Kärleken i feminismens verklighet
VS
Kärleken i fiktionens romantik
avatar

Dolfs logo - rodnande variant

Eders Ödmjuke funderar vidare på kärlekens roll!

Jag gillar att ta upp saker från olika vinklar och att experimentera lite. Det blir då ganska naturligt för mig att uppmärksamma särskilda dagar och hitta på något med dem. Jag har tidigare till exempel uppmärksammat kvinnodagen och mansdagen med inlägg som Kärleken är död, Jag, en misogyn kvinnohatare och När toaletterna tystnar. Så det faller sig ganska naturligt för mig att också ta upp ”Alla hjärtans dag”.

Fast det är tydligen inte alla som håller med mig, någon klagade efter mitt förra inlägg på att vi inte tog upp viktigare saker som till exempel den nya mansutredningen. Nu skrev jag faktiskt förra inlägget för flera dagar sedan (och det var alltså tidsinställt för att postas idag). Jag betraktar hur som helst uppmaningar att man ska göra något ”viktigare” som något av en ”härskarteknik” (ful feministisk term, tvättar därför munnen med tvål) som bara har till syfte att nedvärdera andras aktiviteter och insatser. När allt kommer omkring finns det saker som är viktigare än mansutredningen också, som att man tydligen är på väg att lagstifta om eutanasi på barn i Belgien. För att bara ta en sak. Det går alltid att hitta något viktigare, såvida man inte hittat det allra viktigaste i världen.

Knallhatten ger blommor till Daisy MaeOch vad kan väl egentligen vara viktigare än kärleken? Det behöver inte nödvändigtvis handla om sexuell kärlek eller kärleken mellan man och kvinna. Det kan vara kärleken till barn, kärleken till vänner, eller kärleken till människor över huvud taget. Och jag skäms inte för att hysa kärlek till katter, hundar och andra djur.

Jag skulle tro att kärleken är central i alla relationer, och relationer och problemen med dem är nog det som upptar människors uppmärksamhet mest.

Jag började fundera på ”Alla hjärtans dag”, eller Valentine’s Day för de som blivit så amerikaniserade att de inte vet vad ”Alla hjärtans dag” är. Så gick då filmen The Village för ett litet tag sen på TV. Och eftersom jag gillar såna där lite småskumma alster som M. Night Shyamalans alster Sjätte sinnet så bänkade jag mig givetvis för att se också denna film.

En scen fångade mig i filmen, det var när Lucious Hunt (Joaquin Phoenix) och den blinda Ivy Walker (Bryce Dallas Howard) som dock har förmågan att ”se människors färger” hade ett nattsamtal på verandan. Scenen talade till mig, och jag kände att jag ville använda den till ett inlägg just för idag.

Isabella Löwengrip

Puss på dig Isabella

Men ju mer vi närmat oss ”Alla hjärtans dag”, desto mer verkar det bli den ”Feministiska diktaturens vecka”. Bara de senaste dagarna har vi sett hur matchen riggats mellan Jens Spendrup och Mediefeminismen där det höjts röster som vill avsätta Spendrup som ordförande för Svenskt Näringsliv bara för att han sagt att han inte är feminist och att det saknas en rekryteringsbas för kvinnor till styrelser. Stackars Isabella Löwengrip, allas vår BlondinBella, har tidigare hotats med att hon skulle få sina bröst stekta i smör. Men sen hon nu uttalat sig negativt om feminismen är det inte bara brösten som får känna av hettan. Hela flickstackarn håller på att långsamt halstras över glödande kol som syresätts av ivrigt pustande och frustande feminister. Så visst förekommer det hat mot kvinnor på nätet. Som Blondinbälla kan intyga. Fast feministerna räknar henne väl inte som kvinna utan som en vit kränkt man. Jag tycker nog att hon har mer kvinnlighet bara i sitt leende än alla feministerna har kollektivt tillsammans i sina ostekta tuttar. Personligen skulle jag vilja ge Isabella en kram idag och hoppas att hon förblir ostekt och fräsch livet ut. (Hon har för övrigt inte bara ett kraminspirerande namn, hon är söt också! Smile )

Sist men inte minst så kom då det jävla fanstyget, SOU 2014:16 Män och jämställdhet. De som tycker att GD borde ägna sig åt viktigare saker än kärlek kan jag glädja med att detta faktiskt redan uppmärksammats av Ulf. Och det är med all säkerhet inte det sista som sägs om denna statliga skitprodukt på GD.

