Eders Ödmjuke har blivit postmodernist
Jag har, bara för att verkligen undanröja alla tvivel på detta och bevisa en gång för alla att det verkligen förhåller sig så, kört lite simuleringar baserat på statistik från SCB som jag letat upp:
SCB:s statistik säger att män i genomsnitt (eller medianen om man skall vara petig, och det ska man ju vara i sådana här sammanhang) är 180 cm långa och väger 82 kilo. Lite grovt har jag beräknat/skattat standardavvikelsen för längd till 6.84 cm och för vikt till 12.3 kg.
50 % chans
Nu kommer vi till det fina i kråksången som en gång för alla skall bevisa att skillnaderna verkligen är sociala. I en simulering har jag simulerat 5 miljoner parbildningar (dvs. slumpat ihop par motsvarande hela sveriges befolkning) med dessa värden använda för normalfördelningar. Vilket då alltså kommer att visa att i hälften av fallen är kvinnorna längre och i hälften också tyngre. Och som extra starkt bevis skall vi se att det är precis lika vanligt att kvinnorna är 2 dm längre och 25 kg tyngre än männen som det är att det är tvärtom.
Så nu kör vi!
Ta-ra-ra-ra-ra-ra-ra-dam!
Resultatet …
Kvinnorna är längre än männen i 5.5 % av paren
I 00.01 % av paren är kvinnorna minst 2 dm längre än männen
I 29.7 % av paren är männen minst 2 dm längre än kvinnorna
Kvinnorna väger mer än männen i 15.9 % av paren
I 00.7 % av paren väger fetknopparnakvinnorna minst 25 kg mer än männen
I 31.2 % av paren väger atleternamännen minst 25 kg mer än kvinnorna
Vilket skulle bevis… nä, vänta! Vad fan är det här, resultaten stämmer ju inte alls med min postmodernistiska teori!
Det är väl det jag alltid trott, det där jävla C++ är bara skit. Precis som antibiotikafördärvat fläsk och annat skräp kommer det förstås från Danmark. Kan någon skjuta Bjarne Stroustrup åt mig!
Den postmodernistiska svikaren och könsförrädaren Bjarne Stroustrup
©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.
.
@Bashflak:
Suck, det är nog för sent för mig.
Hade vikten/längden något med inledningen av blogginlägget att göra?
@jenny:
Jag trodde kopplingen var ganska uppenbar. Eller vad menar du med frågan?
Jag tolkade först det som att vikt och längd skulle ha något att göra med hur bra dataprogrammerare, polis eller ingenjör man är.
Men nu tänker jag att du kanske bara ville poängtera att kvinnor och män är olika rent visuellt/fysiskt.
Jenny, tror du allt fysiskt är rent visuellt?
Även hjärnans kopplingar, och muskelbyggnaden har skillnadr som inte ses med blotta ögat.
T o m mäns hud är tjockare än kvinnors.
Hej.
Testa detta i nästa samtal med lämplig postmodern genusteoretiker: fråga personen hur den väljer partner för sinnliga övningar (sex, alltså).
Om kön endast är en social konstruktion innebär det att preferensen är given av denna konstruktions implementering i individens tolkning av det maktspråk den sociala strukturen utsatt denne för. Således kan en person som frigjort sig från denna arbiträra programmering inte avgöra kön på sin hypotetiska partner och inte heller känna preferens efter ett specifikt kön, eller en specifik form av akt, annat än vad individen skapat åt sig själv.
Vad som avses är ju snarare att könsroller är sociala konstruktioner, men inte i bemärkelsen att en kommitté gubbar suttit i en bastu och plitat ner vem som får göra vad. I förlängningen också att beskriva något som kvinnligt eller manligt är att ’göra kön’ (borde vara ’göra genus’) men så har nutida feminister och genusteoretiker inte begripit Butler, utan förläst sig på Solanas och Dworkin.
Poliskvinna? Polis räcker. Brandsoldat. Sjukvårdare. Lärare. Slamsugare. Andelen kvinnliga X är inte relevant annat än vid personlighetsstudier, men andelen kvinnor/män inom yrket X kan vara det.
Som med alla utopistiska ideologier sätter verkligheten en fet käpp i genusfeminismen fyrkantiga hjul: kan du inte lyfta en kantsten på sjuttio kilo så kan du inte – oavsett vilka primära könskaraktärer du visar. Att du behöver kunna detta för att vara stensättare är inte en könsdiskriminerande social konstruktion, utan en arbetsmiljöfråga.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Ps Gärna mer lek med statistik – vad händer om man lägger till att trettio procent i varje årskull väger fem procent mer än föregående, och att dessa tungviktare med sannolikhet om en på tre väljer partner ur samma viktökningskategori? Ds
@jenny:
Storlek har nog en del att göra med hur effektiv man kan vara som polis. Att man i Sverige nästan helt tagit bort fysiska krav på polisaspiranter tycks mer handla om att man vill få in så många kvinnor som möjligt än om att man kommit på att fysik inte spelar någon roll för jobbet.
