Eders Ödmjuke siktar in sig på makthavare
Vikarierande mrs Clinton
Jag förväntar mig inte att en politiker skall leva i enlighet med den moraliska standard jag förfäktar. Jag förväntar mig att politiker, och människor i allmänhet, skall leva i enlighet med den moraliska standard de själva förfäktar. Och ju högre upp de befinner sig i maktpyramiden, desto större krav ställer jag på dem. Jag har mycket högre krav på en statsminister eller president än jag har på förmannen nere på fabriksgolvet, precis som jag har mycket högre krav på en flygplanspilot än vad jag har på en cyklist. När allt kommer omkring drabbar det ingen annan än cyklisten själv om han kör in i en bergvägg.
Jag förväntar mig två saker när det gäller politikers privatliv. Den första är att de lever som de lär. Den andra är att de åtminstone uppvisar en rudimentär kompetens även privat. Vad ska man säga om en politiker som får flera parkeringsböter på en bil som är belagd med körförbud, och i övrigt samlar p-böter på hög som sen går till kronofogden, precis som skattskulder efter att, som småföretagarexpert, ha kursat ett företag? Han, eller hon, platsar inte som partiledare, än mindre som någon som helst minister.
Skulle du köpa en begagnad bil av Mona Sahlin?
Alla människor gör sina misstag och dumheter. Jag efterlyser ingen orimlig renlevnadsstandard. Men människor med makt måste vara såpass ärliga att de rannsakar sig själva och lägger om sin kurs när de dabbat sig. Och de måste vara kompetenta. Jag tycker inte man borde behöva förklara dessa saker, men det tycks vara svårt för folk att förstå att man har den inställningen.
Hur sjutton skall man kunna anförtro skötseln av ett land till en person som uppenbarligen missköter sitt eget äktenskap. Eller en person som spräcker någon annans äktenskap (se decembers Skavlan-intervju med Löfven).
Men tvärt emot vad titeln antyder, och den riktning som inlägget hittills dragit åt, är det inte otrohet som är fokus här. Det var en medveten och avsiktlig omväg från min sida. Nu är vi framme vid vårt resmål:
Hillary Clinton ställer upp i USA:s presidentval. Hillary Clinton, en uttalad feminist, satsar på att bli överbefälhavare för USA:s väpnade styrkor. Vinner hon valet blir det hon som sitter med makten att trycka på den berömda knappen. Känns det tryggt?
De två turturduvorna Clinton
Idag har International Business Times en artikel om paret Clinton. Jag har roat mig med att översätta en liten bit:
Christopher Andersen påstod i American Evita att Hillary blev ursinnig när hon fick veta att Bill hade bjudit in Barbara Streisand på besök till Vita huset när Hillary varit frånvarande, och nästa dag uppvisade han ”klösliknande” sår på hals och i ansikte. Vid ett annat tillfälle hade han ”en bula så stor som ett gås-ägg” i pannan. Även i det fallet hävdade han att han hade gått in i en dörr.
Det mest graverande av alla anklagelserna kanske ändå är det i Gail Sheehys biografi, Hillary’s Choice. Andra böcker kan kanske beskyllas för att vara reportagemord eller sensationsmakeri, Sheehys bok anses dock allmänt av pressen vara den mest sympatiska, till och med rosenskimrande, skildringen. Sheehy själv är en liberal journalist med oklanderlig vandel. Hon har också redogjort för händelsen med Streisand, och har dessutom uppmärksammat ett annat tillfälle då President Clinton ståtade med ”ett otäckt rivsår på käken”. Repan skylldes först på en ”olycka under rakningen”, men det reviderades senare till att han blivit klöst av katten Socks. Ingen av förklaringarna övertygade dem i Clintons närhet.
Vilka reaktioner kan vi förvänta oss på dessa rapporter? Nästan vilken reaktion som helst vore att föredra framför den strategi som för närvarande anammats av etablerade liberala medier: att förbigå det hela med tystnad. Om anklagelserna inte är sanna måste man kraftfullt förneka dem. Om anklagelserna inte kan förnekas, måste fru Clinton bekräfta att våld som förekommit var fel och oacceptabelt, och att det nu är något som hon ångrar djupt och minns med sorg.
