Den ultimata uppfostran
En avslutande rapning på mina sura uppstötningar
avatar

Postat av december 22, 2013

Eders Ödmjuke sopar golvet med Anna Wahlgren och andra ”experter”

Det var egentligen meningen att det här skulle ha ingått i min tredje sura uppstötning om TVI och uppfostran (de två innan dess var den första om Kirunamaffian och den andra om skolans SYO-svek), men det blev lite för stort så det får ett eget (eller två) inlägg.

Alla har väl en instinktiv idé om vad vi menar när vi säger ”uppfostran”, vilket i sig är en fara. Man tar lätt en massa saker för givna. Det kan således vara av värde, innan vi går in på hur en uppfostran bör gå till, att fastslå vad en uppfostran är. Så fram med ordboken, den borde ge oss en startpunkt. Tittar vi i Svensk Ordbok hittar vi följande definition:

uppfostra verb uppfostrade uppfostrat

• fortlöpande lära ut till (ngn) hur man bör ordna sitt liv och uppföra sig mot andra för att klara sig i samhället etc.; mest med avs. på barn men äv. allmännare: hon uppfostrade ensam fem barn; det är inte bara hans fel – föräldrarna har struntat i att uppfostra honom; vi måste nog ta och uppfostra vår kollega lite grann, så att han inte beter sig på det sättet

□ äv. i fråga om kunskap på visst område e.d.: sönerna uppfostrades till goda sportsmän

Vad är egentligen en uppfostran?

Svensk ordboks version är väl ganska bra som en beskrivande definition, men jag tycker inte den funkar som utgångspunkt för en diskussion om vad uppfostran egentligen är och hur en korrekt uppfostran skall gå till. Så jag vill erbjuda min egen definition som utgångspunkt för det här inlägget. Jag har generaliserat den för bredaste möjliga tillämpning (jag utgår inte ens för själva definitionen från att vi pratar om människor) och den kan nog tyckas lite konvolutisk och tillkrånglad, men den lyder som följer:

uppfostran: en utbildningsprocess, där en lärare (eller flera) som i initialskedet har kontrollen över och ansvaret för en elev som befinner sig i beroendeställning till läraren/lärarna, successivt överför kontrollen och ansvaret för eleven till denne själv så att eleven i slutskedet är frigjord från läraren/lärarna och själv har full kontroll och själv ansvarar för den fortsatta aktiviteten.

Vi kan ta och undersöka normalfallet med ett par föräldrar (biologiska eller ej) och ett barn i ljuset av denna definition. Uppenbarligen är det föräldrarna som här är ”lärare” och barnet som är ”elev”. Barnet befinner sig i början av sin tillvaro i ett uttalat hjälplöst tillstånd med väldigt liten kontroll och ett lika begränsat ansvar. Det är, om vi skall vara lite petiga, inte helt sant att barnet har ingen kontroll och inget ansvar, men vi kan lite idealiserat säga att barnet har ingen kontroll, föräldrarna har total kontroll och att barnet har inget ansvar, föräldrarna har fullt ansvar. När uppfostran är avslutad har föräldrarna överlämnat full kontroll och fullt ansvar till barnet som därefter kan, och skall, agera på egen hand. Det kan vara värt att poängtera att jag inte talar om det juridiska ansvar som helt magiskt överflyttas från föräldrarna till barnet när klockan passerar midnatt mellan barnets sista dag som sjuttonåring och den första dagen som vuxen artonåring. Om föräldrarna gör ett bra jobb kan uppfostran vara fullbordad långt innan artonårsdagen, även om staten tvingar parterna att leva kvar i ett artificiellt ansvars- och beroende­förhållande. Gör de ett dåligt jobb blir den aldrig fullbordad. (Lite parentetiskt kan jag infoga att jag själv egentligen inte helt ställer upp på att föräldrarna någonsin blir ansvarsbefriade, jag börjar luta mot en omvänd arvssynd. Men jag åsidosätter det för enkelhetens skull i diskussionen här och tar det i ett senare inlägg.)

Vad skall ingå i en uppfostran?

Eller så kan man gå barfota

Uppfostran kan sägas vara en överföring av kunskap som leder till att den som uppfostras blir självständig. Den inbegriper sådana pragmatiska och vardagliga saker som att lära sig knyta skorna, äta med bestick och att skilja på höger och vänster och liberaler (skämt). Och det är väl ingen som har några invändningar mot det. Skall man överleva är saker som att knyta skorna, förstå att röd gubbe betyder ”stopp”, korka upp vinflaskan, trä på kondomen och fylla i deklarationsblanketten nödvändigheter man inte kan klara sig utan i längden. Förr eller senare måste man lära sig dessa saker. Men dessa saker är rent mekaniska färdigheter. Om barnet skall kunna leva ett fullvärdigt, produktivt och fram­gångs­rikt liv måste det också lära sig en del saker som för all del är praktiska, men kanske inte direkt kommer i åtanke när man tänker på praktiska färdigheter, såsom att själv kunna söka, inhämta och bedöma information och kunskaper.

Detta är dock inte heltäckande. För att individen skall kunna stå på egna ben måste den också lära sig att samverka socialt. Det är här som det börjar bli lite lurigt. För även om det till en del handlar om rent praktisk kunskap, såsom att man säger ”hej” och ”tack” så kommer vi också här in på värderingar. (Om du inte tror att säga ”hej” och ”tack” handlar om praktiska färdigheter i det sociala umgänget, försök att under en längre tid konsekvent visa att du inte erkänner andras existens genom att vägra säga ”hej”, och ge dem inte heller något kvitto med ett ”tack” när de gett dig något eller gjort något för dig, och se vad som händer) Det finns olika värderingar och synpunkter i samhället. Vilka är det rätt att överföra till barnet?

Vi måste dock besvara en annan fråga innan vi kan besvara vilka värderingar som är de rätta att ge till barnet. Frågan som måste besvaras är:

Vems ansvar och uppgift är uppfostran

Ett brutalt, kort och koncist svar på den frågan är: Föräldrarna. Barnet är en konsekvens av deras aktiviteter. Så det är ta mig fan deras skyldighet att ta ansvar för barnet. Punkt slut.

Är man allergisk mot obehagliga sanningar kan man dock besvara det lite mer politiskt korrekt, genom att hänvisa till FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna. Svaret är det samma, men lite mer sockrat:

Artikel 16.
– – –
3. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd.
– – –
Artikel 26.
– – –
3. Rätten att välja utbildning för barnen tillkommer i första hand deras föräldrar.

Bara för det, så känner jag mig också tvungen att slå in sista spiken i kistan för den statliga indoktrineringen av de små genom att slänga in tolvan också (min emfas):

Artikel 12.
Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.

Hur man än ser på det ligger ansvaret hos föräldrarna (eller vårdnadshavarna). Det är inte statens uppgift. Även om det kan vara bekvämt att delegera vissa delar av uppfostran till det allmänna i form av till exempel skolor. Notera dock att det enligt artikel 26 är föräldrarnas rätt att välja. Svenska staten bryter således mot de mänskliga rättigheterna som den har sanktionerat när den vidtar rättsliga åtgärder mot familjer som hemundervisar. Just sayin’.

Egna värderingar eller gruppens/samhällets värderingar?
Vem har tolkningsföreträde?

Skandinavisk tradition inom uppfostran

Nu när vi klargjort vem det är som ansvarar för uppfostran, och att den i princip utgör en utbildning som leder till att barnet kan klara sig självständigt, så kommer vi in i den här gräsliga gråzonen som handlar om vilka värderingar, attityder och mer eller mindre subjektiva sanningar man ska förmedla till barnet. Här har vi de frågor som så ofta dyker upp i jämställdhets­debatten, hur skall man ställa sig till att barnen går emot normerna, pojken går i klänning eller att flickan snickrar? Och bör man aktivt uppmuntra till normbrytande eller inte?

Det verkar som många har stora svårigheter med dessa frågor, men lösningen är faktiskt långt ifrån komplicerad. Faktum är att den är barnsligt enkel. Åtminstone så länge man har som utgångspunkt att uppfostran är till för barnet, och att man uppfostrar med syftet att barnet ska få ett lyckligt och fram­gångs­rikt liv. Men det utgår jag från att vi alla vill. Om syftet är något annat än barnets välgång och lycka är det ju meningslöst att överhuvudtaget diskutera saken.

Om man själv och samhället eller omgivningen, där omgivningen kan vara så liten att den inskränker sig till att bara vara ens partner (hädanefter förenklat ”samhället”) är helt överens om vad som är korrekt uppfostran finns det inga problem. Det är bara att köra på. Detta behöver inte nödvändigtvis betyda att det är en bra uppfostran, men det föreligger ingen konflikt eller tvekan om hur man ska göra. Problemet ”hur” existerar då inte. Man följer helt enkelt normerna på gott och ont.

