Jämställdisterna och ordet hen
avatar

Hej!

Nu har jag visserligen inte läst något på rätt länge om hen-debatten men jag har sett att ordet använts mer och mer. Och också att några skrivit in till tidningarna och klagat över deras användning av ordet. Tänk att ett litet ord kan väcka så starka känslor…

Jag är alltså ”för” ordet hen (lika mycket som vilket annat ord som helst). För väldigt länge sedan skrev jag mycket om hen och bemötte argumenten med bl.a denna bild:

Ang bilden:Jag står fast vid att alla individer ska få vara som de själva önskar utan att dömas. Sålänge det inte skadar någon annan. Det är i princip det bilden handlar om. Sen att vissa sätt inte uppskattas av vissa andra är en helt annan debatt [Anders inlägg om hipstermännen på söder].

Men tillbaka till ordet hen. Lady Dahmer har komponerat ihop denna ”17 saker hen-motståndarna är rädda för” som jag tyckte var lite smårolig. Dock vet jag att vissa inte alls tycker det är kul och ser hen som ett slags försök att ta bort fokus från viktigare saker.

Jag vill höra ditt starkaste argument mot ordet hen

Om man går bort från de löjligaste argumenten (”Hen” betyder höna!) och sånna saker. Vilka argument är de allra starkaste? Om man använder hen, är man med i något slags större försök att osynliggöra könsskillnaderna? Kan det bli realitet att kön blir en total oviktig del i en människas liv?

Kan ett litet ord verkligen påverka attraktionskraft mellan människor och radera det som är biologiskt?

Jämställdismen och ordet hen

Viktigt: Som jag uppfattat det säger inte jämställdismen något om ett enskilt ord – dvs. varken för eller emot hen.

Men vad jag märkt så är de flesta jämställdister (och andra jämställdhetsintresserade på genusdebatten) skeptiska mot hen? Hör det ihop med att det fått mest positiv uppmärksamhet från feministiskt håll? Samt att det hör ihop med argumenten jag efterlyste ovan.

Samtidigt vet jag att flera jämställdister ser hen som ett användbart ord – varken mer eller mindre.

 

Kommentarer

Jämställdisterna och ordet hen — 67 kommentarer

  1. Pingback: Jämställdisterna och ordet hen | UmeNytt.se - Nyheter Umeå Sverige - Nyhetsportal

  2. Enkelt.

    Att använda ”hen” om könet är obestämbart eller den omnämnda bett om det är korrekt, anser jag. Inte annars. Så länge en övervägande majoriteten vill att deras könsidentitet respekteras så bör ”han” och ”hon” användas som standard.

    SvaraSvara
     
  3. När jag tänker efter är bilden alltså inte längre ett Argument för ordet ”hen”. Så det var kanske ett dåligt val av mig att ta med bilden. Poängen var väl att det inte kan _skada_ med ett ord just för att det inte förändrar existensen av ”han” och ”hon”. Och att ”hen” är ett komplement så egentligen tillsätts bara ett alternativ. Det kan dels betyda ”han/hon” (som när man skriver i skrift) eller ”tredje könet-person” typ. Eller att man skriver ”hen” när man inte vill skriva ut könet alls.

    Men poängen med inlägget var alltså INTE att ni ska bemöta MINA argument. utan att (och som jag fetmarkerat i inlägget)

    a) skriv era argument och
    b) alla ska se jämställdismens position till ordet.

    SvaraSvara
     
  4. Jag funderar på vilka det är som vill ha det mest och varför? Är det en tillfällighet att det det är just de personerna? Hittills har de själva använt ordet för att förlöjliga och håna andra, dvs de vill använda ordet för att fösa in i folk den trånga fårhagen där alla bräker samma sak.

    Och hur mycket de själva säger det så ÄR det ett ord med stark ideologisk laddning som DE vill påtvinga uppifrån. För mig är det solklart att syftet är att ta små steg till könsavidentifiering, alla ska vara lika, tycka samma sak, kallas kamrat förlåt menar hen, och helst ha samma uniformer med röda stjärnor. Det är ingen tillfällighet heller att de som propagerar mest för det nog kan kallas kommunister rakt av!

    SvaraSvara
     
  5. Jag tror att problemet med detta ord var just sättet det lanserades på. Användning av ordet kan därmed ses som en bekräftelse på att de som lanserade ordet hade rätt i hur detta ord lanserades.

    Det var ett ord jag tror inte många saknade, och det finns andra lösningar i mer närbesläktade språk som verkar helt ha förbisetts (t.ex. Engelskans ‘them’ om personer i singular). Vidare kan man argumentera för att vad vi avser är viktigare än själva orden, och detta ord snarare handlar om motsatsen.

    Iochmed detta så finns det en politisk laddning i ordet, även om det visst kan sägas fylla en funktion. Har förekommit som ett feminipoltiskt slagträ i vissa situationer, har jag märkt. Vidare saknar det gramatiska regler eftersom det är ett Fenno-ugriskt ord.

    SvaraSvara
     
  6. Hen vare sig medför några egentliga för- eller nackdelar. Möjligen i texter då man av någon orsak verkligen inte vill ha med ett kön, då det i sig är en poäng. Då underlättar det. Jag har använt ordet av detta skäl, men gör det inte annars.

    Jag tittar på de 17 argumenten och suckar. Inget av dem är ens värt en andra reflektion. Det finns knappast några verkligt starka argument åt något håll. Mest en smaksak.

    Teo

    SvaraSvara
     
  7. Det starkaste argumentet mot ”hen” är att det är en falsk könsneutralitet som bara blir en ursäkt för förakt och nedvärdering av det manliga könet. Som skett med skolan. Så snart de fick vara ”könsneutrala” så placerade man ”neutralitet” långt inne på kvinnliga halvan och deklarerar att felet är hos pojkarna, inte hos lärarna.

