Det här inlägget har sitt ursprung i Susanna Varis inlägg Apropå våld. Jag börjar med att citera hennes kommentar:
I dagens DN kultur glorifieras våld som utövas av kvinnor. Det är emancipatoriskt, fint och rätt:
Varis hänvisar till DN kultur där Kristofer Ahlström synar den nya Girl gang-trenden i en artikel som presenteras så här:
Inom loppet av en månad har tre filmer om kriminella kvinnliga gäng biopremiär ”Foxfire”, ”The bling ring” och ”Spring Breakers”. Kristofer Ahlström ser det som en välkommen revolt mot ett mansdominerat samhälle
Artikeln handlar mestadels om ”Spring Breakers” och därför beslöt jag mig att göra en recension. Handlingen i stort: Uttråkade tjejer begår väpnat rån för att få råd att åka till Florida på Spring Break
Min hypotes var att jag skulle hitta saker som media normalt sågar men som de här i postmodern anda försöker tolka annorlunda eftersom filmen handlar om ”rätt grupptillhörighet”.
Hur väl detta stämmer på ”Spring Breakers” går knappt att föreställa sig.
Filmen fick positiv respons på DN-kultur trots att den är full av saker de brukar avsky. Delar av filmen ger intryck att komma direkt från en ”Girls Gone Wild-video” och då menar jag inte bara tits & ass utan även det faktum att den är filmad mer som dokumentär än långfilm, har ni sett Miami Vice (2006) vet ni vad ni har att vänta. Så här beskrivs filmen av Onyanserat om film och tv.
En vän som såg Spring Breakers samtidigt med mig kommenterade den efteråt med att ”regissören gjorde bara den här filmen för att han ville kolla på bröst i tre månader”. Jag ville inte riktigt tro att han hade rätt i det, jag tror ändå att Harmony Korine vill säga något annat – men vad? Den kvarvarande känslan av filmen är trots allt tits and ass, tits and ass, tits and ass, vapen, knark, och lite mer tits and ass.
Vi har mängder av stereotypa inslag med sexiga kvinnor och tuffa machokillar. Vi får även se flertalet ”våldtäkter” av ”date rape-typ” där tjejerna skrattande utför sexuella handlingar i drogpåverkat tillstånd både med varandra och med olika killar. Vidare så är stora delar av filmen rena montage som om man plockade scener från den riktiga filmen som vi aldrig får se. SVT Filmbloggen kommenterar
Kåta tjejer i bikini snortar kokain från varandras bröst och bong-rökande birakillar i bakvänd keps häller öl över dem på golden shower-manér.
Sedan har vi det här med evolutionspsykologi. Efter halva filmen blir tjejerna arresterade av polisen och träffar rapparen ”Alien” vilken bäst kan beskrivas som en absurd blandning av försörjarkille, macho-alfahanne och manlig feminist. Nej, jag skämtar inte.
Från denna punkt är filmen mest en kvinnlig haremfantasi.
Ahlström pratar om ”vändningen” men vad han inte nämner är att allt sker på Aliens villkor. Han betalar borgen, de åker i hans bil till hans lya, leker med hans vapen osv. Han är den äldre grovt kriminelle killen som lurar med sig minderåriga tjejer. I den mån något positivt kan sägas så framställs tjejerna iaf inte som offer utan som idioter. Undantaget den mest religiösa tjejen som inte tycker det är kul längre och åker hem. Så var de bara tre kvar.
Alien är en grovjobbande knarklangare som mest extraknäcker som rappare. Hans livsfilosofi är att göra fel på alla punkter där folk tycker att han borde göra rätt.
Just för att gänget består av tjejer så beskrivs det hela inte som idiotier i DN-kultur. Istället skall filmen föreställa något slags uppror. Hur Ahlström får filmens innehåll till uppror mot annat än fungerande hjärna är ett mysterium. Tjejerna flockas kring Alien och gör med få undantag honom till viljes. Ahlström babblar om uppror mot mansdominans, såg vi ens samma film? Till råga på allt börjar drar han in freudiansk pseudovetenskap.