Hur som helst, av någon anledning kändes det rätt för mig att göra en jämförelse mellan den feministiska kärleken och kärleken som de flesta människor som har lyckats undvika kortslutning faktiskt drömmer om och vill både få och ge.

Spendrup-logotypenJag orkade inte rota fram några färska exempel, det skulle i och för sig inte vara några problem att hitta dem givet lite tid, men ölen (dock inte Spendrups) hägrar, så kärleken i den feministiska verkligheten får representeras med ett utdrag från november 2011 ur Athena Farrokhzad – AVSCUM! i slaskblaskan aftonbladet, och ett utdrag från Om kvinnor inte ska vara ansvariga för förtryckande strukturer, tycker du då att män ska vara det? taget från bloggen ”Hej Blekk!”. De är nedan till vänster.

Den lika fiktiva som romantiska drömmen om kärlek representeras nedan till höger av dialogen på verandan från ”The Village”.

Om jag finge välja mellan den feministiska verklighetens kärlek och den fiktiva romantikens kärlek vet jag i alla fall vad jag skulle välja.

Gör du?

Athena Farrokhzad:

»Förra veckan var jag i Oslo för att prata om Valerie Solanas. […] Jag tyckte att det var klart som korvspad. Det tyckte inte publiken. De tyckte att jag var en rabiat lesbisk manshatarkommunist. Huvudet på spiken. […] Hur kunde jag komma där och predika våld efter vad de hade varit med om den 22 juli?
I deras ögon var Solanas en galning som, i analogi med Breivik, försökt mörda Andy Warhol som en pr-kupp för sitt hatmanifest. Det spelade ingen roll hur mycket jag försökte förklara att den härskandes våld inte går att jämställa med den förtrycktas motvåld. […] Jag kom hem lagom till dödshot […] Moderatmännen har nämligen tagit bladet från munnen och menar att feminismen nu definitivt gått för långt. Detta eftersom pjäsen ska visas för gymnasieelever: ”Våra söner får utstå väldigt mycket skit från rådande stats- och mediefeministisk ordning!”
Och i radion sitter Axess chefredaktör Johan Lundberg och jämför SCUM med Mein Kampf.
Det hela har utvecklat sig till en häpnadsväckande fars på Facebook. Vänsterintellektuella parodierar de förorättade vita männens protestevent och här om dagen dök det till och med upp en karaktär vid namn Valerie Solanas: ”Ta det lugnt, pojkar, ni kommer alla att få er beskärda del i sinom tid.” Stor humor.
Själv har jag några egna frågor till Turteatern: Varför försöker ni släta över SCUM:s politiska budskap genom att kalla manifestet för en parodi? Tror ni inte Solanas menade lika mycket allvar som Marx? Tror ni inte Moderatmännen menar allvar?
Alla menar allvar, det är det som är antagonism.»

Hej Blekk!:

»Okej. Så jag fick en kommentar på mitt inlägg ”Skyll inte på tjejerna – skyll på systemet” som jag skulle vilja utveckla svaret på. Personen som kommenterade menade att jag var inkonsekvent i min feministiska övertygelse. Detta för att jag i det nyare inlägget skrev att när kvinnor följer normer, så ska vi hålla systemet och strukturer ansvariga, medan jag i ett tidigare inlägg sagt att män har individuellt ansvar när att han följer normen i en patriarkal struktur.
Läsarfrågan löd alltså ungefär: ”Om kvinnor inte ska vara ansvariga för förtryckande strukturer, tycker du då att män ska vara det?”
JAJAMENSAN! Det tycker jag. *lutar mig bak likt Chewbacca* […] Därför ska inte heller kvinnor, någonsin, hållas ansvariga för handlingar utförda mot dem, eller handlingar de själva utför för att anpassa sig efter dessa normsystem och strukturer. Alltså, ingenting de själva gör (opererar brösten etc) eller saker som blir utföra mot dem (våldtäkt etc) ska de hållas ansvariga för. Män däremot ska personligen hållas ansvariga för att utföra handlingar mot kvinnor och ”följa systemet” (som ibland betyder att typ köpa sex, våldta, objektifiera och misshandla kvinnor). »

Ivy: De äldste ska ha ett möte i morgon. Alla bybor ska frågas ut var för sig i möteshallen.