    Problemet gestaltas nog bäst av följande historia.

    Jag hörde en intressant diskussion häromdagen.
    ”Oj vad fort hen körde.”
    ”Eller hum.”
    ”Vad menar du, hum?”
    ”Ja det kan ju vara en man.”
    ” Men hen är ju könsneutralt?”
    ”Just det. Hen är den feminina varianten av det könsneutrala pronomet, hum är den maskulina varianten.”
    ”Men hen är ju ett könsneutralt ord.”
    ”Exakt, men den maskulina formen av det där könsneutrala ordet är hum. Det är alltså hen man säger när man menar en kvinna som man uttalar sig könsneutralt om.”
    ”Men varför säga hum när hen gäller för både män och kvinnor?”
    ”Nej du har missuppfattat det hela. Hen är för kvinnor, hum för män.”
    ”Du är ju inte mänsklig.”
    ”Där har du också fel. Ordet mänsklig är borttaget då det ansågs allt för maskulint. Nu heter det hensklig eller humsklig, beroende på vilket kön man menar.”
    ”Suck.”
    ”Men du har rätt i att hen eller hum körde lite väl fort.

    http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=7922693

    SvaraSvara
     
  8. Svenska språket har redan fyra genus, vi behöver inte ett femte.

    Dessutom finns redan ord som ‘den’ och ‘vederbörande’. ‘Hen’ tillför ingenting.

    SvaraSvara
     
  9. Precis som sagts tidigare används hen i provocerande syfte, ett skällsord. Vilket betyder att de aldrig kommer att slå igenom på ett normalt sätt. Det började med att de av ideologiska skäl försökte banka in ordet i skallen på oss vanliga människor. När det inte gick så verkar de inte vilja acceptera det och fortsätter att använda det i ett nedvärderande syfte. Alltså har ordet totalt tappat sin betydelse och kommer aldrig att kunna reparera sig igen. Vilket jag är jävligt glad för! Grin

    SvaraSvara
     
  10. Jag kan tänka mig att hen kan vara bra att använda på negativa ord. Så som våldtäktshen istället för våldtäktsman, gärningshen istället för gärningsman osv.

    Jag vill dock helst inte se ordet då det är politiskt feministiskt laddat.

    SvaraSvara
     
  11. Jag håller dels med Erik om att det handlar om att kunna feminisera pojkar.

    Sen är mitt största problem med ”hen” (ibland även ”en”) att det används på ett sätt som endast skapar krångel. Man använder ”hen” istället för ”hon” eller ”han” inte istället för ”han eller hon” eller ”han/hon”. Man använder ej heller ”hen” på en person som inte upplever sig som vare sig man eller kvinna.

    Så istället för att säga ”han” när man pratar om, säg Tom Cruise, så säger man ”hen”, vilket alltså inte vore en korrekt och bra användning av ordet.

    Man använder då också böjelsen ”en” som ersättning för ”man” vilket ofta gör texten svårläst. Exempelvis: ”En använder då också böjelsen”. Förmodligen är detta endast en fråga om vana i att se ordet ”en” användas på detta sätt.

    Om man vill hävda att orden bör användas på ett synonymt sätt kan jag absolut se detta som en möjlighet. Men som orden används idag är det ett sätt att ersätta andra ord och radikalt ändra på språket, sådant är jag emot av principiella och praktiska skäl.

    SvaraSvara
     
  12. Problemet med ordet är de politiska intentionerna. Om det bara handlade om att benämna en person vars kön är okänt må det vara hänt, t ex ”Jag hörde att du var till doktorn med ditt eksem, vad sade hen om det?”. Men det är inte det som är syftet. Det är att benämna personer som man vet vad de är för att markera att deras biologiska kön är irrelevant. När man experimenterar med barns könsidentitet på sk genusdagis. Och för att ett litet fåtal inte själva vill identifiera sig som ett biologiskt kön ska få ha ett eget pronomen.
    Jag har sett det användas av förespråkare för att hänvisa till namngivna personer som helt klart själva identifierar sig till ett kön. I en debatt där Maria Svelands senaste grodor debatterades, tyckte vederbörande inte att Sveland representerade hennes feminism. Hon använde hen om Sveland vilket jag anser vara en förolämpning. Om personen helt klart identifierar sig till ett kön och använder de attribut vi förknippar med det könet, är det respektlöst att benämna henne/honom som hen när det är känt för alla inblandade.

    Kort sagt, hade det bara handlat om en förenklad synonym så visst, men jag köper inte den politiska agendan.

    Vi kan jämföra med ordet ”kulturberikare”. Invandrarbegreppet är helt klart problematiskt. Jag som är född utomlands är helt klart invandrare, men mina barn har inte invandrat någonstans ifrån. De räknas ändå som invandrare. T o m deras barn blir det rent statistiskt. Visst vore det bra med ett ord som beskrev människor med utländsk härkomst? Det är inget snack om att invandring inte har varit gynnsam för svensk kultur under de senaste 1000 åren. Utan invandrare hade vi haft dålig mat, dålig sjukvård, dålig järnframställning, inte kunnat bygga Göteborg osv. Så ordet ”kulturberikare” skulle ju kunna vara en bra beskrivning för gruppen ”med utländsk påbrå”. Problemet är att ordet används i negativt syfte av de som inte vill ha invandrare av viss typ i Sverige. Det finns en politisk agenda bakom för de som vill dela in människor i ”vi och dom”. Därför är ordet dött för oss andra som inte köper den agendan. Eftersom jag inte köper agendan bakom ”hen” använder jag inte det ordet heller.

    SvaraSvara
     
  13. Hen är ett feminint pronomen. Den, det, denne, osv fungerar alldeles utmärkt. Hen är ett politiskt verktyg av feminister för att förtrycka människor, punkt.

