Lite förnuft som omväxling
avatar

Dolfs logo

Eders Ödmjuke granskar också andra sidan

Det är för väl att det ibland dyker upp lite förnuft i allt vansinne.

A Voice for Men dök det upp ett YouTube-klipp från PJTV där Helen Smith (författare till boken Men on Strike) diskuterar med tre män – Andrew Klavan, Bill Whittle och Matt Orr – varför män förkastar äktenskapet. Helt vid sidan av att det är uppfriskande att höra Andrew Klavan klart och tydligt (och sansat) deklarera att han är anti-feminist, så är hela diskussionen där man tar upp olika aspekter på spelet mellan män och kvinnor väldigt intressant.

Helen Smith, Andrew Klavan, Bill Whittle och Matt Orr

Jag tänker inte kommentera innehållet över lag, det blir lite för mycket, men en personlig reflektion har jag att bidra med.

Bill Whittle förkastar bestämt att det inte skulle vara någon skillnad på könen och hävdar nmed eftertryck att

vad som verkar växa fram är idén att det inte går att skilja på män och kvinnor, att det inte finns någon som helst skillnad mellan dem. Jag personligen tror att det är bevisbart falskt. Vetenskapligt bevisbart falskt … Enligt min åsikt finns det distinkta – inte bara fysiska, utan också känslomässiga och psykologiska – drivkrafter som män och kvinnor har.

Normalt funtade människor är givetvis fullt medvetna om att män och kvinnor är olika, men det är ganska sällan man ser eller hör psykologiska och känslomässiga skillnader tas upp i diskussioner.

Tja, det sägs ju att motsatser attraherar varandra. Jag attraheras av kvinnor för att jag faktiskt upplever dem som annorlunda och väsensskilda från mig själv. Inte bara fysiskt, utan också i deras sätt att tänka och se på värlen, deras personlig­heter. Jag vet inte hur det är med er andra, men jag vill ha hela paketet – fysiskt, psykiskt och emotionellt – annorlunda. Tanken på att ha en partner som enbart skiljer sig åt på några [fysiska] punkter är inte alls tilltalande.

Jag menar, jag skulle inte vilja ha en Dolfina, oavsett hur maffiga tuttar hon hade. Jag tycker om mig själv, men jag vill absolut inte att den jag tjafsar med och kramar skall vara en mental kopia av mig själv, oavsett fysiska företräden. Det räcker med en av mig själv.

Och där ryker per automatik alla vansinniga idéer om att allt skall delas lika.

Vad tycker ni?

©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.

Om Dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

Hjärtlös filantrop och altruistisk cyniker                                                                                  Minimal moderering begränsad till rena nödvändigheter.                                                         Skitstövlar åker ut permanent med en fet spark i ändalykten.                                                   e-mail: dolf.gd@hotmail.com

Kommentarer

Lite förnuft som omväxling — 25 kommentarer

  1. Nej, inte vill jag heller ha en kopia av mig själv, det skulle ju vara rena mardrömmen, man knappt står ut med sig själv nu. Men om det här:

    Tja, det sägs ju att motsatser attraherar varandra. Jag attraheras av kvinnor för att jag faktiskt upplever dem som annorlunda och väsensskilda från mig själv. Inte bara fysiskt, utan också i deras sätt att tänka och se på värlen, deras personlig­heter. Jag vet inte hur det är med er andra, men jag vill ha hela paketet – fysiskt, psykiskt och emotionellt – annorlunda. Tanken på att ha en partner som enbart skiljer sig åt på några punkter är inte alls tilltalande.

    Jag attraheras nog mera av likhet, lite skillnad får det vara som lite längre hår, lite kortare osv. men inte någon mars/venus-dikotomi heller. Jag gillar inte för kvinnliga kläder eller mycket smink och fixade naglar och dyl. Och hon måste gilla att tänka på saker och tala om saker med deras riktiga namn.

