På förekommen anledning tror jag att jag bör skriva ett fristående inlägg om hur straffrätten är tänkt att fungera, dvs ett helt opolitiskt inlägg. Jag kommer inte vara helt utförlig, utan försöka att med pedagogiska exempel staka ut gränserna för brottsliga handlingar. Enkelhet får föregå perfektion. En del av detta har jag redan skrivit i kommentarer, men det är utspritt och svårt att tillgodogöra sig.
Rekvisit
För det första, att läsa strafflagar är som att bocka av en checklista. Alla dessa måste uppfyllda för att ett brott ska ha begåtts. Annars får man leta efter en annan paragraf eller så är det inte ens ett brott. Vissa paragrafer har bara ett enda krav, andra har flera. Dessa krav kallas för rekvisit.
Ett enkelt exempel är denna paragraf. Brottsbalken, 8 kap, 10 §:
Avleder någon olovligen elektrisk kraft, döms för olovlig kraftavledning till böter eller fängelse i högst ett år.
För att gärningen ska utgöra ett brott ska gärningen uppfylla alla rekvisit. De är:
- Man ska ha avlett elektrisk kraft.
- Det ska ha skett olovligen.
Ibland finns det alternativa rekvisit, som i denna lite udda paragraf. Brottsbalken, 7 kap, 3 §.
Den som understicker eller förbyter barn eller eljest genom att avgiva oriktig anmälan till myndighet eller underlåta anmälan tillvällar sig eller annan falsk familjeställning eller berövar annan hans rätta familjeställning, dömes för förvanskande av familjeställning till böter eller fängelse i högst två år.
Rekvisiten är:
- Den som understicker eller förbyter barn
- ELLER genom att avgiva oriktig anmälan till myndighet
- ELLER [genom att] underlåta anmälan
- tillvällar sig eller annan falsk familjeställning
- ELLER berövar annan hans rätta familjeställning
Det finns helt enkelt flera sätt att göra sig skyldig till detta brott. Men i korthet får man inte hemlighålla eller byta barn med varandra, eller fibbla med anmälningarna till olika myndigheter.
Uppsåt
För att bli dömd räcker det sälla med att en gärning uppfyller alla rekvisit. Det brukar oftast också krävas att man hade en rimlig möjlighet att inse hur det ska gå. Man ska kort och gott vara medveten om vad man gör. Vid några tillfällen kan ett brott ske genom slarv eller försummelse, dvs att man INTE har handlat på ett givet sätt eller inte varit tillräckligt noggrann med en viktig uppgift. Men om inget annat står i paragrafen krävs ett brottslig uppsåt.
Brottsbalken, 3 kap, 1 § lyder:
Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid.
Här finns bara ett rekvisit, man ska ha ”berövat någon livet”. Eftersom att inget annat står måste man ha gjort det uppsåtligen. Jag sköt min mamma i huvudet för att hon strök mig ur sitt testamente. Jag måste rimligen inse att den gärningen kan döda.
Hoppar vi till 7 § hittar vi en besläktad bestämmelse:
Den som av oaktsamhet orsakar annans död, döms för vållande till annans död till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.
Här står det uttryckligen att det inte behövs ett uppsåt att döda. Det räcker att dödsfallet är orsakat av min oaktsamhet. Att någon dör av mitt slarv eller oförstånd. Jag har drucket alkohol och sätter mig i bilen och kör iväg. När blinda tant Ester kliver ut i gatan hinner jag inte bromsa för att jag samtidigt uppdaterade Facebook på mobilen. Hon avlider på platsen. Jag har då berövat en människa livet, men helt utan uppsåt att döda. Det är en konsekvens av min oaktsamhet. I princip behöver jag inte ens ha begripit att det jag gjorde var farligt.
Det finns två typer av uppsåt som man idag brukar använda. Det ena är när man vill att någon ska drabbas. Det andra är när man inser att någon kommer att drabbas men inte bryr sig.
- Ett ”direkt uppsåt” föreligger om jag skjuter ihjäl min kärleksrival för att han stöter på min partner. Jag vill att han ska dö.
- Ett ”likgiltighetsuppsåt” föreligger om jag ser min rival på en fullsatt buss och dödar honom genom att kasta in en handgranat! Massor av människor dör samtidigt. Jag hade bara direkt uppsåt att döda rivalen, men jag måste rimligen inse att fler kommer att dö och skadas av min gärning även om jag egentligen inte vill de dem något ont. Jag struntar bara i att de drabbas. Det är ett likgiltighetsuppsåt.
Detta fungerar kanske inte alltid klockrent i alla rättegångar. Men en åklagare ska bevisa både att gärningen konkret var en brottslig gärning, och att det förelåg ett uppsåt till varje rekvisit. Om man ”avleder elektrisk kraft” i uppriktig tro att det man gör inte kräver tillstånd; eftersom jag tar strömmen från min farsas elstolpe, som råkar stå på min mark, och han tar ju gratis vatten från min brunn utan tillstånd; så bör man inte bli fälld för brott. Rekvisiten är uppfyllda, men uppsåtet saknas. Gränsdragningen blir vad man rimligen kan förväntas begripa. Dock lär man oavsett bli ersättningsskyldig för elen man knyckt.
Fälld kan jag bli om jag insåg att ett uttryckligt tillstånd krävs, eller om jag ”rimligen borde ha insett” det. Vad man rimligen kan förväntas inse beror på omständigheterna i övrigt om det inte är helt uppenbart.
En annars brottslig gärning kan under vissa omständigheter vara laglig. Man blir knappas fälld om man stjäl rånarnas flyktbil utanför banken. Man får bruka nödvändigt våld för att kasta ut inkräktare ur bostaden. Man kan samtycka till vissa brott mot person, tex misshandel upp till normalgraden. (Annars vore bdsm förbjudet.) Men när man behöver ta sig friheter som sträcker sig över lagens gränser så måste det vara objektivt försvarbart. Man tar alltid en viss risk, så se till att det är värt det.
Ibland stämmer en gärning in på flera olika brott, och då tillämpas den mest preciserade lagen. Barnadråp vinner över mord och dråp, sexuellt tvång vinner över olaga tvång. På samma sätt dömer man för rån och inte olaga hot och stöld. Ni fårstår nog principen.
Ett slutord
Detta gäller straffrätt. Försök inte tillämpa det i andra delar av juridiken. Du måste ha din bil försäkrad även om du inte begrep det på förhand, och skatterna måste betalas även om du aldrig anat hur generös skattmasen kan vara med extra delux-betalningskrav. Detta gäller bara svensk rätt, det finns inga garantier för att andra länder har samma syn.
Om det finns tolkningsmöjligheter brukar domstolar titta hur andra dömt tidigare, helst HD. Likaså brukar de titta i lagens förarbeten för att se hur lagstiftarna tänkte när lagen skrevs. Men detta är inte lag och en domstol är fri att tolka och döma som den vill. (Men det är i högsta grad en levande del av ”svensk rätt”.)
Ha slutligen i huvudet att detta är teori, och som vanligt behöver den inte alltid överensstämma med praktiken. Och jag kan givetvis själv ha förbisett något viktigt, men då lär någon snart peka ut bristen.
Teo
Hej Teodor!
Bra text. Ska skärskåda den men noggrant senare. En sak dock om uppsåt. Ditt exempel på likgiltighetsuppsåt är inte korrekt. Det du beskriver är det indirekta uppsåtet. Du vill endast döda en person men inser att du samtidigt med till visshet gränsande sannolikhet kommer att döda även de andra passagerarna. Du har direkt uppsåt att döda din rival och indirekt uppsåt att döda de andra.
Ett likgiltighetsuppstå ser snarare ut såhär: Du vill spränga en buss där din rival befinner sig. Du vet inte om det befinner sig andra personer i bussen och du bryr dig inte. Oavsett så kommer du att spränga bussen. Du har då direkt uppsåt att döda din rival och likgiltighetsuppsåt att döda eventuella andra passagerare. Om det däremot inte kan visas att du är likgiltig inför de andra passagerarnas död utan du hade avstått från din handling om du var medveten om deras närvaro så saknar du likgiltighetsuppsåt i dessa fall.
Ungefär så.
Ja likgiltighetsuppsåt är mer som Chade skriver.
Man misstänker följden (de övriga passagerarnas död) men är likgiltig inför den.
Men exemplet med bussen är inte så funktionellt. Uppsåtet ska ju täcka brottets rekvisit, för mord är ju rekvisitet beröva annan livet. Vem denne annan är är helt irrelevant. Om man kastar en handgranat in i en buss för att döda en viss person så har man direkt uppsåt till mord oavsett vem som dör, till och med avsikt att beröva annan livet.
Höstacken och tändstickan är en bra pedagogisk bild för brottets subjektiva sida (rekvisiten är den objektiva sidan och dessa speglas av en subjektiv sida av uppsåt eller oaktsamhet).
En person kastar en tändsticka i en höstack och höstacken brinner upp.
1. Direkt uppsåt – tändstickan kastades i höstacken för att elda upp höstacken.
2. Likgiltighetsuppsåt – Personen misstänkte att det skulle ta sig men struntade i det.
3. Oaktsamhet – Personen misstänkte inte att det kunde börja brinna men borde ha handlat på annat sätt.
@MJ:
Håller inte helt med. På juristutbildningen så brukade man exemplifiera just de olika uppsåten med att spränga ett flygplan (alltså en direkt motsvarighet till att spränga en buss men med en nog mer klar följd av sprängningen).
Men visst, höstacksexemplet är också bra.
Nu spelar det inte så stor roll för just blogginlägget men det är ju bättre att det blir rätt en aningen felaktigt.
Detta inlägget borde egentligen kompletteras med ett inlägg om gärningsbeskrivning och förundersökning för att ge en bättre helhetsbild som man som läsare borde ha med sig när man läser om olika processer och domslut.
En sak jag la märke till när det gäller Beltran-fallet (och som vanligt om jag kommer ihåg rätt) och den kvinna som vid brottstillfället var 19 år eller så var att domstolen, troligtvis på grund av lathet, faktiskt underlät att pröva hur gärningsbeskrivningen passade in på det brott han var åtalad för. De konstaterade att kvinnans historia var trovädig och sen var det klart, våldtäkt. Ingenting om uppsåt m.m., vilket känns lite som ett tjänstefel.
Egentligen kanske man borde ha en hel bloggserie om straffrätt och exempifiera med uppmärksammade rättsfall de senaste åren. Skulle kunna bli riktigt intressant.
@Teodor
Coolt.
Nu har jag ett direkt uppsåt att med annan modern teknologi tillförskansa mig gratis EL (energi) som inte kommer från någon elproducent. Eftersom någon annan på något vis kommer att drabbas av mitt egoistiska tilltag så undrar jag, får jag skit för det då. Man kan ju tänka sig att jag är bonde och på min egen mark sätter upp någon form av utrustning låt oss säga 100 vindsnurror eller annan teknik som gör att hela grannens tomt kommer i lä (skugga) så att grannen inte kan få ut någon som helst energi, jmf. med att gräva att en vattenåder så att grannen blir utan vatten.
Min gissning är att jag skulle bli fälld för något, vad tror du?
Tror du kan få ”likgiltighetsuppsåt” om du tänker spränga en byggnad som du tänker dig är tom men som inte är det – vilket leder till mord, inte vållande till annans död.
Uppmärksamt av er. Men det indirekta uppsåtet är inte glömt, utan gömt. Orsaken är att det knappt (inte alls?) används längre. Av samma skäl utelämnade jag det ”eventuella uppsåtet”.
Teo
@barfota:
Min gissning är att du blir dömd bland annat för brott mot Plan- och bygglagen om du inte har ansökt om bygglov. Du borde kanske också kunna bli dömd för miljöbalksbrott om du inte gjort en ordentlig miljöplan (eller vad det heter) innan du smällde upp dina vindkraftverk.
Därutöver kan du bli moms- och energiskattepliktig om du säljer överskottsel och då göra dig skuyldig till skattebrott om du inte redovsar dessa inkomster.
Finns säkert fler brott. Däremot tror jag inte du kan bli dömd för olovlig kraftavledning om du agerar enligt ovan.
@Teodor: Fast det eventuella uppsåtet ersattes väl i princip av likgiltighetsuppsåtet, medan det indirekta uppsåtet finns kvar i teorin, såvitt jag vet.
Men det är nog inte så många situationer som faktiskt handlar om direkt eller indirekt uppsåt utan de flesta sitationer handlar nog mer om direkt uppsåt/oaktsamhet eller om uppsåtets undre gräns är nådd (likgiltighetsuppsåt).
@Ligneto
Undrar det… Det beror nog på… Jämför att spränga grannens hus som man felaktigt tror är tomt med att yrkesmässigt rivningsspränga en byggnad där någon olovligen har smugit sig in i ett obevakat ögonblick.
Själva händelseforloppet är detsamma, man spränger ett hus med någon i. Men uppsåten är helt skilda. Rubriceringen måste rimligen bero på vad man rimligen kunde förvänta sig.
Teo
Ja självklart menar jag inte när någon är i tjänst. Det finns mycket man får göra i sina professionella roller som man inte får som privatperson ^^
Mycket bra!
