Inledningsvis vill jag notera att jag tidigare gjorde en felaktig observation. I F!s plattform – en felaktig världsbild gjorde jag en beräkning av genomsnittlig timlön baserat på genomsnittligt antal arbetade timmar och genomsnittlig inkomst. Det jag missade var att inkomstsiffrorna jag använde var justerade till heltidsekvivalenter och alltså inte gick att kombinera med faktiskt arbetade timmar. Beräkningen är alltså felaktig, och min något arroganta kommentar om varför SCB inte presenterat resultatet får jag därmed äta upp. Så kan det gå – en påminnelse om att man bör presentera sina fynd med klädsam ödmjukhet.

Jag grävde lite för att se om jag kunde landa i en robust observation om könsskillnader i timlön, men det är inte så enkelt. Baserat på deklarerad inkomst och den tidigare länkade siffran på arbetade timmar, har kvinnor lägre timlön än män. Å andra sidan blandar det ihop heltid och deltid. I rapporten Fördelning av tid och inkomst (Sanandaji & Wallen 2010) kan man läsa (min fetstilsmarkering):

Förutom arbetslösa och studenter jämför vi i tabell 13 heltids- och deltidsarbetare i Sverige. Resultaten är de väntade, de med heltid jobbar mer än de med deltid. En intressant uppgift är dock att heltidsarbetande män arbetar hela 20% mer per år än heltidsarbetande kvinnor.
…
Ett liknande mönster som det som gäller heltidssysselsatta återfinns för företagare och chefer, som syns i tabell 14. Båda dessa anses vara strategiskt och symboliskt viktiga fält där en större andel kvinnor kan öka jämställdheten i samhället. Många anser också att en jämnare könsfördelningen av chefer och i viss mån företagare är viktigt för maktfördelningen i samhället. Här kan vi se att manliga chefer och manliga företagare arbetar avsevärt fler timmar än kvinnliga motsvarigheter. Manliga chefer jobbar i genomsnitt 20% fler timmar än kvinnliga chefer.

Det finns åtskilliga tänkvärda observationer i rapporten. Läsning rekommenderas.

Vi återkommer dock ständigt till grundfrågan, som den t.ex. formulerades i slutet av Är kvinnor utsatta för lönediskriminering? (Meyerson & Petersen 1997):

Frågan kvarstår: Väljer kvinnor låglönearbeten eller erbjuds de enbart dessa arbeten? Mer forskning som fokuserar rekrytering och befordring av kvinnor krävs för att kunna svara på frågor kring den könssegregerade arbetsmarknaden.

Här på GD har vi i ett antal artiklar lyft fram indikationer på att kvinnor väljer i högre utsträckning än män, bristen på konkreta exempel på att kvinnor skulle hindras från att söka prestigeyrken, och det omvända: konkreta exempel på hur kvinnor uppmuntras att göra karriär och dessutom aktivt stöttas på vägen.

En rapport som förtjänar ett omnämnande är IFAU 2007:9, Hur förändras kvinnors och mäns arbetssituation när de får barn? (Louise Kennerberg). När jag läste den slogs jag bland annat av hur små skillnaderna är på många punker. Jag vill passa på att illustrera och kommentera detta.

Det författarna har gjort är att studera ett urval: kvinnor och män som fått, respektive inte fått, sitt första barn året 1999 (alla som fick barn 2000 eller 2001 har uteslutits). Dataunderlaget täcker in aspekter på dessa människor under perioden 1997–2001, dvs innan de fick barn och en tid efter.

Först till punkter där man kunde ha förväntat sig en större könsskillnad. I Tabell 1 noterar man för all del att män som fått barn tjänar 47% mer än män som inte fått barn, och motsv. skillnad för kvinnor är 40%. Männen som fått barn tjänar också 34% mer än kvinnorna som fått barn. Det som fångade mitt öga var fördelningen i inkomstdeciler. Jag lade in siffrorna i ett diagram för att illustrera. Det vi ser är att de som fått barn under året och de som inte fått det visar upp tydligt olika profil, men män och kvinnor följs åt i båda. Inkomstfördelningen för föräldrarna är så anmärkningsvärt jämn att man kan misstänka ifyllnadsfel, men om vi antar att siffrorna är rätt, återstår den slående frånvaron av könsskillnader i fördelning.

Men totalt finns ju skillnader, och ”den rykande pistolen” hittar vi på sid. 11-12. Kvinnors inkomst dippar betänkligt efter att barnet fötts, medan männens inkomst faktiskt ökar något. Varför det blir just på detta sätt kan man fråga sig, och jag vill mena att rapporten ger några ledtrådar. Minns frågan ovan: Tvingas kvinnor till detta, eller väljer de själva?.

Låt oss först illustrera siffrorna för arbetsmarknadsstatus. Här ser vi återigen att skillnaderna inte är så stora mellan könen. Dock ser vi en tendens att papporna oftare är fullt sysselsatta och att det är vanligare att mamman fortfarande är i utbildning än att pappan är det.

So what? Här är det på plats med en varning: Varje gång ni läser i en artikel att det inte är så stora skillnader, notera hur observationen förhåller sig till det som författaren försöker leda i bevis. De ’små’ skillnaderna här är ofta ändå i ungefär samma härad som t.ex. den ojusterade inkomstskillnaden mellan män och kvinnor, och t.ex. artikeln The Distance Between Mars and Venus – Measuring Global Sex Differences in Personality (del Giudice et al 2012) illustrerade hur många små skillnader i olika dimensioner tillsammans kan leda till stora aggregerade skillnader:

When two groups differ on more than one variable, many comparatively small differences may add up to a large overall effect; in addition, the pattern of correlations between variables can substantially affect the end result.

Det jag vill påvisa här är att det framträder olika ’strukturer’ som uppenbart relaterar på något sätt till föräldraskap, men dessa slår igenom ungefär lika mycket hos både män och kvinnor, och skillnaderna mellan könen är i jämförelse mycket små. Det är nästan så att man skulle kunna få för sig att jämställdhet råder i Sverige!!!

Men slå bort den tanken – så är det naturligtvis inte.

Häng med ett litet tag till. Rapporten kommer sedan in på resväg till jobbet. Här hade vi kanske väntat oss att vi stackars män skulle ha mycket längre väg att åka, men skillnaderna, återigen, är små. Det diagrammet visar är alltså resvägen vid två olika tidpunkter, för män och kvinnor som fick, respektive inte fick, sitt första barn 1999: innan de fick barnet respektive efter.

Vi kan se att både mammor och pappor pendlar 5-20 km till jobbet i något större utsträckning 2001 än 1997. Ökningen är lite större för män. Återigen kan vi förstås notera att även om skillnaden ”inte är så stor”, är tendensen att män har längre resväg till jobbet, och ökningen var dessutom lite större för män.

Nu till frågan vad som förändras när barnet kommer.

Rapportförfattarna försöker sig på olika förklaringar till vad vi ser, men det som var min första tanke finns inte med: Trots att kvinnors arbetssituation mer påtagligt förändrades efter barnets födelse, är det i högre grad männen som bytt arbetsplats och förändrat sin arbetspendling. Det är i linje med antagandet att kvinnor i högre grad planerar sin karriär för att det skall gå lättare att anpassa sig till föräldraskapet, dvs de hade redan valt en arbetsplats som möjliggjorde föräldraledighet, och pappan anpassar sig till kvinnans behov mer än omvänt. I inlägget Män och work/life balance tog jag upp män och kvinnors preferenser, och även Barbara Buddebergs forskningsresultat om att kvinnliga läkarstudenter i Schweiz valde specialitet tidigare och mer aktivt än deras manliga motsvarigheter – och de valde i större utsträckning inriktningar som gick bra att kombinera med familj.

Jag säger inte att det är så. Denna gång sparar jag på arrogansen. Kommentarer mottages tacksamt.