge fler lyckliga äktenskap, vilket så klart gynnar barnens välbefinnande. Därmed menar jag att det skulle minska samhällsproblematik i ett brett spektra, allt från vårdbehov vi har i samhället till brottslighet.

    Antar det ökade din förståelse för vår hårda inställning mot såväl feminismen och genusvetenskapen?
    Det är dom som står i vägen och bromsar för att denna kunskap ska kunna bli allmän kännedom.

    .

    ** inte bara på ett privat plan, det slår på alla nivåer pojkar/män och tjejer/kvinnor interagerar. Ni vet ordet ”härskartekniker” är en nymodighet som vi talar mycket om idag? Jag bara skakar på huvudet och förfäras, för det där är inget annat än ”äktenskapsgräl på arbetsplatsen”. Och det leder till en ineffiktivitet i vårt samhällsekonomismaskineri att inte hantera det problemet på ett bra sätt. Idag gör man, menar jag, 180 grader fe, då man utgår från en genusvetenskap som är 180 grader fel. Skolans resultat ser vi nu, samma galenskap som gör att barnen inte lär sig vad vi som samhälle behöver att de ska kunna.

    Och denna galenskap som sker i vårt land kommer rasera hela Sveriges välfärdssamhälle och vi har redan kommit en j*la lång bit på den vägen.

    SvaraSvara
     
  3. Det här lärde vi oss alla något av!
    Eller som en vis person (hade kunnat stå hen istället, men varför?) en gång utttyckte det. -Att säga förlåt handlar inte om att erkänna att man hade fel utan det är ett erkännande att man bryr sig om någon.

    SvaraSvara
     
  4. @Ninni: Såg dock den här artikeln om att vi inte kommer från mars och venus utan alla från jorden? Thinking Blir förvirrad.

    The pickings, it turned out, were slim. Statistically, men and women definitely fall into distinct groups, or taxons, based on anthropometric measurements such as height, shoulder breadth, arm circumference, and waist-to-hip ratio. And gender can be a reliable predictor for interest in very stereotypic activities, such as scrapbooking and cosmetics (women) and boxing and watching pornography (men).
    But for the vast majority of psychological traits, including the fear of success, mate selection criteria, and empathy, men and women are definitely from the same planet. Instead of scores clustering at either end of the spectrum — the way they do with, say, height or physical strength — psychological indicators fall along a linear gradation for both genders. With very few exceptions, variability within each sex and overlap between the sexes is so extensive that the authors conclude it would be inaccurate to use personality types, attitudes, and psychological indicators as a vehicle for sorting men and women.
    ”Thus, contrary to the assertions of pop psychology titles like Men Are From Mars, Women Are From Venus, it is untrue that men and women think about their relationships in qualitatively different ways,” the authors write. ”Even leading researchers in gender and stereotyping can fall into the same trap.”

    SvaraSvara
     
  5. @Mariel: Mariel, jag tycker textavsnittet du klippte ut är ett bra exempel på ett vinklat referat av forskningsresultat. Läser man mellan raderna framgår det ju att man faktiskt hittade skillnader i psykologi mellan män och kvinnor. Att det sedan finns ett stort överlapp och variation på individnivå är det väl aldrig någon som förnekat. Att egenskaperna där det finns tydliga skillnader är få till antalet utesluter heller inte att de kan få stora konsekvenser. Håller ni inte med om att texten har en lite uppfostrande ton, det är tydligt vad som är den rätta slutsatsen. Och om ledande forskare drar andra slutsatser, då har de ”hamnat i en fälla”.

    SvaraSvara
     
  6. Skönt att ni kunde lösa problemen som vuxna och gå vidare.

    Sedan uppskattar jag att du dolf, citerar en kvinnlig artist, Alice…..

    SvaraSvara
     
  7. Gött! som man säger här i Skåneland.
    Jag läser alla er som skriver och uppskattar er på olika sätt. Det är underbart att det finns så många olika människor som skriver här.

    Tackar!

    Pappa, Man, Vit, Heterosexuell, Make, Medelålders, Ung till sinnet, Trött på galenskaperna och misandrin man ser överallt nuförtiden.

