Volt, ohm, ampere & Försurad sumpmark 2
avatar

Volt, ohm, ampere & Försurad sumpmark 2

Dolfs arga logo

Eders Ödmjuke besöker det feministiska träsket

För ett energiutbyte krävs två poler. Det finns bestämda samband mellan resistans, elektronflöde och spänning. I dag är det inte bara fars dag, det är också 3 år sedan en av polerna försvann ur den svenska debatten. Åsikts­korridoren känner inga poler, den känner bara likriktning. Så när en av polerna försvann ur debatten för 3 år sedan försvann också till en viss del både motstånd och spänning.

Jag hade egentligen inte tänkt ta upp detta, jag har gjort de två tidigare åren och tycker väl att det är dags att släppa det, men … SVT kunde inte hålla sig. Fredagen 25 september var de tvungna att visa dokumentären ”Ta plats – en film om Lo Kauppi”. Och jag vet att det är för nästan en och en halv månad sedan, men jag tycker det är relevant att ta upp det nu.

Så vem är Lo Kauppi? Så här presenterar hon sig själv i dokumentären:

Vissa har det, andra inte

Det som gör att jag uppmärksammar henne här är att hon tåflörtat i med en viss Zebra Kawazaki, en mobbare som under täckmanteln av ”humor” ägnar sig åt förföjelse och ärekränkningar. Bland annat genom att smäda en av samhällsbatteriets poler på en Facebooksida, sedermera borttagen, kallad ”Vita kränkta män”, också känd under akronymen VKM. Lo Kappi som den feministiska mobbare hon är ville inte vara steget sämre, så hon gjorde en pjäs:

Borde egentligen inte visa det här ...

Jag misstänker att ”några av mina vänner” bland annat syftar på Turteatern med Andrea Edwards i samband med att MedborgareX vände Turteaterns egen retorik mot dem. Jag är dock inte helt säker på det. Men ”kniven i fittan” och ”sveriges farligaste kvinnor” syftar uppenbart på Maria Sveland (som också förekommer flera gånger i dokumentären, fast inte i några av klippen jag har med här). Jag vet inte var gränsen går mellan parodi/satir och förtal/ärekränkning men anser personligen att Lo Kauppi som – vad jag, utan att ha sett föreställningen, förstår – ägnar en hel teaterpjäs åt att smäda en tydligt identifierbar person har passerat den gränsen. Det är också bedrövligt att SVT visar nästan 3 år efter att denna specifika spänningsgenererande person dragit sig ur debatten, på bästa sändningstid, visar hur den humanitära och godhjärtade Lo Kauppi sitter, utklädd till personen i fråga, och låtsasrunkar. Nästa klipp:

Vi slipper i alla fall Kauppis onani här

Nu säger Lo själv under förberedelserna när hon klär ut sig att:

Det är inte en föreställning som bygger på att de måste skratta, utan det är väldigt viktig information, som går fram också. Man kan gärna anteckna. Och ta stödanteckningar, och vässa pennorna, så sätter vi igång den här föreläsningen.

Ok, bra. Det handlar alltså om information som är så viktig att den skall antecknas. Det är med andra ord inte satir utan faktaförmedling. Det borde med andra ord vara upplagt för ett förtalsmål. Sätt henne i elektriska stolen och koppla på amperen.

Så vem är då denna Lo Kauppi? Vi får ett par ledtrådar. Den första:

Familjehemmet

Det framgår ganska tydligt att Lo kommer ifrån en dysfunktionell familj. Det har uppenbarligen satt sina spår. Det är inte bara hennes barndom som verkar ha varit åt helvete, hennes tidigar karriär ger också en hel del att önska:

Inte den bästa förebild jag sett

Så SVT gör ett hyllningsprogram till en kriminell tjuv och knarksmugglare. Varför är jag inte förvånad?

Jag tycker att Lo själv sammanfattar sitt värde för det svenska samhället ganska bra i följande klipp:

En kort paus på vägen

Seriöst, människan sätter sig ogenerat i vägkanten, fast det finns en skog bara hundra meter bort, och låter sig förevigas av dokumentärfilmare när hon pissar. Sen oroar hon sig över att det kommer en bil. Hon är så jävla dum så det borde vara kriminellt.