    SvaraSvara
     
  14. @Anders / AV:

    +1

    Jag använder faktiskt hen i de situationer där kön är okänt, som ersättning till han/hon och där tycker jag att det fyller en funktion som saknades. Att benämna någon som hen där kön är känt anser jag bara är föraktfullt, måste erkänna att det har hent att jag använt det i sammanhang där jag ansett att personen i fråga inte har levt upp till mina ”högt ställda krav” på könstillhörighet Blush

    SvaraSvara
     
  15. Hen (henom bestämd form?) funkar som ersättning för ”hon eller han”. Det är förvisso ett ord jag själv har svårt att använda i praktiken men det beror på mig det.

    Om man ser ett barn i en barnvagn och ej vet könet så kan man nog fråga föräldern hur gammal hen är. Så tillvida man inte inleder med att fråga om det är en pojke eller flicka.

    Att kalla någon med ett bestämt kön för hen tycker jag är respektlöst, så tillvida personen i fråga ombett omgivningen att kalla hen just hen Smile

    SvaraSvara
     
  16. Jag uplever inte begreppet femininiserat (-ande). Ord förändrar inte människor, i detta fall inte heller människors sätt att tänka eller känna. Det könsmärkta begreppen sitter för djupt.

    Skada är om man börjar låtsas att pojkar och flickor är samma sak. Denna tanke har funnit länge nu, och har misslyckats kapitalt. Dagens unga är precis lika möycket män/kvinnor som de tidigare generationerna. Vad vi har fått är ett ökat lidande för unga män. De har inte hindrats att bli män, men har fått skämmas för det istället. Liksom unga feminina flickor idag mår skit av den press de upplever på karriär osv.

    Man såg inte dessa barn för vad de var, utan för vad man önskade att de skulle vara. Detta handla rinte om enstaka ord, utan om värderingar i stort. I pojkarnas fall att bli hackade på för att de leker pojklekar och i flickornas fall för att de förväntas göra saker de inte önskar. (Grovt sett.)
    Vi skulle kunna kalla detta ”strukturer” eller ”diskurser” av vår tid.

    Ett begrepp hit eller dit gör ingen skillnad. Dessutom är ordet redan här, det finns redan. Vi kan inte göra det ogjort. Men vi kan använda det rätt så att det inte gör någon skada. Språket är ett dynamiskt verktyg som feministerna har svårt att hantera, det är så många andra händer på samma roder. De kan inte styra utvecklingen själva.

    MarcusE anser att det är en respektfråga att markera könet, jag har svårt att hålla med. Tycker att det är likvärdigt. Men om hans inställning har större utbredning så kommer ordet aldrig att slå, man kommer bara tycka att användarna av ordet är dryga.

    Teo

    SvaraSvara
     
  17. Som sagts flera gånger så är det ett ord med en tydlig ideologisk hemvist, som det ironiska ”kulturberikare” som få icke-sverigedemokrater skulle tordas användas oironiskt. Om jag någon gång har använt ”hen” så har det helt säkert varit för att håna någon med känd könstillhörighet eller på annat ironiskt sätt. Jag tror att icke-feministers hånfulla/ironiska användande av ”hen” är tillräckligt för att stoppa detta ideologiska ord.

    Jag är ofta tvungen att skriva om ”han eller hon” och använder då oftast ”den” eller substantivet för vad denne gör i det aktuella sammanhanget. I längre texter använder jag ”han” och skriver i förordet att ”han” i denna text betyder ”han eller hon”.

    SvaraSvara
     
  18. ”Hen” i betydelsen han/hon är OK i sig, liksom ”hen” om människor som inte ser sig som vare sig han eller hon. Den tredje betydelsen, ”hen” som i ”könet är irrelevant”, totalvägrar jag.

    För det första är mitt kön en del av min identitet, dock långt ifrån hela förstås. Jag skulle alltså bli irriterad (jag vägrar även använda det extremt överanvända och därmed betydelselösa ordet ”kränkt”) om någon sa ”hen” om mig.

    Om jag möter en främmande människa och vi börjar berätta om oss själva, kommer förmodligen yrket att beskrivas väldigt tidigt. Redan där får den andre en bild av människan, som sedan nyanseras vidare under samtalet. Oavsett vilka fördomar någon har om människor som har ett visst yrke: Vad vore alternativet? Att inte säga någonting alls (”Aha, det är säkert någon arbetslös, usch och fy!”)? Ju mer information desto bättre.

    Är det skribenten som bestämmer att könet är irrelevant i en text med ”hen”? Handlar det i så fall om att det rent objektivt ÄR oviktigt, eller att skribenten är rädd att läsaren ska bilda sig fel uppfattning om ”henom”? Det är den här ”beskyddande” tanken jag vänder mig emot. Mer information, som sagt, inte mindre. Detta ”beskydd” av vissa läsare leder ju även till att de andra läsarna får mindre information.

    Om könet nu ÄR oviktigt i texten, så spelar det ju i så fall ingen roll om man använder han/hon eller hen. För även om en läsare tolkar in saker om personen på basis av att ”han” eller ”hon” används, så är det ju per definition oviktigt i textens sammanhang.

    Den tredje betydelsen av ”hen” vägrar jag alltså använda mig av. Nummer två (annat/inget kön) är helt OK. Nummer ett (okänt kön) hade varit helt OK om det inte hade varit för nummer tre… folk kan ju inte veta vilket betydelse jag använder mig av. Betydelse två har jag ännu inte behövt använda mig av, och lär vara tämligen ovanlig.