    Problemet med mina likhetspreferenser är att de krymper alternativen till obefintligt få, fast enligt feminismen borde jag ha lätt att hitta en partner, igen ett exempel på hur lite feminismen vet. Men inte går vår attraktion ut på att få fungerande relationer utan på att skapa barn, så man ska inte gå för mycket på vad attraherar en, det kan sluta illa som vi av så många fall vet.

    Laasanen hade en kul poäng om skillnaden mellan män och kvinnor, han sa att om män och kvinnor får göra en lista på egenskaper hos dett motsatta könet som de prefererar och sedan får en man en sådan kvinna är han nöjd, kvinnan kan, till skillnad från mannen, när de får mannen med alla önskade egenskaper framför sig ändå säga att ”det inte klickar” och ”att något saknas”. Sammanfattar bra skillnaden mellan män och kvinnor – Män är realister.

  2. @Matias:
    shit, skulle vara ”som enbart skiljer sig åt på några fysiska punkter är inte alls tilltalande”, men det kanske inte var så väsentligt.
    Givetvis måste man ha en likhet som gemensam grund. Jag anser ju till exempel inte att spindlar är ännu mer attraktiva än vad kvinnor är, trots att spindlar är mycket mer annorlunda än kvinnor är. Men det är väl skillnaderna som på något vis är drivande, precis som det är potentialskillnaderna mellan polerna på ett batteri som gör att vi får ström. Ett förhållande består ju i att man kommunicerar (i alla avseenden), ger och tar, har olika former av utbyte. Är man alltför lika blir det liksom ingen handel mellan parterna.
    En bagare och en skomakare kan ju samverka så att bägge tjänar på det. Skomakaren lagar bagarens skor, och bagaren förser skomakaren med bröd.
    Två skomakare har ju inget av värde att ge varandra. Även om de i och för sig skulle kunna ha intressanta diskussioner, så grundar sig ju diskussionerna lik förbaskat på att de har olika åsikter, olika erfarenheter eller tänker olika. Vore de lika även i dessa avseenden skulle de inte ha något att prata om.
    Vore de helt lika, skulle de kanske ändå samarbetar för att få en bra skomakarverksamhet, men det är lik förbaskat olikheten mellan dem och kunderna som i så fall driver verksamheten.

  3. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):

    Så verkar det funka. Men det som är intressant är att det inte funkar så bra om det är lika, det är lite mot vår natur på något vis, eller mot en av våra naturer? Om vi inte har skillnaden är vi hellre ensamma, många kvinnor verkar tänka så?

  4. Visst är det skillnader i medelvärden mellan grupperna, men att från det dra slutsatsen att specifika män och kvinnor är olika är förrädiskt. Skillnaderna inom grupperna är ofta större för olika faktorer än mellan grupperna, vilket i praktiken innebär att det helt enkelt blir kontraproduktivt att förutsätta egenskaper baserat på kön.

    Att attraheras av kvinnor för att de är olika är då inte en bra faktor att sortera efter; om olikheten hade varit den attraktiva faktorn hade det varit väldigt många män som var attraktiva.

    Att attraheras av kvinnor _som_ är olika är mer rimligt. Men det innebär ju då att det egentligen inte heller är kvinnor som grupp som är det avgörande, utan snarare en specifik, kanske aningen mer vanligt förekommande, subgruppering av kvinnor som skiljer sig en bit från den manliga ’medelpersonligheten’ (fast jag tror i och för sig att du avviker en liten bit från ’medelmannen’ med Dolf, och sannolikt till din fördel om målet är att hitta människor som är annorlunda än du själv).

    Själv attraheras jag av människor som avviker från normerna rent generellt. Som partners varierar det med vilka faktorer det handlar om; vissa bör vara lika, andra faktorer får gärna vara olika. Dessvärre ser idealet ut som något åt det här hållet: https://www.youtube.com/watch?v=iCDrWtWpXPc vilket i slutändan lär leda till något sånt här: https://www.youtube.com/watch?v=nWbfgGDl6XE .

    Så jag låter numera bli. Sometimes the only way to win is not to play.

  5. I klippet, som f.ö. är riktigt intressant, diskuteras varför allt fler män inte vill gifta sig. För egen del saknade jag en aspekt, nämligen den att många dagens kvinnor har p.g.a. feministisk indoktrinering ett rejält uppblåst ego. Den man som normalt skulle vara lämplig är det inte längre, utan dessa kvinnor inbillar sig att de på något sätt är berättigade till alfahannar, som dessutom förblir dem trogna. Ekvationen går inte ihop, inte på något sätt. Alfahannarna bryr sig inte och de lämpliga männen drar sig undan. Vi ser idag horder av frustrerade kvinnor i 30-års åldern som gradvis tagit till sig den bistra verkligheten, men som ändå vägrar ge upp sin tokiga föreställningsvärld.

    @ Matias

    I staden du bor (och där jag tillbringade mina universitetsår) råder det ett påfallande stort kvinnoöverskott. Så har det varit länge, för av någon anledning har den sociala utvecklingen där många gånger legat i framkant. På den tiden jag läste där kunde man redan iaktta allt det som vår yrvakna samtid först nu börjat tala om. Hur ofta såg man inte redan då dessa unga kvinnor med ofattbart uppblåst självförtroende, som bara något år senare i ren frustration bönade och bad om ens uppmärksamhet. Då hade förstås tåget redan gått, om vi säger så. Jag har dock fortfarande kontakt med en hel del förnuftiga kvinnor från den tiden och den sak de alla har gemensamt är att de i tid förstod att tåget skulle gå en vacker dag…

  6. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):

    Jag är hifist, alltså i sin ursprungliga mening: en som sysslar med ljudanläggningar. Vi har en ganska aktiv community här i Finland kring sajten Hifiharrastajat.org för er som kan finska och gillar sånt gå dit, bra grejor.

    Men to the point. Det är ju så klart mest män där, och när kvinnor nämns brukar det oftast handla om hur kvinnan begränsar denna hobby på något sätt, man får inte skaffa så stora högtalare som man vill eller får inte satsa på akustiken så mycket man vill för det förstör inredningen. Det finns en term på finska för att mäta den begränsande faktor ”hellasärö”, översatt till svenska: ugnsdist(ortion) (för det kommer från köket, kvinnans traditionella domän), på engelska WAF (wife acceptance factor).

    Men i detta sammanhang har kvinnliga annanheten en negativ och begränsande effekt och inte en möjliggörande som i vissa andra, mest obvious är väl sexualitet. Men jag tror nog att många manliga hifister önskade att kvinnan var mera lika dom själva att dom kunde dela sin hobby med dom.

    Så det beror helt på vilket område det handlar om. Annanheten kan till en början vara förförisk eller spännande men i vardagen kan det vara jobbigt

    Hög WAF:

  7. @Olof Hansen:

    Visst är det skillnader i medelvärden mellan grupperna, men att från det dra slutsatsen att specifika män och kvinnor är olika är förrädiskt. Skillnaderna inom grupperna är ofta större för olika faktorer än mellan grupperna, vilket i praktiken innebär att det helt enkelt blir kontraproduktivt att förutsätta egenskaper baserat på kön.

    Men det där är inte en hållbar jämförelse, du jämför ytterändorna med genomsnittet? Jämför män kvinnor av samma grupp med varandra.

  8. @Rick:

    Jo pga. feministisk indoktrinering men också pga. sexuella makt, som de sedan misstar för jämställdhet. En av vanligaste förvirringarna bland kvinnor är att förväxla sexuell makt med jäsmtälldhet. Hos män är vanligaste förvirringen att förväxla chivalry med jämställdhet.

  9. @ Dolf:
    I mitt förra inlägg avslutade jag med en FYI. Där står:

    För att kunna svara på det behöver vi ta oss förbi det lager av fördomar kring män som ligger i vår tid och kulturs stereotyp och mejsla fram en mer rättvis bild av “den vanliga mannen”. Så det är ett omfattande pedagogiskt pussel där jag kommer blanda forskning med anekdoter och annat stöd i vanlig ordning.