Vad gäller hennes konstnärliga gärning så sammanfattas den också ganska så bra i programmet:

Lou gör sig fin i högklackat

Här håller jag faktiskt med Lo, jag tycker också att skorna är väldigt obehagliga. Men jag har ett bra tips för henne: Lo, ät en kalkrik kost, ta gärna extra kalktillskott, så skall du se att du kan handskas med ollonen som det är meningen. Och är det så att miljön fortfarande inte passar sig för de känsliga ollonen så kan du ju alltid använda skorna …

kauppi kukskor

©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.

Om Dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

Hjärtlös filantrop och altruistisk cyniker                                                                                  Minimal moderering begränsad till rena nödvändigheter.                                                         Skitstövlar åker ut permanent med en fet spark i ändalykten.                                                   e-mail: dolf.gd@hotmail.com

Kommentarer

Volt, ohm, ampere & Försurad sumpmark 2 — 1 kommentar

  1. Hej.

    Jag ser bara en trasig liten människa. Jag kan inte ens bli arg; hon är så uppenbart sönder inuti, full med vassa bitar som skaver och skär och hennes förstånd och livserfarenhet räcker bara till att i skräckfylld panik försöka fly från sig själv, och skydda sig utåt med aggression och hat. Jag har sett det många gånger i jobbet och hon är ett typfall för hur en trasig ungdom eller ett barn blir som vuxen om det aldrig tvingas och ges möjligheten att lära sig hantera sig själv.

    Hon är en mobbare, fullt korrekt, kanske inte som barn men som vuxen. Hon följer mallen i det att hon glorifierar sig själv och de människor som bekräftar henne, och riktar högljutt hat och förakt mot de hon utser till offer. Dock, om hon pressas kommer hon att retirera in i sig själv, eftersom hon saknar självförtroende annat än som fasad. Just det hämndbegär mot en attributerad, inbillad eller symboliskt adopterad fiende hon uttrycker, är typiskt för offer för övergrepp om de aldrig lyckas bearbeta och lägga till vila dessa upplevelser. Ett språk avsett att chockera (utifrån hur hon som saknar insikt förstår omvärlden) kringstående vuxna talar om att hon till stor del är kvar i en prepubertal social mognadsfas. Att det som fungerade i barndomen, och i hennes isolerade vänkrets, bara genererar förakt eller nedlåtande överseende hos vuxna är en insikt hon inte kan tillåta sig att uppleva: det hade gett en kris, eller till och med ett prepsykotiskt skov.

    Det är djupt beklagligt att kvinnorörelsen samvetslöst lockar till sig dessa och indoktrinerar och lär ut metoder för hat. Här avslöjas oavsiktligen den sektmentalitet som präglar dagens moderna feminism; istället för att hjälpa en syster att tycka om sig själv, må bra och vara nöjd för att kunna sträva och kanalisera sin vilja till positivt skapande för andras fromma, så har kvinnan i texten assimilerat det hatets evangelium som förkunnas, även om det bara fräter henne ytterligare inuti. Jag hoppas hon träffar någon som kan ge henne den vägledning inåt i sig själv hon behöver, innan hon inte längre kan rationalisera bort det futila och meningslösa i hennes aggressiva och utåtagerande asociala idiosynkrasier. När det händer kommer depressionen och det suicidala beteendet; ofta tablett/alkoholmissbruk och självskadebeteende (‘råka’ bränna sig t ex) för flickor/kvinnor. Hennes feministiska kamrater kommer då att överge henne då de märker att hon tvivlar, och har en troskris (ingen ordvits avsedd) eftersom tvivel är lika med kätteri för en sektmedlem. Jag har sett detta så många gånger så jag vill egentligen bara skrika av frustration, men vad hjälper det att hata? Då blir jag ju den motståndare de behöver för sin legitimering av sig själva.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare