Feministisk manssyn likvärdig med fördomar från 1800-talet
avatar

Uppenbarligen räckte det inte med Bengt Ohlsson i DN. Nu har SvD också letat ursäkter till påhopp på det manliga könet.

Med den talande rubriken ”Så blev mannen det otäcka könet” kan vi via Håkan Lindgrens texter se vilken manssyn SvD står för (Mannen är det otäcka könet). Har man okritiskt rasistiska källor är man rasist. Har man okritiskt mansexistiska källor är man följaktligen mansexist. Lindgren följer sedan upp sin första SvD-artikel med ”Patriarkatet gör mannen helt värdelös” (Mannen är helt värdelös)

”Kanske tror någon att mannen blev ond någon gång på 60- eller 70-talet, men Kucklick är inte ute efter att kasta skuld på de senaste årtiondenas feminister. Vår föreställning om den onde mannen är betydligt äldre än så: han har spårat den till början av 1800-talet. Ända sedan dess har det moderna samhället haft problem med män, ett problem som enligt Kucklick inte har någon motsvarighet i historien.”

Det är bara ett problem med det påståendet. Om det dåvarande moderna samhället haft problem med män varför skulle vi lyssna på dess företrädare? Det moderna samhällets problem med svarta, judar eller homosexuella lyssnar vi knappast på idag. När SvD skriver om ”vår” föreställning är det samhällskritiker de måste mena. Vi måste alltså dela upp resonemanget i den moderna samhällsidén populär hos samhällskritiker och det riktiga samhället där män inte anses problematiska förrän någon börjar ge ovan nämnda samhällsidé någon betydelse.

”De första som formulerade den nya manlighetskritiken var ”mästertänkare” som Fichte, von Humboldt, Kant och Hegel, skriver Kucklick… Tillsammans med ett antal skribenter som Kucklick lyft fram ur glömskan byggde de på kort tid upp en konsensus om att mannen är mänsklighetens fiende.”

Med andra ord en klubb för inbördes beundran hade konsensus och Christoph Kucklick drar upp denna klubb ur glömskan av allt att döma eftersom deras tankar råkar sammanfalla med de feministiska åsikter som är populära idag hos sociologer och journalister. Samhällskritiker av vilka flera fallit i glömska hade nedvärderande åsikter på 1800-talet. Feminister har samma sorts mansexistiska åsikter idag. Feminism 2013 är alltså likvärdig med fördomar från 1800-talet.

”Mannen var av naturen brutal, egoistisk, asocial, oförmögen att kommunicera, saknade känsloliv och var – naturligtvis – besatt av sex.”

Men detta betyder givetvis inte att den feministiska mansexismen av idag kommer av att feminister förläst sig på Fichte och Pockels. Om Kucklick tror det är han helt ute och cyklar. En korrelation är inte samma sak som en kausalitet. Snarare är det så att när eliter på 1800-talet ville tvinga fram förändringar sade de samma saker som de säger idag. Huruvida eliterna kallar sig förespråkare av ”modernitet” eller ”jämställdhet” är helt irrelevant. Bara de får prata ihop sig tillräckligt länge kommer de fram till att samhället är eländes elände och allt är männens (och bögarnas) fel.

Mannens ”karaktär” blev en bekväm förklaring till en social omvandling som var svår att få grepp om. Denna tankefigur blev i sin tur, skriver Kucklick, ”en av modernitetens djupaste stereotyper”.

Inte bara modernitetens uppenbarligen då samma stereotypa fördomsfulla demoniseringar av det manliga könet även hittas hos mängder av nutida feminister. Vi blev av med rashatet men mansexismen fick tydligen stanna i finrummen.

Den är fortfarande verksam: se Katrine Kielos bok ”Det enda könet” (2012), där ”den ekonomiske mannen” är en bekväm symbol för den krisande marknadsekonomin.

Helt värdelös är dock inte SvD-texten om Kuklick. Ni vet alla de där ”bevisen” på kvinnohat som genusvetare som Hirdman använder i Genusbiblioteket för att visa hur förtryckt kvinnan varit i historien? Här kommer lite reversed cherry-picking.

”När det gäller konsten att bruka förnuftet verkar kvinnan alltid ha visat vägen”, skrev von Hippel, en vän till Kant, 1793. Mannen måste bryta med sitt kön och närma sig det kvinnliga för att bli människa, ansåg von Humboldt.

bara kvinnan hade rätt att bestämma om äktenskap ska ingås eller upplösas, eftersom äktenskap, enligt Fichte, bara borde ingås av kärlek, och bara kvinnan var förmögen att älska. I mannen ”finns ursprungligen ingen kärlek, bara könsdrift”

Observera att det är först när dessa påståenden kunde användas för att attackera det manliga könet och berättiga manshat som akademiker, sociologer och journalister citerar dem. De citerade dem inte när det handlade om att visa hur kvinnan varit underordnad historiskt. Då handlade alla texter om hur dålig kvinnan varit. SvD-artikeln är medveten om detta och påtalar att ”lugn, ingen åsikt kan motbevisas, vi hittar på nya regler efter behov”

”Det vore förstås ett misstag att tro att 1800-talet var entydigt för eller mot män. Manskritiken skulle utan problem kunna samexistera med en övervärdering av mannen. Inget århundrade är homogent, motsatta åsikter trivs utmärkt tillsammans, kompletterar och förstärker varandra.”

Feministers antaganden om synen på männen som uppåtriktad var alltså felaktig men det gör inget för det är inga som hest problem att kombinera modernitetens texter om kvinnan som överlägsen mannen med åsikten att det är mannen som har högt värde. Motsatta åsikter trivs utmärkt med varandra för annars tvingas vi ändra på teorin.

”Om Kucklick har rätt betyder det inte att 1800-talets könsroller var mindre orättvisa än vi trott, men dess orättvisor och känslomässiga konstruktioner blir begripligare för oss.”