    Detta youtubeklipp är en av de saker jag tänkt använda som ”annat stöd”, så kommer du och stjäl den! Really Pissed ( Heart )

    Även om män är individer, så finns det som en sorts gemensam kärna av vilken män vanligen har (hela eller stora delar) i sin personlighet. Det är denna kärna som idag är vad maskulinitet/manlighet betyder för mig. Delar av den kärnan kommer fram så det går att peka ut på flera ställen i detta klipp. Testa och se om ni kan se det. Smile

  10. Ehmm!

    Åtrå, det är vad allt mellan två individer handlar om, endast så enkelt all deras gemenskap snurrar runt den ömsesidiga känslan, vilket varierar under dygnets timmar.
    Åtrå oavsett riktning moste ständigt återvinnas, tyvärr. Den person som inbillar sig annat är riktigt illa ute i sin gemenskap med sin livspartner, -illa ute?, japp och justnu är det icke slingrande semantik som gäller och därmed jag har givetvis icke slags vänskapsförhållande i vyn jag talar om nu, utan nu gäller att du skickar digsjälvt in i framtiden i ett gott syfte sådant syfte finns ej endast avsigsjälvt, – ja eller nej?

    Parning, kvinnor har av någon underlig anledning helt fantastisk fel uppfattning om den mängd energi, fantasier, det kostar för en man att hissa upp lemmen. Dessa tror att det endast är att exponera sin fortplantningsmekanism och diversa andra maner och strax är mannen med på saken, parning. Så är det givetvis icke det kostar enhelvets massa energi merän att betrakta vy av kropp, kallas åtrå.

    Jaja kvinnor det finns diverse att begrunda som exempelvis Dustin HofFman i rullen Little Big Man och på morgonen liksom vinglar ut från tältet från de tre Indiankvinnorna, med orden ”det var en fiiin parning”. Kvinnor sådant existerar endast i saga eller max två gånger i en ung mans liv, därefter krävs det mer än så, åtrå. Sådan tillgång bör hanteras näst efter avkomman som ytterst värdefullt i Ert liv.

    Mvh

  11. Man målar in sig i ett hörn lite när man hävdar att alla skillnader mellan män och kvinnor är socialiserade.

    Först och främst uppstår frågan om heterosexualitet, är det då också en social konstruktion?

    För det första så är normen i djurriket heterosexualitet. Homosexualitet förekommer, men det är en avvikelse (och det kan det vara helt utan att man lägger en moralisk värdering i det). Sannolikt är heterosexualitet hos människor inte heller en social konstruktion.

    OM heterosexualitet ändå är en social konstruktion så måste vi alltså ge Åke Green rätt i att det går att ”lära om” sexualitet.

    Om vi istället antar att heterosexualitet existerar biologiskt så uppstår andra problem. Om heterosexualitet existerar i en värld där könsroller är 100% socialiserade så innebär det att heterosexualitet, eller homosexualitet för den delen, handlar BARA om att tända på en fysisk kropp med särskilda attribut, och inget mer.

    Det innebär alltså att man tänder på det specifikt manliga eller kvinnliga. Dvs muskler och skägg, eller kurvor och mindre kroppsbehåring.

    För att framställa sig som sexuellt attraktiv innebär det således att individer kommer att försöka framhäva det egna könets attribut, vilket leder till att män kommer att arbeta mer fysiskt för att bygga sina muskler, och kvinnor kommer att t.ex. dansa eller klä sig i utstyrslar som framhäver det typiskt kvinnliga, dvs höfter och bröst.

    Redan där kommer vi alltså att få en skillnad i beteende mellan män och kvinnor. T.ex. eftersom manliga sexuella karaktäristika har med muskler att göra så har det också indirekt att göra med aktivitet, och ytterligare indirekt med prestation. En man som gör något aktivt eller presterar något med hjälp av sin fysik, blir alltså mer attraktiv för kvinnor.

