Censuren–Demokratin: 10–0
avatar

Kärnan i det här inlägget var egentligen att ta en liten titt på en bit av lagstiftningen som jag anser är relevant (och lite underlig) i sammanhanget. Men eftersom jag var tvungen att skriva av mig lite irritation så tar det ett tag innan jag kommer till skott. Vill du inte läsa allt mitt blaha blaha så kan du hoppa direkt till Lagen, det är också en ganska kort bit.

Dolfs logo, munkavelversion

Eders Ödmjuke

Jag känner det som att jag sitter på första parkett och ser demokratin få storstryk. Och det ger en konstig eftersmak, som om popcornen sockrats med aspartam och fått bada i härsket smör.

Det är obehagligt att se hur demokratin trots att den hänger mer eller mindre medvetslös på repen utsätts för ett hänsynslöst och blodigt bombardemang av det knogjärnsförsedda proletariatets diktatur. Men 10–0 är knappast oväntade siffror, det har länge stått klart att spelet inte bara är riggat, utan att domarna är både köpta och har lämnat walkover.

För ett tag sedan hamnade jag i en twitterdiskussion om censur efter att jag skrivit inlägget Tystnad är yttrandefrihet – #bokmässan mördar sitt eget tema, lite lustigt med tanke på att jag faktiskt aldrig använde ordet ”censur” i inlägget, det var någon annan som gjorde det med hänvisning till mitt inlägg. Det var då någon som protesterade mot den användningen eftersom han menade att det måste vara institutionaliserat och lagstadgat för att vara censur. Ungefär som många menar på att ”privilegium” handlar om lagstadgade förmåner. I vissa användningar är det rätt om både ”privilegium” och ”censur”. Men ord har ofta fler än en definition och används ofta också i metaforer, liknelser och utvidgad och överförd betydels, och SAOB (Svenska Akademins OrdBok), om man nu måste förlita sig till auktoriteter, har täckning för att använda både privilegium om förmåner i allmän bemärkelse och censur i bildlig, överförd och utvidgad bemärkelse, även om det i grunden är en juridisk term.

Frågan om vi har eller inte har censur i sverige har enligt min mening blivit en fråga som närmast hör akademiska navelskådare till. Vi må inte ha censur i en rent juridisk mening. Det behövs liksom inte. För det finns i praktiken en mycket effektiv censur, även om det inte finns någon lagparagraf att peka på, och det inte är en tillsatt myndighet som sitter och godkänner vad som skall sägas och vad som inte får sägas.

Vi ser det gång på gång, hur alla avvikande åsikter skall tystas. Att Nya Tider till slut fick vara med på bokmässan var enkom för att de ansvariga insåg att de ingått ett juridiskt bindande avtal med Nya Tider. (Men det fanns alltså de som ansåg att juridik och avtal var en undanflykt och att Nya Tider skulle blivit portade ändå.)

Nu ser vi det senaste spektaklet. I fredags hade Institute for Direct Democracy in Europe (IDDE) en gala på Grand Hôtel i Stockholm där före detta tjeckiska finansministern (1989–1991), premiärministern (1992–1997) och presidenten (2003–2013) Václav Klaus tilldelades The Euoprean Freedom Award 2016. SD stod som arrangörer för evenemanget och det är väl knappast någon som har missat det efterföljande spektaklet.

Först ut misstänker jag att den alltid like älskvärde (*ironi*) fackföreningsrepresentanten Jenny Bengtsson var, ett litet smakprov på tweets från henne:

Sen kommer förstås Schyffert med sin fantastiska kampanj:

Vad skall man med en censur till i sverige? Finns inget behov. Det sköts så väl av befolkningen själv, ledda av den högröstade skrikvänstern som dikterar vilka som skall få höras och vilka som skall tystas.

Det säger en hel del att Nigel Farage, som var en av talarna på evenemanget, skrev en debattartikel som ingen tidning i sverige bevärdigade sig med att ta in. Utom Nyheter Idag.

Grand Hôtels ledning visade sig vara den värsta tänkbara sortens quislingar. VD:n pudlade och gick ut med en pressrelease:

grand-hotel– Något av det svåraste med detta har varit att så många trott att vi inte förstått, att vi inte haft någon moralisk kompass alls. Vi förstod. Men vi drog inte konsekvenserna av det och det var där det gick fel. Att bryta ett kontrakt är ett stort steg och där satt vi fast i vår tradition av korrekthet, att ett kontrakt inte ska brytas. I detta fall borde vi gjort det, säger Pia Djupmark.

Hon säger även i pressreleasen:

Det viktigaste vi har är vårt förtroendekapital och vårt renommé, båda dessa har tagit skada.

Jag kan lugna Pia Djupmark, vi tvivlar inte alls på att hon och ledningen för Grand Hôtel skulle ha en moralisk kompass. Det är bara synd att den helt upphört att fungera.

Lyssna sen på vad hon säger i en AB-intervju (ber om ursäkt för den dassiga kvaliteten, inte minst är synken mellan ljud och bild helt åt helvete, ska försöka fixa till en bättre version efter pubb Har uppdaterat med en bättre, dock inte perfekt, version):

Grand hôtel – petites éthique

Pia Djupmark, VD Grand Hôtel: Det vi inte gjorde var att vi bröt kontraktet, och det borde vi ha gjort.
– – –
Det finns en lång och korrekt tradition här, att man inte bokar av ett kontrakt. Och i det här fallet skulle vi självklart ha gjort det. Men där satt vår korrekthet och våra rutiner så hårt så då valde vi det [lät evenemanget gå av stapeln] och det visade sig så klart att det här var ett felaktigt beslut.
– – –
Vi skulle ha haft de här rutinerna på plats, då hade det aldrig ha gått så här långt. Så vi behöver liksom göra vårt interna arbete mycket mer grundligt, utan det har aldrig behövts förr, så vi har liksom haft den här fingertoppskänslan, de här oskrivna reglerna, men den här gången så sprack det så att säga. Det har hållit i hundra fyrtio-två år men nu har tiderna ändrats och vi måste också göra det.
– – –

Saudi-Arabiens värdegrund

Saudi-Arabiens värdegrund

Aftonbladet: … Det har redan kommit reaktioner, från bland annat sverigedemokraterna, Mattias Karlsson kommenterar att han tycker det är helt bisarrt, han säger att ni är ett företag som [förut?] glatt välkomnar den saudiska diktaturen att fira sitt nationaldagsfirande, men nu ångrar man det här, och han kallar det för bisarrt. Vad tänker du om det?
Pia Djupmark: Ja, hans åsikter får ju stå för honom, och våra får ju stå för oss. Alla har ju rätt till en åsikt, och jag kan inte mer än så kommentera det.
– – –
Det är någonting som många hotell och företag måste titta på, att vart drar man gränsen? Gör man det vid en enskild gäst? Gör man det bara vid arrangemang? För vi vet ju inte idag när folk bokar på nätet vad de har för politisk värdegrund eller åsikt eller politiskt parti bakom sig. Det vet ju inte vi, och det vet inget annat hotell heller. Här har vi ett ganska stort arbete att göra [aha, de ska börja med åsiktsregistrering, det skall verkligen bli intressant!!!] och kanske tillsammans med andra hotell också. För någonstans måste vi börja så att bokningen inte kommer förbi innan ett beslut har tagits, så att säga.
Aftonbladet: Tycker du att ni som hotell har ett ansvar för de åsikter som era gäster och evenemang har?
Pia Djupmark: Egentligen inte, men de måste dela värdegrunden, vi vill ju inte behandla folk olika! Det är skillnaden, vi vill ju inte det. Men med den bakgrund och den mångfald som vi har som jobbar här på Grand Hôtel så går ju det här helt fel då.
– – –
I det här fallet, där vi faktiskt vet att värderingarna på det här värdparet inte stod … harmoniserade med våra, där skulle vi ha gjort det [dragit gränsen]

Ninnis kommentar till det hela:

Men som det våpiga fruntimmer hon är så har hon helt missbedömt allvaret. Här är det inte skämskudde som gäller. Det är bara att krypa längst ner i kryptan och dra kistlocket över sig för de kommande femhundra åren. Förhoppningsvis har mänskligheten mognat något 2516.

Margot Wallström har också kritiserat evenemanget:

Václav Klaus uttalanden och Sverigedemokraterna kritiseras nu skarpt av utrikesminister Margot Wallström, S, som menar att Václav Klaus ifrågasätter en grundläggande princip av demokratiska samhällen.

I en kommentar till Expressen skriver hon:

”Allas lika värde är en fundamental princip i demokratiska samhällen. Men tydligen inte för SD:s festgäster som nu ifrågasätter de mänskliga rättigheterna. Med sådana vänner behöver SD inga fiender.”

Vilket fick Mattias Karlsson att utbrista på Facebook:

Att den intellektuella dvärgen och hycklande låtsasdemokraten Margot Wallström nu går ut i Expressen (tidningen som samarbetar med våldsverkande terrorister och som kallar meningsmotståndare för ”råttor” och funderar över hur de ska kunna utrotas) och ifrågasätter det demokratiska sinnelaget hos Vaclav Klaus, en man som med fara för sitt liv utmanade världshistoriens mest blodsbesudlade diktatur, ledde sitt folk till frihet och blev sitt land första folkvalda president, det är tamejfan ett sorgligt, stinkande skämt!

Det är helt enormt, hur pallar Pia Djupmark och Margot Wallström med att ta ord som värdegrund och allas lika värde i sin mun? Jag blir minst lika kräkfärdig som Dan Eliasson när han hör Jimmie Åkesson.

Det är så jävla dumt, och citaten ovan talar väl för sig själv, så jag tänker inte kommentera dem mer.

[Uppdatering efter pubb]: Strax efter att jag pubbat inlägget såg jag att Aftonbladet har en ny artikel med en ljudinspelning av VD-n, där hennes Janusansikte framträder klart:

[Slut uppdatering]

Jag har lagt in videos i slutet med Nigel Farage och Václav Klaus, så envar kan själv bedöma om det, efter hundra fyrtio-två år, finns skäl att i värdegrundens namn inte behandla dessa gäster som alla andra.

Jag tror inte att det här kommer att innebära några problem för IDDE och deras European Freedom Award framöver, det är ju trots allt ett internationellt evenemang, så de kan ju avhålla det på SAS hotell i Köpenhamn framöver. Lite värre är det nog för Nya Tider, jag tvivlar starkt på att de kommer att få vara med på bokmässan någon mer gång. Och jag har sett hur till exempel Jan Sjunnesson (som varit med i Folkets demonstration) gång på gång råkat ut för att föredrag och sammankomster han arrangerat har ställts in med allehanda svepskäl som motivering. Och då inte bara av privata aktörer, utan även när det gällt offentliga lokaler, där kommuner och andra i den offentliga sektorn satt käppar i hjulen. Jag kan bara gissa mig till vilka problem andra små aktörer kan ha råkat ut för. Hur många har blivit kvästa?

Nog sjutton har vi censur i sverige.

Men låt oss gå vidare med det som det egentligen var meningen att ta upp i inlägget (som jag inte hade tänkt skriva alls, jag hade planer på att skriva ett inlägg som hade med låneord att göra, men de jäkla röda råttorna sabbade min planering.) Så nu, som de brukade säga i Monty Python, över till något helt annat:

Lagen:

Det har framhållts både i samband med Grand Hôtel och i samband med bokmässan att privata företag har rätt att själva välja. Det är dock en sanning med modifikation. I brottsbalken, kap 16 Om brott mot allmän ordning står:

9 § En näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar någon på grund av hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom att inte gå honom eller henne till handa på de villkor som näringsidkaren i sin verksamhet tillämpar i förhållande till andra, ska dömas för olaga diskriminering till böter eller fängelse i högst ett år.

Vad som sägs i första stycket om en näringsidkare tillämpas också på den som är anställd i näringsverksamhet eller annars handlar på en näringsidkares vägnar samt på den som är anställd i allmän tjänst eller innehar allmänt uppdrag.

För olaga diskriminering döms även anordnare av allmän sammankomst eller offentlig tillställning och medhjälpare till sådan anordnare, om han eller hon diskriminerar någon på grund av hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom att vägra honom eller henne tillträde till sammankomsten eller tillställningen på de villkor som gäller för andra.

