Debatten om styrelseposter – ett hån mot dem som har det svårt, del 1
avatar

Inledning

Då Mariel tagit sig en välförtjänt semester, så har jag lagt mitt arbete med kvinnliga homosociala gemenskapen åt sidan för att kunna skriva på GD. Ni kommer därför få lite mer spontana ”lättare” inlägg från mig under denna vecka. (Då min ”privata korrläsare” Dolf inte heller har tid, hjälp mig gärna med korrandet i kommentarsfältet. Det uppskattas. Rose )

Ödets lott

Anekdot 1:
Tänk er två systrar födda med några års mellanrum under andra halvan av 60-talet. Den äldre systern, låt oss kalla henne Maria, har stora inlärningsproblem, varvid hela hennes skolgång blir ett ständigt kämpande för att förstå. Lillasyster, Ann, är född med läshuvud och lär sig läsa, skriva och räkna innan skolstart bara av att vara i det rum där Maria och deras mamma kämpar med Marias läxor.

Maria väljer att kämpa sig igenom gymnasieutbildningen vård och omsorg och får anställning där hon jobbar med förståndshandikappade barn. Hon trivs med sitt liv och älskar sitt arbete. Ann väljer att läsa till civilingenjör.

Låt oss titta på nästa generation. Maria får en dotter född tidigt 90-tal, som ärvt Marias inlärningsproblematik. Dottern, Eva, vill jobba med barn och hon har en naturlig fallenhet. Barn älskar henne och hon älskar dem. Hon väljer att läsa barn och ungdom, men har på grund av sina svårigheter ingen möjlighet att läsa på högskola, hon kan helt enkelt inte. Hur blir hennes liv i en tid och kultur då det anses nödvändigt att vara förskollärare för att jobba med barnen?

Bildkälla (något modifierad).

Bildkälla (något modifierad).

I vårt samhälle förfasar man sig över att få kvinnor lyckas ta nobelpris och att färre kvinnor sitter i styrelseposter. Det är en helt naturlig följd av att män har en bredare normalfördelningskurva, det finns inte lika många kvinnor som män som föds med förutsättningar som behövs (blått område). Det finns inget som tyder på att de individer av kvinnligt kön som har kapacitet och vilja är förhindrade på karriärsstigen, men det finns en hel del saker som talar för det omvända, att kvinnligt kön är en fördel.

I vårt feministiska samhälle så fokuserar man på människor av kvinnligt kön som är födda med intellektets och möjligheternas högvinst. Har vi helt stängt av hjärnan?!?

Jag vill se fokus flyttas till människor som fötts med motsvarande nitlott (rött område, även där är män i majoritet) också kan få en funktion och en plats i vår moderna tid. Jag har massor av tankar kring hur man skapar ett bättre samhälle som är till för alla.

Vad medför den politik som förs idag?

Anekdot 2:
Låt oss titta på min son och hans två bästa polare. Dessa unga män är alla tre individer i blått område. De är dessutom nördar. Deras respektive nördområde är olika saker, men det som förenar dessa killar är en vetgirighet i synnerhet inom NO, samhällskunskap och historia. Som jag tidigare talat om så umgås män kring sak, kvinnor kring relation. (Det kommer ännu mer stöd för det längre fram) I somras hade killarna ett ”kemiskt experiment” i mitt kök under tre veckor, för de ”behövde kolla om det fungerade”. Jag vet inte hur många gånger jag hört, ”vi kollar på nätet!” när det är någon faktakunskap de anser sig sakna. Dessutom agerar de som lärare åt varandra när den sak de för tillfället umgås kring är någondera av deras nörderi-område och utbildar så varandra. I denna ”kring sak-relation” så skaffar sig alltså dessa unga män, utöver att de är högpresterande i skolan, även en informell utbildning. (Därmed inte sagt att de kommer återfinnas i samhällets maktelit i framtiden, för de beror på vilka val de gör, men de har och skaffar sig bästa förutsättningar för en sådan väg om de så skulle önska.)

Nu sätter vi in anekdoten i ett samhällsperspektiv. Om vi tänker oss samhället som en triangel med samhällets maktelit i toppen och t.ex uteliggaren, långtidsarbetslösa eller sjuka i botten enligt nedanstående bild.

kdlsfjkfj

 

Låt oss börja den svarta pilen till höger i bilden ovan. Det mansfientliga samhälle vi har i dagens Sverige gör att pojkar faller efter i utbildningssystemet. Men inte alla pojkar, pojkar som är som de jag försökte visa i ”anekdot 2” som har de bästa förutsättningar (både vad gäller medfödda egenskaper och andra faktorer så som familjesituation) de gynnas då deras manliga konkurrenter blir färre (svart pil) i ett misandriskt samhällssystem.

Den blå cirkeln och blå pilar:

Jag är, som jag tidigare nämnt, övertygad om att kollektivismen och individualismen har en stark biologisk faktor, som skapas under fosterstadiets maskulinisering. Den här skillnaden mellan maskuliniserade och feminiserade individer är helt avgörande vad gäller brain drain och fenomen som MGTOW eller Men on strike.

 

Jag skrev så här till Erik på Skype häromdagen, halvt på skämt halvt på allvar:

Jag är bäst i världen på relationer. Passar det inte mig så går jag.

Såna är ”vi”, sätt tillräcklig social press and we simply walk away. Inte nödvändigtvis med ett lätt hjärta, det är ofta förenat med emotionell smärta.  Men man tar liksom ett beslut och tar smärtan det beslutet medför som en del av livet, liksom.

Män som är tydliga individualister och som har potential och vilja att hamna i den blå cirkeln, varför skulle de stanna i ett samhälle där deras kön är en negativ merit som de kommer att diskrimineras för? Där de ses som ”gubbslem” i media, för vad de bidrar med i samhället? För de män som inte har den potentialen och viljan, så blir det istället MGTOW och Men on strike resultatet när man bryter relationen med sitt samhälle. Har vi som samhälle råd med män som, på ena eller andra sättet, vänder vårt samhälle ryggen?

För att svara på denna fråga beakta följande stycke ur en sociologisk kurslitteratur om avvikande beteende (t.ex. kriminalitet):

Utifrån idén att människor avviker om de inte lever under särskilda begränsningar har Travis Hirschi (1969) utvecklat en social kontrollteori, där han med hjälp av begreppet sociala band försöker förklara varför människor anpassar sig till det etablerade samhällslivet. […] Hirschi använder sig av fyra olika komponenter för att beskriva de sociala banden:

  • Anknytning (attachment): Med anknytning syftar Hirschi på den psykiska och emotionella koppling vi har till andra människor och grupper, samt hur mottagliga vi är för deras uppfattningar och känslor. Ju närmre vi står betydelsefulla personer som lever ett socialt etablerat liv, desto svårare får vi att hemfalla till avvikande beteende.

  • Åtagande (commitment): Den här aspekten hänför sig till de sociala bandens rationella innehåll. Vi tenderar att ställa för- och nackdelar med avvikande beteende mot varandra. Om vi har investerat i en utbildning och lever familjeliv i ett respektabelt bostadsområde sätter vi mycket på spel genom att avvika. Vi har genom våra handlingar bundit oss till att leva ett konformt liv.

  • Deltagande (involvement): Det syftar på vårt deltagande i konventionella och legitima verksamheter. Vid sidan om skolan eller vårt arbete är vi engagerade i fritids- och föreningsaktiviteter som teater, idrott och politik. Ju mer vi är engagerade i konventionella verksamheter desto mindre tid blir det över till avvikande beteende.

  • Tro (belief): Tron på konventionella normer och värderingar spelar en avgörande roll i det avvikande beteendet. Den som inte är övertygad om den dominerande normstrukturens legitimitet eller kan neutralisera den lösgörs från de sociala banden och blir mer benägen att begå avvikande handlingar. (Hilte, 1996, ss. 95-96, emfas kursiverad i original)

Det vill säga, enligt kontrollteori (och även andra sociologiska teorier kring avvikelse), så ökar risken för avvikande beteende t.ex kriminalitet, när individer vänder samhället ryggen.

Har vi verkligen råd med den politik som förs?

 

(Det var männens sida, i nästa del tittar vi på resultatet för kvinnor.)

Hilte, M. (1996). Avvikande beteende – en sociologisk introduktion. Malmö: Studentlitteratur.

 

Kommentarer

Debatten om styrelseposter – ett hån mot dem som har det svårt, del 1 — 89 kommentarer

  1. Pingback: Debatten om styrelseposter – ett hån mot dem som har det svårt, del 1 - UmeNytt.se - Nyheter Sverige

  2. Snyggt Ninni. Jag sitter och funderar på normalfördelningskurvorna, det går liksom inte att förklara resonemanget utan dem samtidigt om man är PK så har man ingen möjlighet att följa med i resonemanget i och med att kunna se att folk är olika gör att man sorteras bort då man är fel sorts människa.
    Vi säger gärna att alla kan bli statsminister, astronaut, brandman men det är ju inte så vi föds ju med olika genetiska förutsättningar. Det är ju som att säga att alla kan bli två meter långa. Oupps nu diskade jag mig själv. Jag försöker finna sätt att argumentera mot könsmaktorienterad retorik utan att bryta PK. Men hur tusan gör man det. Idéer?

    SvaraSvara
     
  3. Ömsom särartsfeminism, ömsom likhetsfemini. Ambvivalensen och den kognitiva dissonansen är total.

    ”-Det är ingen skillnad på män och kvinnor förutom att kvinnor är bättre.”
    *facepalm*
    ”-Kvinnor kan.”
    …dessutom behöver de ”lyftas fram” och ”beredas plats”.

    Jag vet inte om dagens så kallade feminism är mer nedvärderande för kvinnor eller för män.

    Stollig och kränkande är den iallafall.

    SvaraSvara
     
  4. Vilket är värst – att tillhöra ett kollektiv som ständigt utmålas som ”skyldiga” och ”förövare” eller att utmålas som ett viljelöst och oförmöget offer som likt ett höstlöv i vinden ”råkar ut för” allt som händer dig?

    SvaraSvara
     
  5. Hur just könsfördelningen med avseende på styrelseposter i privata företag kommit upp på könskommunist-tapeten visar ju, i sig, deras desperation efter förljugna offerkoftor att gaffla om för att försöka legitimera sin egen påfallande förlegade och sorgliga existens.

    Styrelseposter. Jo, men tjena. Det, om något, är själva definitionen av ett icke-problem för alla oss helt vanliga människor. Det vill säga 99+ procent av hela Sveriges befolkning. Som är fullständigt och ytterligen ointresserad av det ”yrket”.

    SvaraSvara
     
  6. ”Det är en helt naturlig följd av att män har en bredare normalfördelningskurva”

    Detta sägs ofta i jämställdistiska sammanhang men vad finns egentligen för vetenskapligt underlag för detta?

    SvaraSvara
     
  7. @Vaken:

    Det finns en ny teori – de i vänsterkanten av normalfördelningskurvan fick för lite mat av sina mammor när de var bebisar. Struggle Det onda patriarkatet.

    SvaraSvara
     
  8. @Direktörn:

    Söktermen att använda är ”Greater male variability”. Det har forskats en hel del, och det finns också en uppsjö av studier som försöker falsifiera hypotesen. Jag har läst relativt många, och tyvärr måste jag säga att de flesta studier jag läst som kritiserar hypotesen är uppenbart tendentiösa, eftersom de tycks ogilla idén till att börja med.

    Det är för all del så att det finns en hel del artiklar om ”greater male variability” som inte håller måttet – hypotesen formulerades ursprungligen för över 100 år sedan. Men det är en observation som har replikerats gång på gång, t.ex här (en artikel tagen på måfå, men kan du läsa artiklar bakom paywalls, så leta t.ex. efter Feingold):

    Recently, Strand, Deary, and Smith (2006) reported sex differences for over 320,000 students 11-12 years old on the Cognitive Abilities Test. Although mean differences were small, score distributions for males were more variable. Males were also overrepresented at the upper and lower extremes of the score distributions on the Quantitative and Nonverbal batteries and at the lower extreme of the Verbal Battery. However, it is unclear whether these results are unique to the U.K. or whether they would be seen at other grades, cohorts, or forms of the same test. To investigate this, we replicated and expanded their results by comparing the distributions of scores for males and females from three standardizations of the U.S. version of the test. Changes in the proportions of males and females at each score level were examined across countries (U.K. versus U.S.), grades (3-11) and cohorts/test forms (1984, 1992, and 2000). The results showed an astonishing consistency in sex differences across countries, age cohorts, and test forms.

    I ovanstående artikel finns också referenser till studier som funnit delvis motsägelsefulla data.

    En av de allra största studierna är förstås ”The Scottish Mental Survey 1932”, som nämns i denna artikel, där man testade nästan varje barn fött i Skottland 1921 (nästan 80 000 11-åringar).

    The authors of the study concluded that “there were no significant mean differences in cognitive test scores between boys and girls, but there was a highly significant difference in their standard deviations. Boys were overrepresented at the low and high extremes of cognitive ability.” The authors speculate that their findings might “explain such cognitive outcomes as the slight excess of men achieving first class university degrees, and the excess of males with learning difficulties.”

    Artikeln nämner också hur rektorn för Harvard, Larry Summers, fick sparken efter att han nämnt detta fenomen i en debatt. Frågan är onekligen infekterad…

    Roy Baumeisters föredrag ”Is there Anything Good about Men?” ger också ett evolutionspsykologiskt perspektiv på varför det kan ha lönat sig med denna tågordning.

    SvaraSvara
     
  9. Normalfördelningskurvan används ofta för att illustrera IQ-fördelningen inom populationer, men liknande plottar kan göras för i princip alla mänskliga egenskaper, både direkt mätbara och tänkta abstrakta (som förvisso kan mätas med enkäter). Och i regel så är mäns kurvor bredare oavsett vilken egenskap man betraktar. I fallet IQ sammanfaller mäns och kvinnors medianer, men för många andra egenskaper är de förskjutna åt höger eller vänster.

    I gästinlägget av Laasanen finns t.ex. normalfördelningskurvor över mäns och kvinnors upplevda sexighet i det motsatta könets ögon, där mäns kurva är mycket bredare medan kvinnors är kraftigt högerförskjuten.

    Med hjälp av min schematiska kurva Ninni postar ovan, vilken beläggs empiriskt för IQ i den skotska studie Ulf T presenterar, samt den kurva Laasanen hämtat ur en psykologibok från 70-talet, kan man förklara en stor del av de ‘orättvisor’ dagens svenska feminister vill bekämpa. Nobelpristagare, toppdirektörer, kvinnors tendens till hypergami, entreprenörskap, hemlösa, uttag av föräldraledighet, sexuell objektifiering, ‘den manliga blicken’, våldtäktsmän, ja det mesta i samhällets strukturer kan förklaras om man har dessa normalfördelningskurvor klart för sig.

    SvaraSvara
     
  10. @Vaken:

    TackSmile

    Jag försöker finna sätt att argumentera mot könsmaktorienterad retorik utan att bryta PK. Men hur tusan gör man det. Idéer?
    Nix. Men jag har inte heller det som intention (lika lite har jag intentionen att vara icke-pk bara för att). Jag presenterar mina åsikter och vad jag bygger dem på. Det har en tendens att hamna på fel sida om pk-strecket, och då får det vara så.Smile

    En gång i tiden (tidigt 80-tal) kallades jag ”bögkramare” för mina åsikter på den tiden var icke-pk. De är idag mainstream-åsikter. Pk förändras inte av att man duckar för det.

    @Nils:
    Pest eller kolera.

    @Ulf T:

    Men då, du gör mig ju arbetslös! Wink

    SvaraSvara
     
  11. @Anonym:

    Men nu har kvinnor fått högre intelligens vilket är bevis på att människan anpassar sig till sin komplexa omgivning.

    Vad?

    Det var inte riktigt vad han sade, om man går till originalartikeln:

    ‘In the last 100 years the IQ scores of both men and women have risen but women’s have risen faster,’ said Mr Flynn. ‘This is a consequence of modernity. The complexity of the modern world is making our brains adapt and raising our IQ.’

    Det är lite mer rimligt.

    Sedan har vi iofs det där med att testerna i sig anpassas efter önskat resultat. Se t.ex. denna artikel:

    When exploring the difference in numerical scores between male and female respondents, the standard statistical measure is the standardized difference in mean scores, or ‘d’. d is calculated by finding the difference between the mean male score and mean female score, and dividing by the average of the male and female standard deviations. d values of 0 to 0.2 are considered quite small, between 0.2 and 0.5 are small but notable, 0.5 to 0.8 are medium, and d values greater than 0.8 are considered to be large (Cole, 1997). Another way of looking at d is to realize that a d value of 0.6 means that about 60% of men fall above the combined male–female median, while only about 40% of women fall above that same combined median. Psychometricians often use the d statistic when designing standardized tests. IQ tests in particular have been carefully manipulated to produce a d of zero for male and female test takers so that no bias will exist in IQ scores. (This is achieved by using some questions that favor males and others that favor females, which results in no difference in the average scores of men and women.)

    SvaraSvara
     
  12. Bara för att va lite motvalls Devil

    Läste häromdagen att den optimala intelligensen, iq, för en chef ligger på 117. Om jag tänker tillbaka på de cheferna jag haft så kan det mycket väl stämma då de inte varit de skarpaste knivarna i lådan. Det skulle enligt kurvorna här ovan innebära att man befinner sig i området där kvinnorna är överrepresenterade….

    SvaraSvara
     
  13. @Ulf T:

    Det verkar dessutom som att Mr Flynn investerat mycket i just den hypotesen, kallad ”secular rise”, men det pågår debatt om huruvida det verkligen är som Flynn säger (att resultaten ökar är oomtvistat, även om det inte kan ses överallt – t.ex. inte i Sverige). En liknande hypotes är ”The Jensen Effect”, som noterar skillnader i just g-faktorn (i princip ”generell logik”, den dominerande faktorn i IQ-test) mellan olika grupper. Om det är som Flynn säger att de stigande resultaten på IQ-test handlar om en evolutionär anpassning till ökande komplexitet, borde nog framför allt g-faktorn öka, men denna studie från Estland kommer fram till att det inte är så: The Flynn effect is not a Jensen effect.

    Håhå jaja…

    SvaraSvara
     
  14. @JonasBsson:

    IQ är bara en av många framgångsfaktorer som bidrar till vem som lyckas i livet. Det är svårt att nå toppen utan ett ganska högt IQ, men det finns andra dimensioner.

    En typisk nörd t.ex, kännetecknas ofta av ett högt IQ men ett lågt EQ, d.v.s. låg social begåvning. Sen behövs ambitioner (slacker vs streber), riskvilja och en massa andra egenskaper, lite beroende på vilket yrke man verkar inom.

    En politiker behöver inte så extremt hög IQ för att bli vald, utan det är andra faktorer som folket värderar. Men det går inte att vara hur imbecill som helst (fast på den punkten kan man ju undra ibland).