Lucius: För att se hur gränsen bröts?

Ivy: Ja.

Lucius: Det är kallt ute. Du borde gå in.

Ivy: Varför sitter du på verandan?

Lucius: Det är inte säkert.

Ivy: Det finns andra verandor.

Tycker du att jag är för mycket pojkflicka? Jag tycker om att göra pojkaktiga saker som spelet pojkarna spelar vid stubben. De ställer sig med ryggen mot skogen och ser hur länge de kan stå utan att bli rädda. Det är så spännande. Jag har hört att du har rekordet. Det kan inte brytas, säger de.

Lucius: Det är bara barns lekar.

Ivy: Hur kan du vara så modig när vi andra skakar i våra stövlar?

Lucius: Jag oroar mig inte för vad som ska hända, bara för vad som måste göras.

Hur visste du att jag var här?

Ivy: Jag såg dig genom fönstret.

Nej, jag kommer inte att säga dig din färg. Sluta fråga.

När vi gift oss, dansar du då med mig? Jag tycker dans är väldigt behagligt. Varför kan du inte säga vad som rör sig i ditt huvud?

Lucius: Varför kan du inte sluta att säga vad som rör sig i ditt? Varför måste du föra, när jag vill föra? Om jag vill dansa, bjuder jag upp dig. Om jag vill tala, öppnar jag min mun och talar. Alla plågar mig alltid till att tala mer. Varför?

Vad nyttar det att säga dig att du ständigt är i mina tankar så snart jag vaknat? Vad gott kan komma ur att jag säger att jag inte alltid tänker klart eller klarar mitt arbete väl? Vad nyttar det att berätta för dig att jag endast är rädd när jag tänker på dig i fara?

Därför sitter jag på denna veranda, lvy Walker. Jag fruktar mer för ditt väl än för någon annans. Och, ja, jag ska dansa med dig på vår bröllopskväll.

För att avsluta lite muntrare: Idag är det Valentines Day, så igår var det Desperation Day (och imorgon förmodligen Shame Day). För de obildade som inte vet vad Desperation Day är kommer här en liten instruktionsvideo:
Vet du inte vad Shame Day är får du klura ut det själv.


Okej, alltså, jag hatar FOX!!! Klippet från How I Met Your Mother ovan skulle vara ett klipp till avsnitt 16 av säsong 6, ”Desperation Day”, men hur fan jag än bär mig åt blir det blockat, trots att jag genomgått olika konverteringar och laddat upp ett eget klipp. Så, av ren tidsbrist och eftersom jag av uppenbara skäl vill ha det här inlägget postat just idag, så slänger jag in lite Barney highlights istället. Jävla FOX!!!

[uppdatering: om du är intresserad av Desperation Day så kan du nu hitta korrekt videoklipp här. Jag hatar fortfarande FOX.]

Desperation Day

 

Om Dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

Hjärtlös filantrop och altruistisk cyniker                                                                                  Minimal moderering begränsad till rena nödvändigheter.                                                         Skitstövlar åker ut permanent med en fet spark i ändalykten.                                                   e-mail: dolf.gd@hotmail.com

Kommentarer

Kärleken i feminismens verklighet
VS
Kärleken i fiktionens romantik
— 10 kommentarer

  1. Inlägget uppdaterat med en länk på slutet till korrekt videoklipp för Desperation Day som jag inte kunde få in tidigare.