När man talar om att kvinnliga poliser sköter sig lika väl som manliga, brukar man citera Policewomen on Patrol: Final Report (Bloch et al 1974), men när man läser den, verkar det mest som att slutsatsen är att kvinnor inte är uppenbart olämpliga som poliser, samt att de bästa kvinnliga poliserna är bättre än de sämsta manliga (duh!) Rapporten är mer benägen att lyfta fram exempel på hur kvinnor skötte sig väl, än att utveckla varför 3-5x fler kvinnliga än manliga poliser bedömdes som ’dåliga’ eller ’mycket dåliga’ i vissa moment, och varför män var kraftigt överrepresenterade bland de poliser som bedömdes som ’bra’ eller ’mycket bra’ (medan majoriteten av kvinnliga poliser hamnade på ’medelmåttig’). Det noterades dock att kvinnliga poliser oftare fick kontorssysslor (5-7x fler dagar) pga skada och att kvinnor stod för 3-4x färre arresteringar än männen, samt att större andel manliga poliser (12 av 71, mot bara 1 av 71 kvinnor) uppvisade ”serious unbecoming conduct”.
I Police officer physical ability testing – Re-validating a selection criterion (Anderson et al 2001) konstaterar man med hjälp av omfattande observationer i fält, att de fysiska tester som utformades i Police Officer Physical Abilities Test (POPAT) är relevanta, men att jobbet som sådant innehåller så mycket inaktivitet (t.ex. sittande) att det inte räcker till för att upprätthålla den fysik som krävs i enstaka (ändå rätt vanliga) situationer. Man noterar det märkliga i att välja ut aspiranter baserat på fysisk förmåga men sedan inte kräva att de underhåller den genom regelbunden träning.
Man kan notera i jämförelse mellan den kvinnliga aspiranten ovan och den manliga att, även om hon ser ovanligt biffig ut för att vara tjej (och killen ser relativt normal ut), har hon betydligt svårare att klara ”pull-push-testet”, som simulerar omhändertagande av bråkigt bus, och hennes teknik är mindre ”realistisk” än hans. Hon har också svårare att komma över ribban som skall hoppas över, och klarar nätt och jämnt att lyfta 40kg-säcken.
Men som vi har sett inom brandkåren, ses de fysiska testerna ständigt som diskriminerande mot kvinnor. I denna rapport noteras att 84 % av kvinnliga aspiranter och 32 % av manliga i en studie kuggades i POPAT. Man fortsätter sedan att argumentera, mest genom att lyfta fram frånvaro av bevis på att kvinnor misslyckats i tjänst pga otillräcklig fysik, för att de fysiska testerna är irrelevanta, naturligtvis utan att nämna de fältstudier som kartlagt vad poliser faktiskt tvingas göra i fält. Notera t.ex. i Anderson et al ovan hur poliserna får ägna sig åt ”pulling and pushing” i snitt 7 minuter per skift, med (”medium to maximum effort”), i snitt 3 minuter åt gången (36 % av poliserna observerades göra detta – könsfördelningen nämndes inte); i 39 % av fallen var den omhändertagne tyngre än polisen (som i snitt vägde 84 kg), och i 41 % av fallen var han längre (än 179 cm).
@jenny:
Tja, jag kan väl i och för sig tänka mig att längd och vikt har en viss betydelse för brandman och polis (en hög vikt på grund av hög muskelmassa lär ju vara önskvärd, hög vikt på grund fetma icke så), men bortsett från det …
Poängen var att visa skillnaderna i utfallet (därför den slumpvisa bildningen av par) som uppstår ur våra statistiskt klart observerbara fysiska skillnader. Och om man tänker ett varv till utifrån det, verkar det inte rimligt att andra ”ojämlikheter” i utfallet då förklaras av inneboende skillnader mellan könen?
