Om Swift varit svensk idag hade Gulliver pissat på Stockholms tingsrätt
avatar

[Jag har uppdaterat inlägget med en lång lista länkar till dokument i slutet.]

Dolfs logo

Eders Ödmjuke uppmärksammar ett rättsövergrepp

En av de stora nyheterna förra veckan var att en ung (nåja, 43) man, vi kan kalla honom Julian, som sitter fånge på en ambassad i London lär bli sittande där ett bra tag till. Stockholms tingsrätt beslutade att inte upphäva häktningen av Julian. Och därmed är väl den besynnerliga titeln på inlägget delvis förklarat. De som har Gullivers resor i färskt minne kommer ihåg att Gulliver släckte branden på slottet i Lilliputtarnas land genom att pissa på det. Åtminstone i originalversionen. Gullivers resor var politisk samhällssatir och allegori, inte sagor. Konflikterna i Lilliput och kriget med grannlandet Blefuscu beträffande i vilken ände man skall knäcka ägg är allegoriska beskrivningar av konflikter i Europa. Och att Gulliver urinerar på slottet är en symbolhandling som, om jag förstått det hela rätt, säger en hel del om Jonathan Swifts syn på monarkin. Och rättsfallet med Julian får mig att tro att hade Swift varit svensk och skrivit Gullivers resor idag, så hade Gulliver pissat på något som representerat svenskt rättsväsen. Därav titeln. Inlägget har annars inget med Swift eller Gulliver att göra, jag tycker bara att hela affären med Julian är en sådan parodi på en travesti av sig själv, att den i det närmaste, i enlighet med Poes lag, utgör en satir som den går och står.

Fallet Julian utgör en rättsskandal och skamfläck utan like, och det har nu pågått i flera år och det finns väl egentligen inget nytt att säga om det. Bortsett från det, inte särskilt förvånande, utslaget från Stockholms tingsrätt igår. (Vilket bara bekräftar att många gånger är gammal lag mer rättvis än Ny.)

Saurons öga

Storasyster ser dig

Fallet må vara gammalt och mögligt vid det här laget, men jag tycker ändå att det förtjänar att uppmärksammas. Det tronar över vårt samhälle likt Saurons öga över Mordor.

Julian som idag i praktisk mening är inspärrad på en ambassad i London har förlorat nästan 4 år av sitt liv, och i realiteten effektivt tystats. Brotten som Julian är anklagad för är ett fall av våldtäkt, olaga tvång och flera fall av sexuellt ofredande. Våldtäktsanklagelsen är, om jag uppfattade häktningsdomaren Lena Egelin rätt, av det mindre grova slaget. Julian riskerar alltså, om han återvänder till sverige och underställer sig den svenska ”rättsprocessen”, 4 års fängelse (våldtäkt ger 2–6 år, är det mindre grovt döms till högst 4 år, betraktas det som grovt ger det 4–10 år).

Det kan i detta sammanhang vara intressant att notera att Julian snart varit ofri i 4 år, men skulle han komma hit och bli dömd skulle förmodligen bara några dagar av denna tid avräknas från straffet eftersom han, enligt häktningsdomaren Lena Egelin, ”varit frihetsberövad 7–16 december 2010 och därefter varit förelagd vissa restriktioner”. Det är i hög grad ett semantiskt spel med tolkningar, eftersom han inte kan lämna ambassaden utan att bli frihetsberövad i sak. Och jag misstänker, cynisk som jag är, att inte ens tiden med fotboja innan han sökte asyl på Londonambassaden skulle avräknas vid ett eventuellt svenskt straff, det ses väl bara som att han varit ”ålagd vissa restriktioner”.

Ecuadors ambassad i London

Julians fängelse

Julian har nu varit ofri i England i snart fyra år, åklagaren insisterar på att han skall komma hit och vägrar själv bege sig dit eller förhöra Julian på andra kanaler (t.ex. via videolänk) trots att Julian hela tiden har deklarerat att han är villig att bli förhörd, han är bara inte villig att bege sig till sverige för det. Här kan jag inte undgå att göra en liten personlig avstickare. Så sent som förra helgen satt jag och översatte ett brev från Serious Fraud Office (SFO), en brittisk myndighet med åtalsbefogenhet, där man begär hjälp av Riksenheten mot korruption vid den svenska åklagarmyndigheten. Fallet har vissa likheter med Julians fall, fast sverige och UK här har ombytta roller. UK begär alltså hjälp från sverige med att förhöra en i sverige bosatt asiatisk medborgare i ett korruptionsärende. Man inte bara ber sverige sköta förhöret, man ber också om att representanter för FSO skall få närvara om möjligt vid förhören. Det man utreder är mutor i samband med ett globalt företags upphandling i ett asiatiskt land. Mutorna uppgår till flera miljoner. Euro. Engelska myndigheter är alltså fullt villiga att låta förhör med en av de inblandade (som förmodligen har en längre tids vistelse bakom galler framför sig) ske i sverige. Men det är klart, det gäller ju inga allvarliga saker som spruckna kondomer. Lite parentetiskt och OT kan jag också nämna att ungefär hälften av de 12 sidorna utgjorde utdrag ur engelsk lagtext, över 3 sidor ägnades åt att, I kid you not, definiera brottet konspiration. Nästa idiot som fnysande klistrar epitetet ”konspirationsteoretiker” på mig löper allvarlig risk att bli tvångsmatad med dessa sidor tryckta på grovt sandpapper.

bild av den tecknade hårdporrhjälten James Fjong

Herr Julian Fjong enligt svenska media

Bilden man får via media är dock väldigt onyanserad och grovt felaktig. Känner man inte till fallet är det väl värt att sätta sig in i det. Den ursprungliga häktningspromemorian som bland annat innehåller de förhör som läckte till en välkänd svensk skvallerblaska (expressen) finns att läsa här. Jag har mörkat efternamnen och andra personuppgifter på de 3 huvudpersonerna i den. En ganska meningslös gest kan tyckas, och meningslöst att lägga ned en massa arbete på att mörka särskilt Julians efternamn. Men jag vill principmarkera att även den anklagade borde ha rätt till samma anonymitet som målsägarna. För den som vill ha tag på versionen utan mörkning är det bara att googla på ”facsimile from forsvarsadvokaterna 23.11.10sökbar” [sic!] Dokumentet i sin helhet är ung. 100 sidor. Men en del är ren formalia som innehållsförteckning och ifyllda blanketter.

