Eders Ödmjuke sörjer en annan ödmjuk berättare
Bog som haver Eders Ödmjuke kär,
se till honom som berättare är.
Vart han sig i världen vänder,
feminister perverterat rättvisan skänder.
Våldet kommer, våldet går,
feministisk vänstermaffia, den består.
Jag lider, jag kvider. Jag vrider mig i outhärdliga plågor.
Det finns gränser som aldrig får överträdas, inte ens av Eders Ödmjuke. Men givetvis finns det fanatiskt indoktrinerade individer som inte skyr att kränka det heligaste av heliga.
@cbperlenberg A Clockwork Orange sätter vi upp på Backa Teater med premiär 6/11. Med feministisk samtidsanknytning. Välkomna! @fogelklou
— Björn Sandmark (@BjornSandmark) September 10, 2015
I maktlös förtvivlan skriker jag ut min protest mot skyn.
Och världen gick sönder ...
Där går min gräns för yttrandefrihet. Det borde fan i mig vara olagligt att göra feministisk teater av Clockwork Orange.
Vad kommer härnäst, Sjunde inseglet i feministisk uppsättning? Döden som kvinna?
Ja just det. Fast Neil Gaimans död, med sina tilltalande kvaliteter, utgör en passande kontrapunkt till livets lidande. Jag finner hennes omfamning särdeles lockande efter den tillintetgörande chocken i gårdagens kulturnyheter.
Döden går stilla fjät, runt gård och stuva. Kring jord som sol’n förlät, skuggorna ruva.
Alex, fräls mig från den politiskt korrekta godheten!
©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.
Det är dock intressant, att så fort feminister skall ”Skapa” något så brukar de ofta ta något en man gör. och sedan förvränga det till en feministisk variant.
Du ser sällan att någon av dem skapar något nytt på egen hand, utan att de använder en manlig förlaga.
Lite märkligt?
@Genusföljaren:
Skulle väl vara Solanas och SCUM i så fall. Fast det är klart, hon var ju inte först med gasen hon heller …
Medans vi skötte om fåren funderade jag på vilka pjäser jag kunde komma på med feministiskt tema, och utan vara byggda på någon annans mtrl.
Möjligen kan väl pjäsen som mobbade Ström vara ett exempel, hur mycket värde den nu hade? Och sedan finns det säkert någon alternativ pjäs om menstruationen som de håller som yppersta konst (Konstigheter)
Men sedan blir det tunt känns det som?
PSS, en helt annan sak?
Är det något som vinglar med GD? Jag får upp samma fel hela tiden när jag går in på sidan. ”Fatal error: Allowed memory size of 268435456 bytes exhausted (tried to allocate 71 bytes) in /home/genusdeb/public_html/wp-includes/wp-db.php on line 2255”
Blir samma fel vare sig jag är hemma eller på arbetet.
MVH
@Genusföljaren: Får också upp det där ”Fatal error:,,,”,
men andra gången funkar det. Så stäng ner, och klicka på länken en gånt till.
Varför inte vara banbrytande och göra Pippi till kille,men jag misstänker att feminister inte skulle vara så förtjusta i det.
@Alice i Underlandet: ’
Löser det på det sättet, brukar ta 2-3 försök så funkar det igen.
MVH
Hej.
Det kan väl vara käckt ibland att byta kön på karaktärerna i en historia om man vill provocera, men ändrar det i det här fallet på bokens berättelse, om alla män och kvinnor byter kön? Är det egentligen relevant för det som historien om Alex diskuterar? Särskilt för feminister borde hela diskussionen lägga sig farligt nära den sorts essentialism och förutsättande av stereotypt kvinnliga respektive manliga beteenden de annars säger sig vara motståndare till, vare sig det är beteendet i sig eller tolkning av detsamma enligt könad mall. Det verkar fantasilöst och fegt att bara kopiera, om det är så det ligger till.
Kanske är det en diskussion om fri vilja kontra social programmering man avser utforska? Förhoppningsvis läser de i så fall boken och författarens kommentarer; om mitt minne inte sviker mig så var just en av poängerna att Alex gör det han gör med lust och av egen vilja, inte till följd av konditionering, och slutar först när han blir uttråkad av ultravåld. (Vill också minnas att den amerikanska och den brittiska utgåvan skiljer sig åt i slutet.) Eller kanske man skall utforska de tecken på totalitarism som antyds i meta-texten; kanske rentav kritisera den mjuka socialismens ’järnhand i sammetshandske’ rentav?