Det är väl till exempel en ganska rimlig hypotes att intresset för något starkt korrelerar med förutsättningar och förmåga. Jag tvivlar på att en kvinnor som är 165 cm långa och väger 65 kg (den kvinnliga medianen) skulle vara särskilt intresserade av att bli brandmän då de över lag säkert upplever det som alltför fysiskt krävande, medan jag mycket väl kan tänka mig att muskulösa kvinnor som är 180 cm långa och väger 82 kg (den manliga medianen) skulle vara det. Men räknat på siffrorna från SCBs tabell är det mindre en 1.5 % av kvinnorna som är 180cm (manliga medianen) eller längre och ungefär 7.5 % som uppnår en vikt som överstiger 82kg (manliga medianen). Det verkar bara utifrån det fullt rimligt att det manliga intresset för att bli brandman är tiofalt det kvinnliga, om inte ännu mer.
Frågan är då, är det inte ett ganska rimligt antagande att inneboende skillnader i hur män och kvinnor är också förklarar ojämna fördelningar inom andra yrkesgrupper (såsom ingenjörer, dataprogrammerare, styrelser, sjuksköterskor, dagispersonal osv.) Uppenbarligen är inte fysiska skillnader såsom längd och vikt avgörande för dessa yrken eller intressen (sjuksköterskor må ha tunga lyft, men det är knappast så att yrket hänger på det). Som @Andreas påpekade, till och med huden skiljer sig åt mellan könen.
Så poängen, sammanfattat, var att visa hur lätt mätbara skillnader mellan män och kvinnor rent statistiskt skapar stora (enorma) skillnader i utfall, och att då visa (om en ej explicit uttalat i inlägget) att även andra utfall rimligen borde kunna ha liknande förklaringsmodeller.
@Rikard:
Det kommer mer av den här typen så småningom, men mer seriöst. Jag har sedan länge ett betydligt ambitiösare projekt på min backburner där jag tänker ge ett statistiskt bevis för att det föreligger diskriminering av män (eller rättare sagt pojkar) i sverige. Jag hoppas komma igång på allvar med det efter årsskiftet. Det borde intressera dig som lärare. (Tror jag frågat tidigare, men vilka ämnen är det du undervisar i? Jag är på jakt efter ett bollplank som är hemma på statistik (i den matematiska bemärkelsen).)
Hej!
Borde det inte vara än mer intressant för dig att göra en djupdykning i det faktum att när man försökte göra högskoleprovet mer ”rättvist” (man ansåg att det var för många män som fick höga resultat) genom att göra det mer ”feminiserat” (fördelaktigt för kvinnor), så fick man omvänt resultat? Fler män fick fortfarande höga resultat och det var ju inte det man ville uppnå! Rätta mig gärna om jag har fel men det är så jag har förstått saken…
En fråga som då uppstår är ju hur man kan göra ett kunskapstest mer ”feminiserat” om könet bara är en social konstruktion? Det känns som en omöjlighet och är bara ytterligare ett ”bevis” på att vår akademiska ”elit” inte verkar förstå vad de sysslar med…
Ja om kön bara är en socialkonstruktion så betyder det att vi i Sverige lär pojkar från unga år upp till könsmognad att åsynen av en snippa är upphetsande.Det måste väl börja redan på förskolan kan tänkas,att man visar bilder på snippor och ger pojkarna en positiv respons i samband med detta,för att domesticeringen ska hinna fullbordas till tonåren.
@Ulf T:
Jag kan ge exempel på tendentiösa formuleringar från Bloch et al:
Det låter som om de anser att det är värt att notera att kvinnor faktiskt kan vara bättre än män, men det är ju inte precis samma sak som att säga att de är lika bra. T.ex.
– Att 20% av kvinnorna var minst lika bra som medianen bland män låter möjligen bra tills man betänker att 50% av männen är detsamma.
– Att 60% av kvinnorna är minst lika bra som 25% av männen skall jämföras med att 75% av männen är det. Skulle vi sätta ribban där skulle ca 44% av gruppen kunna förväntas bestå av kvinnor.
Man väljer alltså formuleringar som försöker få kvinnornas prestationer att se så bra ut som möjligt, utan att göra våld på sanningen.
@Fibban:
Det här inlägget råkar ha sitt ursprung just i att jag intresserade mig för betygsfrågan, fast då i grundskolan, inte högskolan. (Se mitt svar till Rikard.)
Tyvärr lite svårt att hitta data som behövs för mer djupgående analyser. Jag skulle gärna vilja se hur betygssituationen ändrat sig över längre tid (typ sen 60-talet tills idag) och gärna då om man också kunde korrelera förändringarna med något slags mått på feminismens/genusvetenskapens intrång i undervisningen. Och andra liknande saker.
Det är ju precis samma underliggande struktur som att kvinnorna är längre i 5.5 % av paren. Vilket var typ vad jag pekade ut.
