Så summan av kardemumman:

Följ din inre kompass.
Ta vara på tiden med dina närmaste.
Bry dig inte så mycket om vad andra tycker du ska göra.
Vårda dina vänskaper.
Se till att du inte blir bitter på dig själv för försakade chanser.

Så med dagens fördelning av arbete och barn, vem är vinnare och vem är förlorare? Vi kommer antagligen se fler kvinnor som är bittra på sig själva för att de inte var med familjen. Många som kommer känna sig lurade av ”kvinnorörelsen” som glorifierat de manliga valen i livet. Som jag ser det verkar det vara fler kvinnliga val som är vinnare i längden.

Kan MGTOW-rörelsen vara ett svar på det? I USA där de kvinnliga förväntningarna på att bli försörjd av sin man är högre än i Sverige är det en trend att fler unga män inte vill gifta sig. De tänker inte anpassa sig och slita för en familj de knappast ser, som deras far och farfar gjorde. Även trenden i Sverige med unga män (20-30) som inte vill ”växa upp” utan avstår utbildning, statusjobb, fasta relationer och trivs med att spela x-box med polarna. Allt fler män frågar ”What’s in it for me?” Idag finns ju alla hjälpmedel så matlagning och hushåll kan man till hjälplig nivå fixa utan svett. Parallellt med att kvinnor blivit ekonomiskt oberoende har män blivit husligt oberoende. Varför då flytta ihop med någon som har högre standard på hur hushållet ska skötas och som dessutom söker män som vill satsa på statusjobb (och offra fritid- och familjetid)?

@Dolf:
Ja det är nog så att man ångrar vad man inte gjorde, å andra sidan så om man hade gjort det man ångrar man inte gjorde så kunde det vara ett felaktigt beslut som leda fram till att man faktiskt ångrade sig. Ring den där kvinnan nu dolf och sluta tramsa En dag kanske du ångrar att du inte ringde eller ångrar att du ringde, vem vet? Men grejen är att du iafl. gjorde något och det skall man aldrig ångra.

@barfota:
Du har missförstått det hela. Artikeln handlar om en bok som heter ”The Top Five Regrets of the Dying – A Life Transformed by the Dearly Departing” som är skriven av en vanlig kvinna vid namn Bonnie Ware. Hon är ingen forskare utan har träffat på många döende äldre och har pratat med dem om deras liv. Då såg hon ett mönster som hon sammanfattade i de fem sakerna som många ångrar. Hon skrev en bok om detta för att sprida kunskapen om detta, och det tycker jag enbart är lovvärt. Genom att få veta vad tidigare generationer ångrar så kanske man kan lära sig något av detta och fundera på hur man själv lever sitt liv.

@Dolf:
Det där att man bara ångrar det man inte gjort tycker jag är en klyscha. Jag ångrar både saker jag gjort och saker jag inte gjort.

@AV:
Jag tror du har en poäng där (eller flera). Jag läser just nu ”The Sexual Paradox” av Susan Pinker, och en tanke som har slagit mig när jag läser den är att mycket av diskussionen handlar om pengar och jobb, och därmed verkar det som att kvinnorna är på väg att hamna i den klassiska mansfällan – att man bara jobbar och jobbar, och därmed missar umgänget med familjen. Jag, som är en medelålders man, vill inte hamna i den mansfällan och förstår inte varför den nu ska bli en kvinnofälla också.

@Sören:
Tack för upplysningen. 1+ till forskarlaget och ja, då får man väl se det som en god gärning

Och visst är det så som du skriver, AV har många poänger men dolf också. Betyder det att vi är lika vilsna alla? Jag har försökt följa min ”kompass” men den är nog inverterad för det blev inte så lyckat. Nu hoppas jag på jordens polskifte så att jag kan glida fram på det ”bananskal” alla feminister påstår vi män glider på. Som man gör man alltid fel, jobbar man för mycket så är frugan inte nöjd därför att man är borta från familjen för mycket, jobbar man för litet så är hon inte nöjd heller för det ger för litet inkomst. Lösningen är att bli bankrånare, då är man riktigt macho, tjänar massor med pengar på kort tid och kan vara mer tillsammans med familjen.
Feminismen är en kvinnofälla av stora mått vissa feminister inte hunnit fatta än.

@Ninni:
Och inte bara ses som fuskare, de tvingas leva i det elände de själva har skapat, då finns ingen återvändo… eller rättare sagt vägen tillbaka och återuppbyggnad är så mycket längre och tyngre än vägen var mot destruktion och förstörelse.