När jag idag ögnade rubrikerna på DN’s site hajade jag till ordentligt. ”Ann Heberlein: Sluta gör skillnad på sexuellt och vanligt våld.”, vilket ledde till denna artikel. Det är en linje jag tycker är praktisk av flera olika skäl, varav den viktigaste är att det kan plocka ner den värsta stigmatiseringen på jorden. För det som idag klassificeras som sexuella brott är i regel kriminaliserat även utan sexuella motiv. Sexuellt tvång kan lika gärna dras som olaga tvång. Våldtäkt är misshandel och eventuellt också olaga tvång.
Men Ann Heberlein mistar sig ändå i texten. Om jag förstår det rätt så menar hon att den våldtagne idag måste bevisa att hon inte var med på det hela, medan den misshandlade inte får dylika frågeställningar. Det är dock fel, i synnerhet när det kommer till sex. Penetrationssex kan vara lagligt eller brottsligt beroende på omständigheter, och det förändras inte av att man byter etikett på brottet. Det gäller också (olaga) frihetsberövande eller misshandel upp till normalgraden.
Att den misshandlade sällan behöver bevisa att han var ovillig, beror på att omständigheterna oftast är uppenbara. Folk har inte för vana att önska sig en knytnäve i magen. Men rätt många har för vana att önska penetrerande gärningar, och just det är komplikationen i det hela. Enligt samma principer är bondage tillåtet även om man inte annars får binda eller boja någon hur som helst. Det är ok om personen är villig. Så ur bevissynpunkt förändras ingenting alls, och det är ett problem det inte finns någon lösning på. Vi kan inte döma någon till straffansvar enbart på en persons utsaga oavsett brott.
Våldtäktsbrottet står idag lite symbol för de brott där det sällan finns några vittnen. I alla dessa fall hamnar vi i samma dilemma. Det krävs någon form av stödbevisning. Alla är överens om att ”våld är våld”. Det är inte knäckfrågan; utan att bevisa om det påstådda våldet har förekommit eller inte, och sedan om det förekommit samtycke eller inte. Det måste utredas så fort frågan har lyfts. För om så är fallet så är handlingen laglig. Undantaget är om misshandeln varit såpass grov att den misshandlande inte anses ha rätt till att samtycka till det. Samtycke till grov misshandel eller mord är ogiltigt även om det förekommit. Men inte ens i misshandel är frågan alltid självklar, offret behöver inte var något offer.
Problemet är inte så mycket dålig lagstiftning eller knäppa domare, som det är folks benägenhet att få knäppa idéer, spela fult och vara oärliga. Det går ut över de som går till rätten med rena motiv och gott uppsåt. Hur kommer vi till rätta med det? Så länge vi saknar bra metoder för det så måste det påstådda offret ibland ifrågasättas. Det är en tragisk konsekvens för verkliga offer, men en mycket viktig spärr då den anklagade är oskyldig. Ibland blir det fel, men vi väljer att hellre fria skyldiga än fälla oskyldiga. Det torde för alla vara en viktigare princip, det ä inte bara döttrar inblandade, utan även söner. Men visst, frustrationen är lätt att förstå.
Teo
”Problemet är inte så mycket dålig lagstiftning eller knäppa domare, som det är folks benägenhet att få knäppa idéer, spela fult och vara oärliga.”
Även kallat femöresjuridik.
Misshandel och våldtäkt har ganska lika straffvärde i BrB. Misshandel, som ej är ringa, ger 1-6 års fängelse, grov misshandel 4-10 år. Våldtäkt ger 2-6 år, i grova fall 4-10 år. ”Ringa våldtäkt” existerar inte, men ringa misshandel gör det.
Samhället tycks alltså se de här brotten som lika allvarliga, och jämförbara ur straffvärdessynpunkt. Bevisningen för att skicka nån i fängelse i ett par åt borde alltså vara ungefär lika stark i både fallen också, kan man tycka.
Så bra sammanfattat!
”Det torde för alla vara en viktigare princip, det ä inte bara döttrar inblandade, utan även söner. Men visst, frustrationen är lätt att förstå.”
Det finns inte ringa våldtäkt. Men det finns olika former av utnyttjande med motsvarande funktion.
Det kan nämnas att man nyligen infört rubriceringen ”synnerligen grov misshandel” för de extraordinära djävligheterna.
Ett av de största misstagen man gjort är att man 2005 bestämde att den ringare benämningen sexuellt utnyttjande skulle ersättas av begreppet våldtäkt. En eftergift till det feministiska etablissemanget, som inte förstår juridik men som ville slänga varje man som råkade titta lite för mycket på en kvinna utan att ha fått hennes tillåtelse först!
Innebörden blev att färre kunde dömas eftersom minimistraffet höjts till två år. Att döma någon som påstås ha tafsat till samma straff som någon som hoppat på och våldtagit någon i en mörk park faller på sin orimlighet. ALLA utom feminister förstår detta!
Det är helt och hållet feminismens fel att så få våldtäktsmän blir fällda i Sverige!
Utan feminism hade kvalitet gällt före kvantitet!
Feminism ÄR skadligt för hjärnan!