Sonens kommentar:
Vet inte riktigt vad jag skall tycka om det… din artikel var bra, men ovanstående kanske säger mer om SO-lektionerna ändå.
@Teodor:
Bara att applicera lektionen i uppsåt ovan.
Mord = beröva annan livet, det objektiva rekvisitet är uppfyllt av sprängning av ett hus som dödar en person.
Det subjektiva:
Hade man misstanke om att någon kunde dö?
Om nej = inget uppsåt. Om ja = gå vidare.
Var man likgiltig inför att någon kunde dö = skulle man ha handlat även om man vetat att någon kunde dö. Om nej = inget uppsåt. Om ja = uppsåt.
Nu hade ju någon dött och eftersom det finns ett oaktsamhetsbrott, vållande till annans död så bör man gå vidare med en culpabedömning (oaktsamhetsbedömning):
Borde man ha handlat på annat sätt = var det ett risktagande i förhållande till följden som är otillåtet eller onödigt? Om ja = oaktsamhet. Om nej = inte oaktsamhet.
Vi kan också gå vidare och förklara en sak som ofta ger upphov till upprördhet i media. Exempel: X slår Y på käften och Y dör.
X har berövat annan livet, men fälls för misshandel och får sex månaders fängelse.
Detta beror på att X inte haft misstanke att slaget skulle kunna döda Y och dessutom skulle han inte ha slagit Y om han hade förstått att det kunde döda Y. Däremot hade X visshet om att slaget skulle orsaka smärta eller skada och han utdelade slaget för att orsaka smärta eller skada. Så X har direkt uppsåt till misshandel, men uppsåtet täcker inte dödandet.
Att slå Y var heller inget risktagande i förhållande till följden död, så X kan inte heller dömas för vållande till annans död.
Bra genomgång. Det kanske även förklarar något som diskuterades för ett tag sedan här, falsk angivelse. För det finns det tre rekvisit om jag minns rätt:
1) Den som anklagas skall inte ha begått brottet.
2) Personen som anklagar skall vet om det.
3) Personen som anklagar skall ha för avsikt att få den anklagade dömd.
Det sista är det som antagligen oftast gör att åklagaren inte väcker åtal eftersom det är svårt att bevisa att det fanns en avsikt att få en fällande dom.
Personligen tycker jag det borde räcka med att den anklagade har delgivits misstanke och/eller frihetsberövats.
Jag tror som dig Håkan. Av dem som blir oskyldigt dömd är det nog inte ovanligt att det hela började med att tjejen ville ha uppmärksamhet från början och sympati för att hon även själv tog initiativ till sex fast hon innerst inne inte ville. Sedan har det varit omöjligt att stoppa allt då polis, åklagarr, vänner mfl har antagit att hon blev ofrivilligt utnyttjad. Då den helt oförstående killen sedan efter att ha suttit inspärrad i veckor släpps ut (förhoppningsvis) pga tveksamheter och orimligheter i tjejens berättelse så läggs allt ned eftersom åklagare och polis hade stor delaktighet i att tjejen inte orkade tala om sanningen för dem av rädsla för vad det kan innebära.
Teo, ja skulle vilja se att du svarade Chade på hans senaste kommentar till dig. Jag läser er konversation med spänning
MJ:
Jag har läst lite rättskunskap och om jag förstår det rätt så räcker det med att man är likgilltig inför RISKEN att någon är i det teoretiska huset som sprängs.
@Chade:
Jo du har alldeles säkert rätt, och jag som hade kommit på det perfekta brottet
@JD
Jag menade snarare att skälet till att åklagarna inte går vidare med falsk angivelse (oavsett vilket brott som påstås begått) beror på att de inte kan bevisa att den som gjort angivelsen verkligen avsett att få den anklagade fälld.
Om det räcker att den anklagade delgivits misstanke eller frihetsberövats för att ge en fällande dom för falsk angivelse så skulle åklagarna tvingas väcka åtal i fler fall exempelvis mot flickan i bdms-målet som först anklagade en annan man som satt häktad i veckor.
@Chade och Mariel
Oj! Bäst att svara nogsamt då.
”Fast det eventuella uppsåtet ersattes väl i princip av likgiltighetsuppsåtet, medan det indirekta uppsåtet finns kvar i teorin, såvitt jag vet.”
Det stämmer överens med min egen uppfattning också. Det indirekta uppsåtet är förleget man finns ännu kvar. På väg att bli en historisk artefakt.