Men i dagens värld uppstår ofta konflikter mellan de egna och samhällets värderingar. Typexemplet på detta är att man från samhällets sida vill ”motverka könsstereotyper” medan man själv kanske då tycker att den klassiska heteronormativa kärnfamiljens värderingar är de rätta. Hur skall man ställa sig i detta fall? Vem har tolkningsföreträde?

Samhällets värderingar kontra individens

Vad skall man välja för normer för sin uppfostran, de i den röda cirkeln eller de i den blå? Det ganska självklara svaret borde vara att man först och främst skall uppfostra barnet enligt de normer och värderingar som är BÅDE blå och röda. Men ibland ser man inte människorna för alla feminister (nytt stadsdjungelordspråk) så det kan vara värt att titta på alternativen.

Det helt neutrala alternativet

Det neutrala förstår vi ju oss på i sverige

Detta alternativ där man helt ignorerar cirklarna är blott och bart en utopisk pipdröm. Något helt neutralt alternativ finns inte. Utom möjligen att man sätter ut barnen i skogen direkt efter förlossningen och låter dem klara sig helt på egen hand. Då är de givetvis helt fria att bilda sina helt egna värderingar och bygga sin identitet helt utan påverkan av vuxna människor. Att de sedan med stor säkerhet går under inom 24 timmar är en petitess i sammanhanget. De har i alla fall räddats från den ondskefullt patriarkala och heteronormativa ondskan som genomsyrar samhället. Halleluja! Redan med beslutet om huruvida man skall amma, eller hur länge man skall amma, har man lämnat det helt neutrala alternativet. Det har man förresten också gjort om man sätter ut sitt barn i skogen eftersom det inbegriper en implicit värdering.

Det röda alternativet

Den röda cirkelns värld

Det kanske finns de som ser det röda alternativet (där man då åsidosätter sina egna privata värderingar) som det rätta. Det är en usel inställning. Visserligen innebär det att barnet får stora möjligheter att klara sig och bli framgångsrikt. Är samhällsvärderingarna vettiga har barnet då till och med bra förutsättningar att kunna bli lyckligt. Det är bara ett litet aber där: om de är vettiga. Och vem sjutton avgör det åt dig? Du själv. Det finns inga trixiga utvägar där man kommer undan genom att lasta över ansvaret hos någon annan. Utgår du från och godtar samhällets värderingar som basis för uppfostran har du fegt och ryggradslöst övergivit din integritet. Det är klart, du kan ju lära barnet att det alltid kan försöka försvara sig med ”lydde bara order” när det står åtalat inför tribunalen i Nürnberg. Jag vill bara poängtera att det i så fall med ganska stor säkerhet kan räkna med att göra galgens bekantskap precis som de föregångare som tidigare försökt med den försvarstaktiken. Exemplet är lite extremt, men sätter fingret på varför du inte kan frånsäga dig dina egna värderingar till förmån för samhällets eller statens.

Det blå alternativet

En ensidigt blå värld

Då tycker man kanske att man bara skall köra på sina egna värderingar. Om de nu på det stora hela taget sammanfaller med samhällsidealet så är det klart, då är det ju frid och fröjd som vi redan konstaterat. Men skiljer de sig åt på viktiga punkter så gör du barnet en björntjänst om du låter det bara anamma dina egna värderingar för att du tycker att de är rätt. Jag kan sympatisera med dig om du tycker att kvinnor ska ha rätt att köra bil i bikini eller till och med toppless, men jag rekommen­derar inte att du uppfostrar din dotter till att göra det om du är stationerad med din familj i Saudiarabien. Det är emot din dotters intresse att uppmuntra henne att gå den vägen, oavsett hur moraliskt rätt det kan synas. Uppfostrar du ditt barn (oavsett om det nu är en pojke eller flicka) i enlighet med dina egna värderingar men i klar strid med samhällets så gör du barnet en otjänst av stora mått eftersom du i princip har krattat manegen för fiaskon och motgångar. Och kanske till och med i extremfall utsätter det stackars barnet för överhängande fara.

Det rödgrönablå alternativet

En korrekt uppfostran måste ligga i snittet mellan de två cirklarna (alltså området som är rutat i bilden). Uppfostran av barnet måste ske på ett sätt som är förenligt med samhället och kulturen man befinner sig i. Likaså måste man uppfostra barnet på ett sätt som är förenligt med ens egen syn på tillvaron. Det betyder dock inte att man inte kan lära barnet om bitarna som ligger utanför snittet. Man kan (och bör) upplysa barnet om det rödstreckade respektive det blåstreckade området, men man måste göra det med barnets förståelse i åtanke och på ett sådant sätt att barnet själv kan ta ställning (när det är moget att göra det). Hamnar du (gud förbjude) i ett totalitärt samhälle som anser att man skall utrota alla vänsterhänta så kan det vara befogat att förklara för barnet att du anser att vänsterhänta människor har precis lika stor rätt att leva som högerhänta och att det inte är någon egentlig skillnad på vänsterhänta och högerhänta förutom just att de är vänsterhänta, men att det är något som barnet inte bör uttrycka öppet om det inte vill försvinna från det vanliga samhällslivet för att bli skendränkt i FRA:s (påstått) icke-existerande tortyrkamrar under riksdagshuset.

Rött och blått i kombination

Det hela är inte uttalat svart och vitt (eller blått och rött), det finns blåskalor och olika rödstrumps­nyanser. Vissa saker kanske strider mot dina värderingar men du inser ändå att det är nödvändigt att du underordnad dig dem, utan att själva underordnandet i sig strider mot dina värderingar. Du kanske anser att människan är gjord för vänstertrafik, men är förnuftig nog att inse att det vore livsfarligt för barnet om du bara på ren princip bångstyrigt lärde det att cykla på vänster sida (alltså att följa din syn på saken som ligger inom den blå delen men utanför den röda) när samhället klart stipulerar att man skall köra på höger sida (lag i den rödstreckade delen utanför den blå). Förhoppningsvis är du så förnuftig att idén ”jag håller egentligen inte med, men inser att det är bättre att följa konventionen i det här fallet” ligger i det rutade snittet och du kan lära ditt barn högertrafik. Visst, för all del, förklara för barnet att du anser vänstertrafik är bättre, och varför du anser att det är bättre, men förklara då också att det måste lära sig högertrafik och varför.

Sist men inte minst, i mina värderingar (min blåa del) ingår att lära barnet att själv bilda sig en uppfattning och själv ta ställning i frågor och att ta ansvar för sina val och åsikter. Det innebär att skulle jag uppfostra ett barn skulle det få ta del även av idéer som jag inte själv skriver under på. Jag skulle, när den tiden är inne, förklara olika politiska ståndpunkter, religiösa och filosofiska frågor så gott jag kunde utan att förfalla till en auktoritär indoktrinering. Jag skulle inte sticka under med var jag stod i dessa frågor, men jag skulle uppmuntra barnet till att själv undersöka saken och ta egen ställning. Jag har inte barn själv, men har vikarierat en hel del som högstadielärare under året som gått, och jag tillämpar detta i min undervisning, trots att det är ”hård vetenskap” (NO) som jag huvudsakligen undervisat i. Jag poängterar ofta och gärna att saker är inte sanna bara för att de står i läroboken eller för att jag säger dem (vilket till min förvåning möttes av smått chockartade reaktioner första gången).

Det är en fördel att kombinera uppfostran med mental friskhet

Om det är så illa att det helt enkelt inte går att uppfostra barnet på ett sätt som uppfyller både dina egna och samhällets krav så är antingen du själv eller samhället, möjligen bådadera, akut och psykotiskt sinnessjuka. Om samhället är så psykotiskt att du inte klarar av att uppfostra barnet utan gå utanför den röda cirkeln, emigrera. Om det är du själv som är sinnessjuk, gud hjälpe barnet. Då har jag inga råd att ge, du skulle ändå inte begripa dem.

Sammanfattning

Med dessa riktlinjer tror jag att man kan reda ut alla problem om vad som är moraliskt rätt och fel i uppfostran: 1) Uppfostran skall syfta till att skapa en självständig ansvarsfull individ 2) Uppfostran måste vara synkroniserad med samhällets värderingar 3) Uppfostran måste också ligga inom vad som är acceptabelt för dig själv.

Kort sagt, låt barnet utvecklas inom det rutade snittet. Lär du det dessutom att tänka självständigt och bilda sig sin egen uppfattning kommer det att utveckla sin egen cirkel som med tiden kommer att avvika, lite eller mycket, både från din cirkel och samhällets.

Abner family

Kärnfamiljen där alla tar ansvar för både individ och samhälle

Egentligen har du många fler cirklar att ta hänsyn till än bara din egen och samhällets. Men samma resonemang kan tillämpas oavsett hur många cirklar du har med i spelet. Givet är att det inte finns något snitt som gör att du håller dig inom alla cirklar. Uppfostrar du ditt barn till att bryta mot könsnormer (till skillnad från att barnet gör det på eget initiativ) innebär det förmodligen, om du är en normal läsare av det här inlägget, att du har gått utanför både din egen blå cirkel och ”samhällets” röda och lagt dig inom feminismens sjukligt vargula cirkel.