Fast det är nog bara ett könsbyte av filmen det är frågan om. Kanske de kunde följa upp med en könsbytt version av ’The Dice Man’?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Att bara byta kön på personerna kan väl ge en ny vinkling kanske, men att det skulle vara spännande,nytänkande eller provocerande, nope. Det var länge sedan. Nu är det mest irriterande.
Kan denna teater-uppsättning vara ett led i att närma sig och normalisera auktoritära metoder, inspirerade av Feministiskt Initiativs tankar på ”omskolning av män”?
Teaterkritikern Anna Hedelius verkar inte utesluta möjligheten (från Youtube-videon ovan):
Jag gissar att inställningen till denna möjlighet, för många kommer att vara beroende av en kombination av vilken grupp eller vilken ideologisk strömning, som för tillfället dominerar i ett samhälle, och vilken grupp eller ideologisk strömning i detta samhälle, som man själv tillhör eller identifierar sig med. Andra kommer att ta avstånd från möjligheten, helt och hållet, av etiska skäl. Själv tycker jag att det är oroande att personer inom svenskt kulturliv, verkar umgås med tankar på denna möjlighet, som väl i detta fall måste antas gå utöver den sedvanliga kulturella och mediala propagandan, och inkludera fysiskt tvång, våld och tvångsmedicinering etc?
@Rikard:
Som jag fattar det är det inte en teateruppsättning av Clockwork Orange i sig självt, utan en pjäs som utspelar sig runt Clockwork Orange. Om jag fattat det rätt så är handlingen i pjäsen att några tjejer som är i fängelse skall sätta upp Clockwork Orange som pjäs. Det är alltså någon slags meta-pjäs. Och jag vet ärligt talat inte om pjäsen är särskilt feministisk eller innehåller en massa genustänk. Jag försökte hitta något om det, men det enda nappet jag fick på den sidan var just tweetet som är med in inlägget. Jag var bara tvungen att lägga in ett protestutbrott som en ren principsak.
Det är fullt möjligt att det är en bra pjäs. Jag fick bara obehagliga vibbar av inslaget på kulturnyheterna för att man bytt till fyra tjejer, med tanke på hur urvalet av nyheter brukar vara på kulturnyheterna så … (Annars finns det ju faktiskt en porrfilmsvariant Clockwork Orgy, med fyra tjejer.)
Jo, det stämmer, den brittiska och amerikanska första-upplagan skiljer sig åt i att sista kapitlet togs bort i den amerikanska upplagan. Det är den amerikanska upplagan som filmen följer (och den svenska översättningen på W&W från 1972, jag vet inte om det förekommer en svensk översättning med alla kapitel).
Det engelska originalet har 21 kapitel, och det finns en symbolik i antalet kapitel, bl.a. för att myndighetsåldern då var 21 år. Tror också (fast långt ifrån säker) att boken avsiktligt är i tre delar om 7 kapitel var.
Jag får lov att säga att jag tycker att filmens avslut passar bra för filmen, men föredrar bokens avslut i bokform. Jag har lite svårt att föreställa mig filmen med det sista 21a kapitlet, och samtidigt tycker jag att berättelsen i bokform känns mer avrundad och fullständig med det 21a kapitlet. (Jag har både den svenska versionen med 20 kapitel och en brittisk penguin med 21 kapitel i min bokhylla, plus att jag har filmen på DVD, men det behöver väl knappast sägas.)
(Och för dem som sett filmen men aldrig läst boken, i det 21a kapitlet återger Alex hur han skaffat sig ett nytt gäng ”drogisar”, men han har börjat vända och ”bli god” av egen kraft. Livet med våld och droger har förlorat sin lyster, och han börjar känna en längtan efter att stadga sig, bilda familj och leva ett produktivt liv. Och boken slutar i stort sett något i stil med Alex säger adjö till läsaren, han har nu berättat sin berättelse och tänker gå vidare med sitt ”nya äventyr”, och där kommer vi inte längre att få följa honom.)
@Genusföljaren, @Alice i Underlandet:
Ja, jag har en del problem att ta itu med, men kommer inte att ske på den här sidan nyår (om det inte är något som blir absolut tvingande), men jag planerar att strukturera om mitt GD-arbete vid årsskiftet, så förhoppningsvis ska jag kunna ta tag i irritationsmomenten då.
@John Nilsson:
Nja, tror inte man ska läsa in för mycket i vad Anna Hedelius säger. Det är ju faktiskt det som är själva temat för Burgess ursprungliga berättelse. Så Hedelius kommentar blir ganska naturlig utifrån den kontexten.
@Rikard:
Intresanta frågor du ställer upp där!
