(Lite som respons på Mariels tidigare inlägg.) En gång kom en kvinna fram och pratade med mig, jag hade under några dagar haft chansen att lära känna henne ytligt. Hon var förbannad på en av mina vänner som nästan ”dreglat henne i uringen”. Jag var helt paff!
Hon var visserligen ganska attraktiv, men inte för honom. Han hör till den sorten som hellre kastar sina blickar efter snygga män, och alltid har gjort det sedan han i grundskolan insåg att flickorna inte alls hade någon ögonfröjd att erbjuda.
Han brukar själv ofta vara ganska prydlig. Dock inte denna dag! Han var utarbetad och led av sömnbrist samt hölls just på att hämta sig från en smärre maginfektion. Med andra ord såg han risig ut och utsöndrade, trots klanderfri hygien, ett antal odörer som man normalt inte skyltar med.
Jag förklarade vänligt: Nej, han är inget stinko, bara taskig i kistan idag. Och åter nej, om hans blick föll över bysten din så var det en ren tillfällighet. Hon godtog min förklaring, och inom någon vecka var de goda vänner och missförstånden var utredda.
Denna lilla händelse är en av många orsaker till att jag frågar mig om ”den manliga blicken” finns någon annanstans än i mottagarens huvud. Denne kan orimligen veta vad som rör sig i betraktarens huvud, bara gissa. Och denna gissning är också sprungen ur mottagarens huvud… Därav tror jag inte på dess existens, annat som en idé. Och blir man störd av detta så bör man fundera över sina egna tankar/känslor istället för att försöka syna andras. (”P” och AV/Anders tömde ut detta ganska väl.)
Men visst, alla lägger emellanåt blickar efter de som är vackra. (Eller iofs av andra orsaker också.) Likaså blir de allra flesta också mottagare av sådana blickar ibland, såtillvida att vi inte diskvalificerat oss med ett fullständigt ovårdat yttre. Då drar vi till oss blickar av andra skäl istället.
Men uppmärksamhet då? Vari ligger problemet egentligen? Är inte detta i botten en förutsättning för parbildning och fortplantning? De vackraste människorna av båda könen får sin fägring beundrad i överkant, och de helt ovackra får knappt någon uppmärksamhet alls på temat. Tror att det senare är det värre. Nä, det är inte rättvist, men ingen har sagt att så skulle vara heller.
Personligen, som den (egocentriska?) man jag är så har jag alltid tagit dylik uppmärksamhet som beröm om jag anar att den är positiv. I annat fall struntar jag i den helt. Och då heterosexuella män inte bedömer varandra som kvinnor gör så är denna aspekt obefintlig.
Hur det är med homosexuella blickar har jag aldrig hört något om. Troligen för att de enda som verkligen ser spelet själva deltar i det, om man inte får regelboken upptryckt i näsan.
Teo
Lite annekdotisk bevisföring:
I Finlands ledande morgontidning skriver en kvinna kolumner där hon upprepade gånger förfasat sig över mäns blickar. Hon var för en 10-15 år sedan riksdagsledamot och väckte på den tiden stor uppmärksamhet med sitt klädval, som var av det minimalistiska slaget. På den tiden störde tydligen inte blickarna henne, snarare tvärtom. Idag drar hon inte längre till sig blickarna på samma sätt, vilket får mig att undra om det finns något samband mellan detta faktum och valet av ämnet för utgjutelser i media.
http://miratech.com/blog/eye-tracking-men-are-pervs2.html
Med tanke på rubrik och slutsats verkar denna undersökning kanske något oseriös och 200 nånting testobjekt känns lite tamt men visst tror jag det är så att vi tittar olika mycket på olika saker män och kvinnor. Jag vet hur jag själv är, skäms lite ibland men harväldigt svårt att inte titta bara lite till när det finns nån med alldeles särskillt vackra och ofta utstickande och runda former.
En intressant fråga jag skulle vilja höra mer om är ifall män verkligen föredrar den smala anorexia modellen? jag upplever att lite former är att föredra i min bekantskap men det är vä en massa mode och kultur i detta kanske. Jag tror dock inte att anorexiamodellen är en manlig fägring eller därmed en patriarkal struktur ala feministerna.
Jag har under mitt liv känt några unga kvinnor med påtagliga ätstörningar. Låt oss säga att ingen av dem har haft pojkvän vid tillfället. Men det går ju att hävda slump om man vill.
Jag håller med dig om att den länken är av begränsat värde. En fingervisning kanske. Men då den också visar skillnader mellan kvinnor från olika länder så undrar jag vad resultatet EGENTLIGEN visar. SOm politisk skribent kan jag spåna, men iklädd forskarrock skulla jag säga att det inte visar just något alls ännu.
Teo
Kan det vara så att det är mindre attraktiva kvinnor som klagar på att män tittar på kvinnor, dvs avundsjuka?
Känns logiskt – en kvinna som lägger tid på att göra sig vacker, eller helt enkelt knäpper upp blusen lite, kommer knappast klaga på att detta har en framgångsrik effekt på den manliga befolkningen.
Ang länken. Flera av parterna bakom underökningen är någon form av marknads-/trendundersökningsföretag. I det syftet är undersökningen kanske användbar. Men det är en helt annan fråga. Jag skulle inte våga använda den.
@Petter: Notera också att de inte jämförde med hur det såg ut när de kollade på en man. Att man anser att män är perverse för att de kollar på ett bar stora ihoptryckta bröst mer än kvinnor visar väl på ett bias mot män. Kollar jag på sådana bröst är det inte pga perversion eller kåthet, utan av andra anledningar.
@Pinjata: Jo, men jag har nog sett folk som klagat: Man kan ju inte gå med urringat längre som män glor. En del verkar helt omedvetna vilka signaler de sänder ut. Det kan ju bero på att de inte riktigt har kontakt med sitt biologiska jag och tror att de gör allt för att de bara vill det. Dvs de vill bara vara lite fina och ej ha uppskattning av ”fula” män, och blir arga när effekterna av de signaler de sänder ut står i kontrast med deras vilja.
Jag har pratat med socialkonstruktivister som inte förstår varför de exploderar på sin partner för en skitsak efter en taskig dag på jobbet. Och med de som tror de blir kära i den de vill bli kära i. Att ta upp t-shirttesten (feromoner), att kvinnor synkroniserar menscykeln i nära grupper eller omedvetet visar mer hud vid ägglossning är ett rött skynke. De förstår inte riktigt hur de själva fungerar och blir förvirrade när det inte alltid blir som de vill. Då är det nån annans fel. Förstår man sin biologi kan man också välja att följa eller låta bli. Då kan man lättare sända ut samma signaler i överensstämmelse med sina intentioner. Kroppen och munnen har samma budskap. Det skulle säkert underlätta deras liv en hel del.
Till att börja med ska vi inte använda uttrycket ”den manliga blicken” eftersom det är ett accepterande av feministiskt nyspråk.
Möjligen kan vi säga ”den så kallade manliga blicken”.
Vi använder ju inte ”patriarkatet”, ”strukturer” osv utan att visa att vi inte tror på orden, eller hur?
Sen att vissa ”skäms” för att de kollar in tuttar el motsv gör mig beklämd. Vadå ”skäms”? FÖR VAD?
Som väldigt heterosexuell man vore däremot väldigt intressant att höra vad homosexuella män och kvinnor har för erfarenheter i denna fråga!
Vänligen CK
Mina personliga erfarenhet är att då jag bär kostym och är välklädd så bildligen trycker kvinnor sin urringning i ansiktet på mig eller på andra sätt exponerar sig själva väldigt mycket.
Däremot då jag har fulare kläder så är det nästan tvärt om!
Tror inte jag ät ensam om denna erfarenhet.
@Anders:
Ang synkade menscyklar, vad vet vi egentligen?
Antag att några kvinnor har mens med en månads intevall, men jämt fördelade mellan datumen. Den maximala skillanden mellan två kvinnor kan då vara maximalt +- 2 veckor.
En kvinna som har mens den 15:a är en halv månad (=2v) från föregående och nästkommande månadsskifte. (=en månad.)
50% av kvinnorna borde därför få sin mens inom en vecka från vår kontrollkvinna. (+-1 v = 2v = halv månad.)
Snävar vi in det så får 25% av kvinnorna sin mens med bara några dagars mellanrum, 1 vecka. (+- 3-4 dagar.)
Det finns således utrymme för en upplev synkronisering som inte finns. Och chansen är betydande att tex nära vänner/lumparkomisar mm menstruerar ungefär samtidigt.
Men detta är bara ett resonemang som många förbiser, och vi hör knappast om de fall där det inte förekommit någon påstådd synkronisering. Det förtar inte heller att en synkronisering faktiskt finns, det är allt annat än orimligt. Det kan finnas en god historisk förklaring till att detta varit en fördel. Vet vi något med mer säkerhet än detta egentligen?
/Teo
OT:
”Hurra! Äntligen ska ’En man som heter Ove’ dö!”
http://www.aftonbladet.se/wendela/kronikorer/asaerlandson/article17406760.ab
@MiT:
Feministisk mångfald, alla skall vara precis likadana och de som inte är det skall dö ut. Jag skulle kalla detta evolutionär enfald.
@ JD:
Samma här. Går iofs i kostym alla vardagar
@MiT:
Otroligt vad skräp de låter gå i tryck!
Jag minns en gång i min ungdom när jag försökte läsa löpsedlarna på andra sidan gatan. En kvinna passerade mellan mig och löpsedlarna. Ögonblicket efter uppfattade jag nån slags sur svordom riktad mot mig från kvinnan. Sedan insåg jag att hon hade passerat med brösten där jag tittade.
@Teodor: Kollade upp just detta och det visade sig att mycket talar för att det är brister i de vetenskapliga bevisen för en synkronisering. Man lär sig något nytt varje dag. Skillnaden här är att jag kan erkänna när jag har fel. Jag är inte fast i axiom som inte får ifrågasättas och försvaras in absurdum.
Hände för ett bra antal år sedan att jag berättade om glas i en klass, som är flytande, rinner neråt med tiden så gamla rutor kan vara tjockare nere. En myt visade det sig. Glasmästaren satte ojämna glas med tjocka sidan neråt. Bara att tacka eleven att jag blev rättad.
Eller med richard Dawkins ord:
Bygger man sin vetenskap utifrån ideologiska/religiösa grunder är det svårare att tänka i helt nya banor.
Det där med ”dan manliga blicken” är till 95% skitsnack.
Jag tittar iofs. på kvinnor, män, barn, äldre, yngre bara för att jag numera tycker att människor kan vara roliga att titta på av en massa olika skäl – det är ett helt asexuellt värderat tittande. Jag kan till och med sätta mig ute med en kopp kaffe och titta på folk.
Att ”dregla i någons urringning” är en fantasi i huvudet på den som tror sig vara ”utsatt för den manliga blicken”.
Visst, det finns snygga kvinnor, självklart. Är de snygga tittar jag, men det är inte något sexuellt i det. Det finns snygga män också, men nu har jag ingen större sexuell dragning till män, lik förbannat kan de ju vara snygga att se på. Igår såg jag en 70-årig man promenerandes utanför S:t Larsparken i Linköping, som såg ut som en åldrad Hollywoodstjärna.
Finns massor med anledningar att titta på folk – en färgglad halsduk, en liten tjock tax i koppel, en randig klänning, en snygg hållning etc.
Jag har en polare, Ray, som är fotograf, han har den här ”blicken” naturligt, och kan ”frysa” den i sina porträttfoton.
Det där med ”den manliga blicken” hävdas av sexualneurotiska kvinnor som bytt ut nån annan noja mot en ny.
@Teodor:
+1
Ja är det inte ett folknöje att titta på folk? Och som sagt är det inte bara män som spanar in kvinnor, det omvända är minst lika vanligt. Det ingår i det mänskliga spelet att man tittar på varandra, och är det inte ett mänskligt behov att bli sedd?
@MiT:
Och varför står Ove ensam i sin källare…
11. Isolate, Isolate, Isolate! Cut off his support system. Now that you’re moved in, it’s time to prepare for the next phase. If your victim tries to see his friends or family, repeat step 6. You don’t want him mentioning your behavior to his friends and family and have him find out that it’s abuse. When he makes plans with his friends either get mad at him, use the silent treatment or guilt him by saying he cares about his friends more than you and wants to spend more time with them than with you. Alternatively, you could let him leave the house and then berate him using texts or phone calls while he is with his friends.
Jag kommer bara att tänka på denna kvinnliga blick:
@JonasBsson:
Var kommer den texten ifrån? Beskriver psykisk misshandel i en relation mycket väl.
Det är patetiskt och illvilligt att som feministerna tjata om ”den manliga blicken” – tusentals ungdomar (och äldre) kämpar för att bli sedda, för att bli accepterade, för att bli älskade. Nej, ”den manliga blicken” är bara retorik, det är avundsjuka kvinnors ”rationalisation hamster” som har ännu ett frispel.