    SvaraSvara
     
  15. IQ är en rätt diffus faktor, så jag skulle fördra att analysera utifrån Ninnis annekdoter, vilka i mina ögon verkar mer relevanta. Anta att pojkar och flickor intelligensmässigt följer samma kurva. Skillanden dem emellan ligger dock i att medan flickorna är jämnbra på det mesta blir vissa pojkar extremt bra på rätt smala områden och sämre än flickorna i ett större antal områden.

    Kraftigt förenklat kan man säga att en mycket stor andel av flickorna blir generalister och en mindre andel av pojkarna specialister (de pojkar som inte alls nördar in sig ligger illa till). Nu följer den nästan retoriska frågan om vilka som belönas mest i arbetslivet, specialisterna eller generalisterna? När något politisk parti talar om att ”dela på jobben” står det helt klart att det är kvinnojobben som man kan dela på eftersom de i huvudsak innehas av generalister. Specialister finns det däremot få av på varje område, så deras jobb är inte utbytbara.

    Här behövs allstå inga luddiga begrepp som IQ, vars innebörd aldrig blivit helt klarlagd, utan det räcker bra med vardagliga iakttagelser av könens beteedende. Och dessutom en insikt att en specialist i ett relevant område i ett högspecialiserat samhälle alltid är mer eftertraktad än en generalist. För pojkar finns dock den stora risken att deras specialitet inte är tillräcklig (div IV spelare i foboll) eller att den av annan anledning inte är gångbar (t.ex. ”specialist” på cykelstölder). Då faller dessa pojkar helt utanför, för i sådana fall hade det varit bättre att vara generalist.

    SvaraSvara
     
  16. @Bashflak:

    IQ är bara en av många framgångsfaktorer som bidrar till vem som lyckas i livet. Det är svårt att nå toppen utan ett ganska högt IQ, men det finns andra dimensioner.

    En typisk nörd t.ex, kännetecknas ofta av ett högt IQ men ett lågt EQ, d.v.s. låg social begåvning. Sen behövs ambitioner (slacker vs streber), riskvilja och en massa andra egenskaper, lite beroende på vilket yrke man verkar inom.

    Japp, precis så. En inte betydelselös faktor är ”individualist”. För en som värderar socialt liv och djupa intensiva vänskapsrelationer lägre är naturligtvis priset det kostar på den nivån i form av bristande privatliv lättare att betala.

    Till dessa egenskaper kommer ”yttre faktorer”, tex. att pojkars uppfostran gör individer bättre på ”ta skit och lös det” och kvinnors tendens att gifta sig uppåt fungerar som extra morot/piska för heterosexuella män.

    SvaraSvara
     
  17. Vad är IQ-nivån i bolagsstyrelser?

    Hur mäts ambition? Vilka studier finns det?

    SvaraSvara
     
  18. @Ninni:

    Jag tror i och för sig inte att kvinnors tendens till hypogami påverkar mäns medvetna karriärval eftersom det sällan diskuteras öppet i samhället, däremot påverkar det ändå vilka män som når framgång på datingmarknaden.

    SvaraSvara
     
  19. @Bashflak: Precis…vad jag vet finns det inget føretag som vid anstellning måler individernas… IQ.
    Int sællan ansettes folkens i en underordnad funktion /nivå
    ( utan deres vetskap ) før att vurdere deres samordnings samhandlings, samarbets evnen / førmågor…alltså vilka.. Resultat.. individen skapar i sin samhandling med sin omgivning.
    En bra ledare beroende på vilken nivå denne fungerer på behøver nødvædigtsvis ej ha 117 i IQ før att vara en framgångsrik ledare.
    Altså…en bra ledare sammanhåller ansvaret inom sin sfær i dialog med sina medansvarlige.
    .
    Per Hagman
    .

    SvaraSvara
     
  20. @Anonym:

    Här är något att läsa, kanske:

    It Takes a Candidate – Why Women Don’t Run For Office

    Jennifer L. Lawless and Richard L. Fox find that women, even in the highest tiers of professional accomplishment, are substantially less likely than men to demonstrate ambition to seek elective office. Women are less likely than men to be recruited to run for office. They are less likely than men to think they are qualified to run for office. And they are less likely than men to express a willingness to run for office in the future. This gender gap in political ambition persists across generations and over time. Despite cultural evolution and society’s changing attitudes toward women in politics, running for public office remains a much less attractive and feasible endeavor for women than men.

    En delförklaring kan fås från evolutionspsykologin: Det lönar sig inte reproduktionsmässigt för kvinnor att satsa på krävande karriärer där hela de måste konkurrera hårt under hela sin fertila period. Det finns inte mycket till korrelation mellan kvinnors framgång i karriären och deras chans att bilda familj (om något får kvinnor i prestigejobb färre barn). För män är dock korrelationen stark, och män i prestigejobb får fler barn än genomsnittet).

    En annan artikel: Many women at elite colleges set career path to motherhood

    ”My mother’s always told me you can’t be the best career woman and the best mother at the same time,” Ms. Liu said matter-of-factly. ”You always have to choose one over the other.”

    At Yale and other top colleges, women are being groomed to take their place in an ever more diverse professional elite. It is almost taken for granted that, just as they make up half the students at these institutions, they will move into leadership roles on an equal basis with their male classmates.

    There is just one problem with this scenario: many of these women say that is not what they want.

    Many women at the nation’s most elite colleges say they have already decided that they will put aside their careers in favor of raising children. Though some of these students are not planning to have children and some hope to have a family and work full time, many others, like Ms. Liu, say they will happily play a traditional female role, with motherhood their main commitment.

    SvaraSvara
     
  21. @Rick:

    IQ är en rätt diffus faktor, så jag skulle fördra att analysera utifrån Ninnis annekdoter, vilka i mina ögon verkar mer relevanta. Anta att pojkar och flickor intelligensmässigt följer samma kurva. Skillanden dem emellan ligger dock i att medan flickorna är jämnbra på det mesta blir vissa pojkar extremt bra på rätt smala områden och sämre än flickorna i ett större antal områden.

    Det var just så inlägget var tänkt. IQ är inte bara diffust, det är också olika relevant/avgörande för olika platser högt upp i hierarkin.
    ”Där uppe” är andra faktorer minst lika eller ibland mer avgörande. Är man beredd att jobba 80 h/vecka, tex?
    Det finns inget som tyder på annat än att vad gäller tid man är beredd att offra på jobb dominerar män på de höga antalet timmar. Att lägga mer eller mindre all sin tid på en sak, och därmed offra mer eller mindre allt annat stämmer väl med nördbeteende.

    SvaraSvara
     
  22. Hej allihop!
    Jag måste bara få lyfta en befriande insiktsfull ledare från HD.se av Alice Teodorescu
    http://hd.se/ledare/2013/10/17/nar-strukturerna-star-i-vagen/

    Det hon skriver är inget mindre än en rejäl handflateörfil mot våra genusvetenskapligt genomsyrade universitet i Göteborg, Umeå och Uppsala.
    En örfil i förhoppning att åtminstone någon av de genusdresserade nötkreaturen på dessa universitet ska vakna upp ur sin genuspsykos och börja skaffa sig egna värderingar och egna tankemönster!

    En fullkomligt underbar ledare i mina ögon!

    ”Att män utsätts för våld i lika hög utsträckning som kvinnor kommer som en överraskning enbart för den som tränats i att just leta efter strukturen istället för individen. ”

    SvaraSvara
     
  23. Ulf T

    Tack, men jag är nyfiken på studier som visar normalfördelningen för ambition för kvinnor och män.

    SvaraSvara
     
  24. Löner följer normalfördelningskurvor där mäns medianvärde ligge högre, men på bekostnad av ett större spridningsmått. I botten på löneligan dominerar männen. Nu är inte lönerna spridda som en Gausskurva, men man ser det tydlit i alla fall.

    Man ser exakt samma fenomen när man jämför privatanställda-offentliganställda med samma arbetsuppgifter (t.ex. ekonomer), när man jämför svenskfödda med utlandsfödda för samma arbetsuppgifter etc.

    Det tycks alltså finnas ett samband mellan högre löner och större spridningsmått.

    Lärarförbundet har insett detta, de är ett av det fåtal fackförbund som är positiva till större lönespriding för att få upp medianlönerna.

    SvaraSvara
     
  25. @JD:

    Jag skrev ju häromdagen att hon var läsvärd Wink

    @Bashflak:

    ”I gästinlägget av Laasanen finns t.ex. normalfördelningskurvor över mäns och kvinnors upplevda sexighet i det motsatta könets ögon, där mäns kurva är mycket bredare medan kvinnors är kraftigt högerförskjuten.”

    Fan, jag skulle vilja se hur de där två normalfördelningskurvorna ser ut för 16-åringar, 22-åringar, 30-åringar och 40-åringar.
    Törs du sätta en 500:ing på att de ändrar sig radikalt?

    SvaraSvara
     
  26. Ulf

    Som jämställdhetsarbetet bedrivs i Sverige så underlättar man för kvinnor att konkurrera bort män. Dels genom kvoteringar och dels genom en anti-pojk kultur i skolan. Problemet stannar dock inte där. För även om den där karriärkvinnan väljer att inte skaffa barn så kan hennes strävan gjort det omöjligt för den bortkvoterade mannen att ens kunna välja bort barn eller ej. Han MÅSTE ha jobbet för att ens kunna ta det ställningstagandet. Så problemet rent krasst är att ju fler karriärkvinnor vi får desto fler män blir utan barn och familj. Dels genom att karriärkvinnor får färre barn men också för att det inte finns oändligt med jobb för killarna att ta ifrån. Om killar behöver jobb för att ens ha chans till familj så är ju frågan vem som egentligen är i mest behov av det. Det är för mig inte helt självklart att kvoteringar bör anses som jämställt.