Och därmed har jag avklarat den frågan. Cool, va?

Publicerat i Dolf, Genusdebatten Permanent länk

Om Dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

Hjärtlös filantrop och altruistisk cyniker                                                                                  Minimal moderering begränsad till rena nödvändigheter.                                                         Skitstövlar åker ut permanent med en fet spark i ändalykten.                                                   e-mail: dolf.gd@hotmail.com

Kommentarer

Den ultimata uppfostran
En avslutande rapning på mina sura uppstötningar — 66 kommentarer

  1. Äntligen! Bra inlägg Dolf Yes Jag håller med i det mesta du skriver. Inläggets hjärta tycker jag är detta stycke:

    ”Sist men inte minst, i mina värderingar (min blåa del) ingår att lära barnet att själv bilda sig en uppfattning och själv ta ställning i frågor och att ta ansvar för sina val och åsikter. Det innebär att skulle jag uppfostra ett barn skulle det få ta del även av idéer som jag inte själv skriver under på. Jag skulle, när den tiden är inne, förklara olika politiska ståndpunkter, religiösa och filosofiska frågor så gott jag kunde utan att förfalla till en auktoritär indoktrinering.”

    Det här är inte alltid så lätt men absolut nödvändigt. Man måste förklara för barnen genast från början att alla tycker lite olika men att alla får tycka som dom vill. Det är inte fel att tycka olika men det är fel att hacka ner på någon som tycker olika.

    Eftersom du skrev om vänsterhänta slog det mig att man förr i tiden uppfostrade vänsterhänta att bli högerhänta. Ännu mina föräldrars generation (60+) var med om detta. Det berodde väl främst på att man inte på ett enkelt sätt kunde skriva med en bläckpenna med vänster hand. Nuförtiden har jag inte hört om någon som skulle uppfostra sitt vänsterhänta barn till att bli högerhänt.

    Också synen på könsroller har förändrats på senare tid. Jag (drygt 30) fick inte välja ifall jag ville ha en moped eller körkortet betalt av mina föräldrar. Min bror hade det valet. ”Varför skulle en flicka vilja ha en moped?” var svaret när jag frågade varför jag inte fick välja. Idag finns inte sådana begränsningar längre, inte vad jag har hört om i alla fall.

    Personligen hoppas jag att man inte ska anta något om barnen utan låta dem själva visa vad de vill och är intresserade av. Man ska inte anta att alla flickor vill ha rosa kläder i julklapp eller anta att barnen eller deras föräldrar är heterosexuella. Det är lika rätt vare sig en pojke väljer svarta eller rosa kläder och det är lika rätt att ha två föräldrar av samma kön som av olika. Det är inte lika vanligt men det är lika rätt och det ska man genast från början få barnen att förstå.

  2. Ja det är intressant att mammor alltid har uppfostrat barnen med att varna för fula gubbar eller hotat med fula gubbar för att få barnen att göra som mamma vill nu när vi fått statsfeminism och mammor knappt hinner uppfostra sina egna barn och uppfostran ligger mer på staten så fortsätter kvinnliga feminister denna könsstereotypa idetradition inom politiken och medier.

  3. Oj…en Tanja B artikkel. Dette kan ta en 30 minutter , men er sikkert vert besværet.
    .
    Dolf,s tankar o meninger , interfoliert med några av mina kommentarer.
    .
    1. Sv ordbok o Dolf,s inledande egna meninger om vad uppfostran innebær kompletterer varandra.

    2. Dolf..
    ”…föräldrarna har total kontroll och att barnet har inget ansvar, föräldrarna har fullt ansvar…”
    .
    — Springande punkten hær er , vad innebær …Ansvar.
    Min mening er att førælderna har både Rætten och Ansvaret ( och inte minst nøjet ) att få Vårda Uppfostra sitt barn. Vård o uppfostran skall / kan / bør ske iht førælderns Værdeomdømen.
    Med Rætten att uppfostra sitt barn føljer…Ansvaret.
    Ansvar brukar som oftast enkelt defineres som att det finns ( førældern har dermed ) Uppgifter – Skyldighter – Rættigheter – TVÅNG , i upprætthållandet av ansvaret.
    Ser vi på vad som kan vara en skyldighet før en førelder , så kan det vara att om barnet får en sjukdom..søka upp sjukskøterska lækare etc før bedre vård. Føreldern får i denna situation ett.. Samrådsansvar utifrån sitt Skyldighetsansvar..
    Underlåtenhet i ovan situation , från att søka relevant vård , kan klandras av samfundet.
    Beroende på Vilket ansvar som vi ær Førpliktade till , kan ansvarsinnebørden se olika ut ( ex som chef fæljer oftast Personal – Budget – Verksamhets ansvar vilket oftas tilldelas ex en førvaltningschef. ØB , øverbefælhavaren , er ex førvaltningschef på Central nivå ( Riket ). En teknisk chef i en Kommun er en førvaltningschef på Lokal nivå. Båda Leder verksamheten inom resp områden men STYRS av politiker , vilka i sin tur Væljs av medborgarna utifrån ett mer eller mindre løgnaktigt partiføreningspolitiskt ”program”. )
    –Alltså : Vi førpliktar ( efter egen Vilja ) oss till ansvaret. Med detta førpliktigande førvæntas det att vi som førelder føljer landets ( politiska ) lagar , den politiska Styrningen , i form av …Førelderbalken.
    – MEN…hur er det nu med Barnets ansvar?
    Skall barn ha ett ansvar och vilket ansvar kan barnet få?
    Førutom ansvar , vilka kulturella Værdeomdæmen specifika/ allmænna vill jag førmedla till mina barn?
    Har skolan rætt att ”førmedla” kulturella værdeomdæmen , mona sahllins eller feministerna,s ex? Skall skolans lærare vara Sahlins politruker.
    .
    oj jag hann ej lengre nu skall jag på jobb…återkommer.
    .
    Bra artikel Dolf , intressanta meningar ,ligger i tiden ner vi skall frigøra oss från, feminister socialister kommunister ,mona Sahlins nazipolitruker mfl.
    .
    Per Hagman
    .

  4. Hm, intressant.

    Ibland har jag hamnat i situationer där jag fått anledning att frågat -Jaha, men hur är en svensk då? Och hittills har ingen riktigt kunnat svara på den frågan.

    Samma skulle man kanske kunna göra här? Hur/vad är en kille eller en tjej? Vad är det för könsnormer man inte får uppfostra en kille eller tjej att bryta?

  6. @Mia.: Vad är det för könsnormer man inte får uppfostra en kille eller tjej att bryta?

    Då man väljer omklädningsrum i simhallen är en av få situationer man måste kolla vad man har mellan benen för att pricka rätt. (Hur gör människor som har bytt kön men inte opererat könsorganet?)

    Annars tycker jag det är fritt fram för barn att bryta könsnormer, bara det inte är någon som tvingar dem till det. Alla möjligheter ska vara öppna för alla individer oberoende av kön. Annars är det ojämställt.

  7. @Mia.:

    ”Hm, intressant. Ibland har jag hamnat i situationer där jag fått anledning att frågat -Jaha, men hur är en svensk då? Och hittills har ingen riktigt kunnat svara på den frågan.”

    Jag kan berätta orsaken till det men först har jag en fråga:

    Vad är det för skillnad på en Indier?

    Frågan uppfanns nån gång på 80-talet och det går att googla till sig svaret.

  8. @Anna:

    Det jag undrade var mer specifikt vilka tjej- och killnormerna är. Inte om det är ok att bryta dem. Fö förstår jag inte var ”tvinga” kommer från nu när det som diskuteras är uppfostran.

  11. ”uppfostran: en utbildningsprocess, där en lärare (eller flera) som i initialskedet har kontrollen över och ansvaret för en elev som befinner sig i beroendeställning till läraren/lärarna, successivt överför kontrollen och ansvaret för eleven till denne själv så att eleven i slutskedet är frigjord från läraren/lärarna och själv har full kontroll och själv ansvarar för den fortsatta aktiviteten.”

    Nej dolf, inga ”lärare” och ingen ”elever”.
    Barnen skall uppfostras av sina föräldrar eller vårdnadshavare inte av SVT, lärare eller någon statlig myndighet. Det var ju just SVT´s indoktrinering av barnen du först reagerade på. Om du använder ordet lärare så ser sig troligen vissa hjärntvättsinstitut som extra kallade att axla uppfostringsansvaret för våra barn och det tror jag inte att du innerst inne vill.

  12. Lite OT kanske, men ändå med anknytning till uppfostran.

    Människor litar för mycket på samhället. Samhället ÄR summan av alla människor som ingår i det, men med det system vi har idag (nationalstaten) kan man inte kliva ur ostraffat. Det finns en kollektiv ”ondska” i systemet.