    SvaraSvara
     
  19. Jag använder hen om transsexuella eller andra som ber om det, av respekt.

    I övrigt så är ordet för mig en fientlig handling av ideologer som vill förstöra det jag uppskattar i samhället och tror är nödvändigt för att mina barn ska ha ett bra samhälle att växa upp i. Egentligen är det väl rätt praktiskt, ”den” kan bli krystat, men vänsterradikalas strategi är att hacka så små bitar ur samhället så att varje förändring tycks oskyldig för sig så jag spjärnar emot i den mån jag kan.

    SvaraSvara
     
  20. Jag är inte emot nya ord rent generellt men sättet detta har försökt föras in på får mig att slå bakut. Påtvingat från de ideologiska smedjorna har de försökt få in ett ord i vårt språkbruk som inte tillför något.

    En annan tanke jag har är att dessa människor tror att vårt tankesätt styrs av vårt språkbruk och vår vokabulär (givetvis inte sant), vilket säger en del om deras avsikter.

    Nej, jag kommer att fortsätta använda ”personen i fråga”, ”vederbörande”, ”han eller hon/hon eller han” och alla andra sätt att indikera att man inte vet könet på den man pratar om. Det finns massvis.

    SvaraSvara
     
  21. Ja men man ska komma ihåg att feminister vill få bort ordet man som i t.ex.
    Som man bäddar får man ligga till som hen bäddar får hen ligga.
    Det kom ut en feministisk bok redan på tidigt 70tal med liknande tankar och en del feminister har redan börjat använda hen istället för man som ses som patriarkalt så att använda det när könet är obestämt är bara första steget.

    SvaraSvara
     
  22. @Mariell

    Att undvika att kalla en person för vad den är (han eller hon) därför att man anser att personen annars kan komma att dömas på grund av sitt kön är tvärtemot vad jämställdhet innebär ett sätt att legitimera att personer eventuellt döms på grund av sitt kön.
    Det handlar om att osynliggöra en person och att släta ut en persons egenskaper för att personen ska passa in i en anonymiserad mall för hur man får vara för att inte andra ska ha rätt att döma personen som man obefogat kallar hen!

    Jämför med att ett barn i skolan riskerar att bli retade för sitt namn eller sitt ursprung. Ska vi då kalla alla barn för Anders och Anna och att de kommer från Ingenmansland eller ska vi kämpa för att Mohammed och Aisha från Långtbortistan ska bli lika accepterade som alla andra??
    För mig är valet superenkelt!

    En annan orsak till att vara emot ordet hen är att ordet har politiserats av vissa feminister för att proklamera ett politiskt ställningstagande som jag och många andra ickefemninistrar INTE ställer upp på!
    Ta LD till exempel som använder ordet hen även då könet är känt och uppenbart för alla inblandade.
    Det hon gör är inte att använda ordet som ett könsneutralt ord vilket var grundmeningen med ordet utan hon använder ordet för att proklamera ett politiserat feministiskt ställningstagande som rör hela samhället.

    Jag är själv väldigt försiktig med att använda ordet Hen även då jag anser att ordet har ett berättigande eftersom risken finns att användningen kan uppfattas som ett politiskt ställningstagande för feminism.
    Ibland händer det dock att jag använder ordet hen då könet är helt okänt för den person man syftar på men jag är ändå förbannad över att vissa feminister håller på att förstöra ordet.

    SvaraSvara
     
  23. Eftersom ”hen(höns)” är ett ord som inte har grammatisk stöd i språket som sådan och går att nyansera med orden som närvarande finns i språket(ersättnings ord och är många allteftersom!), anses inte ”hen” vara ens värd att diskutera (säger dom som syslar med språken, även jag som har det ”hen” i mitt modersmål, och används inte i samma bemärkelser som svenskarna tror kunna använda, inser felaktigheter i användningen av ”hen” som onödig markering för ingenting).
    Så enkelt ska inte någon ”jämställdist”(en feminist i sin bästa!) kunna rasera ett språks möjlighet till nyanserad beskrivnings möjligheter av verkligheten.
    Bara dumheter av dom som inte förstådd språkets betydelse mer än vad dom själva ska kunna ändra på i någon sorts filosofi?
    LÄR DIG ANVÄNDA språket i stället är det bättre!

    SvaraSvara
     
  24. Språket ska inte vara socialiserande eller avhumaniserande som i detta fall tycks vara(avhumanisera språket för en filosofi?)

    SvaraSvara
     
  25. Märligt betende av Mariel framstå som ”jämställdist”(inbiten feminist) och samtidigt mata gamla radikalfeminst ”galoscher” som matnyttig. Nej ”Jämställdism” går inte ihop med feminismen!!!

    SvaraSvara
     
  26. Hen behövs inte som pronomen. Hen betyder brynsten (SAOL). Visst har vi många ord i svenskan som betyder flera saker, men varför införa ett ord som inte behövs, och därmed göra språket fattigare då dess ursprungliga betydelse kommer försvinna?

    Vill man använda ett pronomen för en person man inte känner till könet på, så duger ”hon” alldeles utmärkt. Jag använder ”hon” för individer av arten människa, aldrig ”han eller hon”. Vet jag något om personen, exempelvis yrket, och jag därmed kan gissa att det högst troligt är en man, skriver jag ”han”. Pronomet avgör inte könet! Min manlighet försvinner inte för att någon kallar mig ”hon” eller ”Fru…” (vilket har hänt, Glenn är ganska neutralt).

    Lär folk att ”hon” eller ”han” beroende på sammanhang och kunskap inte bestämmer könet på individen, det bestäms av personen själv (inte alltid genitalierna)! Blir man kränkt av att bli omnämnd med ”fel” pronomen så har man problem som inte går att lösa genom att förändra andra människors språk.

    Det enda som talar för ”hen” är att det är bättre än ”hon eller han”, som är riktigt jobbigt att läsa och bara krånglar till texter. Å andra sidan har jag känslomässigt svårt för ”hen” på grund av dess feministiska anknytning.