Att vapnen i den här filmen hanteras av kvinnor är alltså ett tydligt sexuellt maktövertagande som borde – om man skall fortsätta den freudianska tankebanan – ingjuta kastrationskomplex i var och varannan man. Det är en nästan övertydligt demonstrerad emancipation och maskulinisering
Ännu mer gnäll om hur män är rädda för starka kvinnor alltså.
Lägg märke till Ahlströms användning av ordet ”tvång” i som något positivt. Så här förtjust beskriver han övergrepp under vapenhot.
Det triggar bara situationen som slutar med att han tvingas ner på knä och får de dubbla pistolpiporna nedkörda i gomseglet medan tjejerna förföriskt fnissar ”det här gillar du va”? och tvingar honom att suga av sina egna pistoler i en bisarr version av autofelllatio.
Nej, det slutar inte där. Det slutar med att Alien som den dåre han är går in i rollspelet för fullt och när han inte påverkas av tjejtrions försök att spela tuffa utan tvärtom suger pistolen hårdare skriker de av skratt, ger upp sina försök och berömmer hur galen och snuskig han är.
”hahahaha! you sick mother fucker! hihihihi you nasty!”
Wow! Ahlström, verkligen nytänkande. Snart får vi även kvinnlig ”befrielse” när de sätter på sig chockrosa skidmasker. Välkommen till journalisternas upp och nervända värld. Det är nu feministiskt att tjejer är mer anonyma. Efter den pinsamma episoden hittar filmen hittar ett sätt att få bort en av tjejerna så de två kvarvarande tillsammans med Alien kan återskapa trekanten från Wild Things (1999)
Beträffande våldet så finns bara två scener av betydelse.
Ovan nämnda väpnade rån mot ett matställe för att få pengar till resan samt filmens ”höjdpunkt”: När gänget planerar och utför massmord. Bägge är ren våldsglorifiering utan någon som helst underliggande budskap. Alla andra våldsscener är antingen montage eller så är vapnen enbart för syns skull där man viftar och känner sig cool och tuff. Det är så patetiskt som det någonsin kan bli.
I den mån något positivt kan sägas om filmen är det att den aldrig framställer tjejerna som offer utan valmöjligheter. De är omgivna av knark och vapen för att de föredrar att umgås med den sortens killar. Om de råkar illa ut så är det inte pga samhällets normer utan för att de aktivt söker sig till de få killar som förkastar samhällets normer fullkomligt. För att citera Erin Pizzeys bok från 1982 är de helt enkelt Prone to Violence
Eller på enklare svenska: Dåliga människor som söker sig till andra dåliga människor.
Pingback: Filmrecension och analys – Spring Breakers (2013) Girls Gone Guns | UmeNytt.se - Nyheter Umeå Sverige - Nyhetsportal
Nja Erin Pizzey använder ju inte definitionen dåliga människor. Såhär skriver hon i förordet:
”In a violent family, however, this birthright to love and peace is betrayed, because from the moment of conception the child lives in a world where emotional and physical pain and danger are always present. The child then bonds to pain. This bonding becomes an addiction to pain. The child then cannot grow to form an independent self, because he or she is slave to this addiction. Throughout life, the person then recreates situations of violence and pain, for those situations stir the only feelings of love and satisfaction the person has ever known.”
http://norskgoy.files.wordpress.com/2012/03/erinpizzey_pronetoviolence.pdf
Alltså individer som söker sig till, provocerar fram eller skapar den våldsamma miljön.
http://human-stupidity.com/stupid-dogma/mens-rights-feminism/emotional-terrorist-prone-to-violence-women-by-erin-pizzey
En blivande kultrulle ! Jag skulle gärna vara med ett gäng bikinibrudar med attityd en vecka typ.
Massmord blir alltid bättre på film med bikinis. Jag är trött på manliga stenansikten i 3-dagars skäggstubb med intellektuella funktionshinder inom autismspekrumet.
Detta kom som en skänk från ovan.
Välskrivet som alltid, Erik!