@michael:
Tänk, jag har inget minne av att man lärde mig att intressera mig för snippor. Intresset kom i mitt fall helt spontant. Jag är nog ett unikum.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Hej.
Jag är tekniskt sett gymnasielärare i samhällsvetenskap och engelska, men just nu är jag de facto elevassistent och special-lärare på en grundskola.
Hemma på statistik? Mer hemma på att läsa av den i så fall, tyvärr. Idéspruta, bollplank och även luftvärnspjäs för idéer brukar vara min naturliga roll i varje arbetslag – om jag inte klagar på något så har jag slutat bry mig, eller så är allt misstänkt bra.
När det gäller betygsstatistik över tid och betygssystem skulle mitt råd vara att börja med ett brev till Skolverket där du förklarar dina behov, och ber om råd hur du går till väga för att få tillgång till denna. Inger Enkvist är en annan person jag definitivt vänt mig till med frågor om råd eller tips om existerande material. hon skriver regelbundet i Svenska Dagbladet, dock bakom betalvägg tyvärr. Länk till hennes profil hos Lunds universitet: http://www.sol.lu.se/person/IngerEnkvist
Notera att jag saknar koppling till henne och inte kan uttala mig om hur hon tar emot en förfrågan – i den brevväxling jag tidvis haft med henne har hon dock alltid bemödat sig med ett artigt och utvecklat svar, oavsett meningsskillnad.
Personligen tycker jag att vi missar chansen att via skolans nationella prov studera skillnader och likheter, inte bara avseende kön och genus, utan också andra faktorer. Det är fullt tekniskt möjligt med en anonymiserad provprocess där proven skrivs vid terminal och rättas centralt (och anonymiserat). Därmed skulle elevens resultat på provet kunnat jämföras med lärarens omdöme. Det skulle till och med gå att avsluta varje termin med centralprov i varje ämne (som lämpar sig för prov, blir svårt med gymnastik t ex). Tyvärr tror jag att konsensus i den yngre generationen lärare är att prov inte visar något. Jag brukar fråga hur vi i så fall skall göra med körkort.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Ps Jag vill minnas att det i de två senaste OECD-rapporterna om svensk skola nämndes något om skillnader i kön och etnisk bakgrund. Ds
@Andreas:
Dolf skrev inget om hud eller nervtrådar i hjärnan. Krångla inte till det i onödan.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Då förstår jag till fullo vad du menar. Blogginlägget var lite fattigt.
Huvudproblemet är väl att oavsett om man är polis, brandsoldat eller sjuksköterska så ligger lönen på ca. 24 000.
Det är inte så mycket när man riskerar hälsa och liv och aldrig någonsin kommer att orka jobba fram till pensionen.
Och sen vill de folkvalda att vi ska jobba ännu längre.
Men ok, brandsoldaterna måste i alla fall träna en timme om dagen på arbetstid. Det borde nog poliser och sjuksköterskor också göra. Stress och lyfta en massa kött gör att man lyfter/tar tag fel och muskler och leder låser sig.
Alla vet att kön inte är en social konstruktion.
Alla.
Alla människor vet redan detta.
Om…
Om vi bortser från det dimunitiva minoritetsklientelet verklighetförnekande och önsketänkande psykvrak. Och vi bör naturligtvis, i alla seriösa sammanhang, bortse från just denna lilla maniskt verklighetsförnekande patientgrupp, på exakt samma sätt som vi bör bortse från medlemmarna i The Flat Earth Society – i alla seriösa sammanhang.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Du är inte ensam. Jag växte upp i en relativt konservativ familj när det gäller förhållanden och särskilt sex. Man kan i princip säga att vi aldrig pratade om det överhuvudtaget, med undantag från när jag skaffade min första flickvän och jag i princip fick frågan om när vi hade tänkt gifta oss. Jag var alltså 15 år vid det tillfället…
Men iallafall, innan jag fyllde 12 var jag inte intresserad av tjejer alls. Jag såg förhållanden som slöseri med tid och var mer intresserad av IT-teknik. Sen någonstans vid skiftet 12-13 började jag bry mig. Det hade skett gradvis och helt utan inblandning av föräldrarna.
Det ska också sägas att ett karakteristiskt drag för min personlighet är att jag är ganska motståndskraftig mot grupptryck och samhällsnormer. Jag tar aldrig till mig något för att någon annan gör det om jag inte ser ett syfte bakom, vilket säger mig att det här istället är väldigt genetiskt betingat.
Men om man ska ta feministernas logik på allvar betyder det alltså att alla människor är födda asexuella och att hela intresset för motsatta könet (avvikelser förekommer naturligtvis, precis som hos de flesta andra arter) skapas av sociala normer. Trams!