    SvaraSvara
     
  27. Problemet med kvoteringa av kvinnor är, som jag ser det, att det driver bort männen från de arbetsplatserna, dvs. när möjligheten till en öppen konkurrens försvinner, så ger männens insatser ingenting i gengäld. Det är samma fenomen som om staten skulle stöda vissa men bara vissa företag. Vilket företag som inte får statsstöd vill gå in på den marknaden?

    När de konkurrensinriktade männen drivits bort från en arbetsplats lägger sig en en våt filt över den. Konkurrenesen försvinner, men så också förändringslusten och innovativiteten. Det här är förklaringen till att det uppstår lägre avlönade kvinnobranscher. När det sedan höjs röster för att alla brancher ska ha samma löneläge, så skulle det i förlängningen betyda att man kväser hela samhällets innovations- och konkurrensförmåga.

    Den som känner sig hågad kan försöka förklara hur ett sådant samhälle ska klara sigglobalt…

    Den stora förnekelsen i dagens samhälle är att åtskilliga kvinnor (och en del män) vägrar öppna ögonen för att mäns sexuella värde finns i deras jobb. Män som blir kvar inom kvinnodominerade sektorer förlorar mer eller mindre sitt sexuella värde medan kvinnor ändå helst vill ha män inom vissa uppenbart manligt kodade branscher eller verksamheter. För egen del har jag t.ex. aldrig stött på fenomenet att en framgångsrik karriärkvinna skulle välja en man som är lärare. I detta fall har kvinnan alla de pengar hon rimligtvis behöver, men mannen ska i hennes ögon ändå ha mer. Det räcker inte med att läraren har hög utbildning och reguljära arbetstider (idealiskt för att ta hand om barn), utan hon förväntar sig en man som är ännu mer karriärinriktad än hon själv. Hon väljer alltså bort sådana högutbildade män som rent rationellt borde vara idealiska. När det sedan blir dags för barn är det kvinnan som oftast stannar hemma, eftersom hon har den lägre inkomsten (trots att den är hög!), för hon vill ju inte att värdet på hennes största framgång (den högpresterande mannen!) ska minska p.g.a. föräldraledighet.

    Dessa män växer dock inte på träd och många karriärkvinor kan inte hitta en sådan man och därför hör vi det ständiga gnället om att ”män är rädda för starka kvinnor”. Det är helt enkelt frustrationen över konsekvensen av de egna preferenserna som bryter fram här. Mot bakgrunden av att det finns allt färre arenor där män kan profilera sig genom jobbet och mot bakgrunden av att kvinnor ändå vill ha sådana män, så kommer allt fler kvinnor att beklaga sig över ”bristen” på män.

    En parallell kunde vara att män av någon orsak började förutsätta att den kvinna de vill ha nödvändigtvis måste vara under 25 och ha deltagit i en skönhetstävling, varpå männen skulle gnälla över ”bristen” på kvinnor. Hur skulle det här låta i den majoritet kvinnors öron som inte deltagit i skönhetstävlingar och som inte är under 25? Det är detta slags gnäll vi ”vanliga” män dagligen får höra.

    Ibland blir behovet att begränsa männens yrkesmässiga status rent absurt, som t.ex. när kvinnor insisterar på att kvotera in kvinnliga brandmän – inget högavlönat yrke, men i kvinnors ögon påfallande ”sexigt”. Det finns inget som helst samhällsintresse i att 50 % av dem är kvinnor, men de vet att när den våta filten dras över yrket så förlorar det sin ”sexighet”. Detta besynnerliga beteende hos kvinnor har jag aldrig förstått och kommer säkert aldrig att förstå. Det bästa försök till förklaring jag har är att kvinnor som är ute i dessa ärenden resonerar så här: ”Jag har inte lyckats hitta en brandman, så då ska ingen annan kvinna heller kunna göra det”.

    SvaraSvara
     
  28. @Magnus:

    Ja, visst är det skillnad på olika åldrar. Min hustru blir bara sexigare med åren. 40+ med magrutor och ansikte som Jennifer Aniston. Det hade hon inte när hon var 20.

    SvaraSvara
     
  29. @JonasBsson:

    Ser ni det, så stark denna kollektivism är? Här har vi en kvinna med skinn på näsan, störthärlig, uppväxt i en tid där kvinnors liv definitivt inte är begränsade till en halv värld. Likväl startar hon en klubb av kvinnor för kvinnor.
    Jag pratade med Nils om detta angående SDkvinnorna och vad jag tycker om det. Samma där.

    Det är detta ”vi kvinnor” som skapar genussystemet och så länge kvinnor gör så, så kommer vi inte bli mixade, någonsin. Men staten subventionerar detta fenomen rikligt.

    SvaraSvara
     
  30. @Bashflak:

    Jag tror i och för sig inte att kvinnors tendens till hypogami påverkar mäns medvetna karriärval eftersom det sällan diskuteras öppet i samhället, däremot påverkar det ändå vilka män som når framgång på datingmarknaden.

    När du säger det så inser jag att det såklart stämmer. Ni har inte tillräcklig insikt i den frågan, vilket skulle behövas för att det jag sa ska stämma.

    På samma gång fick du två andra pusselbitar att hamna på plats i mitt huvud. TackWink Den ena kommer ni se snart. Jag ”parallell-läser” ofta. Den ena av de titlarna som handlar om kvinnliga homosociala gemenskapen, lästes även av två män. Deras reaktion var snarlik och kan väl bäst beskrivas med ord som ”lätt chockad”. Den ena ringde jag upp när jag märkte av reaktionen och han sa då: ”Det var som att vara den där flugan på väggen och höra ett samtal som inte var tänkt man skulle höra”. Och för mig var det liksom inget nytt alls. Och det är samma sak … avsaknad av insikt från ”vi kvinnor-kollektivet” och de samtal som Hanna upplevde sig utesluten från innan hon bytte kön.

    SvaraSvara
     
  31. @Bashflak:

    Jag tror i och för sig inte att kvinnors tendens till hypogami påverkar mäns medvetna karriärval

    Ett litet påpekande bara. Det ska vara ”kvinnors hypergami”, inte ”kvinnors hypogami”. Hyper och hypo är motsatser. Båda orden kommer från grekiskan – hyper betyder över och hypo betyder under.

    SvaraSvara
     
  32. @Rick:

    Ibland blir behovet att begränsa männens yrkesmässiga status rent absurt, som t.ex. när kvinnor insisterar på att kvotera in kvinnliga brandmän – inget högavlönat yrke, men i kvinnors ögon påfallande ”sexigt”. Det finns inget som helst samhällsintresse i att 50 % av dem är kvinnor, men de vet att när den våta filten dras över yrket så förlorar det sin ”sexighet”.

    Det skrevs för övrigt nyligen en reviderad handlingsplan för jämställdhet i Räddningstjänsten.

    Det är lite märklig läsning. Man konstaterar att det varit tungt att få in kvinnor som brandmän – bara 3.6% av de heltidsanställda brandmännen 2012 var kvinnor – men 2014 siktar man på att 40% av rekryterna skall vara kvinnor! Ambitionen är rätt hög, speciellt som endast 10-12% av de som går SMO-utbildningen är kvinnor.

    Ingenstans ges en tillfredsställande förklaring till varför det är så viktigt med könet på brandmännen. Det mumlas om att brandkåren måste kunna ‘tjäna’ samhället bättre, men förklaras inte vad det är de skall göra som manliga brandmän inte skulle klara av. Det enda är att man i glesbygden ofta har svårt att rekrytera och behålla brandmän, och därför vill se till att kvinnor också söker. Just det argumentet är förstås ok: om det är svårt att fylla platserna får man fundera på hur man kan bredda rekryteringen, men då borde det även vara intressant att öka antalet manliga rekryter.

    Man noterar att studien om den fysiska förmågan har gått i mål (här är en sammanfattning på engelska. Resultatet var uppenbart obekvämt, och man väljer att lyfta fram saker som att allmänheten verkar ha högre förväntningar på brandmäns styrka än brandmännen själva (och?), och på att man vill driva på utvecklingen av lättare material och mindre styrkekrävande tekniker; dessutom antyder man att det går att dela upp arbetet – man undrar om de manliga brandmännen då kommer att få OB-tillägg för att de får ta hand om de tunga och riskabla momenten? Om detta sägs inget.

    Angående styrkekraven framgår det ändå, speciellt om man läser rapporterna (del 1, del 2, del 3) att även den manliga kontrollgruppen klarade testerna bättre än kvinnliga heltidsbrandmän, att rätt många av de kvinnliga brandmännen – men endast en (1) manlig deltidsbrandman – inte klarade minimikraven (25% av kv. heltids- och 80% av kv. deltidsbrandmännen), och att hälften av de SMO-utbildade kvinnorna säger att de föll på de fysiska kraven när de sökte jobb.

    Att ta fram bättre material är förstås bra, men två av de moment som enligt brandmännen själva hör till de tyngsta, och dessutom är rätt vanliga, var att bära en vuxen person ur ett brinnande hus, och att bära en bår över terräng. Här är det ju inte främst materialet som är problemet, utan vad en vuxen människa väger. Skillnaderna i prestation ser ut att i praktiken kunna resultera i fördröjningar av räddning på minuter, alternativt att man inte tar sig igenom ett tak eller en dörr.

    Med tanke på de väldigt konkreta problemen som kvinnliga brandmän har med att utföra det som ändå är kärnuppdraget, borde det vara extra viktigt att tydligt beskriva vilka kompenserande kvaliteter de besitter, som de män de konkurrerar ut saknar, och exakt vad dessa kvaliteter förväntas tillföra brandmansyrket.