Det blir alltså begripligare för personer som falskeligen hänvisa till hur man såg ner på kvinnan att man i själva verket såg ner på mannen. Den första teorin var att man skrev elaka saker om kvinnor och såg ner på kvinnor men den var problematisk. Om man i själva verket skrev elaka saker om män och såg ner på kvinnor så blir det hela däremot mycket mer begripligt????

NEEEEEEEEEJ

Vad som blir mer begripligt är hur det kan komma sig så mycket dumheter skrivs i media idag. Om man ändrar en teori från ”det står att kvinnor är skit alltså är kvinnor underordnade” till ”det står att män är skit, alltså är kvinnor underordnade” då visar det att fältet påstår samma sak helt oberoende av observationer

”…motsatta åsikter trivs utmärkt tillsammans, kompletterar och förstärker varandra.”

Läs det där några gånger och berätta gärna vad andemeningen är i budskapet. Fortsätt sedan med följande klockrena navelskåderi.

”Jag använder ordet ”patriarkat” på ett sätt som kanske skiljer sig en aning från det gängse. Patriarkatet är inte en ordning där mannen värderas högst – det är en ordning där mannen är fullständigt värdelös”

Nämen oj oj oj då det där låter ju inte bra. Isåfall betyder det ju att feministerna har fel eller hur? Givetvis inte! Det finns ingen feministisk teori som inte kan räddas med en ad hoc av rang.

”…utom när han utövar makt genom hot och våld. Vem är det som ständigt måste hävda sitt eget värde? Den som inte har något.”

Tjusig räddning eller hur? Vi kan alltså behålla teorin om patriarkatet bara vi dränker media med historier om hur män har (mer) makt genom våld och hot. Saknas det riktigt våld kan vi alltid utöka våldsbegreppet att omfatta fler saker. Män som hävdar värde genom exempelvis driftighet, kreativitet eller påhittighet räknas inte – såvida inte de är journalister eller liknande politiskt korrekta samhällskritiker, då har man alltid värde i media. Här är exempelvis en man som media gillar för att han fått makt genom fina och snälla saker.

”Det hör till att man ska avsluta en sådan här artikel med ett optimistiskt ”vad bör göras”

Observera att han inte kallar det normen utan något som bara ”hör till” Det är ju när de andra beter sig normativt som det är en norm. Journalisters normer är egentligen inte normer utan det bara ”hör till” att man skriver på ett visst sätt.

”Majoriteten har redan bestämt sig – med magkänslan eller hjärtat eller var någonstans i kroppen de djupa, ordlösa besluten fattas. Majoriteten har fått nog av moderniteten och flyr tillbaka till patriarkatet.”

Om detta vore sant vems är då felet? Jo just ja, det är ju förespråkarna av moderniteten som bär skulden för en sådan utveckling. Men själva är de såklart enbart besvikna på människor och ser lösningen i ett mindre demokratiskt samhälle där moderniteten inte är ett fritt val utan skall köras ner i halsen på folk via en upplyst elit – precis som genusmärkta utbildningar. Om det vore sant alltså. Nu finns något som heter falskt dilemma där vi varken behöver välja det ena eller andra av de två alternativen.

Tack och lov för jämställdismen – där förkastas både moderniteten och det patriarkat som Håkan Lindgren beskriver. Skribenter som Håkan Lindgren tror de kan slippa försvara modernitetens nackdelar genom att skrämma dit oss med demonisering av det patriarkat vi annars riskerar.

Uppdatering: Den hälsosamme ekonomisten – Manligt beteende, kvinnliga normer.

 

Kommentarer

Feministisk manssyn likvärdig med fördomar från 1800-talet — 49 kommentarer

  1. ”Det moderna samhällets problem med svarta, judar eller homosexuella lyssnar vi knappast på idag.”

    Tack. Läste artiklarna för snabbt och tänkte inte så långt.

    SvaraSvara
     
  2. Halva mänskligheten kan inte känna kärlek kom ihåg det alla ni kvinnor där ute när män sagt/säger att dom älskar er så är det bara en lögn och när ni betraktar er son så är det bara en halvmänniska ni ger kärleksfulla blickar.
    Vilket artikelförfattaren på svd så förtjäntfullt upplyst er om.

    SvaraSvara
     
  3. Jag läste inte artiklarna på det sättet. Jag såg bara nåt högtravande kulturpretto, som på ett ordbajsande men neutralt sätt beskrev en teori om misandrins idehistoriska rötter.

    SvaraSvara
     
  4. Jenny

    Varför visste jag att en sådan kommentar skulle komma från just dej Grin

    SvaraSvara
     
  5. Erik

    var modernitet och senmodernitet begrepp som sociologer myntade? Eller var det någon annan samhällsvetenskap? Det har jag inte koll på. Bara kuriosa.

    SvaraSvara
     
  6. Ytterligare en projektionsbikt. Jag vill inte tänka på hur illa Håkan Lindgren kan ha behandlat kvinnor i sitt liv. Han beskriver ”mannen” som en psykopat, så han vore nog mer betjänt av psykiatrisk vård än medieutrymme.

    SvaraSvara
     
  7. Generell iaktagelse:

    Feminister skyller på patriarkatet och sen använder de sig av alla de felaktigheter som de påtalat men gör det till sina och då är det OK.
    Man byter bara ut byxor mot kjol.

    Ett ex. är härskarteknik.

    När Gudrun Schyman säger till sin manlige meddebattör att:
    ”du förstår inte för du saknar kunskaper om feminism” så är
    det OK.

    SvaraSvara
     
  8. @Jenny:
    ”kucklick”, ja, det ju nästan så man börjar undra om det är något lurt och man försöker göra en omvänd Sokal.

    SvaraSvara
     
  9. Jag är också inne på Bashflaks linje, jag gör t.o.m ett steg längre och säger att jag tycker att det var intressanta artiklar, åtminstone den första. I den första kände jag inga feminstvibbar alls, även om de började dyka upp lite grand i den andra. Tvärtom tycket jag det var tankeväckande, särskilt om man betraktar det ställt mot Hirdman vars dynga (”Genus – Det variablas konstanthet” eller vad sjutton det var boken hette, den som Ninni granskade i ett inlägg) jag plöjde mig igenom för ett tag sen.
    Det ger helt motsatt bild, jämför SVD-artikeln med Hirdmans

    Han Hon
    Liv Död
    Ljus Mörker
    Kraft Svaghet
    Ande Materia
    Ren Oren

    Och konstratera det här från artikeln:

    Genom kvinnan lär sig mannen ”ödmjukhet, tolerans och tillmötesgående”, skriver Pockels, hans ”härsklystnad” förvandlas till ”lydnad och eftergivenhet”. Och i en märkligt träffande bild beskriver Pockels förälskelsen som en hjärttransplantation: när mannen ”blir besegrad betraktar han sig själv som segrare, och byter, enligt sin egen uppfattning, ut sitt hjärta mot ett oändligt överlägset hjärta”. Nämligen hennes.

    Mannen blir mänsklig först när ett kvinnligt hjärta placeras i honom. Det är en bild som innehåller en hel del nedvärdering av mannen. Ingenting i hans hjärta är det minsta värdefullt; han har ingenting att lära henne. Hans kropp är en maskin som behöver ett kvinnligt hjärta för att fungera – annars är det risk att maskinen blir en mördarrobot.

    med det här från Hirdman:

    Det var denna vita vätska som i det antika tänkandet skapade länken mellan kroppen och själen och gav åt det maskulina den högre grad av mänsklighet, dvs. förnuft som utmärker män. Spermier var en slags flytande ande kunde man säga. Det är fascinerande att se, att där den manliga kroppen används i genusproduktionen, så transformeras kroppen till själ, medan proceduren är den diametralt motsatta i formandet av det feminina: där blir i många gensudiskurser själva den kvinnliga ”själen” i själva verket ett slags reflexer av ”könet/köttet”.

    Jag kan inte bedöma den historiska kvalitén på det som tas upp i artikeln, jag är varken be-Kant med Immanuel eller de andra filosoferna från den tiden, mer än att jag känner igen namnen, men jag tycker det som tas upp ger ett intressant perspektiv som går stick i stäv med feminismens mantra om mannen som den privligerade gruppen. Och bortsett från att jag är allergisk mot floskeln ”patriarkatet” så tycker jag nog att det ligger en del i

    Patriarkatet är inte en ordning där mannen värderas högst – det är en ordning där mannen är fullständigt värdelös utom när han utövar makt genom hot och våld. Vem är det som ständigt måste hävda sitt eget värde? Den som inte har något. Mannens ursprungliga värdelöshet är patriarkatets grundförutsättning. Mannen blir bara värdefull genom sina prestationer, genom sin plats i hierarkin. Du kan bara bli en riktig man genom att erövra en status som bygger på hot och våld, och innan du kan göra det måste du misshandla bort all känslighet ur dig själv.

    Byt ut ”patriarkatet” mot ”genom civilisationens historia” eller nåt liknande, så låter det i mitt tycke ganska så rimligt.

    Att ”motsatta åsikter trivs utmärkt tillsammans …” är lite av en oxymoron, men skall nog inte tolkas alltör bosktavligt. I min ungdoms dar hade jag en umgängeskrets som innefattade både blåmoderater och illröda kommunister, och de kom inte bara överens med mig, utan också sinsemellan, så, jo jag kan tänka mig att ”motsatta åsikter trivs utmärkt tillsammans”.

    Vad gäller att han säger ”hör till” så begriper jag inte alls den kritiken. Jag ser det mer som ett rent ordmärkeri.

    SvaraSvara
     
  10. @Torstensson:

    ”var modernitet och senmodernitet begrepp som sociologer myntade? Eller var det någon annan samhällsvetenskap? Det har jag inte koll på. Bara kuriosa.”

    Det verkar huvudsakligen vara rent filosofiska och politiska begrepp. Håkan Lindgren radar upp tyska filosofer på löpande band och beskriver dem som förespråkare av en modernitet där misandri är en central beståndsdel. Håkan Lindgren är själv förespråkare av en modernitet som han menar utmärks av att inte kunna utmärkas.

    ”Med modernitet menar jag snarare något i stil med det som Marshall Berman beskriver i Allt som är fast förflyktigas. Något som slingrar sig undan varje försök att sammanfatta det i en bestämd ideologi”

    Observera att vi här får det klassiska flum-ad-hoc argumentet. Han säger att vi skall slippa regler men samtidigt smyger han fram regeln att det är absolut förbjudet att följa regler. Men den regeln räknas såklart inte. Precis som postmodernismen säger man inte kan uttala sig om världen – vilket är ett uttalande om den värld de säger vi inget kan veta om.

    ”Så jag är den siste modernisten? Tja, alla identiteter får mig att vantrivas, och redan innan jag hunnit till slutet av den här artikeln har jag fått en intensiv lust att kränga av mig etiketten modernist.”

    Alla identiteter får honom att vantrivas, jaså? Förkastandet av alla identiteter är givetvis lika mycket en identitet men det fattar inte Lindgren. Han är fullt upptagen med att kasta skit på rätten att ha någon annan identitet än hans egen. Alla identiteter får honom (personligen) att vantrivas. Därför skall alla andra också vara precis likadana och vantrivas med identiteter. Så oerhört unikt att alla skall vara precis likadana i den frågan men i alla andra frågor anses det förskräckligt att folk är likadana. Just den regeln får såklart tillåtelse att finnas, deras regler gäller aldrig den egna disciplinen.

    SvaraSvara
     
  11. @Dolf:

    Den första bilden jag fick i huvudet var en tunga som slickar på en kuk. Sedan började jag fundera på om det var en bloggare som kallade sig för Kucklick som skrivit artikeln, du vet bloggare nuförtiden ska ju ha så coola namn. Typ Blondinbella och Kissie hahahaha fast ”Kucklick” hade faktiskt varit coolt på riktigt. Sen när jag verkligen förstod att han hette så i efternamn blev jag väldigt glad för hans skull att han är anglosaxier eller nåt, alltså att han inte vet vad ”Kuck” kan bli på svenska. När jag väl hade bearbetat allt detta så hade jag tröttnat och surfade vidare.