    SvaraSvara
     
  2. Helt off topic, men fy fan vad Genusdebatten är fult. Det är plottrigt, rubrikerna är för långa, ni sätter stor bokstav där det inte ska vara någon, Donate-knappen är uppförstorad, en massa konstiga färger överallt, avatarer i olika stilar.

    Kolla bara under rubriken Kartläggning. Kartläggning? Av vad? Av er själva? Varför ligger inte det under rubriken Om oss? Jag förstår inte. Och sedan står det ”Vilka är dom?” när det heter ”Vilka är de?”, dessutom i kursiv stil helt utan anledning. Sedan kommer ”Förslag på info” i en färg, sedan kommer en ny färg, rosa förstås, den fulaste färgen på en hemsida. Och ni indenterar ju helt knasigt.

    Fan, hela sidan är en plåga för ögat och ser allmänt oseriös ut.

    SvaraSvara
     
  3. Pingback: Om lärarna fick bestämma | WTF?

  4. @JakobR:
    Tack för dina synpunkter. Nu skrev du den här kommentaren till just ett av mina inlägg där jag ”plottrat”, så jag vet inte riktigt hur mycket av kritiken som har med just mina inlägg att göra och hur mycket som har med GenusDebatten i sig att göra. Men om vi lämnar mina egna påhitt därhän …

    Rent allmänt är ju rubrikerna skribenternas egna, vi har ingen specifik rubriksättare, så det är knappast GenusDebatten i sig som det är fel på i så fall. Och det där med ”stor bokstav där det inte ska vara någon” förstår jag inte riktigt. ”Krig och Fred” i en rubrik istället för ”Krig och fred” är väl helt acceptabelt? Det finns till och med en liten klausul i Svenska skrivregler (åtminstone i den upplagan jag har någonstans) att det är tillåtet att göra så i vanlig löpande text som en form av emfas, även om de understryker att det är något som bör göras mycket sparsamt och endast i undantagsfall. Och rubriker är friare än löpande text. Jämför med bokomslag, logotyper och reklamskyltar där man inte tvekar att bryta mot skrivregler (genom att t.ex. avdela ord utan bindestreck) som en del av den grafiska formgivningen.

    (gr)avatarer är för övrigt individuella, så jag förstår inte riktigt den kritiken. Min egen använder jag överallt på nätet (och använder den faktiskt också som signatur i personliga brev). Jag vet inte hur det är för de andra.

    Donate-knappen, point taken. Knappen som den genererades hos PayPal var så ynkligt liten så jag kändet att det var tvunget att förstora den, men jag överkompenserade nog en del. (Gör minnesnotering)

    Jag kan väl hålla med dig om kritiken vad gäller vissa specifika sidor, som ”Kartläggning” och ”Om oss” (fast ser inte varför ”Kartläggning” skulle ligga under ”Om oss”). Men själva texten under ”Kartläggning”, med ”dom”, kursivt osv. är faktiskt Mariels, den är signerad av henne. Både kritik och kudos för den tillfaller henne. Så jag ändrar inget där med mindre än att jag skriver om och avidentifierar texten helt. ”Om oss” är … tja, ofärdig. Den behöver uppdateras och fixas till.

    Men annars är jag på det hela taget ganska nöjd med hur GD ser ut. Jag tycker Mariel fick till det ganska bra, det var hon som byggde upp sajten. Det där med rosa har jag överhuvud taget inte reflekterat över. Jag vet att jag reagerade när kommentarerna blev gröna, men det var, om jag förstår det rätt, inte en planerad ändring utan skedde som en bieffekt av en uppdatering och Mariel visste inte hur hon skulle hantera det. Men jag har vant mig sen dess, och har åtminstone svårt att tänka mig kommentarerna på en vit bakgrund. Det är väl annars det som ligger närmast till hands att ändra vad gäller färger. Rent allmänt är det där med färger inte min starka sida. (Jag har arbetat en del med grafisk design och fick alltid på öronen för att jag använde för starka färger och hade underligar färgkombinationer.)