    Jag har precis varit på en föreläsning av vår VD, för Östergötlands Tekniska Förbund. Det pratades mycket om hur alltfler manicker kan kommunicera med varandra. Elektronik är idag så billig att man kan bygga in elektronik med radiokommunikation i vad som helst (kolla priset på SiLabs radiochip…), digital radio medger paketförmedlad information där massor av enheter kan sända på samma kanal utan att störa varandra, IPv6-adressering medger 20-siffrigt antal unika adresser (tänk 100 miljoner biljoner unika adresser).

    Tekniken i sig är inte bra eller dålig, men jag vill inte att politiker och myndigheter ska få reda på en massa saker om mig. Och de kommer INTE att kunna hålla fingrarna borta från informations-kakburken!! De är tamigfan genetiskt predisponerade att spionera på sina undersåtar, för de förstår inte begreppet förtroende i ”förtroendevald”.

    Låter jag som en foliehatt? OK.

    Jag har varit konsult på Autoliv i början på 2000-talet, och utvecklat programvara till bl.a. BMWs airbagar. BMW mixtrade med ett system där man tittade på karaktäristiken på de gyron och accelerometrar som avgör om en airbag ska skjuta eller inte. Hur fort går det? Har bilen voltat? Hur snabbt tog det stopp? Allt det där ”vet” en liten dator, som sedan på nån tusendels sekund beslutar om airbagen ska skjuta eller inte. Men BMW hade en idé att bilen själv skulle ringa upp 112 (GSM-modem i alla BMW), tala om var vraket låg (GPS i alla BMW) och dessutom berätta hur illa olyckan är (accelerometer-data och gyro-data). Visst, skitbra OM Räddningstjänsten får datat. Bara det att datat OCKSÅ kan användas för att dela ut en fet fortkörningsbot, en stämning för vårdslöshet i trafik om polisen vill använda datat. Eller så kan försäkringsbolagen logga hur ofta du kör för fort, och sätta premien efter det. Om du verkligen HADE anledning att köra 130 på en 70-väg för att din gravida fru höll på att föda i baksätet hör inte dit, det loggas inte.

    Systemet var en del av CoCar-systemet (förarstöd i bilar).

    Och då handlar det bara om att LOGGA data för att fatta beslut. Man kan skicka information åt andra hållet också. Skattemyndigheten kan skicka kommandon som stänger av insprutningen på din bil om du inte betalt bilskatt. Stans miljökontor kan fimpa motorn i din bil då månadens totala CO2-kvot uppnåtts redan den 24:e…
    Politiker kan alltså AKTIVT styra ditt bilkörningsbeteende. Tror NÅGON de skulle låta bli om de fick chansen?

    ”Jamen fortkörning är ett brott”.

    OK då. Men säg att politikerna plötsligt får för sig att logga vad vi handlar på ICA och vill använda detta data. Idag loggas vad du köper – om du har ett ICA-kort – och ICA själva använder det för att rikta reklam till dig, baserat på dina inköpsvanor. Lite småretligt kanske, men inte mer än så. Men om nu Försäkringskassan vill veta om du köper 200 paket cigg per år, och vill införa differentierade sociala avgifter på lönen? Du kanske äter för mycket fett och för lite lightprodukter, och det är INTE någon LCHF-fantast som sitter i andra änden och morrar på dina köpvanor, utan nån vegetarian på Livsmedelsverket. Den där biffen du köpte kanske gjorde slut på din CO2-kvot så bilen går inte att starta ute på parkeringen när du ska köra hem med dina 4 matkassar.

    Nej, politikerna kommer att få sitt kontrollfreakiga lystmäte tillfredsställt för decennier, om man inte sätter stopp för dem (krymper staten till ett absolut minimum).

    I Nederländerna satte parlamentet stopp för el-, gas- och energibolagens möjligheter att trådlöst logga enskilda hushålls energiförbrukning. Anledningen var att man inte ville riskera aktiv politisk styrning av folks konsumtionsvanor. Man kan nämligen, teoretiskt sett, gå in och stänga av el, gas och fjärrvärme om man tycker att ett hushåll överstigit sin ”energikvot”…

  14. @Magnus:
    Har jag förstått dig rätt och uppfattat att du liksom jag heller inte vill att lärare, SVT eller någon annan än barnens föräldrar/vårdnadshavare skall ha det fulla ansvaret och monopol på barnens uppfostran.

  15. @Mia.:

    ”Jag frågade först”

    Problemet är att frågan är ofullständig och därmed felställd. Den kan inte besvaras på det sätt som du tror. Så här skall du ställa frågan för att den skall bli begriplig:

    Hurdan är en svensk – jämfört med XXX (där XXX motsvarar annan kategori likvärdig med svensk)

    Hade du tillfrågats ”hurdan är en indier” hade du lätt tagit för givet du jämför med en svensk och kunnat svara utan att tänka på det.

    Testa själv

    Vad är det för skillnad på en svensk?

    ….och en tysk?

    Mysteriet löst nu?

  16. @Magnus:

    ”OK då. Men säg att politikerna plötsligt får för sig att logga vad vi handlar på ICA och vill använda detta data. Idag loggas vad du köper – om du har ett ICA-kort – och ICA själva använder det för att rikta reklam till dig, baserat på dina inköpsvanor. Lite småretligt kanske, men inte mer än så.”

    Ojoj det är mycket värre än så. Det folk kanske inte vet är att stora amerikanska kedjor som Target och Wal-mart redan har avdelnigar som samlar enorma mängder kunddata via kortköp och skapar prediktioner av vilken sorts kund de har – även om information som kunder inte frivilligt vill uppge eller information som kunden inte själv vet om. Target frågade sina statistiker om de kunde lista ut vilka kunder som är gravida – även om de inte ville andra skulle veta det. Varör ville Target veta vilka kunder som är gravida? Jo det beror på att en professor Alan Andreasen forskat på vad som får männniskor att byta sina shoppingrutiner.

    ”Andreasen wanted to know why these people had deviated from their usual patterns. What he discovered has become a pillar of modern marketing theory: People’s buying habits are more likely to change when they go through a major life event.”

    Och vilken är för många den största livsförändringen av alla? Svar när de får barn. Så Target sade åt sina statistiker att forska på hur kundvanor ser ut när folk får barn. Målet med datainsamlingen var att Target från shoppingvanor inte bara skulle kunna säga vilka som fått barn. De ville kunna förutsäga vilka som sannolikt skulle få barn och när det skulle ske och så här kunde resultatet se ut:

    ”Jenny Ward, a twenty-three-year-old in Atlanta who bought cocoa butter lotion, a purse large enough to double as a diaper bag, zinc, magnesium, and a bright blue rug? There’s an 87 percent chance that she’s pregnant and that her delivery date is sometime in late August.

    Liz Alter in Brooklyn, a thirty-five-year-old who purchased five packs of washcloths, a bottle of “sensitive skin” laundry detergent, baggy jeans, vitamins containing DHA, and a slew of moisturizers? She’s got a 96 percent chance of pregnancy, and she’ll probably give birth in early May.

    Caitlin Pike, a thirty-nine-year-old in San Francisco who purchased a $250 stroller, but nothing else? She’s probably buying for a friend’s baby shower. Besides, her demographic data shows she got divorced two years ago.”

    Foliehatt Big Brother what?

  17. @barfota:

    Jag tror inte föräldrarna räcker för att uppfostra ett barn. Det behövs mor-/farföräldrar, dagis, lärare, ledare inom fritidssysselsättningar m.m.

    MEN, app app app, man måste vara medveten om att samhället, främst genom skolan, försöker lura i barnen en massa saker. Var medveten om det och ge barnen en (minst en) motbild.
    Om man utan vidare sväljer argumentet att skolan försöker förmedla en objektiv och sann bild, då är man illa ute som förälder.

  18. @Erik:

    Jag förstår nog inte. Så nej.

    Men det jag önskar ha förslag på är vilka tjej- och killnormer (könsnormer) man inte ska uppfostra sina barn att bryta.

  19. @Erik:

    ”Vad är det för skillnad på en Indier?”
    Han är brunare på sommaren än på ryggen? Thinking

    ”Ojoj det är mycket värre än så.”
    Satt på Handelsbanken vid Gärdet 1997 och byggde ”reklamsystem” baserat på bankkundens vanor. Nu var det så att säga för ”internt bruk” på SHB. Sparade en kund för mycket och lånade för lite som fick vederbörande reklam om lån.

    Att ICA kör den här metodiken det VET jag, det baseras på vad jag köper eftersom jag registrerade mig för en sån där Shop Express självscanning.. OK då, det kan jag väl acceptera så länge det är ICA själva som försöker kränga skit till mig. Problemet är när den infon hamnar utanför ICA.

