SvD har idag en artikel om att tjejer är ”satta på undantag” i Stockholms söderförorter, då de inte får plats på fotbollsplanen. En bild får illustrera, där tre tjejer i förgrunden står och ser besvikna ut, medan fyra killar spelar fotboll på konstgräsplanen.

Min första reaktion är att (1) tjejerna ser inte ut att vara klädda för att spela fotboll, och (2) planen inte ser särskilt full ut, och det finns flera tomma mål att spela mot. Men bilden tycks ju felaktigt ge sken av att det finns utrymme på fotbollsplanen, vilket är tvärt emot artikelns budskap. Dessutom reagerar jag på att man ’kravar ihjäl’ idrottandet; nu måste det alltså finnas konstgräs för att man skall kunna spela. När jag var yngre och spelade en del fotboll var det, såvitt jag kan minnas alltid på grusplaner. Gräsplanerna fick bara elitlagen spela på.

I själva artikeln framgår det dock att tjejerna inte alls är satta på undantag, även om reportern inte verkar ha läst vad hon själv har skrivit.

Den stora ’orättvisan’ är att det finns för få fotbollsplaner i Stockholm, och inte minst i söderförorterna.

…den enda konstgräsplanen som finns är en sjumannaplan. I Skärholmen är situationen ännu sämre – där finns ingen konstgräsplan alls. Det gör att de 5700 barn i åldern 7–19 år som bor i Sätra och Skärholmen har endast en sjumanna-konstgräsplan att dela på.

Notera: det finns inte fler planer för pojkarna, och politikerna erkänner villigt att de satsar speciellt just på flickor. Ändå handlar rubriken, bilden och mycket av SvD’s artikel om hur synd det är just om flickor.

Enligt Stockholms idrottspolitiska program prioriterar staden dels tonåringar och särskilt tjejer, dels alla flickor i åldern 7 till 20 år med utländsk bakgrund.

Detta tycks stämma med bokförda beslut, t.ex. Kommunfullmäktiges beslut om budget för 2010:

Det ska finnas moderna idrottsanläggningar för såväl idrott på toppnivå som för bredd- och spontanidrott. Ungdomars och särskilt flickors tillgänglighet till idrott ska prioriteras. […] Minst hälften av stadens nyinvesteringar i anläggningar ska satsas på flickors och kvinnors idrottande.

Nu verkar iofs politikerna vara mer upptagna med att bygga fotbolls-arena för EM än att utöka antalet planer för ungdomar, åtminstone om man läser denna typ av dokument.

Nu råkar jag ha viss kunskap om området, och håller med om att det är bedrövligt ställt med idrottsanläggningarna. Ironiskt nog sparkar artikeln på ett av de områden där det faktiskt hänt en del:

–Det känns så fruktansvärt orättvist att staden inte satsar på Sätra och Skärholmen.

Men staden har faktiskt satsat en hel del just där. 1998 byggdes en utmärkt friidrottshall just i Sätra, och 2004 beslutades att 25 miljoner skulle avsättas till att upprusta Sätra idrottsplats. Rimligen känner reportern till detta, eftersom politiker i området intervjuats, men varför låta fakta förstöra en bra story?

Jag försökte hitta information om hur man i södra Stockholm rent faktiskt fördelar resurserna mellan pojkar och flickor inom idrotten, men lyckades inte inledningsvis. Däremot fann jag en studie om Västerås:

Vid en granskning av hur träningstider fördelas mellan flickor och pojkar i ett urval föreningar visar det sig att inom respektive förening har flick- och pojklag i samma åldersgrupper mycket lika villkor. Även vid en jämförelse mellan olika idrotter som i olika grad domineras av pojkar respektive flickor förefaller det att vara en rättvis fördelning.

SvD-artikeln vill illustrera med ytterligare ett exempel:

I Stockholm står fler än 3000 barn i kö till någon av stadens gymnastikföreningar. Av dem är omkring 2400 flickor.

Jaha? Så 80% av barnen som köar till gymnastikföreningarna är flickor. Vän av ordning undrar då hur stor könsfördelningen är inom gymnastiken. Enligt Gymnastikförbundet är den 80%. Så fler barn vill prova gymnastik än det finns kapacitet för (lokaler eller, gissar jag, ledare), men det är inte uppenbart ett exempel på hur flickor förfördelas. Dessutom tycks det finnas planer för en gymnastikhall…

Så vi har indikationer på att flickor inte alls diskrimineras, och vi har politikernas ord på att det faktiskt är tvärt om. Jag noterar att politiker som vanligt förväntar sig beröm när de särbehandlar flickor och kvinnor. Det är bara särbehandling som drabbar kvinnor – eller ens likabehandling som kan beskrivas som att pojkar/män gynnas mer – som förväntas leda till kritik.