    Jag är ingen guru på webbsidor och lär mig så sakteliga hur html, css och allt annat sånt fungerar allt efterhand. Nu är GD inte enbart min, utan vi är ett helt gäng som star bakom sajten. Det gör att jag håller mig ifrån att ändra annat än rena fel och småsaker i största möjliga mån. Dels bör alla ha ett säg i saken. Dels skulle ett haveri om jag klantade till något inte drabba bara mig utan hela gänget.

    Sen handlar det också om tid. Det som jag först skule vilja se till att få hanterat är att redigeringsfunktionen (den när man kunde fixa till fel i sin kommentar än stunde efter att man postat den) som fanns för kommentarerna kommer tillbaka. Det handlar om att göra en debugg, funktionen är installerad, men fungerar inte längre. Sak samma gäller redigeringsknapparna (som man kan använda för att gör kursivt, lägga in länkar osv) ovanför själva skrivrutan. Också en debug.

    Du är annars välkommen att mejla kritik och tips till mig. Du hittar min kontaktmejl på just ”Om oss”-sidan. Jag är själv i rätt stort behov av någon som hjälper mig till rätta med det tekniska så är du en teknisk guru får du gärna agera konsult.

    SvaraSvara
     
  5. .
    ”…lagstifta om eutanasi på barn i Belgien. ”.
    .
    Som den Røda Kors sjukskøterska jag ær , har jag svårt att førstå den debatt som har kommit upp till ytan i belgien kring eutanasi.
    Jag har vårdat små barn i livets slutskede med svår cancer problematik.
    Inte vid något tillfelle har jag sett den smærtproblematik som återrapporteras från belgien , skulle vara anledning till att førkorta barns levnad.
    Kanske før att svenska barnlækare med oss sjukskøterskor har en bedre kompetens på området.Senaste tillskottet av lækemedel.. Dormicum.. har før små barn en stor betydelse.
    Jag anser att kompetensen kring vården av barnet ær av avgørande yttersta vikt och motarbetar ”behovet” av att førkorta livet før barnet.
    .
    Per Hagman.
    .

    SvaraSvara
     
  6. JakobR

    Det du säger är alltså att du ideellt åtar dig att designa om Genusdebatten!

    SvaraSvara
     
  7. Pingback: Jämställdhet börjar med ärlighet | Genusdebatten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Klicka för att sätta in Smiley

SmileBig SmileGrinLaughFrownBig FrownCryNeutralWinkKissRazzChicCoolAngryReally AngryConfusedQuestionThinkingPainShockYesNoLOLSillyBeautyLashesCuteShyBlushKissedIn LoveDroolGiggleSnickerHeh!SmirkWiltWeepIDKStruggleSide FrownDazedHypnotizedSweatEek!Roll EyesSarcasmDisdainSmugMoney MouthFoot in MouthShut MouthQuietShameBeat UpMeanEvil GrinGrit TeethShoutPissed OffReally PissedMad RazzDrunken RazzSickYawnSleepyDanceClapJumpHandshakeHigh FiveHug LeftHug RightKiss BlowKissingByeGo AwayCall MeOn the PhoneSecretMeetingWavingStopTime OutTalk to the HandLoserLyingDOH!Fingers CrossedWaitingSuspenseTremblePrayWorshipStarvingEatVictoryCurseAlienAngelClownCowboyCyclopsDevilDoctorFemale FighterMale FighterMohawkMusicNerdPartyPirateSkywalkerSnowmanSoldierVampireZombie KillerGhostSkeletonBunnyCatCat 2ChickChickenChicken 2CowCow 2DogDog 2DuckGoatHippoKoalaLionMonkeyMonkey 2MousePandaPigPig 2SheepSheep 2ReindeerSnailTigerTurtleBeerDrinkLiquorCoffeeCakePizzaWatermelonBowlPlateCanFemaleMaleHeartBroken HeartRoseDead RosePeaceYin YangUS FlagMoonStarSunCloudyRainThunderUmbrellaRainbowMusic NoteAirplaneCarIslandAnnouncebrbMailCellPhoneCameraFilmTVClockLampSearchCoinsComputerConsolePresentSoccerCloverPumpkinBombHammerKnifeHandcuffsPillPoopCigarette

Subscribe without commenting