Jag har förstått från Mariels senaste inlägg att en del av er har tagit illa vid sig av vad jag skriver. Hon citerar specifikt ett stycke där jag talar om ”den feministiska sjukan i samhällskroppen” från mitt senaste inlägg om den modlöshet och håglöshet som drabbar många som intresserar sig för jämställdhet och politiska frågor i allmänhet. Jag måste erkänna att det är ett litet mysterium för mig hur det har kunnat få några att så att säga ”vända i dörren” till vår blogg, för det är knappt en enda jävel som har läst inlägget. Det måste betraktas som det värsta dunderfiasko jag har skrivit hittills, så ni kan vara lugna. Spegelytan i den svenska ankdammen är ostörd och lugn, mitt inlägg orsakade inte den minsta krusning på det.

Men hur som helst, jag skulle vilja rikta mig direkt nu till dig som kallar dig, eller ser dig själv som, feminist. Och det här är uppriktigt och ärligt, inga giftiga pikar, ingen vass retorik, och inga förolämpningar. Jag vill faktiskt klargöra några saker.

Jag uttrycker mig ofta vasst och skräder inte orden. Men du ska veta att det inte är dig som person jag angriper. För det första så angriper jag det som jag ser som sinnessjukt eller vidrigt i samhället. Jag angriper företeelser och idéer som frodas i det offentliga rummet och som jag upplever är rent ut sagt farliga. Jag ser ingen anledning till att jag skulle uttrycka mig diplomatiskt eller vara medgörlig om detta.

I de fall jag ägnar mig åt personangrepp (för jo, jag vet, de förekommer ganska rikligt i mina inlägg) så riktar de sig just mot de personer som offentligt förespråkar de idéer och ideologier jag angriper. När jag uttrycker mig hånfullt om Sveland, Reinfeldt och Borgström, så är det just dessa personer jag uttrycker mig hånfullt om. Det är inte riktat mot dig som jag aldrig mött eller diskuterat med. Jag har inget otalt med dig. Men jag har en hel del otalt med Sveland, Reinfeldt och Borgström. De är i mina ögon svekfulla och rent ondskefulla människor som är så fulla med dubbelmoral och dynga så det på grund av övertryck sprutar ut ur både mun och öron som ur det värsta sprinklersystem.

Vet du vad, om du i dina vänners lag vräker ur dig en sak som att män inte skall få barnbidrag för de bara super bort det, så håller jag det inte emot dig. Det är en dumhet, det tänker jag inte sticka under stol med, men jag ser det som en mänsklig rättighet att säga dumheter emellanåt. Jag vräker ur mig min beskärda del av dumheter. Och skäms ibland över dem och ber om ursäkt. Ibland inte. Men när Sveriges statsminister offentligt går ut och talar mot delat barnbidrag med något så jävla korkat som

”Det finns kvinnor som separerat från män med alkoholproblem som på det här sättet kan tvinga till sig halva barnbidraget för att finansiera fortsatt alkoholmissbruk”.

så har han inkompetensförklarat sig själv flerfaldigt och borde fundera på att lägga in sig själv på någon klinik för drogavvänjning. Människan är för fan statsminister och uttalar sig offentligt. Det är inte någon jävla strökommentar han låter undslippa sig när han sitter och krökar med polarna på fredagskvällen.

Så jag gör en jäkla skillnad på vad du säger i dina vänners lag och vad tongivande personer säger ut i det offentliga rummet.

Jag är en utpräglad individualist. Jag bedömer människor som individer. Och jag har en positiv utgångspunkt. Alla människor är hyvens prickar i min bok till dess att de genom sitt agerande bevisat motsatsen. Om du kommer in och debatterar i kommentarsfältet till något av mina inlägg så kommer jag att behandla dig med respekt och möta din argument sakligt så länge jag upplever att du verkligen är ärlig. Skulle jag fräsa till mot dig och vara otrevlig är det förmodligen för att jag uppfattar dig som oärlig och har fått intryck av att du bara vill jävlas eller trollar. Det har hänt att jag bett folk dra åt helvete. Men jag har också bett om ursäkt om jag kommit till insikt om att jag varit omotiverat hård mot någon och missbedömt dennes intentioner.

När jag ger kängor till feminismen och ”feminister” så riktar jag mig mot alla de avarter jag ser i media. Vill du debattera, tja, det smartaste är nog att undvika att debattera feminism och jämställdhet, och faktiskt ta upp de sakfrågor du vill debattera. Diskutera gärna kvotering med mig och mina vänner här på bloggen om den frågan intresserar dig. Diskutera våldtäktsproblematik om du vill det. Diskutera löner om du vill det. Eller någon annan fråga. Var bara ärlig i din diskussion, så ska jag vara ärlig och bemöta dig med respekt.

Och ursäkta mig om du oförtjänt får snytingar ibland för att jag är hård och frän. Men ta gärna en titt på det mediala klimat vi verkar i. Tycker du att jag är otrevlig? Läs Scum-manifestet. Kolla in Vita Kränkta Män med nidbilden av en korsfäst Pär Ström. Läs krönikörerna och mediapersonerna som säger att vita medelålders heterosexuella män skall ställas sist i kön till anställningar. Kolla gärna Kobra på onsdag, SVT1, saxat ur programpresentationen:

Biologen Aarahti Prasad menar att mänsklig reproduktion på helt konstgjord väg snart är möjlig. Och på många håll i väst håller maktförhållandet på arbetsmarknaden på att vända. Kobra frågar sig hur ett samhälle helt utan män skulle se ut.

Jag hyser en svag misstanke om att jag inte kommer att gilla detta program. Förlåt mig om jag blir förbannad och är otidig. Kolla in medieklimatet. Jag ser sällan att vi som är kritiskt inställda till feminismen möts av respekt och saklighet. Tvärtom överöses vi med allsköns beskyllningar, kopplas samman med Breivik och hånas från makthavare och de som är inflytelserika i debatten. Så jag ser ingen anledning att jag skulle vara foglig och trevlig när ger min syn på saken.

Så länge du som individ, oavsett vad du har för åsikter, uppträder schysst så tänker jag också bemöta dig schysst. Det är inte dig som person jag har otalt med. Tvärtom, jag skulle förmodligen gärna ta ett glas med dig och diskutera livets väsentligheter i all vänskaplighet. Jag har aldrig haft några större problem med att andra har åsikter som går stick i stäv med mina. Tur det. För mig. Annars hade jag varit helt utan vänner. Jag må ogilla dina idéer och åsikter. Det innebär inte att jag per automatik ogillar dig. Jag gillar i allmänhet de människor jag möter, förmodligen dig med.

Det kanske förvånar dig, men folk brukar faktiskt säga till mig att jag är alldeles för snäll.

Ville bara ha detta sagt i all vänskaplighet.

Grüss Gott
Dolf aka Anders