Vilka andra reaktioner skulle kunna tänkas vara acceptabla? Det är möjligt att många av Hillarys anhängare glatt kan tänka sig att acceptera att hon vid flera tillfällen smockat till Bill och att han förtjänat allt vad stryk han kan tänkas ha fått. Men hävdar man det argumenterar man för att våld är godtagbart om offret gjort något för att förtjäna det, eller så anser man kanske att allt är frid och fröjd om offret är en man. Vill vi verkligen följa någon av dessa vägar?
![Bill har varit på träff med en dörr [fejkad bild]](https://i1.wp.com/genusdebatten.se/wp-content/uploads/2015/04/Clinton-Ice-Cream-2-e1429470693795.jpg?w=300)
Bill har varit på träff med en dörr
[fejkad bild]
Jag har inga invändningar om Hillary och Bill går lös på varandra i hårdför BDSM där de bägge samtycker. Jag ställer mig däremot ganska oförstående och oförlåtande till partnervåld från någon av dem.
Anser du det acceptabelt att världsledare misshandlar sina partners? Jag misstänker att ditt svar är ”nej”.
Anser du det acceptabelt att världsledare är otrogna mot sina partners? Jag känner mig mindre säker på ditt svar i det fallet.
Kanske du anser att det är skillnad, när allt kommer omkring är misshandel olagligt, otrohet är det inte.
Vad mig anbelangar är det juridiska teknikaliteter. Partnervåld och otrohet gör bägge våld på äktenskapets integritet och är bägge förkastliga. Personer som inte respekterar äktenskapets integritet har inte heller någon personlig integritet värd namnet, och sådana slasktrattar vill jag inte skall ha någon makt över mig, oavsett kön eller andra omständigheter.
Det samma gäller statsministrar som stjäl andras fruar.
©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.
” Om anklagelserna inte är sanna måste man kraftfullt förneka dem. Om anklagelserna inte kan förnekas, måste fru Clinton bekräfta att våld som förekommit var fel och oacceptabelt, och att det nu är något som hon ångrar djupt och minns med sorg.”
Det finns väl ett tredje alternativ? Hon kan erkänna misshandeln men strunta i ursäkten. Detta kanske är ett äss i rockärmen för henne, ty jag misstänker starkt att det endast skulle stärka hennes möjligheter att vinna. Miljoner ”You go, girl”……
@ Dolf
Du låter hårdare än någon genomsnittspredikant från Mellanvästern
Tja, det kan man väl resonera om, och jag är benägen att hålla med Dolf. Dock är problemet att dessa positioner finns. De lockar till sig psykopater som vill sko sig och förtrycka andra.
Ingen vill jag ha vid någon kärnvapenknapp.
Staten har blivit en cancersvulst. Inte ens det staten möjligen vore det enda den skulle behövas för, sköter den i detta arma land, utan allt annat som den absolut inte behövs till:
Motsatsen till nattväktarstaten
Kort och som info för den som inte ids läsa länken:
”I Sverige har vi tagit staten till en ny, tidigare okänd nivå. Här sköter det offentliga allt det som medborgarna kan göra själva. Allt från barnpassning och badhus till ölbryggning och alternativ teater är styrt och reglerat från ovan. Kärnuppgifterna, däremot, har överlåtits till frivilligarbetare.”
”Denna modell för samhällets organisering saknar historisk motsvarighet. Kanske är det dags att tillföra ett begrepp till den politiska filosofin:
Nattvandrarstat -en -er. Samhälle där statens uppgifter maximeras i allt utom att garantera medborgarnas grundläggande trygg- och säkerhet. Försvar, rättsväsende och katastrofberedskap sköts istället av frivilliga.”
Intressant! Detta har tydligen varit kännt i evigheter!
Hittade denna när jag luskade vidare på ämnet
http://www.ifeminists.com/introduction/editorials/2002/0507a.html
@dolf:
Så fint!
Lustigt nog finns denna fråga inte ens med på NY Posts lista över skandaler kring Hillary Clinton.
Annars har frågan lyfts åtminstone sedan 2002. Hennes pressekreterare svarar tydligen ”No comment”
@Alith:
Va? Nu får du förklara dig sötnos, för jag kopplar inte riktigt vad det är som är fint.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Ja, det var inte fru Clintons eventuella partnermisshandel.
Jag tycker inställningen du har i den här frågan är så gammaldags hedervärd på ett så fint sätt… (Vilket kanske låter som förolämpningar i dina öron)
@Alith:
Neh, låter inte alls som en förolämpning, snarare som en bekräftelse på att min inställning är rätt. Tack för det.