”Men det är nog inte så många situationer som faktiskt handlar om direkt eller indirekt uppsåt utan de flesta sitationer handlar nog mer om direkt uppsåt/oaktsamhet eller om uppsåtets undre gräns är nådd (likgiltighetsuppsåt).”
Ja, de flesta mål är ganska enkla på denna punkt. De flesta handlar i någon avsikt och att förutse en händelsekedja är sällan svårt. Det är när händelsekedjan blir oväntad eller tex vid tvetydiga handlingar som uppsåtet brukar bli svårt att styrka.
Ta tex städaren som rände in i ett hus med Saltsjöbanan, eller teknikerna som körde ett flygplan in i en hangarport på Arlanda. Här är uppsåtet allt då en oväntad händelsekedja ledde till något som skulle vara grovt brottsligt om det gjordes med uppsåt. (= med flit.) Man ska inte behöva bli fälld för rejäl otur.
Teo
@Ligneto
Ja, absolut. För är du medveten om att det finns en risk, och gör det ändå, så har vi ett uppsåt. Frågan är bara om brottet blir ett vållandebrott eller inte. Om du spränger ett förmodat tomt hus så borde det bli vållande. Men om du gör det i avsikt att döda någon så bör det bli mord eller försök till mord beroende på hur väl du lyckas.
Ibland inträffar dock de mest osannolika händelsekedjor som ingen människa kunnat förutse. Då ska man gå fri. Som om det finns en stor gasläcka i huset, och jag ställer mig utanför och röker varpå huset går i luften.
Teo
Får ta och läsa igenom igen och sätta mig in lite bättre i det här. Som lekman tycker jag det borde vara ganska enkelt. Men jag ser farorna när politiker och jurister krånglar till det, särskilt om det sker efter påtryckningar från feminister eller allmänhet.
Tänker bl.a. på nyheten från igår om en flicka som förmodas ha tagit livet av sig pga näthat, vilket i sin tur leder mina tankar till ett fall där en för något år sedan, i Jönköping om jag minns rätt, där en flicka som något halvår tidigare blivit våldtagen tog livet av sig. Och det var ju lätt förutsebart att man då ropade på våldtäktsmannes blod och ville att han skulle få ett strängare straff. Vilket jag finner smått skrämmande.
@Teodor:
Det räcker inte att vara medveten om risken, det är bara halvvägs. Man måste också vara likgiltig inför den.
Om man kör bil så är de flesta medvetna om att det finns en risk att man kör på någon, men det blir inte uppsåtsbrott varje gång någon körs på.
Om man spränger ett förmodat tomt hus och någon dör så är det vållande, oaktsamhet, förutsatt att risktagandet var otillåtet eller onödigt och man bort handlat på annat sätt. Säg att du olovligen spränger ett hus. Innan sprängningen så söker du noggrant igenom huset med hund, och ropar in i alla utrymmen att huset kommer att sprängas. Likt förbannat så har någon gömt sig där. Då är det ju så att i förhållande till att den personen dör så borde du kanske inte gjort annat.
@MJ
Rätta mig om jag har fel, men brukar inte dödsfall i trafiken gå som vållande till annans död om det funnits ett onödigt risktagande? (Onykterhet, fortkörning, idiotomkörningar mm.)
Sedan finns det risker samhället anser att man ska kunna ta, som att köra bil med normal försiktighet. Även den skickligaste förare kan råka vålla annas död med maximal otur. Om allt går rätt till så borde han inte bli fälld.
@Teodor:
Det är för att du inte är vare sig uppsåtlig eller likgiltig till effekten död, utan endast (möjligtvis) till att köra bil påverkad, köra för fort eller trafikfarlig etc.
Om det kunde visas att föraren kör uppsåtligen påverkad och är åtminstone likgiltig till att det föreligger en sannolik risk till effekten annan person död (dvs. huruvida effekten kommer att inträffa eller inte spelar ingen roll) så torde man kunna bli dömd för både mord/dråp eller försök till dessa brott.
Mvh
Straffrätt 2007
Nu kommer man kanske testa ett nytt sätt att tillämpa lagen om vållande till annanas död.
Misstanken är att en flicka har begått självmord till följd av mobbning från en eller några specifika personer.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/natmobbning-kan-vara-vallande-till-annans-dod
Frågorna som uppstår är om han/de ens kan anses ha vållat hennes död, eller gjorde hon det själv? Dvs hur långt ansvaret sträcker sig. Dels måste vi besvara frågan om han rimligen kunde förutse konsekvensen av sitt agerande? Han/de måste ha haft seriösa skäl att misstänka det.