    SvaraSvara
     
  8. @Joakim:
    Tack.
    Men det är inget fel på min självbild. Jag har en bra självkänsla, jag råkar bara veta vad som inte är mina starka sidor, och vad som är mina starka sidor. Och skönhet må vara till större hjälp i livet än intelligens, men intelligensen är mer permanent än skönheten som snabbt falnar efter en kortvarig blomstring.

    SvaraSvara
     
  9. Bilden får ni gärna ta bort för den blev helt fel storlek Wink

    SvaraSvara
     
  10. @JD:
    Jag är med till hälften på det. Det handlar också om vad man ber om förlåtelse för. Jag kan inte be om förlåtelse om jag inte ser mig själv som orsak på något vis till det jag ber om förlåtelse för. Men som sagt, det behöver ju inte nödvändigtvis vara förlåt för att man har fel i sak, det kan ju vara förlåt för att man ser att man sårar någon man bryr sig om, även om man har rätt i sak.

    SvaraSvara
     
  11. @Fugen:
    Tar alla chanser jag får till att citera Alice. Min favoritartist bland kvinnorna Wink
    (Min manliga favorit är Vincent Furnier Smile )

    SvaraSvara
     
  12. Sa, da var ordningen aterställd. Jättebra! Förstod hela tiden att det var en mindre fnurra pa traden som var upplösbar.

    SvaraSvara
     
  13. Jättekul att du är tillbaka Dolf!
    Nu några ord om den här sortens dispyter och feminismens konliktlösning.

    Den här dispyten var när man tittade på den analytiskt ett utmärkt exempel på det elände som könsneutral ideologi ställer till. Vi hade å ena sidan Dolf i en typiskt manlig position och vi hade Mariel i en typiskt kvinnlig position och bägge utgick från att den andra har koll på den positionen. Och till råga på allt var det första Majfirande så både jag och Ninni var upptagna. Rent generellt leder dessa dispyter mycket ofta till separation och skilsmässa för den mest hjälpen är antingen könsneutral eller feministisk.

    Kvinnor begriper normalt inte Marsianska och Män förstår vanligen inte Venusianska. Detta är verkligen den klassiska Mars/Venus konflikten där man efter ett tag inte bara är oense om frågan utan inte ens är ense om vad man är oense om. Vad personer som förespråkar könens likhet överhuvudtaget tänker med kan man bara undra – Är de från vettet?. Det är ironiskt att Genusdebatten som skriver om dessa frågor drabbades på grund av just de här sakerna men desto viktigare att förstå de som inte drabbas av de här sakerna gör fel.

    När man inte får den här sortens konflikter har man en könsobalans.

    Det här är också den sorts händelser Warren Farrell pratar om som bakgrund till att han lämnade feminismen för alltid. Han insåg att han tog kvinnors sida och medan det gjorde honom populär ledde det inte till att kvinnorna fick bra relationer med män, desto oftare blev kvinnorna arga på män. Och här vill jag göra ett kraftigt påpekande: Kvinnorna blir i detta läge INTE arga på män för att de inte får rätt i sakfrågan. Det är därför feministisk politik där feminister får vad än de ber om inte leder till mer nöjda kvinnor.

    Det är därför jämställdismen är så viktig och även kommer att leda till många fler nöjda kvinnor. Vår lösning är inte att ge feminister vad än de anser kvinnor ber om och tro det kommer att göra allt bra. Poängen som folk behöver inse är att det i sakfrågan ofta inte spelar någon roll om kvinnan får rätt eller fel. Det är ett helt felaktigt sätt att prioritera. När människor får vad än de ber om blir de glada en liten stund. Det är när människor får vad de verkligen behöver som de trivs med sina liv.

    För att förstå vad människor behöver måste man gå på djupet.

    Feminismens förslag på lösning är makt? Tror ni det hjälpte kvinnan i det här läget att ha den formella makten? Inte det minsta! Den enda lösningen blev ”separation” och även om det ser ut som en bra lösning i början så gissa hur det känns att göra det om och om igen tills man inte har en separation under bältet utan typ tjugo? Det är på den nivån många elitfeminister befinner sig. Detta är för dem inte engångsfallet utan det normala.

