I en artikel känner Jennifer
 Wegerup igen ett mönster och jag förvånas igen över detta mönster man ser.

Jennifer
 Wegerup skriver:

Mönstret finns ju överallt och exemplen är oändliga.

Vilket mönster är det hon känner igen?

• Kan det vara att apoteket tillhandahåller ”massageoljor och vaginakulor, dildo, penisring med vibrator och en klitorisstimulator” medan männens motsvarigheten till dildo och vaginakulor (tex. fleshlight) inte finns där?
• Kan det vara att läkemedel som kan hjälpa vid svårigheter att utföra samlag är subvensionerade för kvinnor (tex. livial) men inte för män (tex viagra)?
• Kan det vara att kvinnor över en viss ålder regelbundet kallas för så väl cellprov som mammografi, medan männens motsvarighet, prostatacancer, inte hanteras med regelbundna undersökningar i förebyggande syfte?
• Kan det vara att kvinnor inte anses ha förmåga att starta företag på samma villkor som män och därför kan få särskilda bidrag?
• Kan det vara att kvinnor inte anses kapabla att organisera sig på samma villkor som män utan statlig hjälp och vi därför diskriminerar män i lag?
• Kan det vara att makteliten i vårt land fortsätter att använda den missvisande termen ”mäns våld mot kvinnor” och satt av över en miljard kronor  ”för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer” och utesluter då ”kvinnors våld mot män”, trots forskning visar att en bättre term är det könsneutrala partnervåld så att även manliga offer i heterosexuella relationer kan få hjälp?
• Kan det vara att kriterierna för depression är satta med kvinnan som norm, vilket medför att män i behov av hjälp inte fångas upp av vården i samma utsträckning som kvinnor?
  ”She[Hirshbein (2006)] demonstrates that the initial linking of certain symptoms to depression was done on a mainly female population. Thus, diagnostic criteria were adapted to women more than to men, and they continue to include more women.” [källa]

Jennifer 
Wegerup skriver:

Tre timmar mindre hemhjälp i veckan, enligt den senaste nationella alzheimerstudien. Kvinnorna förväntas i högre utsträckning klara sig själva med hushållsbestyr.

Av allt att döma syftar ”den senaste nationella alzheimerstudien” på A longitudinal study of risk factors for community-based home help services in Alzheimer’s disease: the influence of cholinesterase inhibitor therapy. (Det finns flera olika rapporter om denna långtidsstudie, som hanterar olika områden. Denna hanterar  frågan om hjälpbehov.)

Det stämmer väl att kvinnor erhåller färre antal timmar från hemhjälpen, men om Jennifer
 Wegerup överhuvudtaget läst rapporten, så glömde hon ta av glasögonen innan. Från rapporten:

The social services system might also be less responsive to the needs of female caregivers for formal help because it is assumed that they can manage by themselves, particularly regarding IADL**. Alternatively, women might be less accepting of services that help with household chores in their homes (min markering och min emfas)

 

A limitation of this study was that the amount of informal care, if any, was not investigated.

Då jag relativt nyligen varit nära anhörig, ett par som efter ett långt och innehållsrikt liv tillsammans samtidigt drabbades av senil demens, så har jag ett anekdotiskt bevis att bjuda på. Medan far tyckte det var helt okej att få hjälp av främlingar, gav mor oss anhöriga omfattande huvudbry. Hon vägrade acceptera att hon på ålderns höst behövde hjälp med sitt hem och de uppgifter hon som hemmafru alltid fixat galant. Så medan far, nöjd och glad, fick sitt hjälpbehov tillgodosett av hemhjälpen, så gick vi anhöriga på knä för att ge mor den hjälp hon totalvägrade låta främlingar utföra.

Finns det något i rapporten som talar för att mitt anekdotiska bevis är av värde?

At baseline, 139 (16%) of the patients received HHS, with a mean ± SD of 5.7 ± 5.0 hours per week. Men received a greater number of hours per week (7.6 ± 5.9) than women (5.2 ± 4.6, P = 0.041). No sex-based differences in age, cognitive or functional impairment, or number of medications at the start of ChEI** therapy were observed among the HHS** users. After 3 years, 31% of the remaining 286 patients living at home used a mean of 8.7 ± 6.6 hours of home help per week, with no sex-based difference. (mina markeringar och min emfas)

Hur kan det vara att skillnaden mellan könen försvinner med tid? Låt oss återgå till mor och far. Efterhand mors demens utvecklades och blev mer omfattande försvann även hennes förmåga till stolthet över sitt uppdrag som husfru och hon blev mer villig att acceptera hjälpen som erbjöds.
(Far och mor är inte mina föräldrar. Jag har haft förmånen att få växa upp med dubbletter på den fronten.)

 

—

 

** IADL (The Instrumental Activities of Daily Living): ability to use a telephone, shopping, food preparation, housekeeping, ability to do laundry, mode of transportation, responsibility for own medications, and ability to handle finances.

ChEl: Den medicinering var effekter undersöks i långtidsstudien

HHS: community-based home help services