Här en bilder som känns att de passar in i sammanhanget – detta är verkligheten, utan det förskönande, utan det feministiska filtret
http://www.dagbladet.no/2013/06/07/nyheter/fotodokumentar/vold/27572178/
@Dreadlock: Varför fick du negativa röster på din kommentar? Du är ju skitrolig
Ovanstående harang är en jäkla parodi. Som man känner sig själv,så känner man andra. Känner man sig hotad av bikinibrudar med automatvapen i en spelfilm, borde det framgå i artikeln och inte göra sig till språkrör för halva manligheten.
@Ligneto:
…har funderat på det. Humorn gick inte fram . Landade inte
@Dreadlock:
Kanske hade den ’landat’ lite bättre om du hade satt punkt efter skäggstubb?
@Mia.:
” Kanske hade den ‘landat’ lite bättre om du hade satt punkt efter skäggstubb? ”
Jag satte en punkt i slutet av inlägget ,inte mitt i.
Vad finns i nästa mening , som jag borde satt punkt på, som jag inte borde skrivit ?
@Dreadlock:
Men som sagt det är vad jag tror, andra kan ju ha andra ’invändningar’.
Njaä… Nu tror jag nog allt ni driver i väg lite väl mycket.
Jag har sett filmen och tycker inte era resonemang stämmer in vidare bra. Normalt är jag ett fan av Harmony Korine men ”Spring Breakers” gjorde mig lite besviken.
Filmen är en grotesk version av spring-breake-kulturen och av ganster-hip-hop-kultur som den ibland framställas i musikvideos. Visuellt är den väldigt stark (påminner om fotografen David LaChapelles grällt färgade fotografier) men själva historien kommer inte upp i samma nivå. Slutet när två av tjejerna skjuter som i den värsta hongkong-rullen, är väldigt orealistiskt, även för att vara i en så här orealistisk och överdriven film. Filmen är annorlunda med så mycket syndigt och utlevande festande, och med tjejer ibland i omvända maktfulla positioner, men jag är rätt säker på att den inte blir en ”Scarface” för radikala feminister.
@Dreadlock:
Ja det blir säkerligen en kultrulle eftersom det finns mängder av människor som tycker att total frånvaro av substans är en stor konst, det vore inte första skitfilmen som ett gäng människor hyllar som stor konst. Något av det mest absurda jag sett är MovieBobs recension på The Escapist.
Men faktum kvarstår att filmen totalt domineras av James Francos karaktär samt har mängder av tits & ass som dansar runt i slow motion så jag ställer frågan på vilket sätt fllmen gör uppror mot mansdominans?
Massmord må bli bättre i bikinis men inte bättre när allt som visas verkar bestå av ett musiksatt montage från en annan bättre film som vi aldrig får se. Vidare så är det enda ansikte du får se i den scenen Aliens. Bägge tjejerna är klädda i neonskrikiga rånarluvor.
@Mia.:
Jaha, och kan man få en motivering till varför ? Det skulle hjälpa till en hel del. Främst är jag intresserad av vad du läser in i meningen i hela sammanhanget.
@Nils D:
Nja, musikvideos får inte visa naket på det sätt filmen gör. Det påminner mycket mer om Girls Gone Wild-filmerna som i praktiken är mjukporr i partymiljö. Filmen är för övrigt till stora delar montage med ständigt spelande ljudslingor och voice-overs.
Det finns egentligen ingen historia att tala om, den är för dokumentärfilmad för att ha någon historia. I den mån det fanns en historia så hittas den förmodligen i den andra bättre film som alla montage vi får se kommer från. Filmen är uppenbart inspirerad av Project X och eftertexterna från The Hangover. Men där skaparen av ”The Hangover” förstår materialet räcker för fem minuter drar Korine ut på det i all evighet.
Den scenen har få likheter med hongkongrullar då folk tenderar att ta skydd och agera realistiskt i dem. Inspirationen för slutet kommer snarare just från de datapel tjejerna skulle låtsas befinna sig i när de rånade restaurangen tidigare.