j'accuseJag tänker inte gå in på själva skuldfrågan i egentlig mening här, eller vad som hände mellan Julian och de två kvinnliga huvudpersonerna som jag här kallar Sofia och Anna. För den som vill ha en ypperlig analys av detta dokument hänvisar jag till Göran Rudlings ”Sex, lögner, inga videoband och mer lögner. Falska anklagelser i fallet [Julian]. | Samtycke Nu”. En mastodont, 100+ sidor, bland blogginlägg där till och med Tanja Bergkvist måste känna sig akterseglad med hästlängder. Rudlings inlägg är väl värt att läsa, fast man får avsätta några timmar till det, men lite lustigt i sammanhanget är att han, om jag förstått det rätt, är uttalad feminist och började intressera sig för frågan därför att han är en stark förespråkare för en samtyckeslag. Det märks dock inte direkt i hans analys, där han tvärtom (ofrivilligt och motvilligt) tar Julians parti och anklagar Anna för falsk tillvitelse. Jag återkommer till det.

Jag tänker här bara lite kort peka på några underligheter i själva hanteringen av fallet (Rudling tar också upp dessa mycket grundligt).

Anklagelsen om våldtäkt som Julian än idag är misstänkt för gäller hans samvaro med Sofia. Det kan här vara väl värt att notera förhörsledarens anmärkning till förhöret med Sofia (s. 14 i häktningspromemorian, min emfas):

Förhörsledarens anmärkning
Under förhörets gång underrättades jag och Sofia om att [Julian] anhållits i sin frånvaro. Efter det beskedet hade Sofia svårt att koncentrera sig på förhöret varför jag gjorde bedömningen att det var bäst att avbryta förhöret. Sofia hann dock nämna att [Julian] var arg på henne. Varför han var arg på henne eller hur det yttrade sig hann jag inte få närmare information om. Vi hann heller inte gå in närmare på vad som i övrigt hände efteråt. Förhöret är varken uppläst eller genomläst för godkännande men Sofia informerades om att hon har möjligheten att göra det vid senare tillfälle.

Förhörsledaren anger vidare i ett PM nästan två veckor efter det urpsrungliga förhöret (s. 15, kursiv emfas min, fetstil i orginalet):

Fredagen den 20 augusti 2010 höll jag förhör med målsägande [Sofia] i ärende 0201-K246314-10 på Klara närpolisstation. Förhöret påbörjades kl.16.21 och avslutades kl. 18.40. Därefter skrevs förhöret in i wordprogrammet i Durtvå. Förhöret skulle renskrivas nästkommande tjänstgöringsdag, måndagen den 23 augusti 2010. Detta var inte möjligt då jag nekades tillgång till förhöret jag hållit. Efter diverse brevväxling fick jag direktivet av handläggare Mats Gehlin att istället skapa och signera ett nytt förhör i DurTvå vilket gjordes torsdagen den 26 augusti med behövliga ändringar. Tyvärr daterades och tidsangavs det dokumentet med rättelsens tidpunkt eftersom detta sker med automatik i DurTvås system.

Förhöret med Sofia spelades inte in och transkriberades ord för ord som brukligt är, utan en skriven sammanfattning (med gott spelrum för minnes- och tolkningsfel från förhörsledarens sida) upprättades, men inte ens den ligger till grund här, utan det är en rekonstruktion nästan en vecka efter det ursprungliga förhöret. Dessutom framgår det att Sofia inte godkänt förhöret. Tillfälligheters spel? Nja, vad ska man säga om följande utdrag från vittnesmål av Sofias bror Joakim (sid 73–74):

HIVSofia har senare berättat att hon inte vill anmäla Julian utan bara ville att han skulle testa sig mot sjukdomar. Till polisen gick hon för att få råd och att polisen då tog upp en anmälan.
Sofia hade också berättat att hon hade pratat med Julian om att han skulle testa sig och att Julian hade svarat att han inte hade tid att testa sig och att hon fick tro på hans ord att han inte hade några sjukdomar.

Joakim sade att Sofia mest var arg över det som hade hänt och mådde illa av bromsmedicinerna hon fått. Hon var också upprörd över att händelsen hade kommit ut i tidningarna och den uppståndelse som det hade blivit.

Och vittnesmålet från Marie, en av Sofias arbetskamrater, (s. 78, min emfas):

Marie vill också säga att hon har pratat så mycket med Sofia och att de är svårt att minnas vad som sagts och inte har sagts. Marie ville säga att då Sofia varit på sjukhuset och gått till polisen blev det inte som Sofia ville. Hon ville bara att Julian skulle testa sig. Hon kände att hon blev överkörd av polisen och andra runt omkring.

Så var det med den våldtäkten.

Beträffande övergreppen på Anna, vill jag bara ta upp den klart dokumenterade underligheten med kondomen som Anna påstår att Julian rev sönder (s. 17). Detta är vad SKL (Statens kriminaltekniska laboratorium) har att säga om den (sid 82):

tecknad sängscen med kondom "wikileaks"-kondom

Övergreppet är inte ännu ett faktum

Resultaten talar för att delningsytan hos kondomdelen ‘Kondom’ har uppkommit genom att delen har slitits sönder (Grad +2)

Gradskalan, lite lätt omskriven med mina ord, de korrekta formuleringarna hittas på sid 83, går från -4 till +4. Graden -4 står för visshet att hypotesen (dvs. att kondomen rivits sönder) inte är giltig, 0 står för ”duh, ingen aning” och +4 står för visshet att hypotesen är korrekt. +2 (den grad som angivits här) betyder ungefär att det verkar så. Som jämförelse kan man då se att närmaste lägre grad, +1, står för att det är möjligt, och närmast högre, +3, för att det är mycket troligt.

Ännu intressantare är ju DNA-frågan, ur PM om DNA-analys på kondom (s. 85):

DNA

DNA

Vid samtal med SKL fram kom [sic!] följande
På kondom från MÅ2 [Anna] Bostad har det inte hittats något DNA.