    Men i det stora hela så verkar det som om Kucklick står på männens sida?

    SvaraSvara
     
  12. ??? Men hallå???
    Det är ju inte Lindgren eller för den skull Kucklick som har dessa negativa ideer om män, utan de skriver om dem som hade dessa ideer för 200 år sedan. Hör ni inte den ironiska tonen när han skriver ”De första som formulerade den nya manlighetskritiken var ”mästertänkare” som Fichte, von Humboldt, Kant och Hegel,”?
    Sen blir det en aning spekulativt i den andra delen, men ändå…!

    SvaraSvara
     
  13. För egen del fann jag artiklarna i SvD riktigt intressanta och tankeväckande (hör och häpna!). Lindgren gör ett viktigt arbete i och med att han låter en icke-pinfärsk och dessutom tyskspråkig avhandling (från 2008) utgöra grunden för ett långt resonemang om synen på könen under 1800-talet. Och det som doktoranden Kucklick (namnet är f.ö. av slaviskt ursprung)kommer fram till är defintivt värt att fundera över, nämligen att 1800-talet präglades av liknande tankekonstruktioner kring kön som vår tid. Inte precis vad vi är vara att höra!

    SvaraSvara
     
  14. Feminismen härrör sig alltså från Kant och ett gäng gubbar på 1800-talet.
    Dessa gubbar kan också ha varit orsaken till att kvinnor behandlades som barn.
    Min slutsats är att feminismen då är en tragisk följd av tillfälligheter som motsäger varandra.

    SvaraSvara
     
  15. frågan är dock om dessa tankar hade fäste i den allmänna diskursen eller om de låg och pyrde i bakgrunden?

    SvaraSvara
     
  16. Om en kvinna inte kan hävda sig i en manligt dominerad miljö så ställer jag mig frågan varför hon ska jobba där? Det finns massvis och åter massvis med män som inte ansetts kapabla att sitta som vd. Ska inte dessa män då också kvoteras ? Om en kvinna inte vågar hävda sig i manlig miljö så är det HENNES problem och inte männens.

    SvaraSvara
     
  17. @Torstensson:

    Jag hade för några år sedan en sju veckor lång praktik nere i hamnen här i Malmö. Praktiken ingick i en utbildning jag gick då. Hamnen är uppdelad i olika avdelningarna, vissa 100% mansdominerade andra mer utspädda.

    Jag var runt på alla avdelningarna. En avdelning, eller sektion kanske är ett bättre ord, körs trailers av och på färjorna som går mellan Malmö och Tyskland. Dessa hakas fast på stora specialtillverkade fordon. Det handlar om millimetrar och män är kanske överlag bättre på det där. Där jobbar bara män, i alla fall när jag var där.

    MEN där hade varit en ung tjej och jobbat, berättade förmannen för mig. Hon var duktig och klarade av jobbet lika bra som de andra. MEN varje dag fick hon ha käften med sig för VARJE dag fick hon pikar, gliringar, sexuella anspelningar osv. Det gick så långt att cheferna hotade med att säga upp hela arbetslaget om de inte slutade. Men hon slutade istället.

    Varför det? För att man inte orkar vara på sin vakt hela tiden, man orkar inte ha käften med sig hela tiden. Tänk dig att VARJE dag behöva ha ”strids mode” påkopplat när du går till ditt arbete. Ingen jävel orkar det i längden.

    Var det verkligen bara hennes problem att hon inte kunde hävda sig i en manlig miljö? Och helt ärligt när jag var där, det var som att komma tillbaka till högstadiet. Jag förstår att hon inte pallade. Det hade inte jag heller gjort. Jag har också käften med mig, och visst en viss nivå klarar man av. MEN inte VARJE dag ALLTID. Förr eller senare vill man ju bli accepterad.

    SvaraSvara
     
  18. @Jenny:

    Frågan du verkar glömma Jenny är – Vad hade hänt om männen som jobbade där pikade en MAN (som gjorde jobbet bra) Vilken chef över en avdelning där alla är män sparkar alla de andra männen för att de inte kommer överrens med en ensam ny man om hur arbetsmiljön skall se ut? Jag kan berätta svaret på en gång för jag har varit med om det här. Lite snällare och beskedligare killar i branscher med tuffare killar. Vet du vad svaret är? Även om du gör jobbet tre gånger bättre än alla andra så är det du som kommer att tvingas sluta.

    Skillnaden är att när det var en kvinna så var cheferna beredda att sparka alla andra. Om det var en man så skulle cheferna inte ha en tanke på att sparka alla andra. Att de ens hotade visar ju hur chefer och liknande högt uppsatta män i feministiska Sverige inte är jämställda utan lyssnar MER på kvinnor.

    PS: Två manliga kompisar till mig var med om samma sak på kvinnodominerade arbetsplatser (skola och vård) Vad som då hände var att man röstade, givetvis vann kvinnorna och bägge killarna fick byta arbetsplats. Så när det kommer en ensam kvinna skall alla män anpassa sig men när det kommer en ensam man så skall han anpassa sig och alla kvinnor bestämmer.

    SvaraSvara
     
  19. Jenny: Och hur var männen emot varandra då?? Förekom pikar, elaka skämt etc? Det går ju inte att dra några slutsatser om vad en ensam tjej ska stå ut med utan att jämföra med vad männen får stå ut med. Annars kommer vi ju bara tillbaka till det här att tjejer visst ska ha särskild behandling, extra skydd osv.

    SvaraSvara
     
  20. @Jenny:

    Jenny, när du var där, kunde du objektivt jämföra jargongen mot dig med jargongen de hade gemtemot varandra? Jag antar att det fanns skillnader, men var de ”snällare” mot andra killar än de var mot dig?

