Feministiska fingrar
avatar

Dolfs logo

Eders Ödmjuke är klåfingrig

Jag tipsades av en läsare om en intressant studie som har mätt fingerlängdsförhållandet hos feminister och funnit att de har maskuliniserade hjärnor. Studien ifråga är Feminist activist women are masculinized in terms of digit-ratio and social dominance: a possible explanation for the feminist paradox, och för den som är intresserad så rör det sig om ett tiotal sidor på engelska.

Jag måste erkänna att jag inte läst den själv, men några tankar presentera spontant sig själva.

Är det därför feminister är så negativa till män? De hamnar i en konflikt mellan sin feminina kropp och maskulina personlighet, och istället för att älska båda sina sidor ser de sig själva som missfoster och väljer att hata den främmande sidan.

Och så har vi då alla butchiga lebbor …
Butch_Femme_Society_by_David_Shankbone

Publicerat i Dolf Märkt Permanent länk

Om Dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

Hjärtlös filantrop och altruistisk cyniker                                                                                  Minimal moderering begränsad till rena nödvändigheter.                                                         Skitstövlar åker ut permanent med en fet spark i ändalykten.                                                   e-mail: dolf.gd@hotmail.com

Kommentarer

Feministiska fingrar — 6 kommentarer

  1. butchlebban… [homoaggressivus dåligt’ölsinnus] kan de möjligen vara nitlotten i genus-lotteriet?

  2. Artikeln nämndes i kommentarsfältet hos Toklandet. Jag bidrog med en länk till en rapport som kartlägger vilka egenskaper som samvarierar med 2D:4D.

    Kontentan är ungefär att 2D:4D korrelerar väldigt väl med vissa hormonrelaterade skillnader – inte minst sexuell orientering – men inte med alla. Det har förmodligen att göra med timing, när i fostrets utveckling olika egenskaper påverkas mest.

  3. Helt poänglös artikel-

    Butch=\=feminist.

    Vore det inte bättre att pressa på att de flesta människor främjar kvinnor framför män?

  4. @Chr Ewrk:

    Vad ger en sådan här forskaning?

    Forskning i sig behöver inte ha något mål, annat än att formulera frågor och söka svaren.

    Frågan här är i stort sett varför så få kvinnor vill identifiera sig själva som feminister, när feminismen sägs representera deras bästa intressen. Ett förslag på förklaring är att feministiska aktivister inte är representativa för majoriteten av kvinnor – att de är mer maskuliniserade än genomsnittet och därför värderar typiskt manliga val högre.

    The feminist movement purports to improve conditions for women, and yet only a minority of women in modern societies self-identify as feminists. This is known as the feminist paradox. It has been suggested that feminists exhibit both physiological and psychological characteristics associated with heightened masculinization, which may predispose women for heightened competitiveness, sex-atypical behaviors, and belief in the interchangeability of sex roles. If feminist activists, i.e., those that manufacture the public image of feminism, are indeed masculinized relative to women in general, this might explain why the views and preferences of these two groups are at variance with each other.

    Det en forskare frågar sig, är om ett sådant påstående är testbart. En metod att mäta graden av ’maskulinisering’, inte mist hos kvinnor, är just längdrelationen mellan pek- och ringfinger. Det är ett enkelt test, och i det här fallet fick man ett mycket tydligt resultat i linje med hypotesen.

    Nästa steg vore att försöka reproducera resultatet, såväl under liknande förutsättningar (replikering) och under andra omständigheter, t.ex. med ett större urval, eller med ett varierat urval. Syftet vore att dels verifiera att utfallet inte bara var en engångsföreteelse, och dels att försöka ringa in vad det faktiska sambandet är, genom att testa alternativa förklaringar*. Man skulle också kunna utöka med andra tester än 2D:4D, eftersom detta test bara är markör för vissa typer av egenskaper.

    Dilemmat är förstås att väldigt få verkar intresserade av denna typ av forskning, eftersom svaret inte tycks bli det man ville ha. Då får vi ofta istället studier som redan från början bestämt sig för att man skall hitta bevis för att påståendet inte stämmer. Då har man lämnat forskningen och givit sig in i politiken.

    * En sådan förklaring skulle kunna vara att de man testade här inte var representativa för den större gruppen feminister, kanske för att just den konferens man besökte lockade en specifik grupp betydligt mer än andra. En annan begränsning var att man testade bara de som anmälde sig frivilligt.

  5. @Andreas:

    Vore det inte bättre att pressa på att de flesta människor främjar kvinnor framför män?

    Det framhåller vi också rätt ofta. Men frågan är förstås vad det i sig leder till för slutsatser.

    En sak vi brukar hävda är just att feministiska aktivister inte är representativa för hur majoriteten av kvinnor tänker och prioriterar, och att detta i sig skulle kunna förklaras delvis med att kvinnor ogärna går i polemik med andra kvinnor, och att denna kollektivistiska tendens bidrar till att de mest extrema och högljudda lyckas armbåga sig fram till rodret och ta över skutan. Ungefär som det brukar bli i många kollektivistiska ideologier.

    Men förklaringen i sig vilar på antagandet att feministiska aktivister inte är representativa för majoriteten kvinnor – något de själva naturligtvis förnekar. Det vi kan peka på är hur majoriteten av kvinnor tycks prioritera, baserat på studier av ämnespreferenser, partner- och karriärval. Ett motargument är att dessa kvinnor skulle ha blivit socialiserade av Patriarkatet att välja så, och alltså inte är fria i sina val. De feministiska aktivisterna skulle då vara de som lyckats ’befria’ sig från den destruktiva programmeringen, t.ex. genom genusvetenskapens kloka inflytande.

    Den här studien fann en stark avvikelse från det normala hos de kvinnor som testades, dvs en tydlig indikation på att just detta urval inte var representativt för kvinnor i stort, baserat på ett test av en egenskap som vi vet differentieras i fosterstadiet – alltså inte som ett resultat av social påverkan.