@utlandssvensk:
Det är väl innebörden i
?
@Rick:
Nä, nu är du orättvis. Jag fördömer inte saker som kortspel, vare sig det handlar om patiens, ”skitgubbe”, reguljär poker eller klädpoker. Jag betraktar inte heller dans som synd, eller anser att naket är fult eller att sex skulle vara något skamligt, oavsett former, så länge det sker ärligt med alla inblandades samtycke. Inte heller förespråkar jag någon asketism eller menar att lidande skulle vara ädelt. Livet är till för att levas och levas full ut. Men man har också ett ansvar mot andra, och i det ansvaret ingår att stå fast och hålla sina överenskommelser.
@Tålis:
Det är ju illa nog när psykopatiska småpåvar sitter i socialnämnder eller på andra myndigheter och i sin maktfullkomlighet ruinerar människors liv. Men oavsett hur dödlig en socialsekreterare är så drabbar han/hon ett relativt litet antal. En minister kan drabba en hel befolkning. Och när det handlar om personer som Clintonar och Obamisar så är det hela världens befolkning som är i potten. Inte bara det förresten, vi människor är inte ensamma på planeten.
Per Gudmunssons inlägg om nattväktarstat respektive nattvandrarstat borde vara obligatorisk läsning för alla. Jag har läst den tidigare och håller helhjärtat med. Statens enda verkliga uppgift borde vara att försvara medborgarnas frihet, men det enda den gör är att inskränka den.
@Björn:
Bitar där verkar vara ordagrant de samma som i artikeln jag översatte citatet från. Kommer väl från samma källa.
@Ulf T:
Jag vet inte riktigt vad jag hoppas mest på, att hon skall vinna eller att hon inte skall vinna. Jag hade väl inget förtroende att tala om för henne tidigare, men visste inte att hon var en sådan bitch allmänt. Frågan är, vad finns för altnernativ. De är väl psykopater allihop.
Ron Paul lär väl inte ställa upp den här gången så nu finns väl inget hopp längre om en förnuftig person med lite riktig ryggrad som president. Om inte sonen visar sig vara av samma kaliber.
@ Dolf
Varken du eller jag vet hur paret Clinton ser på sitt äktenskap. I mina ögon förefaller det mest påminna om ett aktiebolag där parterna drar åt samma håll för att maximera sin vinst. Och utfallet har ju inte precis varit dåligt.
Men vad de känner för varandra är troligen en annan femma. Kanske lika mycket om jag känner för andra människor med aktier i Industrivärden…
Men det finns en poäng med en viss moralism i de här frågorna, där har du i och för sig rätt. Jag vill nämligen på alla sätt motverka att folkvalda män blir sexsymboler med horder av tjutande kvinnor vid sina fötter. För, uppriktigt sagt, detta är vad som händer om det inte finns någon social kontroll. Nåja, det händer ändå, men det är bra att det åtminstone sker mer diskret.
Den här frågan är alltså såtillvida speciell att den ytterst inte handlar om moral från min sida, utan demokrati. Jag struntar nämligen i folks vandel, men jag har en antagligen fåfäng önskan om en rågång mellan demokratins funktionssätt och nöjesliv.
Ja det säger väl en del att en person fortsätter vara tillsammans med en man som är konstant otrogen,och som man kan misstänka är det för maktens skull.
@Rick:
Snacka om fördomar. Som att man inte skulle kunna känna presidenter bara för att man bor på landet.
Men för att sammanfatta, det heter ju förtroendevalda. I rest my case.
@michael:
Riktigt den vinkeln tänkte jag väl inte på, men det har onekligen rätt i.
@ Dolf
Poängen med förtroendevalda är att de behöver majoritetens förtroende (eller hur valsystemet nu råkar vara konstruerat). Det spelar alltså inte så stor roll huruvida en enskild person känner förtroende, utan avgörande är vad folkets flertal tycker. Om Bill Clinton visste man ju ett och annat redan innan han blev vald, men väljarna tillmätte inte detta särskilt stor betydelse.
Men Obama har väl inte gjort sig förtjänt av dessa förkastelsedomar?
Jag tror inte att jag uttalat fördomar mot folk som bor på landet, men om det jag skrivit blir läst på det sättet av folk på landet, ja då kommer jag minsann att hädanefter ha fördomar
Jag har ett par små synpunkter på detta i stort.