@Susanna:
http://www.shrink4men.com/2013/05/29/abused-men-how-covert-abuse-begins-part-one/
@Susanna
Talande bilder… En 9:a (eller 10:a) sätter sig bredvid en 7:a, som chockas av dekolletaget. Och det är förstås patriarkatets fel att silikoninlägg är populära…
Teodor
”En gång kom en kvinna fram och pratade med mig, jag hade under några dagar haft chansen att lära känna henne ytligt. Hon var förbannad på en av mina vänner som nästan ”dreglat henne i uringen”. Jag var helt paff!”
Vad jag tycker är märkligt är att kvinnor blir förvånade över att man tittar när dom är snygga. Man är ju trots allt en sexuell varelse även om man begränsar akterna till sovrummet.
Jag tittar på snygga kvinnor. Jag menar, någonstans har hon sig själv att skylla om hon nu påkallar uppmärksamhet genom att visa formerna om hon nu har fet urringning. Ibland är det till o med så att jag tittar bort och tänker ”shit vad pinsam du är som går klädd så”.
Och det roliga med feminister är att du kommer få skit för det senare också!
Sen håller jag inte med dig Teo, visst kollar män in kvinnor ibland och kvinnor själva är väldigt medvetna om att det finns en sexuell dimension i det som sker. Men jag personligen kollar inte in fula oattraktiva kvinnor och det är det där jag tror blir fel. För fulingarna kan nog lätt för för sig att jag ger henne en såkallad manlig blick när jag bara noterar att hon inte kan få mej. =)
Sen kan man ju kalla en annan blick för den kvinnliga blicken. Det skulle jag vilja få till att kvinnor inte gillar den ödmjuke lika mycket som den bufflige när det kommer till kritan.
Blondinen är Jayne Mansfield. Är brunetten Sophia Loren?
Edit: Ja det är SL.
@Susanna:
Ojojdå! Tänk vilket liv det skulle bli om det vore en man som satt på Sophia Lorens plats och tittade på det vär viset. Objektifiering, blabla.
@Erik
Men det är ju Patriarkatets fel! Eller…
@JD:
Prova med uniform, helst med ett antal chevroner eller band!
@Susanna:
Varför gör hon så?
Jag har haft ett om´naturligt överskott av kvinnor runt mig under mitt liv, inte många älskarinnor men flera kolleger, chefer, kvinnor jag basat över och så vidare. Numera har jag mina son- o dotterdöttrar att referera till. Det enda jag har, sålunda, är ett urgammalt synsätt samt ett livs erfarenhet.
Jag säger ibland till de yngre kvinnorna i min närhet, ”det är ok att ni klär er så att ni känner er attraktiva, sexiga, och till er egen belåtenhet. Men tänk på att den attraktionen påverkar inte enbart de häftiga killarna som ni vill påverka utan även en räcka av folk som du inte är det minsta intresserad av.” Tanken är, vem sorterar ut dem som får titta från dem som inte får titta? Hur går detta till?
…
Jag har nu kommenterat under Ninnis bemötande av den där uppsatsen.
@CarlK: Yes, det är Loren och Mansfield.
Den här intervjun från världens bästa radioprogram ”This American Life” handlar om en man som tidigare varit kvinna, och hur han upplevde att genomgå en testosteronbehandling, och vad det innebar för hur blicken förändrades:
http://www.thisamericanlife.org/radio-archives/episode/220/testosterone?act=2
Med tanke på hur ovanligt det av naturliga skäl är att kunna referera till egna erfarenheter av att vara det andra könet är förstås könsbytarens berättelse superintressant.
Och då jag lyssnar på denna intervju, själva tonen, och hur både intervjuaren och den intervjuade skrattar, kan jag inte låta bli att känna sorg över det hätska, anala tonläget med vilket genusfrågor diskuteras i svensk media.
@Bengt Andersson: Det vet jag förstås inte, men min gissning, baserad på ansiktsuttrycket, är att Loren är smått chockerad över den djupa urringningen, kanske även lite avundsjuk och därefter tycker att Mansfield klär sig slampigt. Loren blir dessutom antagligen fullständigt utkonkurrerad gällande uppmärksamhet och detta retar henne säkert. Men detta är förstås bara mina spekulationer. Rent allmänt upplever jag det som att övervägande delen av bedömningar angående klädsel och kropp kommer just från kvinnor. Eller snarare: både män och kvinnor bedömer andra människor, men på olika sätt. Kvinnor bedömer andra kvinnors figur (smalhet) och vilka kläder (märken ex vis) de bär, männen kanske ser till om en kvinna är attraktiv enligt deras personliga preferenser. Något som till en del avspeglas i idealen presenterade i modetidningar resp herrtidningar.
@Bengt Andersson:
Kvinnor gör så bara, mäter sig med varandra, liksom. I Mariels inlägg skrev jag så här:
Varför gör kvinnor så? Det är lite, tycker jag, som att fråga varför pojkar som kollektiv är ”busigare” än flickor. Det är kvinnors sätt att tävla, vinnaren kan kanske bli vald av alfahanen?
Siiri skriver (som svar på min fråga):
Det låter som vi är jämngamla. Varför har det då blivit så? Varför har det utvecklats till denna extrema variant vi står med idag?
Det beror på flera saker, dels har feminismen/genusvetenskapen en del av ansvaret, men även, och kanske mer avgörande, är att ”det kvinnliga rummet” där man lär sig att ”göra kvinna-tävlingen” (som är något som görs mellan kvinnor) har växt med internet från att vara ett litet rum, där mina äldre systrar och kompisar målade mig, i sin tur lärda av deras tjejtidningar till att vara världsomspännande rum där inspirationen; sminktips, bantningstips, modetips, inredningstips osv kommer 24/7 från en pengahungrig marknad.
Det är den viktigaste kvinnofrågan av idag, som jag kan se. Men det är en problembild som finns inom det kvinnliga delen av genussystemet. Att försöka beskylla männen, löser inga problem, tvärtom.
@Ninni:
Du har rätt i allt, men att klä sig för någon, den häftige killen eller den egna tjejkompisgruppen spelar ingen roll, de kan tjäna som metaforer för det benefika tittandet. Vad som är väsentligt är att det finns andra oönskade betraktare som av någon anledning betecknas som ”äckliga”. Men hur skall vi hindra den maliciösa blicken? Är den maliciös eller är det bara en variant på den ursprungliga attraherade blicken? Vem avgör, jo objektet för blicken, så klart! Men vem förklarar det för den fule gubben, den maliciöse, den som inte var målet för det utkastade, you say what!
Skall vi låsa in alla äckliga gubbar som inte får titta på urringningar men gör det ändå? Skall vi låsa in dem i något förvar så att våra döttrar och dotterdöttrar kan klä sig som de vill. Självklart skall vi det! För tänk om de svinen tittar beundrande på våra döttrar! Så kan vi inte ha det, helt enkelt.
Ja du fattar!
@Erik: och Teodor:
Jajamen, alla ska vara likadana i samma gråa uniformer och tycka likadant annars så hamnar man i lägret för oliktänkande eller nåt.
Hur kan de släppa igenom smörjan?
@JonasBsson: Sedärja, hon är alltså ett relationskontrollfreak egentligen, en som förmodligen också kommer att misshandla?
@Mario:
Det där påminner om Max Wolf Valerios upplevelser i ”The testosterone files” Här är citat ur ett par intervjuer
http://womenborntranssexual.com/2011/01/13/max-wolf-valerio-on-gender-queer/
http://seattletimes.com/html/health/2002967758_carnalknowledge03.html
Ja, det är en bra text, men framförallt som kritik av idén om att könet bara är en konstruktion. Tell that to a transsexual!
Fast i detta sammanhang är det mest intressanta med intervjun i This American Life iakttagelserna dels att kvinnans och mannens blick kanske är helt olika, dels att det är hormoniellt betingat. Sedan jag blev könsmogen ser jag på kvinnor jag träffar, eller för all del bara ser på avstånd, ur ett sexuellt perspektiv. Jag fantiserar om hur det vore att ta av dem kläderna och ha sex med dem. Detta är ingen tvångstanke som på minsta sätt är svår att hantera, eller nödvändigtvis manar till handling, det handlar om en snabbt förbiilande fantasi som är lika lätt att släppa ifrån sig som en tom kaffemugg. Men den är ett faktum. Anledningen till att mannen som tidigare varit kvinna plågas av upplevelsen av att plötsligt vara ’sexfixerad’ är förstås att han inte som jag haft ett liv på sig att lära sig hantera denna ’blick’ på ett socialt acceptabelt sätt.
@Maria:
Säkert 10 år sedan, men jag kommer ihåg honom fortfarande.