Förövrigt måste jag erkänna att ”The dice man” (Tärningsspelaren på svenska) var en bok som jag både skrattade oerhört av när jag läste den. Men det var även en bok som verkligen fick mig att ifrågasätta vardagen och vad folk gör.
Man ställde sig ofta frågan om vad skillnaden mellan att låta en tärning avgöra sitt val, eller att låta en sekteristisk/religös åsikt styra utfallet. Vad är skillnaden, och väljer jag egentligen själv? Eller är det redan valt åt mig sedan tidigare.
Och till sist, spelar det någon roll?
Förövrigt så spelar det nog ingen roll, vilket kön ”tärningsspelaren” hade varit? Det var mer en fråga om valet och dess problem. än om vem som valde i det fallet.
MVH
Jag har bara läst den svenska översättningen och sett filmen och det är för många år sedan.
Men jag ser väl boken lite som barn av sin tid där samhällsdebatten uteslutande handlade om att ondska endast har med ens sociala uppväxtmiljö att göra(ingenting det finns en njutning med)och att hårda straff istället skulle ersättas med mjuka värden av utbildning och uppfostran detta drar Burgess till sin spets,han pekade på den självgoda konsensus som rådde hos kultureliten i denna fråga vilket skapade stora rabalder.Men dessa frågor är ju ständigt återkommande därför blir det säkerligen en klassiker enligt mig.
@Genusföljaren:
Jag antar att det är Luke Reinhards(?) bok ni talar om. Evigheter sedan jag läste den. Jag har i sig självt inget problem med att man använder en tärning för att fatta beslut, det leder ju om inte annat till ett intressant och variationsrikt liv … men, vad fan, han börjar ju hela tärningsäventyret, om jag minns rätt, med att gå in och våldta grannen. Och har väl andra liknande dumheter för sig.
Det är ju en grej att kasta tärning med sitt eget liv, men jag vill minnas att vad som beskrivs i boken i många hänseenden är sociopatiskt.
@michael:
Det finns en bakgrund till boken som kan vara bra att känna till i sammanhanget. Det var inte så att Burgess kokade ihop historien som något abstrakt experiment. Enligt Wikipedia inspirerades Burgess till historien av att hans första fru blev misshandlad av ett gäng amerikanska militärer som var stationerade i England under andra världskriget. (Jag har för mig att jag sett andra uppgifter om detta, att det skulle handla om ett gäng ungdomar som gav sig på henne när han var stationerad i Burma, men jag kanske blandar ihop saker, i alla fall åkte tösen på däng.)
Det finns ju en ganska tydlig självreferens där boken biter sig själv i svansen (vilket tyvärr inte framgår i filmen), författaren som de överfaller och vars fru de våldtar och som Alex sedermera återkommer till skriver på en bok vars titel är just ”A Clockwork Orange” och som handlar om just det som boken handlar om. Det vill säga Burgess bok förekommer i boken. Och det framgår också att boken handlar just om det etiska dilemmat med att ”bota” brottslingar. Själva titeln ”A Clockwork Orange” skall dels ha sitt ursprung i ett cockney-uttryck ”queer as a clockwork orange” och dels vara valt för att det har associationer till Pavlovs betingade reflexer.
Nu är det ett tag sedan jag läste boken sist, men om minnet inte sviker mig är det så att författaren (i boken) argumenterar emot Ludovicobehandlingen och menar att hjärntvätten är fel, men sedan utnyttjar han själv Alex för sina egna politiska mål. Vilket jag uppfattar som att Burgess ville visa på att själv upplever en inre konflikt i frågan, han är å ena sidan en förkämpe för människors fria vilja och ansvar, å andra sidan drivs han av hämndlystnad pga. våldet hans fru utsatts för.
Men alla analyser åsido, både boken och filmen har hittat en djup resonansbotten hos mig. Jag bokstavligen (pun not intended) älskar bägge.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
”Nja, tror inte man ska läsa in för mycket i vad Anna Hedelius säger”…
Jag tänker att hon inte skulle tycka det var så ”intressant”, i ett läge där hennes egna värderingar eller personlighet/kön etc, skulle vara ifrågasatta eller riskera att bli föremål för tvångsmetoder från samhällets sida.
Kvinnor erövrar ständigt nya ”klassiskt manliga” arenor, men en sådan arena som de ännu inte dominerar är detta med våldsutövning i samhällets namn. Jag tycker mig se tecken på att detta ändå är på gång, något som finns som en nyfikenhet bland somliga kvinnor. Hyllandet av SCUM-manifestet för några år sedan kan väl vara en del i detta. Maria Svelands bok Befrielsen från i somras, kan vara en annan. Bloggaren Arsinoe/Fanny Åström gjorde väl också trevare åt det hållet, som jag tror att du själv skrev om för ett tag sedan. Men låt oss hoppas att jag överdriver och har fel…
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Hej.