    SvaraSvara
     
  27. Feminismen liksom ”jämställdhet” är numera ett död begepp som anti-intellektuell rörelse att försöka ändra på allt dom inte uppfattar och blocka bort det som inte går att uppfattas av ”feminister”.(Ändra på fysiken lagar eller låta bli?)
    Så enkel har matematiken varit och bättre blir det inte att älta över samma saker år in och år ut och ingenting vettigt blir av.
    Tvätom, blir värre varje år dom har att säga till.

    SvaraSvara
     
  28. Rasister missbrukar svenska flaggan och feminister missbrukar ordet hen!
    Varför ska det behöva vara så svårt att använda saker på ett normalt sätt?
    Nej, allting måste politiseras och användas för att markera ett politiskt ställningstagande!

    SvaraSvara
     
  29. @Bashflak.

    Klockrent.
    Utrum, som bland de germanska språken finns i svenska, danska, norska, nederländska/flamländska och afrikaans, är en sammansmältning av maskulinum och femininum, och det är femininumformerna som överlevt. Den enda maskulinumform som existerar i modern svenska är adjektivböjningar i bestämd form. Alexander den store, men Katarina den stora. Notera att den bestämda artikeln ”den” är lika för båda genus.

    Sedan kan folk i gemen inte skilja på lingvistiskt sexus och lingvistiskt genus.
    Sto och luder är neutrum (genus) men kvinnliga (sexus). Tyskans das Mädchen (flicka, genus är neutrum) är att klassiskt exempel.

    ”Den” på svenska innebär att substantivet endera är maskulint eller feminint, ”det” att substantivet är könlöst.

    Tydligen har man (sic!) börjat byta ut det opersonliga pronomen man mot en.
    ”Man” saknar såväl genus som numerus. ”En”, som förekommer i bl.a. östgötska, är singular. Och jag pratar östgötska bredare än Motala ström… Man och en är inte utbytbara.

    Jaha, vad blir nästa sak som pellejönsarna i genusfarsen ska ge sig på?
    Könsneutrala elektriska kopplingsdon, där har vi ju också hanar och honor.
    Ger mig fan på att ”varje inkoppling är en våldtäkt” där också.

    Jag blir så trött.

    SvaraSvara
     
  30. Jag har för övrigt noterat att ”hen” inte används som pronomen utan som substantiv,
    och då med neutrum-genus.
    ”Vad är det där för /ett hen/?”, ”Men /ditt dumma hen/!” och till och med i bestämd form som ”henet”. Exemplen är från Flashback.

    Minun pitäisi puhua suomea, jossa feministit. Då slipper man lingvistiskt genus.

    SvaraSvara
     
  31. Män finns inte, utom när de gör dåliga saker. Sedan har vi det faktum att feminister inte är de första att konstruera denna sorts ord. En viss politisk rörelse kallade folk oavsett kön för ”kamrater”

    SvaraSvara
     
  32. Ursprunget är transsexuealla inte feminister som jag förstått det så syftet är inte att feminisera pojkar etc. Sen tycker jag inte det är ett nödvändigt ord i sig eftersom vi har ”den”, ”denne”. Men folk verkar ha aversion mot ”den” ordet och att använda det om människor. FÖr att inte tala om ”det”. Tror få människor vill benämnas ”det”.
    Pågrund av dessa hjärnspöken kan det ju vara nödvändigt med ett alternativt ord.

    SvaraSvara
     
  33. Personligen har jag ingenting emot ordet ”hen” per se. Slår det igenom så slår det igenom, och rent tekniskt skulle det fylla en funktion i språket i så måtto att det inte längre skulle bli nödvändigt att skriva ”han/hon” och så vidare. Språkförändringar i sig är inte något man kan göra så mycket åt, men det som irriterar mig är politiserandet av ordet. Därtill så upplever jag att användandet av ordet dikteras von oben och därför tror jag (peppar peppar) inte att det kommer att få något större genomslag utanför de genusradikala kretsarna.

    Jag menar, ingen behövde tala om för folk att skapa verbet ”att facebooka”, det uppstod spontant och naturligt eftersom verbet som sådant behövdes. Jag tror inte på samma mått av framgång hos ord vissa försöker tvinga in med skohorn.

    SvaraSvara
     
  34. Hur könsneutrala ord används i förhållande till manligt kön. Inte ens vid en krigshändelse där 0 kvinnor dör säger man att män dog. Man säger soldater ”soldiers” dog. På en krigskyrkogård med 0 kvinnor begravda säger man inte män ligger begravda, man säger ”folk” (people) ligger begravda.

    Det anses språkligt viktigt att säga ”servicemen and women” om uppoffringar där ”servicemen” står för många gånger större uppoffring. Könsneutrala ord används alltså för att förminska mäns betydelse och framställa män som oviktiga.

    SvaraSvara
     
  35. Jag har länge sett ett behov av ett könsneutralt pronomen för att slippa krångliga omskrivningar som “han eller hon” och liknande (numera måste man dessutom växla mellan “han eller hon” och “hon eller han” för att det inte ska uppfattas som att man premierar det ena könet – knäppt). Ordet “hen” lanserades vad jag har förstått på 60-talet just som en lösning på detta problem, och som sådant fungerar det i teorin bra.

    I praktiken fungerar det inte, då ordet har kidnappats för queernormativa syften och därmed har blivit oanvändbart, i alla fall för mig som är normkritisk mot queernormativiteten. Jag använder därför aldrig “hen” även om jag tycker att det vore bra. När jag pratar har jag märkt att jag oftast använder “den” eller “den personen” i sådana fall när “hen” egentligen skulle kunna användas, men ibland gör jag en omväg av något slag.