    Kvinnor har inte samma incitament att ägna sig fysiskt arbete och därmed inte heller att prestera för att bli sedd. Den aktivitet som gynnar dem är att VISA UPP sina attribut, vilket i sanningens namn inte kräver fruktansvärt mycket aktivitet utan kan göras rättså passivt..

    Kvinnor kan också göra andra saker för att förstärka sin fysiologiska kvinnlighet, t.ex. att minimera sin kroppsbehåring.

    Vidare har vi ju det faktum att kvinnor bär barn, föder barn och ammar barn. Detta skapar oundvikligen en större psykologisk och emotionell närhet mellan mamma och barn. Oavsett hur mycket pappan engagerar sig så kommer mamman att ha ett försprång på det planet.

    Det dröjer alltså inte längre förrän vi får en socialsering knutet till kön. Könsrollen må alltså vara en social konstruktion men denna konstruktion är inte påhittad helt på frihand utan har uppstått helt och hållet som ett resultat av de biologiska skillnaderna. Det går alltså förmodligen inte att utplåna denna konstruktion, ens om vi ville, vilket det alltså inte verkar finnas någon anledning att vilja. Och detta INNAN vi ens börjar diskutera om det finns vetenskapligt belagda biologiska skillnader i hjärnan osv.

    Angående könsroller så clashar ju också feministerna lite med HBTQ-världen. Även om man inom den senare är extremt normkritisk, så lyfter man ju samtidigt fram transsexualism, vilken per definition erkänner att människor HAR en könsidentitet.

    Nu senast har vi ju en liten flicka (?) som har skakat om världen med sin önskan att vara en pojke. Feminister hyllar budskapet. ”SE, könsroller är BAJS och FEL!”.

    Men, vänta lite nu… Ni erkänner alltså att man som litet barn helt legitimt och utan social inlärning kan ”känna sig som en pojke” och att den upplevelsen inte bara är fundamentalt annorlunda än att ”känna sig som en flicka” utan för att fullbordas innebär att man byter könsorgan, med allt vad det innebär?

    Intressant.

    Med allt det sagt vill jag ändå påpeka att jag tycker att vi i dagens samhälle, även Sverige som är så ”medvetet”, har för begränsande könsroller och för stereotyp syn på könen. Rollerna måste vidgas så att de tillåts att överlappa mer, och det måste finnas mer utrymme för totalt avvikande beteende som transsexualism osv. MEN samtidigt menar jag att det alltid kommer att finnas skillnader och att detta inte bara är något oundvikligt utan förmodligen också något positivt, och inte ett problem i sig.

  12. Härligt att se denna respekt som Helen Smith visar för mäns erfarenheter när hon ungefär vid 2:30 säger att ”you can answer this better than I can…”!

    Helt annan värld än feminismen, som talar för båda könen utan att fråga män!

  13. @MK:

    Rollerna måste vidgas så att de tillåts att överlappa mer, och det måste finnas mer utrymme för totalt avvikande beteende som transsexualism osv.

    Det här måste kommenteras.

    Nej de MÅSTE inte, för vi får välja som vi vill, och vi KAN välja så att de inte överlappar mer.

    En av grundläggande misstagen i nästan allas könstänkande är den nästan metafysiskt-naiva tron att vi vill ha det här, men att vi inte riktigt vet hur vi ska fixa det. Men vad om det är så att vi inte alls vill ha det, vad ska vi då göra? För det verkar för mig som att det håller på att ske någon sorts uppvaknande bland människor hur konventionella vi könsligt sett sist och slutligen är (främst kvinnor) och att vi föredrar det så.

    Kanske vi bör moderera våra jämställdhets aspirationer och acceptera våra könsroller, som vi alltid kommer att ha problem med, men that’s life. Kanske det här är det bästa vi kan hoppas på, att vi på bästa möjliga sätt lär oss acceptera patriarkatet och att jämställdheten är ett missförstånd skapad av förvirrade kvinnliga feminister som inte visste vad de skulle göra när de inte mera behövde och hade användning för män.

