Grönsakshandlare Ström i Prag satte varje dag upp en skylt i affären med orden ”Proletärer i alla länder, förena er!”. Han gjorde det rent reflexmässigt, utan att fundera över ordens innebörd. Samma sak gjorde ju alla andra, så skyltarna fanns på kontor, på byggnaders fasader, på lyktstolpar, ja praktiskt taget överallt. Ingen förväntade sig att någon skulle läsa dem eller ännu mindre reflektera över ordens betydelse, utan syftet var uteslutande att var och en skulle känna till vad som krävdes för att inte bli exkluderad.

Skyltarna med slagorden hade nämligen blivit en del av vardagens panorama. Höll man sig till spelets regler kunde man räkna med att bli lämnad ifred. Ingen dryftade desto närmare huruvida det faktiskt var önskvärt att världens alla proletärer förenade sig, men å andra sidan var ju uppmaningen inte alldeles uppenbart fel heller, vilket gjorde att man kunde rationalisera lydnaden för sig själv.

Prag på 1970-talet var en skenvärld där ideologin höll samhället i ett järngrepp. Ingen kunde fly undan ideologin. Partimedlemmarna satt rentav hårdare fast i det ideologiska skruvstädet än vanligt folk. Samhället fjärmade sig allt mer från verkligheten och rättade sig efter ideologin, som hade börjat leva sitt eget liv. Det ideologiska systemet blev självförstärkande när alla förväntades aktivt bidra till sitt eget förtryck.

En dag har grönsakshandlare Ström fått nog. Han vägrar sätta upp skylten med slagordet. I stället börjar han säga vad han egentligen tycker och tänker. Han finner en inre styrka att uttala solidaritet med dem som hans samvete påkallar. Han har helt enkelt sluta leva i den påbjudna lögnen. Han bryter således mot ritualerna och därigenom mot spelets regler.

Efterräkningen kommer snabbt. Ström trakasseras på olika sätt och utmålas som ett hot mot det tjeckoslovakiska samhället. Många, kanske de flesta, som deltar i trakasserierna gör det egentligen inte av någon inre övertygelse, utan bara därför att de uppfattar att omständigheterna kräver det av dem. De är rentav rädda för att ifall de inte tillräckligt tydligt tar avstånd från Ström kommer en misstankens skugga att falla över dem själva. De är helt enkelt instrument för ett slags auto-totalitet, där ingen ska kunna undgå att vara en del av förtrycksmaskineriet. Att inte delta i trakasserierna av moraliska skäl vore synonymt med att erkänna ideologins sanna natur, vilket i sin tur skulle utgöra ett hot mot bekvämligheten. Ström måste alltså tystas, inte så mycket för det han säger, utan för att hans handlingar tvingar andra att ta ställning.

Grönsakshandlare Ström har nämligen inte bara begått en förkastlig individuell handling (en sådan kan ideologin nog förlåta), utan han har gjort något mycket värre. Han har avbrutit hela det spel som samhället och alla dess medlemmar förväntas delta i. Han har avslöjat skenvärlden och visat att ett liv i en lögn inte är annat än ett liv i en lögn. Någonting mycket allvarligt har alltså skett. Han har öppnat sig mot världen och gjort det möjligt att se bortom skenet. Samhället kan leva i en lögn bara om lögnen är universell. Det får inte förekomma någon som helst dissonans, för då uppstår genast sprickor genom vilka sanningen kan sippra igenom. Grönsakshandlare Ström är långt ifrån någon mäktig man i samhället, tvärtom, men hans makt ligger i att han kan hota hela samhällsideologin genom att tala sanning. Detta är de maktlösas makt.

Genom sina handlingar har grönsakshandlare Ström funnit sin värdighet och kan gå med högburet huvud trots att priset är högt, mycket högt.

——–

Vaclav Havel, tjeckoslovakisk dissident och sedermera president, skrev essän ”De maktlösas makt” (Moc bezmocných) år 1978. Resonemanget i den kom att bli stilbildande för det intellektuella motståndet mot de kommunistiska regimerna. Essäns fortsatta aktualitet ligger dock snarare i analysen av människans villkor och möjligheter i tider av absurda ideologiska anspråk på fullkomlighet. Den nagelfar motiv och ringar in de rädslor som driver människor till beteenden som de egentligen skulle känna sig skamsna inför i ett samhälle där lögnerna exponeras. Men framför allt visar essän den enögda ideologiska maktens bräcklighet och dess skräck för även minsta avvikelse. Det här är oerhört hoppingivande, eftersom var och en kan bli grönsakshandlare Ström. Vi har alla makten i våra egna händer.

Den enda avvikelse jag gjort från resonemanget i Havels text är att grönsakshandlaren i originalet inte heter någonting alls. Det är onekligen osannolikt att en grönsakshandlare i 70-talets Prag skulle ha hett Ström, men jag har valt att kalla honom så för att påvisa den fortsatta aktualiteten i Havels resonemang.

Källa:

Jag har baserat texten på den engelskspråkiga översättningen av Vaclav Havels essä

”The Power of the Powerless”, ingår i Havel, Vaclav: ”Living in Truth”, edited by Jan Vladislav, Faber and Faber Ltd 1989