    Jag såg nyligen en text där författaren hade skrivit “han, hon eller hen”. Då försvann det ursprungliga syftet med ordet.

    Jag såg någon som föreslog att man skulle kunna lösa problematiken genom att åter ta i bruk ett gammalt pronomen som fanns i svenskan förr i tiden, nämligen “hin” som betyder ungefär “den där”. Det lever kvar idag i uttrycket “hin håle” som betyder “den där hårde” (som är en omskrivning för djävulen).

    Då skulle det kunna bli så här:
    1. “Hen” används när man inte vet könet för att slippa krångliga omskrivningar som “han eller hon”.
    2. “Hin” används för personer som inte vill bekänna sig till något kön.
    3. “Han” och “hon” används som vanligt i alla övriga fall.

    Användning av “hen” för personer där könet är känt (och personen inte själv vill vara könsneutral) är förkastligt och borde aldrig förekomma. S.k. genusdagis är jag starkt emot. Förresten, borde de inte kallas antigenusdagis?

    Jag vill också tipsa om att Språkrådet har skrivit om “hen”: Länk .

    Jag tycker annars att det Glenn och Magnus skrev är bra.

    SvaraSvara
     
  36. Det är genom att inte köpa könsneutralt språk som vi kan påpeka sanningen i denna video. Nämligen att sponsring av (könsneutrala) barn numera styrs av en allt annat än könsneutralt ideologi.

    SvaraSvara
     
  37. Jag har använt hen i snart 15 år, för det tredje könet, dvs i de fall då personen själv benämner sig som varken eller/både och eller då jag misstänkt att det förhåller sig så. Vissa av dessa personer har sedan post-op (dvs efter könskorrigerande kirurgi) varit angelägna om att just benämnas han eller hon (efter mycket kamp och lidande). För mig skulle det vara en förolämpning att kalla dem hen då.

    För mig kan hen alltså inte betyda både tredje könet och han/hon, eller som jag brukar säga att radikalfeministerna inte bara kidnappat feminismen utan även queer. Så vad gäller den ‘tredje betydelsen’ så håller jag helt med Kjell ovan med tillägg att hen som han/hon blir meningslöst då folk läser in just han/hon isf.

    SvaraSvara
     
  38. @Glenn:
    ”Hon” är det korrekta pronomenet just när det uttalat handlar om människan som art eller en obestämd människa (typ Efter att människan lärt sig behärska elden utvecklade hon kokkonsten eller Visa en människa den respekt hon förtjänar) men annars är det könsneutrala pronomenet ”han”. Språket är som sagt i hög grad homonymt, dvs. samma ord har ofta olika betydelser. ”Han” är både ett pronomen som anger en manlig person och ett pronomen som anger en obestämd person. Det är alltså språkligt helt korrekt att säga en person har rätt till kostnadsfri tandvård om han …. ”Han eller hon” behövs egentligen bara om det föreligger risk för missförstånd (vilket t.ex. kan ske om man talar om både bestämda och obestämda personer i samma kontext).
    Jämför med substantivet ”man” i betydelsen av ”person med hankön”, Jag mötte en man på stan och pronomenet ”man” i betydelsen ”obestämd person”, Om man leker med elden får man skylla sig själv.
    (Både ”man” och ”han” används för ”obestämd person” så nu sitter jag och grunnar på varför man använder det ena i bland och det andra i bland. Och vad jag kan se är det väl ungefär så att ”han” som gäller när man syftar tillbaka på någon redan omnämnd, men då borde man väl också säga Om man leker med elden får han skylla sig själv, men det gör man ju inte. Go figure.)

    SvaraSvara
     
  39. Genitivformen torde vara ”hens” på samma sätt som det heter ”hans”. Objektsformen däremot… henom blir liksom fel.

    SvaraSvara
     
  40. Sapias:
    Språkrådet verkar vara partisk i och med att i reklammation gäller INTE att man visa kvitto utan ”hen” måste göra det.
    Vad dumt, vrid och vänd ordet livet ut vetja !!!!

    SvaraSvara
     
  41. @Erik:

    Könsneutrala ord används alltså för att förminska mäns betydelse och framställa män som oviktiga.

    Det håller jag med om, så är det. Men jag ser inte hur hen gör varken från eller till i den saken. Med eller utan hen kan man dölja män.

    Jag använder hen för att jag gillar ordet. Jag tycker det är ett utmärkt sätt att säga ”han eller hon”. Jag inser helt den politiska agendan, men jag kan förkasta agendan och plocka ett russin ur kakan.

    SvaraSvara
     
  42. Hen är för feminismen vad kamrat är för kommunismen.
    Svårare än så är det inte, men lika illa!

    SvaraSvara
     
  43. Lite onödigt vetande:

    I den talade kinesiskan så är det ingen skillnad på han och hon, man har bara ett ord ”Ta”. Skriver man så är det olika tecken.
    Jag gick en kurs i kinesiska för några år sen och läraren hade under sina studier i Kina delat rum med en transsexuell och då var det praktiskt att det inte var någon skillnad på orden Smile
    Ordet kamrat i kinesiskan, ”TongZhiMen”, som Mao på sin tid började alla sina tal med, har på senare tid bytt mening och betyder idag kamrater av det homosexuella sorten Laugh

    SvaraSvara
     
  44. @Mit
    Ja, kolla bara på deras bloggar, på många av dem står det under deras egen personbeskrivning ”feminist och kommunist”.
    Precis som om det skulle vara någon skillnad…….

    SvaraSvara
     
  45. Som många andra tycker jag det skulle kunna vara acceptabelt, och kanske rentav praktiskt ibland, att använda hen istället för han eller hon etc.