    Som tröst kan man ju glädja sig åt att det går att anlägga ”digital moteld”. Systemen är sårbara. Det går att ägna sig åt digital grävande journalistik om man är klurig. Det vore ju onekligen ganska kul att lägga ut Trafiksäkerhetsverkets GDs fortkörningsdata på nätet….

  20. @Magnus:

    ”Han är brunare på sommaren än på ryggen?”

    Han är brunare på ryggen än på sommaren Grin

    Givetvis är detta nonsens men det är faktiskt samma sorts nonsens att fråga en svensk: Hur är en svensk.

  21. Angående alternativet ”sätta ut barnen i skogen”. Lars von Trier har berättat att hans mor i ett aktivt försök att skapa en ”konstnärlig avkomma” först avlade barn tillsammans med en konstnär (inte hennes make) och sedan valde att inte sätta några gränser, inga regler, under hela hans uppväxt. Han fick gå och lägga sig när han ville, komma och gå som han ville, sätta sina egna regler helt och hållet från väldigt unga år. Detta är, enligt Lars själv, orsaken till alla hans neuroser och fobier. Eftersom han inte fick några regler att följa skapade han sina egna, satte sina egna gränser, vilka inte blev särskilt rationella och med verkligheten överensstämmande. Det hade väl kunnat sluta långt mycket värre än vad det gjorde, men mamma Triers experiment får anses lyckat, även om hennes Lars inte mår sådär toppenbra. Förbannat bra film kan han göra iallafall.

  22. @Mia.:

    ”Men det jag önskar ha förslag på är vilka tjej- och killnormer (könsnormer) man inte ska uppfostra sina barn att bryta.”

    Märklig fråga. Människan behöver ju normalt orsaker att göra saker, inte orsaker att inte göra saker. (inte är för övrigt ett ord som ofta leder till motsatsen, det är på egen risk man uppfostrar barnen att inte kröka)

    Varför skulle man uppfostra sina barn att bryta könsnormer överhuvudtaget?

  23. @Erik:

    Målet med datainsamlingen var att Target från shoppingvanor inte bara skulle kunna säga vilka som fått barn. De ville kunna förutsäga vilka som sannolikt skulle få barn och när det skulle ske och så här kunde resultatet se ut:

    Och det lyckades över förväntan.

    Forbes: How Target figured out a teen girl was pregnant before her father did

    An angry man went into a Target outside of Minneapolis, demanding to talk to a manager:

    “My daughter got this in the mail!” he said. “She’s still in high school, and you’re sending her coupons for baby clothes and cribs? Are you trying to encourage her to get pregnant?”

    The manager didn’t have any idea what the man was talking about. He looked at the mailer. Sure enough, it was addressed to the man’s daughter and contained advertisements for maternity clothing, nursery furniture and pictures of smiling infants. The manager apologized and then called a few days later to apologize again.

    …

    On the phone, though, the father was somewhat abashed. “I had a talk with my daughter,” he said. “It turns out there’s been some activities in my house I haven’t been completely aware of. She’s due in August. I owe you an apology.”

    What Target discovered fairly quickly is that it creeped people out that the company knew about their pregnancies in advance.

    “If we send someone a catalog and say, ‘Congratulations on your first child!’ and they’ve never told us they’re pregnant, that’s going to make some people uncomfortable,” Pole told me. “We are very conservative about compliance with all privacy laws. But even if you’re following the law, you can do things where people get queasy.”

    Så det verkar finnas en klar risk att de lär sig saker om kunderna innan kunderna själva vet det. Problemet kan iofs ses som etiskt (de flesta skulle nog göra det), men även strikt kommersiellt blir det problematiskt eftersom kunderna upplever det som obehagligt.

    Foliehatt Big Brother what?

    I det här fallet räcker foliehatten knappt till. Wink

  24. @Erik:

    Varför skulle man uppfostra sina barn att bryta könsnormer överhuvudtaget?

    Ja, det är nog lite av en nyckelfråga.

    Att acceptera barnens naturliga normbrytande är redan det en balansgång. Som sagt, barn testar gränser hela tiden, och vi gör dem inte en tjänst genom att agera som om gränser inte fanns. Den viktiga lärdomen för barnet är ju den om frihet under ansvar: att överskrida gränser kan ibland vara nödvändigt, men är sällan gratis, och ibland kan priset vara mycket högt.

  25. @Erik: Varför skulle man uppfostra sina barn att bryta könsnormer överhuvudtaget?

    Jag ser ingen orsak att uppfostra barn att varken bryta eller följa könsnormer. Jag tycker man ska informera barnen om vad pojkar och flickor brukar göra olika men poängtera att alla får göra som dom vill.

    @Mia.: Det jag undrade var mer specifikt vilka tjej- och killnormerna är. Inte om det är ok att bryta dem. Fö förstår jag inte var ”tvinga” kommer från nu när det som diskuteras är uppfostran.

    T.ex. om en förälder förbjuder sin son att lacka naglarna eftersom det är ”tjejigt” att lacka naglarna, då tvingar föräldern sin son att följa könsnormen.

    Vilka tjej- och killnormerna är varierar mellan olika kulturer. I den värld de flesta av oss lever är det större begränsingar för pojkar. En pojke bryter mot könsnormen om han går klädd i klänning, med hårspännen, med en tröja med prinsessmotiv och möjligen om han har långt hår. Flickor har inte lika mycket begränsningar när de är små. Flickor som är väldigt livliga kan få problem med att omgivningen antar att flickor är lugna. Men de flesta klädesplagg som är tänkta för pojkar är OK för flickor också.

    Vad tycker du själv Mia, finns det orsak att uppfostra barn att inte bryta vissa könsnormer?

    Utgångsläget är ett annat innan barnen själva kan bestämma. När jag klär min ettåriga son i rosa kläder, uppfostrar jag då honom att bryta mot normen? Jag hävdar att jag inte gör det, eftersom han inte vet vilka normer som finns och inte bryr sig om vilken färg hans kläder är. Jag ser ingen orsak att göra mera skillnader mellan könen än de som naturligt redan finns. Jag tycker inte att barn under 3 år är särskilt olika beroende av kön och därför ser jag inte nyttan med skilda kläder.

  26. @Erik:

    ”Varför skulle man uppfostra sina barn att bryta könsnormer överhuvudtaget?”

    @Ulf T:

    ”Ja, det är nog lite av en nyckelfråga.”

    Just precis så. Varför i hela fridens namn skulle man ens fundera på att ”rätta in sig i ledet” och uppfostra sina barn att bryta könsnormer bara för att HBTQ förespråkare, PK-vänstern, genusmaffian, sk. ”antirasister” och feminister (som fö. verkar vara samma skrot och korn) anser att det är den enda ”rätta läran”. Den läran som inte drar sig för att påstå…

    ”–?Vi ser fortfarande hur könsmaktsordningen råder i samhället. Betygsskillnader, löneskillnader, det sexualiserade våldet… och detta är inget tyckande, utan ren fakta. Så länge detta pågår, så är det bara att jobba på, säger Anna Sundman Marknäs.

    –?Jag tänker också på den kommersiella biten. Att det är väldigt uppdelat i butikerna med rosa och blå avdelningar bland både kläder och leksaker. Det är som om vi har ett behov av att kategorisera, och dela upp utifrån kön. Redan på förlossningsavdelningen får föräldrarna ett blått diplom om de fått en pojke och ett rosa om de fått en flicka, säger Kristine Hultberg.
    ”

    Gnäller man inte för det ena så kan man alltid gnälla för det andra för gnällas skall det. Dessa inskränkta människors behov av att bryta normer, styra och ställa över barnen verkar vara viktigare än barnens väl och ve, man föreslår t.o.m.

    ”–?Kanske kunde de ha en bunt diplom i olika färger och plockat upp det som råkat ligga överst. Inget barn är ju det andra likt.”

    Men det går åt helvetet till det också för brunt är en så pass rasistisk och diskriminerande färg att man nu gått så långt att man på vissa förskolor inte längre tillåter pepparkaksgubbar i Luciatågen.

    Ps.
    Pepparkaksgubbar är bruna och förblir bruna, däremot att kalla dem för ”gubbar” är ju direkt kränkande. Kanske kan vi få ”antirasisteran” och andra politiskt korrekta med på tåget i vår kamp mot användandet av ordet ’pepparkaksgubbe’.

  27. @Anna:
    ”Jag ser ingen orsak att uppfostra barn att varken bryta eller följa könsnormer. Jag tycker man ska informera barnen om vad pojkar och flickor brukar göra olika men poängtera att alla får göra som dom vill.”

    Mycket riktigt och jag tycker inte att det har någonting med genus”vetenskap” eller feminism att göra, för mig som förälder så är det vanligt sunt förnuft och inget annat.
    Självklart så kommer jag på ett eller annat sätt projicera mina åsikter och värderingar på mitt barn men det angår endast mig och barnets mor.
    Men det är definitivt ingen anledning att ge upp försöken att vara neutral och objektiv och börja pracka på barnet en massa ideologiskt trams.