@JD: Inte samma straff, men samma rubricering. Men jag stödjer din poäng. Det är vad jag menar med att dagens system vattnar ur begreppet. Det är lite som att klassa en butiksstöld som rån.
Heberleins bristande verklighetuppfattning är ganska uppenbar.
Från artikeln: ”Det finns väl ingen principiell skillnad mellan att få en knytnäve i ansiktet eller en penis inkörd någonstans i kroppen, menar han. Nej, just det. Skillnaden är att ingen frågar dig om du frivilligt tog emot stryk.”
Naturligtvis frågar någon dig om du frivilligt tog emot stryk om du varit i en situation och agerat enligt ett beteende där det allmänt förekommer att folk frivilligt tar emot stryk. Såsom en boxningsmatch, karatesparring eller någon annan liknande situation.
Även där skulle det finnas rum för missuppfattningar av samma slag som kan förekomma under sexakter.
Får du däremot en penis inkörd någonstans under brottningssmatchen eller en knytnäve i ansiktet under samlag kommer juridiken ställa högre krav på tydligheten i samtycket.
Sedan är det bra att hon i alla fall inser att hon bör lära sin dotter att ta det försiktigt. Även om hon borde vara lite mer jämställd i sina varningar; främmande kvinnor är inte nödvändigtvis mindre farliga än främmande män. Och naturligtvis har hon fel om att det är ett liv som ’kvinnor lever’; risken att utsättas för våld är minst lika stor för män om man försätter sig i högrisksituationer.
För vill man faktiskt undvika att råka ut för sådant man verkligen vill undvika, snarare än hoppas att rättssystemet skall få en att på något sätt må bättre efteråt, så är det bara man själv som kan göra stor skillnad på risken.
”Det finns väl ingen principiell skillnad mellan att få en knytnäve i ansiktet eller en penis inkörd någonstans i kroppen, menar han.”
Så är de åter till devisen att all heterosexuell sex är våldtäkt?
@Fredrik C:
Det är iofs vad hon säger, men jag tror att vi ska läsa vad hon avser att mena.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3718&artikel=5791022
Otroligt manshat o mobbing mot Spendrup.
@Olof Hansen:
”Får du däremot en penis inkörd någonstans under brottningssmatchen eller en knytnäve i ansiktet under samlag kommer juridiken ställa högre krav på tydligheten i samtycket.”
Det förekommer ju att man kör upp fingret i anus under brottningsmatcher, s.k. oil check. Även vagina om det är tillämpligt. Det är inte tillåtet enligt regelboken.
Olympisk brottning: http://www.budoseek.net/vbulletin/showthread.php?24399-Olympic-Wrestling-Oil-Check
Fribrottningstrams:
http://www.youtube.com/watch?v=_klqqvneyXo
”Sedan är det bra att hon i alla fall inser att hon bör lära sin dotter att ta det försiktigt. Även om hon borde vara lite mer jämställd i sina varningar; främmande kvinnor är inte nödvändigtvis mindre farliga än främmande män. Och naturligtvis har hon fel om att det är ett liv som ‘kvinnor lever’; risken att utsättas för våld är minst lika stor för män om man försätter sig i högrisksituationer.”
Den är större för män. Det skulle vara intressant att se hur stor andel av männen som misshandlats, enligt BrBs definition av misshandel. Inte ringa misshandel utan misshandel.
På rak arm, detta har hänt mig:
Okänd person slår mig oprovocerat med knytnäve i ansiktet när jag öppnar dörren och ska gå ut från en pub. Kom fullkomligt oväntat.
Ökänd slagskämpe slår ner mig, eftersom jag och kompisen var de enda som var ute. Helt oprovocerat. Han slog oss för att vi var de enda som var i närheten, dessbättre var min polare DM-mästare i spjut så slagskämpen fick igen mångdubbelt.
Åkt på några käftsmällar för att ha gått emellan i ett slagsmål.
Åkt på några käftsmällar ett halvår senare av en kompis till en av de som jag delade på.
Åkt på ordentligt med stryk av 4 personer i en bastu. Skulle utan tvekan ha reubricerats som grov misshandel. Skulle behövts ha sytt ihop en hand och skallen, har en del fula ärr kvar efter det. Hämnades ett halvår senare genom att grovt misshandla en av dem genom att knuffa ut honom över ett 3 meter högt stup, så han fick spika höften, så jag har inte varit guds bästa barn heller.
Jag har delat på två tjejer som slagits, där den ena skurit den andra med en ölsejdel i ansiktet. I det fallet ringde vi polis, samt att det fanns ordningsvakt och krogpersonal på plats. Det kunde ha gått riktigt illa för den ena tjejen.
@Magnus:
Möjligen är det många som inte riktigt förstår hur starka (och explosiva) spjutkastare är?
Här lite träningsporr med Torkildsen (bar överkropp och allt).
(Edit: glömde själva länken)
Vissa övningar ser väl ut som rutinövningar för gymnaster, men man kan då betänka att T väger 90 kg, vilket är 20-30 kg mer än många elitgymnaster. Tror att han gör åtminstone 180 kg i bänkpress också.
Kanske taskigt att jämföra en distriktsmästare i spjut med Torkildsen, dock.
Ann Heberlin verkar bli mer och mer förvirrad för varje år som går.