    SvaraSvara
     
  33. @Ulf T:

    Mm, jag har också läst de studierna och det är synnerligen beklämmande.

    Detta resonemang stör mig:

    dessutom antyder man att det går att dela upp arbetet – man undrar om de manliga brandmännen då kommer att få OB-tillägg för att de får ta hand om de tunga och riskabla momenten? Om detta sägs inget.

    Den fysiska styrkan som de tunga uppdragen kräver faller naturligt med stigande ålder, vad ska äldre brandmän göra, när de tappar i fysik, om de fysiskt lättare uppdragen ska uppfyllas av kvinnor bara för att.

    SvaraSvara
     
  34. @Bashflak:

    Satt och funderade på detta igår kväll, och tänkte tillbaka på den ”rosenskimrande” tiden när man var ung, riktigt ung. Det förklarar i sig en del av det sexuella värdet.

    Tjejer hamnar i puberteten när de är säg 11-12 (åk 4-6), killar när de är 13-15 (åk 6-8). Jag var väldigt tidig, jag hamnade där i åk 4 och var bland de större killarna i klassen. I åk 9 hade mina klasskompisar växt ifatt mig, och förbi mig i många fall.

    Om man tittar på en genomsnittlig klass i åk 6-7 så är skillnaden mellan pojkar och flickor jättestor. Några pojkar har hamnat i puberteten och börjar bli lite nyfikna på flickor men de flesta har inte gjort det än, och det är lätt mer Tekniklego än halvnakna brudar på pojkrumsaffischer. Tjejerna däremot, där är de flesta redan inne i puberteten och de börjar bli medvetna om att de är attraktiva för pojkar. Men pojkarna i deras egen klass är ju hopplöst barnsliga och totalt ointressanta. Killarna i åk 8 är ju betydligt mer spännande.

    Ponera att tjejerna från åk 5 till 6 ökar sitt sexuella värde med 150%, från 6 till 7 med ytterligare 150%, sedan klingar ökningstakten av till 140%, 130%, 125%, 120% etc. Killarna ligger 2-3 år efter och de kommer inte ifatt tjejerna förrän de är 20+.
    Deras ökning av det sexuella värdet börjar sticka iväg i åk 8-9.

    När jag gick i 7:an, och flyttade in till en renodlad högstadieskola i stan, så var tjejerna i 9:an nästan läskigt stora tanter, och jag var lika ointresserad av dem, som de var av mig. När JAG gick i 9:an
    var tjejerna i 7:an i några fall lite halvintressanta, även om det var tjejerna i 8:an som var de man spanade mest på.

    Nu gick jag på ett gymnasium som var väldigt killdominerat, 4-årig teknisk linje, så det gick 5-6 killar på varje tjej. Men i gymnasiet var oddsen bättre, nu blev jag aldrig tillsammans med någon av tjejerna där, men det var ett par stycken som var lite intresserade av mig. Nu var jag så förbannad dum-blyg så jag schabblade bort ett antal chanser (ett tillfälle förbannar jag än idag). Sista året i gymnasiet blev jag sambo med en jämnårig tjej (8 månader yngre, årsbarn), det varade i två år.

    Skillnaden på att vara 14 och 19 var enorm.

    Om man använder Briffaults lag, att en kvinna inte väljer en man om hon inte har nytta av relationen (alltså, mannen ska ha lika stort eller större sexuellt-socialt värde än henne) så jämnar oddsen ut sig med tiden. Det kommer också in andra faktorer med tiden – som 18 åring så är ju ekonomiska muskler ett icke-ämne, men vid 25 så börjar sådana saker spela roll, kanske för båda parter. Vid 35 gör det DEFINITVT det, även för mannen. Jag valde bort några potentiella partner p.g.a. taskig socioekonomisk situation, hade jag varit 20 hade jag inte ens tänkt i sådana banor.

    Med detta sagt, mäns och kvinnors sexuella värde på gruppnivå är förmodligen inte statiskt över tiden. Om du tar Gausskurvorna på bilden du länkade in, och drar medianerna närmare varandra så är det förmodligen vad som händer med stigande ålder. Samtidigt kommer spridningsmåttet att öka, alltså, kurvorna för både män och kvinnor plattas ut och breddas. På sikt får man alltså vad Laasanen påvisade, att ”the bitter beta syndrome” ersätts av ”the bitter bitch syndrome”.

    Har inget bra ritverkyg, annars skulle jag kunna rita upp det med lite käcka Gausskurvor.

    SvaraSvara
     
  35. @Ulf T

    Det där med krav på fysisk styrka för brandmän … eller … äh … brandpersoner … är ju givetvis vårt (mäns) fel. På grund av patriarkala strukturer, mer mat från våra mödrar etc etc är vi ju större och tyngre än kvinnor i genomsnitt. Och därmed förtrycker vi förstås kvinnlig personal inom räddningstjänsten eftersom de då inte orkar bära oss. QED @feminismen.

    SvaraSvara
     
  36. @Magnus:
    Jag har ju vickat en del som lärare på grundskola under det senaste året, och skillnaden är, som du påpekar, slående. En del tjejer börjar bli ”läckra” (i brist på bättre uttryck) redan i 6:an, i 7:an är en del att betrakta som kvinnor (åtminstone i fysisk bemärkelse), när de når 9:an har istort sett alla av dem blivit riktiga kvinnor. (Vilket är en varningslampa, för en del av tjejerna skulle jag mycket väl kunna tänka mig mer intim samvaro med efter en kväll på krogen, om jag inte blev upplyst om deras sanna ålder. En välutvecklad tjej som dessutom beter sig moget i 9:an kan ju mycket väl tas för att vara 20+. Nu är väl risken i det närmaste obefintlig för min del, eftersom jag är 50+ och inte på något vis attraktiv. Jag har ingen dragning till tjejer i den åldern, och de lär knappast vara intresserade av mig heller.) Men ingen kille i högstadiet skulle misstas för en vuxen man. Några av killarna i 9:an har vuxit till sig och är kraftiga och man ser att de inte längre är pojkar, men ingen skulle misstas för vuxen. Eller på sin höjd en kille per klass.

    Jag såg annars en intressant utläggning någonstans om varför par i romantiska komedier och serier alltid tycks vara 25. Och förklaringen var att tjejer peaker fysiskt när de är 20, och killar peaker när de är 30. (Det var inte de faktiska siffrorna, men det var något åt det hållet). Så förklaringen var då att 25 är åldern där de är på samma ”attraktionsnivå”. Tjejerna har peakat och är på väg nedåt, killarna är forfarande på väg uppåt till sin peak, och de möts vid 25. Därför är det idealåldern för par i romkoms. De är både jämngamla, och ”jämnvackra”.

    SvaraSvara
     
  37. 23 för kvinnor (högst fertilitet), 30 för män. Nånstans vid 27 är den genomsnittlige mannen och den genomsnittliga kvinnan lika attraktiva för varandra. Men visst, principen är densamma.

    Det är en dimension av det hela. Sen tillkommer detta med att begreppet ”attraktiv” ändrar sig med ålder, man blir nog mer realist med tiden. När jag var 19 och inledde mitt 2 år långa samboförhållande så hade jag inte en tanke på pengar och mina framtidsplaner räckte ungefär 1 år framåt i tiden – gå ut gymnasiet, göra lumpen, sen fixade det sig nog med jobb och sånt. Jag tror att jag räknade ut att om båda fick ut 3300:- i näven så skulle vi ha en jättebra standard. Det är 15 500 :- i dagens penningvärde. Du förstår ju var ambitionsnivån låg, två studenter får idag ut 19 000:-
    När jag var 35 och dejtade så hade jag betydligt högre krav, jag dumpade en iofs. väldigt trevlig bibliotikariestudent just för att jag fattade att ekonomin aldrig skulle funka. Kul att dejta men inte nåt hustruämne.

    Så, realism-romantik-kvoten ändrade sig. Tråkigt synsätt kanske, jag vet inte. Å andra sidan kan man ju se det som en variant av omvänd hypergami, jag hade ingen lust att ”gifta ner mig”. Jag upplevde litegrand av vad Katerina Janousch skrev, ”var har alla bra hustruämnen tagit vägen”. Dejta, gå ut, sex, ha lite skoj i största allmänhet var aldrig några problem, men att verkligen hitta någon som jag skulle kunna leva med resten av livet, det ställde en massa andra krav, saker som inte ens fanns på kartan när man var runt 20.

    SvaraSvara
     
  38. @Tommy:

    Här en artikel ur L.A. Weekly om deras satsning på kvinnliga brandmän.

    To prove its point, Los Angeles City Hall — just like Seattle, Miami, San Francisco, San Diego and other major cities, together with state governments — spent millions to recruit, train and house women. Los Angeles outfitted most of its 106 fire stations with costly women’s lockers and women’s showers, while politicians as well as fire chiefs Donald Manning and William Bamattre engaged in years of lip service, conjuring up an image of a new, professional class of woman firefighters.

    Women came to figure prominently in the praise party on the LAFD’s Web site, http://www.LAFD.org, where the Hero of the Month, for six months running — in a department of mostly men — has been Tamara Chick, a woman so key to the department’s goals that she is now in charge of female recruitment.

    There’s just one problem, and it’s a problem no fire chief, mayor or recruiter wants to admit. In a department of 3,940 people, the second largest municipal firefighting force in the U.S., the Weekly has learned that the women who work on the fire line could squeeze inside a Hummer limo.

    Just 27 women are actually fighting Los Angeles fires.