På en kondom som använts vid samlag finns alltså inget DNA. (Som jämförelse kan nämnas att analys av vaginal­topsning av Sofia och en kondom från hennes hem bägge visar på DNA från Sofia själv och en och samma man, som vi kan anta är Julian. Men det är ganska betydelselöst, eftersom det aldrig ifrågasatts att Julian och Sofia haft sexuellt umgänge.)

I övrigt är förhöret med Anna minst lika hafsigt hanterat som det med Sofia. Förhöret med Anna utförs dagen efter förhöret med Sofia, och sker över telefon. Inga inspelningar, ingen transkription, inga förhörsvittnen.

Kalt förhörsrum

Dags för förhör

Det förekommer sedan flera förhör i promemorian med andra personer som varit involverad i Julians vistelse och umgåtts med Anna och Julian under tiden Julian bodde i hennes lägenhet. Jag går inte in på dem. Julian förhörs den 30 augusti (s. 86–97), det sker alltså efter att förhören med Sofia och Anna läckts till svensk hatpress och Julian redan hängts ut för världen som våldtäktsman, jag tar med det här bara för att jag tror det visar på hur Julian tänker och varför hans vilja att tillmötesgå svenska myndigheter är begränsad. FL är förhörsledaren, JA är Julian, och att ”Adv.” är en advokat (närmare bestämt Leif Silbersky) är kanske inte så svårt att lista ut:

FL: Och nu har vi bandspelare igång, det kommer att skrivas ut på förhör, så varje del kommer skrivas, alltså hela förhöret vaije ord kommer att skrivas ut.

FL: Och då är då frågan, kände du till, om man säger så här då, känner du till en händelse där ni har haft sex tillsammans?
JA: Innan jag säger det, kan jag utgå från att det här kommer gå till Expressen?
FL: Från oss? Jag kommer inte släppa iväg någonting. Och det enda som är här, det är vi tre som är med på det här förhöret och en utskriftstjej som kommer att skriva ut det sedan. Och jag är den enda som har tillgång till ärendet. Så kommer det ut till Expressen så får du bråka på mig.
JA: Och som ärendet fortsätter?
FL: Ja efter det här förhöret ska åklagaren ta ställning till om det ska fortsätta eller om det ska läggas ner.
JA: (ohörbart) tidigare uttalanden (ohörbart) alla tidigare uttalanden.
FL: Från?
JA: Från det här kontoret.
FL: Det har gått ut via en granskare. Och det är, som censurerar det som rör utredningen.
JA: Så det kommer bli samma sak här nu vad jag säger då?
FL: Ja men den här sens… ja man ska säga sekretesslagen säger att det kommer inte lämnas ut någonting om vad som har hänt. Inte några personer kommer lämnas ut. Så att det sker alltså, för varje dokument så sitter man och stryker över sådant som inte får komma ut. Men vi har den lagen att det måste sekretessprövas och det som inte enligt lag får sekretessprövas det blir vi tvungna att lämna ut.
JA: Så den här delen av konversationen, som ett exempel, kommer att släppas?
FL: Din frågeställning kring, om det inte är till men för dig.
JA: Och vem bestämmer det?
FL: Det är våran juridiska avdelning.
Adv: Jag tycker att du ska svara, för att om de anklagar dig för något du inte svarar på måste de acceptera vad flickan säger. Du måste försvara dig själv genom att ge din version. För att annars så kommer det ut, om du inte svarade, då måste åklagaren gå till rätten med det.
JA: Okej.
Adv: Men om du svarar får rätten, åklagaren, din version och flickans version då måste åklagaren fråga sig, kan jag bevisa att han har gjort detta.
JA: Och hur mycket av min version måste jag ge?
Adv: (ohörbart).
FL: En sak till, du äger rätten att under förhöret också ta en paus i förhöret. Och då stänger vi av bandspelaren och om du inte vill ha den här diskussionen som vi nu har, för förhöret ska egentligen bara röra det påstådda brottet.
Adv: Det är till och med lättare än så, jag tar det på svenska så, det är till och med lättare än så, du kan översätta. Antingen har du förstört kondomen medvetet som flickan säger eller så är det en olyckshändelse eller så har det inte använts någon kondom överhuvudtaget. De är de alternativen som gäller. Så ger du ditt alternativ som svar till polisen.
JA: Allt jag säger…
FL: Vill du att vi bryter så länge så vi kan prata klart om det här så att du känner att det är någorlunda lugnt?
Adv: Vill du ha en diskussion…
JA: (ohörbart) vi kanske borde ha en diskussion.
Adv: Okej vi tar en paus.
FL: Vi bryter för klarläggande kring förhöret och det sker då 17:55.

stenografmaskin

Stenografist

Ett par saker skall påpekas när det gäller förhöret med Julian. Först, vilket saknar betydelse för biten jag citerade, men det är av vikt om man läser hela förhöret, skall man notera att förundersökningen gällande våldtäkten av Sofia vid denna tidpunkt (30 augusti) är nedlagd sedan flera dagar enligt beslut den 25 augusti av chefsåklagare Eva Finné, denna förundersökning återupptas av överklagare Marianne Ny 1 september, alltså några dagar efter detta förhör. Sedan bör man notera att det är påfallande skillnad mellan detta förhör och förhören med Anna och Sofia. Här spelar man in och transkriberar. Närvarande är förutom advokat Silbersky också ett förhörsvittne och en tolk. Förhöret sker alltså blandat på svenska och engelska, vilket jag starkt ifrågasätter. Klarar man verkligen inte förhör på engelska i sverige? De engelska delarna är alltså översatta i det återgivna protokollet, så inte nog med att det finns spelrum för missförstånd i själva förhöret för att man på grund av språkligt underbegåvad personal ser sig tvingade till att använda tolk, det finns också en betydande risk för missförstånd och feltolkningar i översättningen. Sist men inte minst skall det sägas att Julian nekar till anklagelsen när förhöret återupptas.

plastanka

”If it looks like a duck, walks like a duck, swims like a duck and quacks like a duck, we have at least to consider the possibility that we have a small aquatic bird of the family anatidae on our hands.”

För den som vill läsa analyser av själva vittnesmålen i fallet hänvisar jag till Göran Rudling. Han analyserar i (det relativt korta) inlägget ”Våldtäktsanklagelsen mot [Julian] | Samtycke Nu” vittnesmålet från Sofia och argumenterar trovärdigt för att det helt enkelt inte finns något ”case” mot Julian. I ”Sex, lögner, inga videoband och mer lögner. Falska anklagelser i fallet [Julian]. | Samtycke Nu” lägger han fram en alternativ, och trovärdig, teori för vad som hänt. I ett ”ank-test” kommer han fram till att Annas anmälan av Julian är falsk. I slutdelen av det över hundra sidor långa inlägget ger han så sin förklaring om ”Revenge by proxy”, eller hämd genom ombud.
revenge

Teorin om hämnd genom ombud kan kortfattat sammanfattas som att Anna, en politisk streber på karriärstegen, ser den sexuella erövringen av Julian som en rejäl statushöjning. När hon senare kontaktas av Sofia, som är orolig för att ha blivit smittad med HIV och vill att Julian skall testa sig, blir hon på det klara med att Julian också har varit där och doppat. Anna blir putt, men ser i Sofia ett verktyg för att utkräva hämnd, och övertalar Sofia att gå till polisen för att få hjälp med att tvinga Julian att testa sig. Anna är fullt medveten om att man inte kan tvinga någon att testa sig, men att det hela kan vändas till ett övergrepp, där Sofia är målsägare och Julian sitter på de anklagades bänk. Anna tänker själv inte bli indragen i fallet utan avser att hålla sig i bakgrunden, men när hon vid ett tillfälle försöker tippa saken åt rätt håll genom att ”stötta” Sofia och inflikar att hon själv blivit utsatt för liknande övergrepp, så gör hon övertramp och blir själv oavsiktligt målsägare. De påstådda övergreppen faller under allmänt åtal och Anna kan därför inte backa ut ur knipan hon försatt sig i. Så långt teorin.

Paranoia mupp-stilRudlings argumentation och analys är mycket övertygande. Det enda jag egentligen inte håller med honom om är hans något negativa syn på Julian, då han mer eller mindre viftar bort Julians oro för att bli utlämnad och menar på att Julian fjantar sig som inte vill inställa sig i sverige. Rudling menar bland annat på att det bara är paranoia från Julians sida att han oroar sig över en konspiration. Jag håller med honom i hans slutsats att det inte är någon konspiration som ligger bakom fallet (även om jag inte kan utesluta det), men jag tycker att han och många andra, missar att ta med en viktig aspekt i beräkningen. Den alternativa teorin om att Anna har iscensatt en hämndaktion på grund av att hon skulle tappa ansiktet är som sagt mycket trovärdig. Inget i händelseförloppet vare sig motsäger eller stöder att det skulle vara en gillrad fälla, och det kan helt enkelt lämnas utan hänseende, då det inte på något vis är avgörande i fallet. Kontentan är rätt och slätt att Anna, som Rudling hävdar, borde ställas till svars för falsk tillvitelse. Oavsett om det handlar om en konspiration eller, som verkar högst troligt, hela händelseförloppet är omständigheter och tillfälligheters spel.

Man går över CIA-logotypMen … eftersom det gäller Julian, som är frontfigur för en kontroversiell organisation, så verkar det inte alls otroligt att politiska krafter har satts i spel ”after the fact” och att de genom fallet sett sina möjligheter att utnyttja det. Jag är ganska säker på att USA och CIA inte har iscensatt detta, men jag är också nästan lika övertygad om att fallet kom som en skänk från ovan för dem och att de nu ligger an på sverige och försöker driva utvecklingen på ett sätt som gynnar deras intressen.

Kvasthilda

Hilda planerar sitt feministiska nätverkande.

Den andra politiska kraften som jag ser kan ha ett egenintresse av att driva fallet är de feministiska företrädarna i sverige, överåklagare Ny har vad jag förstår kopplingar till det feministiska nätverket Hilda, Borgström som biträder Anna och Sofia är uttalad feminist med politiska kopplingar (tidigare JämO, potentiell justitieminister), och Anna är själv vad jag förstår också feminist med förankringar i det feministiska arbetarpartiet. Det behöver inte nödvändigtvis handla om att man driver en planerad kampanj, det kan mycket väl handla om ren opportunism. Men det är, i mitt tycke, en trolig förklaring till att fallet misskötts så som det har, därför att man helt enkelt vill att Julian skall vara skyldig, för det passar med den feministiska agendan att skärpa sexlagstiftningen och det allmänna politiska klimatet och det massmediala kampanjandet med ”mäns våld mot kvinnor”. Därför är Julians fruktan för rättegång bakom lyckta dörrar högst befogad, återvänder han till sverige blir han förmodligen dömd skyldig bakom lyckta dörrar.

Risken att politiska påtryckningar från USA sedan leder till att man hittar något kryphål som gör det möjligt att utelämna honom (kanske efter att han varit inspärrad en längre tid och inte längre är i allmänhetens fokus) är inte alls obefintlig. Så jag har full förståelse för att Julian inte vill komma till sverige, jag skulle också kämpa med näbbar och klor för att undvika det i hans kläder.

Hängsnara

Liten risk, men varför chansa?

Julian kan mycket väl ha fel i sak vad gäller den behandling han skulle få och risken för en utlämning till USA om han återvände, men potentiellt gäller det hans liv, och han har inga som helst skäl att ha förtroende för det svenska rättsväsendet med tanke på hur fallet hittills har hanterats. Drevet från media och inblandade (till och med statsministern som uttalat sig ofördelaktigt) har hela tiden varit riktat mot honom, så varför skulle han tro på någon välvilja och rättvis behandling från svenska myndigheters sida.

Sist men inte minst, vad jag förstått, efter att ha granskat de dokument som Julians advokater i England lagt ut på nätet*, så kan man inte utfärda en EAW (European Arrest Warrant – europeisk arresteringsorder) för att få förhöra en person. Det är ett oåterkalleligt villkor att personen man utfärdar en EAW på skall ställas inför rätta, dvs. att han är åtalad. Men en teknikalitet i den svenska lagstiftningen gör att åtal inte kan väckas innan han förhörs. Marianne Ny har själv intygat skriftligt att Julian är ”wanted” för att åtalas, men att ett formellt åtal inte kan väckas utan ett förhör. Utlämningen hade annars aldrig godkänts av den brittiska domstolen. Förhör är helt enkelt inte ett giltigt skäl för en EAW.