  29. @Anna:
    Jag hoppas att det var värt mödan att läsa eländet. Jag trodde jag skulle vara färdig med saken nu, men efter att ha läst igenom kommentarerna undrar jag om jag ändå inte får ta och skriva ett inlägg till om saken.
    Men jag ska lite kort svara på punkterna i ditt sista stycke.
    ”Personligen hoppas jag att man inte ska anta något om barnen utan låta dem själva visa vad de vill och är intresserade av. Man ska inte anta att alla flickor vill ha rosa kläder i julklapp eller anta att barnen eller deras föräldrar är heterosexuella.”
    Jag hoppas verkligen att det framgick att jag menar att man skall vara lyhörd för vad barnen själva uttrycker att de vill. Det är i allra högsta grad en förutsättning för att de skall kunna bli lyckliga och framgångsrika. (Med ”framgångsrik” menar jag inte i det här sammanhanget materiell framgång, utan att de får leva givande och värdefulla liv.) Det var ju förresten just den här punkten som jag sköt in mig på i inlägget om SYO-sveket, att det är in i helvete fel att motverka barnens val och önskningar.
    Men visst kan man väl anta både det ena och det andra. Det är man ju mer eller mindre tvungen att göra. Jag tycker Anders/AV sa det mycket bra i sin kommentar till Ninnis inlägg om stationsbyten. Man ska bara vara öppen för att antagandena behöver justeras och rent av slängas på soptippen. Felet är att man inte ser antagandena man gör i möten med andra människor som utgångspunkter, utan som fixa, färdiga och oföränderliga sanningar. Vid de fåtal tillfällen jag träffar nya människor brukar jag åtminstone anta att de är trevliga och sjyssta människor som det är värt att växla några ord med. Det händer att jag har fel. Men för det mesta är det ett bra antagande.
    Det är lika rätt vare sig en pojke väljer svarta eller rosa kläder och det är lika rätt att ha två föräldrar av samma kön som av olika.
    Det där är väl ingen självskriven sanning? Det finns väl olika åsikter om saken. Vilket anknyter till vad jag driver i inlägget. Man måste harmonisera den blå sfären med den röda. Om en person t.ex. anser att det är fel med samkönade föräldrar kan man inte begära av denne att den skall lära barnet att det är rätt. Då har ju personen övergett sin egen integritet. Däremot kan man begära av personen att den skall redogöra för att den egna blå inställningen avviker från samhällets röda, och att barnet skall respektera den röda inställningen.
    ”Det är inte lika vanligt men det är lika rätt och det ska man genast från början få barnen att förstå.”
    Som sagt det är inte självskrivet att det är lika rätt. Jag har själv en ambivalent inställning till frågan (samkönade föräldrar) och skulle aldrig lära mitt (hypotetiska) barn att det är lika rätt som heterokönade föräldrar. Men jag skulle inte heller lära barnet att det är fel. Jag skulle nyansera och förklara min syn på saken så väl som jag kan utifrån barnets mognad. Men oavsett skulle jag förorda en positiv inställning och tolerans.

  30. @michael:
    jag vet inte om du syftar på bilden från Asterix och vikingarna, men jag kunde ju inte gärna låta mamman hota pojken med polis eller något från den kristna kulturen. Jag kunde inte komma på något bättre än ”ful gubbe”. Så i det här fallet var det jag som var fördomsfull, inte feministerna.

  31. @Per Hagman:
    Jag inser att jag borde har specificerat vad jag menar med ”ansvar”. Men det blir lätt ett inlägg bara det. Men det framgick väl i alla fall att jag inte menade det i den strika juridiska bemärkelsen. Se det snarare som orsakande kontroll med beslutsföreträde.
    Jag tycker för övrigt du tar upp en mycket viktig punkt när du säger ”(och inte minst nöjet)”. Att vara förälder och uppfostra ett barn är inte något som bör kännas som en skyldighet även om det är det, utan bör snarare vara något som upplevs som ett privilegium (men det har väl feminister svårt att fårstå, de ser bara inbillade manliga privilegier) och vara förnkippat med glädje och lycka. Ett arbete som är sin egna belöning. (Vilket gör att jag har mycket svårt att förstå vurmen för att sätta barnen på daghem, jag kan däremot förstå att man upplever sig tvingad att göra det.)

  32. MiT, tack för länk till Sydsvenskan-artikel!

    Per, en Tanja B-artickel, ha ha – jag tänkte jst samma sak Smile har Dolf också fått skriva-långa-inlägg-sjukan?Dolf, tack för citat från FN-konventionen. SOm jag förstått det har bara Sverige och Tyskland förbjudit hemundervisning – ingen får ju missa den statliga indoktrineringen…

  33. @Mia.:
    ”Vad är det för könsnormer man inte får uppfostra en kille eller tjej att bryta?”
    Varförs besvarar du inte själv frågan? Mitt inlägg gav dig inte ett färdigt svar, det gav dig en modell för hur du på egen hand kan komma fram till ett svar (som förvisso inte med nödvändighet är giltigt för någon annan än dig själv).

  34. Per, menar ”artikkel”, och det tar inte 30 ”minutter” att läsa mitt senaste inlägg om PK-media, snarare 30 timmar väl? Wink

  35. @UmeNytt – Kvinnor får alltid skulden:
    Du får gärna presentera dig närmre. Jag ser ofta pingbacks from UmeNytt och är lite nyfiken vem/vilka du/ni är och representerar.
    Ska jag ta kommentaren som att vi är allierade ormfångare, eller att jag själv är en slemmig orm som blivit fångad?
    Jag har själv egna ormbilder (dock inte jag på bilden Smile )

  37. @barfota:
    Du missade poängen. Det var en generaliserad definition menad att täcka alla former av uppfostran. Föräldrar är i någon mening lärare, och barn elever till dem. Lärare och elev anspelade inte på skolväsendet. Definitionen kan också appliceras på en uppfostran i ett tibetanskt munkkloster, militärens ”uppfostran” av soldater i sin vård, eller talgoxens uppfostran av gökungen.
    Och framför allt, det var inte en definition av bra. Det var menat som en definition av vad uppfostran är. Resten av inlägget handlar om hur jag anser att man, ifråga om våra barn, ser till att göra den bra.
    Notera att både jag och FN:s förklaring om mänskliga rättigheter lägger ansvaret (och rätten) hos föräldrarna, inte den offentliga skolan.
    Det är väl ingen som någonsin har läst något av mig (eller bara det här inlägget för den delen) som skulle få för sig att jag förespråkar statlig indoktrinering i skolans regi?

  38. @Magnus:
    Jag skiter i om det OT. Jag är väl inte precis hemma på hur bilarna funkar nu för tiden, men jag är helt med dig på vad du säger rent generellt. (Men vad gäller bilar så har jag i alla fall så pass mycket koll så jag vet att det förekommit bilkrascher där man misstänkt eller spekulerat i om kraschen varit ”fjärrstyrd”.)
    Var någon nyhet bara häromdagen om affärer som inte längre tar kontanter. Vilket jag tycker är verkligt otäckt. När det kontantlösa samhället väl blivit verklighet sitter vi i rävsaxen en gång för alla. Vi såg ju hur wikileaks inkomstkanaler ströps när Assange blev måltavla.
    Tror jag ska börja göra det till en principsak att betala med kontanter. (I dagsläget är det egentligen bara på systemet jag envisas med att sköta transaktionerna kontant.)

  39. @NP:
    Ungefär som om man skulle börja flyga utan lärare. Säkert många som skulle klara det, men det skulle nog bli ännu fler dödliga krascher också.
    Tror bara jag har sett Melancholia (som är fantastisk om man inte absolut måste ha action med explosisioner och splatter), och så har jag Anti-christ på dvd, men har inte sett den än.

  40. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Hejsan vi är absolut lierade och ni gör ett bra jobb som vi premierar genom att låta er synas via umenytt. Tokstollar är snarast visade från länken av mig (Kvinnor får alltid skulden) där det även går att ana ett samband mellan socialismen, Umeå Universitet och nämndeman i Tingsrätten & Förvaltningsrätten tillika vice ordförande i RFSU. Anders ni når mig via e-post redaktion ”@” umenytt.se om ni vill nå oss utan offentlig insyn.

    En gång till vilja säga att ni gör ett bra jobb!

  41. Redan på förlossningsavdelningen får föräldrarna ett blått diplom om de fått en pojke och ett rosa om de fått en flicka, säger Kristine Hultberg.

    Ja, det är givetvis helt förkastligt. Det enda rätta vore ju om alla föräldrar fick böter för att de bidrar till ökade CO2-utsläpp.