    The number is staggering in its shock value. In the 2006-2007 fiscal year, the department lured just four women — three of whom didn’t make it. In this fiscal year, the Fire Department has managed to recruit eight women, two of whom have already washed out. Few of the eight will end up wearing the yellow helmet and jacket of a firefighter.

    Mary agreed to talk to L.A. Weekly after much soul-searching, because she still hopes to land some kind of city job — and this highly competitive woman is still too embarrassed about what happened to her to go public.

    What these two women saw — and experienced — is not what you might think.

    Nobody tried to make either of them fail. No ”old boys” got in their way. Mary was admired by her male boss and encouraged at each step to be a firefighter. ”I was just too slow,” she says. Firefighting equipment, like the one-man ladders, started ”getting heavier,” and she began to realize she wasn’t strong enough to repeatedly lift it — a necessary skill. Eight weeks into the training — which causes plenty of men to wash out — Mary was stunned to realize that her body had begun ”breaking down.”

    Intressant artikel.

    SvaraSvara
     
  39. DN:s Lawen Mohtadi:

    ”Ibland är jag rädd att jag lever i en bubbla. Att jag nästan bara omger mig med likasinnade. Vi tänker likadant, skrattar åt samma saker och följer samma Instagramkonton. Det är i och för sig poängen med att leva i en storstad – vi som lämnade mindre städer för Stockholm sökte just detta: subkulturer, likasinnade. Samtidigt är det underligt att bo i en stad där 40 procent röstar på moderaterna och inte känna en enda av dessa.”

    http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/lawen-mohtadi-snart-kommer-dagens-medelklass-att-fa-magont-pa-allvar/

    Har själv befunnit mig i den världen i Stockholm, men kände aldrig någonsin att jag passade in eller att det var därför jag var där. Men kan definitivt känns igen fenomenet.

    SvaraSvara
     
  40. OT: Vill meddela att jag återigen blivit blockerad från twitter på grund av att en feministisk mobb anmält mina svar som spam. Det är verkligen en klubb för inbördes beundran, det är enkelt att skicka iväg alla som inte tycker som dem med enkla knappklick, allt sker automatiskt. Hur vanligt är det? Av alla mina försök med att diskutera på twitter har jag blivit blockad… alla gånger. Säger ju en hel del om feminister. Smile

    SvaraSvara
     
  41. @Ninni:

    ”Ser ni hur stark denna kollektivism är?”

    Jag har funderat på den. Det verkar finnas en sammanhållande kraft i kvinnliga kollekteiv som bygger på avundsjuka och missunsamhet, som
    kan sammanfattas som ”jag bryr mig inte om hur eländigt jag har, det viktiga är att du har det lika eländigt”.

    Jag läste en gammal debatt mellan Emöke Bokor(s) och Alice Teodorescu, som handlar om begreppet relativ fattigdom. Bokor tillhörde den ungerska minoriteten i Rumänien och växte upp i landet, precis som Teodorescu. I texten beskriver Emöke Bokor hur glad hon var över att vid nåt enstaka tillfälle kunna få smaka på en apelsin eller banan. Importvaror var mycket svåröverkomliga 1981-89, min sambo har berättat, hon är uppvuxen i samma land.
    Det sjuka är att Emöke Bokor skriver att hon inte tyckte det var tråkigt att hon fick äta tropikfrukter så sällan, för det var likadant för alla, och då led hon inte. I klartext, så länge hon slapp vara _avundsjuk_ och _missunnsam_ så var det acceptabelt att hon sällan eller aldrig fick detta. Det här är ju själva kvintessensen av Jantelagen, i dess renaste form!
    Avundsjuka och missunnsamhet är inga kreativa drivkrafter, det är destruktiva krafter!
    Jag upplever att man ofta stöter på den här attityden hos kvinnor – ”om jag har det dåligt spelar ingen roll, det viktiga är att du har det minst lika illa”. Säkert samma kärringar som sätter upp små käcka floskeltavlor med ”krossa Jante”, ”Stå på dig, annars gör nån annan det” på sina kontor Razz

    Är det bara jag som inbillar mig att många kvinnor är så här, eller stämmer det?

    Emöke Bokors artikel:
    http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/Arbetarekommuner/torsas/Var-politik/Finns-relativ-fattigdom-Absolut/

    SvaraSvara
     
  42. @Ulf T
    Mycket intressant. Det verkar som om man heller slänger ut hur mycket pengar som helst än att erkänna att man satsat lite fel. Återigen är det ”lika möjligheter” och ”lika utfall” man förväxlar.

    @Magnus
    Det kan också sägas vara kvintessensen av marxismen (och alla andra kollektivistiska ideologier): det är mer önskvärt att alla har det dåligt än att några har det bra.

    SvaraSvara
     
  43. Magnus: ”Det sjuka är att Emöke Bokor skriver att hon inte tyckte det var tråkigt att hon fick äta tropikfrukter så sällan, för det var likadant för alla, och då led hon inte. I klartext, så länge hon slapp vara _avundsjuk_ och _missunnsam_ så var det acceptabelt att hon sällan eller aldrig fick detta. Det här är ju själva kvintessensen av Jantelagen, i dess renaste form!”

    Fast det där är ju helt naturligt. Ingen saknade bil eller jordnötssmör på 1800-talet heller. Och ingen nu levande människa saknar nästa generations superdatorer.

    ”Är det bara jag som inbillar mig att många kvinnor är så här, eller stämmer det?”

    Jag tror att det är helt naturligt för båda könen. Man vill ligga på ungefär samma nivå som de flesta runt omkring en.

    SvaraSvara
     
  44. Tommy: ”det är mer önskvärt att alla har det dåligt än att några har det bra.”

    Vissa störs av att det finns ett fåtal som har det mycket bättre (överklassen), ja. Men jag skulle tro (och hoppas) att de flesta ändå inte bryr sig om det. Det viktiga är att ha det ungefär lika bra som den stora gruppen.

    SvaraSvara
     
  45. @Magnus:

    Det är en del av det som komma skall. Du är inte helt ute och cyklar. Och det här utgör, menar jag, verkliga hinder för kvinnor att tillgodogöra sig de möjligheter som finns för oss i vår tid och kultur. Hur hjälper det att anklaga männen?

    Jag kommer då även tipsa om en bok, som är lättläst och ger en hyggligt bra bild. Det är verkligen som en helt annan kultur (på gott och ont). Vi som samlas här är ju här med den ”minsta gemensamma nämnaren” lika inför lag och så … men en hel del av oss är intresserade, upplever jag, av genusfrågor i ett bredare/djupare perspektiv, med en önskan av att vilja förstå. Och som man så saknar man en bit av pusslet som den boken kan ge.Smile

    SvaraSvara
     
  46. Dolf: (Nedlagda) Solomon II:s bloggpost om The Marriage Zone (26-28) fick stor spridning och ledde till flera utvikningar i andra bloggar.

    SvaraSvara
     
  47. @He(rr)n:

    Ingen saknade jordnötssmör för att det inte fanns jordnötssmör.

    Men det FANNS bananer och apelsiner i Rumänien, ibland. Det var inga okända frukter, apelsiner var ett så allmänt att färgen orange och citrusfrukten ifråga heter portocala på rumänska, det är det grekiska ordet för apelsin.

    ”Man vill ligga på ungefär samma nivå som de flesta runt omkring en.”

    Nej, det är inte det jag skriver.

    A) Jag har det sämre än du, det är DU som måste sänka din standard!
    B) Jag har det sämre än du, det är JAG som måste öka min standard!

    Förstår du skillnaden? Det är vääääldigt bekvämt att agera i enlighet med A, för istället för att ändra på mig själv så att jag får det bättre, kan jag skylla på nån annan att jag har det sämre.
    Eftersom man aldrig kan ändra på nån annan är man en jobbig initiativlös gnällspik. Man PROJICERAR sitt misslyckande på andra, och vill KONTROLLERA andra människor. Agerar man enlig B, så är det jobbigare, men det är samtidigt också MÖJLIGT eftersom man bara kan förändra och kontrollera sig själv.

    @Tommy:

    ”Det kan också sägas vara kvintessensen av marxismen (och alla andra kollektivistiska ideologier): det är mer önskvärt att alla har det dåligt än att några har det bra.”

    Jag är antimarxist. Det finns även antimarxistisk vänster, t.ex. anarkister, men jag är inte vänster heller eftersom jag anser att äganderätten är oinskränkt och den är dessutom fastställd som en mänsklig rättighet, utan inskränkningar (FN artikel 17 om jag minns rätt).

    Självbindaren, skiftet, växelbruket, traktorn och andra uppfinningar som begränsat svälten i Sverige hade ALDRIG sett dagens ljus om drivkraften inom jordbruket varit att se till att inte grannen hade det bättre än en själv – svälten ska fördelas lika, det finns inget värde i att öka matproduktionen, tänk om skillnaderna ökar så att vissa blir mätta medan andra kan äta till de spyr! Bättre att alla svälter.

    SvaraSvara
     
  48. @Bashflak: Den var bra. Pinsamma är att det tog mig en genomläsning av min egen kommentar plus ytterligare någon minut innan 25-öringen trillade ner.

    SvaraSvara
     
  49. @Magnus:
    socialismens slutprodukt är inte att alla har det lika bra, utan att alla har det lika eländigt.

    SvaraSvara
     
  50. Hur många gånger skrattar @Bashflak åt sitt Dolf-skämt: 1, sen skrattar han inte mer.

    (Det finns väl en viss risk för att min replik missförstås, så kanske bäst att tillägga att den var given helt i en vänskapligt godmodig anda)

    SvaraSvara
     
  51. @Lavazza:

    Lite tillspetsat, men det stämmer med mina erfarenheter.