    Om hen användes konsekvent i myndighets- och lagtexter, utom i de fall där könstillhörigheten faktiskt ansågs vara av betydelse, skulle det möjligen kunna bli lättare att se vilka värderingar i relation till en persons könstillhörighet, som samhället uttrycker (i sina offentliga texter). Det skulle naturligtvis gå att komma runt på olika sätt, men om denna användning av hen blev konsekvent och ”ärlig”, skulle man i princip, med en enkel sökning på ”han”, ”hon”, ”man”, ”män”,”kvinna” eller ”kvinnor”, kunna plocka fram de ställen i lagen där samhället fäster formellt eller juridiskt avseende vid könstillhörighet. (Med särskild hänvisning till http://www.youtube.com/watch?v=nyIuXavIzOk och http://www.youtube.com/watch?v=hv56uSTg-Rw ).

    I övrigt hade jag (i höstas) en diskussion med skribenten Ellie Nordfeldt på ”Sexistnytt”, angående hennes användande av ordet hen om Pär Ström, som väl beskriver min hållning till saken något mera:

    http://sexistnytt.wordpress.com/2012/11/08/par-strom-ger-upp-igen/

    SvaraSvara
     
  46. Ok så vi har hittat ännu ett argument mot hen. Vissa använder det som ”tredje könet” andra använder det som okänt ”han/hon” med andra ord skapas effekten att man aldrig kan vara säker på vad sjutton personen som använder ordet hen menar och det i sig gör det till dålig kommunikation. Vidare pga otydligheten så skapas en tredje betydelse: Skällsordet, människor säger de inte vill deras son/dotter skall bli en ”hen” De betraktar hen som ett skällsord och användningen som en förolämpning. Vilket såklart går ihop med vad jag sade att könsneutrala ord ofta handlar om att nedvärdera och bagatellisera manlighet.

    SvaraSvara
     
  47. @Mariel
    ”Don’t fix what isn’t broken…”
    Brukar du benämna dina närstående ”hen” i tredje person?
    ”Hen gick till jobbet”, ”Hen sitter och leker”, ”Hen är och spelar boule”.
    För om man inte lever som man lär, så är man en hycklare – som de ledande miljöpartisterna som kör omkring i stadsjeep… Foot-In-Mouth

    SvaraSvara
     
  48. Jag ser fram emot den undersökning som visar att ”hen”-personer är kraftigt underrepresenterade i bolagsstyrelser i jämförelse med kvinnor och män. Det är ju en potentiell skandal redan idag.

    Jag ser fram emot den dagen när feminister vill kvotera in ”hen”-personer (läs tex ”hbqt”) på bekostnad av kvinnor och män så att vi uppnår en sann balans på 33-33-33. Jag vet att detta bara blir 99% och att någon plats kommer bli tom, men det får man leva med i jämställdhetens namn.

    Alternativt kan man kvotera in en ”hum” eller en ”hin” på den platsen, men de kommer ju också ganska snart att vilja få lika många platser som ”hen”-arna. Då löser man detta enkelt genom att man har 20% han, 20% hon, 20% hen%, 20% hum samt 20% hin.

    Simsalabim!

    Sen inväntar jag bara de kränkta ”höm”-arnas protester…

    SvaraSvara
     
  49. @Erik: Håller med dig om att det svårare och svårare. Jag minns att när jag argumenterade för ordet så skrev jag bestämt att det INTE skulle användas när man VET könet. Sen så gör diverse genusfanatiker/feminister det ändå så…

    ja vad ska man säga.

    SvaraSvara
     
  50. @Jonas:

    Lanseringen av ordet ”hen” visade med all önskvärd tydlighet vad den politiska agendan bakom ordet är. Ordet lanserades av feminister och applåderades av alla med åtminstone en kandidatexamen i politisk korrekthet. Snart lanserades även en ”henifierings”-motor som byter ut alla förekomster av orden ”hon” och ”han” mot ”hen” på webbsidor, och detta samt liknande tilltag applåderades frenetiskt av samma grupper.

    Att ordet ”hen” skulle vara politiskt neutralt och inte ha någon agenda bakom är bara struntprat, antingen beroende på okunskap eller illvilja.

    SvaraSvara
     
  51. @Anonym 3456

    Att ordet hen uppfattas som politiskt, förnekas i och för sig inte heller av dess företrädare, åtminstone inte av Ellie Nordfeldt på ”Sexistnytt”:

    …”Vidare är wikipedia sällan klassad som en källa att förlita sig på speciellt inte i politiska sammanhang som detta. Jag väljer ett könsneutralt språk av politiska skäl. Det är inte fel. Precis som wikipedia beskriver är det inte en felaktig användning av pronomen, dock en ovanlig. I detta fall skriver jag ett politiskt blogginlägg och har all anledning att använda mig av det politiska språk jag föredrar, speciellt då jag vet att min politiska sak står i motsatts (sic) till Pär Ströms.”

    http://sexistnytt.wordpress.com/2012/11/08/par-strom-ger-upp-igen/

    SvaraSvara
     
  52. @Dolf

    Människa är hon därför att ordet URSPRUNGLIGEN är ett feminint substantiv. Alla svenska substantiv som slutar med ett obetonat -a och har pluraländelsen -or har varit feminina. Klockan är också hon. Jag som talar götamål kan utan att ens fundera säga att lampa, matta och soffa också är femininum.
    Alla gamla feminina substantiv slutade inte på obetonat -a, men alla som slutar på obetonat -a har varit feminina.

    Jmfr. tyska och de substantiv som slutar på -e.

    SvaraSvara
     
  53. För mig är ”hen” inget annat än ett politiskt slagord, hade vi haft ett praktiskt behov så hade vi redan haft ett ord för det.
    Så för mig är det ett sätt att påtvinga folk ett ideologiskt ställningstagande och jag tycker det är rent ut sagt vidrigt.