1. Det är nog ganska typiskt svenskt att kräva oförvitliga politiker.
Som jag ser det, borde vi nog tänka lite mer som fransmännen gör gällande sina politiker; ”wow, om han är så duktig på att tillskansa sig privata fördelar, vad kan han då inte göra för landets bästa!”
Det är nog snarare sådana personer med lite jävlaranamma som vi skulle behöva inom politiken, snarare än dessa harar vi har idag som aldrig gjort något som kan kritiseras.
Vi borde nog tex. lära oss att tolka EU lagar och direktiv lite mer frikostigt….
2. Man stjäl inte någons fru, någonsin.
Det är bara en ursäkt att du inte längre duger, att du i te lever upp till partnerns förväntningar längre, att någon annan presterar bättre än dig. Du är helt enkelt utkonkurrerad av någon bättre.
Skall ett förhållande ingått i ungt oförstånd vara hela livet?
Skall man inte kunna bryta upp från ett förhållande till ett annat?
Skall det vara karenstid då eller? Ett eller två år mellan förhållanden? Eller en månad?
Om du och din fru är nöjda med ert förhållande kan ingen komma och ”stjäla” den andre. Väljer din fru att lämna dig (eller du att lämna din fru) så gör du det av en anledning. Folk som är nöjda i sina förhållanden stannar i dem, och tittar inte åt andra.
Om nu någon kan valsa in i ett förhållande och ”stjäla” någon, ja då kan det inte ha varit mycket förhållande att hurra för till att börja med.
Ett förhållande som så mycket annat kräver att man aktivt jobbar med det för att hålla det i trim. Precis som en bil blir sunkig och tråkig om den inte sköts, blir ett förhållande som inte vårdas. Till slut får man nog och hittar något bättre… -Om det inte vårdas ömt, då blir det en uppskattad raritet istället!
@Rick:
True, och det är väl lite det som är min poäng, de förtjänar inte detta förtroende.
Jag förkastade väl inte Obama här? Jag hade lika gärna kunnat sagt ”Ron Paulisar” som Obamisar, det är bara det att Ron Paul har inte varit president. (Ron Paul är en, av mycket få, politiker som får godkänt av mig.)
Leva som man lär är en bra tanke, men hur långt ska man dra det? Den stora risken med en maktperson som lever (för mycket) dubbelliv är att det kan utnyttjas emot hen.
Pratade för ett tag sedan med en ung student från en ung demokrati i Afrika. Hon skulle rösta på en kandidat som fuskat, snott biståndspengar, och gynnat sig själv på alla sätt. Jag undrade varför hon skulle rösta på den personen, i mina ögon en riktig skitstövel. Hon resonerade att om han lyckats så bra att roffa åt sig själv, så kommer han som regeringsmedlem roffa åt landet och det skulle bli bra för bl a henne. Så kan man också resonera.
@Anders Senior:
Nu har jag väl inte propagerat för någon oförvitlighet. Det är inte något enstaka snedsteg jag rackar ned på, utan den kroniska oärligheten och dubbelmoralen. För att citera mig själv:
Visst, jag ska erkänna, jag skrev inlägget utifrån antaganden som jag inte verifierat. Det är ju faktiskt möjligt att Bill Clinton inte företrädde en syn som upprätthåller traditionella familjevärden och att han faktiskt stod offentligt för en lössläppt sexualitet av swingerstyp och hans fru var införstådd med det. I så fall, mea culpa. Det är också mycket möjligt att Hillary inte hävdar att partnervåld skall bekämpas och att hon offentligt menar på att det är okej för hustrur att ge sina män på nöten.
Förstå mig rätt, jag fördömer inte deras handlingar per se, jag fördömer deras dubbla måttstockar.
För att ta något mindre känsloladdat. Politiker som hävdar att det är var mans plikt att betala skatt och tv-licens men sen smiter från det får omedelbart tummen ned från mig. Men jag skulle inte bry mig ett smack om en politiker som offentligt företräder synen att skatt är stöld och tv-licens är fel utnyttjar kryphål för att slippa skatt och smiter från tv-licensen.
Jag fördömer inte heller Åsa Romson för att hon eldar med diesel i sin båt, eller målar den med miljöfarlig färg, jag fördömer henne därför att hon gör det stick i stäv med den ideologi och den politik hon företräder.
Det jag säger är att om de som står en människa allra närmast kontinuerligt sviks eller misshandlas av denne, hur ska då jag som är en helt okänd individ kunna lita på denna människa.