Som en liten parantes kan nämnas att Rudlings analyser som jag länkat till är gjorda före domstolsbesluten i England om att Julian skall utelämnas till sverige. Men Rudling är ett av vittnena i de brittiska domstolsförhandlingarna, och i mastodontanalysen där han kommer fram till att Anna har falskanmält Julian refererar han till sig själv som ”det tionde vittnet”. Hans vittnesmål ingår inte i häktningspromemorian, eftersom det kom senare. Anledningen till att han blivit indragen i fallet är att han upptäckte att Anna systematiskt raderade spår hon lämnat efter sig på nätet som talade mot att hon utsatts för övergrepp. Han beskriver detta i avsnittet »”FÖRHÖR” MED DET TIONDE VITTNET» av ”Sex, lögner, inga videoband och mer lögner. Falska anklagelser i fallet [Julian]. | Samtycke Nu

Spanska inkvisitionen, modell Monty Python

Inkvisitionens tid är inte över

Avslutningsvis vill jag bara nämna att även om det svenska häktningsbeslutet hävts hade Julian legat pyrt till, brittiska myndigheter vill nämligen arrestera honom för brott mot borgenslagen. Kanske förståeligt med tanke på att bevakningen av ambassaden så att Julian inte flyr lär kosta den brittiska polisen 11­000 pund om dagen, vilket bör motsvara nästan 100 miljoner för den tiden han hittills varit på ambassaden. Och hur mycket kostar cirkusen de svenska skattebetalarna för att åklagaren inte vill kosta på sig en flygbiljett till London (oroar hon sig för CO2-utsläpp kan hon ju ta båt).

Så går det när byråkrater och statstjänstemän inte tål att deras makt ifrågasätts och de vägrar prioritera förnuftet över prestigen.

* Dokumenten finns inte längre på originalsajten. Jag har länkat till Wayback Machine. Men jag har laddat ner dem allihop, så skulle de försvinna därifrån också kommer jag att ladda upp dem till bloggen och uppdatera inlägget med länkar till dem. Men det rör sig om ganska många dokument, så jag gör det inte om det inte blir nödvändigt.

[Uppdatering: Jag insåg att jag ganska lätt kunde kopiera in hela länksidan från Wayback Machine, så tog och gjorde det. Det är fortfarande externa länkar, så fotnoten ovan är fortfarande giltig. Låt mig bara veta om någon länk är död, så fixar jag den.]

[Julian] Case Papers

Mon, 07 Feb 2011

[Julian] Material

Judicial Authority Material

 

Om Dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

Hjärtlös filantrop och altruistisk cyniker                                                                                 
Minimal moderering begränsad till rena nödvändigheter.                                                        
Skitstövlar åker ut permanent med en fet spark i ändalykten.                                                  
e-mail: dolf.gd@hotmail.com

Kommentarer

Om Swift varit svensk idag hade Gulliver pissat på Stockholms tingsrätt — 21 kommentarer

  1. Just detta ”ville tvinga J att testa sig” reagerade jag på redan när jag läste förundersökningen som läckte ut 2010. Att unga S inte vet hur lagen fungerar är en sak, men hon borde blivit upplyst om att man inte kan tvinga någon att testa sig för STD av första bästa vuxna person. Polisen om inget annat.

    Hon kan testa sig hur mycket hon vill. Om det då framkommit att hon har någon av de mer allvarliga är det HON som har anmälningsplikt mot J. Dessutom, vad skulle ett test av J leda till utöver hennes eget test? Det testet skulle ta lika lång tid att göra. Hon skulle fortfarande få leva i ovisshet ett tag. Hon har inte rätt att ta del av resultatet, utan i fall av positivt resultat för vissa sjukdomar (HIV är en av dessa). Om J varit ovetande om att han haft sjukdomen, dvs fått reda på det vid detta test efter samlaget, är det inget brott och tillför inget om hon själv är negativ. Alternativet att hon misstänker han visste att han hade en STD som han måste informera om, men inte gjorde.

    Nej, det låter som en ung naiv kvinna utan kunskap i lagen har blivit utnyttjad av människor med annan agenda. Vad gäller våldtäktsanklagelserna är J ute på hal is genom att initiera samlag med sovande/slumrande person. I princip alla (skulle jag tro) i ett stadigt förhållande har startat morgonsex i slumrande eller halvsovande tillstånd, man har en överenskommelse att det är ok att initiera med sovande partner och får respons, men att ge sig in på detta med en tillfällig sexpartner är att leka med elden. Speciellt med ”surprise jag är i dig”. Det är svinigt och respektlöst innan man känner varandra väl och vet vad som gäller. Hade hon hoppat ur sängen eller bara bett honom dra sig ur skulle det mycket väl vara våldtäkt, men hon fortsatte akten frivilligt. Utan att vara i ”särskilt utsatt läge” (tvång, drogad, hotad etc). Då har man liksom godkänt även vägen dit. Annars skulle alla i teknisk mening blivit våldtagna eller utnyttjade som haft slumrande morgonsex. Vi har heller inte hans version. Om han upplevde att hon slumrande svarade på fysiska inviter och han inte bara ”körde in den” blir han antagligen friad. Jmf den friande domen där han trodde att hennes NEJ var en del i BDSM-lek (första gången och på fyllan!). Dessutom skulle just (frånvaron av) fysisk ”dialog” vara ett rekvisit vid en ev samtyckeslagstiftning, dvs det behövs inte skrivet eller verbalt samtycke, utan man kan fysiskt visa att man är intresserad.

    Skulle det bli rättegång är jag ganska säker på att han skulle frias. Inga vittnen. Ingen graverande teknisk bevisning. Han lär veta vid det här laget vad han ska säga i förhör (oavsett vad som faktiskt hände).