    Jag skulle nog säga att den här processen börjar långt innan 20, kanske redan vid 11-12. Killarna kommer ifatt tjejerna på 10 års sikt, och på 15 år är de förbi.
    Tjejer är som fertilast vid 23, sedan går det långsamt utför (hört det från en gynekolog som hållit på en del med IVF), och en 33 åring har mycket svårare att bli gravid än en 23-åring. ”Fönstret” att bli mamma stängs nångång vid 40, även om det är 10 år kvar till klimakteriet.
    För män finns inte samma press, det blir visserligen svårare med åren men inte alls på samma sätt som för kvinnor, och i princip har man hela livet på sig. Så varför ha bråttom? Man kan ju göra karriär till man är 35 och sedan börja fundera på att bli farsa. Kvinnor har inte den möjligheten…

    De flesta människor verkar förr eller senare komma till en punkt där de vill ha barn, men om man tar ett gäng 27-åringar så är nog kvinnorna bra mycket mer sugna än männen. Om kvinnorna först vid 27 börjar fundera på att ingå i en relation, skaffa barn m.m. så är det inget man gör på en kafferast, är dessutom lämpliga 25-32 åriga män mer intresserad av karriären, tillfälliga fling och liknande så tar det flera år att hitta en lämplig faders-aspirant. Och då är de 32 och det är inte så lätt att bli gravid längre.

    Tänk också på att de flesta som läser på högskola är 22-23 innan de tar examen, många tar ett år off och reser till Asien eller nåt, man gör 2-3 år på några skitjobb för att få ihop till mat och hyra och *vips* så är man 27. Det är baksidan med dagens långa utbildningar.

    SvaraSvara
     
  52. @Tommy:

    @Ulf T
    Mycket intressant. Det verkar som om man heller slänger ut hur mycket pengar som helst än att erkänna att man satsat lite fel. Återigen är det ”lika möjligheter” och ”lika utfall” man förväxlar.

    Här en talande interpellationsdebatt från Riksdagen om kraven på brandmän:

    Jag erkänner villigt att det tar emot som tusan att ge SD-representanten helt rätt mot en M-politiker, men vad gör man? Enström står och svamlar om att kraven skall vara adekvata, men går sedan direkt över till att argumentera för att större andel kvinnor är ett självändamål. Det är ju dessutom så, som jag angav ovan (delrapport 3), att adekvata krav har tagits fram med hjälp av forskare. Där skrev man:

    I den här studien klarade 97 % av männen och 33 % av kvinnorna det nedre fysiska gränsvärdet (det resultat i de fysiska testerna som aldrig får understigas).

    Denna rapport presenterar vetenskapligt förankrade gränsvärden för fysisk kapacitet för Brandmän i operativ tjänst. Vi har inte kunnat finna liknande studie någon annanstans i världen.

    Ekeroth har helt rätt i att det måste gå att hitta folk med kompletterande kompetens som ändå uppfyller de fysiska minimikraven. Såvitt jag vet har man inte inventerat Räddningstjänsten för att se i vilken grad dessa ”modernare krav” redan är uppfyllda. Det förklaras nog delvis av att man ännu inte redovisat tydligt exakt vilka dessa krav är, och på vilket sätt de förväntas tillämpas i fält.

    SvaraSvara
     
  53. Magnus: Jordnötssmör var bara ett exempel. Ta lyxbåt istället. Vem har råd med en lyxbåt egentligen? Inte många. Och ingen saknar en lyxbåt heller – eftersom det inte är normalt att ha en lyxbåt. Dvs, missnöjet eller bristen på missnöje står i proportion till hur många som har en lyxbåt.

    Helt naturligt och har förmodligen inte så mycket med kön att göra.

    SvaraSvara
     
  54. @Ulf T
    Jag bor i g-l-e-s-b-y-g-d där ”bredband” är något vi bara hört talas om, så jag kan tyvärr inte ta del av video över nätet. (Inte för att det hindrar Antenngestapo att skicka ut sina beskyddarbrev, förstås.) Jag kan dock bilda mig en hyfsad bild, tror jag, utifrån det du skrev. ”Nya” Moderaterna är misstänkt lika de gamla Socialdemokraterna, tycker jag. Nu har jag inget till övers för SD heller, även om deras blinda hönor skulle råka hitta ett och annat korn.

    Kvotering till Räddningstjänsten av ideologiska skäl borde vara straffbart. Det äventyrar ju människors liv. Med 190 cm och 90+ kg kan jag inte räkna med att många kvinnor skulle orka släpa ut mig ur ett brinnande hus. Å andra sidan bor jag så ocentralt att jag kommer att ha brunnit inne för länge sedan när brandkåren anländer – oavsett vad de har mellan benen. Men jag tänker på er andra. Smile

    SvaraSvara
     
  55. @Tommy:

    Nå, även på glesbygden behöver man ju förströelse, speciellt om bredbandet ännu inte infunnit sig… Smile

    Här är textversionen av debatten.

    Jag citerar en av de mer surrealistiska formuleringarna från Enström:

    Regeringen anser att räddningstjänstens sammansättning av personal bör spegla samhället. Jämställdhet, jämn könsfördelning och mångfald inom den kommunala räddningstjänsten är nödvändigt. Målet är att öka kompetensen inom räddningstjänsten och att säkra hög kvalitet på verksamheten. Det handlar till exempel om att räddningstjänsten ska ge kvinnor och män ett likvärdigt och bra bemötande vid räddningsinsatser, och att räddningstjänsten kvalitetssäkrar sitt förebyggande och insatsinriktade arbete så att det möter såväl kvinnors som mäns behov.

    Jag antar att hon med ”likvärdigt och bra bemötande” inte menar att brandmannen skall kunna bära ut vederbörande ur brinnande hus, även om vederbörande råkar väga mer än 50 kg.

    Sedan kommer Anti Avsan (m) in och fyller i att en modern brandman inte alltid är på utryckning, utan även ibland behöver tala med människor. Möjligen kan det också vara bra med någon brandman som är sjukgymnast eller så. Härav förstås att man inte bara kan ha vita män i kåren?

    Avsan påpekar att kraven är utformade efter kraven på rökdykare, men det är en insatsform som ”inte alltid används”. Nej, det stämmer nog, även om jag vill minnas att det pågick en debatt om det (som Pär Ström refererade till) – misstanken var att man ville ha mindre rökdykning (”inre släckning”) just för att det annars blir hart när omöjligt att få in kvinnor i kåren. Problemet är att alternativet är att stå utanför och spola vatten och se på när fastigheten brinner ned. Dessutom, om rökdykning används ‘ibland’ blir det fortfarande normerande, eftersom en inkompetent rökdykare lär få både sig själv och andra dödade.

    Enström igen:

    Men det ska ställas rätt krav, och kraven för att antas till SMO-utbildningen är höga.

    Ja, men ändå faller över hälften av kvinnorna som gått SMO på de fysiska kraven. Tydligen är då inte SMO-kraven höga nog för att kunna bli brandman.

    Hon fortsätter:

    Vissa kommuner har så höga fysiska krav att i princip inte någon kvinna klarar dem. Gör man en jämförelse mellan andra traditionellt mansdominerade yrken ligger räddningstjänsten absolut sämst till när det gäller att få in kvinnor.

    Alltså, högsta prioritet är att få in kvinnor.

    MSB har i en annan utvärdering kommit fram till att det finns behov av att utveckla just ny teknik och nya metoder som underlättar tunga arbetsmoment. Det är någonting som kommer att gynna både dem som ska räddas och de män och kvinnor som arbetar inom räddningstjänsten.

    Jo, men bland de tyngsta momenten finns fortfarande att bära ut sådana som Tommy ur brinnande hus, eller bära Tommy på bår över oländig terräng. Det är inte en materialfråga.

    SvaraSvara
     
  56. Usch vad ni kommer dragandes med manliga härskartekniker som fakta, vetenskap, logik, normalfördelningskurvor och annat kvinnohat! Wink
    Undrar just hur jämställdhetsfeministern skulle regera på detta inlägg!

    Skäms på sig Ninni, din könsförrädare! Wink

    SvaraSvara
     
  57. Jag kräver att 11% av Sveriges poliser håller pistolen i vänster hand och att 11% av alla börs-vdar spelar med vänsterhänta golfklubbor. Annars blir jag krängt [sic].

    SvaraSvara
     
  58. @Tommy:

    Kvoteringen ska ske efter principen ”bär en bår med en 120 kg hjärtflimmrig gubbe ner från 4 vån i ett hisslöst hus”, ”inre släckning är ett krav” etc.

    Varför ska Räddningstjänsten spegla samhället? De ska inte spegla nånting, de ska såga upp bilvrak, släcka bränder, ta reda på spill vid kemolyckor, pumpa upp översvämningar och sånt.

    BRF, är det inte fackförbundet för de brandmän som hoppade av Kommunal? Med tanke på vad jag läser inser jag mer och mer varför man inte ville vara med i Kommunalarbetarförbudet.

    SvaraSvara
     
  59. Jag har kommit på att blinda är klart underrepresenterade i yrken som pilot och chaufför. Detta måste genast åtgärdas!

    SvaraSvara
     
  60. Ja att brandmän räddar liv vid bränder är ju bara en liten bisak som dom sysslar med den största tiden så ägnar dom sig åt andra saker så varför ska man då ha så stort fokus på det undrar nog Enström där hon sitter bakom sitt skrivbord och studerar tidsstudier.

