Inledning
Förra inlägget jag skrev tangerade en sak som jag länge ”haft på tungan” och medan jag lägger pussel för att få ihop inlägget om ”I en klass för sig”, så vill jag orda lite om detta. Sen början av 1990-talet så har pk-maffians demonisering av män eskalerat. Det gäller i synnerhet manlig sexualitet. Man har infört vansinniga lagändringar och försökt/försöker införa ännu fler. Dessa lagändringar har forcerats fram av den högljudda pk-maffian, precis som man forcerade fram att toabilden togs bort.
Varför är det ”så här”?
I vår kultur är det självklart det är en mänsklig rättighet att man inte behöver ha sex mot sin vilja.
Så ska det vara, anser jag.
Men det ställningstangandet, ”inte vill” går före ”vill”, lägger makten i händerna på den som har ”inte vill”-kortet, medan den som har ”vill”-kortet får stå med mössan i hand och tigga sig trött.
Så ska det vara, anser jag.
Så långt ligger alltså mina åsikter i fas med min kultur, men nu ”skiter det sig” 
Med makt följer ansvar! Det som skett under dessa drygt två decennier är dels att man infört morallagar, dels att man frigör den som har ”inte vill”-kortet från det ansvar som följer med den makten. På grund av såväl kulturella faktorer, socialisering och biologiska skillnader i sexualitet(För källor se föregående inlägg) är det vanligtvis kvinnan som har ”vill inte”-kortet, dvs den sexuella makten.
Vad är det då för ansvar som ligger på personen som har ”vill inte”-kortet?
Signaturen Trollan skriver så här:
Och jag ryser när jag läser #prataomdet då jag verkligen tycker man har höga krav på män att läsa av kvinnors tankar – och noll eget ansvar att uttrycka dem högt eller åtminstone tydligt
Det är ”vill inte”-kortsinnehavarens absoluta ansvar, att ”högt eller åtminstone tydligt” säga/visa att man inte vill.
Till detta kommer, menar jag, ett ”tillvals ansvar” när man lever i en relation där man har olika sexlust och det är att fundera på om man vill och kan lösa detta problem så att båda parter blir nöjda och glada. Jag lever ju sen evigheter i en heterosexuell relation och den är i detta fall som majoriteten heterosexuella relationer, min man har en betydligt högre libido än vad jag har. Jag har gjort detta ”tillval” och vill förklara hur jag resonerat, vilka lösningar på dilemmat som jag har hittat och vad det medför för oss.
Detta är en godis i skålen!
Det är tänkt som en hjälp på traven för den som vill fundera. Jag vet om att jag inte är representativ för gruppen kvinnor, det gäller i synnerhet när det kommer till känslor. Och jag vill inte tala om för någon vad som är ”det rätta svaret” på problemet. Det finns inget allmänt ”rätt svar”, bara ett helt personligt och individuellt rätt svar.
Min man klagade aldrig hur ofta han än fick ett nej. För honom var det självklart att, ”vill hon inte, så vill hon inte”. Men jag upplevde det som ett problem. För mig kändes det som att tvinga honom att äta en kotlett, när hans matbehov är två bara för att jag bara äter en kotlett. Och sen tvinga honom att överleva på skorpor och vatten för resten. Den torrboll jag är, så tänker jag på allt i argument för och mot.
I ena vågskålen fanns ett argumentet: ”vill inte”
På andra sidan fanns: hans ”vill”, hälsosam motion, ”det tar bara en kort stund”, ”han gör allt för mig”, ”jag älskar honom och vill han ska ha det bäst” mm. mm.
Men då den här ”vill inte” är ett tungt argument, så började jag fundera på om det fanns nyansskillnader i mitt ”vill inte”. Detta medförde att jag fick två kategorier ”vill inte” och ”inte sugen”. Medan ”vill inte” är som det är och låg kvar i första vågskålen, så började jag för mig själv bearbeta det där ”inte sugen”. Skulle det vara så farligt att ”ställa upp” fast jag ”inte är sugen”? Om liksom han får ”göra jobbet”? Så jag testade och kan ni gissa vad jag upptäckte? Jag blir sugen på vägen! Många av mina absolut häftigaste sexuella stunder har börjat med ett ”inte sugen”.
