I ett av dagens (14/2) slaskpressblad (Metro) påstås det att hela makteliten är feminister. Med en oklanderligt politiskt korrekt agenda har tidningen gått ut för att visa hur ”rätt” våra makthavare är i att vara feminister. Problemet är bara, att det de påstår inte har underlag i deras s k ”undersökning”. Man har ställt frågan ”är du feminist” och ”Hur definierar du feminism” till sammanlagt 51 personer och endast var tredje, nämligen 17, säger att de är det. Visserligen är det bara en som säger nej (Jimmie Åkesson), men tre vill inte säga att de är feminster, tio väljer aktivt att inte svara och ytterligare 20 personer låter helt enkelt bli att svara. Jag skulle vilja påstå, att detta speglar hur samhället ser ut. Eftersom de ”korrekta” (radikal)feministerna och kultureliten i landet är så långt från tolerans, acceptans och respekt för att andra människor kan ha ”avvikande” åsikter vet människor idag, att man blir stämplad om man svarar ”fel”. Alltså är det bättre att låta bli.
Vad Metro visar upp är en studie i denna etablissementintolerans och auktoritära åsiktsförtryck som (radikal)feminismen byggt upp under många år i symbios med medievärlden. Det framgår av de bifogade kommentarerna, av Karolina Skoglund och Lisa Magnusson (journalist och feminist). Den förstnämnde påstår för det första felaktigt att nästan alla i ”makteliten” svarar att de är feminister (som sagt, en tredjedel) och sedan får Gudrun Schyman och en ”genusforskare” uttala sig, och vi får ”veta” att allt fler åter kallar sig feminister (underförstått att det är det rätta att göra, dessa kommentarer är till för att tala om för människor vad de ”måste” tycka). Personligen tror jag inte ett dugg på det. Racet nu att än mer peka finger åt dem som har ”fel” åsikter tror jag istället är början på en backlash. Folk börjar helt enkelt få nog.
Lisa Magnusson påstår så, att det att vara för jämställdhet bara är en tom fras om man ”inte ens vill erkänna det mest grundläggande: att män och kvinnor tvingas in i roller” och att män har högre status. D v s att man alltså inte är för jämställdhet om man inte kallar sig för feminist. Herrejessus vilken föraktfull människosyn hon uppvisar! De som inte är som hon är ”fel”, vad de än säger, och endast Lisa Magnusson och hennes gelikar vet den icke kritiserbara ”sanningen”. ”Ska det vara så jävla svårt att kalla sig feminist?” avslutar hon sin text. Det är inte bara svårt, skulle jag vilja påstå, det är omöjligt, eftersom feminismen idag kommit att bli en auktoritär ideologi som hävdar sanningsföreträde framför alla andra och, precis som andra fundamentalistiska ideologier gör, kräver att alla måste infoga sig i ledet. Det har blivit en ideologi helt utan tolerans mot ”avvikande” och utan respekt för demokrati, yttrande- och åsiktsfrihet. Se, där har ni mitt svar på hur jag skulle definiera dagens feminism.
Mer humor och satir om politiker och ideologier – Ja Tack!!
Ja, efter att Jens Spendrup svarade ett klart och tydligt ”nej” på den frågan, tror jag att alla i makteliten fått en färsk påminnelse om vad som händer om man gör det.
Ja man brukar ju säga att om man vill veta vem som egentligen har makt över en ska man titta efter vem man inte får kritisera.
Indoktrinering
Det är så många på tex facebolk som är livrädda att uppfatta som feministkritiska och som därför håller tyst.
Vänstermedia har lyckats med sitt förtryck och sin skrämseltaktik som går ut på att hänga ut dem som hotar feminismen.
Ryssland har Putin, Sverige har feminister med lika stor makt att förtrycka!
Journalismen är död och istället har vi propagandister och förtryckare på våra nyhetsredaktioner!
http://toklandet.wordpress.com/2014/02/11/sekten/
och
http://toklandet.wordpress.com/2014/02/13/lovengrip-och-feministsekten/
Vilka siffror gäller? Jag räknar till 31, i artikeln står det 40 och här 51. Men som jag skrev tidigare idag.
Är du feminist, makthavare? På rakt ja/nej svar svarade 17 ja.
Roade mig att granska definitionerna.
Mitt resultat blir:
3 Radikalfeminister (Vp, S och Saco)
2 Feminister (Scania och Axfood)
8 ”Jämställdister” (C, Fp, Kd, TCO, Ericsson, Tele2, Swedish Match och Swedbank)
7 Övrigt (Sd, M, Mp, LO, Securitas, SCA och Tieto)
11 Valde att/kunde inte svara (Div koncerner, företag och banker)
@Ulf T:
Precis, det vore politiskt självmord att svara att man inte är feminist.
Den enda som inte har något att förlora på det planet är ju Jimmie, så han kan säga nej.
.
Att LO profilerar sig hårt som feminister har tidigare skapat problem inom LO då med tanke på kravet om speciella ”kvinnopotter ” från Kommunal mm.
.
Per Hagman.
.
.
.
Delar ev Propagandisten o nazifemiisten Lisa M,s despotiska artikel ær bortagen på metro…
.
Till skillnad mot øvriga journalister finns ej eller hennes emjel adress angiven i metro.
undrar varfør.
http://www.metro.se/kolumner/lisa-magnusson-ska-det-vara-sa-svart-reinfeldt/EVHnbm!vw6zvgmiTtljA/
.
Per Hagman
.
.
Lars Dahlgren Swedish Match
.
— 1. Jag är helt för att män och kvinnor skall ha samma rättigheter och möjligheter och jag tycker att det är en viktig fråga.