’Clockwork Orange’ är en kär favorit för mig. Av flera skäl. Jag har som sagt svårt att föreställa mig att det är någon särskild vits med att bara byta kön på karaktärerna. Inte heller skulle en sorts utflykt i historiens fiktiva England, med ett kriminellt gäng tonårsflickor, med våldtäkter, rån och mord, och hur motsvarande ’karriärväg’ skulle se ut. Vad de skulle kunna göra som kunde vara intressant hade varit att gestalta berättelsen ur offrens synvinkel; Alex familj, hans socialarbetare, diverse devotchkas (fö ett bra band, om man gillar punk) och nevestas.
Det är synd att det verkar som om de inte törs gå på djupet och dekonstruera sina egna föreställningar; förståelse och kommunikation kräver ju också att se sig själv i andra, såväl som det omvända.
Jag tror inte filmen mått bra av det sista kapitlet; hela den utveckling som där antyds kräver en helt annan film som fond, eftersom det är en egen berättelse. Omvändelse från ondska? Ånger och botgöring? Eller bara en axelryckning för att han är uttråkad och nu söker nya äventyr och mer sofistikerade kickar? Hursomhelst blir det material till en till film. Däremot driver det hem poängen om att oavsett hur vi påverkas av vår omgivning, av dessa förkättrade ’strukturer’, så måste samhället bygga på att det är vi som väljer, eftersom det är vi som agerar, inte strukturerna. När boken var ny var ju en del av protesterna fokuserade på att Alex hade finkulturella aspirationer, var sofistikerad, och inte en sluskig buse, som Dim eller Billy. Den som bryter mönstret för den ram som den som har tolkningsföreträdet sätter upp straffas alltid, oavsett ideologisk färg.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Njae, varför krångla till det?
http://www.bonton.se/gallery.asp?id=1197&g=66-stenald|1
Antonia Block: Du sysslar med normkritik, inte sant?
Döden: Hur vet du det?
Antonia Block: Åh, jag har ju läst det i ETC och hört det i P3.
Döden: Ja, jag är verkligen en ganska skicklig genusvetare.
Antonia Block: Du kan ändå inte vara skickligare än jag.
Döden: Varför vill du diskutera den sanna vetenskapen med mig?
Antonia Block: Det är min sak.
Döden: Det har du rätt i. Förlåt härskartekniken.
Antonia Block: Villkoret är att jag får leva så länge jag säger mindre som är vettigt än du. Nämner du SD, friar du mig.
[Block räcker fram båda sina händer. Döden pekar på en av dem och får rosa.]
Antonia Block: Du fick rosa.
Döden: Det passar ju bäst så. Inte sant?
@Genusföljaren: Hej.
Instämmer helt, inte spelar det biologiska könet någon roll i historien. En feministisk infallsvinkel vore snarare att belysa just detta, och arbeta för en stark kvinnoidentitet med många positiva egenskaper syftande till självbestämmande och självförtroende, inte att destruera manlighet och mansroller på ren princip.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@Rikard:
The Violent Years
https://en.wikipedia.org/wiki/The_Violent_Years
med manus av Ed Wood kommer nära. Är inte så bra, eller snarare är såpass ”inte bra” att den var med i ett avsnitt av MST3K. (Ni stödjer väl kickstartern?)
@Tallskog:
Bonton förnekar sig inte!
Särskilt mycket längre har vi inte kommit.
@Kristian: För helsike, ge dem inga såna idéer!
Ja det intressanta är att boken kan användas mot det politiskt korrekta och feminismen med dagens förskola/skola som vill domesticera pojkar till att tänka rätt.
Kanske har dom som satt upp pjäsen inte riktigt förstått detta,därför är den kvinnliga recensenten på kulturnyheterna lite tveksam eftersom hon ser det som en framkomlig väg för det framtida feministiska lyckoriket
Det är synd att det är lite för långt bort och min ekonomi är lite för taskig, jag skulle vilja se föreställningen. Som det är nu vet jag egentligen inte vad jag talar om.
Det är inte riktigt som med Andrea Edwards SCUM, som i princip bara är en teatralisk uppläsning av Solanas verk, så där kan man utifrån att ha läst Solanas verk och de korta glimtar man sett från föreställningen ha en ganska bestämd uppfattning om saken.