    Fråga er själva, i finskan så har vi ett könsneutralt pronomen.
    Tror ni på allvar att HBTQPRSKWRA-personer har ett så mycket lättare liv i Finland pga detta?

    Som min morfar brukade säga: Fjask!

    SvaraSvara
     
  54. För övrigt så anser jag att det finns behov av ett könsneutralt invektiv i stil med gubbslem, så mitt förslag är henslem.

    SvaraSvara
     
  55. @MarcusE: Varför inte fråga ”Hur gammalt är ert barn?”? I min mening så behövs inte ordet hen för att skapa en könsneutral mening. I frågan ovan så får man troligen ett svar som ger en hint om vad föräldrarna väljer att beteckna sitt barn med, vilket även inkluderar hen.

    SvaraSvara
     
  56. Jag tycker det är lite fascinerande med hen debatten, då jag själv hade en period för sisådär 15-20 år sedan då vi använde de engelska motsvarigheterna i en del usenet diskussionsgrupper relaterade till icke-mainstream sexualiteter och förhållanden.

    Könsneutrala pronomen har en del fördelar när man djupdyker i diskussioner om förhållanden där parternas kön kan variera och är underordnat andra aspekter man diskuterar. Då händer det att man börjar använda hans/hennes, dennes, och andra konstruktioner till en grad som helt enkelt blir opraktiskt, upprepande och konstlat. I vardagligt tal räcker de normala omskrivningarna alldeles utmärkt, så man kanske mer kan betrakta det som ibland användbara facktermer.

    Liksom de flesta andra facktermer är det dock inget som är till någon större nytta för t.ex dagisbarn, då de knappast kommer att ägna sig åt den typen av diskussioner på många år.

    Men då jag redan vart där ett varv har jag inga egentliga känslor för eller emot användandet. Språk förändras inte för att någon känner för att förändra det och svänger runt med nya ord på seminarier eller några udda förskolor. För att förändring skall ske i det allmänna användandet krävs att förändringen reflekterar ett faktiskt behov, där de nya orden tjänar sitt syfte bättre än de gamla. Könsneutrala pronomen har användningsområden där de är mer praktiska, men jag tvivlar på att den genomsnittlige svensken kommer befinna sig i den typen av situation så ofta att det räcker för att få ett varaktigt genomslag i normalt språkbruk.

    SvaraSvara
     
  57. Pingback: 17 fel gör inte ett rätt. | Malte on the Roxxx

  58. Jag känner personligen att iom att både feminister och andra har börjat använda ordet som ett skällsord (mot exempelvis Blondinbella) så har ordet tappat all användning för min del. Jag kan se poänger med att kunna använda det för personer som inte känner sig som vare sig män eller kvinnor men förutom det är jag överlag skeptisk. Dock nu är ordet förstört .. ungefär så känner jag

    SvaraSvara
     
  59. ”Hen” lär inte sluta att använda argument för sin ”hen” hur ”hen” än vrider och vänder för eller mot att ”hen” använder ”hen”, så ”hen” lär vara en styvmoderlig ”hen” person som ”hen” i allmänhet och inte vill ta ställning men att ”hen” ska vara den som ersätter ”man” som är SÅ elakt använd mot ”hen” att det inte förslår!!!!
    FRAM med ”hen” i stället för ”man” för dem som inte förstår sig språket utan är hjärntvättade för ”hen” som ”frälse” för det absoluta språket(Som det absoluta och slutgiltiga ”lösningen”))

    SvaraSvara
     
  60. Proletarära diktaturens DAMTIDNIG(genusdebatten!) har fått genom sin lustmäte igen och uppfylld sin uppgift i och med att alla kunnat meddela sig med och att alla kunnat läsa kommentarer som inte är emot ”feminism” eller ”hen” mm. mm. utan är lika för alla ”facisterier” mm……
    Men sådant är arbetarrörelse i dag…..

    SvaraSvara
     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Klicka för att sätta in Smiley

SmileBig SmileGrinLaughFrownBig FrownCryNeutralWinkKissRazzChicCoolAngryReally AngryConfusedQuestionThinkingPainShockYesNoLOLSillyBeautyLashesCuteShyBlushKissedIn LoveDroolGiggleSnickerHeh!SmirkWiltWeepIDKStruggleSide FrownDazedHypnotizedSweatEek!Roll EyesSarcasmDisdainSmugMoney MouthFoot in MouthShut MouthQuietShameBeat UpMeanEvil GrinGrit TeethShoutPissed OffReally PissedMad RazzDrunken RazzSickYawnSleepyDanceClapJumpHandshakeHigh FiveHug LeftHug RightKiss BlowKissingByeGo AwayCall MeOn the PhoneSecretMeetingWavingStopTime OutTalk to the HandLoserLyingDOH!Fingers CrossedWaitingSuspenseTremblePrayWorshipStarvingEatVictoryCurseAlienAngelClownCowboyCyclopsDevilDoctorFemale FighterMale FighterMohawkMusicNerdPartyPirateSkywalkerSnowmanSoldierVampireZombie KillerGhostSkeletonBunnyCatCat 2ChickChickenChicken 2CowCow 2DogDog 2DuckGoatHippoKoalaLionMonkeyMonkey 2MousePandaPigPig 2SheepSheep 2ReindeerSnailTigerTurtleBeerDrinkLiquorCoffeeCakePizzaWatermelonBowlPlateCanFemaleMaleHeartBroken HeartRoseDead RosePeaceYin YangUS FlagMoonStarSunCloudyRainThunderUmbrellaRainbowMusic NoteAirplaneCarIslandAnnouncebrbMailCellPhoneCameraFilmTVClockLampSearchCoinsComputerConsolePresentSoccerCloverPumpkinBombHammerKnifeHandcuffsPillPoopCigarette

Subscribe without commenting