    Sannolikheten att han skulle bli utvisad till USA från Sverige är ganska liten. Vi lämnar inte ut för politiska brott och där man riskerar dödsstraff. Vilket dock inte hindrade utlämningen av egyptierna till CIA med Anna Lindhs goda minne. Dock skulle Sverige inte göra det öppet även om politikerna gärna slickar USA i pastejköket. Vad som händer okända ”terrorister” i natten på ett flygfält sker inte för öppen ridå av en vit kändis.

    Det intressanta i Nys vägran att åka till London, är att det ”inte för saken vidare” om hon delger honom åtalet där. Nej inte nu, men om hon åkt tidigare. Dessutom skulle ju detta förhör, vilket måste hållas innan åtal, kunna leda till att misstankarna försvagades och det inte blir något åtal. Han lär ju veta nu vad han ska säga och inte säga för att inte uppfylla rekvisiten för våldtäktsåtal. Ofredande preskriberas i höst. Det verkar som hon bestämt sig för att åtala oavsett vad J säger i ett första förhör. Låter inte som hon är särskilt objektiv, vilket en åklagare ska vara emot den misstänkte.

     
  2. Pingback: Ännu en bisarr ”diskussion” från twitter | WTF?

  3. @Anders/AV:
    Jag rekommenderar verkligen Våldtäktsanklagelsen mot [Julian] | Samtycke Nu som jag länkade till i inlägget. Det verkar från förhöret med Sofia som om ”övergreppet” skedde på morgonen, ”hon hade tjatat på honom hela natten”, och om det skedda återgetts linjärt, så är det efter Sofia varit och köpt frukost åt dem. Så det är frågan om de verkligen sov, eller det mer handlade om att de låg och slumrade. Och då är ju frågan också om Julian verkligen var medveten om att Sofia inte var vaken. Låg de sked (verkar ganska troligt) efter frukost, kan ju Julian mycket väl ha trott att Sofia var vaken när han satte på henne igen.

    Att Julian inte vill komma till sverige förstår jag mycket väl. Formellt skall det vara säkert och han ska inte kunna bli utlämnad vidare enligt de regelverk vi har. Men han har ju hela tiden särbehandlats och allt tyder ju på att det finns en klar avsikt att sätta dit honom, så i hans kläder skulle jag inte lita för en sekund på något från svenska myndigheter. Fan vet vad man hittar på om man väl fått hit honom. Helt plötsligt kanske nya ”fakta” dyker upp som möjliggör att man kan lämna ut honom till USA, eller något annat kryphål visar sig.
    Nu tror jag visserligen inte att man skulle utelämna honom. Men däremot tror jag att han skulle bli dömd till ett fängelsestraff. Rättegången skulle säkert ske bakom lyckta dörrar och propagandamaskinen skulle stödja ett fängelsestraff. Julian skulle försvinna i tystnaden och glömmas bort. Om vad som sen skulle hända när han väl avtjänat ett fängelsestraff kan man verkligen fråga sig. Kanske skickas han tillbaka till Storbritannien för att där ställas inför rätta för att brutit mot borgenslagen …
    Jag är rädd för att Julian är körd. På ambassaden har han i alla fall en fysisk säkerhet och även om han inte kan gå ut så har han tillgång till världen utanför via nätet och tidningar och kan, inom rimliga gränser, få in vad han vill utifrån utan fängelserestriktioner.

     
  4. Ny är inte medlem i Hilda, såvida hon in blivit det under de senaste 2-3 åren

    Medlemslistan finns på nätet för den som är google-kunnig

     
  5. @Bashflak:
    Påstod inte heller att hon är det. Jag skrev att ”överåklagare Ny har vad jag förstår kopplingar till det feministiska nätverket Hilda”. Jag försökte verifiera igår om Ny var medlem (skrev faktiskt det först), men gick bet på det. Jag har för mig att det har påvisats tidigare, men är inget jag kan belägga nu, därför ”vad jag förstår”. Jag presenterar det inte som ett faktum, utan som ett antagande från min sida, vilket mycket väl kan vara fel.
    Annars, vill man vara petig, kan man ju faktiskt ganska lätt påvisa att det finns kopplingar. Bland Hildas medlemmar finns ju: Anne Ramberg, Generalsekreterare Sveriges advokatsamfund (och initiativtagare till bildandet av Hilda); Anna Skarhed, Justitiekansler; Kerstin Skarp, Vice riksåklagare; Maria Billing, Chefsjurist, Sveriges advokatsamfund; Agneta Broberg, Diskrimineringsombudsman och en hel del andra mer eller mindre suspekta figuriner. Det torde väl vara helt omöjligt för en överåklagare att inte ha några kopplingar till åtminstone några av dessa. (Så egentligen är påståendet om kopplingar närmast tautologiskt och i realiteten intetsägande)

     
  6. @Bashflak:
    Jo, det jag säger, påståendet är tautologiskt och intetsägande. Men jag kan väl få ägna mig åt lite ohederlig skuldbeläggande retorik jag också, alla andra gör det ju.
    Men, skämt åsido, jag tror hon har lite mer allvarliga kopplingar. Har liksom för mig att jag sett det. Men historien har ju några år på nacken och det var menat att vara ett kort och snabbt inlägg för att påminna om fallet. Blev lite längre (både i text och tid) än vad jag tänkt. Så, det där med Hilda får väl vara min egen privata fördom. (Om inte någon annan kan ge belägg för eller emot att Ny skulle ha osunda kopplingar till Hilda.) Annars är väl medlemslistan i sig ganska alarmerande.
    Om någon är nyfiken, så är det här Hildas medlemmar (”Nätverket Hilda består av ungefär 40 kvinnliga jurister i ledande positioner.”) respektive "Hilda senior" (”Hildor som inte längre har operativa eller administrativa chefspositioner, men erfarenheter som kan komma kvinnor i chefsposition och blivande chefer till del.”)

     
  7. Jag har uppdaterat inlägget i slutet med en lång lista länkar till dokument från det engelska försvaret inför domstolsförhandlingarna om utelämning av Julian.

     
  8. Jag håller med i stort att det finns klara inslag av rättsskandal i denna soppa. Framförallt förstår jag inte varför man inte bara åker och förhör JA i London. En åklagare ska ju inte stå på endast målsägandes sida i detta steg i processen utan har även en skyldighet att lägga ned målet om man inte tror att man kommer att vinna i domstol.