    Kanske det är som många här säger: Vi ska bara beskriva könsroller, inte problematisera dom för det vill vi egentligen inte, förutom där var könsrollerna inte arbetar till vår fördel, men det måste vi sluta med.

  14. Jag minns när jag såg en dokumentär om en kvinna som ville bli man och man fick följa henne under 1års tid när hon genomgick testosteron behandling,det fanns flera intressanta saker men jag glömmer inte vad hon som blivit han sa på slutet -Jag visste inte att det var så stor skillnad på hur män och kvinnor tänker.

  15. @michael:

    Den här radiointervjun med Griffin Hansbury (Act 2. Infinite Gent), som genomgick ett könsbyte från kvinna till man:

    Alex Blumberg You have the testosterone of two linebackers.

    Griffin Hansbury Exactly. Exactly. That’s a lot. That’s a lot of T. And what’s amazing about it is how instantaneous it is, that it happens within a few days really. The world just changes.

    Alex Blumberg What were some of the changes that you didn’t expect?

    Griffin Hansbury The most overwhelming feeling is the incredible increase in libido and change in the way that I perceived women and the way I thought about sex. Before testosterone, I would be riding the subway, which is the traditional hotbed of lust in the city. And I would see a woman on the subway, and I would think, she’s attractive. I’d like to meet her. What’s that book she’s reading? I could talk to her. This is what I would say.

    There would be a narrative. There would be this stream of language. It would be very verbal.

    After testosterone, there was no narrative. There was no language whatsoever. It was just, I would see a woman who was attractive or not attractive. She might have an attractive quality, nice ankles or something, and the rest of her would be fairly unappealing to me.

    But that was enough to basically just flood my mind with aggressive, pornographic images, just one after another. It was like being in a pornographic movie house in my mind. And I couldn’t turn it off. I could not turn it off. Everything I looked at, everything I touched, turned to sex.

    I was an editorial assistant. And I would be standing at the Xerox machine, and this big, shuddering, warm, inanimate object would just drive me crazy. It was very erotic to me.

    Alex Blumberg The Xerox machine.

  16. @Ulf T:
    Ja hon som blivit han i filmen sa att det var skönt att slippa denna ständiga oro för olika saker och att han inte längre blåste upp småsaker till jättestora problem,utan hade det lättare att sortera strunt som strunt och problem som problem.

  17. @Ulf T:
    @michael:

    Men vafan, har vi inte lösningen till jämställdhet här? Testosteron åt kvinnor! Så slipper vi en massa tjafs. Lite sidoeffekter, som skäggväxt, kan vi män väl tåla bara tjafset tar slut?

  18. @Matias:

    Rollerna måste vidgas så att de tillåts att överlappa mer, och det måste finnas mer utrymme för totalt avvikande beteende som transsexualism osv.

    Det här måste kommenteras.

    Nej de MÅSTE inte, för vi får välja som vi vill, och vi KAN välja så att de inte överlappar mer.

    En av grundläggande misstagen i nästan allas könstänkande är den nästan metafysiskt-naiva tron att vi vill ha det här, men att vi inte riktigt vet hur vi ska fixa det. Men vad om det är så att vi inte alls vill ha det, vad ska vi då göra? För det verkar för mig som att det håller på att ske någon sorts uppvaknande bland människor hur konventionella vi könsligt sett sist och slutligen är (främst kvinnor) och att vi föredrar det så.

    Håller absolut med.
    Det som är problemet idag är stat och samhälle tar flickor/kvinnors parti på pojkar/mäns bekostnad. Staten ska förhålla sig neutral. Till det kommer frånvaron av manligt problemperspektiv och demoniseringen av män i jämställhetsdebatter. Detta skapar problem – för både män och kvinnor – och det är inte en slump att vi ser resultat som könsgapet i PISA, eskalerande psykisk ohälsa, självmordsmönster där sverige avviker från resten av OECD osv. osv.