Sen försöker jag skruva upp min libido i maxläge genom att aktivt välja till sexuella tankar och fantasier i vardagen.
Varför gör jag mig detta ”besvär”? Svaret är banalt; Jag älskar honom. Jag vill leva och vara lycklig tillsammans med honom så länge jag lever. Och vet ni, det funkar!
”Genuskontraktet” är inte nödvändigtvis något negativt, tjejer/kvinnor!
Vi kvinnor är inte förlorare som ”drar det kortaste stråt”
Vi är inte ”underordnade” **
Lyssna inte på de där galningarna, lyssna inte på mig
lyssna på ditt eget hjärta.
Bara där kan du hitta det rätta för dig.
Kärleken är störst av allt!
(** Det kommer komma mer belägg för detta påstående allteftersom under taggen ”genusbiblioteket”)
Jag har också läst en del av dessa texter. Fick följande känsla:
Om en kvinna säger nej, så är det nej.
Om en kvinna säger ja, så är det ett retroaktivt nej om hon inte är helt nöjd med prestationen.
Om en kvinna inte säger något alls, vilket är vanligast då man sällan använde ren ja/nej-dialog i sammanhanget är det ett nej.
Om en kvinna tar initiativet och försöker förföra dig så måste du vara på sin vakt. För eftersom hon inte sagt ”ja”, så är det ett nej ändå!
Jag drog slutsatsen att det är en betydande risk att ha sex med svenska kvinnor. Är de itutade fel politiska ideer så är även den ömmaste och ömsesidiga handling nästan ett utnyttjande.
Teo
Sexualitet är ett så komplext ämne. Faktum är att så länge kulturen uppmanar kvinnor att leva ut sin sexualitet kommer män drivas mot att ta mindre och mindre ansvar för att skydda kvinnor. Anledningen är att minskad ridderlighet är det enda sättet för de flesta män att konkurrera. Alternativet är att ge upp och låta de 10% mest attraktiva männen som kvinnor självmant söker upp få alla kvinnor. Det kommer förstås inte hända eftersom vi är individer.
Personligen tycker jag det är tråkigt. Män har enligt min moral ett ansvar för kvinnor men det är bara en rimlig hållning i en kultur som även ställer krav på kvinnor. Så sker inte i vår kultur. Det är feministerna som aktivt tillkämpat sig ett samhälle där män måste sluta värna kvinnor.
Vidare så är kvinnor som grupp mer responsiva sexuellt, har mildare subjektiv upphetsning, lägre spontan upphetsning, och tycks i hjärnstudier hämma lusten i högre grad. Kontentan är män utöver att som grupp ha starkare sexdrift även har mer spontan sexlust. Tillsammans gör det att det är osannolikt att en kultur kommer växa fram där män inte antingen måste initiera mycket eller förtränga sin sexualitet.
Ska man initiera är man förstås tvungen att tolka responsen från kvinnor. Ibland är det lätt, ibland är det svårt, ibland omöjligt.
Det har blivit så svårt för kvinnor att säga ett rakt och tydligt nej (verkar det som) så att många nu är inne på spåret att man MÅSTE säga JA för att det ska bli okej. Det känns tyvärr som att det bort lite av det sensuella att ibland faktiskt… vela.. bli sugen efterhand osv.
Jag tycker det du skrev är en fin kontrast mot det. Inte alls lika dumförklarande. Håller absolut med om att det finns ansvar med i bilden. Man får fundera lite på vad man vill, och sen uttrycka det tydligt.
@Johan Grå: Fast just när man har sex så ska det väl inte vara helt ”omöjligt”. Inte så att ett ”jag vill inte” ska kunna misstolkas iaf.
@Mariel:
I normalfallet skulle jag hålla med. Fast jag har hört för många historier där kvinnor varit passiva eller av rädsla till och med spelat aktiva, några män också för den delen. Jag har sett för många par bildas när krogen stänger då båda är för onyktra för att säkert kunna tolka eller sända signaler till varandra.
Ännu svårare är det med kvinnor som är så dåliga på att tolka sina egna signaler att de inte kan sända korrekta signaler till andra. För att de inte ska bli utsatta krävs övermänsklig lyhördhet.