    Snacket killar emellan kan vara rätt burdust…

    SvaraSvara
     
  21. @Erik: Ditt PS stämmer så väl in, jag hade ett jobb där vi var färre män än kvinnor. Jag hade absolut ingenting att säga till om, oavsett hur ny jag var var jag tvungen att göra det lika bra som de. Varje gång jag klagade så sa kvinnorna att de skulle se till att jag blev av med jobbet. Jag försökte halvt anonymt gå till cheferna, men de ville inte tro mig. Försökte även prata med de få männen där, de sa att de höll med men inte vågade pga kvinnornas makt.
    Jag fick rätta mig i ledet och stå ut med saker jag idag, efter att ha kommit in på Pär Ströms och Pelle Billings sidor, aldrig skulle acceptera.
    Men jag behövde pengarna, så jag var tvungen. Däremot när det erbjöds förlängning så avstod jag och sa att jag var tvungen att studera omtentor (vilket inte riktigt var sant). Jag fick höra efteråt av de enda vännen jag skaffade där att resten hade varit glada över att jag tackat nej.

    SvaraSvara
     
  22. Jag kommer ihåg när kommunal-arbetareförbundet gjorde en undersökning om sexuella trakasserier där män stod för 50% av anmälningarna fast dom endast var 20% av medlemmarna.
    Robert Aschberg gjorde en intervju med Ylva Thörn och skrattade gott åt män som anmälde och menade att dom inte var riktiga män som anmäler sådant.
    Men detta var för ett antal år sedan jag gissar att kommunal inte längre tar fram sådana siffror eftersom det inte passar in i den feministiska världsbilden.

    SvaraSvara
     
  23. @Anna: @Erik: @Ulf T:

    Snacket tjejer emellan kan vara rätt burdust det med. Och jag säger inte att män inte råkar ut för detta på kvinnodominerade arbetsplatser, jag har bara ingen erfarenhet av just det. Naturligtvis är det lika jävligt.

    Dessutom har jag fruktansvärt låg humor själv så det där med att objektivt bedöma osv. är jag kanske inte rätt kvinna till. Men min uppfattning var att det var ”lugnt” killarna emellan på just den avdelningen. De kommenterade inte varandras kroppar, de hade emellanåt skön humor. De kommenterade min rumpa och sådana saker. Och det är väl just det, sexistiska skämt är helt ok, så länge det inte är ens egna kropp som blir kommenterad. Vilket de naturligtvis inte gjorde om varandras kroppar, men som jag kan tänka mig, att de gjorde mot tjejen som jobbade där. Och i längden är det tröttande.

    Det handlar inte om hur känslig eller hård man är. Jag har jobbat på handelsfartyg med danska besättningar (99,99% manliga) och har fått höra det mesta. Om mig själv och om andra kvinnor. Det handlar mer om att man så småningom vill kunna sänka garden. Kunna jobba i lugn och ro liksom.

    Och detta måste gälla för alla kan jag tänka mig, både för män och kvinnor. Jag läste om Carnegie, detta var för ett par år sen. De hade en mycket macho- inriktad företagskultur. Och alla slogs ut som inte var på samma neandertalar nivå. Både män och kvinnor. Ingen pallade, förutom svinen själva. Jag säger som Jan Guillou, översittare måste bekämpas. Sen ska man såklart tåla mycket, men börjar det gå ut över ens prestanda eller psyke, ska man kanske ta strid.

    SvaraSvara
     
  24. Man ska så att säga inte behöva odla hår på ryggen för att kunna jobba på en arbetsplats.

    Eller för den delen odla mus. Eller nåt.

    SvaraSvara
     
  25. @Nils D:

    ”Det är ju inte Lindgren eller för den skull Kucklick som har dessa negativa ideer om män, utan de skriver om dem som hade dessa ideer för 200 år sedan.”

    Om du läser vad jag skrev ser du att jag tydligt förklarat det är först när någon ger dessa ideer betydelse som de blir en del av samhället. Frågan är inte vem som har dessa ideer, frågan är vad de gör okritiskt rapporterade i svenska dagstidningar 2013. Hade man skrivit lika neutralt om rasistiska teorier som fanns på den tiden?

    ”Hör ni inte den ironiska tonen när han skriver ”De första som formulerade den nya manlighetskritiken var ”mästertänkare” som Fichte, von Humboldt, Kant och Hegel,”?”

    Nej det gör jag faktiskt inte, Humboldt har gett namn åt Berlins universitet. Kant ligger bakom paradigm-paradigmet i dagens universitet. Hegel är knappast ett litet namn den enda som ens kunde vara ironisk ”tänkare” är Fichte men även han verkar vara ett namn av rang.

    SvaraSvara
     
  26. @Jenny:

    ”Jag läste om Carnegie, detta var för ett par år sen. De hade en mycket macho- inriktad företagskultur. Och alla slogs ut som inte var på samma neandertalar nivå. Både män och kvinnor. Ingen pallade, förutom svinen själva.”

    Exakt! De normala männen pallade heller inte. Det jag har problem med i min roll på genusdebatten är när feminister tar de få män som pallade i toppen och utnämner de svinaktiga männen till exempel på den manliga könsrollen.

    Alltså först säger man att det är manligt att dominera med hot och våld. Sedan när detta inte stämmer på de flesta män så utnämner man de få mest dominerande männen som ”manlig könsroll” för att kunna fortsätta hävda det är manligt.

    SvaraSvara
     
  27. @Jenny:

    Dessutom har jag fruktansvärt låg humor själv så det där med att objektivt bedöma osv. är jag kanske inte rätt kvinna till. Men min uppfattning var att det var ”lugnt” killarna emellan på just den avdelningen. De kommenterade inte varandras kroppar, de hade emellanåt skön humor.

    Nå, det där med att bedöma objektivt var väl mest att försöka minnas om de pikade varann, eller bara dig. Smile

    Men män kommenterar normalt inte varandras rumpor. Jag minns en kompis som jobbade ett tag på DN’s verkstad. Där brukade man skämta med de nya killarna genom att räcka dem en nysvetsad (väldigt varm) plåtbit. De gamla gubbarna hade sådana valkar i händerna att de kunde hålla en het plåt utan handskar, men gröngölingarna kunde naturligtvis inte det, utan brände sig och tappade plåten – jättekul, naturligtvis. Jag gissar att de inte skulle göra samma sak mot en tjej, men det vet jag förstås inte.

    Jargongen killar emellan brukar inte handla om utseende (undantag: ev. kommentarer om att någon är ”djävligt ful”), utan mest pikar om att man inte är tuff nog, händig nog, modig nog – inte man nog, helt enkelt.

    En tanke är också att om de kommenterade din rumpa så kan det ha varit ett valhänt sätt att visa uppskattning, alternativt trivialisera (och få utlopp för) den sexuella spänningen som kan uppstå när en tjej kommer in och vinner killarnas respekt. Men du var ju där, så du kan nog bättre bedöma vad det stod för.

    SvaraSvara
     
  28. @Jenny:
    Förstår att det där kan bli jobbigt. Det händer även i andra sammanhang. Jag har en kusin som är gifte sig med en norska när jag var i tonåren (och är fortfarande gift med henne), så jag retade henne förstås jämt och ständigt med en salig ström av skämt om norrbaggar. Så sa min mor en dag att hon tydligen tyckte det var väldigt jobbigt att alla hela tiden körde med dessa Norgehistorier. Jag kom jättebra överens med henne och hade aldrig fått några negativa reaktioner på det (hjälpte väl kanske att jag drog mina egna färska skämt, istället för att harva om de hon redan hört hundra gånger tidigare), men jag hade trott att jag var ensam om att reta henne, och insikten att det inte bara var jag, utan att typ alla gjorde det fick mig att lägga ned det med en gång. Och jag har aldrig kört med någon Norgeretning efter det.
    Jag tror detta är ett ganska vanligt fenomen, man hittar något uppenbart att reta en person för, i all godmodighet, utan att mena något illa, men inser inte att man bara är en i mängden, och att det blir väldigt jobbigt för personen i längden, just därför att det blir som ett konstant nötande.
    Jag råkade själv ut för något liknande i min ungdom, när var jag en kom, så drog man samma utslitna skämt till mig om en helt harmlös sak, men jag blev evinnerlgt trött på det.
    Hur som helst, Warren Farrel, nämner i samband med sexuella ”trakasserier” i The Myth of Male Power, att det effektiva inte är att börja polisanmäla dem, utan att det mest effektiva helt enkelt ta ett allvarligt snack mellan fyra ögon och klargöra för personen som är jobbg, att man faktiskt upplever det som jobbigt. Det stora majoriteten upphör omedelbart bara de får det klartgjort ärligt och personligt hur det faktiskt upplevs på mottagarsidan.
    Det sagt, jag blir klart nyfiken på din rumpa, kan du skicka en bild för en inledande kvalitetsinspektion?

    SvaraSvara
     
  29. @Erik:

    ”Exakt! De normala männen pallade heller inte. Det jag har problem med i min roll på genusdebatten är när feminister tar de få män som pallade i toppen och utnämner de svinaktiga männen till exempel på den manliga könsrollen.”

    Jag förstår att du har problem med detta, jag har också problem med det. Vad man borde göra är att ifrågasätta mer. Till exempel varför människor inom vissa företag förskingrar stora summor pengar. Varför banker som misskött sig så gravt räddas kvar. Kan man skylla enbart på individer eller är hela företagskulturen rutten. Som Carnegie, de åkte på resor och gick på bordeller för hundratusentals kronor. Men de räddades kvar.

    SvaraSvara
     
  30. @Ulf T:

    ”Men män kommenterar normalt inte varandras rumpor.”

    Nej jag förstår det, män har överlag en stor rädsla för att bli sammankopplade med något som överhuvudtaget påminner om homosexualitet.
    Speciellt män som jobbar i verkstad och liknande ställen.

    ”Jag gissar att de inte skulle göra samma sak mot en tjej, men det vet jag förstås inte.”

    Jag gissar också på att de inte skulle göra samma sak mot en tjej. Tjejer är överhuvudtaget inte vana vid att bli testade på det sättet. Jag tror det är en grej män emellan, att kolla om han är en ”riktig” man. Man testar inte en kvinna på samma sätt för att se om hon är en ”riktig” kvinna.

    ”Jargongen killar emellan brukar inte handla om utseende (undantag: ev. kommentarer om att någon är ”djävligt ful”), utan mest pikar om att man inte är tuff nog, händig nog, modig nog – inte man nog, helt enkelt.”

    Ja precis.

    ”En tanke är också att om de kommenterade din rumpa så kan det ha varit ett valhänt sätt att visa uppskattning, alternativt trivialisera (och få utlopp för) den sexuella spänningen som kan uppstå när en tjej kommer in och vinner killarnas respekt. Men du var ju där, så du kan nog bättre bedöma vad det stod för.”

    Jag tog det också som uppskattning. Jag skulle också fallit för min rumpa om jag var man. Jag skulle dock inte orka med det i längden.

    Ärligt talat gick jag och kollade in deras rumpor. Du vet, när de gick upp och satte sig i de där specialtillverkade fordonen. Då spänns byxorna åt rejält över rumpan. Men jag är ju lite mer diskret, av respekt för mina medmänniskor kommenterar jag inte deras kroppsdelar. Det borde jag kanske gjort, de hade kanske blivit glada.

    SvaraSvara
     
  31. @Dolf:

    Anders jag lovar dig, du hade gillat min rumpa. Men i vårt förhållande är det jag som är kvinnan så det är jag som kvalitetssäkrar dig.

    SvaraSvara
     
  32. Hölstra din penna Erik, ibland osäkrar du den lite väl snabbt. För mig ingav artiklarna hopp och fick en stor pusselbit att falla på plats: i över 200 år har vår civilisation ägnat sig åt kvalificerad man-bashing. Och feminismen är inte lösningen utan bara en fortsättning på denna fina gamla tradition och faktiskt en del av det problem och ”patriarkat” man säger sig vilja bekämpa. Undrar om Sveland och Kielos är medvetna om detta? Det är ungefär som den där filmen ”the Wave” baserat på ett experiment i en amerikansk skola på typ 60-talet, där man med enkla knep lyckades göra alla elever till fascister utan att de själva förstod det. Till sist sitter de spänt församlade i aulan och ska äntligen få träffa sin mystiske ledare. Ridån går upp och där på filmduken rullar en film på Hitler… Fast i Svelands och Kielos fall blir det ett gäng skäggiga ärkepatriarker från 1800-talet. Ett minst sagt bryskt uppvaknande!
    Och Bengt Ohlssons krönika faller så exakt in i detta man-bashing mönster att det nästa är misstänkt tydligt; ensamma, asociala, onanerande män som befolkar internet måste fördömas och förlöjligas och helst transplanteras med kvinnohjärtan. Check-check-check. En oblyg flirt av Ohlsson för att få komma in i stugvärmen igen efter praktgrälet om vänstervridningen inom kultureliten härom året. Det måste ha varit väldigt ensamt och kallt där i DN kulturs fikahörna på sistone.

    SvaraSvara
     
  33. @Jenny:
    Den ena kvalitetssäkringen behöver ju inte utesluta den andra, och tro mig, jag vill inte du skall vara något annat än kvinnan. Hur som helst, you talk the talk, but do you walk the walk?

    SvaraSvara
     
  34. @aristo:

    ”För mig ingav artiklarna hopp och fick en stor pusselbit att falla på plats: i över 200 år har vår civilisation ägnat sig åt kvalificerad man-bashing.”

    Nej, snarare är det så att vid minst två tillfällen under de senaste 200 åren har delar av vår civilisation ägnat sig åt Man-bashing istället för riktiga förklaringar. Första gången var det ”moderniteten” alltihop handlade om. Den andra gången (dvs den här gången) blev det en mytisk ”könsneutralitet” det handlade om.

    ”Och feminismen är inte lösningen utan bara en fortsättning på denna fina gamla tradition och faktiskt en del av det problem och ”patriarkat” man säger sig vilja bekämpa.”

    Feminismen är ingen fortsättning, utan snarare en nytändning av de ideer som präglade moderniteten den första gången. Vidare är det först i den andra vågen av feminismen som de här ideerna dyker upp och först i den tredje vågen som det hela blir praxis.

    ”Undrar om Sveland och Kielos är medvetna om detta? Det är ungefär som den där filmen ”the Wave” baserat på ett experiment i en amerikansk skola på typ 60-talet, där man med enkla knep lyckades göra alla elever till fascister utan att de själva förstod det.”

    Ja, det är däremot ett mycket bra exempel för ”The Wave” var ingen fortsättning på nazismen utan en nytändning som skapades genom att återgå till de problem som nazismen försökte lösa.

    ”Till sist sitter de spänt församlade i aulan och ska äntligen få träffa sin mystiske ledare. Ridån går upp och där på filmduken rullar en film på Hitler… Fast i Svelands och Kielos fall blir det ett gäng skäggiga ärkepatriarker från 1800-talet. Ett minst sagt bryskt uppvaknande!”

    Precis!

    ”Och Bengt Ohlssons krönika faller så exakt in i detta man-bashing mönster att det nästa är misstänkt tydligt; ensamma, asociala, onanerande män som befolkar internet måste fördömas och förlöjligas och helst transplanteras med kvinnohjärtan.”

    Givetvis, Bengt Ohlsson är nog mer den sorts ärkedåre som de första förespråkarna av ”moderniteten” var än han är riktig nutida feminist.

    ”Check-check-check. En oblyg flirt av Ohlsson för att få komma in i stugvärmen igen efter praktgrälet om vänstervridningen inom kultureliten härom året. Det måste ha varit väldigt ensamt och kallt där i DN kulturs fikahörna på sistone.”

    Onekligen är det så.

    SvaraSvara
     
  35. Det är väldigt bra att man tar upp det här eftersom feminister själva brukar citera filosofer och författare från t.ex 1800talet för att visa på kvinnohatet men detta visar att allt inte var så enögt som dom vill göra gällande.
    Det här ger oss mer ammunition att skjuta deras svartvita bilder i sank

    SvaraSvara
     
  36. @aristo:

    För mig ingav artiklarna hopp

    Jag läste dessa precis som du gjort. En pusselbit som visar Hirdmans cherry-picking och missbruk av sin position som historieforskare. Jag tyckte det var skönt att se.

    SvaraSvara
     
  37. @Torstensson
    var modernitet och senmodernitet begrepp som sociologer myntade?

    Eftersom du frågar…

    Ja, det är främst sociologiska begrepp, även o jag inte kan nämna vem myntade dem. Det finns inga spikade definitioner, men ungefär så här:

    Att vi lever i en ”modern tid” innebär att vi övergått till att logiskt/rationellt bygga vår världsbild på insamlade fakta. Man standardiserade globala uppfattningar (tex tid) vilket möjliggjorde för människor att på ett helt nytt sätt organisera/planera/genomföra på ett globaliserat plan. Sociologen Anthony Giddens menar att dagens extrema globalisering (min morsa har över tusen facebookvänner över hela jorden) inte var möjlig förr, men ändå bara är en logisk fortsättning på moderniteten, ”senmodernitet”!
    Andra hävdar att vi lämnat moderniteten bakom oss och gått in i ett nytt historiskt kapitel, ”postmodernitet”. Vad detta begrepp innehåller är helt olika från teoretiker till teoretiker.

    Och som sagt, extremt förenklat.

    Förväxla inte termerna med modernism/postmodernism som är konstnärliga begrepp. De har inte med varandra att göra.