    Så ett besök i London skulle ju då kunna medföra en lösning på soppan, i varje fall i form av nedläggning. Jag kan tänka mig att målsägande nog gärna ser ett slut på det hela.

    Om åklagaren däremot kommer fram till att JA nog kommer att bli dömd så medför ju ett förhör i London en positiv sak och en negativ sak (sett från åklagarens perspektiv). Man kan då väcka åtal och preskription kan inte längre träda in (såvitt jag kommer ihåg) och en arrestringsorder är då också mer i överensstämmelse med andra länders bestämmelser. Däremot så lär ju inte ett åtal medföra att det är mer troligt att JA kommer till Sverige och förhandling får inte hållas utan JA närvarande.

    Och jag skulle ju sätta en slant på att åklagaren kommer att komma fram till att åtal ska väckas oavsett utgång av förhöret.

    Däremot ställer jag mig för det första kritisk till JA:s agerande, eftersom jag har ganska högt förtroende för vårt rättsväsende. Detta hade kunnat redas ut på ett bättre sätt om JA kommit tillbaka till Sverige. Samtidigt så är det ju som du säger hans liv och om han nu, med grund eller inte, är rädd för att bli utlämnad till USA så är det mer förståeligt.

    Jag är dock tveksam till att USA skulle vilja ha honom. Det medför massa komplikationer om USA ska ställa honom inför rätta. Han är inte en amerikansk medborgare och det är inte han som har lämnat ut hemliga dokument (som Manning gjorde). Jag skulle gissa att USA tänker sig för både en och två gånger innan de ber att få JA utlämnad. Dessutom kunde väl USA lika gärna bett GB att lämna ut JA om de nu vill ha honom?

     
  9. @Chade:
    Det handlar väl helt enkelt om hur mycket förtroende Julian har för sverige respektive Storbritannien. Och det behöver ju inte nödvändigtvis vara så att Julian blir utlämnad till USA, även ett par års fängelse, och … finns många sätt man kan förstöra hans liv på. Mer än de redan gjort.
    För övrigt kanske det vore enklare för USA att begära Julian utlämnad direkt från GB, rent formellt. Men man ska väl inte glömma att man kan spela med formella regler och bända dem efter de syften man har. Jag tycker man stirrar sig lite för blind på formella lagar, regler och direktiv och glömmer bort att aktörernas inte bara följer lagar och regler, utan utnyttjar dem för sina egna syften och avsikter.

     
  10. Ja det är väl som om en person kommer på besök från säg ett Mena land som är känd och blir anklagad för ett brott.
    Och i detta land så finns det en stark rörelse som genomsyrar polisen åklagare media och politiken ja staten,att personer från länder i Mena är kriminella.
    Och där personerna som anklagar denna person för brott är högst delaktiga i denna rörelse,och har starka vänskapsband med högt uppsatta personer inom rörelsen.
    Personen infinner sig först för att genomgå förhör men får då höra att det inte kommer väckas åtal och frågar om det är okej att lämna landet,vilket personen får klartecken för.
    När personen sedan befinner sig i ett annat land så tas ärendet åter igen upp av en ny åklagare som är stark anhängare av denna rörelse,och en internationell efterlysning utfärdas.
    Medans personen befinner sig i annat land så börjar människor inom rörelsen i landet som anklagar honom,sprida åsikter om att Mena personer är kriminella till sin natur det finns t.o.m. en kriminellkultur bland Mena personer,och detta framförs som en självklarhet bland politiker och alla medier när man diskuterar ärendet.Man börjar även framföra åsikter om personen egentligen inte lider av vanföreställningar och paranoida drag av förföljelsemani.
    Självklart borde personen från Mena känna sig trygg och infinna sig till förhör till detta land.

     
  11. @Bashflak:
    Det här är väl i och för sig inget bevis för samröre med Hilda, men är väl talande nog. Ur Kvinnofridslagen.pdf (på http://www.domstol.se, som drivs av domstolsverket):

    – Först då mannen frihetsberövas och kvinnan i lugn och ro hinner få lite perspektiv på sin tillvaro, får hon en chans att upptäcka hur hon egentligen behandlas, säger Marianne Ny, åklagare vid åklagarkammaren i Kristianstad. Åklagare och polis har till uppgift att utreda och beivra brott. Brottsbalken slår fast vad som är brottsligt.

    och

    Marianne Ny har tillsammans med kollegor arbetat fram en handlingsplan och en åtgärdskalender för åklagarna i Skåne och Blekinge. Där slår man fast just vikten av att utredningsarbetet i de här fallen sker så snart som möjligt.

    Om polis och åklagare under förundersökningen får fram tillräckliga bevis leder ärendet till åtal.
    Genom en lagföring lyfter rättsväsendet över ansvaret på den som tillgriper våld. Marianne Ny menar att lagföringen har en god effekt som skydd för kvinnan, även i de fall gärningsmannen åtalas men inte döms.

    Jag får i alla fall lite obehagliga vibbar av det.
    Och ur Ny blir viceåklagare i Göteborg – Bromölla (Kristianstadsbladett)

    Åklagarmyndigheten i Göteborg jobbar med utveckling inom bland annat sexualbrott, ofredande, besöksförbud och fridskränkning. Det passar bra ihop med Marianne Nys specialisering. Redan under sina första år som åklagare började hon inrikta sig på familjerelaterat våld. Det blev snabbt en nisch, och nu håller hon i utbildningar för åklagare specialiserade på sexuella brott och våld mot barn.

    Tror hon är kraftigt ideologistyrd, närmast att betrakta som jävig, och det är väl det sista man vill en överåklagare skall vara. Sen kan man ju dra sig till minnes Här sparkar han på sitt liggande offer som var ungefär samtidigt med fallet Julian. Då var det inte tal om utfärda några europeiska arresteringsorder, trots att både bildbevis och erkännanden fanns. Det bedömdes inte allvarligt. Det ärendet var för övrigt tydligen också föremål för en överprövning och kan ha varit på Nys bord, men det är inte belagt.