Om du vet att en bilhandlare har lurat 20 släktingar, skulle du, som är helt okänd för bilhandlaren, då köpa bil av honom?
@Anders Senior:
Glömde del 2.
Nä, man ”stjäl” förstås inte någon annans partner. Det är en olycklig simil/metafor, eftersom ”stöldgodset” i själva verket är medbrottsling.
Men … jag anser att man skall respektera andras förhållanden och inte gå in som tredje part i dem. Och är man själv i ett förhållande som knakar så bör man avsluta det innan man inleder ett nytt. Otrohetsaffärer är bara ett elände.
Jag har själv inte rent samvete på den här punkten. Jag hade ett förhållande med en äldre gift kvinna när jag var i sena tonåren. Om det vore något av det jag gjort i livet som jag skulle ångra så skulle det vara det. Jag älskade henne fullt ut, men magknipen jag fick av den förbjudna frukten var långt värre än sötman den gav.
Och jag vet inte när det gäller Löfvens historia. Han kanske skötte det snyggt, men jag uppfattade det mellan raderna som att han inte gjorde det.
Det brukar heta att med ”great power comes great responsibility”, och med det följer att det krävs en god integritet, och en del av att ha en god integritet är också att respektera andras integritet.
@ChristinaG:
Det är ju som sagt vad också en aspekt. Principiellt skulle jag inte ha några problem med att en statsminister är öppet homosexuell. Garderobshomo däremot är en helt annan femma, och jag tror att Säpo håller med mig på den punkten.
@ChristinaG:
… jag har också svårt att förstå afrikanens tänkande. Man kan väl snarare förutse att han kommer att roffa åt sig för egen räkning på olika sätt. Även om det skulle innebära en vinst för landet på kort sikt så kan man väl ganska lätt förutsäga att han kommer att bli inblandad i smutsaffärer och korruption, i förlängningen så kommer han att slå ned på opposition och pervertera rättssystem.
Och, för att ta det klassiska exemplet, än viss tysk vi alla känner och älskar som hatexempel roffade ju åt sig ganska bra på 30-talet.
Jag tänkte inte på det när jag skrev inlägget, eftersom mitt fokus låg på integritet, men @michael pekade ju på att det faktiskt finns en kompetensaspekt när det gäller Clintorna.
Om Bill inte är kapabel att 1) hålla fred med sin fru eller, om det misslyckas 2) lämna sin fru, så lär han väl inte heller vara kompetent att hantera fredsfrågor på ett internationellt plan.
Om Hillary inte är kapabel att 1) se till att hennes man håller ingånget avtal (trohet) eller, om det misslyckas 2) lämna sin man, så lär hon väl inte heller vara kompetent att ingå och genomdriva avtal på ett internationellt plan.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Det tycks pågå försök att fula ut sonen Rand Paul med diverse luddiga associationer till andra libertarianer.
Det har skrivits en del mycket skarpa kommentarer:
http://www.thenewamerican.com/usnews/politics/item/17535-nyt-smears-rand-paul-with-claims-of-racism-religious-fanaticism
https://www.lewrockwell.com/2014/01/walter-e-block/scurrilous-libelous-venomous/
https://www.lewrockwell.com/2014/01/lew-rockwell/the-new-york-times-doesnt-like-me/
https://www.lewrockwell.com/lrc-blog/what-i-told-the-new-york-times/
http://www.economicpolicyjournal.com/2014/01/in-defense-of-mises-institute.html
@Ulf T:
Såg ju hur man fulade ut Ron i senaste valet. Det har gått ganska långt när t.o.m. ärkedemokrater som John Stewart uppmärksammar det i sina satirnyheter. Det om något var en ögonöppnare som hette duga. Har man någonsin hyst några tvivel om att mediacirkusen skulle vara falsk och hycklande så skingrades de tvivlen där och då för all framtid.
Räknar knappast med att de skall behandla sonen bättre än farsgubben.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Ja, där håller jag med fullt ut, måla botten på båten med giftig förbjuden färg samtidigt som man kräver att alla andra….
Den dubbelmoralen köper jag inte heller. Det var i så fall bara att jag inte förstod ditt exempel på det sättet. Jag tolkade det annorlunda.
Dagens politiker är ju egentligen bara en modern variant av gamla vilda västerns lurendrejare som sålde ”snakeoil”…..