Faktum är att många feminister inte kan gilla filmen alls pga dess sexuella innehåll. Som jag påpekade innehåller den mängder av vad som med feministiska mått är”våldtäktssituationer” och där får jag faktiskt medhåll av vissa kritiker. Observera Steubenville – tjatet om Rape culture.
http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2013/mar/28/spring-breakers-movie-wild-girls-rape-culture
Medan andra försvarar filmen som konst
http://www.thegloss.com/2013/03/29/culture/spring-breakers-movie-does-not-promote-rape-culture-sex/
Argumentet för försvar tycks vara att filmen i själva verket försöker ge en negativ bild av vad som visas. En tredje variant menar dock att det där bara är sant om man har den löjliga iden att artistens jobb är att ta ställning.
http://movies.nytimes.com/2013/03/15/movies/spring-breakers-directed-by-harmony-korine.html?_r=1&pagewanted=2&
Och där hittade jag problemet (vissa) feminister har med filmen. Det var svarta gangsters som tjejerna massmördade. Vad feminister vill se är tjejerna mörda vita partykillar.
http://www.themillions.com/2013/04/the-rapist-next-door-on-harmony-korines-spring-breakers.html
Den här texten kan vi hänvisa till närhelst feminister klagar på manligt våld. Våldet i sig har feminismen här inga problem med, likt kommunisternas kritik av nazismen var problemet enligt feministisk teori enbart att det inte var klassfienderna man massmördade.
Det här är en djup, härlig och fräsig film om feministisk emancipation, kvinnlig frigörelse och jämställdhet! Män som inte gillar den Spring Break har bara kastrationsångest.
Massmord är jättekul och fint när det är kvinnor som utför det. En eloge till DN som förstår att det är så.
@Dreadlock:
Det handlar nog mer om vad jag läser in i funktionshindret. Den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen tycker jag inte passar i sammanhanget. De killarna (för det verkar oftast vara killar) ser jag inte som killarna med ”stenansikten i 3-dagars skäggstubb”. De du verkar fara efter skulle jag nog snarare placera i facket ”med antisociala/psykopatiska drag”.
Ja det är intressant hur mycket krystade kulturartiklar med genusanalys man kan läsa i Sverige.
Där det måste vara ur privilegierade vita medelklass kvinnors perspektiv och där männen på kulturredaktionerna fastnat i gammalt könsstereotypt tänkande som en riddare på en vit springare som hjälper kvinnor i nöd där dom gått på den feministiska retoriken att feminism är lika med kvinnor därför är den en helig ko som aldrig får ifrågasättas.
Och inom denna trånga ram blir det väldigt svårt att skriva en intressant och klartänkt recension eftersom självcensur inte öppnar dörrar utan stänger dom men för medelmåttiga recensenter så är det skönt att ha ett färdigtryckt åsiktsregister som man kan klämma in i artikeln då att tänka fritt aldrig varit deras starkaste gren.
Och hur blir då kulturlivet i Sverige där både recensenter och kulturutövare sjunger i samma kör och i samma ton ja det blir enahanda förutsägbart och tråkigt där t.ex ett besök på teatern av nyskriven svensk pjäs möjligtvis kan hyllas för igenkänningsfaktorn inte av att pjäsen speglar människors liv utan för att man sett samma pjäs i olika tappningar under olika namn.
Och där både pjäsförfattare och recensent sitter med samma feministiska manual för att utförande och kritiken måste bli rätt och Gud nåde om man går utanför den då blir man snabbt utfrysen och får inte längre vara med och leka i kulturelitens lekstuga.
Jag kollade på den här filmen utan att veta vad jag hade att vänta mig. I början så blev jag rätt uttråkad, efter ett tag så kände jag mig mest äcklad. Det bestående intrycket är dock helt enkelt tristess. Till det konstiga, så här i efterhand tycker jag det är en utmärkt film. Den är oerhört välfilmad och vackert gjord och den porträtterar just det man känner för denna film. Tristessen av det som media klassar som nöjen. Världen där flickor växer upp med disneyfigurer som förebilder och spring break som idealet på stället där man trivs och har kul.
Man kan inte identifiera sig särskilt väl med någon av huvudpersonerna, men det är hela poängen. De kan inte identifiera sig själva i situationen. Allt slutar som det videospel det är.