  42. @UmeNytt – Kvinnor får alltid skulden:
    ok. tack. bra att veta. Jag blev lite konfunderad för när jag följe länken tillbaka på din tidigare kommentar så gick den till en artikel om hur hemsk den stackars karln var som menade på att det inte var männen som drev fram anorexi som skönhetsideal.
    Jag misstänker att den rosa penisen på bilden inte handlar om någon hyllning av mannen. (Snarare att det går i Solanas anda.)
    Uppskattar att du/ni hjälper oss att få spridning.

  43. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):

    ”Det är väl ingen som någonsin har läst något av mig (eller bara det här inlägget för den delen) som skulle få för sig att jag förespråkar statlig indoktrinering i skolans regi?”

    Tänkte väl det, sorry för påhoppet. Då är ordningen återställd igen. Förbannade dyslexi.

  44. @barfota:
    Du är förlåten. Men du borde väl känna mig så pass väl så du begrep att det var något som inte stämde med en sån tolkning?

  45. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): ”Ja, det är givetvis helt förkastligt. Det enda rätta vore ju om alla föräldrar fick böter för att de bidrar till ökade CO2-utsläpp. ”

    Javisst, men färgen på böteslappen är en knivig fråga. Om den har fel färg kan ju folk uppfatta boten som något negativt.

  47. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
    Ja visst och detta är ett typexempel på varför man inte skall våga vägra skall ta debatten. Innerst inne var säker på var du stod i frågan men det jag ”läste” sade mig någonting helt annat, trots att jag läste om det flera gånger. Tänk så enkelt det är att rätta till missförstånd om man bara vågar ta debatten. Jag tillbringar i stort sett dagarna i ända med att läsa, läsa och läsa men ändå blir det som det blir ibland.

  48. @Erik:

    Min fråga är ställd med anledning av avslutningen på inlägget.

    ”Uppfostrar du ditt barn till att bryta mot könsnormer (till skillnad från att barnet gör det på eget initiativ) innebär det förmodligen, om du är en normal läsare av det här inlägget, att du har gått utanför både din egen blå cirkel och ”samhällets” röda och lagt dig inom feminismens sjukligt vargula cirkel.”

    Och sen noterar jag att du ännu en gång besvarar min fråga med en fråga Smile Så jag tror att vi får släppa det sas.

  50. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
    ”Tror jag ska börja göra det till en principsak att betala med kontanter. (I dagsläget är det egentligen bara på systemet jag envisas med att sköta transaktionerna kontant.)”

    Jag känner en man som har gjort precis det – han har klippt alla sina kort och betalar alltid med kontanter. Jag själv har väl gått åt andra hållet, det är ju rätt bekvämt att betala med kort, men kanske borde man göra som du föreslår.

  53. @barfota: Dessa inskränkta människors behov av att bryta normer, styra och ställa över barnen verkar vara viktigare än barnens väl och ve, man föreslår t.o.m. ”–?Kanske kunde de ha en bunt diplom i olika färger och plockat upp det som råkat ligga överst. Inget barn är ju det andra likt.”

    När jag läste artikeln upplevde jag att genuspedagogernas arbete mest handlar om detta ”Men det handlar inte om att begränsa, utan i stället om att tillföra allt till alla, oavsett kön.” Alltså inte bryta normer bara för att bryta normer utan för att visa att alla barn har alla möjligheter obereonde av kön. Som nyfödd flicka behöver man inte genast sättas i det rosa facket och som nyfödd pojke i det blå. Jag har en bekant vars son ville ha en rosa korg för kläderna på dagis, men han fick inte, för personalen sa att de rosa korgarna är reserverade för flickor.

    @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Jag hoppas verkligen att det framgick att jag menar att man skall vara lyhörd för vad barnen själva uttrycker att de vill.

    Ja, det tycker jag framgick, men skriv fler inlägg för all del för jag gillar dina inlägg Smile

    Det var ju förresten just den här punkten som jag sköt in mig på i inlägget om SYO-sveket, att det är in i helvete fel att motverka barnens val och önskningar.

    Jag hade faktiskt inte läst ditt SYO-inlägg *skäms lite* för jag visste inte vad SYO var och då jag såg ditt inlägg orkade jag inte lära mig något nytt och sen glömde jag bort det… sorry! Men jag läste det nu. Det är klart som korvspad att man inte får hindra en ung kille att bli stridspilot, men jag tror inte man kan dra den slutsatsen av Rapport-meningen ”Skolor arbetar inte heller för att motverka att eleverna väljer utifrån könsroller och vilken bakgrund de har”. Meningen kan (och jag hoppas är) en del av tanken om att man ska motverka att barn väljer utgående från könsroller, utan att ifrågasätta valen. Känner du eller någon annan till ett exempel där man aktivt har försökt styra bort en ungdom från sitt val som faller inom könsrollen, enbart för att försöka få barnet att bryta könsmönster?

    Men visst kan man väl anta både det ena och det andra. Det är man ju mer eller mindre tvungen att göra.

    Okej, du kan anta allt möjligt, det gör jag också. Men precis som du skriver lönar det sig inte att att låta dina antaganden styra umgänget med barnet. Som t.ex. Anders exempel om röda bär. Min mamma har inte köpt mjöl med tillsatsämne E300 eftersom hon inte vill ha farliga tillsatser i maten. Hon lät sitt antagande om att E300 är ett farligt ämne styra. När jag upplyste henne om att det är helt vanlig C-vitamin som dessutom förbättrar bakegenskaperna och inte är farligt på något sätt insåg hon att hon hade låtit sitt antagande styra valet. Tror man ofta omedvetet styrs av sina antaganden och därför försöker jag undvika att anta så mycket som möjligt.

    Om en person t.ex. anser att det är fel med samkönade föräldrar kan man inte begära av denne att den skall lära barnet att det är rätt.

    Här håller jag inte med. Man ska försöka komma bort från en rätt/fel kategorisering. Också om man själv tycker att barn mår bäst med föräldrar av olika kön behöver det inte betyda att andra alternativ är fel. Man ska, precis som du skriver, förorda en positiv inställning och tolerans för andras val.

    Nyfiken som jag är undrar jag varför du är ambivalent till frågan gällande barn som växer upp med samkönade föräldrar? Varför tycker du inte det är lika rätt som att växa upp med (två?) heterosexuella föräldrar?

  54. @Anna:

    ”När jag läste artikeln upplevde jag att genuspedagogernas arbete mest handlar om detta ”Men det handlar inte om att begränsa, utan i stället om att tillföra allt till alla, oavsett kön.” Alltså inte bryta normer bara för att bryta normer utan för att visa att alla barn har alla möjligheter obereonde av kön. Som nyfödd flicka behöver man inte genast sättas i det rosa facket och som nyfödd pojke i det blå. Jag har en bekant vars son ville ha en rosa korg för kläderna på dagis, men han fick inte, för personalen sa att de rosa korgarna är reserverade för flickor.”

    Just när det gäller att byta ut två(2) färger mot en(1) som ser likadan ut för båda könen så är det väl i allra högsta grad en ”norm” man vill bryta för att införa en ny fattigare och tråkigare norm bestående av en enda färg. Helst skulle de väl dessa genusstollar vilja se att alla barnen fick ett regnbågsfärgat diplom för att vara riktigt politiskt korrekta och heterohatande. Det som var märkligt var att du inte upplevde artikeln som feministiskt, felaktig och lögnaktig, vaddå ”könsmaktsordningen”, i artikeln så ställer man frågan:

    ”Och var slutar denna process? När har ni, som genuspedagoger, uppnått målet?

    –?När vi inte längre behövs. Målet är att göra oss själva överflödiga, säger Anna Sundman Marknäs.”

    Vems mål? feministernas, genusmupparnas, vems?
    Jag kan inte se att genuspedagoger eller feminister behövs mer än på historiens skräphög. Så tack, men nej tack till alla feminister och genuspedagoger för ert fina erbjudande om ”hjälp” med att uppfostra våra barn men vi föräldrar vill själva bestämma över våra barn, deras uppfostran, vad som passar sig eller inte passar sig. Tids nog blir barnen stora nog för att göra sina egna val och då finns vi där och stöttar dem utan ”hjälp” av lagstiftning, statsfeminism och genuspedagoger. Däremot så kan man kanske spilla visst krut på att banka in vanligt sunt förnuft i den personal som anser att rosa korgar är reserverade för flickor när grabben faktiskt av egen fri vilja ville ha just en rosa korg.

  55. Dansk politiker om genustramset: ”Löjligt och lite perverst”

    ”Uttalandet handlar om leksakskedjan Toys´r´Us koncept i julklappskatalogen inför stundande jul där en pojke ses leka med dockor och en flicka styr en drake. ”Löjligt och lite perverst”, säger en politiker i Dansk Folkeparti.”

    ”– Som jag ser det har barn sina respektive kön när de föds, de har skilda intressen, de leker på skilda sätt. Det är det gängse mönstret, och det är också det jag anser man bör visa upp, säger Adelsteen.