    SvaraSvara
     
  61. @Magnus:

    faktisk när jag utbilda mig till ambulansförare på T1 i Linköping så var det precis det som hände vi åkte på en kille som vägde 120 kg och det fick vi bära upp för 3 trappor i T1 kasern vidare genom korridoren sedan ned för andra sidans trappor och det blev sista gången för min kompis som inte talade om att han hade problem med ryggen. åkte sedan på samma kille vid övning ute på infss/kvarn .nu kanske man tror detta är ett senario som är sällsynt men det är det inte idag när många dras med övervikt

    SvaraSvara
     
  62. @Ulf T
    Det var som jag misstänkte: man insisterar på lika utfall, men utan att kunna motivera varför.

    Jag accepterar att Räddningstjänstens personal också har arbetsuppgifter som inte kräver stor fysisk styrka och uthållighet, och att de möter människor i olika situationer. Och jag accepterar att en personalkår som ”speglar samhället” (med avseende på kön, hudfärg, BMI, vänsterhänthet, agorafobi etc) kan innebära vissa fördelar i sådana möten.

    Lösningen bör väl i så fall vara att dela in personalen i två grupper: en som sköter det tunga och farliga jobbet och en som tar det huvudsakliga ansvaret för mötena med allmänheten. Båda grupperna ska givetvis vara öppna för såväl män som kvinnor, men kraven ska ställas så att de motsvarar arbetsuppgifterna – inte fortplantningsorganen.

    @Magnus
    ”Varför ska Räddningstjänsten spegla samhället?”
    Det var min första tanke också, men det är som Ulf skrev så att Räddningstjänsten gör mycket annat också, på samma sätt som poliser långt ifrån bara ägnar sig åt dramatiska gripanden av våldsbrottslingar. Det finns nog många aspekter av båda yrkena där en viss spegling av populationen kan ge fördelar.

    I mångt och mycket håller jag dock med om det du skriver. Dessa tunga och farliga arbetsuppgifter är det som särskiljer Räddningstjänsten från alla andra yrken, och därmed det som bör ligga till grund för anställningsvillkoren. Om man inte gör den uppdelning jag nämnde ovan, men då lär det väl ganska snabbt bli klagomål om ”A- och B-lag” och att ”tråkiga uppgifter på jobbet skadar kvinnor” som SvD vinklade till det i dag: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/trista-uppgifter-skadar-kvinnor_8650502.svd (notera att det inte nämns ett ord om vilka som löper störst risk att omkomma i jobbet eller att drabbas av andra typer av skador än just belastningsskador).

    SvaraSvara
     
  63. @Tommy:

    Om man delar in arbetsuppgifter i farliga och en annan som möter människor kommer resultatet snabbt bli att de icke-farliga tar makten över organisationen eftersom alla ledande positioner är att betrakta som icke-farliga. Då har du helt plötsligt en organisation som styrs av människor vars främsta anställningsskäl är att de inte är kompetenta nog att sköta den egentliga verksamheten.

    Ytterst få människor fungerar så att de i den ställningen kommer tänka ”oj, här sitter jag som inte är lika kompetent som de som gör utryckningar, nu ska jag göra allt för att organisationen ska stödja de som är bättre än mig.”. Istället tenderar folk förstå och värdera sin egen uppgift högt så sådana organisationer slutar alltid med att ledningen blir stor och verksamheten blir lidande. Det är särskilt problematiskt i offentliga sektorn där ingen kan konkurrera ut den förstörda organisationen.

    En poäng för varje organisation ni kan identifiera där detta redan är ett problem.

    SvaraSvara
     
  64. @kos:

    T1, 6:e kompaniet, tredje våningen i stora röda tegelkasernen?
    Jag gjorde lumpen där 83-84! Brigadsjukvårdare.

    SvaraSvara
     
  65. @Johan Grå:
    Även utan en gruppindelning är det väl vanligen så att ledande positioner inte besätts av personer med stor specialistkompetens, utan av personer med (i bästa fall) goda ledaregenskaper?

    En duktig programmerare blir sällan IT-chef; det blir i stället en medioker utvecklare eller en som inte kan koda alls. I de tragiska fall då personer med stor yrkeskompetens ”befordras” för lång och trogen tjänst brukar resultatet bli en olycklig och impopulär chef (i alla fall i min erfarenhet: 20+ år i små och stora företag och i statlig tjänst).

    Chefers jobb är oftast att stödja människor som har högre kompetens än de själva inom det praktiska. De brukar emellertid inte se det som att ”stödja de som är bättre än mig”, utan snarare ”stödja de arma satarna som inte klarar av att bli chefer”. Chefer tror nämligen att allas högsta dröm är att bli chef. (Jag ber om ursäkt för att jag här generaliserar som den värsta feminist! Big Smile

    Du har rätt i att de allra flesta av oss värderar vår egen uppgift oproportionerligt högt, vilket är en av orsakerna bakom Parkinsons lag.

    SvaraSvara
     
  66. @Magnus:

    min placering var infss så för mig var det bara en del av utbildningen till ambulansförare jag gjorde på T1 resterande delen fick jag på infss.uppdelat på 40tim/veckan på sjukstugan 40tim/veckan jour så 80tim/veckan 1979-1980. när jag gjorde repmötet några år senare var den tjänsten uppdelad.så dom gjorde bara 40tim/veckan och det var nog så det var menat för mig med men som sagt min kollegas rygg sa stopp så dom valde att sätta in en läkare på dagen och en fanjunkare på kvällstid som backup vid utryckning.

    SvaraSvara
     
  67. @Johan Grå:

    ”Då har du helt plötsligt en organisation som styrs av människor vars främsta anställningsskäl är att de inte är kompetenta nog att sköta den egentliga verksamheten.”

    Kallas Peters princip, eller Dilberts lag om inkompetens.

    1. Alla anställda i en hierarkisk organisation kommer att avancera till sin inkompetensnivå, och sedan kommer de att fastna på den positionen.
    2. I en mogen hierarkisk organisation kommer till sist alla anställda i personalledande funktion att vara inkompetenta.

    Har vi inte diskuterat detta nyligen?

    SvaraSvara
     
  68. @kos:

    Jaha, Kvarn alltså. Jag körde en del ambulans, det ingick i min utbildning, men det var inte de huvudsakliga uppgifterna för just min pluton. Två av plutonerna på 6:e var dock renodlade ambulansförare, vi hade flera dussin Tgb 1314 som ambulanser, samt en massa Volvo F86 för att flytta på själva sjukhuset. Har kört båda ganska mycket, har ett ”ärligt” C-körkort som resultat. Och, det var löjligt lätt att få extrajobb på Landstinget med den utbildningen.

    SvaraSvara
     
  69. @Tommy: @Magnus:

    Peters princip är att det sker i en normal organisation. Jag hävdar att det är ett specialfall när man av ideologiska skäl kvoterar in människor/kvinnor som inte är kompetenta att sköta den egentliga uppgiften så att man får en Peters princip på speed.

    SvaraSvara
     
  70. @Johan Grå:

    Ja, man börjar med att placera folk på sin inkompetensnivå redan från start, istället för att låta folk hamna där genom naturligt organisatoriskt sönderfall.

    Känns som om detta är fröet till en ny princip…

    SvaraSvara
     
  71. @Ulf T:

    Jag tryckte ”tumme upp” på ditt inlägg trotts att du inleder med den tramsiga disclaimern om att det tar emot att dela uppfattning med en SD-företrädare.

    SvaraSvara
     
  72. @Nils:

    Jag skulle säga samma sak om jag fick ge t.ex. en (v)-företrädare helt rätt, vilket för all del också har hänt någon gång. Anledningen till att jag skrev det över huvud taget var för att understryka att det var vad som sades, inte vem som sade det, som var viktigt. Jag tror inte att det är någon hemlighet vid det här laget att jag röstat högerut, men det är förstås inte hugget i sten, om de fortsätter att larva sig sådär i debatter.

    SvaraSvara
     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Klicka för att sätta in Smiley

SmileBig SmileGrinLaughFrownBig FrownCryNeutralWinkKissRazzChicCoolAngryReally AngryConfusedQuestionThinkingPainShockYesNoLOLSillyBeautyLashesCuteShyBlushKissedIn LoveDroolGiggleSnickerHeh!SmirkWiltWeepIDKStruggleSide FrownDazedHypnotizedSweatEek!Roll EyesSarcasmDisdainSmugMoney MouthFoot in MouthShut MouthQuietShameBeat UpMeanEvil GrinGrit TeethShoutPissed OffReally PissedMad RazzDrunken RazzSickYawnSleepyDanceClapJumpHandshakeHigh FiveHug LeftHug RightKiss BlowKissingByeGo AwayCall MeOn the PhoneSecretMeetingWavingStopTime OutTalk to the HandLoserLyingDOH!Fingers CrossedWaitingSuspenseTremblePrayWorshipStarvingEatVictoryCurseAlienAngelClownCowboyCyclopsDevilDoctorFemale FighterMale FighterMohawkMusicNerdPartyPirateSkywalkerSnowmanSoldierVampireZombie KillerGhostSkeletonBunnyCatCat 2ChickChickenChicken 2CowCow 2DogDog 2DuckGoatHippoKoalaLionMonkeyMonkey 2MousePandaPigPig 2SheepSheep 2ReindeerSnailTigerTurtleBeerDrinkLiquorCoffeeCakePizzaWatermelonBowlPlateCanFemaleMaleHeartBroken HeartRoseDead RosePeaceYin YangUS FlagMoonStarSunCloudyRainThunderUmbrellaRainbowMusic NoteAirplaneCarIslandAnnouncebrbMailCellPhoneCameraFilmTVClockLampSearchCoinsComputerConsolePresentSoccerCloverPumpkinBombHammerKnifeHandcuffsPillPoopCigarette

Subscribe without commenting