@Johan Grå:
Ska man initiera är man förstås tvungen att tolka responsen från kvinnor. Ibland är det lätt, ibland är det svårt, ibland omöjligt.
Ja, och ibland tolkas responsen fel. Jag funderade på att försöka få in det i inlägget, men det kändes inte som det hade någon naturlig plats. Det här du säger här är otroligt viktigt och jag vill föröka förtydliga det med en liknelse.
Det enda jag är ense med genusuiterna är att vi lever i skilda världar. Och därför förstår vi inte så lätt varandras problematik.
Och eftersom samhället av idag målar ut männen som monster, så kan man lätt som ung kvinna tro att män kör över dem med flit. Och självklart, tycker jag, måste det kännas värre om hon tror att han gjorde ”så” med vilja för att ”män är såna”?
Självklart, tycker jag, är det bättre om man kan få unga tjejer att förstå unga killars agerande, så de faktiskt får rätta verktyg för att hjälpa till och undvika ”krockar”?
Det finns ingen som vinner på denna demonisering(undantaget de som har det som levebröd), det finns bara förlorare.
@Ninni:
Jag kan bara hålla med.
Ja unga män som är osäkra och klumpiga med lite alkohol i sig kan ses som hårdhänta och lite känslokalla fast dom inte är det.
När dom även måste spela rollen av en stor älskare som haft mycket sex så blir det inte bättre när det kommer till kritan när man står där med byxorna vid fotanklarna du vill ju inte tappa masken fast det vore det rätta tillfället att göra det.
Killar vill inte köra över tjejer det kanske kommer som en chock i dagens sverige men killar älskar faktiskt tejer även om det kan vara lite fummligt osäkert med fel ord ibland men ändå underbart och härligt när det blir rätt.
@Johan Grå: Men om de varit passiva eller av rädsla till och med spelat aktiva, och gått med på sex fastän de innerst inne i det tysta inte ville… då är det väl en del av deras ansvar som brustit? Och inte att de varit så omöjliga att tolka, tvärtom så har man ju tolkat dem efter korrekta regler?
Fundera på vad vi egentligen diskuterar. Huruvida kvinnor KAN ta ansvar för sin egen integritet.
Feminister hävar ofta retoriskt att kvinnor kan, men verkar för lagar som totalt inkompetensförklarar kvinnor på området.
Antingen KAN kvinnor, och då kan vi kräva att de tydligt ska förmedla sin vilja. Annars kan man inte komma och gnälla efteråt. (Om det inte respekteras, så är det ett brott.) Att ”läsa av signaler” är bara kvalificerade gissningar, och funkar det inte måste kvinnan göra sig tydlig.
Eller så kan kvinnor INTE, och då måste vi män behandla dem ungefär som vi skulle behandla ett barn. Som om de inte törs, vill eller kan uttrycka sin vilja. För i så fall kan vi inte vara säkra på att ett ”ja” är ett ”ja”.
Men då är frågan om kvinnor ens är ett seriöst alterativ för sexuella aktiviteter.
Jag vill att kvinnor ska anses sexuellt myndiga. Men med det följer obönhörligen ett ansvar. I detta fall att vid behov kunna yttra orden: ”Nej tack, jag vill inte ha sex. Låt mig vara ifred.”
Jag tycker att man kan begära det från en vuxen kvinna. Men som jag skriv i min förra kommentar, ibland känns det hopplöst…
Teo
Ett par älskar varandra. Han vill älska fyra gånger i veckan, hon tycker det räcker med tre. En vecka ligger de fyra gånger. Har ett brott begåtts?
Ett annat par älskar också varandra. Hon vill älska tre gånger i veckan, han tycker det räcker med två. (Multipla orgasmer kräver sin man.) En vecka ligger de tre gånger. Har ett brott begåtts?
Ett tredje par älskar också varandra. Hon tycker köksgolvet ska dammsugas två gånger i veckan, han tycker det räcker med en. Hon jobbar skift och han jobbar dagtid. En vecka när hon jobbar 12-timmars nattskift kräver hon att han dammsuger när hon inte är hemma och sover, på kvällstid när inte hyreshusets ordningsregler kräver tystnad. Begår hon ett brott när hon tvingar honom?
@michael:
det kanske kommer som en chock i dagens sverige men killar älskar faktiskt tejer
En spännande fråga är varför det kommer som en chock. Jag säger bara Hirdman.
@Mariel:
Mm, för mig är det där självklart. Här går feminismens budskap helt krock för mig.
Ena minuten gnäller man för att kvinnor är ”andra könet” och inte ses som helt vuxna, men i agerandet så är det precis det man gör.. försöker friskriva oss från ansvar på samma vilkor som män har ansvar. Inte bara vad gäller sex, utan generellt. Hemmarfru är offer, sexsäljaren tvingad, vi ska curlas i arbetslivet, vi är dubbelt, trippel attan vet om dom inte är uppe i fem gånger ”underordnade” och detsamma gäller för ”arbetande”(äh, hört talas om prioriteringar och val?)
Alltså man kan inte både ha kakan och äta upp den. Antingen hanteras vi som vuxna, med de för- och nackdelar det innebär. Eller så hanteras vi (halvt om halvt) som barn, med de för- och nackdelar det innebär.
För mig är valet lätt.
Sen innebär det ju inte att det är lätt som ung kvinna att säga nej. Jag vet det allt för väl. Jag var rädd att förlora honom(detta var före jag träffade min make) och gav därför ett skådespeleri som borde gett en Oscar. Och det var tufft som attan. Men var det hans fel? No way!
Det är tufft för de unga grabbarna också. Tänk att i praktiken vara den som är tvungen att ta initiativ som ung med risken att bli avspisad, inte alltid på ett trevligt sätt. Vara den som står med risken att råka misstolka signaler i ett mestadels icke-verbalt språk där du är helt nybörjare. Och tjejer kan skvallra rätt duktigt, så hela skolan vet om att man gick på en bom eller gjorde ett fel. Hur käckt är det för självförtroendet och välmåendet?
De lever dessutom med ”ta skitet som en man”, så det är än svårare för dem att prata om det som är tungt för dem.
@Bashflak:
Bra poäng.
Bra skrivet Ninni. En sak man inte heller diskuterar så ofta är (för att använda din analogi) om han tvingas äta två kotletter fast han bara vill ha en när du vill ha två. En man förväntas alltid vilja och alltid vilja mer än kvinnan. Men det är en ”struktur” vi #intepratarom.
@Håkan:
Absolut. Det är samma som Bashflak är inne på fast om städning. Och så påstår de ”mannen är normen”. Jag vet inte vilken planet de bor på, men det kan inte vara Tellus.
Pingback: Katrine Kielos Krönika Del 2 – Flickors dåliga självkänsla, Really??? | Genusdebatten
På tal om ”inte-vill” kortet. Här kommer ännu mera exempel på den saken.
”Regeringen vill ändra lagen så att fler typer av sexuella övergrepp ska betecknas som våldtäkt. I en lagrådsremiss ändras till exempel begreppet ”hjälplöst tillstånd” till ”särskilt utsatt situation”
http://www.expressen.se/nyheter/regeringen-vill-andra-svensk-valdstaktslag/
Erik:
Läste just den artikeln och vem står bakom det nya lagförslaget om inte Beatrice Ask, såklart.
så förutsägbart vilken professor som får uttala sig om lagförslaget:
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article16179171.ab
Hon tycker förstås inte att det är tillräckligt.
Maria:
Åhh herregud. Beatrice ask ställer sig bakom förslaget och Madeleine Leiijonskalle står för akademiska credentials. Påminner mig om när Magnus Betnér lade förslaget att det borde vara fängelsestraff direkt till alla som använder Leif Silbersky som advokat – han anlitar man bara om man är skyldig. Med samma logik borde alla förslag om sexbrott som Tant ”Gredelina kuvert” Ask och Tant ”DNA-register” Leijonskalle föreslår omedelbart slängas i soptunnan. Det finns en orsak att Leif GW Persson uttalade sig negativt om faran med att hennes tomma huvud kröntes av en professorhatt.
’Särskilt utsatt situation’ kommer i könsmaktsordningens Sverige att bli synonymt med ’att vara kvinna’. Alla som ligger med kvinnor är våldtäktsmän, eftersom kvinnor är i en särskilt utsatt situation.