    De är både inkompetenta och emotionellt förstörda

    När man inte håller med män vad gör man då? Jo man skapar förbund för bara kvinnor, gym för bara kvinnor, bussar för bara kvinnor, osv. Och där man inte får vara enbart för kvinnor så gör man det till en ideologisk fråga (värdegrund) så man bara får svaga män som håller med. Det är bara att läsa Pär Ströms bok MANSFÖRBJUDET så blir det uppenbart hur många människor som antingen tror på den lösningen eller går med på den ändå för att de inte orkar bråka om det – eller som man kallar det på mediaspråk: ”ta debatten”

    Även om jag principiellt håller med de personer som tyckte ”privat smutstvätt” inte hörde hemma här på GD så kan jag av den mängd personer som tog sida i den konflikten konstatera att det var nyttigt för många av våra läsare att den här konflikten blev föremål för öppen diskussion. Sanningen är att det varken hjälper att ta parti för mannen (i detta fall Dolf) eller kvinnan (i detta fall Mariel) och även om man frestas att lösa problemet utifrån den formella makten (i detta fall Mariel) så blir resultatet enbart skilsmässa.

    Det är en sak att jag säger till er att makt inte funkar, det är en helt annan att jag kan visa det. Att ha makten är i detta fall enbart ett hinder för riktig lösning /Erik (Aktivarum)

    SvaraSvara
     
  14. Erik

    Jag ville inte haha. Jag satt hela tiden och också tittade på grälet ur ditt perspektiv men ville inte dra igång en analys. Håller med i din.

    Brutalt påpekande från mig men jag tror mariel skiter i vem som hade rätt. Men om dolf mesar sig och ber om ursäkt så blir mariel glad, men rent statistiskt tror jag hon blir olycklig av det i längden. Kvinnor blir lyckliga och känner trygghet i relationer där män är starka , inte ursäktande. Det sämsta en man kan göra vid ett gräl med sin fru är att ge sig om hon har fel. Ofta är grälen inte ens om sakfrågan.

    SvaraSvara
     
  15. Kvinnor blir lyckliga av män, inte män som beter sig som en svagare version av hennes bitciga väninnor.

    SvaraSvara
     
  16. Detta är anledning att jag kryptiskt skev tidigare ”fjäska inte nu dolf”.

    SvaraSvara
     
  17. @Mariel:

    Den artikeln hänvisar till helt felaktiga antaganden och jag vet precis vad felet är. Låt säga att de exempelvis studerar egenskapen ”extrovert” och kommer fram till att könen i ungefär lika hög grad är extroverta. Vad de glömmer är att en man vanligen inte är extrovert på samma sätt som en kvinna är det. En man är vanligen inte varm på samma sätt som en kvinna är det, en man är vanligen inte aggressiv på samma sätt som en kvinna är det osv… För ett tag sedan dök det upp en studie på ämnet jag återkommer till den

    SvaraSvara
     
  18. Kort sagt kan man säga att feministisk problemlösning är att fjäska för kvinnan vilket får förödande konsekvenser för samma kvinnor. Dom blir bara mer olyckliga av detta. Samma mekanismer kunde jag se i Orienten . I de fall jag på frågan om identitet gav sken av att vara en ursäktande protestant utan koll så fick jag mindre respekt av muslimerna än om jag med viss rakryggad stolthet presenterade mig som kristen vid samma fråga.

    Det hela är intessant

    SvaraSvara
     
  19. @Dolf:

    Kiva betyder roligt (eller vad roligt) på finska. (Rotvälska…mummel mummel…hjältarnas ädla språk, om jag får be…mummel mummel…) Smile

    SvaraSvara
     
  20. @Torstensson:
    Jag mesare mig inte. Jag ber adlrig om ursäkt om det skulle innebära att göra avkall på min integritet. När jag ber om ursäkt är det ärligt menat, och det har jag Inga som helst problem med. Jag är inte fångad i ett tvångsmässigt behov av att ha rätt. Men som jag sade tidigare, ofta handlar det om vad det egenligen är man ber om ursäkt för.
    Om jag ber om ursäkt innebär det att jag inser att jag haft ett bättre handlingsalternativ tillgängligt än det jag följde. Jag kan be om ursäkt för att jag inte agerat så smidigt som jag gjort och ändå vidmakthålla min åsikt och hävda att jag har rätt i sak.
    Jag kunde ha varit smart och undvikit konflikten med Mariel. Så att be henne om ursäkt på den punkten är helt i sin ordning. Ska jag stå på mig och vägra be om ursäkt bara för att … vadå????
    Hon vet mycket väl att jag i själva sakfrågan som drog igång hela saken fortfarande har samma ståndpunkt. Det ber jag inte om ursäkt för. Det var inte heller det som var själva brytpunkten.
    Integritet innebär inte att man är regid och oflexibel. Man kan vara väldigt flexible med god integritet. Men att utveckla det mer skulle bli alldeles för omfattande för en svarskommentar här.

    SvaraSvara
     
  21. @Susanna:
    Yxi kaxi taxi te Trolmen, sisu perkele Koskenkorva.
    Min finska fungerar uppenbarligen alldeles utmärkt. Razz

    SvaraSvara
     
  22. Mariel & Dolf

    Tänk hur långt man kan komma om man dels accepterar att det finns könsskillnader, för det var ju just en sådan som kom emellan, och dels om man faktiskt vill förstå motpartens perspektiv som ibland står långt ifrån det egna.

    Om några fler tänkt så långt skulle vår lilla grupp aldrig ens varit påtänkt, hela samhällets ”genusperspektiv” kan i princip kokas ner till denna fråga. Då hade man överbryggt skillnaderna istället för att skylla dem på ena parten.

    Teo

    SvaraSvara
     
  23. @Mariel:

    Jag förstår att artikeln gör dig förvirrad.

    Du har förvisso fått bra svar redan, men jag ska försöka mig på ett annat perspektiv.

    Vad säger artikeln?

    Svar: ”Likheterna är större än skillnaderna”

    Den säger inte att dessa skillnader inte finns, det bekräftar den.

    Finns det någon här som förnekar att likheterna är större än skillnaderna? Självklart det är, både män och kvinnor är människor.

    Tänk nu på den diskussion, du, jag och Erik hade. Det är de små, små detaljerna som gör det, eller hur? Och dessa små detaljer blir i vissa fall helt avgörande!

    Det är de små detaljer som skiljer mellan att ha en hobby och vara nörd. Och nördar är nästan uteslutande män. Därför finns män över ”glastaket” i samhället, för de är total-nördar som är beredda att offra allt annat i livet för ett enda mål.Tack och lov för att dessa nördar finns, för dessas slit har vi alla nytta av.

    Vad är då lösningen om vi vill se fler kvinnor på den nivån i samhället?
    Inte är det att inbilla dem att deras kön är ett hinder? Tvärtom, de måste få se att det kostar männen med. Att männen också måste prioritera bort annat.
    Är det att bygga en glashiss (kvotering och andra diskriminerande åtgärder)?
    Vem blir inte förbannad om man blir diskriminerad? Den dagen kommer när män fått nog av denna diskriminering (som så fint kallas positiv särbehandling). Då kommer män bli förbannade och den dagen skulle inte jag vilja vara kvinna där.

    Vissa yrken, tex politiker, så ingår att kunna ta skit och att kunna enas om att vara oense. Det är en del av uppdraget. Här stjälper man kvinnorna genom att försöka inbilla dom att könet gör det värre och att kvinnor är speciellt utsatta. Finns inget som tyder på det vad jag kan se, däremot har vi könsbundna svordomar.
    Igen så behöver kvinnor lära av männens perspektiv av att prova männens skor. Hur hanterar män ”ta skit” i politiken? (I stort så handlar det om man tolkar det som taskigt framförd kritik mot sak eller kritik mot person/kvinna)

    Vi har så mycket att vinna på att gå i männens skor, att lära oss se på vår situation ur annat perspektiv. Så mycket att vinna på så otroligt många plan.

    Varför försöker artikeln ge sken av att effekten av våra biologiska könsskillnader är försumbara?

    Svar: http://www.youtube.com/watch?v=cXd155v8Z5U

    SvaraSvara
     
  24. @Ninni:
    Sorry, men nu måste jag torpedera dig här.
    ”Likheterna är större än skillnaderna” är rent nonsens utan någon referensram eller måttstock för likheter och skillnader. Du skulle lika gärna kunna säga att ”Avståndet är större än närheten” eller något lika dumt. Du kan också påstå att en brödlimpa och människa är mer lika än olika baserat på faktumet att de båda till huvudsak består av vatten, eller så kan du påstå att en brödlimpa och en människa är mer olika än lika baserat på rörelseförmåga eller intellektuell förmåga. Dvs. om inte människan är en feminist, för då är brödlimpan intellektuelt mer lik än vad feministen är.
    Och är överhuvudtaget likhet jämförbart med olikhet?

    SvaraSvara
     
  25. Bra hanterat båda. Kan nog tänka mig viss avundsjuka från ”andra sidan” iom att ni löste det hela utan utfrysning el dyl av en av er.

    Moget. Bra.

    SvaraSvara
     
  26. @ Dolf.

    Är du inte snäll ska jag börja kalla dig det där ordet man inte får säga till en man. Alla dagar i veckan. Heart

    SvaraSvara
     
  27. Det är väl lite som att säga att person a och person b är lika för att båda gillar trygghet. Sen att trygghet uppfattas olika ja det skiter gens och andra popfeminister i.

    SvaraSvara
     
  28. @TheLogic1:
    Mr Stephen Fry
    I see no reason why
    You wouldn´t want, someday, maybe
    To let me have baby

    SvaraSvara
     
  29. Förresten, glömde hälsa Dolf välkommen tillbaka. Bland det roligaste jag läst i det här bloggänget är Dolfs analys av Lena Mellins ”analys” av frågan om huruvida Mona Sahlins icke-nominering till socialistinternationalens ordförandepost berodde på att hon är en kvinna. Kan du inte posta en länk till den igen?

    SvaraSvara
     
  30. Så bra att det löste sig!
    Tack till Mariel och Dolf för att ni ‘tänkte till’, fortsätt så… Smile
    Ett skolboksexempel på hur män och kvinnor kan prata förbi varandra, det sker varje dag.

    Jag läser varenda inlägg du skriver, Dolf! Sun

    SvaraSvara
     
  31. @Fredrik:
    Det måste ha varit något gammalt i så fall. Du får nog ge mig lite mer kött på benen om jag ska veta vad du pratar om. Om det nu verkligen var jag som skrev det.

    SvaraSvara
     
  32. @Fredrik:
    Jaha, chansen är väl ganska liten att du får se detta, men nästan 2 år efter kopplade jag vad du syftade på. Kommentaren du tänker på var inte här på GD utan på Pär Ströms Genusnytt.
    Jag kanske gör ett inlägg av det.

    SvaraSvara
     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Klicka för att sätta in Smiley

SmileBig SmileGrinLaughFrownBig FrownCryNeutralWinkKissRazzChicCoolAngryReally AngryConfusedQuestionThinkingPainShockYesNoLOLSillyBeautyLashesCuteShyBlushKissedIn LoveDroolGiggleSnickerHeh!SmirkWiltWeepIDKStruggleSide FrownDazedHypnotizedSweatEek!Roll EyesSarcasmDisdainSmugMoney MouthFoot in MouthShut MouthQuietShameBeat UpMeanEvil GrinGrit TeethShoutPissed OffReally PissedMad RazzDrunken RazzSickYawnSleepyDanceClapJumpHandshakeHigh FiveHug LeftHug RightKiss BlowKissingByeGo AwayCall MeOn the PhoneSecretMeetingWavingStopTime OutTalk to the HandLoserLyingDOH!Fingers CrossedWaitingSuspenseTremblePrayWorshipStarvingEatVictoryCurseAlienAngelClownCowboyCyclopsDevilDoctorFemale FighterMale FighterMohawkMusicNerdPartyPirateSkywalkerSnowmanSoldierVampireZombie KillerGhostSkeletonBunnyCatCat 2ChickChickenChicken 2CowCow 2DogDog 2DuckGoatHippoKoalaLionMonkeyMonkey 2MousePandaPigPig 2SheepSheep 2ReindeerSnailTigerTurtleBeerDrinkLiquorCoffeeCakePizzaWatermelonBowlPlateCanFemaleMaleHeartBroken HeartRoseDead RosePeaceYin YangUS FlagMoonStarSunCloudyRainThunderUmbrellaRainbowMusic NoteAirplaneCarIslandAnnouncebrbMailCellPhoneCameraFilmTVClockLampSearchCoinsComputerConsolePresentSoccerCloverPumpkinBombHammerKnifeHandcuffsPillPoopCigarette

Subscribe without commenting