Om någon som avses i första–tredje styckena på sätt som där sägs diskriminerar annan på grund av hans eller hennes sexuella läggning, döms likaledes för olaga diskriminering. Lag (2008:569).

Min egentliga poäng med hela inlägget kan snabbt och koncist sammanfattas med att jag ser politisk hemvist vara likvärdigt med trosbekännelse. Politik och religion handlar bäggedera om livsåskådning. Grand Hôtel skulle alltså inte kunna vägra någon att anordna ett evenemang för att de inte ställer upp på deras religiösa åskådning. De borde därför inte heller ha rätt att vägra någon på grund av sin politiska åskådning. Eller vice versa, om de kan vägra politiska evenemang skall de också kunna vägra religiösa sådana.

Eller kan någon förklara för mig vad den egentliga skillnaden skulle vara mellan en trosbekännelse och en politisk bekännelse?

Att jag är helt ensam om att se det på det viset är jag helt på det klara med. Att lagen, som den är skriven, gör att man kan utesluta politiska evenemang men inte religiösa innebär enligt min mening att vi har en pissig lag. Punkt!

Jag har inte sett hela evenemanget själv, men talen av de två främsta huvudpersonerna på evenemanget, Nigel Farage och pristagaren Václav Klaus kan ses nedan, döm själv Grand Hôtels agerande verkar rationellt:

Sist men inte minst, när det gäller demokrati, så känns det naturligt att avsluta med en grek, det är ju trots allt från dem vi fått begreppet:

Diktatur uppstår naturligt ur demokratin, och de allra värsta formerna av tyranni and slaveri föds ur den mest extrema friheten.

– Platon
platon

©2016 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.

P.S. Ilan Sadé har också skrivit en läsvärd debattartikel om saken.

Om Dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

Hjärtlös filantrop och altruistisk cyniker                                                                                  Minimal moderering begränsad till rena nödvändigheter.                                                         Skitstövlar åker ut permanent med en fet spark i ändalykten.                                                   e-mail: dolf.gd@hotmail.com

Kommentarer

Censuren–Demokratin: 10–0 — 7 kommentarer

  1. Jag har uppdaterat med en bättre version av videon-intervjun med VD-n. Såg också efter pubb att AFtonbladet har en ny artikel med en ljudinspelning, så gjorde ett litet tillägg med en till video, hittas lätt genom att titta efter grön text, några stycken före Lagen.

  2. Det var en bra genomgång, men en sak som verkar komma bort i debatten är att det var MYCKET värre för 5-10 år sen. SD hade aldrig fått boka Grand då och dessutom blev de ibland utsatta för regelrätta stormningar, där ”aktivister” tog sig in i lokalerna och misshandlade de som deltog i sammankomsten.

    Den stora skillnaden nu är att det uppkommer meningsfulla och breda motreaktioner, samt att det är betydligt mindre öppet våld. Nu är detta utan tvekan en positiv utveckling, men samtidig är det min uppfattning att när de gamla metoderna nu fungerar allt sämre, så står 7-klövern och MSM i princip inför ett val: Acceptera att de har förlorat monopolet över debatten, eller ta i med hårdare tag för att trycka tillbaka ”brunråttorna”. Som vi har varit inne på tidigare är jag övertygad om att de kommer att välja det senare alternativet.

  3. @Utlandssvensk:
    För tio år sedan visste jag inte ens att det fanns något som hette SD. Det var inte förrän ung. 2009 jag hörde talas om dem först, och reagerade på den ensidiga demoniseringen av dem. Men det tog ett tag innan bilden växte fram för mig ordentligt.
    Men det kommer snart en del 2 på Ninnis förra inlägg.

  4. Hej.

    Två små korta kommentarer, till en för övrigt gedigen genomgång:

    1) Mina hundra ser till att ingen av dem gör något förbjudet; angående hur självcensur fungerar

    2) ”A strange game. The only winning move is not to play.” Angående spelet om att vara rätt-trognast.

    Kamratliga hälsningar
    Rikard, lärare

  5. @Rikard: Undrade just över ”hundra”, inte för att jag blev så mycket klokare för det.