     
  12. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
    Citaten påvisar om inte annat att Ny förespråkar användning av lagens maktmedel (frihetsberövande) och åtalet i avskräckande eller bestraffande syfte även utan att den anklagade sedan döms för något brott. Det är svårt att se hur det är förenligt med vare sig svensk eller europeisk lag och rättsprinciper. Formuleringen ”i lugn och ro hinner få lite perspektiv på sin tillvaro, får hon en chans att upptäcka hur hon egentligen behandlas” tyder t.ex. på ganska långvariga frihetsberövanden som inte motiveras av utredningen utan snarare lämnar stort utrymme åt efterkonstruktioner eller i alla fall glidningar i minnesbilden, dvs tvärtemot den gängse rekommendationen (och vad hon själv förespråkar om att säkra bevis snabbt) att genomföra förhör så snart som möjligt just för att minska risken för sådana förändringar. Samtidigt visar det på en väldigt nonchalant syn på frihetsberövande av och missbruk av myndigheters maktutövning mot män.
    (Intressant nog så är också rekommendationerna kring hur förhör ska hållas och dokumenteras de omvända mot vad som verkar ha skett i det här fallet, så Ny måste dessutom vara medveten om att bevisläget är väldigt väldigt svagt.)

    Tyvärr stämmer den här inställningen väl överens med hur detta fallet skötts och hur den europeiska arresteringsordern använts.

    Viktigt att notera är också hur det motiveras att inte utföra förhör i UK eller på ambassaden, dvs att det begränsar vilka frågor som kan ställas. Dvs om förhöret utförs i UK eller på ambassaden så kommer frågorna att gälla den gärningsbeskrivning som framställts i den europeiska arresteringsordern och det finns givetivis en anledning till detta, dvs EAW är inte avsedd för ”fiskeexpeditioner” där man drar till med en anklagelse för att tillåta tvångsmedel och sedan med ljus och lykta försöker skrapa fram något i förhören som den anklagde kan åtalas för även ifall den första anklagelsen (helt förväntat) skulle visa sig inte hålla. Det är att sträcka EAW till bristningsgränsen redan genom att använda den för att försöka tvinga fram ett förhör i sverige.

    Syftet med den här obstinata vägran att genomföra förhör i UK eller på ambassaden förefaller alltså vara att möjliggöra just en sådan ”fiskeexpedition” och det säger även en del om vilket förtroende Ny har för sina möjligheter att väcka åtal eller få honom dömd för de allvarligare anklagelserna.

     
  13. @En annan Andreas:
    Jag kommer lite osökt att tänka på en viss minister och kuvert i en gräll färg. Man blir fan mörkrädd när personer som Ny och Ask sitter på såna positioner som de gör. Särskilt då när man betänker att det inte finns några begränsningar i sverige på hur länge någon kan sitta häktad, och att rättegångar i sådana här mål i regel hålls innanför lyckta dörrar. Rättssäkerheten känns inte alls betryggande.

    Ja, det där med ”i lugn och ro … får en chans att upptäcka” är ju som gjort för att fabricera och utarbeta ett mål som håller. Fy för fasiken.
    Sen noterade jag också att vad Ny sade om att snabbt säkra bevis och dokumenteringen av förhör gick stick i stäv med vad som gjordes med Anna och Sofia, och det är väl en viss ironi i det, för det är förmodligen på grund av den slarviga dokumentationen som man överhuvudtaget kan få till ett fall mot Julian.

    Det där med fiskeexpedition hade inte jag tänkt på. Bra poäng. (Det är möjligt att det framgår av dokumenten från det brittiska målet om utelämning, men det är så länge sen jag läste dem, så jag är ganska dimmig på deras innehåll.)

     
  14. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
    Det här med användandet av tvångsmedel var väl en fråga även i bdsm-målet för ett tag sen.

    Lyckta dörrar i våldtäktsmål är riktigt fult och samma med hur namnen på anklagade och målsägande hanteras, både av rättsväsende och i media. Man kan jämföra med hur tyst det varit om den ”kvinnliga profil” som misshandlade sin partner nyligen.

    Här är en av artiklarna som beskriver motiveringen.
    http://www.dn.se/nyheter/sverige/politiker-pressar-svensk-aklagare-om-julian-assange/

     
  15. @En annan Andreas:
    Ja, en sak som irriterar mig oerhört är att de lämnar ut domar i sexualbrottsmål där de maskar alla identitetsuppgifter för målsägaren medan uppgifterna för den åtalade, men frikände, är öppna.

     
  16. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Det där om att inte maska namn på den tilltalade beror på att det är förbjudet att göra så enligt rättegångsbalken (eller om det är sekretesslagstiftningen). Tanken är att ingen ska kunna åtalas eller dömas i smyg och att allmänheten ska kunna följa hur rättsväsendet behandlar någon.

    Bakgrunden är alltså egentligen att detta är tänkt som ett skydd för den som blir åtalad och för att allmänheten ska kunna granska rättsväsendet. Någon sådan funktion uppfylls inte på samma sätt genom att offentliggöra målsäganden.

    Däremot så blir det ju ändå fel i fall som exv. det s.k. bdsm-fallet från Lund, eftersom den tilltalade där troligtvis inte har det så roligt även om han blev friad i två instanser. Jag utgår från att han blivit hotad och kanske till och med misshandlad samt att delar av hans sociala umgänge tar avstånd från honom.

     
  17. @Chade:
    Det är ju oavsett skevt hur man än gör när man behandlar parterna olika. Det vettigaste, enligt min mening, vore om alla rättegångar skedde innanför lyckta dörrar, men dokumenterades (inbegripet filmades) och allt material släpptes efter att domslutet meddelats. På det viset undviker man otillbörlig påverkan under själva rättegången, men tillfredsställer ändå behovet av insyn och granskning.

     
  18. @Chade:
    Så länge någon part i målet maskas så går det inte att granska rättsväsendet och det verkar även ur det perspektivet ganska konstigt att maska målsägande eftersom det ofta är dennes vittnesmål som är avgörande för om det blir en rättegång eller inte.

    Jag kan förstå att man kan vilja maska barns namn, men vuxnas namn borde bara maskas i extrema undantagsfall. Om man vill förbättra integriteten så är det i så fall bättre att ta bort medias gräddfiler för slagningar bland domar och avidentifiera dessa istället.

     
  19. Pingback: våldtäkterna, Assange och verkligheten | Häxanmexan