— 2. Begreppet förefaller bli allt mer politiskt laddat i en debatt bland eliten, vilket jag tror stjäl nödvändigt fokus från grundfrågan; bestäms mina möjligheter på arbetsmarknaden och samhället i stort av mitt kön mer än av mina ambitioner, hårda arbete och kunskap?
.
Vågen før Lars Dahlgren… det finns i alla fall en koncernchef vilken int ær feministiskt hjærnvaskad.
.
Per Hagman.
.
Enkäten bryter mot en av grundreglerna, dvs ställer en ja-/nej-fråga utan att definiera vad det är man förväntas svara ja eller nej på.
Eftersom följdfrågan blir ”vad svarade du (förhoppningsvis) just ja eller nej på?”, verkar det som om de flesta (men inte alla) läst frågorna som följer:
1. Kallar du dig feminist?
2. Vad är din syn på jämställdhet?
…vilket jag tolkar som (1) Vågar du säga att du inte är feminist?! (2) Beskriv jämställdhet och låtsas att det är det feminism står för.
Här kan det kanske vara på sin plats att påminna om att det i detta forum inte finns något krav på att man skall kalla sig något speciellt.
Jag föredrar själv att inte kalla mig jämställdist, även om jag inte sällan argumenterar för jämställdismens perspektiv. Jag kallar mig normalt inte heller liberal, även om jag ofta värderar saker utifrån ett liberalt perspektiv. Jag har tidigare skrivit om Maria Ludvigsson, och sagt att jag håller med om nästan allt hon skriver; vill hon kalla sig feminist, respekterar jag det, även om det förvånar mig en smula.
I så motto förstår jag helt Jens Spendrup, som inte vill svära trohet till någon speciell -ism. Grundhållningen, som borde respekteras, är att det är viktigare vad man faktiskt kommer fram till, och hur man agerar, än vad man kallar det.
@Per Hagman,
Lisa Magnusson skriver, om Fredrik Reinfeldt:
”Men Sveriges främsta makthavare slingrar sig. Jag förstår inte vad han håller på med.
Ska det vara så jävla svårt att kalla sig feminist?”
http://www.metro.se/kolumner/lisa-magnusson-ska-det-vara-sa-svart-reinfeldt/EVHnbm!vw6zvgmiTtljA/
För ett tag sedan skrev Natalia Kazmierska på samma tema:
”Var finns Kungen när man behöver honom?”
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/nataliakazmierska/article14884541.ab
Är inte dessa kvinnliga feministers längtan efter stöd från landets främsta alfahannar (åtminstone sett till formell ställning), lite rörande? Det är nästan som att dessa feminister söker stöd hos vårt samhälles främsta ”patriarker” och därmed sätter sitt hopp till samhällets främsta företrädare för ”den patriarkala könsmaktsordningen” – den annars så hatade och föregivna ”fienden”. Hur går det ihop?
Kanske hoppas de på ett liknande inflytande som det som Paul Elam skriver om:
”Alpha males in government didn’t just collude with feminist ideologues in order to garner a sizable and dependable voting bloc. They had wives to contend with, many of whom were supporting feminism, which effectively reduced everything to the biological imperative. Alpha males are no less, and arguably even more disposed to take whatever measures are necessary to ensure sexual status. Faced with a perceived threat to that, they effectively ceded the alpha position and became beta enforcers for the feminist agenda.”
och:
”Isn’t this ironic? The supposed pinnacle of strength in the male hierarchy was revealed by feminism to actually be the pinnacle of sexual weakness. This series of events is also a lesson in real power, and where it resides, which in the realm of sexual selection has always been in the hands of the women who did the selecting.
But an even greater irony is revealed. Women, who have bemoaned a lack of power for ages, and in fact still do, found out four decades ago that all they had to do to gain almost complete control was step up and demand it be handed over, playing the sex card as they did so. And it was handed over, by the most powerful men in the world, who in the presence of these women became like butlers offering cocktails on a serving tray.”
http://www.avoiceformen.com/men/the-plague-of-modern-masculinity/
Apropå vem det nu är som ”maktelit” och ”alfa” eller ”beta”…
@John Nilsson: Mmmm…feminister ær som bofinkar , vilka kan se ut hur som helst.
Ett av feministernas viktigaste operativa mål ær att infiltrera statsapparaten.
Hær har femnisterna hyggligt fått in føtterna både på Central resp regional o lokal nivå.
Syftet ær nat.vis att komma åt beslutspositionerna vad gæller ekonomi personal utveckling etc.
Mindra bra har det gått før feministerna inom næringslivet vilket ej ær poltiskt drivit , utan mer ser till det som koncernchefen før S Match ger uttryck før , næmligen ambition o kompetens.
Ambition o kompetens ær ej avgørande før tjænstetillsettning inom det offentliga.
Tværtom….
.
Per Hagman.
.
Det är ju Metro, vad förväntar ni er av en gratistidning med samma journalistiska ambitioner som Rix Morgonzoo?
Jag kallar mig inte feminist därför att jag inte är feminist. Min syn på jämställdhet är att alla människor ska beredas samma möjligheter, sedan är det upp till individen vad de gör med de möjligheterna.
Jag är inte heller Jehovas vittne, golfare, lajvare, enbent eller nötallergiker, vilket inte gör mig till anti-JV, anti-golfare, anti-lajvare, anti-enbenta eller antinötallergiker.
@Mia.: Du har missat de 20 som helt enkelt inte svarade. Läs sidonotisen.
Svensk politik är just nu lite som ett presidentkandidatsval för amerikanska republikaner, så många olika samfund men vem är mest kristen och kan man anklaga någon för lip-service?