Någon Kanske du Erik, borde skriva om lagförslaget om att en ”kvinnas” passivitet ska kunna leda till ett fällande för våldtäkt. Om en kvinna hävdar att hon inte vågade säga nej, hur ska en man kunna försvara sig mot ett sådant påstående?
Domstolarna blir ännu mer ett skådespel där de inblandade blir bedömda utifrån sin dramaturgi av hobbypsykologer som sitter som nämndemän.
Bashflak. Haha. Det värsta är att du har helt rätt i att könsmaktsordningen nu kan användas som ett juridiskt hållbart argument för att lättare sätta pojkar och män i fängelse med svagare utredningar och avsaknad av bevis för att brottet har begåtts!
@JD: Om du vill kan du ju också skriva ett gästblogginlägg om det?
@JD:
Det är alltså ännu ett förslag som handlar om att ännu fler saker skall tryckas in i det redan överfulla våldtäktsbegreppet. Undrar om inte inläggen jag skrev förra gången är lika aktuella. Här är beskrivningen av det nu tillbakadragna förslaget.
http://aktivarum.wordpress.com/2010/11/19/lagen-om-samlagskontrakt-for-real-or-not/
Och här är presentationen av vad som enligt Riksåklagaren var fel med förslaget den gången.
http://aktivarum.wordpress.com/2011/04/28/lagen-om-samlagskontrakt-synad-av-riksaklagaren/
@JD:
En fingervisning om hur det skulle bli kanske man kan få av det andra avsnittet ”Moral Waiver” i säsong 1 av TV-serien ”Lie to Me” som du kanske har sett. Det handlar om hur huvudpersonen åker ut till en militärbas för att utreda en påstådd våldtäkt. Huvudpersonen (som är expert på att avläsa folks mikrosignaler och se när de ljuger) upptäcker omededlbart att man ljuger om våldtäkten, men i slutänden är det lik förbaskat den påstådda förövaren som åker dit just på grund av kvinnans subjektiva rädsla för att säga nej.
Hela berättelsen är fiktiv, men jag reagerade starkt på avsnittet när jag såg det, eftersom det speglar den politiskt korrekta konensus som råder och man framställde det som att rättvisa skipades när mannen åkte dit helt baserat på kvinnans subjektiva upplevelse. Och den omvända logikeen framställs ganska så övertygande. Det var medan morsan min fortfarande levde, jag minns att hon inte reagerade eller ifrågasatte utgången utan svalde det, och inte förstod min negativa inställning till utgången.
Som sagt, helt fiktigt, ett avsnitt bland många andra amerikanska TV-serier av polis/deckarkaraktär, men bortsett från själva premissen för serien (den levande ”lögndetektorn”) så var upplägget för avsnittet helt trovärdigt, och det var klart tankeväckande att betrakta händelseförloppet analytiskt (istället för att passivt bara följa med).
Jag kommer ihåg en debatt med Jan Guillou och Madeleine Leijonhufud där hon på fullaste allvar tyckte att om en kvinna är full (därför sämre omdöme) och har sex så ska det kunna klassas som våldtäkt varpå Guillou replikerade då skulle hälften av alla män kunna fällas för våldtäkt.
Det förslaget och även detta förslag är att göra kvinnor omyndiga till barn som moder staten måste ta hand om där deras egna handlingar ska tolkas och bedömas av riktigt vuxna.
Detta är bara ett steg till mot det samlagskontrakt som feminister kämpar för där kvinnor ska skyddas (som dom omyndiga medborgare dom är) med ett färdigtryckt kontrakt från staten som måste ifyllas när lusten faller på.
Precis som Schyman säger det privata är politik och i det feministiska drömsamhället är även sex det där staten ska ha ett finger med i leken i ett sovrum nära dig.
Vi verkar vara på väg tillbaka till det gamla samhället där en religion t o m ville övervaka så att man bara använde sig av missionärsställningen… Ny religion men samma visa!
Kanske en alkometer som kvinnan får blåsa i före samlag, så man vet om hennes ja verkligen är juridiskt giltigt?
Och mannen, så kvinnan vet om hans ja också är giltigt.