Vi har idag, för första gången tror jag, en bona fide partitopp, en vice partiordförande (jag höll nästan på att felaktigt skriva ”partiledare”) som gästskribent. Hur som helst är det roligt. Ämnet för inlägget har tidigare tagits upp av Erik och Dolf i separata inlägg. Men här har vi själva källan till kontroversen. Var så goda:

Det har, kanske inte till min förskräckelse men väl något förvånande, blåst upp en debatt om min artikel om att det inte är något fel med att vara man, ”Det är inte alla män som beter sig som svin”. Att alla män inte är svin, och att det faktiskt är ok att vara man, borde rimligen inte vara särskilt provokativt. Tack vare Anny Berglins vänliga svar, ”Det är en konstig slump att en majoritet av skitstövlarna är män”, på min artikel fick dock många upp ögonen för den, vilket på många sätt var trevligt men också medförde vissa ledsamheter. En av de mer allvarliga var att folk blev så sura, vilket både jag tagit upp i ett inlägg på min blogg, ”Reaktioner på min debattartikel”, och Anny i ett inlägg på sin, ”Dagen då jag gjorde skitstöv…männen, arga”.

Som jag förstår det är det finns det i huvudsak två olika skäl, ett var, till de hårda ord och till och från ganska extrema värdeomdömen som gjorts om oss och våra respektive texter. För Berglins del handlar det nog mest om ett missförstånd. Utifrån hennes text och särskilt hennes fokuserande på att jag råkar vara en vit, heterosexuell, man är det lätt att få för sig att hon skulle döma folk utifrån deras hudfärg, kön och sexuella läggning vilket naturligtvis är mycket upprörande. Hennes text är faktiskt så olyckligt utformad att jag till en början också kände att det var det hon menade. Ju mer jag tänker på det är jag dock övertygad om att Berglin inte alls är en människa med sådana hemska värderingar. Man ska tro gott om sina medmänniskor och om jag förstår saken rätt är hon en framstående anti-rasist varför Occams rakblad föreslår att det hela handlar om ett missförstånd. Hon kanske inte alls tror att vita män är dummare än andra, men utbrister någon slags frustration över att vita män som hon träffar oftast inte förstår någonting. Jag erkänner gärna att genusvetenskap och feministisk teori förvirrar mig, jag tycker aldrig det verkar finnas någon logik där, och hon har kanske träffat fler människor med bristande analytisk förmåga. Som jag förstår det är hon aktiv inom ett riksdagsparti, möjligen skulle jag kunna spekulera i om knivarna dessa generellt sett attraherar tillhör de mindre skarpa i lådan, vilket skulle bidra till hennes olyckliga upplevelser av vita mäns intellektuella förmåga. Som tur är löser sig nog detta av sig själv, statistiskt sett är det osannolikt att alla män hon träffar i livet konsekvent skulle vara idioter. Jag hoppas detta är till någon tröst.

Anledningarna till att folk blev sura på mig har nog, utifrån de kommentarer som var kritiska, att göra med könsmaktsordningen. Jag har ingen aning om vad det är, men tydligen förtrycker jag diverse utsatta grupper, däribland kvinnor, genom att vara man. Jag har suttit hela morgonen och försökt lista ut vilka oerhörda brott jag gjort mig skyldig till, men kan inte riktigt komma på något. Utbildningen jag läst är inte mansdominerad och jag har, mig veterligen, aldrig fått ett jobb som en kvinna sökt varför jag knappast kan ha blivit fördelaktigt behandlad i arbetslivet på grund av mitt kön. Det ska i och för sig villigt erkännas att jag gjort massor av dumheter i mitt liv, men vad jag vet har dessa generellt sett inte varit riktade mot kvinnor i någon större utsträckning än mot män. Någon får gärna förklara det hela närmare om jag missuppfattat, men så vitt jag förstår så menar dessa personer att jag är skyldig till att vara något hemskt bara för att jag råkar vara född till man. Personligen tycker jag att det verkar vara en konstig åsikt, och tänker därför inte ta åt mig.

Ambjörn Hedblom, vice ordförande Liberala partiet