    Det att visa vad ”ett fåtal gör” leder mot det perversa, menar Pia Adelsteen:”

    Heja Danmark! eller hur dolf?

  56. @barfota: Just när det gäller att byta ut två(2) färger mot en(1) som ser likadan ut för båda könen så är det väl i allra högsta grad en ”norm” man vill bryta för att införa en ny fattigare och tråkigare norm bestående av en enda färg.

    Vem vill ta bort två färger och ersätta med en? Tanken är väl att båda färgerna hålls kvar men att de inte begränsas till könen? Eller, som i artikeln, utökas så att alla färger finns med gällande diplomen.

    Vems mål? feministernas, genusmupparnas, vems?

    Målen som alla som förespråkar jämställdhet vill nå. Att alla får välja fritt utan begränsningar gällande kön.

    För övrigt tycker jag att det inte leder någon vart att kritisera ”genusstollar”, ”feminister” eller ”genusmuppar” som helhet utan att lyfta fram vad dessa gör fel. T.ex. detta

    Så tack, men nej tack till alla feminister och genuspedagoger för ert fina erbjudande om ”hjälp” med att uppfostra våra barn men vi föräldrar vill själva bestämma över våra barn, deras uppfostran, vad som passar sig eller inte passar sig.

    Vad tycker du genuspedagogerna i artikeln gör fel? Feminister stod det så vitt jag vet inget om i artikeln.

  57. @Anna:

    ”Vem vill ta bort två färger och ersätta med en? Tanken är väl att båda färgerna hålls kvar men att de inte begränsas till könen? Eller, som i artikeln, utökas så att alla färger finns med gällande diplomen.”

    Bland andra Kristine Hultberg svarar på frågan

    ”[… Redan på förlossningsavdelningen får föräldrarna ett blått diplom om de fått en pojke och ett rosa om de fått en flicka, säger Kristine Hultberg.

    Vilken färg hade du önskat?

    –?Kanske kunde de ha en bunt diplom i olika färger och plockat upp det som råkat ligga överst. Inget barn är ju det andra likt. …]”

    ”Målen som alla som förespråkar jämställdhet vill nå. Att alla får välja fritt utan begränsningar gällande kön.”

    Målet som alla förespråkar? Är du verkligen säker på att ALLA förespråkar det och vilken ”jämställdhet” vill ALLA uppnå? En sak är dock helt säker och det är att feminism inte är lika med jämställdhet och att kvinnor inte är lika med feminister.

    ”Vad tycker du genuspedagogerna i artikeln gör fel? Feminister stod det så vitt jag vet inget om i artikeln.”

    ”–?Vi ser fortfarande hur könsmaktsordningen råder i samhället. ”

    Vilka ”vi” är det som ser ”könsmaktsordningen” som råder i samhället förutom feminister? Och eftersom jag avskyr allt vad feminismen heter så avskyr jag naturligtvis allt vad genuspedagoger heter också därför att…

    ”[… genusmedveten pedagogik har sina grunder i
    feministiska rörelser …]”

    Victoria Carlsson-Wahlgren (2009)

    Så tack men Nej tack till allt som har med feminism att göra.

  58. Pingback: Lite tankar kring barn och barnuppfostran | Trollan's Tankar om stort och smått

  59. @michael:

    ”Ja det är intressant att mammor alltid har uppfostrat barnen med att varna för fula gubbar eller hotat med fula gubbar för att få barnen att göra som mamma vill nu när vi fått statsfeminism och mammor knappt hinner uppfostra sina egna barn och uppfostran ligger mer på staten så fortsätter kvinnliga feminister denna könsstereotypa idetradition inom politiken och medier.”

    Bra iakttagelse, mammor varnar för fula gubbar och skickar het enkelt ut ett felaktigt budskap till sina barn. Merparten av de som begår övergrepp på barn är varken fula eller gubbar och frågan som jag ställt så många gånger här på Genusnytt är… Varför problematiseras aldrig mammor och kvinnor? Jag har en magkänsla av att övergrepp på barn sannorlikt sker i samma utsträckning (om inte mer) av just mödrar och kvinnor.

    Ingen fråga kan vara mer en kvinnofråga än mödraskapet. Genusdebatten efterlyser ju kvinnofrågor så ge er genast i kast med problematiseringen av mammor och kvinnor!

  60. @michael, barfota

    Det kanske är så att varningarna och förväntningarna om att farliga fula gubbar ska komma och ta barnen skapar dessa snuskgubbar. Förväntningarna på gubbarna att vara snuskgubbe skapar dem det ligger i gubbars könsnormer så det är samhället som så skapar dom! Vad kom först, hönan eller ägget är väl fortfarande inte löst Wink

  61. @Mia.:

    ”Och sen noterar jag att du ännu en gång besvarar min fråga med en fråga Smile Så jag tror att vi får släppa det sas.”

    Nja, svaret jag gav på din fråga var att människor gör saker för att de har en orsak, inte för att de inte har en orsak. Du bad om exempel på inte-orsaker. Mitt svar är att människan inte fungerar på det sättet.

    Sedan frågade jag vad föräldrar hade för orsak att uppfostra barn att bryta könsmönster (inte vilka orsaker de har att låta bli för det är default)

  62. @barfota: Målet som alla förespråkar? Är du verkligen säker på att ALLA förespråkar det och vilken ”jämställdhet” vill ALLA uppnå? En sak är dock helt säker och det är att feminism inte är lika med jämställdhet och att kvinnor inte är lika med feminister.

    Håller du inte med om att alla som förespråkar jämställdhet tycker att alla ska få välja fritt utan begränsningar gällande kön? Det var ju det enda exemplet hon tog upp, vilka de övriga målen är vet vi inget om och kan därför inte diskutera.

    Om könsmaktordningen däremot, det håller jag med om att man inte kan säga så mycket utan att peka på vad man menar. Där håller jag med dig att man borde ha förklarat mera.

    Men sen håller jag inte med dig längre när du skriver att du eftersom du avskyr feminism också avskyr genuspedagoger eftersom genusmedveten pedagogik har sina grunder i feministiska rörelser. Att uppfostra ett barn genusmedvetet innebär, i mina ögon, att man uppfostrar ett barn så att man inte begränsar barnets egna val utgående från de könsnormer som finns. T.ex. att man inte förbjuder en pojke att ha långt hår om han vill ha det, bara för att han är pojke.

  63. @Erik:

    Ok då omformulerar jag min fråga. Kan du ge exempel på könsnormer som du anser att det är olämpligt att uppfostra/lära (inte tvinga) barnen att bryta? Jag kan nämligen ärligt inte komma på så många och vill veta hur andra tänker. Särskilt de som anser att det är olämpligt (om man gör det så befinner man sig ”inom feminismens sjukligt vargula cirkel”)

  64. @Anna:

    ”Håller du inte med om att alla som förespråkar jämställdhet tycker att alla ska få välja fritt utan begränsningar gällande kön?”

    Nej, jag håller inte med om definitionen av jämställdhet som dessutom blivit ett politiskt slagträ genom att positiv särbehandling tillämpas i tid och otid.

    ”Om könsmaktordningen däremot, det håller jag med om att man inte kan säga så mycket utan att peka på vad man menar. Där håller jag med dig att man borde ha förklarat mera.”

    Blir väl litet svårt att ”förklara” saker som inte existerar annat än som osynliga strukturer i feministers hjärnor.

    ”Att uppfostra ett barn genusmedvetet innebär, i mina ögon, att man uppfostrar ett barn så att man inte begränsar barnets egna val utgående från de könsnormer som finns. T.ex. att man inte förbjuder en pojke att ha långt hår om han vill ha det, bara för att han är pojke.

    Men herre du milde. Varje förälder skall väl ha rätt att uppfostra efter bästa förmåga utan att stadsfeminismen eller genuspedagoger behöver lägga näsan i blöt. Jag tror till och med att det hör till undantagen att någon förälder skulle ”förbjuda” t.ex. en pojkar att leka med dockor eller ha långt hår.

  65. @Petter:

    ”Det kanske är så att varningarna och förväntningarna om att farliga fula gubbar ska komma och ta barnen skapar dessa snuskgubbar. Förväntningarna på gubbarna att vara snuskgubbe skapar dem det ligger i gubbars könsnormer så det är samhället som så skapar dom! Vad kom först, hönan eller ägget är väl fortfarande inte löst ”

    Jag ser snarare faran i att varna för ”Fula Gubbar” kan leda till att barnen missar att en förövare kan vara både charmerande, ung, man eller kvinna och t.o.m. befinna sig i den allra närmaste umgängeskretsen. Sedan förstår jag ärligt talat inte vad du menar med detta ”Förväntningarna på gubbarna att vara snuskgubbe skapar dem det ligger i gubbars könsnormer så det är samhället som så skapar dom!” Förklara tydligare så att jag fattar.

  66. Pingback: Vad skall man kunna begära av en lärare? | Genusdebatten