”Denna mirakelkur (vår politik) kommer att lösa alla dina krämpor (problem) bla bla bla”, samtidigt som man vet mycket väl att det man säljer är rent bullshit och man bara är ute efter dina resurser.
Själva tar de inte i sin snakeoil med tång ens….
Egentligen är de faktiskt ännu värre, då de med hot om våld tar dina pengar i alla fall om du inte går på lurendrejet om ”snakeoil”, då skickar de istället skattmasen på dig, ungefär som en mc-liga kräver ”beskyddarpengar”.
Nej!
Jag har väldigt svårt för resonemanget att man inte kan ha något förtroende i någon fråga för någon som agerat klandervärt eller omoraliskt i något avseende.
Särskilt inte om det gått lång tid sedan handlandet.
Sahlinfallet handlade för min del inte om det omoraliska i handlandet utan dess relation till hennes uppdrag. Nu är det dock långt tillbaka i tiden och påverkar inte min syn på henne som politiker.
Om Hillary klappat till sin man är det klandervärt men påverkar inte förtroendet för henne som ämbetsinnehavarinna.
Det där är en del av nymoralismen. Där varje framlyft fel används för alla möjliga inskränkningar. En person som har 10 år gamla underhållsskulder får inte sälja alkohol, en person som slog någon på käften på fyllan för fem år sedan får inte vapenlicens osv.
Från RON PAUL till RAND PAUL. Fascister tittar på libertarianers förmåga till reflexiv hjältedyrkan och blir prickiga av avund.
@MJ:
Nu var Bills beteende knappast ”länge sen” när det begav sig, så det var högst relevant då. Hillarys agerande som refereras till i texten är visserligen för över 20 år sedan, men det rör sig knappast om några ungdomsförseelser, hon var 46 när hon blev First Lady, och 54 vid slutet av makens presidentskap. Om anklagelserna är sanna rör det sig om ett uttalat beteende från hennes sida långt upp i medelåldern. Att det gått flera år sedan dess är friskriver henne knappast i detta fall. Vad som skulle friskriva henne är övertygande belägg för att hon ändrat sitt beteende och att det verkligen hör det förflutna till. Som artikeln sa:
Enligt min mening ett ganska rimligt krav.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Min åsikt är den motsatta. En anklagad person ska inte bevisa eller prestera något. HC kan såklart bara förneka, men även om hon erkänner så åligger det kritikerna/de anklagande att visa att detta har något med ämbetet att göra idag.
Vad gäller BC så var det fel han gjorde i ämbetet enligt mig att han uttalade sig om saken i egenskap av president och då ljög. Han borde ha sagt att det var hans privatliv som diskuterades och att han inte tänkte svara.
Nu vet jag att de båda verkar i ett ociviliserat land och att valet där är en popularitetstävling och inte handlar om politik. Men jag utgår från seriösa förhållanden.
@MJ
För att testa gränserna lite:
är det ok för en pedofil att vara förskolelärarinna, så länge inget barn far illa?
@Grodan Boll:
Ja det skulle det vara. Problemet i praktiken är hur man ska tillse att barn inte far illa. Verksamhet med barn bör vara organiserat så att barn inte kan råka illa ut, men att plocka bort folk som visar sig ha lustar som kan driva dem till att skada barn är nödvändigt i praktiken.
Det finns ju helt diskvalificerande gärningar. Den som med uppsåt (och utan tillåtande omständigheter) skjuter någon med sitt jaktgevär ska till exempel aldrig få vapenlicens igen. En domare som fäller någon uppenbart felaktigt (som Quick) ska aldrig få döma igen.
1) Intressant att du tycker så… Som han åklagaren i USA, när det begav sig: ”Lex moral mot sex oral…”…
– 
Typ.
2) Här vad som kanske kan bli konsekvensen, tant Clinton som nyfeminist och presidentkanditat, citerande Albright m.m.:
http://www.dn.se/nyheter/varlden/den-nya-bilden-av-president-clinton/
Nyfeminismen, 50 år, från Berkely till Hillary Clinton. DN:s långa okritiska hyllning av Clintons opportunism
3) Har du en lista på Gudrun Schymans regelbrott också, de är väl ungefär lika många och svulstiga?
@Joakim Steneberg:
1) Jag är väl inte uttalat mot oralsex, snarare tvärtom.
2) Stärker väl inte direkt mitt fötroende för henne.
3) Nä, har inget behov för det. Hon är så uttalat psykotisk att det räcker med att lyssna på henne.