Så var det dags igen: På SVT kan läsas Lag om styrelsekvotering (av kvinnor) på gång, Socialdemokraternas problem idag är alltså inte andelen män i botten av samhället – det är som vanligt andelen kvinnor i toppen av samhället. De bägge principerna ”Apex Fallacy” och ”Women Are Wonderful” gör oss påminda om att den mänskliga naturen varken vill ha lika rättigheter mellan män och kvinnor eller lika värde mellan män och män.

Den mänskliga naturen tycks vilja precis vad denna sorts debatter handlar om, först 1) skydda kvinnor från negativa konsekvenser i mycket högre grad än män och sedan 2) dela upp män och män efter till hur stor nytta de är för kvinnor. Efter att ha spenderat dagar med en bok jag hittat om den mänskliga naturen – jag berättar mer om den i senare inlägg – så förvånar det mig inte det minsta att Socialdemokraterna resonerat så här.

Apex Fallacy: Fokus på andelen män i toppen, blindhet eller flummiga ursäkter för andelen män i botten.

Women Are Wonderful-effect: Tendensen att tillskriva kvinnor som kön mer positiva egenskaper än män

Den socialdemokratiska maktkoncentrationen LO

Låt oss titta på deras eget LO som exempel. LO tillhör visserligen inte den sorts företag som skall påverkas av kvoteringslagen men det kan ändå vara intressant att få en inblick i hur människor med makt resonerar. Av de 14 Fackförbunden i LO så är det endast tre som har en kvinnlig förbundsordförande (Kommunal, Handels och Hotell & Restaurang) alla de andra har en manlig förbundsordförande

Av de fyra personerna högst upp i LO är bara en av dem kvinna och hon har den tämligen märkliga titeln andra vice ordförande. Ordföranden, Vice ordföranden och Avtalssekreteraren är alla män. Betyder detta att LO – där medlemmarna väljer styrelsen – är en misogynistisk organisation? Givetvis inte! (I alla fall inte enligt den definition där sexism betyder negativ särbehandling pga kön).

Faktum är att det – som kan anas av Apex Fallacy-principen – räcker med att rikta blicken lite neråt så blir bilden genast mer nyanserad. Varje LO-förbund har utföver ordföranden tre rangordnade suppleanter och tre av de förbund som har en man som ordförande har en kvinna som första suppleant (Livs, IF Metall och Fastighets).

När miljöpartiet kallar det språkrör så är det jämställt…

Om vi alltså inte bara räknar topp-toppen utan – som Miljöpartiet genom systemet med två språkrör – även låter räkningen gälla vice-positionen så är det en kvinna i toppen i 6/14 LO-förbund dvs 40% kvinnor – vilket är exakt hur många som kvoteringsförespråkare kräver. Det är alltså helt och hållet en fråga om hur många personer från toppen som inkluderas i begreppet ”toppen” som kommer att avgöra andelen kvinnor – i toppen.

Om vi exempelvis bara betraktar Statsminister Stefan Löfven, LO-basen Karl Petter Thorwaldsson och Justitieministern Morgan Johansson som positioner tunga nog att räknas så har socialdemokraterna och LO 100% män. Räknar vi däremot som ”Arbeidsliv i norden” där Statsministern är värd 5 poäng, Finansministern 3 poäng och Utrikesministern 2 poäng så låter det genast annorlunda.

Med det sättet att räkna så når dagens regering 50/50 genom att uppväga statsminister Stefan Löfven – mannen till mest nytta för kvinnor – med kvinnor på de bägge ministerposter som Arbeidsliv anser är viktigast. Fast detta gäller bara regeringen. En manlig LO-bas ger Sverige 4 minuspoäng och vi drabbas även av ytterligare 4 minuspoäng då kungen inte slutat och gett över det symboliska styret till ”Vickan” ännu.

Sedan har vi det genusvetenskapliga sättet att räkna…

Om jag vore genusvetare så skulle det bli krångligare. Då skulle jag sannolikt först dela upp LO i förbund som jag menade var ”feminina” och förbund som enligt mig var ”maskulina”. Jag skulle sedan mena att det inte räcker med 40-50% kvinnor i styrelsen eftersom ”patriarkatet” skulle behålla makten genom att låta kvinnorna styra de lätta kvinnofacken medan de tunga viktiga mansfacken skulle kontrolleras av gubbarna.

Detta är precis hur genusfolk resonerat gällande arbetsmarknaden i övrigt. Man delar upp arbeten i manliga och kvinnliga. Sedan försöker man pressa in så många kvinnor man kan i ”manliga” områden. Därav orsaken jag inte kan gå från min kvinnodominerade arbetsplats utan att se reklam om hur byggbranschens stora problem – machokulturen – är att de mycket få kvinnor som väljer den banan, som nästan uteslutande vill vara chefer och inte arbetare, väljer en annan ”mer feminin” bransch.

Nu är jag inte genusvetare och jag har jag fattat den enkla matematik att det föds ungefär lika många pojkar som flickor (cirka 105 pojkar för varje 100 flickor) och om det sålunda tillåts ens existera kvinnodominerade (kvinnopopulära) områden så går det inte att samtidigt få könsbalans i andra områden. Det går på sin höjd att få dit något fler kvinnor där påfallande hög andel av den kvinnliga minoriteten inte är där för att de vill jobba där utan för att det ger de fördelar som en politiskt särbehandlad minoritet får

Som Dolf påpekar finns redan tydliga incitament.  Exempelvis i IT-utbildningar ändras innehåll och form bara för att tilltala kvinnor:

För att öka intresset bland kvinnliga studenter för vissa IT-utbildningar har en del universitet och högskolor ändrat utbildningsformer och innehåll. Några har även utformat särskilda program som vänder sig till kvinnor.

Sett till dessa fakta så blir slutsatsen mycket enkel.

Om Miljöpartiet (vars partiledare nu inte bara trycker ner vita män, utan även judar och romer) genom en rent teoretisk konstruktion kan bestämma om ”delad partiledare” (fast bara en av dem är vice statsminister) för att komma undan det problem som den mänskliga naturen skapat så måste alla andra i rättvisans namn också kunna göra det.

Precis som LO har ”andra vice ordförande” på samma sätt borde privata företag kunna inrätta ”vice styrelse” eller varför inte rentav ”andra vice styrelse”? Den sistnämnda kan ha 100% kvinnor och existera enbart så männen i den riktiga styrelsen slipper kritik från andra män som själva är höga politiker som sitter i höga styrelser som själva antingen har för få kvinnor (LO), kvinnor i låga positioner (LO) och saknar kvinor på tunga positiioner (LO)

Man kan undra vad svenska näringslivet tycker här. Det är ju dem som Justitieministern och LO-basen Karl-Patter Thorwaldsson pratar om. Det är svenska företagsledare som är sexisterna som antingen har för få kvinnor i toppen (Morgan Johansson-urvalet) har kvinnor på symboliskt fel positioner (Arbeidsliv-urvalet) eller som bara låter kvinnorna ha ”kvinnopositioner” (Genusvetenskapligt urval).