@Ulf T:
Jag tycker det är väldigt viktigt att det finns både kvinnliga och manliga poliser.
Du gillar ju USA. Jag ser ofta bilder på uppumpade manliga amerikanska poliser och jag misstänker starkt att de käkar steroider. Och sen läser jag om hur skjutglada de är. Visst det är ett farligt yrke, men måste man verkligen skjuta för att döda varje gång och speciellt när det gäller obeväpnade?
Jag ser män som psykiskt svaga och manligheten är väldigt skör. En osäker lättkränkt fåfäng man med vapen är livsfarlig. Jag skulle inte vilja träffa på en sådan polis.
Med psykiskt svaga menar jag att de (män) är lättmanipulerade och lättare faller för grupptryck. Såsom olika milisgrupper, fotbollsklubbar, sättet herrklubbar är uppbyggda, hur manliga soldater beter sig i krig och så vidare.
Det är lika skadligt med helmanliga grupperingar som helkvinnliga.
Bara det att män är mer fysiska och utåtagerande.
Jag misstänker också att män lättare faller in i flocken än kvinnor. Kvinnor ifrågasätter mer.
@jenny:
Jag hävdar inte att det inte är så. De studier som utvärderat hur kvinnliga och manliga poliser agerar visar också på att kvinnor ofta funkar bättre i vissa situationer. Å andra sidan grumlas bilden av att många studier tenderar att överdriva männens nackdelar och kvinnornas fördelar, samtidigt som kvinnornas svagheter minimeras eller skrivs om för att inte framstå som så problematiska.
Samma sak här: det är viktigt att försöka se igenom propagandan.
Om du vill göra lite egna studier kan du börja här:
The Counted – interaktiv databas över personer dödade av amerikansk polis
Det där med ”obeväpnad” framstår emellanåt som en sanning med modifikation. Exempel:
(I det sista fallet försökte polisen alltså hindra mannen från att ta livet av sig själv.)
Onekligen finns sådana. Du menar att manliga poliser som regel är mer osäkra och lättkränkta än kvinnliga?
Å andra sidan finns t.ex. denna studie, om kvinnliga poliser med behov av att hävda sig själva: Hävdar sig kvinnliga poliser?
Vi har också den beryktade kvinnliga polisen som bussade hund på ett fyllo och öste skurar av batongslag över honom. Ett rätt tydligt exempel på övervåld pga oförmåga att hantera ”force continuum” eller ”våldstrappan” (där ”våldstrappa” är ett lite sämre uttryck).
@jenny:
Det är nog en grov förenkling. I generella termer kan man nog säga att män har lättare att finna sig till rätta i större organisationer, medan kvinnor allmänt är mer relationsorienterade. Mäns svaghet skulle i det avseendet kunna vara deras lojalitet mot gruppen, medan kvinnors svaghet skulle kunna vara beroendet av det sociala nätverket.
Å andra sidan verkar män ha lättare att gå emot strömmen, och även ha en större benägenhet att ”faktakolla” påståenden, vilket bland annat ger tydligt utslag i Cognitive Reflection Test
Vi har också det intressanta förhållandet att mobbning är mycket vanligare på kvinnodominerade arbetsplatser än på manliga, vilket delvis kan vara ett utslag av att kvinnor har svårare att ingå i större nätverk utan att göra relationerna personliga, vilket i sin tur ökar deras sårbarhet.
Du menar i kontrast till hur kvinnliga soldater beter sig i krig? Eller menar du att t.ex. de kvinnor som använde skambeläggning (”white feather campaign”) som metod för att tvinga ut engelska män i 1:a världskriget har mindre skuld för de hemskheter som begicks än de män som hamnade mitt i helvetet?
I ett avseende håller jag dock med: män har en stor svaghet när det gäller att bli manipulerade av kvinnor (vilket gjorde white-featherkampanjen så effektiv). Möjligen kommer tredjevågsfeminismen bota det genom att illustrera kraftfullt hur galet det kan bli om man okritiskt låter (vissa) kvinnor bestämma för mycket.
@Ulf T:
Har en del invändningar, men måste gå nu. Hoppas kunna svara senare.
@jenny: Hahaha, hahaha, hahaha!
https://www.youtube.com/watch?v=_n5E7feJHw0
Om du däremot menar ”följer flocken” kontra ”tyst accepterar vad flocken gör” så kanske jag håller med. Män gör, kvinnor har åsikter.
Pingback: Jag trodde frågan om skrevandet var död och begraven, men … | Genusdebatten
Pingback: Kriminalitet och svenskhet | Genusdebatten