I rapporten Spontanidrott för vilka? (juni 2012), framkommer att det är en kraftig övervikt av pojkar inom fotbollen:

I Stockholm har vi alltså genom direktobservationer undersökt vilka som totalt (bokad tid+spontanidrott) nyttjar fotbollsplaner. 1 737 observationer genomfördes. 26 160 personer observerades. Könsfördelningen bland nyttjarna var 82% pojkar/män och 18% flickor/ kvinnor.

Men detta beror alltså inte på att kvinnor diskrimineras (åtminstone inte baserat på studien från Västerås). Detta i den organiserade sporten. I rapporten om spontanidrott framgår observationer från ställen där det är möjligt att styra själv:

I Örebro har kommunen undersökt vilka som har nyttjat Vivalla spontanidrottsplats 2008. Studien är genomförd under 22 dagar från april till och med början av november månad. De ytor som observerats speciellt på näridrottsplatsen är konstgräsplanen, gropen (använts mest för cyklar och skateboard), basket och redskap. Sammanlagt har 657 barn och ungdomar observerats. 95% av nyttjarna av spontanidrottsplatsen är pojkar och 5% flickor. 96% av de som använde konstgräsplanen var pojkar. 87% av gropens nyttjare liksom basketplanen var pojkar. I Örebrostudien sägs att flickor nyttjar spontanidrottsplatserna i mindre grad än pojkar bland annat beroende på att flickor inte gillar att spela fotboll i samma grad som pojkar, att killarna som spelar fotboll knuffar undan flickorna och att killarna skäller på de flickor som är med och spelar fotboll. Ett annat skäl är att flickor tycker det är pinsamt att spela fotboll och basket på näridrottsplatserna när pojkar tittar på. Ett ytterligare skäl att flickor i mindre grad än killar är aktiva på näridrottsplatserna kan vara att de i första hand vill umgås med kompisar.

Linköpings kommun har utvärderat två spontanidrottsplatser. Fem observationer genomfördes på olika tider och dagar. I utvärderingen står det så här: ”Under observationerna har inte någon tjej synts till på platserna… Intervjuerna visar dock att det förekommer att tjejer är på spontanidrottsplatserna. Både att det finns aktiva tjejer som spelar fotboll och basket och att det finns de som är på platserna mer för att umgås med sina vänner, eller agera som åskådare till fotboll. Klart står dock att tjejer är få till antalet”.

Det verkar alltså vara så att fler spontanidrottsanläggningar inte räcker för att tjejer skall börja sporta i större utsträckning. Det är för tufft att samsas med killarna, helt enkelt. Problemet är ju att det kostar enormt mycket att hela tiden ha reglerad verksamhet, med välansade anläggningar och ledare som ser till att ingen kille tar för mycket plats och ingen tjej blir besviken. Likväl är de flesta överens om att det är en stor förlust att spontanidrottandet minskat så kraftigt. Så hur göra?

Ett alternativ vore att försöka få tjejerna att tuffa till sig, till en början kanske genom att inte underblåsa myten om att de blir ’satta på undantag’, även i fall då det bevisligen satsas mer på dem än på killarna. Man kunde rent av tänka sig att uppvärdera killars mer direkta och handfasta attityd och se hur den faktiskt kan hjälpa tjejer att lyfta sig.

Det finns t.o.m. förebilder att lyfta fram:

Flera av dagens landslagsspelare har dock inte börjat i ett flicklag utan startat karriären i ett pojklag.

Djurgården/Älvsjös landslagsstjärna Victoria Svensson är en av dem.

– Jag har haft stor nytta av att jag spelade med killarna när jag var yngre, men det är inte säkert att det passar alla, säger Victoria Svensson.

Victoria Svensson växte upp i Västergötland och hamnade i Nittorp innan hon flyttade till Stockholm.

– Jag spelade med killarna till jag var 14 år, sedan blev konkurrensen för tuff. För mig var det självklart att fortsätta med fotbollen. Därför började jag spela med ett damlag, säger Victoria Svensson.

Låter det elakt och rentav kvinnoföraktande? Min erfarenhet är att blandad idrott är bra för både tjejer och killar, på olika sätt. Tjejerna får mer skinn på näsan, och killarna lär sig att visa mer hänsyn. Jag tror framför allt inte på att någon blir hjälpt av att bli skolad i en offermentalitet.