Jo, det är ett billigt och roligt nöje, och inte blir man tjock av det heller. Förra veckan kom det en kvinna i gulblommig sommarklänning cyklande på Ågatan, henne kommer jag ihåg, hon var fin. En gång såg jag en jättecool gubbe i lodenrock och basker som gick ut från NK när jag gick in, det var ingen billig rock det där inte, den mannen var nog rätt fåfäng
@Bengt Andersson:
Fast finns den där maliciösa blicken annat än i huvudet på den som tror sig vara betraktad?
http://www.familjeliv.se/Forum-4-362/m63298065-1.html
Kontexten är inte oviktig för bemötandet
@JonasBsson: @Hjalmar:
Låter ganska likt kluster B personlighetsstörningar. http://sv.wikipedia.org/wiki/Personlighetsst%C3%B6rning
@Anders:
Det var inget skarpt ifrågasättande, mest en nyfiken undran om du kände till mer än mig.
Det din elev sa om glasrutor är som du säger korrekt. Men jag tror att din tes är gällande när det gäller blyplåt, att metallens hållfasthet inte orkar hålla emot tyngdlagen i längden.
@Torstensson:
Missförstå mig rätt. Självklart kollar folk in varandra även i sexuella syften. Vad jag menar är att det bara är betraktaren som vet om det. Den betraktade kan bara gissa, och det kan lika gärna bli rätt som fel.
Ex. En gång blev frågade en ung kvinna ”vad jag glodde på”. Mycket riktigt hade jag hållt henne under sträng bevakning ett tag. Jag kontrade med att påpeka att hennes busskort höll på att trilla ur fickan, vilket råkade vara detaljen jag ”glodde på”.
Hon hade korrekt insett att jag tittde på henne, men helt felbedömt orsaken. Därför menar jag att ”den manliga blicken” bara en gissning. (Men du behöver självklart inte hålla med ändå.)
Teo
@Teodor: ”Det var inget skarpt ifrågasättande, mest en nyfiken undran om du kände till mer än mig.”
Tog det inte som skarp kritik heller. När någon ifrågasätter det jag säger och jag misstänker att skälen jag tror det kan vara vaga, brukar jag kolla upp det en extra gång. Ibland visar det sig man hade fel. Att ha fel eller inte veta är inget problem så länge man har rätt inställning till sitt vetande. Jag tog tillfället i akt och visade våra läsare att kunna erkänna sina fel och byta åsikt är en bra sak, vilket de som grundar sin kunskap i ideologi/religion har svårare för.
Pingback: Rymling från Södertörn sökes « Toklandet
Ja, den manliga blicken… Jag hade en arbetskamrat som var av den där extremt flirtiga typen, som ständigt söker bekräftelse. (Det var väl vid den tiden ca 30 kvinnor på kontoret mot 3 män, och åtminstone en av dem var gay.) Så, när hon inte tyckte att jag tittade tillräckligt, knäppte hon undan för undan upp knapp efter knapp i blusen. Och eftersom hon inte bar bh under, så såg jag hennes bröst oftare än min egen frus.
Efter lite aktivitet på diskussionsforum i Indien, ämnet var våldtäkt, jag är motståndare till det, så blev jag på något sätt ”adopterad” av ett litet globalt nätverk av unga, lesbiska kvinnor med hög intelligens och dito utbildning. På gruppens facebooksida postar man varje dag åtskilliga väldigt lättklädda bilder av modeller, som är otroligt kurviga. De flickbilder som grabbiga grabbar postar på Facebook ser ut att vara killar i jämförelse.
P.S: Fanns verkligen siliconinlägg på den tiden Jayne Mansfield och Sofia Loren var aktiva? jag är ingen materialhistoriker, men som jag minns det fanns det, förutom ganska skör hårdplast, bara ganska enkel skumplast. Skum av äkta naturgummi användes fortfarande i madrasser, eftersom skumplasten inte var bra nog på den tiden. Den som ville fylla ut sin bh använde väl då hopknölat tyg, näsdukar eller liknande?
(glömde bocka rutan för avisering)
Jag har funderat lite på det här med att titta på andra, och att kvinnor ofta tycker det är jobbigt att fula män tittar på dem. Ofta vill de tvinga dessa män att inte titta.
Men när sedan en kvinna blir uppmanad att göra något som skulle kunna liknas vid tvång så kommer mantrat ”min kropp, mitt val” ”Jag får väll titta på vad jag vill” med mera.
Det är mina ögon och jag får titta på vad jag vill. Om du inte vill att jag tittar på din urringning, så kan du enkelt skyla den med en tröja utan urringning. Svårare än så är det inte.
Likadant på gymmet, om du inte vill att jag ska titta på din rumpa i dina tighta yogapants, så kan du helt enkelt välja andra byxor att träna i.
Om kvinnan sedan kommer med ”Jag får väll ha vilka kläder jag vill” så får de leva med att bli tittade på, samt lära sig hantera sina känslor.