    Det är en följd av en inhuman politik (denna 50/50-stävan syftar jag på) som inte är förenlig med att vi är ett könsdimorft djur. Jag finner bara det hela så sorgligt, för det jag ser att könen kompletterar och behöver varandra … vi skulle vara behjälpta av en bättre förståelse och respekt för varandra och våra respektive könsrelaterade svårigheter och behov. (ffa kvinnors förståelse för män/manligt perpektiv brister och är snudd på obefintligt som en naturlig följd av våra könsroller).

    Men vår könsdimorfism kan absolut vara sån att vi – som kollektiv – inte kommer att välja så de överlappar mer … Och då kommer det fortsätta vara jobbigt att vara avvikande.

    För mig är utfallet helt oviktigt, målet för mig är att människor ska må så bra som möjligt. Och det finns inte mycket som talar för att 50/50-strävan i samhällets alla hörn är vad som får människor att må bra.

  19. @Ninni:

    Svarar bara kort om det här med att komplementera varandra, Det som är så ohållbart med feminismen är att då den placerar män och kvinnor, kvinnligt och manligt i ett antagonistiskt motsatsförhållande, ignorerar den att könen är bundna till varandra i ett ömsesidigt förhållande, de kan vara varandras begränsningar (som feminismen endast koncenterar på kvinnocentriskt) men de är också varandras möjligheter, för de kan (understryker) också komplementera varandra.

    Jag vet att jag är ganska negativ, men det är för att jag blivit så jävla desillusionerad på könsrollerna och jämställdheten idag, för de är helt ur balans. Ingen tar mäns parti och ingen skriver om kvinnlig korruption, därför skriver jag som jag gör och Vortac som han gör, det behövs för att återställa balansen. Ni är tvungna att höra detta kvinnor eftersom ni inte sa ifrån er tidigare när era medsystrar yrade på.

    Men för att avsluta på en positivare not. Det som feminismen har missat är att det KAN vara lättare att vara man med en konventionellt kvinnlig kvinna, för hon kommer mot halvägs med sin kvinnlighet och uppväger din manlighet. Det är som en kontrast som gör det lättare att vara man.

    Men feminism och kvinnlighet är en dålig blandning, tillsammans resulterar de endast i förväntningar som inte uppvägs av motprestationer. Det kan vara svårare att vara man med en feminist än med en kvinnlig kvinna, och feminismen kan helt utan att reflektera hävda att detta är endast en bra grej att ”äntligen kan kvinnor kräva”, som om de inte alltid gjort det. Rättare sagt vore:

    ”Äntligen kan kvinnor BARA kräva”

    Fast jag tycker inte särskilt mycket om kvinnlighet, föredrar jag kvinnliga kvinnor framom feministiska, för egentligen är feminister kvinnliga kvinnor, minus egenskapen att möta dig halvvägs som man.

  20. @Matias och @Matias,

    Bilderna om hög respektive låg WAF, tyckte jag var roliga. De säger en del om vad ”funktion” och (teknisk) prestanda betyder för män respektive kvinnor, tycker jag.

    @Matias,

    Är vi förvånade över att det är en man som står bakom denna ljudanläggning? Denna strävan efter ”perfektion” och att testa hur långt man kan gå i en given riktning – är den typiskt manlig? Jag uppfattar det så.

  21. @John Nilsson:

    Jo, det är inte helt sällan som någon på hifist-sajten försöker sälja eller byta sin stora, kantiga och funktionella (ljudtekniskt sett) högtalare till mindre och mera ornamentala dekorations element. En gång då detta hände så gick mannen inte tyst, utan att protestera, med på sitt öde utan skrev i annonsen: ”Jag borde väl byta dessa enastående högtalare till mindre, helst små vita genelec[på första bilden]…gissa vems idé?”

    Poor bastard Frown

    Och nej, det är inte minsta förvånande att män testar gränser på detta sätt. Respekt! Men tänk om man hamnade att förklara åt frugan, i samband med husbygge: Lilla gumman, älskling, nu är det så här att det blir inget tvättrum för dig i källarn, för jag ska bygga två 10 meter långa rör åt mina subwoofers dit, men du får välja tapeten till köket!