    Teo

    SvaraSvara
     
  38. @Teodor:

    I detta sammanhang menar inte artikelförfattaren Håkan Lindgren att moderniteten står för logik/rationalitet/teknisk utveckling. Vad han menar är snarare något vi kan kalla senmodernitet eller postmodernitet där målsättning är en konsekvens av att vara en okritisk naiv Rousseau-fanboy som utnämner det unika och artistiska i sig som det viktigaste som finns och som sedan envist vägrar att diskutera detaljer eftrsom saker i den riktiga världen är bättre/sämre och det är inte nödvändigtvis det mest unika som är bättre.

    Håkan Lindgren

    ”Med modernitet menar jag snarare något i stil med det som Marshall Berman beskriver i Allt som är fast förflyktigas. Något som slingrar sig undan varje försök att sammanfatta det i en bestämd ideologi: moderniteten är vetgirig, nöjeslysten, antiauktoritär, heterogen, kreativ, sekulär, urban, självkritisk, kommersiell, intellektuell – och det är bara början.”

    http://www.unt.se/kultur/kriget-mot-moderniteten-1529791.aspx

    Niklas Hellgren

    Senmodernitet – inget för veklingar
    Ja, jag tänkte bara sammanfatta allt – var så goda:
    Världen är inte så lätt att greppa nuförtiden. Det är en skön känsla.
    Det måste ändå finnas vissa sanningar. Men det gör det inte. Det gillar jag också.
    Alla vill vi tillhöra en gemenskap. Men vi lyckas aldrig.
    När jag tänker på det blir jag alldeles varm inombords.

    http://niklas-hellgren.blogspot.se/2008/08/senmodernitet-inget-fr-veklingar.html

    SvaraSvara
     
  39. @Ninni:

    ”Jag läste dessa precis som du gjort. En pusselbit som visar Hirdmans cherry-picking och missbruk av sin position som historieforskare. Jag tyckte det var skönt att se.”

    För oss Jämställdister på Genusdebatten är det en fördel eftersom vi är de få som känner till Fuskhistorikern Hirdmans Cherry-picking och för oss bekräftade inte citaten det rätta i manshat utan det felaktiga i att påstå män var överordnade som kön (istället för att en liten del av män var överornade som klass)

    Men syftet med artiklarna i SvD är att hålla med manshatarna. Håkan Lindgren själv försöker ju försvara den modernitet som manshatet var en del av. Förmodligen är det lika illa med Kucklick då han är Sociolog OCH journalist, och hur många personer med den yrkeskombinationen motsätter sig manshat?

    Med andra ord vi får nytta av de data/den forskning artiklarna använder pga VÅR kompetens att dra korrekta slutsatser men artiklarna är lika förkastliga som jag skrev från början och lika uppenbart uttryck för negativ manssyn hos alla inblandade som Bengt Ohlssons patetiska försök att komma in i k-vänstervärme.

    SvaraSvara
     
  40. @Jenny:
    Nehe du, det gjorde jag inte. Fast när du nämner det så minns jag scenen, men det är nog dags att se om filmen. Tack för påminnelsen. Uttrycket är inte specifikt för filmen, utan är ett allmänt amerikanskt idiom, såvitt jag vet.

    SvaraSvara
     
  41. @Malte Skogsnäs:

    Precis min poäng, texten är beskrivande.

    Hade en text som beskrev rasistiska teorier från samma tidsålder getts samma okritiska neutrala prägel?

    SvaraSvara
     
  42. De där han refererar till var väl kritiska mot upplysningside’erna och ingår i ide’kedjan som ledde till postmodernismen?

    SvaraSvara
     
  43. Jo, absolut att förnuftsförnekandet började med dessa herrar, vilkas ide’er influerade Marx och senare postmodernisterna och ledde till dagens neo-marxistiska/postmodernistiska sörja. Han skriver som om det var den enda ide’traditionen under tidsperioden när de i själva verket var vilsna kufar som inte alls bidrog till framväxten av det demokratiska, individualistiska, industrialiserade välfärdssamhället. Det har vi istället deras motståndare, upplysningstänkarna att tacka för.

    SvaraSvara
     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Klicka för att sätta in Smiley

SmileBig SmileGrinLaughFrownBig FrownCryNeutralWinkKissRazzChicCoolAngryReally AngryConfusedQuestionThinkingPainShockYesNoLOLSillyBeautyLashesCuteShyBlushKissedIn LoveDroolGiggleSnickerHeh!SmirkWiltWeepIDKStruggleSide FrownDazedHypnotizedSweatEek!Roll EyesSarcasmDisdainSmugMoney MouthFoot in MouthShut MouthQuietShameBeat UpMeanEvil GrinGrit TeethShoutPissed OffReally PissedMad RazzDrunken RazzSickYawnSleepyDanceClapJumpHandshakeHigh FiveHug LeftHug RightKiss BlowKissingByeGo AwayCall MeOn the PhoneSecretMeetingWavingStopTime OutTalk to the HandLoserLyingDOH!Fingers CrossedWaitingSuspenseTremblePrayWorshipStarvingEatVictoryCurseAlienAngelClownCowboyCyclopsDevilDoctorFemale FighterMale FighterMohawkMusicNerdPartyPirateSkywalkerSnowmanSoldierVampireZombie KillerGhostSkeletonBunnyCatCat 2ChickChickenChicken 2CowCow 2DogDog 2DuckGoatHippoKoalaLionMonkeyMonkey 2MousePandaPigPig 2SheepSheep 2ReindeerSnailTigerTurtleBeerDrinkLiquorCoffeeCakePizzaWatermelonBowlPlateCanFemaleMaleHeartBroken HeartRoseDead RosePeaceYin YangUS FlagMoonStarSunCloudyRainThunderUmbrellaRainbowMusic NoteAirplaneCarIslandAnnouncebrbMailCellPhoneCameraFilmTVClockLampSearchCoinsComputerConsolePresentSoccerCloverPumpkinBombHammerKnifeHandcuffsPillPoopCigarette

Subscribe without commenting