[brasklapp 1: Kopplingen till jämställdhet kanske verkar avlägsen. Men med tanke på senaste tidens hatdebatter, ”vägra debatten” etc. så är det väl knappast förvånande om jag ser feminismen som det största hotet mot yttrandefrihet. Den manliga sexualiteten är en populär slagpåse. Det borde inte vara så svårt att koppla samman punkterna och se bilden som framträder.]

För ett tag sen skrev jag ett inlägg om barnpornografi. Det kom sig av att riksdagsman Maria Abrahamsson polisanmält sig själv för innehav av barnpornografi i slutet av mars, men åklagaren lade ner.

Jag vurmar inte för barnpornografi på något vis, eller pornografi över huvud taget för den delen, men frågan är dels principiellt viktig, dels är den viktig därför att den är så känsloladdad att det blir lätt att styra opinionen via den, och den kan användas för att kväsa oliktänkande och sätta yttrandefriheten ur spel. Jag vill därför ta upp några punkter som inte kom med i det förra inlägget.

Rick Falkvinge, piratpartiets grundare, har behandlat problematiken i en utmärkt artikel. Kortfattat kan det sammanfattas med att om du filmar hur ett barn mördas eller lemlästas med en skruvmejsel (utan att du på något vis är inblandad eller har någon del i själva övergreppet) så är du i besittning av värdefullt bevismaterial och kan potentiellt bli en hjälte för att du hjälper till att få skurken fälld. Filmar du ett sexuellt övergrepp på ett barn är du själv en förbrytare, oavsett omständigheter. Varför är det olagligt att inneha film av just ett sexuellt övergrepp, men film av alla andra övergrepp är lagliga, oavsett hur vidriga de är? Men läs artikeln.

Sen är det två sidor som är problematiska när barnpornografin hamnar i domstol. Om du inte får titta på barnpornografiska bilder, med vilken rätt gör domstolsledamöter det? Du kanske tycker det är en underlig fråga, och att den är konstlad. Men ta dig en funderare på det. Du får inte injicera heroin, kan du tänka dig att domstolsledamöterna skulle sitta och injicera som en del av rättegångsförhandlingarna? Det finns en massa saker du inte får göra. Och det du inte får göra får inte heller nämndemän, domare eller advokater göra. Varför är just titta på barnpornografi undantaget? Precis som en advokat eller domare som använde narkotika som en del av sin yrkesutövning under en rättegång skulle bli åtalad borde också de som då tittar på barnpornografi som en del av en rättegång, och därmed själva utför en brottslig handling, bli åtalade.

Den andra sidan som är problematisk med rättsväsendets hantering av barnpornografi är att bevismaterialet i sig självt blir sekretessbelagt. Notera att detta de facto innebär ett brott mot Förenta nationernas allmänna deklaration av de mänskliga rättigheterna, som säger (min kursivering):

Artikel 10.
Var och en är på samma villkor berättigad till en rättvis och offentlig förhandling vid en oberoende och opartisk domstol vid prövningen av hans eller hennes rättigheter och skyldigheter och av varje anklagelse om brott mot honom eller henne.

Artikel 11.

1. Var och en som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen har fastställts vid en offentlig rättegång, där personen åtnjuter alla rättssäkerhetsgarantier som behövs för hans eller hennes försvar.

Sist jag kollade var i alla fall sekretess och offentlig antonymer. Man kan inte uppfylla kravet på offentlighet om man sekretessbelägger bevismaterialet. (Vilket onekligen skapar problem i spionrättegångar och andra rättegångar som rör röjande av hemligheter, men det är en annan femma.)

Att man belägger bilder med sekretess är ett slag direkt mot rättssäkerheten. En grundläggande princip för vår rättssäkerhet är att man kan begära ut och granska handlingarna i rättsärenden. När bilder sekretessbeläggs frångås denna princip. Om du inte har sett bilderna från mangamålet tidigare råder jag starkt att titta på dem nu. Du har dem här. Samtliga av dessa bilder har varit sekretessbelagda och var således under en tid inte tillgängliga för granskning. De har varit föremål för intensiv debatt, men ingen ur allmänheten har kunnat se dem och själv avgöra om det är rimligt att en människa riskerade att dömas till ett fängelsestraff på grund av dem.

Hela idén med att en bild i sig själv skulle vara olaglig, eller att se något skulle vara olagligt är högst oroväckande. Om man kriminaliserar själva seendet ligger det i sakens natur att man saknar förmåga att göra ett aktivt val ifråga om brottet, ty man kan inte veta om man begår ett brott förrän det redan har begåtts.

[brasklapp 2: Jag gör en medveten överförenkling här genom att säga att ”se”=”ha”. Jag är fullt på det klara med att det mycket väl kan förekomma fall där distinktionen blir viktig. Men jag anser inte vi behöver ta hänsyn till det i den här principiella diskussionen.]

Allt som rör sexualitet är högst laddat i dagens politik. Vi har sexköpslagen och en våldtäktslagstiftning som kan ifrågasättas på många punkter, och de feministiska krafterna driver på att omgärda allt mer av sexualiteten med fler och strängare lagar. Och kriterierna för vad som utgör ett brott blir mer och mer godtyckliga.

Som vi såg i mangamålet kan i princip vem som helst som bara råkar ha en bild av ett naket barn råka illa ut. Och vem har inte en bild någonstans som är barnpornografi enligt de kriterier som tidigare användes i mangamålet. Jag minns från min barndom att när min far visade diabilder så irriterade jag mig högeligen på att det fanns med en bild där jag var naken med en badboll. (Bilden var helt harmlös men när jag var 7–8 år gammal tyckte jag den var högst pinsam.) Min far är död sen snart 40 år, men jag misstänker att bilden finns kvar någonstans i kvarlåtenskapen som jag eller min syster har. Någon av oss är alltså med hög sannolikhet just nu skyldig till brott mot barnpornografilagen. Med lösa och godtyckliga kriterier för vad som utgör barnpornografi och vad som är konst är den demokratiska yttrandefriheten i fara. Sätt detta i samband med det nordiska ministerrådet som vill lagstifta mot antifeminism så kanske faran klarnar med att bara gå på magkänslan och blint acceptera allt som stat och myndigheter säger så fort man petar in ordet ”barnpornografi” i sammanhanget.

Och om du inte tror att detta kan bli ett problem, tänk om. Det har redan förekommit fall där webbplatser har stängts ned godtyckligt på anklagelser om barnpornografi. Wikileaks publicerade t.ex. australiens svarta listor över bannlysta webbplatser (mina emfaser):

University of Sydney associate professor Bjorn Landfeldt said the leaked list ”constitutes a condensed encyclopedia of depravity and potentially very dangerous material”.
He said the leaked list would become ”the concerned parent’s worst nightmare” as curious children would inevitably seek it out.

But about half of the sites on the list are not related to child porn and include a slew of online poker sites, YouTube links, regular gay and straight porn sites, Wikipedia entries, euthanasia sites, websites of fringe religions such as satanic sites, fetish sites, Christian sites, the website of a tour operator and even a Queensland dentist.

”It seems to me as if just about anything can potentially get on the list,” Landfelt said.