Min teori är att det kommer att läggas ner. Skälen är följande:
1) Enligt min bedömning vållade hon sin egen död. Hennes aktiva roll kan inte förnekas och det är knappast hållbart att hävda att de gjorde det tillsammans eller ömsesidigt. Att det berodde på yttre omständigheter förändrar inte saken.
2) Dels kunde han/de visserligen utgå ifrån att hon skulle må dåligt. (Och det kan säkert klämmas in i en paragraf.) Men de kunde knappast förutse att hon skulle ta livet av sig. Det är på tok för ovanligt/okänt.
Visserligen kan juridiken överraska, men jag tror inte ens att de åtalas. Och isf att de går fria. Jag vet inte i vilken mån man kan döma för brott mot en person som är avliden. Men möjligen kan man ändra rubricering och hitta något bättre? Tex ofredande, förtal mm.
Följ gärna fallet på ett halvt öra, nu får vi se en lag testas i skarpt läge. Det finns inget givet svar.
Teo
@Chade
Just så.
@Teodor: Gällande vållande till annans död.
Det borde inte gå att bygga upp en kausalkedja på så sätt att mobbaren/mobbarna insåg att självmord var en rimlig utgång. Då kan man inte ådömas ansvar.
angående dina punkter.
1. Kan man ens ådömas medgärningsmannaskap till ett oaktsamhetsbrott? Jag har aldrig hört talas om det men det kanske är möjligt.
2. håller med. Dessutom ska en åklagare dessutom försöka bevisa att så var fallet. Det är väl i princip omöjligt.
Att de blir friade/inte åtalade för vållande till annans död tar jag för givet. Däremot kan de ju naturligtvis bli åtalade för ofredande, förtal, utpressning m.m., beroende av vad de faktiskt har gjort.
Jag som halvjurist kan tycka att lagarna är så jävla krystat skrivna. ”Eljest” och liknande ENBART för att göra lagar obegripliga för de som inte lärt sig vad fikonspråket betyder. Har alltid tyckt att det är löjligt och världsfrånvänt att använda 150 år gammal svenska. Varför skrev man dom inte på fornnordiska när man ändå var igång?
Scenario: Du är förbannad på grannen för att han låter sin hund skita på din tomt – så du bestämmer dig för att spränga hans hus när han och hans familj ska åka på semester. Utan att du vet det har resan skjutits upp en vecka och du spränger således huset i tron om att familjen är borta.
Detta är likgiltighetsuppsåt så som jag har förstått det – således bör vederbörande dömas för mord.
@Ligneto: Troligtvis.
Likaså om de har en kompis som vaktar huset under veckan och du inte ens orkat bry dig om att kolla att huset var tomt.
@Ligneto och Chade
Om han på något sätt försökt försäkra sig om att huset är tomt, men ändå tagit fel, så borde han kunna komma undan med vållande till annans död (+ allmänfarlig ödeläggelse).
Men han skulle i praktiken ha vissa problem med att bli trodd…
Men om han bara struntat i att kontrollera uppgiften, eller gått på för vaga uppgifter, så blir det nog mord.
Han kanske bara kollade att bilen var borta från garageuppfarten eller att det verkade mörkt i huset.
Teo
@Teodor:
Ja trafiken var kanske ett dumt exempel eftersom det drar in straffrätt på ett lite tyngre plan, social adekvans. Att agera på ett socialt adekvat sätt är tillåtet även om det skulle ha varit olagligt om det inte var socialt adekvat. T.ex. att tackla någon i ishockey, till och med även om tacklingen är emot reglerna men normalt förekommande.
@Torstensson:
Det är ju för att lagarna skrivs på det språk som talas när de tillkommer. Brottsbalken är t.ex. i huvudsak skriven i början av 60-talet då eljest var helt normalt språkbruk (vilket det ju fortfarande är i Norrland och de Svenska landskap som ockuperas av Finland). Läs handelsbalken från 1700-talet och se om du begriper en enda paragraf vid första genomläsning. Den var också skriven på ren och lättförståelig svenska då den tillkom. När man ändrar på lagstiftning så uppdaterar man också språket till modern svenska.
Men sen finns det en annan aspekt och det är att fackuttryck dröjer sig kvar eftersom de har en exakt innebörd och det underlättar tolkningen att ha kvar dem.